6.11.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/1

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 16 oktober 2014

om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen och om upphävande av kommissionens beslut 2004/277/EG, Euratom och 2007/606/EG, Euratom

[delgivet med nr C(2014) 7489]

(Text av betydelse för EES)

(2014/762/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (1), särskilt artikel 32.1, och

av följande skäl:

(1)

Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen) har som allmänt mål att stärka samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlätta samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av, beredskap för och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(2)	Eftersom katastrofer kan inträffa när som helst bör det centrum för samordning av katastrofberedskap (ERCC) som inrättats genom artikel 7 i beslut nr 1313/2013/EU hålla ständig kontakt med kontaktpunkterna i medlemsstaterna.

(3)

Det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor (Cecis) är ett nödvändigt inslag i civilskyddsmekanismen eftersom det garanterar att den information som utbyts mellan medlemsstaterna både under normala förhållanden och vid olyckor är äkta, riktig och konfidentiell. En separat version av Cecis som ger sekretariaten för de regionala havskonventionerna och de tredjeländer som delar ett regionalt havsområde med unionen tillgång till Cecis bör skapas med tanke på särdragen i insatserna vid marina föroreningar.

(4)

För att säkra den operativa effektiviteten bör det fastställas minimikrav för moduler, annan insatskapacitet och experter som utsetts i enlighet med artikel 9.1 i beslut nr 1313/2013/EU, samt för deras operativa krav, funktion och samverkansförmåga såsom anges i artikel 9.2 i beslut nr 1313/2013/EU. I synnerhet bör moduler kunna vara autonoma under en viss tid, gå snabbt att placera ut och kunna samverka. För att förbättra samverkansförmågan för moduler behövs det åtgärder på EU-nivå och på medlemsstatsnivå.

(5)

Kapacitetsmålen för den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer (EERC) bör definieras och regelbundet ses över för att ett tillräckligt antal av samtliga nödvändiga modultyper, annan insatskapacitet och experter ska vara tillgängliga för utplacering inom ramen för civilskyddsmekanismen. Kraven på kvalitet och samverkansförmåga bör definieras och regelbundet ses över för att garantera en enhetlig miniminivå på kvalitet och samverkan för all den kapacitet som deltar i EERC.

(6)

Ett certifierings- och registreringsförfarande där inslag av självutvärdering ingår bör utarbetas för att se till att kapaciteten i den frivilliga poolen uppfyller alla nödvändiga krav och, vid behov, dra nytta av unionens begränsade samfinansiering av ”anpassningskostnader”. Detta certifierings- och registreringsförfarande bör också garantera en lämplig geografisk balans av kapacitet beroende på var riskerna finns och man bör överväga att låta alla intresserade medlemsstater delta.

(7)

Identifieringen av eventuella kapacitetsbrister inom EERC bör göra det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans fastställa var det saknas lämplig kapacitet inom eller utanför den frivilliga poolen. Medlemsstater som tar itu med bristerna själva eller genom konsortier bör kunna få begränsad samfinansiering från unionen förutsatt att det är kostnadseffektivt och får stöd i riskbedömningar.

(8)

För att utveckla EERC:s funktion bör begränsad samfinansiering genom ramavtal, ramavtal om partnerskap eller liknande arrangemang stödja medlemsstaternas tillgång till ytterligare kapacitet för att ta itu med tillfälliga brister vid allvarliga katastrofer, dvs. katastrofer av en sådan art och storleksordning som går utöver vad som rimligen kan förväntas inträffa och som man rimligen kan förbereda sig inför. Denna kapacitet ska ingå i den frivilliga poolen för insatser inom civilskyddsmekanismen.

(9)

Civilskyddsmekanismens utbildningsprogram fortsätter att vara en viktig del av beredskapen för den civilskydds- och katastrofhanteringspersonal som sänds ut inom ramen för civilskyddsmekanismen. I överensstämmelse med det tillämpningsområde som definieras i artikel 13.1 i beslut nr 1313/2013/EU bör det omfatta förebyggande åtgärder, beredskap och insatser.

(10)

Civilskyddsmekanismens övningsprogram bör även fortsättningsvis ha en viktig roll för den praktiska beredskapen vid insatser där civilskyddsmekanismen ingår och vid utbyte av erfarenheter från civilskyddsinsatser som har genomförts inom civilskyddsmekanismen. Övningsprogrammet bör styras av en strategisk ram som fastställer målen och rollerna för övningar inom civilskyddsmekanismen, samt av särskilda prioriteringar som anges i de årliga arbetsprogrammen.

(11)	Det bör inrättas en systematisk, fokuserad och sammanhängande strategi för insamling, analys, spridning och utnyttjande av erfarenheter som täcker katastrofhanteringens samtliga stadier.

(12)	Inom civilskyddsmekanismen är det viktigt att det finns tydliga operativa förfaranden för katastrofhantering för att garantera ett väl fungerande bistånd vid katastrofer, däribland för de relevanta internationella organisationer som anges i artikel 16.1 i beslut nr 1313/2013/EU.

(13)	För att civilskyddsmekanismen ska fungera maximalt effektivt och ändamålsenligt bör alla ansökningar och erbjudanden om bistånd vara så specifika som möjligt och innehålla all nödvändig information.

(14)

För att säkra att biståndet samordnas effektivt bör ERCC dela med sig av bedömningen av kritiska behov och rekommendationerna för insatser från den frivilliga poolen med alla medlemsstater och ta fram lämpliga insatsplaner vid varje begäran om bistånd. Urvalet av kapacitet från den frivilliga poolen bör baseras på specifika och objektiva kriterier, och prioritetsordningen bör bedömas mot bakgrund av aktuella operativa behov.

(15)	I syfte att i förekommande fall förbättra svarstiderna inom civilskyddsmekanismen bör medlemsstaterna göra nödvändiga förberedelser för utplacering av den kapacitet som registrerats i den frivilliga poolen.

(16)	Tillgången till experter på teknik, bedömningar och samordning, däribland lagledare, utgör en viktig del av civilskyddsmekanismen. Experternas uppgifter och funktion bör fastställas och förfarandet för deras utsändning bör avgöras.

(17)

I artikel 23 i beslut nr 1313/2013/EU fastställs särskilda bestämmelser för tillhandahållande av transportstöd vid en katastrof för att underlätta en snabb och effektiv insats med hjälp av civilskyddsmekanismen. Det är nödvändigt att fastställa bestämmelser och förfaranden för medlemsstaternas begäran om finansiellt stöd från unionen som avser transportstöd till det berörda landet och för kommissionens handläggning av en sådan begäran.

(18)	För insynens, samstämmighetens och effektivitetens skull bör det fastställas vilka uppgifter som ska lämnas i begäran om transportstöd och i de därmed sammanhängande svaren från medlemsstaterna och kommissionen.

(19)	Ifall finansiellt stöd från unionen får tillhandahållas i enlighet med beslut nr 1313/2013/EU bör medlemsstaterna kunna välja mellan att antingen begära ett bidrag eller en transporttjänst.

(20)	Kommissionens beslut 2004/277/EG, Euratom (2) och 2007/606/EG, Euratom (3) bör upphöra att gälla.

