(1)

Den 4 oktober 2023 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) på eget initiativ en antisubventionsundersökning beträffande import till unionen av nya batterielfordon konstruerade för personbefordran (batterielfordon) med ursprung i Folkrepubliken Kina (det berörda landet eller Kina) på grundval av artikel 10.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (grundförordningen). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen med motiveringen att importen av batterielfordon med ursprung i Kina subventioneras och därmed vållar unionsindustrin skada (3).

(3)

Efter en djupgående analys av den senaste marknadsutvecklingen och med beaktande av elfordonssektorns känslighet och dess strategiska betydelse för EU:s ekonomi när det gäller innovation, mervärde och sysselsättning har kommissionen samlat in marknadsinformation från olika oberoende källor. Dessa uppgifter visade att det förekommer subventionering från Kina som inverkar negativt på situationen för unionens batterielfordonsindustri.

(4)

Det fanns, på grundval av tillgänglig information, tillräcklig bevisning för att importen av batterielfordon med ursprung i Kina gynnas av utjämningsbara subventioner från de kinesiska myndigheterna. Dessa subventioner har gjort det möjligt för den subventionerade importen att snabbt öka sin marknadsandel i EU på bekostnad av unionsindustrin.

(5)

Den tillgängliga bevisningen visar att det är sannolikt att den subventionerade lågprisimport kommer att öka väsentligt, vilket skulle utgöra ett överhängande hot om skada för en redan sårbar unionsindustri. En sådan kraftigt ökad lågprisimport, som skulle vinna betydande marknadsandelar på en snabbt växande marknad där det krävs betydande och varaktiga investeringar i samband med unionsmarknadens omställning till fullständig elektrifiering, skulle leda till att unionsindustrin ådrar sig stora förluster som snabbt skulle kunna bli ohållbara.

(6)

Under dessa särskilda omständigheter, och eftersom kommissionen hade tillräcklig bevisning för att det föreligger subventionering, risk för skada och orsakssamband för att inleda en antisubventionsundersökning, beslutade kommissionen i enlighet med artikel 10.8 i grundförordningen att inleda ett sådant förfarande utan att ha mottagit en skriftlig framställning från unionsindustrin eller för dess räkning.

(7)

Innan antisubventionsundersökningen inleddes underrättade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den hade beslutat att inleda ett förfarande på eget initiativ avseende import av nya batterielfordon från Folkrepubliken Kina och bjöd in de kinesiska myndigheterna till samråd i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen. De kinesiska myndigheterna godtog erbjudandet om samråd och ett sådant hölls således den 2 oktober 2023. De kinesiska myndigheternas synpunkter beaktades vid detta samråd. Man fann emellertid ingen lösning som kunde godtas av båda parter.

(8)

Kommissionen gjorde på eget initiativ importen av nya batterielfordon avsedda för personbefordran med ursprung i Kina till föremål för registrering från och med den 7 mars 2024 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/785 av den 5 mars 2024 (registreringsförordningen) (4).

(9)

Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2022 till och med den 30 september 2023 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2020 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(10)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen kända unionsproducenter, kända exporterande producenter, de kinesiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda av inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(11)

I enlighet med artikel 11.11 i grundförordningen ombads unionsproducenter av den likadana produkten att samarbeta med kommissionen.

(12)

Ett antal unionstillverkare begärde att kommissionen skulle hålla deras identiteter konfidentiella (anonymitet eller anonym behandling) på grund av risken för betydande negativa effekter i form av repressalier. Kommissionen prövade varje begäran om anonymitet individuellt. Kommissionen fastställde att företagen hade anfört goda skäl för sina begäranden, i den mening som avses i artikel 29.1 i grundförordningen och att det fanns bevis för en betydande risk för repressalier i varje enskilt fall. Kommissionen gick därför med på att inte avslöja dessa företags identiteter.

(13)

Andra unionsproducenter som gav sig till känna begärde inte anonymitet. Kommissionen ansåg att det fanns en risk för att unionsproducenterna, som hade begärt och anfört goda skäl för anonym behandling av sin identitet, kunde identifieras genom härledning. För att säkerställa att identiteten för de unionsproducenter som begärde anonymitet verkligen behandlas såsom konfidentiell utvidgades anonymiteten till att gälla samtliga unionsproducenter.

