22.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1224/2009

av den 20 november 2009

om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3),

med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande (4), och

av följande skäl:

(1)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart nyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (5) är syftet med den gemensamma fiskeripolitiken att säkerställa att levande akvatiska resurser nyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende.

(2)

Eftersom en framgångsrik gemensam fiskeripolitik förutsätter att ett effektivt kontrollsystem genomförs syftar åtgärderna i denna förordning till att införa ett gemenskapssystem för kontroll, inspektion och verkställighet med ett övergripande och integrerat synsätt, i enlighet med proportionalitetsprincipen, för att se till att alla bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs och därmed möjliggöra ett hållbart nyttjande av levande akvatiska resurser genom att alla delar av denna politik omfattas.

(3)

Erfarenheterna av tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (6) har visat att dagens kontrollsystem inte längre räcker för att trygga efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

(4)

För närvarande ingår kontrollbestämmelserna i ett stort antal överlappande och komplexa rättsakter. Vissa delar av kontrollsystemet tillämpas bristfälligt av medlemsstaterna, vilket leder till otillräckliga och divergerande åtgärder vid överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och därmed underminerar skapandet av lika villkor för fiskare i hela gemenskapen. Det befintliga systemet och alla skyldigheter som föreskrivs i det bör därför konsolideras, rationaliseras och förenklas, i synnerhet genom att man reducerar dubbelregleringen och de administrativa bördorna.

(5)

Mot bakgrund av att de marina akvatiska resurserna håller på att uttömmas är det viktigt att gemenskapen antar alla de åtgärder som krävs för att det hos alla aktörer ska utvecklas en kultur av efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, de mål som fastställdes vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 och Europeiska rådets strategi för hållbar utveckling. För att uppnå detta bör reglerna för kontroll, inspektion och verkställighet av åtgärder för bevarande och förvaltning av resurser, strukturella åtgärder och åtgärder i fråga om den gemensamma organisationen av marknaden förbättras, harmoniseras och stärkas.

(6)

Eftersom medlemsstaterna enligt rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (7) måste vidta lämpliga åtgärder för att se till att bekämpningen av allt olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och därmed förknippade aktiviteter är effektiv och eftersom rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten (8) innehåller bestämmelser om tillstånd för gemenskapens fiskefartyg att bedriva fiskeverksamhet utanför gemenskapens vatten och om tillstånd för tredjeländers fiskefartyg att bedriva fiskeverksamhet i gemenskapens vatten, bör den här förordningen komplettera dessa förordningar och säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering mellan medborgare i medlemsstaterna och i tredjeländer.

(7)

Denna förordning bör varken inverka på särskilda bestämmelser i internationella avtal eller sådana som är tillämpliga inom ramen för regionala fiskeriorganisationer och sådana nationella kontrollbestämmelser som, även om de faller inom tillämpningsområdet för denna förordning, går utöver förordningens minimiföreskrifter, förutsatt att de nationella bestämmelserna är förenliga med gemenskapsrätten.

(8)

Modern teknik, t.ex. det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, systemet för positionsbestämning och det automatiska identifieringssystemet, bör utnyttjas, eftersom den medger en effektiv övervakning, systematiska och automatiska korskontroller som utförs snabbt samt underlättar de administrativa förfarandena för både de nationella myndigheterna och aktörerna och därmed möjliggör snabba riskanalyser och övergripande bedömningar av all relevant kontrollinformation. Därför bör kontrollsystemet göra det möjligt för medlemsstaterna att kombinera användningen av olika kontrollinstrument för att göra kontrollerna så ändamålsenliga som möjligt.

(9)

En ny, gemensam fiskekontrollstrategi som innefattar en heltäckande övervakning av fångsterna i syfte att skapa lika villkor inom fiskerisektorn, med hänsyn till skillnaderna mellan olika flottsegment, bör införas. För detta ändamål bör gemensamma kriterier för genomförandet av fiskekontrollen och i synnerhet standardiserade och samordnade inspektionsförfaranden till havs, på land och i hela saluföringskedjan fastställas. Som en del av den nya strategin bör ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna, kommissionen och Gemenskapens kontrollorgan för fiske klargöras.

(10)

Förvaltningen av fiskeresurserna på gemenskapsnivå bygger främst på totala tillåtna fångstmängder (TAC:er), kvoter, system för fiskeansträngning och tekniska åtgärder. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att se till att medlemsstaterna antar de åtgärder som krävs för att genomföra dessa förvaltningsåtgärder på ett effektivt sätt.

(11)	Kontrollverksamhet och kontrollmetoder bör basera sig på riskhantering, och förfaranden för korskontroller bör användas av medlemsstaterna på ett systematiskt och heltäckande sätt. Medlemsstaterna måste också utbyta relevant information.

(12)	Samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna, kommissionen och Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör intensifieras för att främja efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

(13)

För att se till att fiskeverksamhet endast utförs i överensstämmelse med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken bör sådan verksamhet bli föremål för en fiskelicens och, när särskilda villkor gäller, för ett fisketillstånd. Även bestämmelserna om märkning och identifiering av fiskefartyg och deras redskap bör tillämpas.

(14)

För att säkerställa en effektiv kontroll bör medlemsstaterna driva ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg, och fiskefartyg med en total längd av 12 meter eller mer bör utrustas med en anordning som gör det möjligt för medlemsstaterna att automatiskt positionsbestämma och identifiera dessa fartyg. Vidare bör fiskefartyg utrustas med ett automatiskt identifieringssystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (9), och medlemsstaterna bör använda uppgifterna från ett sådant system för korskontroll.

(15)

Samarbetet mellan gemenskapens organ och mellan medlemsstaternas myndigheter bör stärkas. I detta syfte bör det vara möjligt att överföra uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, det automatiska identifieringssystemet och systemet för positionsbestämning till gemenskapens organ och medlemsstaternas behöriga myndigheter som ägnar sig åt övervakning på sjösäkerhets- och sjöfartsskyddsområdet, gränskontroll, skydd av den marina miljön och allmän tillsyn över att lagen följs.

(16)

Det bör vara rådet som ska besluta om den framtida användningen av elektroniska övervakningsanordningar och redskap för spårning, såsom genanalys och andra tekniker för fiskekontroll, om dessa tekniker på ett kostnadseffektivt sätt leder till bättre efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

(17)

Medlemsstaterna bör övervaka sina fiskefartygs verksamhet i och utanför gemenskapens vatten. För att underlätta en effektiv övervakning bör befälhavarna på gemenskapens fiskefartyg med en total längd av 10 meter eller mer ha skyldighet att föra en fiskeloggbok och lämna in landnings- och omlastningsdeklarationer. För att dra nytta av den moderna tekniken, för fartyg med en total längd av 12 meter eller mer, bör fiskeloggboken vara i elektronisk form och landnings- och omlastningsdeklarationer bör lämnas in elektroniskt.

(18)	Informationen i fiskefartygens fiskeloggböcker bör kontrolleras i samband med landningen. Följaktligen bör de som ägnar sig åt att landa och saluföra fisk och fiskeriprodukter ha skyldighet att deklarera de mängder som landas, omlastas, utbjuds till försäljning eller köps.

(19)

För små fiskefartyg vilkas totala längd understiger 10 meter skulle en skyldighet att föra en fiskeloggbok eller fylla i en landningsdeklaration utgöra en börda som inte står i proportion till deras fiskekapacitet. För att se till att kontrollen av sådana fartyg blir tillräcklig bör medlemsstaterna övervaka deras verksamhet genom att tillämpa en provtagningsplan.

(20)	Omlastningar till havs blir inte föremål för några ordentliga kontroller från flagg- eller kuststaternas sida och ger därför fartygsaktörerna möjlighet att medföra olagliga fångster. För att förbättra kontrollerna bör omlastningar inom gemenskapen bara vara tillåtna i utsedda hamnar.

(21)

Medlemsstaternas myndigheter bör kunna övervaka landningar i sina hamnar. I detta syfte bör fiskefartyg som bedriver fiske på bestånd som omfattas av en flerårig plan med skyldighet att elektroniskt registrera uppgifter i en fiskeloggbok vara tvungna att i förväg meddela dessa myndigheter om sin avsikt att landa i deras hamnar. Medlemsstaterna bör tillåtas att vägra tillträde om den begärda informationen inte är fullständig.

(22)

Eftersom förvaltningen av fiskeresurserna grundar sig på fiskemöjligheter bör det säkerställas att fångster och gjorda fiskeansträngningar registreras korrekt, och att fångster och gjorda fiskeansträngningar avräknas från flaggmedlemsstatens tilldelade kvoter och ansträngningar. Fiskerier bör stängas om den tillgängliga tilldelningen av kvot eller ansträngning har förbrukats.

(23)

Mot bakgrund av kapacitetskraven för gemenskapsfiskeflottan enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 2371/2002, rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden (10), kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003 av den 12 augusti 2003 om genomförandebestämmelser för gemenskapens flottpolitik enligt definitionen i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 (11) och kommissionens förordning (EG) nr 2104/2004 av den 9 december 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 639/2004 (12) bör instrument som inkluderar övervakning av maskinstyrka och användningen av fiskeredskap införas för att kontrollera flottans kapacitet. Av det skälet bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att den totala fiskelicenskapaciteten inte överskrider de högsta kapacitetsnivåerna och att fiskefartygens maskinstyrka inte överskrider den certifierade maskinstyrkan för dessa fartyg. Därför bör medlemsstaterna certifiera maskinstyrkan för fiskefartyg vars maskineffekt överskrider 120 kW och också kontrollera, på grundval av en provtagningsplan, överensstämmelsen mellan maskinstyrka och annan tillgänglig information.

(24)	Särskilda åtgärder i form av fleråriga planer bör tillämpas som ett särskilt sätt att skydda de berörda bestånden. Omlastningar av fångster av bestånd som är föremål för en flerårig plan bör endast vara tillåtna i utsedda hamnar och endast om dessa bestånd har vägts.

(25)	Särskilda bestämmelser bör införas om att endast tillåtna redskap får användas och att förlorade redskap måste bärgas.

(26)	Särskilda bestämmelser bör tillämpas på områden med fiskebegränsning. Förfarandet för att införa och upphäva realtidsstängning för fångstplatser bör tydligt slås fast.

(27)

Eftersom fritidsfiske kan få betydande konsekvenser för fiskeresurserna bör medlemsstaterna säkerställa att det bedrivs på ett sätt som är förenligt med målen för den gemensamma fiskeripolitiken. För bestånd som omfattas av en återhämtningsplan bör medlemsstaterna samla in fångstuppgifter för fritidsfisket. Om sådant fiske får betydande konsekvenser för resurserna bör rådet ha möjlighet att fatta beslut om särskilda förvaltningsåtgärder.

(28)

För att kontrollsystemet ska bli heltäckande bör ett sådant system omfatta hela produktions- och saluföringskedjan. Det bör innehålla ett sammanhängande spårbarhetssystem som kompletterar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (13) och en förbättrad kontroll över producentorganisationerna. Systemet bör också skydda konsumenternas intressen genom att ge information om handelsbeteckningar, produktionsmetod och fångstområde i alla skeden av saluföringen enligt kommissionens förordning (EG) nr 2065/2001 av den 22 oktober 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande konsumentinformation inom sektorn för fiskeri- och vattenbruksprodukter (14). Det bör säkerställa övervakningen av producentorganisationer i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2508/2000 av den 15 november 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande operativa program i fiskerisektorn (15).

(29)

För att säkerställa att alla fångster kontrolleras på rätt sätt bör medlemsstaterna se till att alla fiskeriprodukter först släpps ut på marknaden eller registreras vid en auktionsinrättning, eller hos registrerade köpare eller producentorganisationer. Eftersom den exakta vikten av fångsterna behöver vara känd för att man ska kunna följa utnyttjandet av kvoterna, bör medlemsstaterna se till att alla fiskeriprodukter vägs, såvida inte provtagningsplaner grundade på gemensamma metoder har införts.

(30)

För att man ska kunna följa fångstens väg och kontrollera att den stämmer överens med fångstuppgifterna bör registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra organ eller personer som har medlemsstaternas tillstånd lämna in avräkningsnotor. Om de har en årsomsättning för första saluföring av fiskeriprodukter på mer än 200 000 EUR bör avräkningsnotorna överföras elektroniskt.

(31)

För att säkerställa att gemenskapens åtgärder för bevarande och handel har efterlevts, bör man se till att det blir krav på att alla fiskeriprodukter för vilka varken någon avräkningsnota eller deklaration om övertagande har lämnats in, och som transporteras till en annan plats än platsen för landningen, åtföljs av ett transportdokument som fastställer deras art, ursprung och vikt, såvida inte ett transportdokument har översänts i elektronisk form före transporten.

(32)	Medlemsstaterna bör genomföra regelbundna kontroller av producentorganisationerna för att försäkra sig om att de uppfyller de rättsliga kraven. De bör också genomföra kontroller med avseende på pris- och interventionssystemen.

(33)	Medlemsstaterna bör utföra övervakningen i gemenskapens vatten och vidta nödvändiga åtgärder om någon iakttagelse eller positionsbestämning inte stämmer överens med den information de har fått tillgång till.

(34)	Begreppet kontrollobservatörer och dessas arbetsuppgifter bör fastställas tydligt för framtida kontrollobservatörssystem. Samtidigt bör regler också fastställas för hur inspektioner ska bedrivas.

(35)

För att överträdelser ska kunna lagföras på ett konsekvent och effektivt sätt bör bestämmelser införas om att inspektions- och övervakningsrapporter som har sammanställts av kommissionens tjänstemän, gemenskapsinspektörer och medlemsstaternas tjänstemän får användas på samma sätt som nationella rapporter. Samtidigt bör medlemsstaterna inrätta en elektronisk databas med sina tjänstemäns inspektions- och övervakningsrapporter.

(36)

För att verka för en gemensam kontrollnivå i gemenskapens vatten bör en förteckning över gemenskapsinspektörer fastställas och deras arbetsuppgifter och kompetenser klargöras. Av samma skäl bör det under vissa omständigheter vara möjligt att inspektera fartyg utanför den inspekterande medlemsstatens vatten.

(37)

Vid en överträdelse bör det säkerställas att lämpliga åtgärder vidtas och att överträdelsen får en faktisk uppföljning, oavsett var den inträffar. I vissa fall av allvarliga överträdelser bör en förstärkt uppföljning göras, så att det blir möjligt att omedelbart utreda dem. I detta avseende bör också medlemsstaterna vara skyldiga att vidta lämpliga åtgärder om en överträdelse har upptäckts av en gemenskapsinspektör. Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att överföra förfaranden till flaggmedlemsstaten eller till den medlemsstat i vilken överträdaren är medborgare.

(38)

Medborgare i medlemsstaterna bör avskräckas från att överträda bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Eftersom de åtgärder som vidtas när dessa regler överträds skiljer sig mycket mellan olika medlemsstater och därmed ger upphov till diskriminering och orättvisa konkurrensregler för fiskare, och med tanke på att avsaknaden av avskräckande, proportionella och verkningsfulla sanktioner i en del medlemsstater gör kontrollerna mindre effektiva, är det lämpligt att införa administrativa sanktioner i kombination med ett pricksystem för allvarliga överträdelser för att åstadkomma en verkligt avskräckande effekt.

(39)

Att ett stort antal allvarliga överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken förekommer i gemenskapens vatten eller begås av gemenskapens aktörer beror i stor utsträckning på det faktum att de sanktioner som slås fast i nationell lagstiftning vid allvarliga överträdelser av dessa bestämmelser inte ligger på en avskräckande nivå. Detta problem förvärras ytterligare av att sanktionerna skiljer sig så mycket mellan medlemsstaterna, vilket uppmuntrar olagliga aktörer att verka i de vatten eller på de medlemsstaters territorier där sanktionerna är mildast. Därför är det lämpligt att komplettera de högsta sanktionsnivåerna för allvarliga överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken i enlighet med artikel 44 i förordning (EG) nr 1005/2008 med avskräckande sanktioner, med beaktande av skadans art, värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom att den allvarliga överträdelsen begåtts, överträdarens ekonomiska situation och eventuella upprepningar av överträdelsen. Omedelbara verkställighetsåtgärder och kompletterande åtgärder bör också fastställas.

(40)

Fastställandet av sanktioner bör kompletteras med ett pricksystem för allvarliga överträdelser på vars grundval en fiskelicens bör dras in tillfälligt om innehavaren av en fiskelicens har tilldelats ett visst antal prickar efter fastställandet av sanktioner för allvarliga överträdelser. Om fiskelicenserna har dragits in tillfälligt fem gånger på grundval av detta system, och antalet prickar åter har tilldelats licenshavaren, bör fiskelicensen dras in för gott. I detta sammanhang bör medlemsstaterna i en nationell databas registrera alla överträdelser av bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken.

(41)

För att säkerställa att målen för den gemensamma fiskeripolitiken nås bör kommissionen kunna vidta verkningsfulla korrigerande åtgärder. I det syftet bör kommissionens förvaltningskapacitet och förmåga att ingripa på ett sätt som står i proportion till en medlemsstats bristande efterlevnad utökas. Kommissionen bör ges befogenheter att genomföra oanmälda och oberoende inspektioner, så att den kan granska de kontroller som gjorts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

(42)

För att skydda gemenskapens ekonomiska intressen och säkerställa det överordnade intresset av att bevara fiskeresurserna bör förutsättningen för ekonomiskt bistånd, inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (16) och rådets förordning (EG) nr 861/2006 av den 22 maj 2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete (17) och, vara att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter när det gäller fiskerikontroll och att det därför bör föreskrivas att detta ekonomiska bistånd tillfälligt avbryts eller dras in när medlemsstater inte i tillräcklig utsträckning tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och detta påverkar effektiviteten av de åtgärder som finansieras.

(43)

Kommissionen bör ges befogenheter att stänga ett fiskeri när en medlemsstats kvot eller den totala tillåtna fångstmängden har uppnåtts. Kommissionen bör även ges befogenheter att dra in kvot- och ansträngningstilldelningar för att säkerställa att begränsningar av fiskemöjligheter efterlevs fullt ut. Kommissionen bör också ha kapacitet att vidta nödåtgärder om det kan styrkas att en medlemsstats verksamhet eller åtgärder på fiskeområdet underminerar åtgärderna för bevarande och förvaltning i förvaltningsplanerna eller hotar det marina ekosystemet.

(44)

Utbytet av uppgifter i elektronisk form med andra medlemsstater och kommissionen eller ett organ som den har utsett bör säkerställas. Kommissionen eller det organ som den har utsett bör ha direkt åtkomst till medlemsstaternas fiskeriuppgifter, så att den kan kontrollera att medlemsstaterna lever upp till sina skyldigheter och att ingripa när avvikelser upptäcks.

(45)

För bättre kommunikation bör medlemsstaternas behöriga myndigheter inrätta webbplatser med allmän information som är tillgänglig på en del som allmänheten har åtkomst till och operativ information på en säker del av webbplatsen. Det bör också säkerställas att medlemsstaternas behöriga myndigheter som ansvarar för genomförandet av denna förordning samarbetar med varandra, med kommissionen och det organ som kommissionen har utsett samt med de behöriga myndigheterna i tredjeländer.

(46)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (18). Alla åtgärder som kommissionen vidtar för att genomföra denna förordning bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen.

(47)

Mandatet för Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör anpassas och utvidgas för att stödja ett enhetligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitikens kontrollsystem, för att säkerställa organisationen av det operativa samarbetet, för att tillhandahålla bistånd till medlemsstaterna och göra det möjligt för kontrollorganet att inrätta en beredskapsenhet, om det kan konstateras att det föreligger en allvarlig risk för den gemensamma fiskeripolitiken. Det bör också ges möjlighet att skaffa sig nödvändig utrustning för att genomföra gemensamma insatsplaner och att samarbeta om genomförandet av EU:s integrerade sjöfartspolitik.

(48)

De uppgifter som samlas in och utväxlas inom ramen för denna förordning bör behandlas i enlighet med tillämpliga regler om sekretesskydd. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (19) ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (20) bör styra kommissionens behandling av personuppgifter vid tillämpningen av denna förordning.

(49)	För att skapa överensstämmelse mellan gemenskapslagstiftningen och denna förordning bör vissa förordningar som gäller kontrollbestämmelser ändras.

(50)

Eftersom ett nytt, heltäckande kontrollsystem införs genom denna förordning bör förordning (EEG) nr 2847/93, rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd (21) och rådets förordning (EG) nr 1966/2006 av den 21 december 2006 om elektronisk registrering och rapportering av fiskeverksamheter och om metoder för fjärranalys (22) upphävas.

(51)	För att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för anpassning till en del av de nya skyldigheter som fastställs i denna förordning, är det lämpligt att skjuta upp tillämpningen av vissa bestämmelser till ett senare datum.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning upprättas ett gemenskapssystem för kontroll, inspektion och verkställighet (nedan kallat gemenskapens kontrollsystem) för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på all verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken och bedrivs på medlemsstaternas territorier eller i gemenskapens vatten eller av gemenskapens fiskefartyg eller, utan att det påverkar flaggmedlemsstatens primära ansvar, av medlemsstaternas medborgare.

2.   Verksamhet i marina farvatten i de utomeuropeiska territorier och länder som anges i bilaga II till fördraget ska behandlas som om den ägde rum i tredjeländers marina farvatten.

Artikel 3

Förhållande till internationella och nationella bestämmelser

1.   Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som återfinns i fiskeavtal mellan gemenskapen och tredjeländer eller som är tillämpliga inom ramen för regionala fiskeriorganisationer eller liknande avtal där gemenskapen är avtalsslutande part eller samarbetande icke avtalsslutande part.

2.   Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av eventuella nationella kontrollåtgärder som går utöver minimikraven, under förutsättning att de är förenliga med gemenskapslagstiftningen och den gemensamma fiskeripolitiken. På begäran av kommissionen ska medlemsstaterna anmäla dessa kontrollåtgärder.

Artikel 4

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i förordning (EG) nr 2371/2002 gälla. Dessutom gäller följande definitioner:

1.	fiskeverksamhet: sökande efter fisk, utsättning, utplacering, släpning och upptagning av fiskeredskap, ombordtagning av fångster, omlastning, bevarande ombord, beredning ombord, överföring, placering i bur, gödning och landning av fisk och fiskeriprodukter.

2.	bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken: gemenskapslagstiftningen om bevarande, förvaltning och nyttjande av levande akvatiska resurser, vattenbruk och beredning, transport och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

3.	kontroll: övervakningsverksamhet.

4.	inspektion: alla kontroller som genomförs av tjänstemän för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs, och som antecknas i inspektionsrapporter.

5.	övervakning: observation av fiskeverksamhet på grundval av iakttagelser av inspektionsfartyg eller officiella luftfartyg samt teknisk upptäckt och tekniska identifieringsmetoder.

6.	tjänsteman: en person som auktoriserats av en nationell myndighet, kommissionen eller Gemenskapens kontrollorgan för fiske att genomföra en inspektion.

7.	gemenskapsinspektörer: tjänstemän från en medlemsstat eller kommissionen, eller det organ som den har utsett, enligt förteckningen i artikel 79.

8.	kontrollobservatör: en person som godkänts av en nationell myndighet för att bevaka tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

9.

fiskelicens: ett officiellt dokument som ger innehavaren rätt att i enlighet med nationella bestämmelser använda en viss fiskekapacitet för att yrkesmässigt nyttja levande akvatiska resurser. Licensen innehåller minimikrav för identifiering av, tekniska egenskaper hos och utrustning av gemenskapens fiskefartyg.