(21)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från räddningstjänstkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta beslut fastställs detaljerade bestämmelser för genomförande av beslut nr 1313/2013/EU vad gäller

a)	samverkan mellan centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) och medlemsstaternas kontaktpunkter,

b)	komponenterna i det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor (Cecis) och organisationen av informationsutbyte via Cecis,

c)	fastställande av moduler, annan insatskapacitet och experter samt de operativa kraven för modulernas funktion och samverkansförmåga, däribland uppgifter, kapacitet, huvudkomponenter, fristående arbete och utplacering,

d)	kapacitetsmålen, kvalitets- och samverkanskraven samt det certifierings- och registreringsförfarande som krävs för att EERC ska fungera, däribland de finansiella arrangemangen,

e)	fastställande och avhjälpande av brister i EERC,

f)	organisationen av utbildningsprogrammet, övningsramen och programmet för tillvaratagna erfarenheter,

g)	de operativa förfarandena för katastrofinsatser inom och utanför unionen, däribland kartläggning av relevanta internationella organisationer,

h)	förfarandet för utplacering av expertgrupper,

i)	organisationen av stöd för transport av bistånd.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut gäller följande definitioner:

1.    sökande av bistånd : den medlemsstat eller det tredjeland som drabbats av en katastrof, hotas av en katastrof eller förväntar sig att drabbas av en katastrof samt Förenta nationerna och dess organ och andra relevanta internationella organisationer som anges i bilaga VII.

2.    Civilskyddsbistånd : grupper, experter eller moduler avsedda för civilskydd och deras utrustning samt den utrustning eller det materiel som behövs för att lindra de omedelbara följderna av en katastrof.

3.    Buffertkapacitet : insatskapacitet vid katastrofer där tillgången och den snabba åtkomsten till insatskapaciteten samfinansieras enligt artikel 21.2 d i beslut nr 1313/2013/EU.

4.    Insatsenhet : de mänskliga och materiella resurser, bland annat moduler, som inrättats av en eller flera medlemsstater för civilskyddsinsatser.

5.    grupp för tekniskt stöd : de mänskliga och materiella resurser som inrättats i en eller flera medlemsstater för att utföra de stöduppgifter som avses i bilaga II.

KAPITEL 2

CENTRUM FÖR SAMORDNING AV KATASTROFBEREDSKAP (ERCC)

Artikel 3

Samverkan mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter

1.   Varje medlemsstat ska utse en nationell kontaktpunkt för ERCC som ska vara tillgänglig dygnet runt alla dagar i veckan. Kontaktpunkten ska utses med hjälp av ”blanketten för meddelande om deltagande” i bilaga I.

2.   ERCC ska hålla nära kontakt med medlemsstaternas kontaktpunkter för att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter och de insatser som föreskrivs i detta beslut och beslut nr 1313/2013/EU.

KAPITEL 3

DET GEMENSAMMA KOMMUNIKATIONS- OCH INFORMATIONSSYSTEMET FÖR OLYCKOR (CECIS)

Artikel 4

Dimensionerna i Cecis

Cecis ska bestå av följande tre komponenter:

a)	En nätverksdimension som kopplar samman de behöriga myndigheterna och medlemsstaternas kontaktpunkter samt ERCC.

b)

En tillämpningsdimension som består av de databaser och andra informationssystem som behövs för att civilskyddsmekanismen ska fungera och särskilt för följande uppgifter: i) Vidarebefordran av anmälningar. ii) Utbyte av meddelanden och information mellan ERCC, de behöriga myndigheterna och kontaktpunkterna. iii) Spridning av erfarenheter från insatser.

c)	En säkerhetsdimension som består av de system, regler och förfaranden som krävs för att man ska garantera äkthet, riktighet och konfidentialitet hos de uppgifter som lagras i och utbyts via Cecis.

Artikel 5

Informationssäkerhet

1.   Cecis ska kunna hantera handlingar, databaser och informationssystem på ett säkert sätt via säkra transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (sTESTA) eller ett jämförbart nätverk.

2.   Handlingar och information med sekretessgraden ”EU CONFIDENTIAL” eller högre ska överföras enligt särskilda arrangemang mellan den som tillhandahåller dokumenten och deras mottagare i enlighet med kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (4).

Artikel 6

Information och uppdateringar

1.   Medlemsstaterna ska lämna vederbörliga upplysningar till kommissionen med hjälp av ”blanketten för meddelande om deltagande” i bilaga I.

2.   Medlemsstaterna ska lämna upplysningar om sina kontaktpunkter och, om det krävs, andra organ som hanterar naturkatastrofer, tekniska och radiologiska katastrofer eller miljöolyckor, däribland oavsiktlig förorening av havet.

3.   Medlemsstaterna ska omgående underrätta kommissionen om alla ändringar i den information som avses i punkterna 1 och 2.

4.   Cecis-databasen ska innehålla ett särskilt avsnitt med information om registrering och tillgången till insatskapacitet inom EERC. Kommissionen ska se till att nationella kontaktpunkter för civilskydd kontinuerligt har åtkomst till databasen.

5.   Medlemsstaterna ska se till att det särskilda avsnittet i Cecis-databasen alltid är aktuellt vad gäller tillgång till kapacitet och alla nödvändiga faktauppgifter om relevanta egenskaper hos registrerad insatskapacitet inom EERC.

6.   När det är lämpligt får medlemsstaterna bevilja skrivskyddad åtkomst till Cecis för andra relevanta nationella myndigheter.

Artikel 7

Cecis användargrupp

En användargrupp som består av företrädare som utsetts av medlemsstaterna ska biträda kommissionen vid valideringen, provningen och vidareutvecklingen av Cecis.

Artikel 8

Genomförande och vidareutveckling

1.   Kommissionen ska förvalta och vidareutveckla Cecis med beaktande av medlemsstaternas behov och krav.

2.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla en lämplig informationsteknisk miljö för Cecis på deras territorium i enlighet med de åtaganden som gjorts med hjälp av ”blanketten för meddelande om deltagande” i bilaga I.

Artikel 9

Havsföroreningar i Cecis

1.   Kommissionen ska se till att medlemsstaterna och Europeiska sjösäkerhetsbyrån via internet har tillgång till en särskild Cecis-tillämpning för havsföroreningar, för att följa de särskilda insatserna vid incidenter till sjöss.

2.   Tillämpningen ska också vara öppen via internet för de tredjeländer som delar ett regionalt havsområde med unionen. Tillträde kan också ges på ad hoc-basis till sekretariaten för relevanta regionala havskonventioner.

KAPITEL 4

MODULER, GRUPPER FÖR TEKNISKT STÖD, ANNAN INSATSKAPACITET OCH EXPERTER

Artikel 10

Registrering av moduler, grupper för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter

1.   Medlemsstaterna ska registrera sina moduler, grupper för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter som kartlagts i enlighet med artikel 9.6 i beslut nr 1313/2013/EU i Cecis-databasen.

2.   Modulerna, grupperna för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter som på förhand ställs till förfogande för EERC ska registreras i ett särskilt avsnitt av Cecis-databasen.

3.   Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska vid behov uppdateras.

Artikel 11

Sammansättning av moduler, grupper för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter

1.   Moduler och grupper för tekniskt stöd får vara sammansatta av resurser från en eller flera medlemsstater.

2.   Om en modul eller en grupp för tekniskt stöd består av mer än en komponent får utsändningen av modulen eller gruppen vid en insats begränsas till de komponenter som krävs för den insatsen.