(14)

Dessutom begärde ett antal andra berörda parter än unionsproducenterna (t.ex. leverantörer och importörer) anonymitet och hävdade att det fanns en risk för betydande negativa effekter i form av motåtgärder. Kommissionen analyserade noggrant de mottagna ansökningarna och ansåg att alla berörda parter hade anfört goda skäl i den mening som avses i artikel 29.1 i grundförordningen. Därför beviljades även de berörda parterna anonym behandling.

(15)

De kinesiska myndigheterna begärde att kommissionen skulle klargöra den faktiska och bevismässiga grunden för unionsproducenternas påstående om en risk för motåtgärder på grundval av vilken vissa unionsproducenter har beviljats konfidentiell behandling. De kinesiska myndigheterna begärde också att kommissionen skulle tillhandahålla de inlagor som lämnats in av de unionsproducenter som begärt konfidentiell behandling av sina namn. De kinesiska myndigheterna hävdade också att de inte hade haft någon möjlighet att kommentera beviljandet av anonymitet till unionsproducenterna och de påstådda goda skälen till unionsproducenternas begäran om konfidentiell behandling, trots att den påstådda risken för motåtgärder riktade sig mot de kinesiska myndigheterna. Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att beviljandet av anonymitet till unionsproducenter som inte begärde det var oförenligt med WTO och stred mot artikel 29.1 i grundförordningen, eftersom beviljandet av anonymitet förutsätter att producenterna kan visa att de har goda skäl. Den kinesiska handelskammaren (CCCME) för import och export av maskiner och elektronikprodukter hävdade att den konfidentiella behandling som beviljats unionsproducenterna var oförenlig med artikel 29.1 i grundförordningen, eftersom kommissionen inte hade anfört goda skäl i detta avseende.

(16)

Kommissionen ansåg att den redan hade lämnat tillräckliga uppgifter om detta i noteringen till ärendehandlingarna av den 25 oktober 2023 (5), vars innehåll återges i sin helhet i detta skäl. Där förklaras att unionsproducenterna hävdade att det fanns en risk för betydande negativa effekter i form av repressalier. Kommissionen ansåg att utlämnandet av ytterligare uppgifter om fakta och bevis för varje unionsproducents påstående skulle kunna avslöja de samarbetsvilliga unionsproducenternas identitet genom härledning på grund av det lilla antalet grupper som tillverkar batterielfordon på unionsmarknaden och det stora antal offentliga och abonnemangsbaserade uppgifter som finns om dessa grupper. Därför kunde kommissionen inte i något format tillgängliggöra de begäranden om anonymitet som lämnats in. Såsom förklaras i skäl 13 var kommissionen dessutom tvungen att bevilja anonymitet även till unionsproducenter som inte begärde det, för att skydda identiteten hos de unionsproducenter som begärde och anförde goda skäl för konfidentiell behandling av sin identitet, eftersom de kunde identifieras genom härledning. Begäran och påståendena avvisades därför.

(17)

De kinesiska myndigheterna påstod att det inte fanns några uppgifter eller bevis i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna i undersökningen avseende registreringen av unionsproducenter av batterielfordon som berörda parter inom tidsfristen på sju dagar. Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att underlåtenheten att tillhandahålla registreringsuppgifterna och skapa klarhet när det gäller samarbetet mellan unionsproducenterna av batterielfordon står i stark kontrast till behandlingen av registreringsformulären och korrespondensen samt inlagor från de kinesiska exporterande producenterna som utan dröjsmål gjordes tillgängliga i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna. CCCME hävdade vidare att detta inkräktar på dess rätt till försvar genom att lämna meningsfulla synpunkter på unionsindustrins stöd i undersökningen.

(18)

Kommissionen noterade att det enligt tillkännagivandet om inledande (6) inte fanns någon sådan sjudagarsfrist för unionsproducenter eller andra kategorier av parter för att registrera sig som berörda parter. Den tidsfrist på sju dagar som kommissionen förstår att de kinesiska myndigheterna hänvisade till gällde att unionsproducenterna skulle lämna in ett stickprovsformulär. I detta avseende erinrade kommissionen om att enligt punkt 5.6 i tillkännagivandet om inledande betraktas de unionsproducenter som lämnar uppgifter för stickprovsförfarandet som berörda parter från och med den tidpunkt då de lämnar dessa uppgifter. Så var fallet i denna undersökning.