10.	fisketillstånd: ett tillstånd som har utfärdats för ett av gemenskapens fiskefartyg som komplement till fiskelicensen och som ger det rätt att bedriva en specifik fiskeverksamhet under en angiven period, i ett visst område eller för ett visst fiskeri på särskilda villkor.

11.	automatiskt identifieringssystem: ett autonomt och kontinuerligt system för identifiering och övervakning av fartyg som innebär att fartyg på elektronisk väg kan utbyta fartygsinformation som identifiering, position, kurs och hastighet med andra fartyg i närheten och myndigheter på land.

12.	uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg: uppgifter om fiskefartygets identitet, geografiska position, datum, tid, kurs och hastighet som översänds av satellitföljare installerade ombord på fiskefartyg till flaggmedlemsstatens centrum för fiskerikontroll.

13.	system för positionsbestämning: satellitbaserad teknik för fjärranalys som kan identifiera fartyg och fastställa deras positioner till havs.

14.	område med fiskebegränsning: ett havsområde som faller under en medlemsstats jurisdiktion och som rådet fastställt och där fiskeverksamhet antingen är begränsad eller förbjuden.

15.	centrum för fiskerikontroll: ett operativt centrum som har upprättats av en flaggmedlemsstat och är utrustat med datorutrustning och program som möjliggör automatisk datamottagning, databehandling och elektronisk dataöverföring.

16.	omlastning: överföring av alla eller en del av fiskeri- eller vattenbruksprodukterna ombord på ett fartyg till ett annat fartyg.

17.	risk: sannolikheten att det inträffar en händelse som skulle innebära en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

18.

riskhantering: systematisk identifiering av risker och genomförande av alla de åtgärder som krävs för att begränsa dessa risker. Häri ingår verksamhet som data- och informationsinsamling, analys och bedömning av risker, planering och genomförande av åtgärder samt regelbunden övervakning och utvärdering av processen och dess resultat, på grundval av internationella och nationella källor och strategier samt gemenskapskällor och gemenskapsstrategier.

19.	aktör: en fysisk eller juridisk person som driver eller innehar ett företag som bedriver verksamhet som har samband med produktion, beredning, saluföring, distribution av eller detaljhandel med fiskeri- och vattenbruksprodukter i något skede.

20.	parti: en mängd fiskeri- och vattenbruksprodukter av en viss art och av samma produktform och som kommer från samma relevanta geografiska område och samma fiskefartyg eller grupp av fiskefartyg eller samma produktionsenhet inom vattenbruket.

21.	beredning: den process genom vilken produktformen framställdes. Häri ingår filetering, förpackning, konservering, frysning, rökning, saltning, kokning, inläggning, torkning eller preparering av fisk för marknaden på något annat sätt.

22.	landning: den första lossningen av varje mängd fiskeriprodukter från ett fiskefartyg till land.

23.	detaljhandel: hantering och/eller beredning av produkter av levande akvatiska resurser och lagring av dem på det ställe där produkten säljs eller levereras till slutkonsumenten, inbegripet distribution.

24.

fleråriga planer: återhämtningsplaner enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 2371/2002, förvaltningsplaner enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 2371/2002 liksom andra gemenskapsbestämmelser som har antagits på grundval av artikel 37 i fördraget om särskilda förvaltningsåtgärder för vissa fiskbestånd under flera år.

25.	kuststat: den stat som har överhöghet eller jurisdiktion över vatten där en verksamhet äger rum, eller i vars hamnar en verksamhet äger rum.

26.	verkställighet: de åtgärder som vidtas för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.

27.	certifierad maskinstyrka: den maximala kontinuerliga maskinstyrka som kan erhållas vid motors utgångsfläns enligt det certifikat som utfärdats av medlemsstatens myndigheter eller klassificeringssällskap eller andra aktörer som utsetts av dem.

28.	fritidsfiske: icke kommersiell fiskeverksamhet med nyttjande av levande akvatiska resurser för rekreation, turism eller sport.

29.	omflyttning: fiskeinsats där fångsten, eller delar av fångsten, överförs eller förflyttas från delade fiskeredskap till ett fartyg eller från ett fartygs lastrum eller fiskeredskap till ett nät, en container eller en bur för förvaring av levande fisk utanför fartyget fram till landningen.

30.

relevant geografiskt område: ett havsområde som betraktas som en enhet för geografisk klassificering av fiskerier uttryckt med hänvisning till ett FAO-delområde, en FAO-sektion eller FAO-delsektion, eller i tillämpliga fall Ices statistiska rektangel, fiskeansträngningszon, ekonomisk zon eller område avgränsat av geografiska koordinater.

31.	fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt nyttjande av levande akvatiska resurser.

32.	fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska, uttryckt i fångster och/eller fiskeansträngning.

AVDELNING II

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 5

Allmänna principer

1.   Medlemsstaterna ska kontrollera den verksamhet som bedrivs av fysiska eller juridiska personer som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken på deras territorier och i vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion, i synnerhet fiske, omlastning, överföring av fisk till burar eller vattenbruksanläggningar, inklusive gödningsanläggningar, landning, import, transport, bearbetning, saluföring och lagring av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

2.   Medlemsstaterna ska också kontrollera tillträdet till vatten och resurser samt kontrollverksamhet utanför gemenskapens vatten som utförs av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg och, utan att det påverkar flaggmedlemsstatens primära ansvar, av deras medborgare.

3.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, tilldela adekvata ekonomiska, mänskliga och tekniska resurser samt fastställa alla administrativa och tekniska strukturer som krävs för att sörja för kontroll, inspektion och verkställighet av verksamheten inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. De ska ställa tillräckliga medel till sina behöriga myndigheters och tjänstemäns förfogande så att de kan utföra sina uppgifter.

4.   Medlemsstaterna ska se till att kontroll, inspektion och verkställighet sker på icke-diskriminerande grund med avseende på sektorer, fartyg eller personer, och på grundval av riskhantering.

5.   I varje medlemsstat ska en enda myndighet samordna alla nationella kontrollmyndigheters verksamhet. Den ska också ansvara för att samordna insamling, behandling och certifiering av uppgifter om fiskeverksamhet samt för att rapportera till, samarbeta med och säkerställa överföring av uppgifter till kommissionen, Gemenskapens kontrollorgan för fiske som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 768/2005 (23), andra medlemsstater och, i förekommande fall, tredjeländer.

6.   I enlighet med förfarandet i artikel 103 är förutsättningen för utbetalning av stöd från Europeiska fiskerifonden enligt förordning (EG) nr 1198/2006 och gemenskapens ekonomiska stöd till de åtgärder som avses i artikel 8 a i förordning (EG) nr 861/2006 att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter att säkerställa efterlevnad av och tillsyn över de bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken som berör eller inverkar på effektiviteten hos de finansierade åtgärderna, och att för detta ändamål använda och upprätthålla ett effektivt system för kontroll, inspektion och verkställighet.

7.   Kommissionen och medlemsstaterna ska i enlighet med sina respektive ansvarsområden se till att målen med denna förordning uppnås i förvaltningen och kontrollen av gemenskapens ekonomiska stöd.

AVDELNING III

ALLMÄNNA VILLKOR FÖR TILLTRÄDE TILL VATTEN OCH RESURSER

Artikel 6

Fiskelicens

1.   Gemenskapens fiskefartyg får användas för yrkesmässigt nyttjande av levande akvatiska resurser endast om de har en giltig fiskelicens.

2.   Flaggmedlemsstaten ska se till att uppgifterna i fiskelicensen är korrekta och överensstämmer med uppgifterna i det register över gemenskapens fiskeflotta som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 2371/2002.

3.   Flaggmedlemsstaten ska tillfälligt återkalla fiskelicensen för ett fartyg som är föremål för tillfälligt stillaliggande enligt beslut av denna medlemsstat eller som har fått sitt fisketillstånd tillfälligt återkallat i enlighet med artikel 45.4 i förordning (EG) nr 1005/2008.

4.   Flaggmedlemsstaten ska slutgiltigt dra in fiskelicensen för fartyg som är föremål för en åtgärd för att anpassa fiskekapaciteten enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 2371/2002 eller som har fått sitt fisketillstånd återkallat i enlighet med artikel 45.4 i förordning (EG) nr 1005/2008.

5.   Flaggmedlemsstaten ska utfärda, förvalta och dra in fiskelicensen i enlighet med de tillämpningsföreskrifter som antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 7

Fisketillstånd

1.   Ett av gemenskapens fiskefartyg som är verksamt i gemenskapens vatten ska endast ha rätt att bedriva en specifik fiskeverksamhet om denna anges i ett giltigt fisketillstånd när fiskeriet eller de fiskezoner där verksamheten är tillåten omfattas av

a)	ett system för förvaltning av fiskeansträngning,

b)	en flerårig plan,

c)	ett område med fiskebegränsning,

d)	fiske i vetenskapligt syfte,

e)	andra fall som regleras i gemenskapslagstiftningen.

2.   Om en medlemsstat har infört en särskild nationell ordning för fisketillstånd ska den till kommissionen på dess begäran lämna in en sammanfattning av de uppgifter som lämnas i det utfärdade tillståndet och de aggregerade uppgifterna om fiskeansträngningen i samband med detta.

3.   Om flaggmedlemsstaten har antagit nationella bestämmelser i form av en nationell ordning för fisketillstånd för att kunna göra en individuell fördelning till fartyg av de fiskemöjligheter som medlemsstaten tilldelats ska den till kommissionen på dess begäran sända in uppgifter om de fiskefartyg som har fått tillstånd för en fiskeverksamhet inom ett visst fiskeri, särskilt avseende distriktsbeteckningen, namnet på fiskefartyget i fråga och de individuella fiskemöjligheter som tilldelats dem.

4.   Ett fisketillstånd får inte utfärdas om fiskefartyget i fråga inte har erhållit en fiskelicens i enlighet med artikel 6 eller om dess fiskelicens tillfälligt eller slutgiltigt har återkallats. Ett fisketillstånd ska automatiskt återkallas om den licens som är knuten till fartyget slutgiltigt har återkallats. Det ska upphöra att gälla tillfälligt om fiskelicensen dragits in tillfälligt.

5.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 8

Märkning av fiskeredskap

1.   Ett fiskefartygs befälhavare ska respektera villkor och begränsningar avseende märkning och identifiering av fiskefartyg och deras redskap.

2.   Närmare bestämmelser för märkning och identifiering av fiskefartyg och deras redskap ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 9

Satellitbaserat kontrollsystem för fartyg

1.   Medlemsstaterna ska använda ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg för att på ett effektivt sätt kunna övervaka den fiskeverksamhet som bedrivs av fiskefartyg som för deras flagg, oavsett var dessa fartyg befinner sig, samt fiskeverksamhet i medlemsstaternas vatten.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i de fleråriga planerna ska ett fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer ha en fullt fungerande anordning installerad ombord som genom att sända ut uppgifter om fartygets position med jämna mellanrum medger att fartyget automatiskt lokaliseras och identifieras av det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg. Den ska också göra det möjligt för flaggstatens centrum för fiskerikontroll att få fram uppgifter om fiskefartyget. För fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer och mindre än en total längd på 15 meter, ska denna artikel tillämpas från och med den 1 januari 2012.

3.   När ett fiskefartyg befinner sig i en annan medlemsstats vatten ska flaggmedlemsstaten tillhandahålla uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg om detta fartyg genom automatisk överföring till kustmedlemsstaternas centrum för fiskerikontroll. Uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg ska också på begäran tillhandahållas den medlemsstat i vars hamnar ett fiskefartyg kan förväntas landa sina fångster eller i vars vatten fiskefartyget kan förväntas fortsätta sin fiskeverksamhet.

4.   Om ett fiskefartyg från gemenskapen är verksamt i ett tredjelands vatten eller i områden på det fria havet där fiskeresurserna förvaltas av en internationell organisation och om avtalet med detta tredjeland eller den internationella organisationens tillämpliga regler så föreskriver ska dessa uppgifter också göras tillgängliga för detta land eller denna organisation.

5.   En medlemsstat får undanta gemenskapens fiskefartyg med en total längd på mindre än 15 meter och som för dess flagg från kravet att fartyget ska vara utrustat med ett kontrollsystem, om de

a)	endast är verksamma på flaggmedlemsstatens territorialhav, eller

b)	aldrig tillbringar mer än ett dygn till havs, räknat från och med avgångstiden till och med återkomsten till hamn.

6.   Tredjeländers fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer samt hjälpfartyg från ett tredjeland som bedriver verksamhet som är underordnad fiskeverksamheten i gemenskapens vatten ska ha en fullt fungerande anordning installerad ombord som medger att det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg automatiskt lokaliserar och identifierar fartyget genom att sända ut uppgifter om fartygets position med jämna mellanrum på samma sätt som på gemenskapens fiskefartyg.

7.   Medlemsstaterna ska inrätta och driva ett centrum för fiskerikontroll med uppgift att övervaka fiskeverksamheten och fiskeansträngningen. En medlemsstats centrum för fiskerikontroll ska övervaka de fiskefartyg som för dess flagg, oavsett i vilka vatten de verkar eller i vilken hamn de befinner sig, samt gemenskapens fiskefartyg som för andra medlemsstaters flagg och tredjeländers fiskefartyg som omfattas av ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg och som är verksamma i vatten som omfattas av denna medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion.

8.   Varje flaggmedlemsstat ska utse de behöriga myndigheter som ska ansvara för deras centrum för fiskerikontroll och vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att dess centrum för fiskerikontroll har de personalresurser som krävs och är utrustat med datorutrustning och program som möjliggör automatisk databehandling och elektronisk dataöverföring. Medlemsstaterna ska se till att det finns förfaranden för säkerhetskopiering och återskapande av data i händelse av systemfel. Medlemsstaterna får driva ett gemensamt centrum för fiskerikontroll.

9.   En medlemsstat får förplikta eller tillåta fiskefartyg som för deras flagg att utrustas med ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg.

10.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 10

Automatiskt identifieringssystem

1.   Enligt bilaga II del I punkt 3 i direktiv 2002/59/EG ska ett fiskefartyg med en total längd på 15 meter eller mer vara utrustat med och ha i drift ett automatiskt identifieringssystem som uppfyller de prestandanormer som har fastställts av Internationella sjöfartsorganisationen enligt kapitel V regel 19 avsnitt 2.4.5 i 1974 års Solaskonvention.

2.   Punkt 1 ska tillämpas

a)	från och med den 31 maj 2014 för gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 15 meter eller mer och en total längd på mindre än 18 meter,

b)	från och med den 31 maj 2013 för gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 18 meter eller mer och en total längd på mindre än 24 meter,

c)	från och med den 31 maj 2012 för gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 24 meter eller mer och en total längd på mindre än 45 meter.

3.   Medlemsstaterna får använda uppgifter från det automatiska identifieringssystemet när sådana uppgifter finns tillgängliga för korskontroller mot andra tillgängliga uppgifter i enlighet med artiklarna 109 och 110. Medlemsstaterna ska därför se till att uppgifter från det automatiska identifieringssystemet om fiskefartyg som för deras flagg finns tillgängliga för deras nationella tillsynsmyndigheter.

Artikel 11

System för positionsbestämning

Om medlemsstaterna har tydliga belägg för att det medför lägre kostnader än användning av traditionella metoder för bestämning av fiskefartygens position ska de använda ett system för positionsbestämning som innebär att de kan jämföra de positioner som härrör från fjärravkända bilder som har sänts till jorden från satelliter eller andra likvärdiga system med uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg eller automatiska identifieringssystem i syfte att undersöka förekomsten av fiskefartyg i ett område. Medlemsstaterna ska se till att deras centrum för fiskerikontroll har den tekniska kapacitet som krävs för att använda ett system för positionsbestämning.

Artikel 12

Dataöverföring i övervakningssyfte

Uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, det automatiska identifieringssystemet och systemet för positionsbestämning som samlas in inom ramen för denna förordning kan överföras till gemenskapsorgan och behöriga myndigheter i medlemsstaterna som ägnar sig åt övervakning på sjösäkerhets- och sjöfartsskyddsområdet, gränskontroll, skydd av den marina miljön och allmän tillsyn över att lagen följs.

Artikel 13

Ny teknik

1.   Rådet får med stöd av artikel 37 i fördraget fatta beslut om skyldighet att använda elektroniska övervakningsanordningar och sådana spårbarhetsverktyg som genetisk analys. För att kunna ta ställning till vilken teknik som ska användas ska medlemsstaterna på eget initiativ eller i samarbete med kommissionen eller det organ som den har utsett genomföra pilotprojekt om sådana spårbarhetsverktyg som genetisk analys före den 1 juni 2013.

2.   Rådet får med stöd av artikel 37 i fördraget besluta om införandet av annan ny teknik för fiskerikontroll när denna leder till bättre efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken på ett kostnadseffektivt sätt.

AVDELNING IV

KONTROLL AV FISKE

KAPITEL I

Kontroll av utnyttjandet av fiskemöjligheter

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 14

Ifyllande och inlämnande av fiskeloggboken

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i de fleråriga planerna ska befälhavare på gemenskapens fiskefartyg som har en total längd på 10 meter eller mer föra fiskeloggbok om sina fiskeinsatser, i vilken de särskilt ska ange alla mängder av varje art som fångas och finns ombord över 50 kg i levande vikt.

2.   Den fiskeloggbok som avses i punkt 1 ska särskilt innehålla följande uppgifter:

a)	Fiskefartygets distriktsbeteckning och namn.

b)	FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska området där fångsten togs.

c)	Datum för fångsterna.

d)	Avgångs- och ankomsttid samt fiskeresans varaktighet.

e)	Typ av redskap, maskstorlek och dimension.

f)	Uppskattade mängder av varje art uttryckt i kilogram levande vikt eller, i förekommande fall, antalet individer.

g)	Antalet fiskeinsatser.

3.   Den tillåtna toleransmarginalen för den i fiskeloggboken registrerade uppskattningen av de mängder i kilogram av fisk som finns ombord ska vara 10 % för alla arter.

4.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska också registrera följande i fiskeloggboken: Alla uppskattade utkast över 50 kg i levande vikt för alla arter.

5.   För fiskerier som omfattas av ett gemenskapssystem för fiskeansträngning ska befälhavare på gemenskapens fiskefartyg i sina fiskeloggböcker registrera och redogöra för den tid som har tillbringats i området enligt följande:

a)

För släpredskap: i) Ankomst till och avfärd från hamnen i området. ii) Varje inpassering i och utpassering ur havsområden som omfattas av särskilda regler om tillträde till vatten och resurser. iii) De fångstmängder som finns ombord av varje art i kilogram levande vikt vid den tidpunkt då området lämnas eller innan en hamn i området anlöps.

b)

För fasta redskap: i) Ankomst till och avfärd från hamnen i området. ii) Varje inpassering i och utpassering ur havsområden som omfattas av särskilda regler om tillträde till vatten och resurser. iii) Datum och klockslag för utsättning eller vittjning av fasta redskap i dessa områden. iv) Datum och klockslag för avslutande av de fiskeinsatser där dessa fasta redskap användes. v) De fångstmängder som finns ombord av varje art i kilogram levande vikt vid den tidpunkt då området lämnas eller innan en hamn i området anlöps.

6.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska så snart som möjligt och senast 48 timmar efter landning lämna informationen i fiskeloggboken

a)	till sin flaggmedlemsstat, och

b)	om landningen har ägt rum i en hamn i en annan medlemsstat, till de behöriga myndigheterna i den berörda hamnmedlemsstaten.

7.   För att omräkna lagrad och beredd fisks vikt till levande vikt ska befälhavare på gemenskapens fiskefartyg använda den omräkningsfaktor som har fastställts i enlighet med förfarandet i artikel 119.

8.   Befälhavare på tredjeländers fiskefartyg som är verksamma i gemenskapens vatten ska registrera de uppgifter som anges i denna artikel på samma sätt som befälhavare på gemenskapens fiskefartyg.

9.   Befälhavaren ansvarar för att uppgifterna i fiskeloggboken är korrekta.

10.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikel ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 15

Elektroniskt ifyllande och överlämnade av fiskeloggboksuppgifter

1.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer ska registrera de uppgifter som avses i artikel 14 på elektronisk väg och överlämna dem till flaggmedlemsstatens behöriga myndighet på elektronisk väg åtminstone en gång per dag.

2.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer ska överlämna de uppgifter som avses i artikel 14 på begäran av flaggmedlemsstatens behöriga myndigheter, och efter att den sista fiskeinsatsen har avslutats ska han under alla omständigheter överlämna de berörda fiskeloggboksuppgifterna före ankomst till hamn.

3.   Punkt 1 ska tillämpas

a)	från och med den 1 januari 2012 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 eller mer och en total längd på mindre än 15 meter,

b)	från och med den 1 juli 2011 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 15 meter eller mer och en total längd på mindre än 24 meter, och

c)	från och med den 1 januari 2010 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 24 meter eller mer.

4.   Medlemsstaterna får undanta befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på mindre än 15 meter och som för deras flagg från punkt 1 om de

a)	är verksamma endast på flaggmedlemsstatens territorialhav, eller

b)	aldrig tillbringar mer än ett dygn till havs från och med avgångstiden till och med återkomsten till hamn.

5.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg som på elektronisk väg registrerar och överför uppgifter om sin fiskeverksamhet ska undantas från skyldigheten att föra en fiskeloggbok eller fylla i en landningsdeklaration och en omlastningsdeklaration i pappersform.

6.   Medlemsstaterna får träffa bilaterala avtal om användning av elektroniska rapporteringssystem på fartyg som för deras flagg i de farvatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion. De fartyg som omfattas av sådana avtal ska undantas från skyldigheten att föra fiskeloggbok i pappersform i sådana farvatten.

7.   Medlemsstaterna får förplikta eller tillåta befälhavare på fiskefartyg som för deras flagg den 1 januari 2010 att på elektronisk väg registrera och överföra de uppgifter som avses i artikel 14.

8.   De behöriga myndigheterna i en kustmedlemsstat ska ta emot elektroniska rapporter från flaggmedlemsstaten med uppgifter från de fiskefartyg som avses i punkterna 1 och 2.

9.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 16

Fiskefartyg som inte omfattas av fiskeloggbokskravet

1.   Varje medlemsstat ska genom provtagning övervaka den verksamhet som bedrivs av de fiskefartyg som inte omfattas av kraven i artiklarna 14 och 15 för att säkerställa att dessa fartyg följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.   För den övervakning som avses i punkt 1 ska varje medlemsstat upprätta en provtagningsplan på grundval av den metod som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119 och varje år senast den 31 januari översända denna till kommissionen med angivande av vilka metoder som har använts vid upprättandet av planen. Provtagningsplanerna ska så långt möjligt vara stabila över tiden och standardiserade inom relevanta geografiska områden.

3.   De medlemsstater som i enlighet med nationell lagstiftning kräver att fiskefartyg med en total längd på mindre än 10 meter och som för deras flagg ska överlämna de fiskeloggböcker som avses i artikel 14, ska undantas från skyldigheten i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

4.   Med avvikelse från punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska de avräkningsnotor som lämnas in i enlighet med artiklarna 62 och 63 godtas som en alternativ åtgärd till provtagningsplanerna.

Artikel 17

Förhandsanmälan

1.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer som bedriver fiske på bestånd som omfattas av en flerårig plan, vilka är skyldiga att på elektronisk väg registrera fiskeloggboksuppgifter i enlighet med bestämmelserna i artikel 15, ska lämna följande uppgifter till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat minst fyra timmar innan fartyget beräknas anlöpa hamnen:

a)	Fiskefartygets distriktsbeteckning och namn.

b)	Namnet på destinationshamnen och syftet med anlöpet, t.ex. landning, omlastning eller tillgång till tjänster.

c)	Datum för fiskeresan och de relevanta geografiska områden där fångsterna gjordes.

d)	Beräknad ankomstdag och ankomsttid till hamn.

e)	De mängder av varje art som registrerats i fiskeloggboken.

f)	De mängder av varje art som ska landas eller omlastas.

