14.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/9

(1)

Ett antal näringsämnen, såsom vitaminer, mineraler, aminosyror och andra, får tillsättas i livsmedel för särskilda näringsändamål för att tillgodose de särskilda näringsbehoven hos de personer som livsmedlen är avsedda för eller för att uppfylla de rättsliga kraven i särdirektiv som antagits i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2009/39/EG. Förteckningen över sådana ämnen fastställdes i kommissionens direktiv 2001/15/EG av den 15 februari 2001 om ämnen som för särskilda näringsändamål får tillsättas i specialdestinerade livsmedel (2), och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har på begäran av berörda parter utvärderat nya ämnen, vilket innebär att förteckningen bör kompletteras och uppdateras. Specifikationer bör dessutom införas för vissa vitaminer och mineraler för identifiering av dessa.

(2)

Det är varken möjligt att för de ändamål som avses i den här förordningen definiera näringsämnen som en särskild grupp eller att på nuvarande stadium utarbeta en uttömmande förteckning över alla de kategorier näringsämnen som kan användas i livsmedel för särskilda näringsändamål.

(3)

Det finns en lång rad olika livsmedel för särskilda näringsändamål och tillverkningsmetoderna varierar. Det bör därför för de kategorier näringsämnen som förtecknas i denna förordning finnas ett så stort urval som möjligt av ämnen som, utan att säkerheten äventyras, kan användas i tillverkningen av livsmedel för särskilda näringsändamål.

(4)

Valet av ämnen bör i första hand baseras på säkerhet, och därefter på organismens möjlighet att ta upp dem samt deras organoleptiska och tekniska egenskaper. Om inget annat anges i de bestämmelser som ska tillämpas på särskilda kategorier av livsmedel, innebär det faktum att ett ämne tas med i förteckningen över ämnen som får användas vid tillverkningen av livsmedel för särskilda näringsändamål inte att det är nödvändigt eller önskvärt att tillsätta detta i sådana livsmedel.

(5)

Om det har bedömts nödvändigt att tillsätta ett näringsämne, har detta fastställts i en särskild bestämmelse i de relevanta särdirektiven tillsammans med lämpliga mängdangivelser.

(6)

Om det saknas särskilda bestämmelser eller när det gäller livsmedel för särskilda näringsändamål som inte omfattas av särdirektiv, bör näringsämnen användas för tillverkning av produkter som stämmer överens med definitionen av dessa produkter samt för att tillgodose de särskilda näringsbehoven hos de personer som livsmedlen är avsedda för. Produkterna i fråga måste också vara säkra om de används enligt tillverkarens anvisningar.

(7)

Bestämmelserna angående förteckningen över näringsämnen som får användas vid tillverkningen av modersmjölksersättning och tillskottsnäring, bearbetade spannmålsbaserade livsmedel samt barnmat för spädbarn och småbarn fastställs i kommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 december 2006 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG (3) och i kommissionens direktiv 2006/125/EG av den 5 december 2006 om spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn (4). Dessa bestämmelser behöver därför inte upprepas i denna förordning.

(8)

Ett antal näringsämnen får också tillsättas av tekniska skäl som tillsatser, färgämnen och aromer eller inom andra liknande användningsområden, till exempel godkända oenologiska metoder och processer enligt relevant gemenskapslagstiftning. Därför antas specifikationer för dem på gemenskapsnivå. Dessa specifikationer bör gälla för ämnena oberoende av anledningen till att de används i livsmedlen.

(9)

Till dess att renhetskriterier på gemenskapsnivå har antagits för de övriga ämnena, och för att garantera ett gott skydd av folkhälsan, bör de allmänt erkända renhetskriterier som rekommenderas av internationella organisationer eller organ gälla. Dessa organisationer eller organ inbegriper FAO/WHO:s gemensamma expertkommitté för livsmedelstillsatser (JECFA) och EUP (Europeiska farmakopén), men är inte begränsade till dessa. Medlemsstaterna bör få behålla nationella bestämmelser som föreskriver strängare renhetskriterier utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i fördraget.

(10)

Vissa näringsämnen eller deras derivat har konstaterats vara särskilt nödvändiga för tillverkningen av vissa livsmedel som ingår i gruppen livsmedel för speciella medicinska ändamål och deras eventuella användning bör begränsas till tillverkning av dessa produkter.

(11)

Av tydlighetsskäl bör direktiv 2001/15/EG och kommissionens direktiv 2004/6/EG av den 20 januari 2004 om undantag från direktiv 2001/15/EG för att skjuta upp tillämpningen av förbudet mot handel med vissa produkter (5) upphävas och ersättas av denna förordning.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.