23.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/33

(1)

Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen, såsom föreskrivs i föredraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), bör innefatta efterlevnad av de vägledande principerna om stabila priser, sunda finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.

(2)

Inledningsvis utgick stabilitets- och tillväxtpakten från rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3), rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4) samt Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten (5). Förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97 ändrades genom förordningarna (EG) nr 1055/2005 (6) respektive (EG) nr 1056/2005 (7). Dessutom antogs rådets rapport av den 20 mars 2005 om ”Att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten” (8).

(3)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet om sunda och hållbara offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt stödd på finansiell stabilitet, och därmed stödja uppnåendet av unionens mål i fråga om hållbar tillväxt och sysselsättning.

(4)

Erfarenheterna från och misstagen under den ekonomiska och monetära unionens första tio år visar att det behövs en förbättrad ekonomisk styrning inom unionen, som bör bygga på ett större nationellt egenansvar för gemensamt överenskomna regler och åtgärder och på en mer solid ram på unionsnivå för övervakning av den nationella ekonomiska politiken.

(5)

Den gemensamma ramen för ekonomisk styrning behöver förbättras, däribland en bättre budgetövervakning, i linje med den höga graden av integration mellan medlemsstaternas ekonomier i unionen och särskilt i euroområdet.

(6)

Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammanlänkade och inbördes samstämda politiska åtgärder för hållbar tillväxt och sysselsättning, i synnerhet en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som är särskilt inriktad på att utveckla och förstärka den inre marknaden, främja internationell handel och konkurrenskraft, en europeisk planeringstermin för stärkt samordning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser, minimikrav för nationella budgetramverk och förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna, inbegripet Europeiska systemrisknämndens makrotillsyn.

(7)

Att uppnå och upprätthålla en dynamisk inre marknad bör betraktas som en central aspekt av en ekonomisk och monetär union som fungerar väl och friktionsfritt.

(8)

Stabilitets- och tillväxtpakten och hela ramen för ekonomisk styrning bör komplettera och stödja unionsstrategin för tillväxt och sysselsättning. Sambanden mellan de olika delarna bör inte medge undantag från stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser.

(9)

Den förstärkta ekonomiska styrningen bör innebära att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i högre grad och i ett tidigare skede. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unionsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda en medlemsstat som är föremål för rådets beslut enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget, en rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget, ett föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget eller ett beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget att delta i en diskussion. Medlemsstaternas deltagande i en sådan diskussion är frivilligt.

(10)

Kommissionen bör få en starkare roll i den förstärkta övervakningen av medlemsstatsspecifika bedömningar, uppföljningar, uppdrag på plats, rekommendationer och varningar.

(11)

Rådet och kommissionen bör vid tillämpningen av denna förordning beakta alla relevanta faktorer och den ekonomiska och budgetmässiga situationen i de berörda medlemsstaterna.

(12)

Reglerna om budgetdisciplin bör stärkas, särskilt genom att ge skuldernas nivå och utveckling och den övergripande hållbarheten en mer framträdande roll. Systemen för att säkerställa iakttagande av dessa regler och kontroll av att de efterlevs bör också förbättras.

(13)

För att det nuvarande förfarandet vid alltför stora underskott ska kunna genomföras utifrån både underskotts- och skuldkriteriet, krävs ett numeriskt riktmärke som tar hänsyn till konjunkturcykeln för bedömningen av om den offentliga skuldens andel av bruttonationalprodukten (BNP) minskar i tillräcklig utsträckning och närmar sig referensvärdet i tillfredsställande takt.

En övergångsperiod bör införas så att de medlemsstater som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott vid datumet för antagandet av denna förordning kan anpassa sin politik till det numeriska riktmärket för skuldminskning. Detta bör även tillämpas på medlemsstater som är föremål för ett av unionens eller IMF:s anpassningsprogram.

(14)

En avvikelse från det numeriska riktmärket för skuldminskning bör inte räcka för att fastställa att ett alltför stort underskott föreligger, utan alla faktorer av betydelse som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget bör beaktas. Framför allt kan bedömningen av konjunktureffekten och sammansättningen av stock/flödesjusteringar på skuldutvecklingen vara tillräckligt för att kunna undvika att förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån skuldkriteriet.