2.   När ett av gemenskapens fiskefartyg avser att anlöpa en hamn i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet på elektronisk väg vidarebefordra förhandsanmälan till de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten.

3.   De behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten får lämna tillstånd till tidigare ankomst i hamn.

4.   De elektroniska fiskeloggboksuppgifter som avses i artikel 15 och den elektroniska förhandsanmälan får göras i en enda överföring.

5.   Befälhavaren ansvarar för att uppgifterna i den elektroniska förhandsanmälan är korrekta.

6.   Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 119 undanta vissa kategorier av fiskefartyg från den skyldighet som avses i punkt 1 under en begränsad tid, som kan förlängas, eller fastställa en annan anmälningsfrist, där hänsyn bland annat ska tas till typen av fiskeriprodukter, avståndet mellan fångstplatserna, landningsplatserna och de hamnar i vilka fartygen i fråga är registrerade.

Artikel 18

Förhandsanmälan om landning i en annan medlemsstat

1.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg som inte är skyldiga att på elektronisk väg lagra fiskeloggboksuppgifter i avvaktan på att bestämmelserna i artikel 15.3 ska träda i kraft, och som avser att använda hamnar eller landningsplatser i en annan kustmedlemsstat än flaggmedlemsstaten, ska till de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten minst fyra timmar innan fartyget beräknas anlöpa hamnen lämna de uppgifter som avses i artikel 17.1.

2.   De behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten får lämna tillstånd till tidigare ankomst.

Artikel 19

Tillstånd för tillträde till hamn

De behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten får, utom i fall av force majeure, vägra fiskefartyg tillträde till hamn om de uppgifter som avses i artikel 17 och 18 inte är fullständiga.

Artikel 20

Omlastning

1.   Omlastning till havs är förbjuden i gemenskapens vatten. Omlastning är endast tillåten om tillstånd lämnas och på de villkor som anges i denna förordning i de hamnar eller på de platser nära land i medlemsstater som har utsetts för detta ändamål och i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 43.5.

2.   Om omlastningen avbryts får ett tillstånd krävas innan omlastningen återupptas.

3.   I denna artikel ska omflyttning och partrålningsverksamhet samt fiskeinsatser som inbegriper gemensamma åtgärder av två eller fler av gemenskapens fiskefartyg inte betraktas som omlastning.

Artikel 21

Ifyllande och framläggande av omlastningsdeklarationen

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i de fleråriga planerna ska befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 10 meter eller mer och som deltar i en omlastning fylla i en omlastningsdeklaration och särskilt ange alla mängder av varje art som lastas om eller tas emot över 50 kg i levande vikt.

2.   Den omlastningsdeklaration som avses i punkt 1 ska åtminstone innehålla följande uppgifter:

a)	Både det omlastande och det mottagande fiskefartygets distriktsbeteckning och namn.

b)	FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska området där fångsten togs.

c)	De uppskattade mängderna av varje art uttryckt i kilogram i produktvikt och uppdelade efter typ av produktform eller, i förekommande fall, antalet individer.

d)	Det mottagande fiskefartygets destinationshamn.

e)	Den utsedda omlastningshamnen.

3.   Uppskattade mängder i kilogram av omlastad eller mottagen fisk som registrerats i omlastningsdeklarationen får inte avvika med mer än 10 % för alla arter.

4.   Befälhavarna på både det omlastande och det mottagande fiskefartyget ska så snart som möjligt och senast 48 timmar efter omlastningen lämna in en omlastningsdeklaration

a)	till flaggmedlemsstaten eller flaggmedlemsstaterna, och

b)	till de behöriga myndigheterna i den berörda hamnmedlemsstaten om omlastningen har ägt rum i en annan medlemsstats hamn.

5.   Befälhavarna på både det omlastande och det mottagande fiskefartyget är ansvariga för att uppgifterna i omlastningsdeklarationerna är korrekta.

6.   Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 119 undanta vissa kategorier av fiskefartyg från den skyldighet som avses i punkt 1 under en begränsad tid som kan förlängas, eller fastställa en annan anmälningsfrist, där hänsyn bland annat ska tas till typen av fiskeriprodukter, avståndet mellan fångstplatserna, omlastningsplatserna och de hamnar i vilka fartygen i fråga är registrerade.

7.   Förfaranden och former för omlastningsdeklarationen ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 22

Ifyllande och överföring på elektronisk väg av uppgifter i omlastningsdeklarationen

1.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer ska registrera de uppgifter som avses i artikel 21 på elektronisk väg och överföra dem till flaggmedlemsstatens behöriga myndighet på elektronisk väg inom 24 timmar efter avslutad omlastning.

2.   Punkt 1 ska tillämpas

a)	från och med den 1 januari 2012 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer och en total längd på mindre än 15 meter,

b)	från och med den 1 juli 2011 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 15 meter eller mer och en total längd på mindre än 24 meter, och

c)	från och med den 1 januari 2010 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 24 meter eller mer.

3.   En medlemsstat får undanta befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på mindre än 15 meter och som för dess flagg från punkt 1 om de

a)	är verksamma endast på flaggmedlemsstatens territorialhav, eller

b)	aldrig tillbringar mer än ett dygn till havs från och med avgångstiden till och med återkomsten till hamn.

4.   De behöriga myndigheterna i en kustmedlemsstat ska ta emot elektroniska rapporter från flaggmedlemsstaten med uppgifter från de fiskefartyg som avses i punkterna 1 och 2.

5.   När ett av gemenskapens fiskefartyg omlastar sina fångster i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet vidarebefordra omlastningsdeklarationen på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fångsten omlastades och som är fångstens destination.

6.   Medlemsstaterna får förplikta eller tillåta befälhavare på fiskefartyg som för deras flagg den 1 januari 2010 att på elektronisk väg registrera och överföra de uppgifter som avses i artikel 21.

7.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 23

Ifyllande och framläggande av landningsdeklarationen

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i de fleråriga planerna ska befälhavare på ett av gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 10 meter eller mer, eller dennes ombud, fylla i en landningsdeklaration i vilken de ska ange alla mängder som har landats av varje art.

2.   Den landningsdeklaration som avses i punkt 1 ska åtminstone innehålla följande uppgifter:

a)	Fiskefartygets distriktsbeteckning och namn.

b)	FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska området där fångsterna togs.

c)	Mängder av varje art uttryckt i kilogram i produktvikt och uppdelade efter typ av produktform eller, i förekommande fall, antalet individer.

d)	Landningshamn.

3.   Befälhavaren på ett av gemenskapens fiskefartyg, eller dennes ombud, ska så snart som möjligt och senast 48 timmar efter avslutad landning lämna landningsdeklarationen

a)	till flaggmedlemsstaten och

b)	till de behöriga myndigheterna i den berörda hamnmedlemsstaten, om landningen har ägt rum i en hamn i en annan medlemsstat.

4.   Befälhavaren ansvarar för att uppgifterna i landningsdeklarationen är korrekta.

5.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 24

Ifyllande och överföring av uppgifter i landningsdeklarationen på elektronisk väg

1.   Befälhavare på ett av gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer, eller dennes ombud, ska registrera de uppgifter som avses i artikel 23 på elektronisk väg och överföra dem till flaggmedlemsstatens behöriga myndighet på elektronisk väg inom 24 timmar efter avslutad landning.

2.   Punkt 1 ska tillämpas

a)	från och med den 1 januari 2012 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer och en total längs på mindre än 15 meter,

b)	från och med den 1 juli 2011 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 15 meter eller mer och en total längd på mindre än 24 meter, och

c)	från och med den 1 januari 2010 på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 24 meter eller mer.

3.   En medlemsstat får undanta befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på mindre än 15 meter och som för dess flagg från punkt 1 om de

a)	är verksamma endast på flaggmedlemsstatens territorialhav, eller

b)	aldrig tillbringar mer än ett dygn till havs räknat från och med avgångstiden till och med återkomsten till hamn.

4.   När ett av gemenskapens fiskefartyg landar sin fångst i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet vidarebefordra uppgifterna i landningsdeklarationen på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fångsten landades.

5.   Befälhavare på ett av gemenskapens fiskefartyg, eller dennes ombud, som på elektronisk väg registrerar de uppgifter som avses i artikel 23 och som landar sin fångst i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska undantas från kravet att lämna in en landningsdeklaration i pappersform till kustmedlemsstaten.

6.   Medlemsstaterna får förplikta eller tillåta befälhavare på fiskefartyg som för deras flagg den 1 januari 2010 att på elektronisk väg registrera och överföra de uppgifter som avses i artikel 23.

7.   De behöriga myndigheterna i en kustmedlemsstat ska godta elektroniska rapporter från flaggmedlemsstaten med uppgifter från de fiskefartyg som avses i punkterna 1 och 2.

8.   Förfaranden och former för landningsdeklarationer ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 25

Fartyg som inte omfattas av kraven på landningsdeklarationer

1.   Varje medlemsstat ska genom provtagning övervaka den verksamhet som bedrivs av fiskefartyg som inte omfattas av kraven på landningsdeklarationer enligt artiklarna 23 och 24 för att säkerställa att dessa fartyg följer den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser.

2.   För den övervakning som avses i punkt 1 ska varje medlemsstat upprätta en provtagningsplan på grundval av den metod som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119 och varje år senast den 31 januari översända denna till kommissionen med angivande av vilka metoder som har använts vid upprättandet av planen. Provtagningsplanerna ska så långt möjligt vara stabila över tiden och standardiserade inom relevanta geografiska områden.

3.   De medlemsstater som i enlighet med nationell lagstiftning kräver att fiskefartyg med en total längd på mindre än 10 meter och som för deras flagg ska överlämna de landningsdeklarationer som avses i artikel 23, ska undantas från skyldigheten i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

4.   Med avvikelse från punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska avräkningsnotor som lämnats in i enlighet med artiklarna 62 och 63 godtas som en alternativ åtgärd till provtagningsplanerna.

Avsnitt 2

Kontroll av fiskeansträngningen

Artikel 26

Övervakning av fiskeansträngningen

1.   Medlemsstaterna ska kontrollera efterlevnaden av fiskeansträngningssystem i de geografiska områden där högsta tillåtna fiskeansträngning är tillämplig. De ska säkerställa att fiskefartyg som för deras flagg befinner sig i ett geografiskt område som omfattas av ett fiskeansträngningssystem om de ombord förvarar eller, i förekommande fall, använder ett eller flera fiskeredskap som omfattas av det fiskeansträngningssystemet eller, i förekommande fall, är verksamma i ett fiskeri som omfattas av det fiskeansträngningssystemet endast om deras högsta tillåtna fiskeansträngning inte har uppnåtts och om det enskilda fiskefartygets tillåtna ansträngning inte har uttömts.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser ska fiskeansträngningen för ett fiskefartyg som ombord förvarar eller, i förekommande fall, använder ett eller flera fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, eller är verksamt i ett fiskeri som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, och under samma dag korsar två eller flera geografiska områden som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, räknas av från den högsta tillåtna fiskeansträngning för sådana fiskeredskap eller sådant fiskeri och för det geografiska område där fartyget befann sig under största delen av den dagen.

3.   Om en medlemsstat i enlighet med artikel 27.2 har tillåtit ett fiskefartyg att använda mer än ett fiskeredskap eller redskap som tillhör mer än en grupp av fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, under en viss fiskeresa i ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, ska fiskeansträngningen under den turen räknas av från både den högsta tillåtna fiskeansträngning som den medlemsstaten beviljats och för alla sådana redskap eller grupper av redskap samt det berörda geografiska området.

4.   Om fiskeredskapen ingår i samma grupp av fiskeredskap som omfattas av fiskeansträngningssystemet ska den fiskeansträngning som görs av fiskefartyg i ett geografiskt område när de förvarar sådana redskap ombord endast räknas av en gång mot den högsta tillåtna fiskeansträngningen för sådana grupper av fiskeredskap och ett sådant geografiskt område.

5.   I syfte att säkerställa att fiskeansträngningen inte överskrider de fastställda taken ska medlemsstaterna genom att vidta lämpliga åtgärder reglera sina fiskeflottors fiskeansträngning i geografiska områden som omfattas av ett fiskeansträngningssystem när fartygen ombord förvarar eller, i förekommande fall, använder ett eller flera fiskeredskap som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, eller är verksamma i ett fiskeri som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, om den tillgängliga högsta tillåtna fiskeansträngningen är på väg att nås.

6.   En dag i ett område ska vara varje kontinuerlig 24-timmarsperiod eller delar därav som ett fiskefartyg befinner sig inom det geografiska området och ute ur hamn eller, i förekommande fall, använder sitt fiskeredskap. Den tidpunkt från vilken den kontinuerliga perioden en dag i ett område beräknas ska fastställas av den medlemsstat under vars flagg det berörda fiskefartyget förs. En dag ute ur hamn ska vara varje kontinuerlig 24-timmarsperiod eller delar därav som fiskefartyget befinner sig ute ur hamn.

Artikel 27

Anmälan av fiskeredskap

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser ska befälhavaren på ett fiskefartyg, eller dennes ombud, i relevanta geografiska områden som omfattas av ett fiskeansträngningssystem där redskapsrestriktioner är tillämpliga eller där högsta tillåtna fiskeansträngning fastställts för olika fiskeredskap eller grupper av fiskeredskap, före början av en period som omfattas av en högsta tillåten fiskeansträngning till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten anmäla vilket fiskeredskap eller, i tillämpliga fall, vilka fiskeredskap han avser att använda under den kommande perioden. Innan en sådan anmälan har gjorts ska fiskefartyget inte ha rätt att fiska inom de geografiska områden som omfattas av fiskeansträngningssystemet.

2.   Om ett fiskeansträngningssystem tillåter användning av redskap som ingår i mer än en grupp av fiskeredskap i ett geografiskt område ska användningen av mer än ett fiskeredskap under fiskeresan kräva ett förhandstillstånd från flaggmedlemsstaten.

Artikel 28

Rapport om fiskeansträngningen

1.   Om rådet beslutar det ska befälhavare på gemenskapens fiskefartyg som inte är utrustade med ett sådant fungerande satellitbaserat kontrollsystem för fartyg som avses i artikel 9 eller som inte lämnar fiskeloggboksuppgifter på elektronisk väg i enlighet med artikel 15 och som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, via telex, fax, telefon eller e-post som vederbörligen registrerats av mottagaren eller med radio via en radiostation som godkänts i enlighet med gemenskapsbestämmelserna, till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten och, i förekommande fall, kustmedlemsstaten, lämna följande uppgifter i form av en rapport om fiskeansträngningen omedelbart före varje inresa i och utresa från ett geografiskt område som omfattas av fiskeansträngningssystemet:

a)	Fiskefartygets namn, distriktsbeteckning och radioanropssignal samt befälhavarens namn.

b)	Var det fiskefartyg som meddelandet avser befinner sig geografiskt.

c)	Datum och tid för varje inresa i och utresa från området och, i tillämpliga fall, delar därav.

d)	Fångst ombord uppdelad på arter i kilogram levande vikt.

2.   Medlemsstaterna får i överensstämmelse med de medlemsstater som berörs av den fiskeverksamhet som genomförs av den förres fartyg genomföra alternativa kontrollåtgärder för att säkerställa efterlevnaden av denna rapporteringsskyldighet. Dessa åtgärder ska vara lika effektiva och genomsynliga som rapporteringsskyldigheterna i punkt 1 och ska meddelas till kommissionen innan de genomförs.

Artikel 29

Undantag

1.   Ett fiskefartyg som ombord förvarar fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem får transitera genom ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet om det inte har något tillstånd att fiska i det geografiska området eller om det först har informerat sina behöriga myndigheter om sin avsikt att transitera. Medan fiskefartyget befinner sig inom det geografiska området ska alla fiskeredskap ombord som omfattas av fiskeansträngningssystemet vara surrade och stuvade i enlighet med villkoren i artikel 47.

2.   En medlemsstat får besluta att inte räkna av ett fiskefartygs verksamhet från den högsta tillåtna fiskeansträngningen om fiskefartyget utfört verksamhet som inte är kopplad till fiske i ett geografiskt område som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, förutsatt att fiskefartyget först informerar sin flaggmedlemsstat om sin avsikt utföra denna verksamhet och om arten av denna och att det under den tiden inte utnyttjar sitt tillstånd att fiska. Under den tiden får sådana fiskefartyg inte medföra fiskeredskap eller fisk ombord.

3.   En medlemsstat kan välja att inte räkna av ett fiskefartygs verksamhet från den högsta tillåtna fiskeansträngningen om fiskefartyget varit närvarande i ett geografiskt område som omfattas av ett fiskeansträngningssystem men inte kunnat fiska för att det bistått ett annat fiskefartyg i en nödsituation eller transporterat en skadad person för akut sjukvård. Inom en månad efter ett sådant beslut ska flaggmedlemsstaten underrätta kommissionen och lämna bevis på att en sådan nödhjälp har lämnats.

Artikel 30

Förbrukad fiskeansträngning

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 29 och 31 ska, i ett geografiskt område där fiskeredskap omfattas av ett fiskeansträngningssystem, ett fiskefartyg som medför ett eller flera sådana fiskeredskap ombord stanna i hamn eller utanför det geografiska området under den kvarstående tiden för vilken fiskeansträngningssystemet är tillämpligt om

a)	fartyget har förbrukat den andel av den högsta tillåtna fiskeansträngning som det har tilldelats för det geografiska området och relevanta fiskeredskap, eller

b)	den högsta tillåtna fiskeansträngning som dess flaggmedlemsstat har tilldelats för det geografiska området och relevanta fiskeredskap har förbrukats.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 29 ska, i ett geografiskt område där ett fiskeri omfattas av ett fiskeansträngningssystem, ett fiskefartyg inte vara verksamt inom det fiskeriet i det området om

a)	det har förbrukat den andel av den högsta tillåtna fiskeansträngning som det har tilldelats för det geografiska området och det fiskeriet, eller

b)	den högsta tillåtna fiskeansträngning som dess flaggmedlemsstat har tilldelats för ett sådant geografiskt område och för sådant fiskeri har förbrukats.

Artikel 31

Fiskefartyg som inte omfattas av ett fiskeansträngningssystem

Detta avsnitt ska inte tillämpas på fiskefartyg om de är undantagna från tillämpningen av ett fiskeansträngningssystem.

Artikel 32

Tillämpningsbestämmelser

Tillämpningsbestämmelser för detta avsnitt kan antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Avsnitt 3

Medlemsstaternas registrering och utbyte av uppgifter

Artikel 33

Registrering av fångstuppgifter och fiskeansträngning

1.   Varje flaggmedlemsstat ska registrera alla relevanta uppgifter, särskilt de som avses i artiklarna 14, 21, 23, 28 och 62, om de fiskemöjligheter som avses i detta kapitel, uttryckta både i landningar och, i förekommande fall, fiskeansträngning, och bevara originalen under en period om tre år eller längre i enlighet med nationella bestämmelser.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen ska flaggmedlemsstaterna ska före den 15 varje månad genom dataöverföring meddela kommissionen eller det organ som den har utsett

a)	aggregerade data för vilka mängder av varje bestånd eller grupp av bestånd som omfattas av en TAC eller kvot som har landats under föregående månad, och

b)	aggregerade data för fiskeansträngningen under föregående månad för varje fiskeområde som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller, i förekommande fall, för varje fiskeri som omfattas av ett fiskeansträngningssystem.

3.   Med avvikelse från punkt 2 a, för mängder som landats från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2010, ska medlemsstaterna registrera mängder som landats av andra medlemsstaters fiskefartyg i dess hamn och anmäla dem till kommissionen i enlighet med de förfaranden som fastställs i denna artikel.

4.   Varje flaggmedlemsstat ska på elektronisk väg och före utgången av den första månaden i varje kvartal till kommissionen i aggregerad form anmäla mängder av andra bestånd än dem som anges i punkt 2 och som landats under föregående kvartal.

5.   Alla fångster ur ett kvoterat bestånd eller en kvoterad grupp av bestånd som tas av gemenskapens fiskefartyg ska avräknas från den kvot som tilldelats flaggmedlemsstaten för gällande bestånd eller grupp av bestånd, oberoende av landningsplatsen.

6.   Fångster som tas inom ramen för vetenskaplig forskning som marknadsförs och säljs ska räknas av från de kvoter som tilldelats flaggmedlemsstaten om de överstiger 2 % av de berörda kvoterna. Artikel 12.2 i rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (24) ska inte gälla vetenskapliga forskningsresor under vilka sådana fångster tas.

7.   Utan att det påverkar tillämpningen av avdelning XII får medlemsstaterna till och med den 30 juni 2011 med kommissionen och det organ som den har utsett genomföra pilotprojekt om fjärråtkomst på realtid till medlemsstaterna uppgifter som registrerats och validerats i enlighet med denna förordning. Former och förfaranden för åtkomst till uppgifterna ska gås igenom och testas. Medlemsstaterna ska före den 1 januari 2011 informera kommissionen om de planerar att genomföra pilotprojekt. Från och med den 1 januari 2012 kan rådet besluta på vilka sätt och hur ofta som medlemsstaterna ska överföra uppgifter till kommissionen.

8.   Med undantag för den ansträngning som görs av fiskefartyg som är undantagna från fiskeansträngningssystemet ska all fiskeansträngning som görs av gemenskapsfartyg när de ombord förvarar eller, i förekommande fall, använder ett eller flera fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller är verksamma med fiskeri som omfattas av ett fiskeansträngningssystem i ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet ska räknas mot den högsta tillåtna fiskeansträngning som gäller ett sådant geografiskt område och sådana fiskeredskap eller sådant fiskeri som flaggmedlemsstaten har tillgång till.

9.   En fiskeansträngning som utförs inom ramen för vetenskaplig forskning av ett fartyg som medför ett eller flera fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller som är verksamt med fiskeri som omfattas av ett fiskeansträngningssystem i ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet ska räknas mot den högsta tillåtna fiskeansträngning som gäller sådana fiskeredskap eller sådant fiskeri och sådant geografiskt område i sin flaggmedlemsstat, om fångster som tas under denna ansträngning marknadsförs och säljs om de överstiger 2 % av den tilldelade fiskeansträngningen. Artikel 12.2 i förordning (EG) nr 199/2008 ska inte gälla vetenskapliga forskningsresor under vilka sådana fångster tas.

10.   Kommissionen får besluta om format för överföringen av de uppgifter som avses i den här artikeln i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 34

Uppgifter om uttömning av fiskemöjligheter

En medlemsstat ska utan dröjsmål informera kommissionen när den finner att

a)	fångster ur ett kvoterat bestånd eller en kvoterad grupp av bestånd som tas av fiskefartyg som för dess flagg bedöms uppgå till 80 % av denna kvot, eller

b)	80 % av den högsta tillåtna fiskeansträngning som gäller för fiskredskap eller ett fiskeri och ett geografiskt område och som är tillämplig på alla eller en grupp av de fiskefartyg som för dess flagg bedöms ha nåtts.

I dessa fall ska den till kommissionen och på dess begäran lämna mer detaljerad och frekvent information än den som avses i artikel 33.

Avsnitt 4

Stängning av fiske

Artikel 35

Stängning av fiske från medlemsstaternas sida

1.   Varje medlemsstat ska fastställa det datum från och med vilket

a)	fångster ur ett kvoterat bestånd eller en kvoterad grupp av bestånd som tas av fiskefartyg som för dess flagg ska bedömas ha uttömt denna kvot,

b)	den högsta tillåtna fiskeansträngningen för ett fiskredskap eller ett fiskeri och ett geografiskt område som är tillämplig på alla eller en grupp av de fiskefartyg som för dess flagg ska bedömas ha nåtts.

