(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (3) innehåller bestämmelserna för offentlig kontroll för att kontrollera efterlevnaden av bland annat bestämmelserna om livsmedels- och fodersäkerhet.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 (4) fastställs bestämmelser om bland annat kontroll och användning av veterinärmedicinska läkemedel, med särskilt fokus på antimikrobiell resistens.

(3)

I enlighet med förordning (EU) 2019/6 säkerställs en mer återhållsam och ansvarsfull användning av antimikrobiella medel på djur, bland annat genom förbuden mot användning av antimikrobiella medel för främjande av djurens tillväxt och ökad avkastning och mot användning av antimikrobiella medel som uteslutande är avsedda för behandling av vissa infektioner hos människor. Enligt artikel 118.1 i förordning (EU) 2019/6 är aktörer i tredjeländer skyldiga att iaktta dessa förbud när de exporterar djur och produkter av animaliskt ursprung till unionen. Såsom betonas i skäl 49 i den förordningen är det viktigt att beakta utvecklingen av antimikrobiell resistens i ett internationellt perspektiv genom att vidta icke-diskriminerande och proportionella åtgärder, med respekt för unionens skyldigheter enligt internationella avtal.

(4)

Artikel 118 i förordning (EU) 2019/6 bygger på kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 med titeln En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens och syftar till att förbättra förebyggandet och kontrollen av antimikrobiell resistens och främja en mer återhållsam och ansvarsfull användning av antimikrobiella medel på djur.

(5)

För att säkerställa ett ändamålsenligt genomförande av förbudet mot användning av antimikrobiella medel för främjande av djurens tillväxt och ökad avkastning och mot användning av antimikrobiella medel som uteslutande är avsedda för behandling av vissa infektioner hos människor, bör offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av artikel 118.1 i förordning (EU) 2019/6 vid export av djur och produkter av animaliskt ursprung till unionen omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) 2017/625, återigen med respekt för unionens skyldigheter enligt internationella avtal.

(6)

I enlighet med artikel 18.7 g i förordning (EU) 2017/625 ska kommissionen anta särskilda bestämmelser för utförandet av offentlig kontroll om kriterier och villkor för att avgöra när produktions- och återutläggningsområden inte ska klassificeras för kammusslor (Pectinidae), marina snäckor och sjögurkor (Holothuroidea). Holothuroidea är en klass av stammen tagghudingar (Echinodermata). Tagghudingar är i allmänhet inte filtrerare. Risken att sådana djur lagrar mikroorganismer som förknippas med fekal förorening är därför liten. Dessutom har inga epidemiologiska uppgifter rapporterats som skulle kunna koppla folkhälsorisker till tagghudingar som inte är filtrerare. Därför bör möjligheten enligt artikel 18.7 g i förordning (EU) 2017/625 att göra undantag från kravet på klassificering av produktions- och återutläggningsområden utvidgas till att omfatta alla tagghudingar som inte är filtrerare, t.ex. sådana som tillhör klassen sjöborrar (Echinoidea), och inte begränsas till Holothuroidea. Av samma skäl bör det klargöras att de villkor för klassificering och övervakning av klassificerade produktions- och återutläggningsområden som ska fastställas av kommissionen gäller levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor, med undantag för marina snäckor och tagghudingar som inte är filtrerare. Den terminologi som används i artikel 18.6, 18.7 och 18.8 i förordning (EU) 2017/625 bör anpassas i enlighet med detta.

(7)

Från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (5) undantas producenters direkta leveranser av små mängder kött från fjäderfä och hardjur som slaktas på gården till slutkonsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar sådant kött som färskt kött direkt till slutkonsumenter. Sedan den förordningen började tillämpas, nämligen den 1 januari 2006, har undantaget utvidgats till att omfatta allt kött från fjäderfä och hardjur genom en övergångsbestämmelse som har förlängts flera gånger. Den senaste förlängningen av övergångsperioden, genom kommissionens förordning (EU) 2017/185 (6), gällde till och med den 31 december 2020. Under den 15 år långa övergångsperioden har det inte observerats några betydande problem gällande livsmedelssäkerheten orsakade av verksamhet som bedrivits i enlighet med det utvidgade undantaget. I sitt meddelande av den 20 maj 2020 med titeln Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem framhåller dessutom kommissionen betydelsen av kortare leveranskedjor för att öka resiliensen hos regionala och lokala livsmedelssystem. Utvidgningen av undantaget till att omfatta allt kött från fjäderfä och hardjur bör därför införas permanent. Förordning (EG) nr 853/2004 bör ändras i enlighet med detta.

(8)

I enlighet med artikel 47.1 e i förordning (EU) 2017/625 ska de behöriga myndigheterna utföra offentlig kontroll vid gränskontrollstationen för första ankomst till unionen av varje sändning av djur och varor som omfattas av bland annat de nödåtgärder som föreskrivs i akter som antagits i enlighet med artikel 249 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (7). Artikel 249 i förordning (EU) 2016/429 gäller dock inte kommissionens nödåtgärder. Det felet bör rättas och hänvisning bör ske till artikel 261 i förordning (EU) 2016/429.

(9)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att medge offentliga kontroller av användningen av antimikrobiella medel på djur och produkter av animaliskt ursprung som förs in i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

Förordning (EU) 2017/625 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom förordning (EU) 2019/6 ska tillämpas från och med den 28 januari 2022 bör motsvarande bestämmelser i den här förordningen tillämpas från och med samma dag.