Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52010XC0716(04)

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

EUT C 192, 16.7.2010, pp. 15–18 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

16.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 192/15


Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2010/C 192/07

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”MOSTVIERTLER BIRNMOST”

EG-nr: AT-PGI-0005-0325-14.11.2003

SUB ( ) SGB ( X )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1.   Behörig myndighet i medlemsstaten:

Namn:

Österreichisches Patentamt

Adress:

Dresdner Straße 87

1200 Wien

ÖSTERREICH

Tfn

+43 153424-0

Fax

+43 153424535

E-post:

info@patentamt.at

2.   Grupp:

Namn:

”Regionalmanagement Mostviertel — Verein zur Förderung des Mostviertelmanagements”

Adress:

c/o Geschäftsführer Karl Becker

Mostviertelplatz 1

3362 Öhling

ÖSTERREICH

Tfn

+43 747553340300

Fax

+43 747553340350

E-post:

regionalmanagement@regionverband.at

Sammansättning:

Producenter/bearbetningsföretag ( X ) Annan ( X )

3.   Produkttyp:

Klass 1.8

Övriga produkter i bilaga I till fördraget (kryddor etc.)

4.   Produktspecifikation:

(Sammanfattning av kraven enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1   Namn:

”Mostviertler Birnmost”

4.2   Beskrivning:

”Mostviertler Birnmost” framställs genom att låta juicen från pressade mustpäron jäsa på fat. Musten är fulljäst, klar, utan tecken på grumlighet och har – beroende på vilken päronsort som används – rödgul, guldgul, ljusgul eller gröngul färg. Enligt den österrikiska vinlagen måste alkoholhalten i kvalitetsfruktviner vara minst 5 volymprocent. Den totala syrahalten (uttryckt som vinsyra) måste vara minst 5 g/l, och svavelhalten får vara högst 40 mg/l när det gäller fri svaveldioxid och 150 mg/l när det gäller den totala svavelhalten. Päronmusten får inte innehålla mer restsocker än 5 g/l, såvida den inte har buteljerats efter kallsterilisering i en sluten process, dvs. är opastöriserad. I så fall får restsockerhalten ibland vara högre. Halten flyktig syra (ättiksyra) får vara högst 0,8 g/l. Efterlevnaden av dessa kriterier ska kontrolleras vid laboratorieanalys.

I testet för att tilldelas Niederösterreichs ”Mostgütesiegel” (kvalitetssigill för päronmust/cider) måste päronmusten vidare få minst 17 av möjliga 20 poäng för att få bära beteckningen och säljas som ”Mostviertler Birnmost” (för ”vanlig” päronmust och blandad äpple- och päronmust krävs det dock endast 14 poäng). I detta blind- och smaktest bedömer utbildade provsmakare, utvalda och utsedda av Niederösterreichs jordbrukskammare, produktens utseende (1–3 poäng), arom (1–5 poäng), smak (1–7 poäng) och harmoni (1–5 poäng). Om den uppfyller dessa kriterier har päronmusten eller cidern rätt att bära Niederösterreichs ”Mostgütesiegel” (kvalitetssigill för päronvin/cider).

”Mostviertler Birnmost” kännetecknas av den fruktiga, rena smaken av mustpäron. Det är inte tillåtet att tillsätta koncentrerad fruktjuice eller cideräpplen. Framställningen baseras på mustpäron, dvs. päronsorter vars kärva fenolhalt gör dem olämpliga att äta, till skillnad från dessertpäron.

4.3   Geografiskt område:

Namnet ”Mostviertel” är inte någon officiell eller kartografisk beteckning, utan ett traditionellt geografiskt namn på den sydöstra delen av delstaten Niederösterreich, dvs. området norr om Wienerwald, där päronmusten har stor ekonomisk och traditionell betydelse. Området, som är mycket lämpligt för odling av päronträd, anses i regel sträcka sig från Donau till Alperna och från Enns till och med Wienerwald. Det motsvarar i stort sett distrikten Amstetten, Scheibbs och Lilienfeld, Waidhofen an der Ybbs och de delar av distrikten Melk och St. Pölten-Land som ligger söder om Donau.

Alla råvaror kommer från, och alla delar av produktionen sker, inom ovannämnda geografiska område. Endast tappningen får ske utanför detta område.

4.4   Bevis på ursprung:

På etiketten står producenternas namn och adress, samt partinummer. En flaska päronmust kan således spåras tillbaka till fatet. Partinummer måste anges i källarböckerna som regelbundet kontrolleras av inspektörer. Partinumren kan vara individuellt utformade eller systematiseras av varje producent. Vid inspektion eller klagomål måste producenten dock tydligt och entydigt kunna visa vilken mängd som tappats från vilket parti. Detta görs genom noteringar i källarboken. Samma förfarande måste följas om tappningen sker utanför produktionsregionen. Tappningsföretaget anges på etiketten.

Det går åt ca 2 kg frukt till en liter päronmust. Eftersom producenterna i regel endast använder frukten från sina egna träd är det lätt att relatera volymen päronvin till gårdens päronskörd genom ett rimlighetstest. Om päronen köps in måste spårbarheten garanteras genom mottagningsbevis.

