Livsmedelsaromer

VIKTIGA PUNKTER

• Aromer får inte innebära någon säkerhetsrisk för konsumenterna (på grundval av de vetenskapliga belägg som finns) och får inte vilseleda dem.
• I förordningen definieras till exempel vad som är aromer, aromämnen, aromberedningar, rökaromer, reaktionsaromer, aromprekursorer och livsmedelsingredienser med aromegenskaper.
• Denna lagstiftning gäller inte ämnen med endast en uteslutande söt (t.ex. socker), salt (t.ex. salt) eller sur smak, eller råa livsmedel eller blandningar som färska, torkade eller frusna kryddor och/eller örter, eller teer och infusioner. Ämnen som ger en söt smak är sötningsmedel som utgör en särskild kategori av livsmedelstillsatser.
• I förordningen fastställs också vilka typer av aromer som måste genomgå ett förfarande för utvärdering och godkännande och vilka som inte behöver göra det.
• EU antog en förteckning över godkända aromämnen den 1 oktober 2012. Endast dessa aromämnen får användas i och på livsmedel och säljas inom EU. Förteckningen uppdateras regelbundet.
• Förordningen innehåller också en förteckning över 15 naturligt förekommande ämnen som är toxikologiskt problematiska. Dessa inkluderar estragol, mentofuran, metyleugenol, vätecyanid och kumarin och får inte tillsättas till livsmedel som sådana. Det finns gränsvärden för förekomsten av vissa av dessa naturligt förekommande ämnen i livsmedel. De kan finnas i exempelvis vissa traditionella livsmedel eller i vissa alkoholhaltiga och alkoholfria drycker.

• När det gäller märkning måste aromer som säljs av företag till företag eller till allmänheten följa särskilda regler utöver kraven i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter om märkning. De specifika reglerna för märkning av aromer i och på livsmedel avser båda förordningarna när de säljs till allmänheten och av företag till företag.
• Begreppet ”naturlig” får endast användas för att beskriva en arom som erhållits direkt från animaliskt eller vegetabiliskt material.
• Livsmedelsföretagare (aromproducenter eller importörer eller användare av aromer som livsmedelsindustrin) måste på begäran rapportera till Europeiska kommissionen om de mängder de har tillsatt till livsmedel under en period på 12 månader.
• De som producerar eller använder en arom måste meddela kommissionen om all vetenskaplig eller teknisk information de känner till och har tillgång till och som skulle kunna påverka utvärderingen av aromens säkerhet.