Vitaminer och mineralämnen

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Förordningen omfattar vitaminer, mineralämnen och vissa andra ämnen som tillsätts i livsmedel. Den gäller för följande:

• Livsmedel för särskilda näringsändamål.
• Nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser.
• Genetiskt modifierade livsmedel.
• Livsmedelstillsatser och aromer.
• Godkända metoder och processer för vintillverkning.

Den gäller inte för kosttillskott som omfattas av direktiv 2002/46/EG.

I förordningen förtecknas vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel.

Endast vitaminer och/eller mineralämnen som förtecknas i bilaga I, i den form som beskrivs i detalj i bilaga II, får tillsättas i livsmedel, enligt de bestämmelser som fastställs i förordningen.

Förteckningarna kan ändras för att ta hänsyn till yttranden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).

Märkning

Näringsvärdesmärkning av produkter där vitaminer och mineralämnen har tillsatts och som omfattas av förordningen är obligatorisk. Den måste innehålla följande uppgifter:

• De totala mängderna av vitaminer och mineralämnen som tillsatts i ett livsmedel.
• Mängden protein, kolhydrat, socker, fett, mättat fett, fiber och natrium (i enlighet med förordning (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsmärkning).
• Produktens energivärde.

Märkningen, presentationen och annonseringen av livsmedel där vitaminer och mineralämnen har tillsatts

• får inte förvirra eller vilseleda konsumenten i fråga om deras näringsvärde,
• får inte innehålla något påstående eller antydan om att en väl sammansatt och varierad kost inte är en tillräcklig källa till näringsämnen.

Högsta och lägsta nivåer

Att frivilligt tillsätta vitaminer och mineralämnen i livsmedel kan bidra till att uppnå tillräckliga intag av dessa ämnen och minska risken för brist.

Emellertid kan alltför höga intag av vitaminer och mineralämnen påverka hälsan negativt. Av den anledningen föreskrivs i förordningen fastställda högsta mängder av vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel.

För de högsta mängderna tas hänsyn till

• de övre säkra nivåerna för vitaminer och mineralämnen enligt en vetenskaplig riskvärdering,
• det potentiella intaget av vitaminer och mineralämnen från andra livsmedel,
• de referensintag av vitaminer och mineralämnen som rekommenderas för befolkningen.

Vid behov tas också hänsyn till hur enskilda produkter bidrar till befolkningens totala kost och till den näringsprofil som är fastställd i enlighet med förordning (EG) 1924/2006.

Att tillsätta ett vitamin eller mineralämne till ett livsmedel ska leda till åtminstone en betydande mängd av det vitaminet eller mineralämnet i livsmedlet, när denna mängd har definierats enligt bilagan till förordning (EU) nr 1169/2011.

Förbud och begränsningar

Vitaminer och mineralämnen får inte tillsättas i

• obearbetade livsmedel, bland annat frukt, grönsaker, kött, fjäderfä och fisk,
• drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol, utom i särskilda fall och förutsatt att det inte görs några närings- eller hälsopåståenden.

Förordningen möjliggör ett förfarande för att förbjuda eller begränsa användningen av andra ämnen än vitaminer eller mineralämnen som har näringsmässig eller fysiologisk effekt¹. För vissa ämnen åtföljs dessa förfaranden av andra särskilda EU-kontrollåtgärder. EU-länderna kan lämna in en begäran till Europeiska kommissionen, där de tillhandahåller vetenskapliga rön som gör att de kan klassificera en viss produkt i förordningens bilaga III (ämnen vilkas användning i livsmedel är förbjuden, begränsad eller föremål för gemenskapens granskning). I genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 klarläggs villkoren för att lämna in en sådan begäran, och där fastställs också hur rönen som åtföljer begäran ska vara beskaffade.

Ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder biträder kommissionen.