4.5   Framställningsmetod:

Endast päron av de 59 sorter som normalt används i Mostviertel får användas för att framställa ”Mostviertler Birnmost”. Plantageodling är tillåten.

Mustpäronen skördas färska, vilket innebär att de samlas in i form av fallfrukt eller plockas direkt från trädet, antingen för hand eller med fruktskördemaskin. Därefter tvättas de och mosas. Moset pressas för att utvinna juice. Eventuellt slam tas bort och juicen tappas i kärl av trä, plast eller rostfritt stål, där man tillsätter ren jäst för en riktad, ren jäsning. Juicen får jäsa i högst 3–6 veckor för att förhindra att det uppstår defekter som försämrar smaken. Efter jäsningen skiljs päronmusten så snabbt som möjligt från bottensatsen (död jäst och små fruktpartiklar). ”Mostviertler Birnmost” behandlas därefter genom svavling. Musten klarnas med gelatin eller bentonit, och äppelsyra, mjölksyra eller citronsyra tillsätts. Därefter sötas och filtreras musten så att den slutliga produkten blir hållbar och förenlig med den österrikiska vinlagen.

4.6   Samband:

Sambandet mellan päronmusten och den geografiska regionen grundar sig på produktens särskilda kvalitet och anseende.

Kvalitet

I regionen Mostviertel är såväl klimatet som jordförhållandena idealiska för att odla mustpäron. Klimatet är tillräckligt fuktigt och inte alltför varmt, och jorden har idealiskt djup och bördighet. Regionen är det största, fristående fruktträdsområdet i Europa och har flera hundra tusen fruktträd.

Området motsvarar molass- och flyschområdet (röd och svart skiffer) i Niederösterreich. Jorden består främst av brunjord och brun lerjord. Jorden kännetecknas därför av sitt djup och klimatet av sin höga nederbörd (ca 800–1 500 mm/år) och höga luftfuktighet.

Till följd av dessa särskilda förhållanden kan det bildas tillräckligt med syra och tannin i päronen, två ämnen som är viktiga för päronmustens smak och hållbarhet.

Dessutom framställs ”Mostviertler Birnmost” av päronsorter som traditionellt odlas i Mostviertel. Päronen och päronmusttillverkarnas expertis bygger på många års erfarenhet och ger ”Mostviertler Birnmost” sin karakteristiska, fruktiga smak och fylliga arom, kombinerat med sin typiska syrlighet och kärvhet. Eftersom det är förbjudet att tillsätta juicekoncentrat eller att använda mustäpplen skiljer sig ”Mostviertler Birnmost” till smaken från päronmust/cider från andra regioner.

Utseende

Det första omnämnandet av päronmust i regionen gjordes av trubaduren Neidhart von Reuenthal redan omkring 1240. Som många andra dokument visar fortsatte päronmustproduktionen i Mostviertel att öka i betydelse under senare århundraden. De flesta mustpäronträden har mycket stora skördar och är omkring 100–150 år gamla. Användningen av gamla päronträd kommer att bidra till att bevara dem och träd som härstammar från dem i framtiden som ett uttryck för en mycket miljövänlig, extensiv och traditionsenlig form av jordbruk på små familjejordbruk. Det är bara genom denna form av ekonomiskt nyttjande som päronträdet kan fortsätta att bevaras i framtiden som det landskapsdrag som symboliserar Mostviertel och indirekt även gynnar det som turistattraktion (t.ex. intensiv reklam för blomningen i slutet av april – ”Viertel i blom”).

Det starka sambandet mellan päronmusten och regionen illustreras av otaliga aktiviteter och attraktioner som kretsar kring päronmustframställningen (t.ex. päronmustdop, päronmustkrogar, päronmustvägar). Detta omnämns också på otaliga webbplatser (http://www.mostheurige.com, http://www.moststraße.at, http://www.mostbirnhaus.at). År 2005 utsågs Mostviertel till en av Österrikes ”Genussregionen” (Österrikes kulinariska regioner) tack vare päronmusten, som är den produkt som är typisk för regionen och som är djupt förankrad i den regionala gastronomin (se http://www.genuss-region.at). Tack vare Mostviertelproducenternas nyskapande och kvalitetsmedvetenhet har päronmusten även blivit det perfekta ackompanjemanget till gourmetmiddagen och erbjuds till och med i sådana berömda wienska kulinariska inrättningar som Meinl am Graben.

4.7   Kontrollorgan:

Namn:

Der Landeshauptmann von Niederösterreich (chefen för delstatsregeringen i Niederösterreich)

Adress:

Landhausplatz 1

3109 St. Pölten

ÖSTERREICH

Tfn

+43 2742900512905

Fax

+43 2742900515260

E-post:

post.gs3@noel.gv.at

4.8   Märkning:

Beteckningen ”skyddad geografisk beteckning” eller SGB läggs till efter namnet ”Mostviertler Birnmost” och anges därför alltid på etiketten.

När det anses styrkt att päronmusten har den kvalitet som krävs (se punkt 4.2) delas etiketterna ut till de enskilda producenterna i fruktodlarnas kooperativa förbund Obstbauverband Mostviertel, och användningen av dessa administreras.


(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.


Top