Artikel 12

Autonomi hos moduler

1.   Autonomin hos varje modul ska avse följande enligt specifikationen i bilaga II:

a)	Lämpligt skydd för rådande väderförhållanden.

b)	Elförsörjning och belysning som täcker behovet i baslägret och för den utrustning som krävs för att fullfölja uppdraget.

c)	Sanitär utrustning för modulens personal.

d)	Tillgång till mat och vatten för modulens personal.

e)	Sjukvårdspersonal eller paramedicinsk personal, sjukvårdsinrättningar och sjukvårdsmateriel för modulens personal.

f)	Lagring och underhåll av modulens utrustning.

g)	Utrustning för kommunikation med relevanta partner, i synnerhet de som ansvarar för samordningen på plats.

h)	Lokal transport.

i)	Logistik, materiel och personal för att ett basläger ska kunna upprättas och för att arbetet omedelbart ska kunna påbörjas vid ankomsten till platsen.

2.   Den biståndsgivande medlemsstaten ska på något av följande sätt se till att kraven på autonomi uppfylls:

a)	Förse modulen med den personal, den materiel och de förnödenheter som krävs.

b)	Vidta nödvändiga åtgärder på platsen för insatsen.

c)	Vidta nödvändiga åtgärder för att kombinera en icke-autonom insatsgrupp med en grupp för tekniskt stöd för att uppfylla kraven i artikel 13 innan den berörda modulen registreras i enlighet med artikel 10.1.

3.   Modulens garanterade autonomi vid insatsens början får inte vara kortare än

a)	96 timmar, eller

b)	den tid som fastställs i bilaga II.

Artikel 13

Krav på moduler och grupper för tekniskt stöd

1.   Modulerna ska uppfylla de allmänna krav som anges i bilaga II.

2.   Grupperna för tekniskt stöd ska uppfylla de allmänna krav som anges i bilaga II.

3.   De allmänna kraven i bilaga II ska med jämna mellanrum ses över.

4.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att

a)	modulerna har kapacitet att drivas med andra moduler,

b)	grupperna för tekniskt stöd har kapacitet att fungera med andra grupper för tekniskt stöd och med relevanta aktörer på plats,

c)	komponenterna i en modul har kapacitet att fungera tillsammans som en enda modul,

d)	komponenterna i en grupp för tekniskt stöd har kapacitet att fungera tillsammans som en enda grupp,

e)	modulerna och grupperna för tekniskt stöd, vid uppdrag utanför EU, kan fungera tillsammans med internationella resurser för katastrofinsatser som stödjer det berörda landet,

f)	gruppledare, ställföreträdande gruppledare och sambandsmän för moduler och grupper för tekniskt stöd deltar i lämplig utbildning och lämpliga övningar som anordnas av kommissionen i enlighet med artiklarna 26–32.

KAPITEL 5

UTVECKLING AV EN EUROPEISK INSATSKAPACITET VID NÖDSITUATIONER (EERC) I FORM AV EN FRIVILLIG POOL

Artikel 14

Kapacitetsmål

1.   EERC:s kapacitetsmål ska vara de som anges i bilaga III.

2.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna bedöma kapacitetsmålens lämplighet minst vartannat år och vid behov se över dem på grundval av risker som kartlagts i nationella riskbedömningar eller andra lämpliga nationella och internationella informationskällor.

3.   Medlemsstaterna ska ge kommissionen sådan relevant information om risker som är nödvändig för att bedöma kapacitetsmålen.

Artikel 15

Kvalitets- och samverkanskrav

1.   De kvalitets- och samverkanskrav som anges i bilaga IV ska tillämpas på moduler, grupper för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter inom EERC.

2.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna bedöma lämpligheten hos kvalitets- och samverkanskraven minst vartannat år och vid behov se över dem. Kvalitetskraven ska grundas på erkända internationella standarder om sådana redan finns.

Artikel 16

Certifierings- och registreringsförfarande

1.   De certifierings- och registreringsförfaranden som anges i punkterna 2–8 ska tillämpas på moduler, grupper för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter inom EERC.

2.   Certifiering och registrering ska uppfylla de kvalitetskrav som anges i bilaga IV, med undantag för buffertkapacitet där artikel 25.3 ska tillämpas.

3.   De medlemsstater som erbjuder en särskild modul, en grupp för tekniskt stöd, annan insatskapacitet eller en expert som ska ingå i EERC ska lämna den information som anges i bilaga V.

4.   Kommissionen ska bedöma huruvida modulen, gruppen för tekniskt stöd, den övriga insatskapaciteten eller experten i fråga kan komma att tas med i EERC och utan dröjsmål meddela sina slutsatser till den berörda medlemsstaten. Vid denna bedömning ska kommissionen särskilt undersöka hur kvalitetskraven och kapacitetsmålen uppfyllts, om den information som lämnats är fullständig, den geografiska närheten och om samtliga medlemsstater deltar samt andra relevanta faktorer som ska fastställas på förhand och tillämpas på alla jämförbara moduler, grupper för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter.

5.   Om kommissionen överväger att ta med modulen, gruppen för tekniskt stöd, annan insatskapacitet eller en expert ska kommissionen inleda certifieringsförfarandet på grundval av den information som lämnats och ytterligare information som kommissionen kan begära av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Om kommissionen på grundval av tillgänglig information anser att kvalitetskraven och samverkanskraven är uppfyllda får modulen, gruppen för tekniskt stöd, annan insatskapacitet eller en expert registreras i den frivilliga poolen.

6.   Kommissionen ska skriftligen meddela den berörda myndigheten i medlemsstaten sin bedömning av vilken utbildning, vilka övningar och/eller workshoppar som krävs och andra relevanta villkor för certifiering och registrering.

7.   Om alla krav är uppfyllda ska kommissionen ange att modulen, gruppen för tekniskt stöd, den övriga insatskapaciteten eller experten är certifierad för EERC och meddela medlemsstaten detta.

8.   Certifieringen av en modul, en grupp för tekniskt stöd, annan insatskapacitet eller en expert bör utvärderas på nytt senast efter tre år, om tillgången lämnas in för omregistrering i EERC.

9.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna bedöma lämpligheten hos certifierings- och registreringsförfarandet minst vartannat år och vid behov se över det.

Artikel 17

Finansiella bestämmelser för anpassningskostnader

1.   Medlemsstaterna kan begära bidrag för finansiering av anpassningskostnader individuellt per modul, grupp för tekniskt stöd eller annan insatskapacitet utan att kommissionen offentliggör en ansökningsomgång. Anpassningskostnaderna omfattar de kostnader som anges i artikel 21.2 c i beslut nr 1313/2013/EU.

2.   Till stöd för denna begäran ska medlemsstaterna till kommissionen lämna in genomförandeplaner för anpassningskostnader, bland annat kostnadsberäkningar och tidsplan.

3.   Kommissionen ska utvärdera och, om de relevanta kraven är uppfyllda, godkänna de genomförandeplaner som avses i punkt 2, samt ange vilka av de respektive kostnaderna som är berättigande som anpassningskostnader.

4.   Efter det att det gjorts en bedömning av begäran ska kommissionen fatta ett beslut om tilldelning.

5.   Medlemsstaterna ska till kommissionen rapportera detaljer om anpassningskostnaderna.

KAPITEL 6

ÅTGÄRDANDE AV BRISTER I INSATSKAPACITETEN

Artikel 18

Övervakning av framstegen med kapacitetsmålen

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande övervaka vilka framsteg som görs vad gäller att uppfylla kapacitetsmålen, med beaktande av den kapacitet som anges i artikel 20, och ska regelbundet informera medlemsstaterna om sin bedömning av de framsteg som gjorts. Kommissionen ska informera medlemsstaterna i den mån det behövs om eventuella kapacitetsbrister som finns kvar.