2.   Från och med den dag som avses i punkt 1 ska den berörda medlemsstaten förbjuda alla eller en del fiskefartyg som för dess flagg att antingen fiska ur detta bestånd eller denna grupp av bestånd vars kvot har uttömts, i relevant fiskeri eller när sådana fiskeredskap förvaras ombord i det geografiska området där den högsta tillåtna fiskeansträngningen har uppnåtts, och särskilt att bevara ombord, omlasta, omflytta och landa fisk som fångats efter denna dag, och fastställa ett datum fram till vilket det är tillåtet att lasta om, överföra och landa fångster eller lämna in de slutliga fångstdeklarationerna.

3.   Det beslut som avses i punkt 2 ska offentliggöras av den berörda medlemsstaten och omedelbart meddelas kommissionen. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (C-serien) och på kommissionens offentliga webbplats. Från och med den dag då den berörda medlemsstaten offentliggör beslutet ska medlemsstaterna se till att fiskefartyg eller en grupp av fartygen som för den berörda medlemsstatens flagg inte bevarar ombord, omlastar, omflyttar eller landar fisken i fråga eller förvarar relevanta fiskeredskap ombord i det relevanta geografiska området i deras vatten eller på deras territorier.

4.   Kommissionen ska hålla de upplysningar som den tagit emot enligt denna artikel tillgängliga för medlemsstaterna på elektronisk väg.

Artikel 36

Stängning av fiske från kommissionens sida

1.   Om kommissionen finner att en medlemsstat inte har fullgjort sin skyldighet att lämna de månatliga uppgifter om fiskemöjligheterna som avses i artikel 33.2 får den fastställa ett datum då 80 % av denna medlemsstats fiskemöjligheter bedöms ha varit uttömda och ett preliminärt datum då fiskemöjligheterna ska anses ha varit uttömda.

2.   Om kommissionen finner att de fiskemöjligheter som tilldelats gemenskapen, en medlemsstat eller en grupp av medlemsstater anses ha varit uttömda, ska kommissionen på grundval av de uppgifter som avses i artikel 35 eller på eget initiativ meddela den berörda medlemsstaten detta och förbjuda fiskeverksamhet för det område, de redskap, det bestånd, den grupp av bestånd eller den flotta som berörs av denna fiskeverksamhet.

Artikel 37

Korrigeringsåtgärder

1.   När kommissionen har förbjudit fisket på grund av att de fiskemöjligheter som tilldelats en medlemsstat eller grupp av medlemsstater eller gemenskapen antas vara uttömda, och det visar sig att en medlemsstat i själva verket inte har uttömt sina fiskemöjligheter ska denna artikel tillämpas.

2.   Om den skada som en medlemsstat lidit genom att fisket förbjudits innan dess fiskemöjligheter hade uttömts inte har avhjälpts ska åtgärder antas i enlighet med förfarandet i artikel 119 i syfte att på ett lämpligt sätt avhjälpa den skada som har förorsakats. Dessa åtgärder kan innebära att en medlemsstat som överskridit sin kvot får sina fiskemöjligheter reducerade och att de mängder som dras av på ett lämpligt sätt tilldelas de medlemsstater vilkas fiskeverksamhet har de förbjudits innan deras fiskemöjligheter var uttömda.

3.   De reduceringar som avses i punkt 2 och efterföljande tilldelningar ska göras med hänsyn till i första hand de arter och relevanta geografiska områden för vilka fiskemöjligheterna har fastställts. Detta kan göras under det år skadan uppstår eller under något av de följande åren.

4.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 119, särskilt beträffande bestämningen av ifrågavarande mängder.

KAPITEL II

Kontroll av flottförvaltningen

Avsnitt 1

Fiskekapacitet

Artikel 38

Fiskekapacitet

1.   Medlemsstaterna ska ansvara för genomförandet av de kontroller som krävs för att säkerställa att den totala kapacitet som motsvarar de fiskelicenser som en medlemsstat har utfärdat, i GT och i kW, inte vid något tillfälle överstiger den maximala kapacitet för den medlemsstaten som har fastställts i enlighet med

a)	artikel 13 i förordning (EG) nr 2371/2002,

b)	förordning (EG) nr 639/2004,

c)	förordning (EG) nr 1438/2003, och

d)	förordning (EG) nr 2104/2004.

2.   Tillämpningsföreskrifter för denna artikel och särskilt för

a)	registrering av fiskefartyg,

b)	kontroll av fiskefartygens maskinstyrka,

c)	kontroll av fiskefartygens tonnage,

d)	kontroll av fiskeredskapens typ, nummer och egenskaper,

får antas i enlighet med förfarandet som avses i artikel 119.

3.   Medlemsstaterna ska som en del av den rapport som avses i artikel 118 meddela kommissionen vilka kontrollmetoder som används, tillsammans med namn på och adresser till de organ som ansvarar för genomförandet av de kontroller som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Avsnitt 2

Motorstyrka

Artikel 39

Övervakning av maskinstyrka

1.   Det ska vara förbjudet att fiska med fiskefartyg med en motor vars maskinstyrka överstiger den som anges i fiskelicensen.

2.   Medlemsstaterna ska se till att den certifierade maskinstyrkan inte överskrids. Medlemsstaterna ska som en del av den rapport som avses i artikel 118 meddela kommissionen vilka kontrollåtgärder de har vidtagit för att säkerställa att den certifierade maskinstyrkan inte överskrids.

3.   Medlemsstaterna får helt eller delvis debitera fiskefartygsaktörerna de kostnader som är förbundna med certifieringen av maskinstyrkan.

Artikel 40

Certifiering av maskinstyrka

1.   Medlemsstaterna ska ansvara för certifiering av maskinstyrkan och utfärdande av motorcertifikat för gemenskapens fiskefartyg vars maskineffekt överstiger 120 kilowatt (kW), förutom fartyg som endast använder fasta redskap eller skrapredskap, hjälpfartyg och fartyg som endast används i vattenbruk.

2.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska officiellt certifiera att en ny framdrivningsmotor, en utbytesframdrivningsmotor och en framdrivningsmotor modifierats tekniskt i ett fiskefartyg enligt punkt 1 inte kan utveckla större maximal kontinuerlig maskinstyrka än den som anges i motorcertifikatet. Ett sådant certifikat ska endast utfärdas om motorn inte kan utveckla större maximal kontinuerlig maskinstyrka än den angivna.

3.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter får överlåta certifieringen av maskinstyrkan till klassificeringssällskap eller andra aktörer som har den expertkunskap som krävs för att göra den tekniska kontrollen av maskinstyrkan. Dessa klassificeringssällskap eller andra aktörer ska endast certifiera att en framdrivningsmotor inte kan producera större effekt än den officiellt angivna om det inte finns någon möjlighet att öka framdrivningsmotorns prestanda över den certifierade maskinstyrkan.

4.   Det är förbjudet att använda en ny framdrivningsmotor, utbytesframdrivningsmotor eller en framdrivningsmotor som har modifierats tekniskt om den berörda medlemsstaten inte har certifierat en sådan motor officiellt.

5.   Denna artikel ska tillämpas på fiskefartyg som omfattas av ett system för fiskeansträngning från och med den 1 januari 2012. För övriga fiskefartyg ska den tillämpas från och med den 1 januari 2013.

6.   Tillämpningsbestämmelser för detta avsnitt ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 41

Verifiering av maskinstyrka

1.   Efter en riskanalys ska medlemsstaterna verifiera uppgifter som har fastställts enligt en provtagningsplan grundad på den metod som kommissionen har antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119 om att maskinstyrkan överensstämmer med den certifierade styrkan, och då använda all information som de administrativa organen har tillgång till om det aktuella fartygets tekniska egenskaper. De ska särskilt verifiera uppgifterna i

a)	fartygsövervakningssystemet,

b)	fiskeloggboken,

c)	det EIAPP-certifikat (Engine International Air Pollution Prevention) som har utfärdats för motorn i enlighet med bilaga VI till Marpolkonvention 73/78,

d)	klasscertifikat utfärdade av en erkänd organisation som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg i den mening som avses i direktiv 94/57/EG,

e)	sjövärdighetsintyget,

f)	registret över gemenskapens fiskeflotta, och

g)	andra dokument som innehåller relevant information om fartygets motorstyrka eller andra därmed förknippade tekniska egenskaper.

2.   Efter analysen av de uppgifter som avses i punkt 1 och när det finns tecken på att ett fiskefartygs motor har större effekt än den som anges i fiskelicensen ska medlemsstaterna göra en fysisk kontroll av maskinstyrkan.

KAPITEL III

Kontroll av fleråriga planer

Artikel 42

Omlastning i hamn

1.   Fiskefartyg som bedriver fiske som omfattas av en flerårig plan får inte lasta om sina fångster till andra fartyg i en utsedd hamn eller på platser nära land om fångsterna inte har vägts i enlighet med artikel 60.

2.   Genom undantag från punkt 1 får fiskefartyg lasta om ovägda pelagiska fångster som omfattas av en flerårig plan i utsedda hamnar eller platser nära land förutsatt att en kontrollobservatör eller tjänsteman finns ombord på det mottagande fartyget eller att en inspektion genomförs innan det mottagande fartygets avgång efter det att omlastningen har avslutats. Det mottagande fartygets befälhavare ska ansvara för att underrätta de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten 24 timmar före det mottagande fartygets beräknade avfärd. Kontrollobservatören eller tjänstemannen ska utses av de behöriga myndigheterna i det mottagande fartygets flaggmedlemsstat. Om det mottagande fartyget inleder fiskeverksamhet före eller efter det att det har tagit emot sådana fångster, ska det finnas en sådan kontrollobservatör eller tjänsteman ombord till dess att de mottagna fångsterna har landats. Det mottagande fartyget ska landa mottagna fångster i en medlemsstats hamn som har utsetts för detta ändamål i enlighet med villkoren i artikel 43.4 i denna förordning, där fångsten ska vägas i enlighet med artiklarna 60 och 61.

Artikel 43

Utsedda hamnar

1.   Rådet får, när det antar en flerårig plan, fatta beslut om ett tröskelvärde som ska tillämpas på den levande vikten av arter som omfattas av en flerårig plan, ovanför vilket fiskefartyg måste landa sina fångster i en utsedd hamn eller en plats nära land.

2.   När en större mängd fisk än det tröskelvärde som avses i punkt 1 ska landas ska befälhavare på gemenskapens fiskefartyg se till att fångsten endast landas i en utsedd hamn eller en plats nära land i gemenskapen.

3.   När den fleråriga planen tillämpas inom ramen för en regional fiskeriorganisation får landningen eller omlastningen ske i en hamn som tillhör en avtalsslutande part eller samarbetande icke avtalsslutande part i denna organisation, i enlighet med de regler som föreskrivs av den regionala fiskeriorganisationen.

4.   Varje medlemsstat ska utse hamnar eller platser nära land där de landningar som avses i punkt 2 ska äga rum.

5.   För att en hamn eller plats nära land ska kunna ses som en utsedd hamn ska följande villkor vara uppfyllda:

a)	Fastställda landnings- eller omlastningstider.

b)	Fastställda landnings- eller omlastningsplatser.

c)	Fastställda inspektions- och övervakningsförfaranden.

6.   När en hamn eller plats nära land har fastställts som en utsedd hamn för landning av en viss art som omfattas av en flerårig plan, får den användas för landning av andra arter.

7.   Medlemsstaterna ska undantas från i punkt 5 c om det nationella kontrollprogram som har antagits i enlighet med artikel 46 innehåller en plan över hur kontrollen i utsedda hamnar ska ske och garanterar samma kontrollnivå från de behöriga myndigheternas sida. Planen ska anses vara tillfredsställande om kommissionen har godkänt den i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 44

Separat förvaring av fångster av bottenlevande arter som omfattas av fleråriga planer

1.   Alla fångster av bottenlevande bestånd som omfattas av en flerårig plan och som förvaras ombord på gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer ska placeras i lådor, utrymmen eller containrar på ett sådant sätt att de kan identifieras i förhållande till andra lådor, utrymmen eller containrar.

2.   Befälhavarna på gemenskapen fiskefartyg ska bevara fångsterna av bottenlevande bestånd som omfattas av en flerårig plan enligt en stuvningsplan som beskriver de olika arternas placering i lastutrymmena.

3.   Det är förbjudet att ombord på gemenskapens fiskefartyg i lådor, utrymmen eller containrar bevara fångstmängder av bottenlevande bestånd som omfattas av en flerårig plan sammanblandade med andra fiskeriprodukter.

Artikel 45

Realtidsanvändning av kvoter

1.   När de sammanlagda fångsterna av bestånd som omfattas av en flerårig plan har nått en viss tröskel för den nationella kvoten ska dessa uppgifter om fångster sändas med tätare intervall till kommissionen.

2.   Rådet ska fastställa den relevanta tröskel som ska tillämpas och hur ofta de uppgifter som avses i punkt 1 ska meddelas.

Artikel 46

Nationella kontrollprogram

1.   Medlemsstaterna ska utarbeta ett nationellt kontrollprogram för varje flerårig plan. Alla nationella kontrollprogram ska meddelas kommissionen eller göras tillgängliga på den säkra delen av medlemsstaternas webbplats i enlighet med artikel 115 a.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa särskilda riktmärken för inspektionerna i enlighet med bilaga I. Dessa riktmärken ska definieras i enlighet med riskhantering och regelbundet ses över mot bakgrund av analyser av de resultat som har uppnåtts. Riktmärken för inspektioner ska utvecklas stegvis till dess att de uppnår de mål för riktmärken som fastställs i bilaga I.

KAPITEL IV

Kontroll av tekniska åtgärder

Avsnitt 1

Användning av fiskeredskap

Artikel 47

Fiskeredskap

I fiskerier där det inte är tillåtet att använda mer än en typ av fiskeredskap ska alla andra redskap surras och stuvas undan så att de inte med lätthet kan användas, i enlighet med följande regler:

a)	Nätredskap, vikter och liknande utrustning ska lösgöras från trålbord, sveplinor, trålvarp och rep.

b)	Nätredskap som finns på däck eller ovanför däck ska vara säkert surrade och stuvade.

c)	Långrevar ska stuvas undan på lägre däck.

Artikel 48

Bärgning av förlorade redskap

1.   Gemenskapens fiskefartyg ska ha utrustning ombord för att bärga förlorade redskap.

2.   Den befälhavare på ett av gemenskapens fiskefartyg som förlorat redskap eller delar av det ska försöka att bärga det så snart som möjligt.

3.   Om det förlorade redskapet inte kan bärgas ska fartygets befälhavare inom 24 timmar underrätta den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten som sedan ska underrätta den behöriga myndigheten i kustmedlemsstaten om följande:

a)	Fiskefartygets distriktsbeteckning och namn.

b)	Typ av förlorat redskap.

c)	Tidpunkten för förlust av redskapet.

d)	Positionen där redskapet förlorades.

e)	Åtgärder som vidtagits för att bärga redskapet.

4.   Om de redskap som bärgas av medlemsstatens behöriga myndigheter inte har rapporterats som förlorade, kan dessa myndigheter kräva att befälhavare på det fiskefartyg som har förlorat redskapen återbetalar kostnaden.

5.   En medlemsstat får undanta gemenskapens fiskefartyg med en total längd på mindre än 12 meter och som för dess flagg från kravet som avses i punkt 1 om de:

a)	bedriver verksamhet uteslutande inom flaggmedlemsstatens territorialhav, eller

b)	aldrig tillbringar mer än 24 timmar till havs från den tidpunkt då de lämnar hamnen till den tidpunkt då de återvänder.

Artikel 49

Fångsternas sammansättning

1.   Om fångsterna ombord på något av gemenskapens fiskefartyg tagits med nätredskap med olika minsta maskstorlek under samma resa ska artsammansättningen beräknas för varje del av den fångst som har tagits under olika förhållanden. Varje ändring av en tidigare använd maskstorlek, liksom av fångstsammansättningen ombord vid tidpunkten för denna ändring ska därför antecknas i fiskeloggboken.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 44 får närmare bestämmelser antas i enlighet med förfarandet i artikel 119 om att det ombord ska finnas en stuvningsplan över beredda produkter för varje art, med angivande av produkternas placering i lastutrymmet.

Avsnitt 2

Kontroll av områden med fiskebegränsning

Artikel 50

Kontroll av områden med fiskebegränsning

1.   Fiskeverksamhet som gemenskapens fiskefartyg och tredjeländers fiskefartyg bedriver i fiskeområden där rådet har fastställt fiskebegränsning ska kontrolleras av kustmedlemsstatens centrum för fiskerikontroll, som ska ha ett system för att upptäcka och registrera att fartyg seglar in i, genom och ut ur området med fiskebegränsning.

2.   Utöver punkt 1 ska rådet fastställa ett datum från vilket fiskefartygen ombord ska ha ett operativt system för att underrätta befälhavaren om att fartyget seglar in i eller ut ur området med fiskebegränsning.

3.   Dataöverföringen ska ske åtminstone var 30:e minut när ett fiskefartyg går in i ett område med fiskebegränsning.

4.   Alla fiskefartyg som inte har fisketillstånd i områden med fiskebegränsning har rätt att segla genom sådana områden på följande villkor:

a)	Alla redskap som medförs ombord är surrade och stuvade under genomseglingen.

b)	Hastigheten under genomseglingen understiger inte sex knop utom vid force majeure eller svåra förhållanden. I sådana fall ska befälhavaren omedelbart informera flaggmedlemsstatens centrum för fiskerikontroll som sedan ska informera de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten.

5.   Denna artikel är tillämplig på gemenskapens fiskefartyg och tredjeländers fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer.

Avsnitt 3

Realtidsstängning av fiskerier

Artikel 51

Allmänna bestämmelser

1.   När ett fastställt tröskelvärde för fångster av en särskild art eller grupp av arter som fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 119 har uppnåtts ska området i fråga tillfälligt stängas för det berörda fisket i enlighet med detta avsnitt.

2.   Tröskelvärdet för fångster ska beräknas på grundval av en provtagningsmetod som antagits av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 119, som en procentsats eller vikt av en viss art eller grupp av arter jämförd med den totala fångsten ifrågavarande fisk i draget.

3.   Tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt får antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 52

Tröskelvärde för fångster i två drag

1.   När mängden fångster överstiger ett tröskelvärde i två drag i rad ska fiskefartyget byta fiskeområde med minst fem sjömil, eller två sjömil för fiskefartyg med en total längd på mindre än 12 meter, från den position där det tidigare draget skedde innan det fortsätter att fiska, och utan dröjsmål meddela kustmedlemsstatens behöriga myndigheter.

2.   Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 119 på eget initiativ eller på begäran av den berörda medlemsstaten ändra de avstånd som avses i punkt 1.

Artikel 53

Realtidsstängning som införs av medlemsstaterna

1.   När en tjänsteman, kontrollobservatör eller forskningsplattform upptäcker att tröskelvärdet har uppnåtts ska kustmedlemsstatens tjänsteman eller kontrollobservatör eller den person som deltar i en gemensam insats inom ramen för en gemensam insatsplan utan dröjsmål meddela kustmedlemsstatens behöriga myndigheter.

2.   På grundval av de uppgifter som erhålls i enlighet med punkt 1 ska kustmedlemsstaten utan dröjsmål besluta om realtidsstängning i det berörda området. För detta beslut får den även utnyttja de uppgifter som erhållits i enlighet med artikel 52 eller andra tillgängliga uppgifter. Beslutet om införande av realtidsstängning ska innehålla en klar definition av den geografiska utsträckningen av de påverkade fångstplatser, stängningens varaktighet och villkoren för fiske i det området under stängningen.

3.   Om det område som avses i punkt 2 omfattas av flera jurisdiktioner ska de berörda medlemsstaterna utan dröjsmål informera den angränsande kustmedlemsstaten om resultaten och beslutet om stängning. De angränsande kustmedlemsstaterna ska utan dröjsmål stänga sin del av området.

4.   Den realtidsstängning som avses i punkt 2 ska vara icke-diskriminerande och endast tillämpas på fiskefartyg som är utrustade för att fånga de berörda arterna och/eller har tillstånd att fiska i de berörda fångstplatserna.

5.   Kustmedlemsstaten ska utan dröjsmål meddela kommissionen, alla medlemsstater och tredjeländer vars fiskefartyg har tillstånd att fiska i det berörda området att en realtidsstängning har införts.

6.   Kommissionen får när som helst begära att medlemsstaten drar in eller ändrar realtidsstängningen med omedelbar verkan om den berörda medlemsstaten inte har lämnat tillräcklig information om att tröskelvärdet för fångster har nåtts i enlighet med artikel 51.

7.   Fiskeverksamhet i det område som avses i punkt 2 ska vara förbjuden enligt beslutet att införa realtidsstängning.

Artikel 54

Realtidsstängning som införs av kommissionen

1.   Kommissionen får besluta att ett område tillfälligt ska stängas på grundval av information som visar att ett tröskelvärde för fångster har nåtts om kustmedlemsstaten själv inte har genomfört en sådan stängning.

2.   Kommissionen ska utan dröjsmål meddela alla medlemsstater och tredjeländer vars fiskefartyg är verksamma i det stängda området och utan dröjsmål på sin officiella webbplats tillhandahålla en karta med koordinaterna för det tillfälligt stängda området, med angivande av stängningens varaktighet och villkor för fiske i detta särskilda stängda område.

KAPITEL V

Kontroll av fritidsfiske

Artikel 55

Fritidsfiske

1.   Medlemsstaterna ska se till att fritidsfiske på deras territorier och i gemenskapens vatten bedrivs på ett sätt som överensstämmer med målen och bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.   Saluföring av fångster från fritidsfiske ska vara förbjuden.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 199/2008 ska medlemsstaterna på grundval av en provtagningsplan övervaka fångster av bestånd som omfattas av återhämtningsplaner vid fritidsfiske som utförs från fartyg som för deras flagg och från tredjeländers fartyg i vatten som faller under deras överhöghet eller deras jurisdiktion. Fiske från land ska inte omfattas.

4.   Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen ska utvärdera de biologiska effekterna av det fritidsfiske som avses i punkt 3. Om det framkommer att fritidsfisket har betydande effekter, får rådet i enlighet med förfarandet i artikel 37 i fördraget besluta att underställa det fritidsfiske som avses i punkt 3 sådana särskilda förvaltningsåtgärder som fisketillstånd och fångstdeklarationer.

5.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

AVDELNING V

KONTROLL AV SALUFÖRINGEN

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 56

Principer för kontroll av saluföringen

1.   Varje medlemsstat ska ansvara för att på sitt territorium kontrollera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas i alla led av saluföringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter, från den första försäljningen till detaljhandelsförsäljningen, inklusive transporterna.

2.   När en minimistorlek har fastställts för en viss art i gemenskapslagstiftningen ska de aktörer som ansvarar för inköp, försäljning, lagring eller transport kunna bevisa produkternas relevanta geografiska ursprungsområde.

3.   Medlemsstaterna ska se till att alla fiskeri- och vattenbruksprodukter som fångas eller skördas delas upp i partier före den första försäljningen.

4.   Mängder på mindre än 30 kg per enskild art från samma förvaltningsområde och från flera fiskefartyg får delas upp i partier av den producentorganisation i vilken fartygets aktör är medlem eller av en registrerad köpare före den första försäljningen. Producentorganisationen och den registrerade köparen ska under minst tre år föra register över ursprunget för innehållet i de partier i vilka fångster från flera fiskefartyg delas upp.