(19)

I motsats till den anonymitet som beviljats unionsproducenterna begärdes anonymitet inte av några kinesiska exporterande producenter. De uppgifter som fanns tillgängliga i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna om unionsproducenternas registrering och samarbete var därför inte jämförbara med de respektive uppgifter som fanns tillgängliga för de kinesiska exporterande producenterna. Eftersom icke-konfidentiella inlagor från parter som beviljats anonymitet först måste kontrolleras noggrant för att säkerställa att anonymiteten bibehålls, fördröjdes tillgången till dessa inlagor något i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna. Berörda parter hade dock tillräckligt med tid för att lämna synpunkter på respektive handlingar när de lades till de icke-konfidentiella ärendehandlingarna och därför kränktes inte rätten till försvar. När det gäller stödet till unionsindustrin, såsom förklaras i skäl 45, är begreppet stöd till unionsindustrin inte relevant i en undersökning på eget initiativ.

(20)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Utfrågningar med kommissionens avdelningar hölls med de kinesiska myndigheterna, den kinesiska handelskammaren, Tesla (Shanghai) Co., Ltd. (Tesla), Smart Europe GmbH (Smart), företag 24, företag 22 och Green World Mobility BV (Green World Mobility) (7).

(21)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen hämmade handelskammarens rätt till försvar genom den onödiga förseningen när det gällde att bevilja handelskammaren status som berörd part och genom att ålägga handelskammaren en ökad administrativ börda från en alltför detaljerad undersökning av fullmakterna.

(22)

I detta fall fick den kinesiska handelskammaren status som berörd part den 10 oktober 2023. Den kinesiska handelskammaren ombads att visa att företaget företrädde företag som hade en objektiv koppling mellan sin verksamhet och den undersökta produkten. Kommissionen bedömde därför noggrant den fullmakt som de exporterande producenterna hade lämnat till den kinesiska handelskammaren. Kommissionen drog slutsatsen att denna bedömning inte inskränkte CCCME:s rätt till försvar, eftersom CCCME gavs tillräckliga möjligheter att lämna synpunkter under undersökningens preliminära skede. Framför allt beviljades en förlängning av tidsfristen för att lämna synpunkter på inledandet för att säkerställa att den kinesiska handelskammaren hade samma tid för synpunkter som andra berörda parter. Därför avvisades påståendet.

(23)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(24)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(25)

Flera unionsproducenter lämnade de begärda uppgifterna och gick med på att ingå i urvalet.

(26)

I enlighet med artikel 27 i grundförordningen baserades urvalet på den största representativa försäljnings- och produktionsvolymen i unionen av den likadana produkten under undersökningsperioden. Kommissionen tog också hänsyn till unionstillverkarnas geografiska spridning inom unionen och säkerställde att ett brett spektrum av modeller av tvåhjuliga batterielfordon ingick. Det preliminära urvalet bestod av fyra unionsproducenter. Unionsproducenterna i urvalet svarade för 38 % av försäljningen och 34 % av den totala produktionsvolymen i unionen under undersökningsperioden. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(27)

Kommissionen mottog synpunkter på det preliminära urvalet och unionsproducenternas samarbete från företag 21, de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren.

(28)

De kinesiska myndigheterna hävdade att det inte fanns något ”spardatum” i rubriken i stickprovsformulären, vilket var fallet för de kinesiska exporterande producenternas stickprovsformulär. Dessutom uppgav de kinesiska myndigheterna, den kinesiska handelskammaren och företag 21 att eftersom unionsproducenternas identitet inte avslöjades och det saknades detaljer om de urvalskriterier som kommissionen använde, kunde de inte lämna synpunkter på urvalet av unionsproducenter och dubbelkontrollera de uppgifter som kommissionen lämnat. De kinesiska myndigheterna begärde därför att kommissionen skulle i) klargöra hur många unionsproducenter som i tid hade anmält sitt intresse för undersökningen och som var samarbetsvilliga, ii) ange hur många samarbetsvilliga unionsproducenter av batterielfordon som inte var medlemmar i den europeiska bilindustriföreningen (ACEA), iii) klargöra om företagen 2, 4, 6, 10, 23 och 25 hade lämnat in stickprovsformulär och varför deras stickprovsformulär inte fanns tillgängliga i undersökningens icke-konfidentiella ärendehandlingar – denna begäran gjordes också av den kinesiska handelskammaren, som dessutom lade till företagen 30 och 31 i detta avseende, iv) klargöra om något av de företag som ingick i urvalet tillhörde samma koncern, v) klargöra om kommissionen tillämpade principen om en enda ekonomisk enhet när det gäller de unionsproducenter som ingick i urvalet och om alla närstående parter till de producenter som ingick i urvalet var skyldiga att lämna relevant information, vi) klargöra vad som avsågs med att modeller lades till i samband med urvalet och hur modellerna förhåller sig till de förmodade ”segmenten”, eftersom odefinierade ”segment” för de kinesiska exporterande tillverkarna användes som urvalskriterium, vii) klargöra huruvida de unionsproducenter som hade de högsta produktions- och försäljningsvolymerna under undersökningsperioden ingick i urvalet och, om så inte var fallet, förklara på vilken grund och av vilka skäl kommissionen beslutade att inte låta dessa företag ingå i urvalet, viii) klargöra varje kriteriums vikt och relevans vid urvalet av unionsproducenter.