Artikel 19

Förfarande för att identifiera brister i insatskapaciteten

1.   Som en del av uppföljningen av framstegen med kapacitetsmålen ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna bedöma skillnaden mellan medlemsstaternas registrerade kapacitet i EERC och de kapacitetsmål som fastställs i bilaga III.

2.   Kommissionen och medlemsstaterna ska endast bedöma den kapacitet som registrerats som tillgänglig för EERC av medlemsstaterna i enlighet med artikel 16.

Artikel 20

Förfarande för att identifiera insatskapacitet utanför EERC

1.   Om kommissionen tillsammans med medlemsstaterna har kartlagt potentiellt allvarliga brister i insatskapaciteten i enlighet med artikel 19 i detta beslut ska den, i samarbete med medlemsstaterna, undersöka om det finns nödvändig kapacitet utanför EERC, i enlighet med artikel 12.2 i beslut nr 1313/2013/EU.

2.   Kommissionen ska endast bedöma följande kapacitet utanför EERC:

a)	kapacitet som registrerats i Cecis,

b)	buffertkapacitet, eller

c)	kapacitet som inte omfattas av punkterna a eller b men som medlemsstaten eller medlemsstaterna snabbt kan få tillgång till i erforderlig mängd, på önskad plats, inom angiven tid och under erforderlig tid.

3.   För att fastställa den kapacitet som avses i punkt 2 c ska kommissionen begära att de nationella kontaktpunkterna anger detaljerna för bedömningen av potentiellt allvarliga brister i insatskapaciteten och uppmana medlemsstaterna att lämna information om all sådan kapacitet tillgänglig utanför EERC som avses i punkt 2 c.

4.   Kommissionen ska i begäran ange en tidsfrist för svar på högst 60 kalenderdagar; fristens exakta längd ska bero på hur komplicerat det anses vara för medlemsstaterna att fastställa den kapacitet som avses i punkt 2.

5.   Medlemsstaterna ska skriftligen informera kommissionen om den kapacitet som avses i punkt 2 inom den fastställda tidsfristen.

6.   Om en medlemsstat inte svarar skriftligen inom den angivna tidsfristen ska kommissionen anta att det inte finns någon kapacitet som avses i punkt 2 tillgänglig i den medlemsstaten.

7.   På grundval av den information som mottagits från medlemsstaterna och med beaktande av endast den kapacitet som avses i punkt 2 ska kommissionen bedöma om denna kapacitet täcker de brister i insatskapaciteten som fastställts i enlighet med artikel 19 i detta beslut. Kommissionen ska bedöma att kapacitetsbristerna har täckts först när antalet kapaciteter inom EERC samt de kapaciteter som avses i punkt 2 är lika med eller överstiger de kapacitetsmål som fastställs i bilaga III.

Artikel 21

Förfarande för att åtgärda brister i insatskapaciteten

1.   Om kommissionen tillsammans med medlemsstaterna har identifierat potentiellt allvarliga brister i insatskapaciteten i enlighet med artikel 19, som inte kan åtgärdas i enlighet med artikel 20, ska den underrätta medlemsstaterna skriftligt om detta och ange vilka de strategiska bristerna i insatskapaciteten anses vara.

2.   Kommissionen ska skriftligt uppmana medlemsstaterna att åtgärda de strategiska bristerna i insatskapaciteten i enlighet med artikel 12.3 i beslut nr 1313/2013/EU.

3.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen huruvida, när och hur de planerar att åtgärda de strategiska bristerna i insatskapaciteten, antingen individuellt eller genom att samarbeta med andra medlemsstater.

Artikel 22

Kommissionens stöd för att åtgärda strategiska brister i insatskapaciteten

1.   När det krävs EU-finansiering för att åtgärda strategiska brister i insatskapaciteten i enlighet med artiklarna 12.3 och 21.1 j i beslut nr 1313/2013/EU ska kommissionen offentliggöra en ansökningsomgång till stöd för medlemsstaterna.

2.   När medlemsstaterna besvarar ansökningsomgången ska de följa artikel 21.1 j iii och 21.1 j iv i beslut nr 1313/2013/EU.

3.   Medlemsstaterna ska bland annat ange vilken procentandel av samfinansiering från EU som behövs.

Artikel 23

Stödberättigande kostnader för att åtgärda brister i insatskapaciteten

1.   Alla kostnader för utrustning, tjänster eller personal som krävs för att inrätta insatskapaciteten ska vara stödberättigande.

2.   Kostnader för underhåll eller löpande kostnader ska inte vara stödberättigande.

KAPITEL 7

ÅTGÄRDANDE AV TILLFÄLLIGA BRISTER VID ALLVARLIGA KATASTROFER

Artikel 24

Finansiella bestämmelser

1.   Kommissionen ska i det årliga arbetsprogrammet i allmänna ordalag definiera vilken typ av och hur mycket buffertkapacitet som krävs med beaktande av möjligheten för vissa särskilda, allvarliga typer av katastrofer i medlemsstaterna samt särskilt omfattande katastrofer eller andra faktorer som gör en katastrof allvarlig, t.ex. att den inträffar samtidigt som en annan katastrof samt potentialen för tillfälliga brister i sådana situationer.

2.   Kommissionen ska regelbundet inleda nödvändiga finansiella förfaranden för att täcka de kostnader som definieras i artikel 21.2 d i beslut nr 1313/2013/EU för att garantera snabb tillgång till den buffertkapacitet som anges i det årliga arbetsprogrammet.

3.   Den buffertkapacitet som medfinansieras av kommissionen ska vara ett tillägg till den befintliga insatskapacitet som medlemsstaterna förfogar över som del av deras nationella beredskap och ska inte ersätta befintlig insatskapacitet.

Artikel 25

Villkor för unionens finansiella bidrag

1.   Unionens finansiella bidrag är beroende av att de deltagande medlemsstaterna godtar de finansiella förfaranden som avses i artikel 24.2 på de villkor som anges i punkterna 2–9. Kommissionen får fastställa ytterligare villkor i de finansiella förfarandena.

2.   Medlemsstaterna ska göra en buffertkapacitet tillgänglig som ska ingå i den frivilliga poolen.

3.   Buffertkapaciteten ska uppfylla de nödvändiga kvalitets- och certifieringskrav som avses i de finansiella förfarandena i artikel 24.2.

4.   Buffertkapaciteten ska registreras i den frivilliga poolen för hela den period som fastställs i relevanta ramavtal, ramavtal om partnerskap eller liknande arrangemang. Eventuella villkor och begränsningar som fastställs av den eller de medlemsstater som registrerar kapaciteten ska vederbörligen motiveras av operativa krav.

5.   Buffertkapacitet berättigar inte till det finansiella stöd som avses i artikel 17.

6.   Kommissionen ska genast underrätta alla medlemsstater via Cecis om buffertkapacitet som registrerats i den frivilliga poolen.

7.   Buffertkapacitet som registrerats i den frivilliga poolen ska vara tillgänglig för insatser inom civilskyddsmekanismen på samma allmänna villkor som annan kapacitet som registrerats i den frivilliga poolen, i enlighet med artikel 11 i beslut nr 1313/2013/EU.