(15)

När förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån underskottskriteriet och under de steg som leder fram till detta, bör alla de faktorer av betydelse som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget beaktas, om den offentliga skuldens andel av BNP inte överskrider referensvärdet.

(16)

När man beaktar systemiska pensionsreformer bland de relevanta faktorerna bör huvudkriteriet vara huruvida dessa reformer förbättrar hållbarheten på lång sikt i pensionssystemet generellt, utan att öka riskerna för budgetsituationen på medellång sikt.

(17)

I kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget bör det nationella budgetpolitiska ramverkets kvalitet bedömas på lämpligt sätt, eftersom detta spelar en avgörande roll för att främja budgetkonsolidering och hållbara offentliga finanser. Man bör därvid även ta hänsyn till de minimikrav som fastställs i rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (9) och andra överenskomna önskvärda krav på budgetdisciplin.

(18)

Övervakningen av om rådets rekommendationer och förelägganden om korrigering av alltför stora överskott följs bör underlättas genom att dessa specificerar årliga budgetmål, som överensstämmer med den begärda förbättringen av den offentliga sektorns finanser i konjunkturrensade termer, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder. I det sammanhanget bör det årliga riktmärket motsvarande 0,5 % av BNP uppfattas som årsmedelvärde.

(19)

Vid bedömningen av åtgärdernas ändamålsenlighet vore det en fördel att använda uppfyllelsen av offentliga utgiftsmål som utgångspunkt tillsammans med genomförandet av planerade särskilda åtgärder på intäktssidan.

(20)

Vid bedömningen av om tidsfristen för att korrigera ett alltför stort underskott bör förlängas, bör särskild hänsyn tas till allvarliga konjunkturnedgångar inom euroområdet eller unionen som helhet, under förutsättning att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.

(21)

Tillämpningen av de ekonomiska sanktioner som föreskrivs i artikel 126.11 i EUF-fördraget bör skärpas, så att de utgör ett verkligt incitament till att följa rekommendationer enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget.

(22)

För att se till att de medlemsstater som har euron som valuta följer unionens ramverk för budgetövervakning, bör regelbaserade sanktioner utformas utifrån artikel 136 i EUF-fördraget för att säkerställa rättvisa, rättidiga och ändamålsenliga mekanismer för uppfyllelse av stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

(23)

Böter som avses i denna förordning ska utgöra andra inkomster som avses i artikel 311 i EUF-fördraget, och bör avsättas för stabilitetsmekanismer för att tillhandahålla finansiellt bistånd, vilka inrättats av medlemsstaterna i euroområdet för att trygga stabiliteten i euroområdet som helhet.

(24)

Vid hänvisningar i förordning (EG) nr 1467/97 bör det beaktas att artikelnumreringen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är ny och att rådets förordning (EG) nr 3605/93 (10) ersatts med rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (11).

(25)

Förordning (EG) nr 1467/97 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

1.   I denna förordning fastställs bestämmelser för att påskynda och förtydliga förfarandet vid alltför stora underskott. Syftet med förfarandet vid alltför stora underskott är att förhindra alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser och att i de fall underskott uppstår bidra till att de korrigeras, varvid iakttagandet av budgetdisciplin granskas med utgångspunkt från kriterierna offentliga underskott och offentliga skulder.

2.   Med deltagande medlemsstater avses i denna förordning de medlemsstater som har euron som valuta.”

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Följande avsnitt ska införas:

”AVSNITT 1A

EKONOMISK DIALOG

Artikel 2a

1.   För att stärka dialogen mellan unionens institutioner, särskilt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och säkerställa ökad transparens och ansvars- och redovisningsskyldighet, får Europaparlamentets ansvariga utskott uppmana rådets ordförande, kommissionen och, i förekommande fall, Europeiska rådets ordförande eller Eurogruppens ordförande att i det ansvariga utskottet diskutera rådets beslut enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget, rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget, förelägganden enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget eller rådets beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget.

Rådet förväntas i regel följa kommissionens rekommendationer och förslag eller förklara sin ståndpunkt offentligt.

Europaparlamentets ansvariga utskott får ge den medlemsstat som berörs av sådana beslut, rekommendationer eller förelägganden möjlighet att delta i en diskussion.