(29)

Den kinesiska handelskammaren begärde också vissa av dessa uppgifter under undersökningen. Företag 21 hävdade att ytterligare en unionsproducent borde ingå i urvalet för att kommissionen skulle kunna genomföra en objektiv skadeundersökning på grundval av faktisk bevisning, med beaktande av den övergripande relevansen av de kriterier som kommissionen lagt fram för urvalet.

(30)

Kommissionen noterade att det ”spardatum” som anges på handlingarna i den icke-konfidentiella akten i undersökningen automatiskt genererades av den ansökan från TRON.tdi som kommissionen och berörda parter använde i undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder. På grund av den anonymitet som beviljats unionsproducenterna lämnade dock de samarbetsvilliga unionsproducenterna in stickprovsformulären via e-post och inte via TRON.tdi-plattformen som de kinesiska exporterande producenterna gjorde. Dessutom lades alla svar på stickprovsformuläret från unionsindustrin till i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna tillsammans i en mapp efter en grundlig kontroll för att skydda de samarbetsvilliga unionsproducenternas konfidentialitet. Applikationen TRON.tdi kan inte lägga till ett ”spardatum” i en zippad mapp. Ett sådant ”spardatum” syns därför inte i unionsproducenterna stickprovsformulär.

(31)

Kommissionen noterade att alla stickprovsformulär som lämnats in av unionsproducenterna gjordes tillgängliga i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna för undersökningen den 30 oktober 2023 (8). Såsom anges i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna lämnade unionsproducenterna in stickprovsformulären mellan den 11 och den 13 oktober (efter en kort förlängning av tidsfristen på två dagar för vissa unionsproducenter på grund av det komplicerade stickprovsformuläret). Kommissionen lade dock till dem i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna efter att ha kontrollerat att de icke-konfidentiella versionerna av svaren på stickprovsformuläret inte oavsiktligt avslöjade identiteten på de unionsproducenter som beviljats anonymitet, såsom förklaras i skälen 12–14. Eftersom unionsproducenterna beviljades anonymitet kunde kommissionen inte avslöja huruvida de unionsproducenter som ingick i urvalet tillhörde samma grupp och huruvida de var medlemmar i ACEA, eftersom detta skulle kunna göra de respektive enheterna igenkännliga och därmed äventyra deras anonymitet.

(32)

Av samma skäl kunde kommissionen inte heller lämna ut uppgifter om huruvida de unionsproducenter som hade de högsta produktionsvolymerna och den största försäljningen ingick i urvalet. Kommissionen erinrade dock om att artikel 27 i grundförordningen inte innehåller någon skyldighet att endast välja ut de största producenterna i fråga om produktions- och försäljningsvolymer, och att den inte heller innehåller någon rangordning för de kriterier som anges där. Syftet med denna bestämmelse är att säkerställa att kommissionen väljer det mest representativa urval som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande genom att tillämpa dessa kriterier. Urvalet i denna undersökning var helt förenligt med detta resonemang samtidigt som de särskilda omständigheterna i detta fall beaktades.