8.   Efter det att en begäran om bistånd mottagits genom ERCC ska utplaceringen av buffertkapacitet som registrerats i den frivilliga poolen följa de operativa förfaranden för katastrofinsatser som föreskrivs i kapitel 11.

9.   Buffertkapacitet som registrerats i den frivilliga poolen ska vara tillgänglig för bruk inom landet i de medlemsstater som har samfinansierat kapaciteten. Före bruket inom landet ska dessa medlemsstater samråda med ERCC för att bekräfta att

i)	en allvarlig katastrof inte hotar eller inträffat samtidigt vilket kan leda till en begäran om utplacering av buffertkapaciteten,

ii)	bruket inom landet inte otillbörligt hindrar att andra medlemsstater snabbt kan få tillgång till kapaciteten om nya allvarliga katastrofer inträffar.

KAPITEL 8

UTBILDNINGSPROGRAM

Artikel 26

Utbildningsprogram

1.   Ett utbildningsprogram som omfattar förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer ska inrättas. Utbildningsprogrammet ska omfatta allmänna kurser, specialkurser och ett system för utbyte av experter. Utbildningsprogrammet ska vara riktat mot målgrupperna i artikel 27.

2.   Kommissionen ska ansvara för samordning och organisation och för utbildningsprogrammets innehåll och schema.

Artikel 27

Deltagare

1.   Utbildningsprogrammet ska ha följande målgrupper:

a)	Medlemsstaternas personal inom civilskydd och katastrofhantering, särskilt lagledare, deras ställföreträdare och sambandsmän samt medlemsstaternas experter enligt artikel 41, däribland experter på förebyggande åtgärder och beredskap samt central personal vid nationella kontaktpunkter.

b)	Anställda vid unionens institutioner och organ.

c)	Utvalda experter från de länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken samt kandidatländer och potentiella kandidatländer.

2.   Deltagande i kurserna ska också vara öppet för utvalda experter från

a)	Förenta nationerna och dess organ,

b)	de internationella organisationer som anges i bilaga VII,

c)	tredjeländer och i förekommande fall andra relevanta aktörer.

3.   Medlemsstaterna och kommissionen ska utse praktikanter för varje utbildningsomgång.

Artikel 28

Utbildningskurser

1.   Programmet ska bestå av ett antal kurser på introduktionsnivå, operativ nivå och ledningsnivå.

2.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna fastställa kurser, innehåll, kursplaner och tidsplan för kurserna, däribland tillträdeskrav.

3.   Kommissionen ska se till att lärare och utbildare har uppdaterats om den relevanta utvecklingen av unionens civilskyddsmekanism.

Artikel 29

Utbyte av experter

Systemet för utbyte av experter mellan medlemsstaterna eller med kommissionen ska göra det möjligt för experter att

a)	erhålla och utbyta erfarenheter,

b)	få kunskap om olika tekniska lösningar och operativa förfaranden,

c)	studera andra deltagande räddningstjänsters och institutioners metoder.

Artikel 30

Ytterligare utbildning

När det är lämpligt och i enlighet med det årliga arbetsprogrammet ska det tillhandahållas ytterligare utbildningstillfällen som uppfyller de behov som kartlagts för att smidigt och effektivt genomföra åtgärder för civilskydd och katastrofhantering.

Artikel 31

Utvärderingssystem

Kommissionen ska se till att utbildningens nivå och innehåll är sammanhängande. Kommissionen ska därför ta fram ett lämpligt system för utvärdering av utbildningsverksamheten.

KAPITEL 9

ÖVNINGSRAM

Artikel 32

Övningsprogram, strategisk ram och prioriteringar

1.   Ett program för civilskyddsövningar ska inrättas och förvaltas av kommissionen.

2.   Programmet för civilskyddsövningar ska styras av en strategisk ram som fastställer mål och roller för övningarna inom civilskyddsmekanismen.

3.   Programmet ska särskilt ha till syfte att

a)	förbättra medlemsstaternas insatskapacitet, särskilt när det gäller grupper och andra tillgångar som tillhandahålls vid biståndsinsatser inom civilskyddsmekanismen,

b)	förbättra och kontrollera förfarandena, införa en gemensam strategi för samordningen av biståndsinsatser inom civilskyddsmekanismen och minska insatstiden vid större katastrofer,

c)	förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas civilskyddstjänster och kommissionen,

d)	kartlägga och utbyta erfarenheter,

e)	testa utnyttjandet av tillvaratagna erfarenheter.

4.   Övningsprogrammets allmänna prioriteringar ska fastställas i en långsiktig övergripande plan. I den ska ingå relevanta katastrofscenarier och kapacitet.

5.   Kommissionen ska

a)	i samarbete med medlemsstaterna utveckla den strategiska ramen och långsiktiga övergripande planen med beaktande av programmet för tillvaratagna erfarenheter och annan relevant information,

b)	fastställa målen för övningarna och deras roll i förhållande till andra delar av civilskyddsmekanismen och

c)	årligen lägga fram ett förslag i arbetsprogrammet om särskilda prioriteringar för övningar i enlighet med den långsiktiga övergripande planen.

KAPITEL 10

PROGRAMMET MED TILLVARATAGNA ERFARENHETER

Artikel 33

Övervakning, analys och utvärdering

1.   Kommissionen och medlemsstaterna ska utbyta de uppgifter, den information och de bedömningar som krävs för att övervaka, analysera och utvärdera alla relevanta civilskyddsåtgärder inom civilskyddsmekanismen.

2.   Kommissionen ska inrätta och förvalta en databas som kan användas av medlemsstaterna och kommissionen för att samla in och utbyta uppgifter, sprida erfarenheter och upprätthålla en överblick över genomförandet.

3.   Kommissionen ska underlätta kartläggningen av erfarenheter med relevanta berörda parter, bland annat genom att anordna möten.

Artikel 34

Främjande av utnyttjandet

1.   Kommissionen ska se till att de erfarenheter som har kartlagts av kommissionen, medlemsstaterna och relevanta berörda parter beaktas i beslutsprocessen för att ytterligare utveckla civilskyddsmekanismen.

2.   De erfarenheter som kartlagts ska särskilt bidra till fastställandet av

a)	utbildningsprogrammets prioriteringar, däribland, i tillämpliga fall, kursernas och övningsprogrammets innehåll och läroplaner,

b)	de årliga ansökningsomgångarnas prioriteringar avseende projekt för förebyggande åtgärder och beredskap, och

c)	prioriteringarna för den planeringsverksamhet som avses i artikel 10 i beslut nr 1313/2013/EU.

3.   Kommissionen ska regelbundet rapportera om programmet med tillvaratagna erfarenheter och förteckna relevanta erfarenheter, vilka avhjälpande åtgärder som planeras, ansvar och tidsramar samt hur erfarenheterna utnyttjats.

4.   Medlemsstaterna ska regelbundet rapportera om de framsteg som görs med de erfarenheter som kartlagts och som omfattas av deras nationella ansvar.

KAPITEL 11

OPERATIVA FÖRFARANDEN VID KATASTROFINSATSER

Artikel 35

Begäran om bistånd och svar

1.   När en katastrof inträffar eller vid överhängande fara för en katastrof inom unionen ska kommissionen, efter att ha mottagit en begäran om bistånd via Cecis, på lämpligt sätt och utan dröjsmål genomföra de åtgärder som fastställs i artikel 15.3 i beslut nr 1313/2013/EU.