Artikel 57

Gemensamma handelsnormer

1.   Medlemsstaterna ska se till att produkter som omfattas av gemensamma handelsnormer endast visas för första försäljning, utbjuds till första försäljning, säljs eller marknadsförs på annat sätt om de uppfyller dessa normer.

2.   Produkter som återtas från marknaden i enlighet med förordning (EG) nr 104/2000 ska uppfylla gemensamma handelsnormer, i synnerhet när det gäller färskhet.

3.   Aktörer som ansvarar för inköp, försäljning, lagring eller transport av partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter ska kunna bevisa att produkterna uppfyller minimihandelsnormerna i alla led.

Artikel 58

Spårbarhet

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 178/2002 ska alla partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter vara spårbara i alla led av produktion, bearbetning och distribution från fångsten eller skörden till detaljhandelsskedet.

2.   Fiskeri- och vattenbruksprodukter som släpps ut på marknaden eller förväntas släppas ut på marknaden i gemenskapen ska vara lämpligt märkta för att garantera varje partis spårbarhet.

3.   Partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter får endast slås ihop eller delas efter den första försäljningen om det är möjligt att spåra dem tillbaka till fångst- eller skördestadiet.

4.   Medlemsstaterna ska se till att aktörerna förfogar över system och förfaranden för att identifiera aktörer som levererat dem partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter och till vilka de har levererat dessa produkter. På begäran ska de behöriga myndigheterna få tillgång till denna information.

5.   Minimikraven för märkning av och information om varje parti med fiskeri- och vattenbruksprodukter ska inkludera:

a)	Varje partis identifikationsnummer.

b)	Fiskefartygets distriktsbeteckning och namn eller vattenbruksanläggningens namn.

c)	FAO:s trebokstavskod för varje art.

d)	Fångstdatum eller produktionsdatum.

e)	Mängden av varje art uttryckt i kilogram nettovikt eller, i förekommande fall, antalet individer.

f)	Leverantörernas namn och adress.

g)	Den konsumentinformation som föreskrivs i artikel 8 i förordning (EG) nr 2065/2001: handelsbeteckning, vetenskapligt namn, relevant geografiskt området och produktionsmetod.

h)	Upplysning om huruvida fiskeriprodukterna har varit frysta eller inte.

6.   Medlemsstaterna ska se till att den information som anges i punkterna 5 g och h är tillgänglig för konsumenterna i detaljhandelsledet.

7.   Den information som förtecknas i punkterna 5 a–f ska inte gälla för fiskeri- och vattenbruksprodukter som importeras till gemenskapen med fångstintyg som lämnats i enlighet med förordning (EG) nr 1005/2008.

8.   Medlemsstaterna får undanta små mängder av produkter som säljs direkt till konsumenterna från fiskefartygen från kraven i den här artikeln, förutsatt att dessa mängder inte överskrider ett värde på 50 EUR per dag. Eventuella ändringar av detta tröskelvärde ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

9.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

KAPITEL II

Verksamhet efter landningen

Artikel 59

Första försäljningen av fiskeriprodukter

1.   Medlemsstaterna ska se till att alla fiskeriprodukter först saluförs eller registreras hos en auktionsinrättning, en registrerad köpare eller en producentorganisation.

2.   Köparen av fiskeriprodukter från ett fiskefartyg vid den första försäljningen ska vara registrerad hos de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den första försäljningen äger rum. I registreringssyfte ska alla köpare identifieras enligt sina momsregistreringsnummer, skatteregistreringsnummer eller annan unik identifikator i nationella databaser.

3.   En köpare av upp till 30 kg av fiskeriprodukter som därefter inte släpps ut på marknaden utan enbart används för privat konsumtion ska undantas från den här artikeln. Eventuella ändringar av detta tröskelvärde ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 60

Vägning av fiskeriprodukter

1.   En medlemsstat ska se till att alla fiskeriprodukter vägs enligt system som är godkända av de behöriga myndigheterna, om den inte har antagit en av kommissionen godkänd provtagningsplan som grundar sig på de riskbaserade metoder som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser ska vägningen göras vid landning, innan fiskeriprodukterna lagras, transporteras eller säljs.

3.   Med avvikelse från punkt 2 får medlemsstaterna tillåta att fiskeriprodukter vägs ombord på fiskefartyget, om det föreligger en provtagningsplan enligt punkt 1.

4.   Registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra organ eller personer som ansvarar för den första saluföringen av fiskeriprodukter i en medlemsstat ska vara ansvariga för att vägningen går korrekt till väga, om produkterna i enlighet med punkt 3 inte har vägts ombord på ett fiskefartyg, då det ska vara befälhavarens ansvar.

5.   Viktuppgiften ska användas vid ifyllande av landningsdeklarationer, transportdokument, avräkningsnotor och deklarationer om övertagande.

6.   Medlemsstatens behöriga myndigheter får kräva att varje mängd fiskeriprodukter som först landas i den medlemsstaten vägs i närvaro av tjänstemän innan den transporteras vidare från landningsplatsen.

7.   Närmare bestämmelser om de riskbaserade metoderna och förfarandet för vägning ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 61

Vägning av fiskeriprodukter efter transport från landningsplatsen

1.   Med avvikelse från artikel 60.2 får medlemsstaterna tillåta att fiskeriprodukter vägs efter transport från landningsplatsen, under förutsättning att de transporteras till en destination på den berörda medlemsstatens territorium och att den medlemsstaten har antagit en av kommissionen godkänd kontrollplan som grundar sig på de riskbaserade metoder som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119.

2.   Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fiskeriprodukterna landas tillåta att produkterna före vägningen transporteras till registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra organ eller personer som ansvarar för den första saluföringen i en annan medlemsstat. Detta tillstånd ska omfattas av ett av kommissionen godkänt gemensamt kontrollprogram mellan de berörda medlemsstaterna som avses i artikel 94 och som grundar sig på de riskbaserade metoder som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 62

Ifyllande och framläggande av avräkningsnotor

1.   De registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra av medlemsstaterna auktoriserade organ eller personer med en årlig ekonomisk omsättning vid första försäljningar av fiskeriprodukter på under 200 000 EUR som ansvarar för det första utsläppandet på marknaden av fiskeriprodukter som landas i en medlemsstat, ska inom 48 timmar efter den första försäljningen översända en avräkningsnota till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen äger rum, om möjligt på elektronisk väg. Dessa köpare, auktioner, organ eller personer ansvarar för att avräkningsnotan är korrekt.

2.   En medlemsstat får förplikta eller tillåta registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra av medlemsstaterna auktoriserade organ eller personer med en årlig ekonomisk omsättning vid första försäljningar av fiskeriprodukter på under 200 000 EUR att registrera och översända de uppgifter som avses i artikel 64.1 på elektronisk väg.

3.   Om den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen äger rum inte är flaggmedlemsstat för det fiskefartyg som landade fisken, ska den efter mottagandet av de relevanta uppgifterna se till att en kopia av avräkningsnotan översänds till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten, om möjligt på elektronisk väg.

4.   Om det första utsläppandet på marknaden av fiskeriprodukter inte sker i den medlemsstat där produkterna landats, ska den medlemsstat som ansvarar för att kontrollera den första saluföringen efter att ha mottagit avräkningsnotan se till att en kopia av avräkningsnotan översänds till de behöriga myndigheter som ansvarar för att kontrollera landningen av de berörda produkterna och till de behöriga myndigheterna i fiskefartygets flaggmedlemsstat, om möjligt på elektronisk väg.

5.   När landningen äger rum utanför gemenskapen och den första försäljningen sker i ett tredjeland ska befälhavaren, eller dennes ombud, sända en kopia av avräkningsnotan eller likvärdigt dokument med samma mängd informationer till den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten inom 48 timmar efter den första försäljningen, om möjligt på elektronisk väg.

6.   När en avräkningsnota inte överensstämmer med fakturan eller ett dokument som ersätter den enligt artiklarna 218 och 219 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (25) ska de berörda medlemsstaterna anta de bestämmelser som krävs för att se till att uppgifterna om pris, exklusive skatt, för leverans av varor till köparen är identiska med uppgifterna på fakturan.

Artikel 63

Elektroniskt ifyllande och översändande av avräkningsnotans uppgifter

1.   Registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra av medlemsstaterna auktoriserade organ eller personer med en årlig finansiell omsättning vid första försäljningen av fiskeriprodukter på 200 000 EUR eller mer ska på elektronisk väg registrera de uppgifter som avses i artikel 64.1 och inom 24 timmar efter det att den första försäljningen avslutats på elektronisk väg översända dem till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen sker.

2.   Medlemsstaterna ska på samma sätt på elektronisk väg översända de uppgifter på avräkningsnotan som avses i artikel 62.3 och 62.4.

Artikel 64

Avräkningsnotans innehåll

1.   De avräkningsnotor som avses i artiklarna 62 och 63 ska innehålla följande uppgifter:

a)	Distriktsbeteckningen och namnet på det fiskefartyg som landade den berörda produkten.

b)	Landningshamn och landningsdatum.

c)	Namnet på fiskefartygets operatör eller befälhavare samt säljarens namn, om denne är en annan person.

d)	Köparens namn och momsregistreringsnummer, skatteregistreringsnummer eller annan unik identifikator.

e)	FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska område där fångsterna togs.

f)	Mängder av varje art uttryckt i kilogram i produktvikt och uppdelade efter typ av produktform eller, i förekommande fall, antalet individer.

g)	Individuell storlek eller vikt samt kvalitetsklass, produktform och färskhet, beroende på vad som är lämpligt, för varje produkt som omfattas av handelsnormer.

h)	Användningsområde för de eventuella produkter som återtagits från marknaden (förädling, användning som djurfoder, för produktion av mjöl till djurfoder, som agn eller för icke-livsmedelsändamål).

i)	Plats och datum för försäljningen.

j)	Om möjligt referensnummer och fakturans datum och i tillämpliga fall försäljningskontraktet.

k)	I tillämpliga fall hänvisning till den deklaration om övertagande som avses i artikel 66 eller det transportdokument som avses i artikel 68.

l)

Priset.

2.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 65

Undantag från kraven rörande avräkningsnotor

1.   Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 119 medge undantag från skyldigheten att översända avräkningsnotan till medlemsstaternas behöriga myndigheter eller andra behöriga organ för de fiskeriprodukter som landats från vissa kategorier av gemenskapens fiskefartyg med en total längd på mindre än 10 meter eller för landade mängder fiskeriprodukter som inte överstiger 50 kg i levande vikt av varje art. Dessa undantag får bara medges om medlemsstaten i fråga har infört ett godtagbart provtagningssystem i enlighet med artiklarna 16 och 25.

2.   En köpare av upp till 30 kg produkter som därefter inte släpps ut på marknaden utan enbart används för privat konsumtion ska undantas från bestämmelserna i artiklarna 62, 63 och 64. Eventuella ändringar av detta tröskelvärde ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 66

Deklaration om övertagande

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i de fleråriga planerna ska de registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra organ och personer med en årlig finansiell omsättning vid den första försäljningen av fiskeriprodukter på mindre än 200 000 EUR som ansvarar för den första saluföringen av fiskeriprodukter som landats i en medlemsstat, när fiskeriprodukterna är avsedda för försäljning i ett senare skede, inom 48 timmar efter avslutad landning tillställa de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där övertagandet sker en deklaration om övertagande. Dessa köpare, auktionsinrättningar, andra organ eller personer ska ansvara för att deklarationen om övertagande sänds in och är korrekt.

2.   Om den medlemsstat där övertagandet sker inte är flaggmedlemsstat för det fiskefartyg som landade fisken, ska den efter att ha mottagit de relevanta uppgifterna se till att en kopia av deklarationen om övertagande översänds till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten, om möjligt på elektronisk väg.

3.   Den deklaration om övertagande som avses i punkt 1 ska minst innehålla följande uppgifter:

a)	Distriktsbeteckningen och namnet på det fiskefartyg som landade produkterna.

b)	Landningshamn och landningsdatum.

c)	Namnet på fartygets operatör eller befälhavare.

d)	FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska området där fångsterna togs.

e)	Mängder av varje art som lagras uttryckt i kilogram i produktvikt och uppdelade efter typ av produktform eller, i förekommande fall, antalet individer.

f)	Namn på och adress till den lokal där produkterna lagras.

g)	I tillämpliga fall, hänvisning till det transportdokument som avses i artikel 68.

Artikel 67

Elektroniskt ifyllande och översändande av deklarationen om övertagande

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i de fleråriga planerna ska de registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra organ eller personer med en årlig finansiell omsättning av första försäljningar av fiskeriprodukter på 200 000 EUR eller mer som ansvarar för det första utsläppandet på marknaden av fiskeriprodukter som landats i en medlemsstat, när fiskeriprodukterna är avsedda att säljas i ett senare skede, på elektronisk väg registrera de uppgifter som avses i artikel 66 och inom 24 timmar på elektronisk väg översända dem till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där övertagandet sker.

2.   Medlemsstaterna ska på elektronisk väg översända uppgifter om de deklarationer om övertagande som avses i artikel 66.2.

Artikel 68

Ifyllande och översändande av transportdokument

1.   Fiskeriprodukter som landas i gemenskapen, såväl icke beredda som beredda ombord, för vilka varken en avräkningsnota eller en deklaration om övertagande har lämnats i enlighet med artiklarna 62, 63, 66 och 67 och som transporteras till en annan plats än landningsplatsen ska åtföljas av ett dokument utarbetat av transportören fram till dess att den första försäljningen har ägt rum. Transportören ska översända ett transportdokument till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium landningen har ägt rum, eller andra av dem auktoriserade organ, inom 48 timmar efter lastningen.

2.   Transportören ska undantas från kraven att inneha transportdokumentet som åtföljer fiskeriprodukterna, om ett transportdokument har översänts på elektronisk väg, innan transporten påbörjas, till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten som, om produkterna transporteras till en annan medlemsstat än den medlemsstat där landningen ägde rum, omedelbart efter mottagandet ska vidarebefordra transportdokumentet till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen uppges äga rum.

3.   Om produkterna transporteras till en annan medlemsstat än den medlemsstat där landningen ägde rum ska transportören också inom 48 timmar efter lastningen av fiskeriprodukterna översända en kopia av transportdokumentet till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium den första saluföringen uppges äga rum. Den medlemsstat på vars territorium den första saluföringen äger rum får begära ytterligare uppgifter om detta av den medlemsstat där landningen ägde rum.

4.   Transportören ansvarar för att dokumentet är korrekt.

5.   Transportdokumentet ska innehålla uppgift om

a)	försändelsens eller försändelsernas destination och om transportfordonet,

b)	distriktsbeteckningen och namnet på det fiskefartyg som landade produkterna,

c)	FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska området där fångsterna togs,

d)	mängder av varje art som transporteras uttryckt i kilogram i produktvikt och uppdelade efter typ av produktform eller, i förekommande fall, antalet individer,

e)	mottagarens eller mottagarnas namn och adress,

f)	plats och datum för lastningen.

6.   En medlemsstats behöriga myndigheter får medge undantag från skyldigheten enligt punkt 1 om fiskeriprodukterna transporteras inom hamnområdet eller högst 20 km från landningsplatsen.

7.   När fiskeriprodukter som har deklarerats som sålda i en avräkningsnota transporteras till en annan plats än landningsplatsen ska transportören med hjälp av ett dokument kunna bevisa att en försäljningstransaktion har ägt rum.

8.   Transportören ska undantas från den skyldighet som fastställs i den här artikeln om transportdokumentet ersätts av en kopia av den landningsdeklaration som avses i artikel 23 avseende de transporterade mängderna eller ett likvärdigt dokument med samma mängd informationer.

KAPITEL III

Producentorganisationer samt prisregleringar och interventionsåtgärder

Artikel 69

Övervakning av producentorganisationer

1.   I enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 104/2000 ska medlemsstaterna med jämna mellanrum genomföra kontroller för att se till att

a)	producentorganisationerna uppfyller villkoren för erkännande,

b)	en producentorganisations erkännande kan återkallas om kraven i artikel 5 i förordning (EG) nr 104/2000 inte längre uppfylls eller om erkännandet grundas på felaktig information,

c)	ett erkännande omedelbart återkallas med retroaktiv verkan om organisationen genom bedrägligt förfarande erhåller eller drar fördel av ett erkännande.

2.   För att säkerställa att bestämmelserna om producentorganisationer i artiklarna 5 och 6.1 b i förordning (EG) nr 104/2000 iakttas ska kommissionen genomföra kontroller och kan på grundval av dessa kontroller i förekommande fall begära att medlemsstaterna återkallar erkännanden.

3.   Varje medlemsstat ska genomföra lämpliga kontroller för att säkerställa att producentorganisationerna fullgör sina skyldigheter enligt det operativa programmet för fiskeåret i fråga i enlighet med förordning (EG) nr 2508/2000 och tillämpa de sanktioner som avses i artikel 9.3 i förordning (EG) nr 104/2000 om dessa skyldigheter inte fullgörs.

Artikel 70

Övervakning av prisregleringar och interventionsåtgärder

Medlemsstaterna ska genomföra alla kontroller av prisregleringar och interventionsåtgärder, särskilt av

a)	återtagande av produkter från marknaden för andra ändamål än som livsmedel,

b)	förädling för stabilisering, lagring och/eller beredning av produkter som har återtagits från marknaden,

c)	privat lagring av produkter som frysts till havs,

d)	kompensationsbidrag för tonfisk avsedd för beredning.

AVDELNING VI

ÖVERVAKNING

Artikel 71

Iakttagelser till havs och upptäckter som görs av medlemsstaterna

1.   Medlemsstaterna ska övervaka de gemenskapsfarvatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion på grundval av

a)	iakttagelser av fiskefartyg som görs av inspektionsfartyg och övervakningsflygplan,

b)	ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg i enlighet med artikel 9, eller

c)	andra metoder för positionsbestämning och identifiering.

2.   Om iakttagelsen eller upptäckten inte överensstämmer med annan information som medlemsstaten har tillgång till ska den genomföra de undersökningar som kan fordras för att fastställa lämpliga uppföljningsåtgärder.

3.   Om iakttagelser eller upptäckter avser en annan medlemsstats eller ett tredjelands fiskefartyg och informationen inte överensstämmer med annan information som kustmedlemsstaten har tillgång till och om den kustmedlemsstaten inte har möjlighet att vidta ytterligare åtgärder ska den registrera sina rön i en övervakningsrapport och utan dröjsmål översända denna rapport till flaggmedlemsstaten eller de berörda tredjeländerna, om möjligt på elektronisk väg. Om ett tredjelands fartyg avses ska övervakningsrapporten också översändas till kommissionen eller till det organ som den har utsett.

4.   Om en medlemsstats tjänsteman iakttar eller upptäcker att ett fiskefartyg bedriver verksamhet som kan betraktas som en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska tjänstemannen utan dröjsmål utfärda en övervakningsrapport och skicka den till sina behöriga myndigheter.

5.   Övervakningsrapportens innehåll ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 72

Åtgärder som ska vidtas vid information om iakttagelser och upptäckter

1.   Flaggmedlemsstater som erhåller en övervakningsrapport från en annan medlemsstat ska omgående vidta åtgärder med anledning av denna och genomföra de ytterligare undersökningar som behövs för att kunna fastställa lämpliga uppföljningsåtgärder.

2.   Andra medlemsstater än den berörda flaggmedlemsstaten ska i tillämpliga fall kontrollera om det iakttagna fartyg som avses i rapporten har bedrivit verksamhet i vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion eller om fiskeriprodukter som härrör från detta fartyg har landats eller importerats till deras territorium, och de ska undersöka hur det har efterlevt relevanta bestämmelser om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna.

3.   Kommissionen eller det organ som den har utsett, eller i tillämpliga fall, flaggmedlemsstaten och andra medlemsstater, ska också granska vederbörligen dokumenterad information om iakttagelser av fartyg från enskilda medborgare, det civila samhällets organisationer, inklusive miljöorganisationer, och företrädare för fiskesektorn eller fiskebranschens intressenter.

Artikel 73

Kontrollobservatörer

1.   Om ett gemenskapsobservationsprogram för kontroll har inrättats av rådet, ska kontrollobservatörer ombord på fiskefartyg kontrollera att fiskefartygen efterlever bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. De ska utföra alla uppgifter som ingår i observationsprogrammet och särskilt kontrollera och registrera fartygets fiskeverksamhet och relevanta dokument.

2.   Kontrollobservatörerna ska ha de kvalifikationer som fordras för att de ska kunna utföra sina uppgifter. De får inte stå i beroendeställning till ägaren, fiskefartygets befälhavare eller någon besättningsmedlem. De får inte ha någon ekonomisk koppling till aktören.

3.   I största möjliga utsträckning ska kontrollobservatörerna se till att deras närvaro ombord på fiskefartygen inte hindrar eller stör fiskeverksamheten eller den normala driften av fartyget.

4.   Om en kontrollobeservatör upptäcker en allvarlig överträdelse ska denne utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

5.   Kontrollobservatörerna ska, om möjligt på elektronisk väg, utarbeta en kontrollobservatörsrapport och utan dröjsmål, översända den till sina behöriga myndigheter och flaggmedlemsstatens behöriga myndigheter, om nödvändigt med hjälp av elektronisk utrustning ombord på fiskefartyget. Medlemsstaterna ska lägga in rapporten i den databas som avses i artikel 78.

6.   Om kontrollobservatörsrapporten anger att det observerade fartyget bedrivit fiskeverksamhet som strider mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska de behöriga myndigheter som avses i punkt 4 vidta alla lämpliga åtgärder för att utreda händelsen.

7.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska anordna lämplig inkvartering för utsedda kontrollobservatörer, underlätta deras arbete och undvika att störa dem i deras tjänsteutövning. Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska även ge kontrollobservatörerna tillträde till relevanta delar av fartyget, inklusive fångsten, och fartygets dokument, inklusive elektroniska arkiv.

8.   Flaggmedlemsstaterna ska stå för alla kostnader som är förbundna med kontrollobservatörernas verksamhet enligt denna artikel. Medlemsstaterna får helt eller delvis debitera fiskefartygsoperatörer som för deras flagg och bedriver fiskeverksamheten för dessa kostnader.

9.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln får antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

AVDELNING VII

INSPEKTION OCH FÖRFARANDEN

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 74

Genomförande av inspektioner

1.   Medlemsstaterna ska sammanställa en förteckning över tjänstemän med ansvar för att genomföra inspektioner och hålla den uppdaterad.

2.   Tjänstemännen ska utföra sina uppgifter i enlighet med gemenskapsrätten. De ska genomföra inspektionerna på ett icke diskriminerande sätt till havs, i hamnar, under transporter, i beredningsanläggningar och under saluföringen av fiskeriprodukterna.

3.   Tjänstemännen ska särskilt kontrollera

a)	att fångsten bevaras ombord, lagras, transporteras, bereds eller saluförs enligt lagens bestämmelser och att dokumentation eller elektroniska överföringar med avseende på detta är korrekta,

b)	att de fiskeredskap som används för målarterna och för de fångster som förvaras ombord är lagliga,

c)	i förekommande fall, stuvningsplanen och den separata stuvningen av arter,

d)	märkningen av redskap, och

e)	de uppgifter om motorn som avses i artikel 40.

4.   Tjänstemännen får granska alla relevanta områden, däck och utrymmen. De får också granska beredda eller icke beredda fångster, nät och andra redskap, utrustning, containrar och förpackningar som innehåller fisk eller fiskeriprodukter samt alla relevanta dokument eller elektroniska överföringar som de anser vara nödvändiga för att kontrollera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. De får ställa frågor till personer som bedöms ha information om det som inspektionen gäller.