(33)

Kommissionen säkerställde också att urvalet var representativt genom att inkludera ett brett urval av batterielfordonsmodeller som kunde jämföras på unions- och exportsidan. När det gäller frågan om huruvida kommissionen tillämpade principen om en enda ekonomisk enhet på de unionsproducenter som ingick i urvalet och om alla närstående parter till de producenter som ingick i urvalet var skyldiga att lämna relevanta uppgifter, noterade kommissionen att principen om en enda ekonomisk enhet gäller för exportörer vid beräkningen av exportpriset för export som sker via handlare/importörer i tredjeländer och att det därför inte var klart vad de kinesiska myndigheterna begärde i detta avseende. Såsom angavs i stickprovsformuläret för unionsproducenterna begärdes det dessutom att stickprovsformuläret skulle lämnas in på nivån för den tillverkande juridiska enheten och inte på koncernnivå. Varje juridisk enhet med produktion i unionen ombads därför att lämna in ett stickprovsformulär.

(34)

Efter att noggrant ha analyserat alla synpunkter ansåg kommissionen att urvalet var förenligt med EU:s och WTO:s lagstiftning. Urvalet representerade på ett tillfredsställande sätt unionsproducenterna av den likadana produkten. Till att börja med erinrade kommissionen om att de relevanta bestämmelserna om stickprovsförfarande fastställs i artikel 27 i grundförordningen. De relevanta bestämmelserna ger skönsmässiga befogenheter vid urvalet enligt de relevanta kriterier som anges där. I artikel 27.2 i grundförordningen anges tydligt att ”det slutliga urvalet av parter [...] åligger kommissionen”. Kommissionen erinrade dessutom om att WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder (subventionsavtalet) inte innehåller några bestämmelser om stickprovsförfarande, vilket återigen bekräftar kommissionens skönsmässiga befogenheter i denna fråga. Såsom förklaras i skäl 26 uppgick det föreslagna urvalet, på grundval av uppgifterna i svaren på stickprovsformuläret, till 38 % av försäljningen och 34 % av produktionen i unionen under undersökningsperioden. Kommissionen ansåg att dessa procentsatser var representativa enligt artikel 27 i grundförordningen. Urvalsmetoden förklarades i detalj i noteringen om det preliminära urvalet av den 30 oktober 2023.

(35)

För att säkerställa den största representativiteten hos unionsproducenterna av batterielfordon, utöver volymerna, beaktade kommissionen också unionsproducenternas geografiska spridning inom unionen och säkerställde att ett brett spektrum av batterielfordonsmodeller inkluderades. Den geografiska spridningen övervägdes, liksom i andra antisubventionsundersökningar, för att bekräfta att urvalet var representativt i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(36)

Dessutom beaktade kommissionen ett brett urval av batterielfordonsmodeller för att säkerställa en stor representativitet när den jämförde dem med motsvarande modeller som exporterades av de kinesiska exporterande producenterna i enlighet med de skönsmässiga befogenheter som kommissionen hade när den valde ut det slutliga urvalet.

(37)

Kommissionen ansåg därför att urvalet var representativt (även geografiskt), medan ett större urval inte rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Därför avvisades påståendet.

(38)

CCCME hävdade att de icke-konfidentiella svaren på unionstillverkarnas stickprovsformulär inte var förenliga med artikel 29.2 i grundförordningen, eftersom unionstillverkarna inte besvarade alla frågor som ingick i stickprovsformuläret. Den kinesiska handelskammaren uppgav särskilt att företag 11 endast besvarade fem av de 22 frågor som ingick i stickprovsformuläret. Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att företag 11, företag 12 och företag 15 inte tillhandahöll uppgifter om sysselsättningen, medan företag 7, företag 8, företag 9 och företag 13 endast tillhandahöll indexerade siffror om sysselsättningen under undersökningsperioden, men inga uppgifter om sysselsättningen under de föregående åren, trots att stickprovsformuläret visade på tillverkning under dessa år. Dessutom hävdade den kinesiska handelskammaren att ingen av unionsproducenterna motiverade förekomsten av ”exceptionella omständigheter” i något sammanhang och redigerade bort hela informationen.