2.   När en katastrof inträffar eller vid överhängande fara före en katastrof utanför unionen som kan kräva civilskyddsbistånd får kommissionen underrätta tredjelandet om möjligheterna att begära bistånd inom civilskyddsmekanismen.

3.   En medlemsstat eller ett tredjeland som drabbats av en katastrof eller hotas av överhängande fara före en katastrof ska, om de vill begära bistånd genom civilskyddsmekanismen, rikta en skriftlig begäran om bistånd till ERCC via de behöriga nationella myndigheterna. Om de vill begära bistånd genom civilskyddsmekanismen, Förenta nationerna och dess organ eller ett av de internationella organisationer som anges i bilaga VII, ska de rikta en skriftlig begäran om bistånd till ERCC.

4.   Det biståndsbegärande landet ska ge ERCC alla relevanta uppgifter om situationen och framför allt om specifika behov, det stöd som begärs och platsen.

5.   Sökanden ska underrätta ERCC om tidsplanen, kontaktpunkten, den plats för vilken biståndet begärs och den operativa kontaktpunkten på plats som hanterar katastrofen.

6.   ERCC ska i möjligaste mån utarbeta särskilda insatsplaner för varje begäran om bistånd. De ska innehålla rekommendationer för tillhandahållande av bistånd, bland annat uppmaningar att utplacera moduler, grupper för tekniskt stöd, annan insatskapacitet och experter som registrerats i EERC och en utvärdering av eventuella kritiska behov. Särskilda planer för utplacering ska följa den struktur och beskrivning som anges i bilaga VI och baseras på allmänna redan utarbetade planer som avses i artiklarna 15.3 c och 16.3 b i beslut nr 1313/2013/EU, som ska omfatta de mest relevanta typerna av katastrofrisker och beakta de riskscenarier som identifieras i medlemsstaternas riskbedömningar. De särskilda planerna för utplacering ska översändas till alla medlemsstater.

7.   Följande kriterier, vilkas prioritet kan bero på omständigheterna i begäran om bistånd, ska beaktas vid valet av kapacitet i EERC:

a)	Tillgänglighet.

b)	Lämplighet.

c)	Plats/närhet.

d)	Uppskattade transporttider och kostnader.

e)	Tidigare erfarenhet.

f)	Tidigare användning av tillgången.

g)	Andra relevanta kriterier, såsom språkkunskaper, kulturell närhet.

8.   Om inte annat överenskommits med medlemsstaterna, ska ERCC inte uppmana medlemsstaterna att sända ut särskild kapacitet från ERCC i områden med väpnade konflikter, områden där det finns hot om väpnade konflikter eller områden där andra förhållanden kan utsätta grupperna för fara.

9.   De medlemsstater som uppmanas att sända ut kapacitet från EERC ska i enlighet med artikel 11.7 i beslut nr 1313/2013/EU meddela sitt slutliga beslut till ERCC. ERCC ska ange den tidsfrist inom vilken medlemsstaten i princip ska svara. Denna tidsfrist ska baseras på katastrofens art och ska i varje fall uppgå till minst två timmar.

10.   Sökanden av bistånd ska informera ERCC om vilka erbjudanden om bistånd som den har godtagit.

11.   När biståndet är nödvändigt för att tillgodose ett kritiskt behov och biståndet inte är tillgängligt eller inte är tillgängligt i tillräcklig omfattning i EERC, ska kommissionen omedelbart informera alla nationella kontaktpunkter via Cecis om unionens tillgängliga finansiella stöd till transporter, i enlighet med artikel 23.3 b i beslut nr 1313/2013/EU.

12.   När det gäller begäran om insatsenheter och hjälpmedel, ska ERCC informera medlemsstaterna om det val som sökanden av bistånd har gjort. De medlemsstater som tillhandahåller bistånd ska regelbundet informera ERCC om utsända insatsenheter och hjälpmedel, däribland all kapacitet som är en del av EERC.

13.   Kommissionen får välja ut, utse och sända ut en expertgrupp för stöd på plats i enlighet med artikel 17 i beslut nr 1313/2013/EU.

Artikel 36

Expertuppdrag

1.   De utsända experterna ska utföra de uppgifter som anges i artikel 8 d i beslut nr 1313/2013/EU. De ska regelbundet rapportera till den biståndsbegärande statens myndigheter och till ERCC.

2.   ERCC ska informera medlemsstaterna om expertuppdragets framsteg.

3.   Sökanden av bistånd ska regelbundet informera ERCC om utvecklingen av den pågående verksamheten på plats.

4.   Vid insatser i tredjeländer ska gruppledaren regelbundet informera ERCC om utvecklingen av den pågående verksamheten på plats.

5.   ERCC ska sammanställa all inkommen information och vidarebefordra den till medlemsstaternas kontaktpunkter och behöriga myndigheter.

Artikel 37

Operativ avslutning

1.   Om den biståndssökande medlemsstaten eller någon av de medlemsstater som tillhandahåller bistånd anser att det inte längre krävs något bistånd, eller att bistånd inte längre kan tillhandahållas, ska den snarast möjligt informera ERCC, de utsända experterna och insatsenheterna om detta. Sökanden av bistånd och medlemsstaterna ska organisera den faktiska avslutningen på lämpligt sätt. ERCC ska informeras om detta.

2.   I tredjeländer ska gruppledaren snarast möjligt underrätta ERCC om han eller hon anser, efter lämpligt samråd med sökanden av bistånd, att det inte längre krävs något bistånd eller om något hindrar ett effektivt tillhandahållande av bistånd. ERCC ska vidarebefordra denna information till unionens delegation i det landet samt till kommissionens relevanta avdelningar, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna. ERCC ska i samarbete med sökanden av bistånd säkra den faktiska avslutningen för utsända experter och insatsenheterna.

Artikel 38

Rapportering och gjorda erfarenheter

1.   De behöriga myndigheterna i den stat som söker bistånd och i de medlemsstater som har tillhandahållit bistånd, liksom de utsända experterna, ska ha möjlighet att lägga fram sina slutsatser om samtliga aspekter av insatsen för ERCC. En sammanfattande rapport ska utarbetas av ERCC om det bistånd som tillhandahållits och eventuella relevanta erfarenheter.

2.   Utöver artiklarna 33 och 34 ska ERCC tillsammans med medlemsstaterna följa upp utnyttjandet av erfarenheterna för att förbättra biståndsinsatserna inom civilskyddsmekanismen.

Artikel 39

Kostnader

1.   Om inget annat har avtalats ska sökanden av bistånd bära kostnaderna för det bistånd som tillhandahålls av medlemsstaterna.

2.   Med hänsyn till bland annat katastrofens art och skadornas omfattning får en medlemsstat helt eller delvis tillhandahålla sitt bistånd kostnadsfritt. Medlemsstaten får också när som helst helt eller delvis avstå från ersättning för sina kostnader.

3.   Om inget annat har avtalats ska sökanden av bistånd under den tid som insatsen varar förse biståndsgrupperna med kost och logi samt kostnadsfritt fylla på deras proviant. Biståndsgrupperna ska dock inledningsvis vara logistiskt oberoende och självförsörjande under en rimlig tid, beroende på vilka tillgångar som används, och underrätta ERCC om detta.