5.   Tjänstemännen ska genomföra inspektionerna på ett sådant sätt att fartyget eller transportfordonet och dess verksamhet, liksom lagringen, beredningen och saluföringen av fångsten utsätts för minsta möjliga störning och olägenhet. De ska så långt möjligt förhindra att fångsten försämras under inspektionen.

6.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln, i synnerhet när det gäller inspektionsmetoder och genomförandet av inspektioner, ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 75

Aktörens skyldigheter

1.   Aktören ska underlätta säkert tillträde till fartyget, transportfordonet eller rummet där fiskeriprodukterna lagras, bearbetas eller saluförs. Han eller hon ska värna om tjänstemännens säkerhet och inte hindra, hota eller störa dem i deras tjänsteutövning.

2.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln får antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 76

Inspektionsrapport

1.   Tjänstemännen ska utarbeta en inspektionsrapport efter varje inspektion och översända den till sina behöriga myndigheter. Om möjligt ska rapporten registreras och översändas på elektronisk väg. Vid inspektion av ett fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas till den berörda flaggmedlemsstaten om en överträdelse har konstaterats under inspektionen. Vid inspektion av ett fiskefartyg som för ett tredjelands flagg ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas till de behöriga myndigheterna i det berörda tredjelandet om en överträdelse har konstaterats under inspektionen. Vid inspektion som utförs i vatten som faller under en annan medlemsstats jurisdiktion ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas till denna medlemsstat.

2.   Tjänstemännen ska översända resultatet av inspektionen till aktören, som ska ha möjlighet att lägga till kommentarer om inspektionen och dess resultat. Aktörens kommentarer ska återges i inspektionsrapporten. Tjänstemännen ska anteckna i fiskeloggboken att en inspektion har genomförts.

3.   En kopia av inspektionsrapporten ska så snart som möjligt sändas till operatören, dock inte under några omständigheter senare än 15 arbetsdagar efter avslutad inspektion.

4.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 77

Prövning av inspektions- och övervakningsrapporter

Inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetats av gemenskapsinspektörer eller tjänstemän från en annan medlemsstat eller kommissionens tjänstemän ska utgöra tillåtna bevismedel i varje medlemsstats administrativa eller rättsliga förfaranden. När det gäller att fastställa fakta ska de behandlas på samma sätt som medlemsstaternas egna inspektions- och övervakningsrapporter.

Artikel 78

Elektronisk databas

1.   Medlemsstaterna ska upprätta en elektronisk databas med alla inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetats av deras tjänstemän och hålla den uppdaterad.

2.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 79

Gemenskapsinspektörer

1.   Kommissionen ska sammanställa en förteckning över gemenskapsinspektörer i enlighet med förfarandet i artikel 119.

2.   Utan att det påverkar kustmedlemsstaternas primära ansvar får gemenskapsinspektörer genomföra inspektioner i enlighet med denna förordning i gemenskapens vatten och på gemenskapens fiskefartyg utanför gemenskapens vatten.

3.   Gemenskapsinspektörer får avdelas för

a)	genomförande av särskilda kontroll- och inspektionsprogram som antagits i enlighet med artikel 95,

b)	internationella program för fiskerikontroll, när gemenskapen är skyldig att ombesörja kontroller.

4.   För att fullgöra sina uppgifter och i enlighet med punkt 5 ska gemenskapsinspektörer utan dröjsmål ges

a)	tillträde till alla områden ombord på gemenskapens fiskefartyg och andra fartyg som utför fiskeverksamhet, till offentliga lokaler och platser samt transportmedel, och

b)	tillgång till all information och alla handlingar som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter, särskilt till fiskeloggböcker, landningsdeklarationer, fångstintyg, omlastningsdeklarationer, avräkningsnotor och andra relevanta handlingar,

i samma omfattning och på samma villkor som gäller för tjänstemän i den medlemsstat där inspektionen äger rum.

5.   Gemenskapsinspektörer ska inte ha några polisiära och verkställande befogenheter utanför ursprungsmedlemsstatens territorium eller de gemenskapsvatten som faller under ursprungsmedlemsstatens överhöghet och jurisdiktion.

6.   När de har utsetts till gemenskapsinspektörer ska tjänstemän från kommissionen eller från det av kommissionen utsedda organet inte ha några polisiära och verkställande befogenheter.

7.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

KAPITEL II

Inspektioner utanför den inspekterande medlemsstatens vatten

Artikel 80

Inspektioner av fiskefartyg utanför den inspekterande medlemsstatens vatten

1.   Utan att det påverkar kustmedlemsstatens primära ansvar får en medlemsstat inspektera fiskefartyg som för dess flagg i alla gemenskapsvatten utanför vatten som faller under en annan medlemsstats överhöghet.

2.   En medlemsstat får genomföra inspektioner på en annan medlemsstats fiskefartyg i enlighet med denna förordning beträffande fiskeverksamhet i alla gemenskapsvatten utanför vatten som faller under en annan medlemsstats överhöghet

a)	efter tillstånd från den berörda kustmedlemsstaten, eller

b)	när ett särskilt kontroll- och inspektionsprogram i enlighet med artikel 95 har antagits.

3.   En medlemsstat ska vara tillåten att inspektera gemenskapens fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg på internationella vatten.

4.   En medlemsstat får inspektera de av gemenskapens fiskefartyg som för dess egen flagg eller en annan medlemsstats flagg på tredjeländers vatten i enlighet med internationella överenskommelser.

5.   Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som ska fungera som kontaktpunkt med avseende på denna artikel. Medlemsstaternas kontaktpunkter ska vara tillgängliga dygnet runt.

Artikel 81

Begäran om tillstånd

1.   Beslut om en begäran om tillstånd för en medlemsstat att genomföra inspektioner på fiskefartyg i gemenskapsvatten utanför vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion, i enlighet med artikel 80.2 a, ska fattas av den berörda kustmedlemsstaten inom tolv timmar efter begäran eller inom en lämplig tidsrymd när anledningen till begäran är ett förföljande över gräns som inleddes i den inspekterande medlemsstatens vatten.

2.   Den medlemsstat som begär tillstånd ska utan dröjsmål informeras om beslutet. Beslut ska också meddelas kommissionen eller det organ som den har utsett.

3.   Begäran om tillstånd får endast avslås helt eller delvis om detta är nödvändigt av tvingande hänsyn. Avslag med motiveringar ska utan dröjsmål översändas till den ansökande medlemsstaten och kommissionen eller det organ som den har utsett.

KAPITEL III

Överträdelser som upptäcks vid inspektionerna

Artikel 82

Förfarande vid överträdelser

Om den information som insamlats vid en inspektion eller andra relevanta uppgifter tyder på att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken har överträtts ska tjänstemannen

a)	göra en anteckning om den misstänkta överträdelsen i inspektionsrapporten,

b)	vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra bevis för denna misstänkta överträdelse,

c)	omedelbart vidarebefordra inspektionsrapporten till sin behöriga myndighet,

d)

informera den fysiska eller juridiska person som misstänks ha begått överträdelsen eller som tagits på bar gärning när överträdelsen begicks om att överträdelsen kan leda till att ett lämpligt antal prickar kommer att påföras i enlighet med artikel 92. Denna information ska noteras i inspektionsrapporten.

Artikel 83

Överträdelser som upptäcks utanför den inspekterande medlemsstatens vatten

1.   Om en överträdelse upptäcks som ett resultat av en inspektion som genomförs i enlighet med artikel 80 ska den inspekterande medlemsstaten utan dröjsmål översända en sammanfattning av inspektionsrapporten till kustmedlemsstaten eller, om det gäller en inspektion utanför gemenskapens vatten, till det berörda fiskefartygets flaggmedlemsstat. En fullständig inspektionsrapport ska översändas till kustmedlemsstaten och flaggmedlemsstaten inom 15 dagar efter inspektionen.

2.   Kustmedlemsstaten eller, om det gäller en inspektion utanför gemenskapens vatten, det berörda fiskefartygets flaggmedlemsstat ska vidta alla lämpliga åtgärder när det gäller den överträdelse som avses i punkt 1.

Artikel 84

Utvidgad uppföljning av vissa allvarliga överträdelser

1.   Den flaggmedlemsstat eller kustmedlemsstat i vars vatten ett fiskefartyg misstänks ha

a)	felregistrerat fångster av bestånd som omfattas av en flerårig plan med mer än 500 kg eller 10 % (det högsta av de två värdena används), beräknat som en procentuell andel av siffrorna i fiskeloggboken, eller

b)	gjort sig skyldigt till någon av de allvarliga överträdelser som avses i artikel 42 i förordning (EG) nr 1005/2008 eller artikel 90.1 i denna förordning inom ett år efter den första allvarliga överträdelsen,

får kräva att fiskefartyget omedelbart går in i en hamn för en fullständig undersökning, utöver de åtgärder som avses i kapitel IX i förordning (EG) nr 1005/2008.

2.   Kustmedlemsstaten ska omedelbart och i enlighet med förfarandena i nationell rätt underrätta flaggmedlemsstaten om den undersökning som avses i punkt 1.

3.   Tjänstemän får stanna kvar ombord på ett fiskefartyg till dess att den fullständiga undersökning som avses i punkt 1 har utförts.

4.   Befälhavaren på det fiskefartyg som avses i punkt 1 ska avbryta all fiskeverksamhet och gå in i hamn om han uppmanas att göra detta.

KAPITEL IV

Förfaranden vid överträdelser som upptäcks under inspektionerna

Artikel 85

Förfaranden

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 83.2 och 86 ska de behöriga myndigheterna i den inspekterande medlemsstaten om de vid eller efter en inspektion konstaterar att en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken skett, vidta lämpliga åtgärder i enlighet med avdelning VIII mot det berörda fartygets befälhavare eller mot någon annan fysisk eller juridisk person som är ansvarig för överträdelsen.

Artikel 86

Överföring av förfaranden

1.   Den medlemsstat på vars territorium eller i vars vatten en överträdelse har upptäckts får överföra förfaranden i samband med denna överträdelse till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten eller den medlemsstat där lagöverträdaren är medborgare med den berörda medlemsstatens samtycke och under förutsättning att överföringen ökar sannolikheten att nå det resultat som avses i artikel 89.2.

2.   Flaggmedlemsstaten får överföra förfaranden i samband med en överträdelse till de behöriga myndigheterna i den inspekterande medlemsstaten med den berörda medlemsstatens samtycke och under förutsättning att överföringen ökar sannolikheten att nå det resultat som avses i artikel 89.2.

Artikel 87

Överträdelser som upptäcks av gemenskapsinspektörer

Medlemsstaterna ska vidta alla relevanta åtgärder beträffande överträdelser som gemenskapens inspektörer har upptäckt i vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion eller på fiskefartyg som för deras flagg.

Artikel 88

Korrigerande åtgärder vid uteblivna rättsliga förfaranden från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens sida

1.   Om landnings- eller omlastningsmedlemsstaten inte är densamma som flaggmedlemsstaten och dess behöriga myndigheter inte vidtar lämpliga åtgärder mot de ansvariga fysiska eller juridiska personerna, eller inte överför de rättsliga förfarandena i enlighet med artikel 86, får den mängd fisk som olovligen landats eller lastats om avräknas från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens kvot.

2.   Den fiskmängd som ska avräknas från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens kvot ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 119, när kommissionen har hört de båda berörda medlemsstaterna.

3.   Om landnings- eller omlastningsmedlemsstaten inte längre har motsvarande kvot till sitt förfogande ska artikel 37 tillämpas. De olovligen landade eller omlastade fiskmängderna ska då anses motsvara omfånget av den skada som flaggmedlemsstaten lidit, enligt vad som anges i den artikeln.

AVDELNING VIII

VERKSTÄLLIGHET

Artikel 89

Åtgärder för att säkerställa efterlevnad

1.   Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationell rätt, systematiskt vidtas mot fysiska eller juridiska personer som misstänks ha överträtt någon av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.   De rättsliga åtgärdernas och tillhörande sanktioners totala omfattning ska i enlighet med tillämpliga bestämmelser i nationell rätt beräknas så att de effektivt berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av den överträdelse de begått, utan att det påverkar deras legitima rätt att utöva sitt yrke. Dessa sanktioner ska även framkalla effekter som står i proportion till överträdelsens allvar och därmed effektivt avskräcka från ytterligare överträdelser av samma slag.

3.   Medlemsstaterna får tillämpa ett system där sanktionsavgifterna står i proportion till en juridisk persons omsättning eller den ekonomiska nytta som uppstod eller avsågs när överträdelsen begicks.

4.   De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som har jurisdiktion i händelse av överträdelse ska utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell rätt underrätta flaggmedlemsstaten, den medlemsstat där lagöverträdaren är medborgare eller andra medlemsstater som berörs av uppföljningen av de administrativa åtgärderna, om de straffrättsliga förfarandena eller andra åtgärder som vidtagits samt alla slutgiltiga avgöranden i samband med sådana överträdelser, inklusive antalet påförda prickar i enlighet med artikel 92.

Artikel 90

Sanktioner vid allvarliga överträdelser

1.   Utöver artikel 42 i förordning (EG) nr 1005/2008 ska följande verksamhet också betraktas som allvarliga överträdelser enligt den här förordningen, beroende på hur allvarlig överträdelsen är, vilket ska fastställas av medlemsstatens behöriga myndighet med beaktande av sådana kriterier som skadans art, dess värde, överträdarens ekonomiska situation samt överträdelsens omfattning eller upprepning:

a)	Underlåtenhet att översända en landningsdeklaration eller avräkningsnota när fångsten har landats i en hamn i ett tredjeland.

b)	Manipulering av en motor så att effekten överstiger den maximala kontinuerliga maskinstyrkan enligt motorcertifikatet.

c)	Underlåtenhet att landa en art som omfattas av en kvot och som fångats under en fiskeinsats, förutsatt att en sådan landning inte strider mot de skyldigheter som fastställs i bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, i fiskerier eller fiskezoner där dessa bestämmelser är tillämpliga.

2.   Medlemsstaterna ska se till att en fysisk person som har gjort sig skyldig till eller en juridisk person som hålls ansvarig för en allvarlig överträdelse ska kunna bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner i överensstämmelse med de olika sanktioner och åtgärder som avses i kapitel IX i förordning (EG) nr 1005/2008.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 44.2 i förordning (EG) nr 1005/2008 ska medlemsstaterna utdöma en sanktion som är effektiv, avskräckande och, när så är lämpligt, beräknad på värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen.

4.   När medlemsstaterna fastställer sanktionens storlek ska de också ta hänsyn till värdet av skadan på de fiskeresurser och den marina miljö som berörs.

5.   Medlemsstaterna får också, eller alternativt, använda effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner.

6.   Sanktionerna i detta kapitel får åtföljas av andra sanktioner eller åtgärder, i synnerhet de som anges i artikel 45 i förordning (EG) nr 1005/2008.

Artikel 91

Omedelbara verkställighetsåtgärder

Medlemsstaterna ska vidta omedelbara åtgärder för att förhindra att befälhavare på fiskefartyg eller andra fysiska eller juridiska personer som tagits på bar gärning med att begå en allvarlig överträdelse enligt definitionen i artikel 42 i förordning (EG) nr 1005/2008, fortsätter med detta.

Artikel 92

Pricksystem för allvarliga överträdelser

1.   Medlemsstaterna ska tillämpa ett pricksystem för allvarliga överträdelser enligt artikel 42.1 a i förordning (EG) nr 1005/2008 enligt vilket den som innehar en fiskelicens tilldelas lämpliga antal prickar vid en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.   När en fysisk person har gjort sig skyldig till eller en juridisk person hålls ansvarig för en allvarlig överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska innehavaren av fiskelicensen tilldelas ett lämpligt antal prickar till följd av överträdelsen. De tilldelade prickarna ska överföras till en eventuell framtida innehavare av fiskelicensen för det berörda fiskefartyget om fartyget säljs, överförs eller på annat sätt byter ägare efter dagen för överträdelsen. Innehavaren av fiskelicensen ska ha rätt till rättslig prövning i enlighet med nationell rätt.

3.   När det totala antalet prickar uppgår till eller överstiger ett fastställt antal prickar ska fiskelicensen automatiskt dras in under en period om minst två månader. Denna period ska vara fyra månader om fiskelicensen dras in en andra gång, åtta månader om fiskelicensen dras in en tredje gång och ett år om fiskelicensen dras in en fjärde gång till följd av att licensinnehavaren tilldelats det fastställda antalet prickar. Om innehavaren tilldelas det fastställda antalet prickar en femte gång ska fiskelicensen dras in permanent.

4.   Om innehavaren av en fiskelicens inte gör sig skyldig till ytterligare en allvarlig överträdelse inom tre år efter datumet för den senaste överträdelsen ska alla prickar i fiskelicensen raderas.

5.   Tillämpningföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

6.   Medlemsstaterna ska också inrätta ett pricksystem som innebär att befälhavaren på ett fartyg tilldelas ett lämpligt antal prickar för en allvarlig överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Artikel 93

Nationella överträdelseregister

1.   Medlemsstaterna ska i ett nationellt register införa alla överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken som fartyg som för deras flagg eller deras medborgare gör sig skyldiga till, inklusive de sanktioner som har utdömts och det antal prickar som har påförts. Medlemsstaterna ska också i sitt nationella register över överträdelser införa överträdelser som fiskefartyg som för deras flagg eller deras medborgare gör sig skyldiga till och som blivit föremål för rättsliga åtgärder i en annan medlemsstat när den medlemsstat som har jurisdiktion meddelar dem det slutliga avgörandet i enlighet med artikel 90.

2.   När en medlemsstat följer upp en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken får den anmoda andra medlemsstater att ge information från sina nationella register om de fiskefartyg och personer som misstänks ha begått överträdelsen i fråga eller som tagits på bar gärning med att begå överträdelsen.

3.   När en medlemsstat begär information från en annan medlemsstat om åtgärder vidtagna i samband med en överträdelse får denna andra medlemsstat ge relevant information om fiskefartyget och personerna i fråga.

4.   Uppgifterna i de nationella överträdelseregistren ska endast lagras så länge som det är nödvändigt för tillämpningen av denna förordning, dock alltid minst tre kalenderår med början det år som följer på året då informationen registrerades.

AVDELNING IX

KONTROLLPROGRAM

Artikel 94

Gemensamma kontrollprogram

Medlemsstaterna får inbördes och på eget initiativ genomföra kontroll-, inspektions- och övervakningsprogram för fiskeverksamhet.

Artikel 95

Särskilda kontroll- och inspektionsprogram

1.   I enlighet med förfarandet i artikel 119 och i samförstånd med de berörda medlemsstaterna får kommissionen fastställa vilket fiskeri som ska omfattas av specifika kontroll- och inspektionsprogram.

2.   De specifika kontroll- och inspektionsprogram som avses i punkt 1 ska innehålla mål, prioriteringar och förfaranden samt riktmärken för inspektionerna. Dessa riktmärken ska fastställas på grundval av riskhantering och regelbundet ses över efter analys av uppnådda resultat.

3.   När en flerårig plan har trätt i kraft och innan ett särskilt kontroll- och inspektionsprogram har börjat tillämpas ska medlemsstaterna fastställa riskhanteringsbaserade mål för riktmärken för inspektionsverksamheten.

4.   De berörda medlemsstaterna ska anta de åtgärder som krävs för att se till att särskilda kontroll- och inspektionsprogram genomförs, i synnerhet avseende nödvändiga personalresurser och materiella resurser samt de perioder och zoner där dessa ska användas.

AVDELNING X

KOMMISSIONENS UTVÄRDERING OCH KONTROLL

Artikel 96

Allmänna principer

1.   Kommissionen ska kontrollera och utvärdera medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken genom att granska uppgifter och dokument och göra verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar samt underlätta samordning och samarbete mellan medlemsstaterna. I det syftet får kommissionen på eget initiativ och med egna medel inleda och genomföra undersökningar, verifikationer, inspektioner och granskningar. Den får särskilt kontrollera

a)	att medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter genomför och tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken,

b)	att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken genomförs och tillämpas i ett tredjelands vatten i enlighet med internationella avtal med detta land,

c)	att nationella förvaltningsrutiner samt inspektions- och övervakningsverksamhet överensstämmer med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken,

d)	att de handlingar som krävs föreligger och är förenliga med tillämpliga bestämmelser,

e)	under vilka förhållanden som medlemsstaterna genomför kontroller,

f)	att överträdelser upptäcks och lagförs,

g)	samarbetet mellan medlemsstaterna.

2.   Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att göra det lättare för den att utföra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska se till att de verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar som utförs i enlighet med denna avdelning inte offentliggörs på ett sätt som skadar uppdragen på plats. Om kommissionens tjänstemän stöter på svårigheter vid utförandet av sitt uppdrag ska de berörda medlemsstaterna ställa medel till kommissionens förfogande så att den kan slutföra sin uppgift och ge kommissionens tjänstemän möjlighet att utvärdera de särskilda kontrollerna och inspektionerna.

Medlemsstaterna ska bistå kommissionen i den utsträckning som behövs för att den ska kunna utföra dessa uppgifter.

Artikel 97

Befogenheter för kommissionens tjänstemän

1.   Kommissionens tjänstemän får utföra verifikationer och inspektioner på fiskefartyg och i lokaler tillhörande företag och andra organ där det bedrivs verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken samt ska ha tillgång till all information och alla dokument som behövs för att de ska kunna utöva sitt ansvar, i samma omfattning och på samma villkor som tjänstemännen i den medlemsstat där verifikationerna och inspektionerna äger rum.

2.   Kommissionens tjänstemän ska ha rätt att ta kopior av de relevanta dokumenten och göra nödvändiga provtagningar om de har rimliga skäl att anta att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken inte efterlevs. De får kräva att varje person som uppehåller sig på den inspekterade platsen uppger sin identitet.

3.   Kommissionens tjänstemän ska inte ha några befogenheter som går utöver de nationella inspektörernas befogenheter och de ska inte ha några polisiära och verkställande befogenheter.

4.   Kommissionens tjänstemän ska visa fram ett skriftligt bemyndigande där deras identitet och behörighet anges.

5.   Kommissionen ska ge sina tjänstemän skriftliga instruktioner där deras befogenheter och uppdragets syfte anges.

Artikel 98

Verifikationer

1.   Närhelst kommissionen anser det nödvändigt får dess tjänstemän närvara vid de nationella kontrollmyndigheternas kontroller. I samband med dessa verifikationsuppdrag ska kommissionen upprätta lämpliga kontakter med medlemsstaterna för att om möjligt utarbeta ett verifikationsprogram som kan godtas av båda parter.

2.   Den berörda medlemsstaten ska se till att de organ eller personer som berörs går med på de verifikationer som avses i punkt 1.

3.   Om de faktiska omständigheterna gör det omöjligt att genomföra den inspektion och kontroll som planerats inom ramen för det ursprungliga verifikationsprogrammet ska kommissionens tjänstemän i samverkan och samförstånd med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten ändra det ursprungliga verifikationsprogrammet.

4.   Vid kontroller och inspektioner till havs eller från luften bär fartygets eller luftfartygets befälhavare hela ansvaret för kontroller och inspektioner. I sin tjänsteutövning ska befälhavaren ta vederbörlig hänsyn till det verifikationsprogram som avses i punkt 1.

5.   Kommissionen får ordna så att dess tjänstemän åtföljs av en eller flera tjänstemän från en annan medlemsstat som observatör(er) när de besöker en medlemsstat. På begäran av kommissionen ska den medlemsstat som skickar ut tjänstemän, vid behov med kort varsel, utse de nationella tjänstemän som utväljs till observatörer. Medlemsstaterna får också sammanställa en förteckning över nationella tjänstemän som kommissionen får inbjuda att närvara vid sådana kontroller och inspektioner. Kommissionen kan efter eget skön inbjuda nationella tjänstemän som återfinns i denna förteckning eller tjänstemän som anmälts till kommissionen. Kommissionen ska när det är lämpligt göra förteckningen tillgänglig för alla medlemsstaterna.