(39)

Kommissionen höll inte med om dessa påståenden. Stickprovsformuläret innehöll tio huvudfrågor. Dessutom innehöll frågorna 5 och 6 en ytterligare underfråga som, med tanke på den anonymitet som beviljats unionsproducenterna, var konfidentiell till sin natur, eftersom den begärde namnen på de närstående företag som var involverade i produktionen och försäljningen av den likadana produkten som producerades i unionen och av underleverantörerna. Det står också klart att om ett företag inte hade närstående företag som var involverade i produktionen och försäljningen av den likadana produkt som tillverkades i unionen eller underleverantörer, behöver det inte svara på respektive underfråga. Detta var fallet med företag 11, som i fråga 6 uppgav att det inte hade några underleverantörer. I detta fall stod det därför inte klart varför den kinesiska handelskammaren ansåg att företag 6 inte besvarade underfråga 6.1. Dessutom omfattade frågorna 8 och 9 5 respektive 4 ytterligare underfrågor. Såsom förklarades i noteringen till ärendehandlingarna av den 25 oktober 2023 (9) kunde emellertid frågorna 8 och 9, som måste besvaras med ja eller nej, avslöja respektive unionsproducents identitet på grundval av marknadskännedom om unionsindustrins struktur, och kommissionen drog därför slutsatsen att svaren på dessa frågor (tillsammans med de angivna underfrågorna) inte kunde sammanfattas i den icke-konfidentiella versionen av stickprovsformuläret utan att riskera att röja konfidentiell information i den mening som avses i artikel 29.2 i grundförordningen och därmed äventyra den anonymitet som unionsproducenterna beviljats. Unionsproducenterna behövde därför inte lämna något icke-konfidentiellt svar på dessa frågor. Företag 11 besvarade fråga 1, 2, 4, 5, 6 och 7. Svaret på fråga 3, där unionstillverkarna uppmanades att rapportera de batterielfordonsmodeller som tillverkades och såldes i unionen, var, med tanke på den anonymitet som beviljats, till sin natur konfidentiellt eftersom det skulle kunna göra det möjligt att känna igen de respektive enheterna och därmed äventyra deras anonymitet.

(40)

När det gäller antalet anställda noterade kommissionen att företag 11 endast tillverkade batterielfordon under undersökningsperioden och i små volymer. Dessutom är antalet anställda inte ett kriterium för urvalet. Såsom förklaras i skäl 26 var de kriterier som användes för urvalet av unionsproducenter produktions- och försäljningsvolym, geografisk spridning och batterielfordonsmodeller. Det faktum att en unionsproducent inte rapporterade antalet anställda under undersökningsperioden, eller att vissa unionsproducenter rapporterade antalet anställda endast under undersökningsperioden, ogiltigförklarar inte deras svar på stickprovsformuläret. Därför avvisades påståendet.

(41)

När det gäller påståendet att unionsproducenterna inte motiverade förekomsten av ”exceptionella omständigheter” i något sammanhang och redigerade bort hela informationen, noterade kommissionen att det inte var tydligt vilken information den kinesiska handelskammaren hänvisade till. Om den kinesiska handelskammaren hänvisade till företagens kontaktuppgifter behövde unionsproducenterna inte åberopa ”exceptionella omständigheter” för att besvara stickprovsformuläret, eftersom de hade beviljats anonymitet (se skälen 12 och 13). Dessutom kunde unionsproducenterna inte rapportera sina kontaktuppgifter, eftersom detta skulle kunna göra respektive enheter igenkännliga och därmed äventyra anonymiteten. Därför avvisades påståendet.

(42)

De kinesiska myndigheterna och CCCME hävdade att enligt en pressrapport från MLex ingick de tyska batterielfordonsproducenterna, som Volkswagen, BMW och Mercedes-Benz, inte i urvalet. De kinesiska myndigheterna och CCCME hävdade att det var andra gången sedan undersökningen inleddes som MLex hade information om urvalet av unionsproducenter, som inte var tillgänglig för CCCME och de kinesiska exporterande producenter som samarbetade i undersökningen. Den kinesiska handelskammaren och de kinesiska myndigheterna hävdade att MLex var medvetet om unionsproducenternas begäran om anonymitet den 13 oktober 2023, medan berörda parter blev medvetna om denna fråga omkring två veckor senare. Den kinesiska handelskammaren hävdade därför att om pressrapporten om urvalet av unionsproducenter var korrekt, uttryckte handelskammaren en stark invändning mot de utvalda grupperna av exporterande producenter och hävdade att kommissionen bör använda ett urval som var statistiskt representativt. Den hänvisade i detta sammanhang till domstolens dom i målet Fliesen-Zentrum Deutschland (10). CCCME hävdade vidare att uteslutandet av de största unionsproducenterna från urvalet innebar ett betydande avsteg från kommissionens väletablerade praxis, där de största producenterna vanligtvis ingår i urvalet, vilket ger en omfattande och representativ analys.