4.   Kostnaderna för att sända ut experter och relevant logistiskt stöd ska behandlas i enlighet med artikel 22 a i beslut nr 1313/2013/EU. Dessa kostnader ska berättiga till unionsfinansiering.

Artikel 40

Ersättning för skador

1.   De medlemsstater som söker bistånd ska avstå från att begära ersättning av medlemsstaterna för skador som orsakas av en biståndsinsats som tillhandahållits inom civilskyddsmekanismen och enligt detta beslut, utom i bevisade fall av bedrägeri eller grov oaktsamhet.

2.   De medlemsstater som söker bistånd och de medlemsstater som tillhandahåller bistånd ska samarbeta för att göra det lättare för tredje part att få ersättning för sådan skada som är en följd av biståndsinsatser i enlighet med tillämplig lagstiftning och relevanta ramar.

KAPITEL 12

FÖRFARANDET FÖR UTSÄNDNING AV EXPERTGRUPPER

Artikel 41

Kategorier av experter

Medlemsstaterna ska klassificera experterna i följande kategorier:

a)	Tekniska experter.

b)	Bedömningsexperter.

c)	Samordningsexperter.

d)	Gruppledare.

Artikel 42

Arbetsuppgifter och funktioner

1.   Tekniska experter ska kunna ge råd i specifika, högteknologiska frågor samt relaterade risker och stå till förfogande för uppdrag.

2.   Bedömningsexperter ska kunna bedöma situationen samt ge råd om vilka åtgärder som bör vidtas och stå till förfogande för uppdrag.

3.   Samordningsexperter kan vid behov omfatta ställföreträdande gruppledare, logistik- och kommunikationsansvariga och annan nödvändig personal. De tekniska experterna och bedömningsexperterna kan på begäran ingå i samordningsgruppen för att bistå gruppledaren under hela uppdraget.

4.   Gruppledaren ska ansvara för bedömnings- och samordningsgruppens ledning under uppdraget. Gruppledaren ska hålla kontakt med myndigheterna i det berörda landet, med ERCC, däribland ERCC:s sambandsman, med andra internationella organisationer samt, vid biståndsinsatser inom civilskyddsmekanismen utanför medlemsstaterna, även med unionens delegation i det landet.

5.   Experter som sänts ut på beredskapsuppdrag får av kommissionen, i samförstånd med den medlemsstat som utsett dem, bemyndigas att åta sig någon av de funktioner som anges i artikel 41 och ska kunna ge råd och rapportera om lämpliga beredskapsåtgärder, inklusive administrativ kapacitet, behovet av tidig varning, utbildning, övningar och insatser för att öka medvetenheten.

6.   Experter som sänts ut på beredskapsuppdrag får av kommissionen, i samförstånd med den medlemsstat som utsett dem, bemyndigas att åta sig någon av de funktioner som anges i artikel 41 och ska kunna ge råd och rapportera om lämpliga förebyggande åtgärder och riskhanteringsförmågan.

Artikel 43

Expertdatabas

1.   Kommissionen ska sammanställa informationen om experterna i en expertdatabas och göra den tillgänglig genom Cecis.

2.   De experter som ingår i EERC ska specifikt identifieras i den databas som avses i punkt 1.

Artikel 44

Krav på utbildning

Experterna ska vid behov genomgå det utbildningsprogram som upprättats i enlighet med artikel 26.

Artikel 45

Utnämning

Vid en begäran om bistånd ska medlemsstaterna ansvara för att utse tillgängliga experter och dela deras kontaktuppgifter med ERCC.

Artikel 46

Mobilisering och serviceavtal

1.   ERCC ska kunna mobilisera och sända ut de utvalda experterna med mycket kort varsel efter det att experterna har utsetts för det specifika uppdraget av medlemsstaterna.

2.   Kommissionen ska underteckna ett serviceavtal med varje expert som omfattar följande delar:

a)	Uppdragets mål.

b)	Uppdragsbeskrivning.

c)	Den tid uppdraget beräknas ta i anspråk.

d)	Information om lokala kontaktpersoner.

e)	Information om försäkring.

f)	Dagtraktamente.

g)	Särskilda betalningsvillkor.

h)	Riktlinjer för tekniska experter, bedömningsexperter, samordningsexperter och gruppledare.

KAPITEL 13

TRANSPORTSTÖD

Artikel 47

Former för transportstöd

Transportstöd kan ges i form av

a)	sammanförande och delning av transportkapacitet,

b)	identifiering och underlättande av medlemsstaternas tillgång till transportresurser på den kommersiella marknaden eller från andra källor, eller

c)	tillhandahållande av unionens stöd till medlemsstaterna genom bidrag eller transporttjänster som skaffats från privata eller andra enheter.

Artikel 48

Förfarande för transportstöd genom civilskyddsmekanismen

1.   De förfaranden som fastställs i artiklarna 49 och 50 ska tillämpas när en begäran om transportstöd görs.

2.   Begäran ska utfärdas av den behöriga myndighet som avses i artikel 56 och skickas till kommissionen skriftligen. Den ska innehålla de uppgifter som anges i del A i bilaga VIII.

3.   Om transportkapacitet sammanförs, får en medlemsstat agera som huvudansvarig genom att begära unionens finansiella stöd för hela insatsen.

4.   Varje begäran om transportstöd enligt detta beslut samt därmed sammanhängande svar och informationsutbyten mellan medlemsstaterna och kommissionen ska skickas till och behandlas av ERCC.

5.   Begäran ska sändas via Cecis eller elektronisk post. Begäran om unionsfinansiering får lämnas med fax, elektronisk post eller genom Cecis, förutsatt att handlingar i original undertecknade av den behöriga myndigheten därefter utan dröjsmål lämnas till kommissionen.

6.   Kommissionen kan emellertid införa ett elektroniskt system för informationsutbyte som omfattar alla informationsutbyten med bidragsmottagare, däribland ingående av bidragsavtal, anmälan av bidragsbeslut och eventuella ändringar av dem i enlighet med artikel 179 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (5).

Artikel 49

Begäran om transportstöd

1.   När kommissionen tar emot en begäran om stöd ska den omedelbart underrätta de kontaktpunkter som utses av medlemsstaterna enligt artikel 9.7 i beslut nr 1313/2013/EU.

2.   I underrättelsen får kommissionen, i förekommande fall, uppmana medlemsstaterna att lämna närmare upplysningar om de transportresurser som de kan ställa till förfogande för den medlemsstat som lagt fram begäran eller någon annan alternativ lösning de kan föreslå för att tillgodose de behov som uttryckts av det drabbade landet. Kommissionen får ange en tidsfrist för att lämna denna information.

3.   När kontaktpunkterna underrättats av kommissionen i enlighet med punkt 1 ska det begärda transportstödet berättiga till unionens samfinansiering, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 53.

Artikel 50

Svar på begäran om transportstöd

1.   De medlemsstater som kan tillhandahålla transportstöd ska underrätta kommissionen så snart som möjligt och senast 24 timmar efter mottagandet av den underrättelse som avses i artikel 49, om inte annat anges i underrättelsen, om alla transportresurser som de på frivillig basis kan ställa till förfogande som svar på en begäran om stöd för sammanförande eller identifiering av transportresurser. Underrättelsen ska innehålla det som anges i del B i bilaga VIII och information om eventuella finansiella villkor eller andra begränsningar.