6.   Kommissionens tjänstemän får, om de anser detta nödvändigt, besluta att utan föregående meddelande genomföra de verifikationsuppdrag som avses i denna artikel.

Artikel 99

Autonoma inspektioner

1.   När det finns skäl att anta att oegentligheter förekommer vid tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken får kommissionen genomföra autonoma inspektioner. Kommissionen ska genomföra inspektionerna på eget initiativ och utan att tjänstemän från den berörda medlemsstaten är närvarande.

2.   Alla aktörer kan bli föremål för autonoma inspektioner om dessa anses nödvändiga.

3.   Inom ramen för autonoma inspektioner på en medlemsstats territorium eller i vatten som faller under en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion ska denna medlemsstats procedurregler tillämpas.

4.   Om kommissionens tjänstemän på en medlemsstats territorium eller i vatten som faller under en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion upptäcker en allvarlig överträdelse av bestämmelserna i denna förordning ska de utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, som ska vidta alla lämpliga åtgärder i samband med överträdelsen.

Artikel 100

Granskning

Kommissionen får granska medlemsstaternas kontrollsystem. Granskningarna kan bland annat inbegripa en utvärdering av

a)	kvoter och systemet för förvaltning av fiskeansträngningen,

b)	system för datavalidering, inklusive system för korskontroller av det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, uppgifter om fångster, fiskeansträngning och saluföring samt uppgifter relaterade till registret över gemenskapens fiskeflotta liksom kontroll av licenser och fisketillstånd,

c)

den administrativa organisationen, inklusive om den personal och de resurser som finns är tillräckliga, personalens utbildning, ansvarsfördelningen mellan alla myndigheter som är delaktiga i kontrollen samt de mekanismer som finns för att samordna arbetet och den gemensamma utvärderingen av dessa myndigheters resultat,

d)	operativa system, inklusive förfaranden för kontroll av utsedda hamnar,

e)	nationella handlingsprogram för kontroll, inklusive fastställandet och tillämpningen av inspektionsnivåer,

f)	de nationella sanktionssystemen, inklusive sanktionernas ändamålsenlighet, förfarandenas varaktighet, de ekonomiska vinster som överträdaren förverkat och sanktionssystemens avskräckande natur.

Artikel 101

Rapporter över verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar

1.   Kommissionen ska informera de berörda medlemsstaterna om de preliminära resultaten av verifikationer och autonoma inspektioner inom ett dygn efter det att de har ägt rum.

2.   Kommissionens tjänstemän ska sammanställa en rapport över verifikationer, autonoma inspektioner eller granskningar efter varje verifikation, autonom inspektion eller granskning. Rapporten ska göras tillgänglig för den berörda medlemsstaten inom en månad efter det att verifikationen, den autonoma inspektionen eller granskningen avslutades. Medlemsstaterna ska ha möjlighet att inom en månad kommentera innehållet i rapporten.

3.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder på grundval de rapporter som avses i punkt 2.

4.   Kommissionen ska offentliggöra de slutliga rapporterna över verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar, tillsammans med den berörda medlemsstatens kommentarer, på den säkra delen av sin officiella webbplats.

Artikel 102

Uppföljning av rapporterna över verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar

1.   Medlemsstaterna ska ge kommissionen all relevant information som den begär om tillämpningen av denna förordning. När kommissionen begär information ska den ange en rimlig tidsfrist inom vilken denna ska lämnas.

2.   Om kommissionen finner att oegentligheter har förekommit i samband med tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, eller att de befintliga kontrollbestämmelserna och kontrollmetoderna i vissa medlemsstater inte är effektiva, ska den meddela de berörda medlemsstaterna, som då ska genomföra en administrativ undersökning i vilken kommissionens tjänstemän får delta.

3.   De berörda medlemsstaterna ska informera kommissionen om resultatet av undersökningen och förelägga kommissionen en rapport som har utarbetats senast tre månader efter kommissionens begäran. Kommissionen får efter en vederbörligen motiverad begäran från medlemsstaten förlänga denna period med en rimlig tid.

4.   Om den administrativa undersökning som avses i punkt 2 inte leder till att oegentligheterna upphör, eller om kommissionen upptäcker brister i en medlemsstats kontrollsystem i samband med de verifikationer eller autonoma inspektioner som avses i artiklarna 98 och 99 eller i den granskning som avses i artikel 100, ska kommissionen upprätta en handlingsplan tillsammans med denna medlemsstat. Medlemsstaten ska vita alla de åtgärder som krävs för att genomföra den handlingsplanen.

AVDELNING XI

ÅTGÄRDER FÖR ATT SE TILL ATT MEDLEMSSTATERNA FÖLJER MÅLEN FÖR DEN GEMENSAMMA FISKERIPOLITIKEN

KAPITEL I

Finansiella åtgärder

Artikel 103

Tillfälligt avbrytande och indragning av gemenskapens ekonomiska stöd

1.   Kommissionen får besluta att helt eller delvis och under högst 18 månader tillfälligt avbryta utbetalningarna av det ekonomiska stöd från gemenskapen som ges i enlighet med förordning (EG) nr 1198/2006 och artikel 8 a i förordning (EG) nr 861/2006 om det kan styrkas att

a)	effektiviteten av de finansierade åtgärderna påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av bristande efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt när det gäller bevarande och förvaltning av fiskeresurser, anpassning av flottor och fiskerikontroll,

b)	den bristande efterlevnaden direkt kan tillskrivas den berörda medlemsstaten, och

c)	den bristande efterlevnaden kan leda till ett allvarligt hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser eller mot effektiviteten hos gemenskapens kontroll- och tillsynssystem,

och kommissionen på grundval av den information den förfogar över och i tillämpliga fall efter att ha gått igenom den berörda medlemsstatens förklaringar, drar slutsatsen att den berörda medlemsstaten inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med situationen och inte är i stånd att göra det under den närmaste framtiden.

2.   Om den berörda medlemsstaten under den period då utbetalningarna tillfälligt avbryts fortfarande inte kan visa att den har vidtagit åtgärder för att säkerställa att de tillämpliga reglerna följs och upprätthålls i framtiden, eller att det inte finns någon allvarlig risk för att effektiviteten hos gemenskapens kontroll- och tillsynssystem i framtiden ska försvagas, får kommissionen låta det ekonomiska stöd för vilket utbetalningarna tillfälligt avbrutits enligt punkt 1 dras in helt eller delvis. En sådan indragning får endast göras efter att motsvarande utbetalningar har varit tillfälligt avbrutna i tolv månader.

3.   Innan kommissionen vidtar de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 ska den skriftligen informera den berörda medlemsstaten om de brister den funnit i medlemsstatens kontrollsystem och om sin avsikt att fatta det beslut som avses i punkt 1 eller 2, och begära att medlemsstaten vidtar åtgärder för att avhjälpa situationen inom en period som ska fastställas av kommissionen på grundval av hur allvarlig överträdelsen är, dock minst en månad.

4.   Om medlemsstaten inte har svarat på den skrivelse som avses i punkt 3 inom den av kommissionen fastställda tidsfristen får kommissionen fatta det beslut som avses i punkt 1 eller 2 på grundval av den information den förfogar över vid den tidpunkten.

5.   Den procentandel av stödet som kan avbrytas tillfälligt eller dras in ska stå i proportion till graden av medlemsstatens bristande efterlevnad av tillämpliga bestämmelser om bevarande, kontroll, inspektion eller efterlevnad och hur allvarligt hotet är mot bevarandet av levande akvatiska resurser eller effektiviteten hos gemenskapens kontroll- och verkställighetssystem samt ta hänsyn till i vilken omfattning effektiviteten av de finansierade åtgärderna påverkas eller sannolikt kommer att påverkas. Den ska ta hänsyn till, och begränsas av, den relativa andel av fisket och den fiskerirelaterade verksamhet som den bristande efterlevnaden avser i samband med åtgärder som finansieras med det ekonomiska stöd som avses i punkt 1.

6.   Beslut enligt denna artikel ska fattas med vederbörlig hänsyn till alla relevanta omständigheter och på ett sådant sätt att det finns en verklig ekonomisk koppling mellan föremålet för den bristande efterlevnaden och den åtgärd som den tillfälligt avbrutna utbetalningen eller indragna ekonomiska gemenskapsstödet avser.

7.   Den tillfälligt avbrutna utbetalningen ska betalas ut när den situation som avses i punkt 1 inte längre föreligger.

8.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

KAPITEL II

Stängning av fiskeri

Artikel 104

Stängning av fiskeri på grund av bristande överensstämmelse med målen för den gemensamma fiskeripolitiken

1.   När en medlemsstat inte fullgör sina skyldigheter i fråga om genomförandet av en flerårig plan och när kommissionen har belägg för att den bristande efterlevnaden av dessa utgör ett allvarligt hot mot bevarandet av det berörda beståndet får kommissionen för den berörda medlemsstaten tillfälligt stänga det fiskeri som berörs av dessa brister.

2.   Kommissionen ska skriftligen informera den berörda medlemsstaten om vad den kommit fram till och om den relevanta dokumentationen samt fastställa en tidsfrist på högst tio arbetsdagar inom vilken medlemsstaten ska visa att fiskeriet kan nyttjas på ett säkert sätt.

3.   De åtgärder som avses i punkt 1 ska endast tillämpas om medlemsstaten inte svarar på kommissionens framställning inom den tidsfrist som anges i punkt 2 eller om svaret betraktas som otillfredsställande eller klart visar att de åtgärder som krävs inte har vidtagits.

4.   Kommissionen ska häva stängningen när medlemsstaten skriftligen på ett för kommissionen tillfredsställande sätt har visat att fiskeriet kan nyttjas på ett säkert sätt.

KAPITEL III

Avdrag från och överföring av kvoter och fiskeansträngning

Artikel 105

Avdrag från kvoterna

1.   Om kommissionen har konstaterat att en medlemsstat överskridit de kvoter som den har tilldelats ska kommissionen göra avdrag från denna medlemsstats framtida kvoter.

2.   Om överfisket berör den kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som en medlemsstat förfogar över under ett givet år, ska kommissionen under det eller de följande åren göra avdrag från den årliga kvot, tilldelning eller andel som den medlemsstaten förfogar över genom att använda en multiplikationsfaktor i enlighet med nedanstående tabell:

Överfiske i förhållande till tillåtna landningar	Multiplikationsfaktor
Upp till 5 %	Överfiske * 1,0
Över 5 % och upp till 10 %	Överfiske * 1,1
Över 10 % och upp till 20 %	Överfiske * 1,2
Över 20 % och upp till 40 %	Överfiske * 1,4
Över 40 % och upp till 50 %	Överfiske * 1,8
Ytterligare överfiske som överstiger 50 %	Överfiske * 2,0

Ett avdrag som motsvarar överfisket * 1,00 ska dock tillämpas vid varje fall av överfiske som avser tillåten landning som motsvarar eller underskrider 100 ton.

3.   Utöver den multiplikationsfaktor som avses i punkt 2 ska en multiplikationsfaktor på 1,5 tillämpas om

a)	en medlemsstat upprepade gånger har överskridit sin kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd under de föregående två åren och detta överfiske har lett till avdrag enligt punkt 2, eller

b)	det i tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska utlåtanden, särskilt de rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen, slås fast att överfisket utgör ett allvarligt hot mot bevarandet av det berörda beståndet, eller

c)	beståndet omfattas av en flerårig plan.

4.   Om överfisket berör den kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som en medlemsstat förfogat över under tidigare år får kommissionen, efter samråd med den berörda medlemsstaten, i enlighet med förfarandet i artikel 119 göra avdrag från den medlemsstatens framtida kvoter för att ta hänsyn till omfattningen av överfisket.

5.   Om ett avdrag enligt punkterna 1 och 2 inte i sig kan göras från den kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som överfiskats, därför att den berörda medlemsstaten saknar tillgång eller tillräcklig tillgång till en kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd, får kommissionen, efter samråd med den berörda medlemsstaten, under det eller de följande åren göra avdrag från kvoter för andra bestånd eller grupper av bestånd som medlemsstaten har tillgång till i samma geografiska område eller med samma marknadsvärde i enlighet med punkt 1.

6.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln, särskilt för att fastställa mängderna i fråga, får antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 106

Avdrag från fiskeansträngningen

1.   Om kommissionen konstaterat att en medlemsstat har överskridit den fiskeansträngning som den har tilldelats ska kommissionen göra avdrag från denna medlemsstats framtida fiskeansträngning.

2.   Om fiskeansträngningen i ett geografiskt område eller i ett fiskeri som en medlemsstat har tillgång till överskrids ska kommissionen under det eller de följande åren göra avdrag från den fiskeansträngning som den medlemsstaten har tillgång till i det berörda geografiska området eller fisket genom att använda en multiplikationsfaktor i enlighet med nedanstående tabell:

Överfiske i förhållande till tillgänglig fiskeansträngning	Multiplikationsfaktor
Upp till 5 %	Överfiske * 1,0
Över 5 % och upp till 10 %	Överfiske * 1,1
Över 10 % och upp till 20 %	Överfiske * 1,2
Över 20 % och upp till 40 %	Överfiske * 1,4
Över 40 % och upp till 50 %	Överfiske * 1,8
Ytterligare överfiske som överstiger 50 %	Överfiske * 2,0

3.   Om ett avdrag enligt punkt 2 inte kan göras från den högsta tillåtna fiskeansträngning som överskreds därför att den högsta tillåtna fiskeansträngningen inte är tillgänglig eller inte tillräckligt tillgänglig för den berörda medlemsstaten får kommissionen under det eller de följande åren göra avdrag från den fiskeansträngning som den medlemsstaten har tillgång till i samma geografiska område enligt punkt 2.

4.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln, särskilt för att fastställa fiskeansträngningen i fråga, får antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 107

Avdrag från kvoter på grund av bristande efterlevnad av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken

1.   När det finns belägg för att en medlemsstat inte följer bestämmelserna om bestånd som omfattas av fleråriga planer och för att detta kan leda till ett allvarligt hot mot bevarandet av dessa bestånd får kommissionen under det eller de följande åren göra avdrag från de årliga kvoterna, tilldelningarna eller andelarna av ett bestånd eller en grupp av bestånd som den medlemsstaten har tillgång till genom att tillämpa proportionalitetsprincipen med hänsyn till den skada som bestånden har orsakats.

2.   Kommissionen ska skriftligen informera den berörda medlemsstaten om vad den har kommit fram till och fastställa en tidsfrist på högst 15 arbetsdagar inom vilken medlemsstaten ska visa att fiskeriet kan nyttjas på ett säkert sätt.

3.   De åtgärder som avses i punkt 1 ska endast tillgripas om medlemsstaten inte svarar på kommissionens framställning inom den tidsfrist som anges i punkt 2 eller om svaret betraktas som otillfredsställande eller klart visar att de åtgärder som krävs inte har vidtagits.

4.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln, särskilt beträffande fastställandet av mängderna i fråga, ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

KAPITEL IV

Nödåtgärder

Artikel 108

Nödåtgärder

1.   Om det finns belägg, till exempel på grundval av resultaten av de provtagningar som kommissionen utför, för att fiskeverksamhet och/eller åtgärder som har antagits av en eller flera medlemsstater undergräver de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits inom ramen för fleråriga planer eller hotar det marina ekosystemet, och detta kräver omedelbara åtgärder, får kommissionen efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ besluta om nödåtgärder som ska tillämpas under högst sex månader. Kommissionen får fatta ett nytt beslut för att förlänga nödåtgärderna i högst sex månader.

2.   De nödåtgärder som avses i punkt 1 ska stå i proportion till hotet och får bland annat inbegripa

a)	tillfälligt fiskestopp för fartyg som för de berörda medlemsstaternas flagg,

b)	stängning av fiskeri,

c)	förbud för gemenskapens aktörer att godkänna landningar, placering i burar för gödning eller odling, eller omlastning av fisk och fiskeriprodukter fångade av fartyg som för de berörda medlemsstaternas flagg,

d)	förbud att saluföra eller använda fisk och fiskeriprodukter fångade av fartyg som för de berörda medlemsstaternas flagg för andra kommersiella ändamål,

e)	förbud att tillhandahålla levande fisk för fiskodling i vatten som faller under de berörda medlemsstaternas jurisdiktion,

f)	förbud att ta emot levande fisk fångad av fartyg som för den berörda medlemsstatens flagg för fiskodling i vatten som faller under de andra medlemsstaternas jurisdiktion,

g)	förbud för fiskefartyg som för den berörda medlemsstatens flagg att fiska i vatten som faller under andra medlemsstaters jurisdiktion,

h)	lämplig modifiering av medlemsstaternas fiskeuppgifter.

3.   En medlemsstat ska översända den begäran som avses i punkt 1 samtidigt till kommissionen och de berörda medlemsstaterna. De övriga medlemsstaterna får översända sina skriftliga kommentarer till kommissionen inom fem arbetsdagar efter mottagandet av begäran. Kommissionen ska fatta beslut inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av begäran.

4.   Nödåtgärderna ska ha omedelbar verkan. De ska anmälas till de berörda medlemsstaterna och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

5.   De berörda medlemsstaterna får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av anmälan.

6.   Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad från den dag då hänskjutandet mottogs.

AVDELNING XII

UPPGIFTER OCH INFORMATION

KAPITEL I

Analys och granskning av uppgifter

Artikel 109

Allmänna principer för analys av uppgifter

1.   Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 upprätta en datoriserad databas för validering av uppgifter som registrerats i enlighet med denna förordning, samt ett valideringssystem.

2.   Medlemsstaterna ska se till att alla uppgifter som har registrerats i enlighet med denna förordning är korrekta, fullständiga och översända inom de tidsfrister som fastställs i den gemensamma fiskeripolitiken. Särskilt ska följande göras:

a)

Medlemsstaterna ska korskontrollera, analysera och verifiera följande uppgifter med hjälp av automatiserade datoriserade algoritmer och mekanismer: i) Uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg. ii) Uppgifter om fiskeverksamhet, i synnerhet fiskeloggbok, landningsdeklaration, omlastningsdeklaration och förhandsanmälan. iii) Uppgifter från deklarationer om övertagande, transportdokument och avräkningsnotor. iv) Uppgifter från fiskelicenser och fisketillstånd. v) Uppgifter om inspektionsrapporter. vi) Uppgifter om maskinstyrka.

b)

Följande uppgifter ska också korskontrolleras, analyseras och verifieras i förekommande fall: i) Uppgifter från systemet för positionsbestämning. ii) Uppgifter om iakttagelser. iii) Uppgifter som avser internationella fiskeavtal. iv) Uppgifter om inresa i och avresa från fiskeområden, havsområden där det gäller särskilda bestämmelser om tillträde till vatten och resurser, regionala fiskeriorganisationers och liknande organisationers reglerade områden samt tredjeländers vatten. v) Uppgifter från automatiska identifieringssystem.

3.   Valideringssystemet ska göra det möjligt att omedelbart identifiera motstridigheter, felaktigheter och saknade uppgifter.

4.   Medlemsstaterna ska se till att databasen tydligt signalerar motstridiga uppgifter som upptäcks i systemet för datavalidering. Databasen ska också flagga för uppgifter som har rättats till och meddela varför rättelsen gjorts.

5.   Om motstridiga uppgifter upptäcks ska den berörda medlemsstaten genomföra nödvändiga undersökningar och, om det finns skäl att misstänka att en överträdelse har ägt rum, vidta de åtgärder som krävs.

6.   Medlemsstaterna ska se till att datum för mottagande, registrering och validering av uppgifter samt för uppföljning av konstaterade motstridigheter tydligt framgår i databasen.

7.   Om de uppgifter som avses i punkt 2 inte översänds på elektronisk väg ska medlemsstaterna se till att de utan dröjsmål läggs in manuellt i databasen.

8.   Medlemsstaterna ska upprätta en nationell plan för genomförandet av valideringssystemet, omfattande de uppgifter som anges i punkterna 2 a och b och uppföljningen av motstridigheter. Planen ska göra det möjligt för medlemsstaterna att fastställa prioriteringar för validering och korskontroller och den uppföljning som därefter görs av motstridigheter på grundval av riskhantering. Planen ska föreläggas kommissionen för godkännande senast den 31 december 2011. Kommissionen ska godkänna planerna före den 1 juli 2012 efter att medlemsstaterna har fått möjlighet att göra rättelser. Ändringar av planen ska årligen föreläggas kommissionen för godkännande.

9.   Om kommissionen till följd av egna undersökningar har upptäckt motstridande uppgifter i en medlemsstats databas får kommissionen, efter att ha förelagt medlemsstaten dokumentation och hört den, kräva att medlemsstaten undersöker anledningen till denna motstridighet och, vid behov, rättar uppgifterna.

10.   De databaser som upprättas och de uppgifter som samlas in av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning ska anses vara autentiska enligt de villkor som fastställs i nationell rätt.

Artikel 110

Åtkomst till uppgifter

1.   Medlemsstaterna ska se till att kommissionen eller det organ som den har utsett när som helst och utan föregående meddelande ges fjärråtkomst till alla uppgifter som avses i artikel 115. Kommissionen ska dessutom ges möjlighet att manuellt eller automatiskt ladda ned dessa uppgifter för önskad period eller önskat antal fiskefartyg.

2.   Medlemsstaterna ska ge kommissionens tjänstemän åtkomst på grundval av elektroniska certifikat som skapas av kommissionen eller det organ som den har utsett.

Åtkomsten ska finnas tillänglig på den säkra delen av medlemsstaternas officiella webbplats enligt artikel 115.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna fram till och med den 30 juni 2012 genomföra ett eller flera pilotprojekt tillsammans med kommissionen eller det organ som den har utsett för att se till att det ges fjärråtkomst på realtid till medlemsstaternas uppgifter om fiskemöjligheter som registrerats och validerats i enlighet med denna förordning. När både kommissionen och den berörda medlemsstaten är nöjda med resultatet av pilotprojektet, och så länge som fjärråtkomsten fungerar enligt överenskommelse, behöver den berörda medlemsstaten inte längre rapportera om fiskemöjligheterna enligt artikel 33.2 och 33.8. Format och förfaranden för åtkomst till uppgifterna ska gås igenom och testas. Medlemsstaterna ska före den 1 januari 2012 informera kommissionen om de planerar att genomföra pilotprojekt. Från och med den 1 januari 2013 kan rådet besluta på vilka sätt och hur ofta som medlemsstaterna ska överföra uppgifter till kommissionen.

Artikel 111

Utbyte av uppgifter

1.   Varje flaggmedlemsstat ska säkerställa elektroniskt direktutbyte av relevant information med andra medlemsstater och, i förekommande fall, kommissionen och det organ som den har utsett, särskilt

a)	uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, när dess fartyg befinner sig i en annan medlemsstats vatten,

b)	fiskeloggboksinformation, när dess fartyg fiskar i en annan medlemsstats vatten,

c)	landningsdeklarationer och omlastningsdeklarationer, när sådan verksamhet sker i hamnar i en annan medlemsstat,

d)	förhandsanmälan, när den hamn som fartyget är på väg till ligger i en annan medlemsstat.

2.   Varje kustmedlemsstat ska säkerställa elektroniskt direktutbyte av relevant information med andra medlemsstater och, i förekommande fall, kommissionen eller det organ som den har utsett, särskilt genom att överlämna

a)	information om avräkningsnotor till flaggmedlemsstaten när den första försäljningen skedde från en annan medlemsstats fiskefartyg,

b)	information om deklarationer om övertagande när fisk lagras i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten eller den medlemsstat där landningen ägde rum,

c)	avräkningsnotor och deklarationer om övertagande till den medlemsstat där landningen ägde rum.

