20.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 131/11

(1)

Unionen deltog tillsammans med medlemsstaterna som observatör i förhandlingarna om Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad konventionen), vilken antogs av Europarådets ministerkommitté den 7 april 2011. Konventionen öppnades för undertecknande den 11 maj 2011.

(2)

I enlighet med artikel 75 i konventionen är den öppen för undertecknande av unionen.

(3)

Konventionen skapar en övergripande och mångfacetterad rättslig ram för att skydda kvinnor mot alla former av våld. Den syftar till att förebygga, lagföra och avskaffa våld mot kvinnor och flickor samt våld i hemmet. Den inbegriper en lång rad åtgärder, allt från datainsamling och medvetandehöjande åtgärder till rättsliga åtgärder för att kriminalisera olika former av våld mot kvinnor. Konventionen innefattar åtgärder till skydd för brottsoffer och stödtjänster och behandlar könsrelaterat våld i samband med asyl och migration. Genom konventionen inrättas en särskild övervakningsmekanism, som ska säkerställa att parterna verkligen genomför dess bestämmelser.

(4)

Undertecknandet av konventionen på unionens vägnar kommer att bidra till uppnåendet av jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden, vilket är ett huvudmål och en värdering som unionen ska förverkliga i all sin verksamhet, i enlighet med artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Våld mot kvinnor är en kränkning av deras mänskliga rättigheter och en extrem form av diskriminering, som har sina rötter i bristande jämställdhet och bidrar till att upprätthålla och stärka den. Genom att åta sig att tillämpa konventionen bekräftar unionen sitt engagemang i kampen mot våld mot kvinnor inom sitt territorium och globalt, samt stärker sina nuvarande politiska insatser och det omfattande befintliga rättsliga ramverket på straffprocesslagstiftningens område som är av särskild betydelse för kvinnor och flickor.

(5)

Både unionen och dess medlemsstater har befogenhet på de områden som konventionen omfattar.

(6)

Konventionen bör undertecknas på unionens vägnar vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete i den utsträckning konventionen kan påverka gemensamma regler eller ändra deras räckvidd. Detta gäller särskilt vissa bestämmelser i konventionen som rör straffrättsligt samarbete och bestämmelser i konventionen som rör asyl och non-refoulement. Medlemsstaterna behåller sin befogenhet i den utsträckning konventionen inte påverkar gemensamma regler eller ändrar deras räckvidd.

(7)

Unionen har även exklusiv befogenhet att godkänna de skyldigheter som fastställs i konventionen när det gäller egna institutioner och offentlig förvaltning.

(8)

Eftersom unionens befogenhet och medlemsstaternas befogenheter är sammanlänkade, bör unionen bli part i konventionen jämsides med medlemsstaterna, så att de tillsammans kan fullgöra skyldigheterna i konventionen och utöva de rättigheter som tillfaller dem på ett enhetligt sätt.

(9)

Detta beslut avser bestämmelserna i konventionen om straffrättsligt samarbete i den mån dessa bestämmelser kan påverka gemensamma regler eller ändra deras räckvidd. Det avser inte artiklarna 60 och 61 i konventionen, vilka behandlas i ett separat rådsbeslut om undertecknande, som kommer att antas parallellt med det här beslutet.

(10)

Irland och Förenade kungariket är bundna av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (1) och 2011/93/EU (2) och deltar därför i antagandet av detta beslut.

(11)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(12)

Konventionen bör undertecknas.