2.   Kommissionen ska snarast sammanställa informationen om tillgängliga transportresurser och vidarebefordra den till den medlemsstat som lämnat begäran.

3.   Förutom den information som avses i punkt 2 ska kommissionen till medlemsstaterna vidarebefordra all annan information den har om tillgängliga transportresurser från andra källor, bl.a. den kommersiella marknaden, och underlätta medlemsstaternas tillgång till dessa kompletterande resurser.

4.   Den medlemsstat som lämnat begäran ska underrätta kommissionen om de transportlösningar den har valt och hålla kontakt med de medlemsstater som lämnar stöd eller den operatör som kommissionen angett.

5.   Kommissionen ska underrätta alla medlemsstater om det alternativ som den medlemsstat som lämnat begäran har valt. Den medlemsstaten ska regelbundet underrätta kommissionen om läget vad gäller tillhandahållandet av civilskyddshjälpen.

Artikel 51

Begäran om bidrag

1.   När en tänkbar transportlösning har valts av en medlemsstat, men det krävs unionsfinansiering för transport av civilskyddshjälpen, kan medlemsstaten begära bidrag från unionen.

2.   Medlemsstaten ska i sin begäran ange vilken procentandel medfinansiering som den ansöker om; men högst 55 % av de stödberättigande kostnaderna för transportåtgärder enligt artikel 23.2 i beslut nr 1313/2013/EU och högst 85 % av de stödberättigande kostnaderna för transportåtgärder enligt artikel 23.3 a och 23.3 b i beslut nr 1313/2013/EU. Kommissionen ska omedelbart underrätta alla medlemsstater om begäran.

3.   Kommissionen får inrätta rampartnerskap med relevanta behöriga myndigheter i medlemsstaterna i enlighet med artikel 178 i delegerad förordning (EU) nr 1268/2012.

Artikel 52

Begäran om transporttjänster

1.   Om ingen transportlösning har valts av den medlemsstat som begär transportstöd kan den be kommissionen att ingå avtal om transporttjänster med privata eller andra enheter för att kunna transportera sin civilskyddshjälp till det berörda landet.

2.   När kommissionen tar emot en sådan begäran som avses i punkt 1 ska den omedelbart underrätta alla medlemsstater om begäran och informera den medlemsstat som begär transporttjänster om alla tillgängliga transportlösningar och kostnaderna för dem.

3.   På grundval av det informationsutbyte som avses i punkterna 1 och 2 ska medlemsstaten skriftligen bekräfta sin begäran om transporttjänster och sitt åtagande att återbetala till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 54. Medlemsstaten ska ange vilken andel av kostnaderna den kommer att återbetala. Denna andel ska vara minst 45 % för transportåtgärder enligt artikel 23.2 i beslut nr 1313/2013/EU och 15 % för transportåtgärder enligt artikel 23.3 a och 23.3 b i beslut nr 1313/2013/EU.

4.   Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen om alla ändringar i sin begäran om transporttjänster.

Artikel 53

Beslut om unionsfinansiering av transportstöd

1.   För att avgöra om de kriterier som anges i artikel 23.1 d i beslut nr 1313/2013/EU och principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (6) är uppfyllda, ska följande beaktas:

a)	Upplysningarna i den begäran om unionsfinansiering som medlemsstaten lämnar enligt artikel 48.2.

b)	De behov som det berörda landet framför.

c)	Alla behovsbedömningar gjorda av experter som rapporterar till kommissionen under olyckan.

d)	Annan relevant och tillförlitlig information som kommissionen har tillgång till vid tidpunkten för beslutet som lämnats av medlemsstater och internationella organisationer.

e)	Effektiviteten och ändamålsenligheten hos de transportlösningar som ska leverera civilskyddshjälp i rätt tid.

f)	Möjligheter till lokala införskaffningar.

g)	Andra åtgärder som vidtas av kommissionen.

2.   Medlemsstaterna ska lämna alla kompletterande upplysningar som behövs för att bedöma hur kriterierna i artikel 23.1 d i beslut nr 1313/2013/EU uppfyllts. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen så snart som möjligt efter att ha tagit emot en begäran från kommissionen om sådana upplysningar.

3.   Kommissionen ska ange den förfinansiering som ska betalas vilken kan uppgå till 85 % av det finansiella bidrag som sökts från unionen, under förutsättning att det finns tillgängliga budgetmedel. Ingen förfinansiering ska tillhandahållas för bidrag under den tröskel som fastställts för bidrag till låga belopp enligt definitionen i artikel 185 i delegerad förordning (EU) nr 1268/2012, såvida inte den medlemsstat som begär finansiellt stöd kan visa att avsaknaden av förfinansiering skulle äventyra genomförandet av åtgärden.

4.   Beslutet om finansiellt stöd ska omedelbart lämnas till den medlemsstat som begär finansiellt stöd. Det ska också lämnas till alla andra medlemsstater.

5.   Enskilda ansökningar om bidrag till transporter för vilka det finansiella bidrag som begärs från unionen är mindre än 2 500 euro berättigar inte till medfinansiering från unionen, om de inte omfattas av det rampartnerskap som avses i artikel 51.3.

Artikel 54

Återbetalning av unionsfinansiering av transportstöd

För kostnader som belastar kommissionen enligt förfarandet i artikel 52 ska kommissionen inom 90 dagar efter avslutandet av den transportinsats för vilken finansiellt stöd från unionen beviljades utfärda en återbetalningsorder till de medlemsstater som fått unionsfinansiering till ett belopp som motsvarar bestämmelserna i kommissionens beslut om begäran om transporttjänster och som uppgår till minst 15 % av transportkostnaderna för transportåtgärder enligt artikel 23.3 i beslut nr 1313/2013/EU och 45 % för transportåtgärder enligt artikel 23.2 i beslut nr 1313/2013/EU.

Artikel 55

Ersättning för skador

Den medlemsstat som begär transportstöd ska avhålla sig från att begära kompensation från unionen för skada som vållats dess egendom eller personal, om sådan skada är följden av tillhandahållande av transportstöd i enlighet med detta beslut, utom i bevisade fall av bedrägeri eller grov oaktsamhet.

Artikel 56

Utnämning av behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som är bemyndigade att begära och ta emot finansiellt stöd från kommissionen i enlighet med detta beslut, och ska underrätta kommissionen om detta inom 60 dagar efter det att detta beslut har anmälts. Alla ändringar av den informationen ska omedelbart anmälas till kommissionen.

De anmälningar om behöriga myndigheter som gjorts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 12 i beslut 2007/606/EG, Euratom ska gälla till dess att den berörda medlemsstaten meddelar något annat.

KAPITEL 14

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 57

Upphävande

Beslut 2004/277/EG, Euratom och beslut 2007/606/EG, Euratom ska upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till detta beslut och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga IX.

Artikel 58

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 924.

(2)  Kommissionens beslut 2004/277/EG, Euratom av den 29 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets beslut 2001/792/EG, Euratom om inrättande av en gemenskapsmekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten (EUT L 87, 25.3.2004, s. 20).

(3)  Kommissionens beslut 2007/606/EG, Euratom av den 8 augusti 2007 om fastställande av regler för genomförande av transportbestämmelserna i rådets beslut 2007/162/EG, Euratom om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (EUT L 241, 14.9.2007, s. 17).

(4)  Kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (EGT L 317, 3.12.2001, s. 1).

(5)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---