2.   Rådet och kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet om tillämpningen av denna förordning.”

4.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 4.1 och 4.2 ska ersättas med följande:

”1.   Rådets beslut enligt artikel 126.8 i EUF-fördraget att offentliggöra sina rekommendationer när det finner att inga effektiva åtgärder har vidtagits, ska fattas omedelbart efter utgången av den tidsfrist som har fastställts enligt artikel 3.4 i denna förordning.

2.   Vid bedömningen av om effektiva åtgärder har vidtagits till följd av dess rekommendationer enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget ska rådet grunda sitt beslut på den rapport som lämnats av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 3.4a i denna förordning, på dess genomförande samt på andra offentliggjorda beslut av den berörda medlemsstatens regering.

Om rådet, i enlighet med artikel 126.8 i EUF-fördraget, finner att den berörda medlemsstaten har underlåtit att vidta effektiva åtgärder, ska det rapportera detta till Europeiska rådet.”

6.

Artikel 5.1 och 5.2 ska ersättas med följande:

”1.   Rådets beslut att förelägga den berörda deltagande medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget ska fattas inom två månader efter rådets beslut enligt artikel 126.8 i EUF-fördraget i vilket det fastställs att inga effektiva åtgärder har vidtagits. I föreläggandet ska rådet begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som enligt rekommendationens underliggande prognos, som ett riktmärke motsvarar en årlig minsta förbättring på minst 0,5 % av BNP av sitt konjunkturrensade saldo, utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder, för att korrigera det alltför stora underskottet inom tidsfristen i rekommendationen. Rådet ska också ange åtgärder som främjar att dessa mål uppnås.

1a.   Efter rådets föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget ska den berörda medlemsstaten rapportera till rådet och kommissionen om de åtgärder som vidtagits med anledning av detta. Rapporten ska innehålla målen för de offentliga utgifterna och inkomsterna och för de diskretionära åtgärderna på både utgifts- och intäktssidan samt information om de åtgärder som vidtagits med anledning av rådets specifika rekommendationer, så att rådet vid behov kan fatta beslut i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning. Medlemsstaten ska offentliggöra rapporten.

2.   Om effektiva åtgärder har vidtagits i enlighet med ett föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna inträffar efter det att föreläggandet antagits, får rådet på kommissionens rekommendation besluta att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i denna förordning får tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet enligt det reviderade föreläggandet som regel utsträckas med ett år. Rådet ska bedöma om det, jämfört med de ekonomiska prognoserna i sitt föreläggande, föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna. I händelse av en allvarlig konjunkturnedgång inom euroområdet eller unionen som helhet, får rådet på kommissionens rekommendation också besluta att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget på villkor att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.”

7.

Artiklarna 6–8 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

1.   Vid bedömningen av om effektiva åtgärder har vidtagits med anledning av dess föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget ska rådet grunda sitt beslut på den rapport som den berörda medlemsstaten lämnat i enlighet med artikel 5.1a i denna förordning, på dess genomförande samt på andra offentliggjorda beslut av den berörda medlemsstatens regering. Hänsyn ska tas till resultatet av det övervakningsuppdrag som ska genomföras av kommissionen i enlighet med artikel 10a i denna förordning.

2.   När villkoren för att tillämpa artikel 126.11 i EUF-fördraget är uppfyllda, ska rådet ålägga sanktioner i enlighet med den artikeln. Ett sådant beslut ska fattas senast fyra månader efter rådets beslut enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget att förelägga den berörda deltagande medlemsstaten att vidta åtgärder.

Artikel 7

Om en deltagande medlemsstat underlåter att följa rådets på varandra följande akter enligt artikel 126.7 och 126.9 i EUF-fördraget ska rådets beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget om att ålägga sanktioner i regel fattas inom sexton månader efter de rapporteringsdatum som fastställs i artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 479/2009. När artikel 3.5 eller 5.2 i denna förordning tillämpas ska tidsfristen på sexton månader anpassas i enlighet med detta. Ett påskyndat förfarande ska användas i händelse av ett avsiktligt planerat underskott som enligt rådets beslut är alltför stort.

Artikel 8

Rådets beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget att skärpa sanktionerna ska fattas senast två månader efter rapporteringstillfällena enligt förordning (EG) nr 479/2009. Rådets beslut enligt artikel 126.12 i EUF-fördraget att upphäva vissa av eller samtliga sina beslut ska fattas så snart som möjligt och under inga omständigheter senare än två månader efter rapporteringstillfällena enligt förordning (EG) nr 479/2009.”