3.   Tillämpningsföreskrifter för detta kapitel, särskilt för kvalitetskontroll, uppfyllandet av tidsfrister för översändande av uppgifter, korskontroller, analyser, verifikation av uppgifter och fastställande av ett standardiserat format för nedladdning och utbyte av uppgifter, ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

KAPITEL II

Datakonfidentialitet

Artikel 112

Skydd av personuppgifter

1.   Denna förordning ska inte på något sätt påverka skyddsnivån för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, och i synnerhet ändras varken medlemsstaternas skyldigheter i samband med deras behandling av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG eller EG-institutionernas och EG-organens skyldigheter i samband med deras behandling av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001, när de uppfyller sitt ansvar.

2.   Personers rättigheter avseende de registreringsuppgifter som behandlas i nationella system ska utövas i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som har lagrat deras personuppgifter, särskilt genomförandebestämmelserna för direktiv 95/46/EG, och ska med avseende på registreringsuppgifter som behandlas i gemenskapssystem utövas i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 113

Tystnadsplikt och företagshemligheter

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de uppgifter som samlas in och erhålls inom ramen för denna förordning behandlas i enlighet med tillämpliga regler om tystnadsplikt och företagshemligheter.

2.   Uppgifter som utväxlas mellan medlemsstaterna och kommissionen får inte överföras till andra personer än de personer i medlemsstaterna och i gemenskapens institutioner vars arbetsuppgifter kräver att de har tillgång till dem, om inte de medlemsstater som överför uppgifterna uttryckligen ger sitt samtycke.

3.   Uppgifterna i punkt 1 får inte användas för annat ändamål än det som anges i denna förordning, om inte de myndigheter som lämnar dem uttryckligen ger samtycke till att de används för annat ändamål, och under förutsättning att gällande bestämmelser i den medlemsstat vars myndighet tar emot uppgifterna inte förbjuder en sådan användning.

4.   Uppgifter som inom ramen för denna förordning lämnas ut till personer som arbetar för behöriga myndigheter, domstolar, andra offentliga myndigheter och kommissionen eller det organ som den har utsett, och vilkas offentliggörande skulle undergräva

a)	skyddet för den enskildes privatliv och integritet, i enlighet med gemenskapslagstiftningen om skydd av personuppgifter,

b)	en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter,

c)	rättsliga förfaranden och juridisk rådgivning, eller

d)	inspektioners eller undersökningars räckvidd,

ska omfattas av tillämpliga bestämmelser om sekretess. Uppgifter får alltid röjas om de är nödvändiga för att se till att en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken upphör eller att överträdelsen förbjuds.

5.   De uppgifter som avses i punkt 1 ska åtnjuta samma skydd som liknande uppgifter åtnjuter enligt nationell rätt i den medlemsstat som erhåller dem och enligt motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapens institutioner.

6.   Denna artikel får inte tolkas som ett hinder för att de uppgifter som erhålls enligt denna förordning används inom ramen för sådana rättsliga åtgärder eller förfaranden som inleds senare på grund av att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken inte har följts. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som lämnar uppgifterna ska informeras om alla de fall då dessa uppgifter används i detta syfte.

7.   Denna artikel påverkar inte de skyldigheter som följer av internationella konventioner om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

KAPITEL III

Officiella webbplatser

Artikel 114

Officiella webbplatser

1.   För tillämpningen av denna förordning ska varje medlemsstat före den 1 januari 2012 upprätta en officiell webbplats tillgänglig via Internet och innehållande de uppgifter som avses i artiklarna 115 och 116. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen Internetadresserna till sina officiella webbplatser. Kommissionen får besluta att utarbeta gemensamma normer och förfaranden för att se till att kommunikationen mellan medlemsstaterna själva och mellan medlemsstaterna, Gemenskapens kontrollorgan för fiske och kommissionen blir genomblickbar, däribland regelbundet översändande av ögonblicksbilder av registeruppgifter om fiskeverksamhet i förhållande till fiskemöjligheterna.

2.   Varje medlemsstats officiella webbplats ska bestå av en allmänt tillgänglig del och en säker del. På denna webbplats ska varje medlemsstat lägga in och upprätthålla de uppgifter som behövs för kontroller i enlighet med denna förordning samt hålla dem uppdaterade.

Artikel 115

Den allmänt tillgängliga delen av webbplatsen

På den allmänt tillgängliga delen av webbplatsen ska medlemsstaterna utan dröjsmål offentliggöra eller tillhandahålla en direkt länk till

a)	namn på och adresser till de behöriga myndigheter som ansvarar för utfärdande av fiskelicenser och de fisketillstånd som avses i artikel 7,

b)	den förteckning över utsedda hamnar för omlastning som avses i artikel 20, med angivande av deras öppethållandetider,

c)

en månad efter det att en flerårig plan har trätt i kraft och efter godkännande av kommissionen, den förteckning över utsedda hamnar som avses i artikel 43, med angivande av deras öppethållandetider, och 30 dagar därefter villkoren för registrering och rapportering av mängder av de arter som omfattas av den fleråriga planen för varje landning,

d)	beslutet om införande av realtidsstängning, med en klar definition av den geografiska utbredningen av de påverkade fångstplatserna, stängningens varaktighet och villkoren för fiske i det området under stängningen, i enlighet med artikel 53.2,

e)	uppgifter om kontaktpunkter för översändande eller överlämnande av fiskeloggböcker, förhandsanmälningar, omlastningsdeklarationer, landningsdeklarationer, avräkningsnotor, deklarationer om övertagande och transportdokument i enlighet med artiklarna 14, 17, 20, 23, 62, 66 och 68,

f)	en karta med koordinater för det område med tillfälliga realtidsstängningar som avses i artikel 54, med angivande av stängningens längd och villkoren för fiske i det område under stängningen,

g)	beslut att stänga ett fiskeri enligt artikel 35 och alla de uppgifter som krävs.

Artikel 116

Den säkra delen av webbplatsen

1.   På den säkra delen av webbplatsen ska varje medlemsstat upprätta, upprätthålla och uppdatera åtkomst till följande förteckningar och databaser:

a)	Den förteckning över tjänstemän med ansvar för inspektioner som avses i artikel 74.

b)	Den i artikel 78 omnämnda elektroniska databasen för behandling av de inspektions- och övervakningsrapporter som tjänstemännen upprättar.

c)	De datafiler i det satellitbaserade kontrollsystem för fartyg som dess centrum för fiskerikontroll har registrerat enligt artikel 9.

d)	Den elektroniska databas som innehåller förteckningen över alla fiskelicenser och fisketillstånd som utfärdas och hanteras i enlighet med denna förordning, med tydlig angivelse av fastställda villkor och information om alla indragningar och återkallelser.

e)	Metod för att mäta den kontinuerliga period på 24 timmar som avses i artikel 26.6.

f)	Den i artikel 33 omnämnda elektroniska databas som innehåller alla relevanta uppgifter om fiskemöjligheter.

g)	Nationella handlingsprogram för kontroll enligt artikel 46.

h)	Den i artikel 109 omnämnda elektroniska databas som används för att kontrollera om insamlade uppgifter är fullständiga och av god kvalitet.

2.   Varje medlemsstat ska säkerställa

a)	att kommissionen och det organ som den har utsett har fjärråtkomst till alla uppgifter som avses i denna artikel genom säker Internetförbindelse, dygnet runt, sju dagar i veckan,

b)	elektroniskt direktutbyte av relevant information med andra medlemsstater och kommissionen eller det organ som den har utsett.

3.   Medlemsstaten ska ge kommissionens tjänstemän åtkomst på grundval av elektroniska certifikat som skapas av kommissionen eller det organ som den har utsett.

4.   Uppgifterna på de säkra delarna av webbplatserna ska endast göras tillgängliga för särskilda användare med ett bemyndigande från antingen de berörda medlemsstaterna eller kommissionen eller det organ som den har utsett. De uppgifter som dessa personer har tillgång till ska begränsas till de uppgifter som de behöver för att utföra sina arbetsuppgifter och se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, och ska således omfattas av de regler som gäller för konfidentiell användning av sådana uppgifter.

5.   Uppgifterna på de säkra delarna av webbplatserna ska endast lagras så länge som fordras för denna förordning, dock alltid minst tre kalenderår räknade från året efter det år då informationen registreras. Personuppgifter som i enlighet med denna förordning ska utbytas för historisk, statistisk eller vetenskaplig användning ska utbytas antingen endast i anonym form eller, om detta är omöjligt, endast när den registrerades identitet har krypterats.

6.   Tillämpningsföreskrifter för detta kapitel ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

AVDELNING XIII

GENOMFÖRANDE

Artikel 117

Administrativt samarbete

1.   De myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna förordning i medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, med de behöriga myndigheterna i tredjeländer, med kommissionen och det organ som den har utsett för att säkerställa att denna förordning efterlevs.

2.   För de syften som avses i punkt 1 ska det upprättas ett system för ömsesidigt bistånd, vilket ska innehålla regler om informationsutbyte, på begäran eller spontant.

3.   Den medlemsstat där fiskeverksamhet har ägt rum ska på kommissionens begära sända in alla relevant information till kommissionen på elektronisk väg, samtidigt som den sänder den till fiskefartygets flaggmedlemsstat.

4.   Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 118

Rapporteringsskyldigheter

1.   Medlemsstaterna ska vart femte år överlämna en rapport till kommissionen om hur denna förordning tillämpas.

2.   På grundval av medlemsstaternas rapporter och sina egna iakttagelser ska kommissionen vart femte år sammanställa en rapport som ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

3.   Kommissionen ska göra en utvärdering av denna förordnings inverkan på den gemensamma fiskeripolitiken fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

4.   Medlemsstaterna ska översända en rapport till kommissionen, med angivande av de bestämmelser som har tillämpats för att utarbeta rapporter över grundläggande uppgifter.

5.   Närmare bestämmelser för innehållet i och formatet för medlemsstaternas rapporter ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel 119

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 2371/2002.

2.   När det hänvisas till den här artikeln ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

AVSNITT XIV

ÄNDRINGAR OCH UPPHÄVANDEN

Artikel 120

Ändringar i förordning (EG) nr 768/2005

Förordning (EG) nr 768/2005 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 3 ska följande led läggas till: ”i) Det ska bidra till en enhetlig tillämpning av den gemensamma fiskeripolitikens kontrollsystem, särskilt vad avser — organiseringen av en operativ samordning av medlemsstaternas kontrollverksamhet för genomförandet av särskilda program för kontroll och inspektion, program för kontroll av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och internationella program för kontroll och inspektion, — de inspektioner som fordras för att kontrollorganet ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i artikel 17a.”

2.

I artikel 5 a) ska punkt 1 ersättas med följande: ”1.   Den operativa samordning som kontrollorganet utför ska omfatta kontroll av all verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken.” b) ska följande punkt läggas till: ”3.   För att utöka den operativa samordningen mellan medlemsstaterna får kontrollorganet upprätta operativa planer med de berörda medlemsstaterna och samordna genomförandet av dessa.”

3.

Artikel 7 ska ersättas med följande: ”Artikel 7 Bistånd till kommissionen och medlemsstaterna Kontrollorganet ska bistå kommissionen och medlemsstaterna i syfte att skapa en hög, enhetlig och effektiv nivå på fullgörandet av deras skyldigheter enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, inklusive bekämpningen av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, och i deras förbindelser med tredjeländer. Kontrollorganet ska särskilt a) upprätta och utarbeta en central läroplan för utbildning av instruktörer som kan utbilda medlemsstaternas fiskeriinspektörer, samt tillhandahålla extra kurser och seminarier för dessa tjänstemän och annan personal som deltar i kontroll- och övervakningsverksamhet, b) upprätta och utarbeta en central läroplan för utbildning av gemenskapens inspektörer innan de utför sina första uppdrag och regelbundet tillhandahålla uppdaterade extra kurser och seminarier för dessa tjänstemän, c) på medlemsstaternas begäran gemensamt införskaffa materiel och tjänster för medlemsstaternas kontroll- och inspektionsverksamhet samt förbereda och samordna medlemsstaternas gemensamma pilotprojekt, d) utarbeta gemensamma driftsförfaranden när det gäller gemensam kontrollverksamhet som utförs av två eller flera medlemsstater, e) utarbeta kriterier för utbyte av medel för kontroll och inspektion mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeländer samt för medlemsstaternas tillhandahållande av sådana medel, f) utföra riskanalys på grundval av uppgifter om fångster, landningar och fiskeansträngning, samt en riskanalys av orapporterade landningar som bland annat omfattar en jämförelse av uppgifter om fångster och import med uppgifter om export och nationell konsumtion, g) på kommissionens eller medlemsstaters begäran utveckla gemensamma metoder och förfaranden för inspektioner, h) hjälpa medlemsstaterna, på deras begäran, att fullgöra sina förpliktelser mot gemenskapen och sina internationella förpliktelser, inklusive att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, samt åtagandena inom ramen för regionala fiskeriorganisationer, i) främja och samordna utvecklingen av enhetliga metoder för riskhantering på sitt kompetensområde, j) samordna och främja samarbete mellan medlemsstaterna och gemensamma standarder för att utveckla de provtagningsplaner som fastställs i rådets förordning 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (26).

4.

Artikel 8 ska ersättas med följande: ”Artikel 8 Genomförande av gemenskapens kontroll- och inspektionsskyldigheter 1.   Kontrollorganet ska, på kommissionens begäran, samordna medlemsstaternas kontroll- och inspektionsverksamhet på grundval av internationella kontroll- och inspektionsprogram, genom upprättande av planer för gemensamt utnyttjande. 2.   Kontrollorganet får förvärva, hyra eller chartra den utrustning som är nödvändig för genomförandet av de planer för gemensamt utnyttjande som avses i punkt 1.”

5.

Artikel 9 ska ersättas med följande: ”Artikel 9 Genomförande av särskilda kontroll- och inspektionsprogram 1.   Kontrollorganet ska, med hjälp av planer för gemensamt utnyttjande, samordna genomförandet av särskilda kontroll- och inspektionsprogram som upprättats i enlighet med artikel 95 i förordning (EG) nr 1224/2009. 2.   Kontrollorganet får förvärva, hyra eller chartra den utrustning som är nödvändig för genomförandet av de planer för gemensamt utnyttjande som avses i punkt 1.”

6.

Följande kapitel ska införas efter kapitel III: ”KAPITEL IIIa KONTROLLORGANETS BEFOGENHETER Artikel 17a Utseende av kontrollorganets tjänstemän till gemenskapens inspektörer Kontrollorganets tjänstemän kan på internationellt vatten utses till gemenskapens inspektörer i enlighet med artikel 79 i förordning (EG) nr 1224/2009. Artikel 17b Kontrollorganets åtgärder Kontrollorganet ska vid behov a) sammanställa handböcker om harmoniserade inspektionsstandarder, b) ta fram anvisningar som återspeglar bästa metoder i fråga om kontroll av den gemensamma fiskeripolitiken, inklusive om utbildning av kontrolltjänstemän, och regelbundet uppdatera dessa, c) ge kommissionen det tekniska och administrativa stöd den behöver för att kunna utföra sina uppgifter. Artikel 17c Samarbete 1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta med kontrollorganet och ge erforderligt bistånd så att det kan utföra sitt uppdrag. 2.   Med vederbörlig hänsyn till de olika rättssystemen i de enskilda medlemsstaterna ska kontrollorganet underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan dem och kommissionen för att utveckla harmoniserade standarder för kontroll i enlighet med gemenskapslagstiftningen och med hänsyn till bästa metoder i medlemsstaterna och överenskomna internationella normer. Artikel 17d Krisenhet 1.   När kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av minst två medlemsstater, identifierar en situation som utgör en direkt, indirekt eller potentiell allvarlig risk för den gemensamma fiskeripolitiken och denna risk inte kan förhindras, undanröjas eller reduceras med befintliga medel eller inte kan hanteras på ett lämpligt sätt ska kontrollorganet omedelbart underrättas. 2.   Med anledning av en sådan underrättelse av kommissionen eller på eget initiativ ska kontrollorganet omedelbart inrätta en krisenhet och informera kommissionen om detta. Artikel 17e Krisenhetens uppgifter 1.   Den krisenhet som kontrollorganet inrättar ska ha ansvaret för att samla in och utvärdera all relevant information och identifiera vilka möjligheter det finns att så effektivt och snabbt som möjligt förhindra, undanröja eller reducera risken för den gemensamma fiskeripolitiken. 2.   Krisenheten får begära hjälp från någon offentlig myndighet eller privatperson vars sakkunskaper den anser nödvändiga för att effektivt hantera krisen i fråga. 3.   Kontrollorganet ska svara för den samordning som fordras för att hantera krisen snabbt och på lämpligt sätt. 4.   Krisenheten ska när så är lämpligt hålla allmänheten informerad om de risker som föreligger och om vidtagna åtgärder. Artikel 17f Flerårigt arbetsprogram 1.   Kontrollorganets fleråriga arbetsprogram ska innehålla dess övergripande mål, mandat, uppgifter, resultatindikatorer och prioriteringar för alla dess åtgärder under en femårsperiod. Det ska också innehålla en presentation av dess personalpolitiska plan och en uppskattning av de budgetanslag som ska ställas till förfogande för att nå målen för denna femårsperiod. 2.   Det fleråriga arbetsprogrammet ska presenteras i enlighet med det verksamhetsbaserade förvaltningssystem och de metoder som kommissionen har utvecklat. Det ska antas av styrelsen. 3.   Det årliga arbetsprogram som avses i artikel 23.2 c ska anses hänvisa till det fleråriga arbetsprogrammet. Tillägg, ändringar eller strykningar i förhållande till föregående års arbetsprogram ska klart framgå, liksom framstegen i fråga om att nå de övergripande målen och prioriteringarna för det fleråriga arbetsprogrammet. Artikel 17g Samarbete i havsfrågor Kontrollorganet ska bidra till genomförandet av EU:s integrerade havspolitik, och i synnerhet sluta administrativa avtal med andra organ om frågor som omfattas av denna förordning, efter godkännande av styrelsen. Den verkställande direktören ska informera kommissionen och medlemsstaterna om detta på ett tidigt stadium i förhandlingarna. Artikel 17h Närmare bestämmelser Närmare bestämmelser om genomförandet av detta kapitel ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30.2 i förordning (EG) nr 2371/2002. Dessa bestämmelser får särskilt omfatta utarbetandet av planer för att hantera kriser, inrättandet av krisenheten och de praktiska förfaranden som ska användas.”

Artikel 121

Ändringar av andra förordningar

1.   I förordning (EG) nr 847/96 ska artikel 5 utgå.

2.   Förordning (EG) nr 2371/2002 ska ändras på följande sätt:

a)

Artikel 21 ska ersättas med följande: ”Artikel 21 Gemenskapssystem för kontroll och verkställighet Tillträdet till vatten och resurser och den verksamhet som avses i artikel 1 ska kontrolleras och efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken säkerställas. I det syftet ska ett gemenskapssystem för kontroll, inspektion och verkställighet av att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs upprättas.”

b)	Artiklarna 22–28 ska utgå.

3.   I rådets förordning (EG) nr 811/2004 av den 21 april 2004 om åtgärder för återhämtning av det nordliga kummelbeståndet (27) ska artiklarna 7, 8, 10, 11, 12 och 13 utgå.

4.   I rådets förordning (EG) nr 2115/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av en återhämtningsplan för liten hälleflundra inom ramen för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (28) ska artikel 7 utgå.

5.   I rådets förordning (EG) nr 2166/2005 av den 20 december 2005 om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön (29) ska kapitel IV utgå.

6.   I rådets förordning (EG) nr 388/2006 av den 23 februari 2006 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i Biscayabukten (30) ska kapitel IV utgå.

7.   I rådets förordning (EG) nr 509/2007 av den 7 maj 2007 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i västra delen av Engelska kanalen (31) ska kapitel IV utgå.

8.   I rådets förordning (EG) nr 676/2007 av den 11 juni 2007 om upprättande av en flerårig plan för fiske som utnyttjar bestånden av rödspätta och tunga i Nordsjön (32) ska kapitel IV utgå.

9.   I rådets förordning (EG) nr 1098/2007 av den 18 september 2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden (33) ska artiklarna 10.3, 10.4, 11.2, 11.3, 12, 13, 15, 18.2, 18.3, 19, 20, 22 andra stycket, 23, 24 och 25 utgå.

10.   I rådets förordning (EG) nr 1300/2008 av den 18 december 2008 om fastställande av en flerårig plan för sillbeståndet i området väster om Skottland och för fisket efter det beståndet (34) ska artiklarna 5 och 6 utgå.

11.   I rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden (35) ska artiklarna 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 26, 27, 28 och 29 utgå.

Artikel 122

Upphävande

1.   Förordning (EEG) nr 2847/93 ska upphöra att gälla, med undantag av artiklarna 6, 8 och 11, som ska upphöra att gälla med verkan från den dag då tillämpningsföreskrifterna för artiklarna 14, 21 och 23 i den här förordningen träder i kraft, och av artikel 5, artikel 9.5 samt artiklarna 13, 21 och 34, vilka ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011.

2.   Förordning (EG) nr 1627/94 ska upphöra att gälla med verkan från och med den dag då tillämpningsföreskrifterna för artikel 7 i den här förordningen träder i kraft.

3.   Förordning (EG) nr 1966/2006 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011.

Artikel 123

Hänvisningar

Hänvisningar till de förordningar och bestämmelser som upphör att gälla i enlighet med artikel 121 ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

AVDELNING XIV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 124

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

a)	Artiklarna 33.6, 33.9, 37, 43, 58, 60, 61, 63, 67, 68, 73, 78, 84, 90.2, 90.3, 90.4, 93, 117, 121.3–121.11 ska tillämpas från och med den 1 januari 2011.

b)	Artiklarna 6, 7, 14, 21 och 23 ska tillämpas från och med dagen för tillämpningsföreskrifternas ikraftträdande.

c)	Artikel 92 ska tillämpas sex månader efter dagen för tillämpningsföreskrifternas ikraftträdande.

---

(1)  Yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Yttrande av den 15 maj 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  EUT C 211, 4.9.2009, s. 73.

(4)  EUT C 151, 3.7.2009, s. 11.

(5)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(6)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1.

(7)  EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.

(8)  EUT L 286, 29.10.2008, s. 33.

(9)  EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

(10)  EUT L 102, 7.4.2004, s. 9.

(11)  EUT L 204, 13.8.2003, s. 21.

(12)  EUT L 365, 10.12.2004, s. 19.

(13)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(14)  EGT L 278, 23.10.2001, s. 6.

(15)  EGT L 289, 16.11.2000, s. 8.

(16)  EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

(17)  EUT L 160, 14.6.2006, s. 1.

(18)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(19)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(20)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(21)  EGT L 171, 6.7.1994, s. 7.

(22)  EUT L 408, 30.12.2006, s. 1.

(23)  EUT L 128, 21.5.2005, s. 1.

(24)  EUT L 60, 5.3.2008, s. 1.

(25)  EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(26)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.”

(27)  EUT L 150, 30.4.2004, s. 1.

(28)  EUT L 340, 23.12.2005, s. 3.

(29)  EUT L 345, 28.12.2005, s. 5.

(30)  EUT L 65, 7.3.2006, s. 1.

(31)  EUT L 122, 11.5.2007, s. 7.

(32)  EUT L 157, 19.6.2007, s. 1.

(33)  EUT L 248, 22.9.2007, s. 1.

(34)  EUT L 344, 20.12.2008, s. 6.

(35)  EUT L 348, 24.12.2008, s. 20.

---

---

---