8.

I artikel 9.3 ska hänvisningen till ”artikel 6” ersättas med en hänvisning till ”artikel 6.2”.

9.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

10.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 10a

1.   Kommissionen ska säkerställa en kontinuerlig dialog med medlemsstaternas myndigheter i enlighet med målen i denna förordning. Kommissionen ska i detta syfte framför allt utföra uppdrag i syfte att bedöma den aktuella ekonomiska situationen i medlemsstaten och fastställa eventuella risker och svårigheter när det gäller att uppfylla målen i denna förordning.

2.   Ett utökat övervakningsuppdrag kan utföras, i syfte att följa upp situationen på plats, för medlemsstater som är föremål för rekommendationer och förelägganden som utfärdats efter ett beslut enligt artikel 126.8 i EUF-fördraget och beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget. Berörda medlemsstater ska tillhandahålla all information som är nödvändig för att förbereda och genomföra uppdraget.

3.   Kommissionen får, i förekommande fall, uppmana företrädare för Europeiska centralbanken att delta i övervakningsuppdrag i en medlemsstat som har euron som valuta eller som deltar i avtalet av den 16 mars 2006 mellan Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet avseende operativa förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (12) (ERM II).

4.   Kommissionen ska rapportera till rådet om resultatet av det uppdrag som avses i punkt 2 och kan besluta att offentliggöra resultatet.

5.   När kommissionen organiserar de övervakningsuppdrag som avses i punkt 2, ska den översända sina preliminära resultat till den berörda medlemsstaten för synpunkter.”

11.

Artiklarna 11 och 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

När rådet enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget beslutar att ålägga sanktioner mot en deltagande medlemsstat, ska som regel böter åläggas. Rådet får besluta att komplettera dessa böter med övriga åtgärder enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget.

Artikel 12

1.   Böter ska omfatta en fast del motsvarande 0,2 % av BNP och en rörlig del. Den rörliga delen ska motsvara en tiondel av det absoluta värdet av skillnaden mellan saldot i procent av BNP under det föregående året och antingen referensvärdet för saldot i de offentliga finanserna eller, om den bristande budgetdisciplinen även omfattar skuldkriteriet, det saldo i de offentliga finanserna som andel av BNP som skulle ha uppnåtts samma år enligt föreläggandet i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget.

2.   Varje år som följer på det år under vilket böter ålades, fram till dess att beslutet om förekomsten av ett alltför stort underskott upphävs, ska rådet bedöma om den berörda deltagande medlemsstaten har vidtagit effektiva åtgärder med anledning av rådets föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget. Rådet ska i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 126.11 i EUF-fördraget besluta att skärpa sanktionerna, om den berörda deltagande medlemsstaten inte har följt rådets föreläggande. Om rådet beslutar att ålägga ytterligare böter, ska de beräknas på samma sätt som för den rörliga delen av de böter som avses i punkt 1.

3.   Inga enskilda bötesbelopp enligt punkterna 1 och 2 får överskrida 0,5 % av BNP.”

12.

Artikel 13 ska utgå och hänvisningen till den i artikel 15 ska ersättas med en hänvisning till ”artikel 12”.

13.

Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

De böter som avses i artikel 12 ska utgöra sådana andra inkomster som avses i artikel 311 i EUF-fördraget och ska avsättas för den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten. När de deltagande medlemsstaterna skapar en annan stabiliseringsmekanism för att tillhandahålla finansiellt bistånd för att trygga hela euroområdets finansiella stabilitet ska böterna avsättas för den mekanismen.”

14.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 17a

1.   Senast den 14 december 2014 och därefter vart femte år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.

Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat

2.   Den rapport som avses i punkt 1 ska i förekommande fall åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning.

3.   Rapporten ska överlämnas till Europaparlamentet och till rådet.”

15.

Alla hänvisningar i förordning (EG) 1467/97 till ”artikel 104 i fördraget” ska ersättas med hänvisningar till ”artikel 126 i EUF-fördraget”.

16.

I punkt 2 i bilagan ska hänvisningarna i spalt I till ”artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med hänvisningar till ”artikel 3.2 och 3.3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009”.