(43)

Kommissionen kan inte kommentera innehållet i pressrapporter, eftersom det som är av betydelse för den aktuella undersökningen är de uppgifter som finns tillgängliga i ärendehandlingarna. Såsom förklaras i skälen 12 och 13 beviljades dessutom unionsproducenterna anonymitet och kommissionen kan därför inte lämna ut namnen på de unionsproducenter som ingick i urvalet. Såsom förklaras i skäl 26 uppgick det föreslagna urvalet dessutom till 38 % av försäljningen och 34 % av produktionen i unionen under undersökningsperioden, och dessa procentandelar ansågs vara representativa enligt artikel 27 i grundförordningen. Dessa påståenden avvisades därför.

(44)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen bör avslöja graden av samarbetsvilja från unionsproducenterna av batterielfordon, eftersom detta är en sakfråga som är central för kommissionens bedömning av risk för väsentlig skada. Den kinesiska handelskammaren hävdade att om unionsindustrins batterielfordonsproducenter inte ville ha skydd bör inga åtgärder införas beträffande import av batterielfordon från Kina.

(45)

Kommissionen noterade att graden av samarbetsvilja i en undersökning endast krävs för undersökningen av representativitet. Eftersom den aktuella undersökningen inleddes på eget initiativ behövde kommissionen inte avslöja graden av samarbetsvilja. Unionsproducenterna samarbetade tillräckligt i stickprovsskedet för att kommissionen skulle kunna göra ett representativt urval av unionsproducenter och fortsätta undersökningen. Såsom förklaras i skäl 26 svarade unionsproducenterna i urvalet för 38 % av försäljningen och 34 % av den totala produktionsvolymen i unionen under undersökningsperioden, vilket ansågs vara representativt. Slutligen har kommissionen i avsnittet ”Unionens intresse” nedan bedömt om det ligger i unionens intresse att införa utjämningsåtgärder på import av batterielfordon från Kina. Dessa påståenden avvisades därför.

(46)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(47)

Inga icke-närstående importörer samarbetade och ett stickprovsförfarande var därför inte nödvändigt.

(48)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(49)

21 exporterande producenter eller grupper av exporterande producenter i det berörda landet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen gjorde ett preliminärt urval bestående av tre samarbetsvilliga producentgrupper. Utöver den absoluta exportvolymen till unionen beaktade kommissionen dessutom försäljningen av batterielfordonsmodeller i olika ”marknadssegment” (dvs. olika ”produkttyper”) för att säkerställa att den undersökta produktens industri var så representativ som möjligt. Kommissionen övervägde också att grupperna av exporterande producenter eventuellt var berättigade till de subventionssystem som ingår i memorandumet om bevisningens tillräcklighet på grundval av svaren på frågeformulären för stickprovsförfarandet. Med tanke på arten av och effekterna på subventioneringen i fråga, som ledde till ökad produktion av batterielfordon och den risk för skada som unionsindustrin eventuellt lidit, beaktades även tillgången på outnyttjad kapacitet vid urvalet. Följande grupper ingick i urvalet:

(50)

De grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet (de exporterande producenter som ingick i urvalet) stod för 43 % av produktionen, 51 % av den inhemska försäljningen och 39 % av den uppskattade totala exportvolymen från Kina till unionen under undersökningsperioden.

(51)

I enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen genomförde kommissionen ett samråd om urvalet med alla kända exporterande tillverkare och med de kinesiska myndigheterna.

(52)

Synpunkter på det föreslagna urvalet inkom från de kinesiska myndigheterna, CCCME och tre grupper av exporterande producenter, en som ingick i urvalet (BYD) och två som inte ingick, nämligen Tesla och Great Wall Motor Company Limited (GWM) samt en unionsproducenter (företag 24).

(53)

Alla dessa parter förhörde sig om skälen till att avvika från kommissionens standardpraxis att endast använda den största representativa exportvolymen till unionen som ett avgörande kriterium för urvalet av exporterande producenter. De hävdade dessutom att kommissionen genom att använda andra faktorer än den största exportvolymen i stickprovsförfarandet, såsom de exporterande producenternas rätt att omfattas av subventionssystemen och de olika modeller som säljs i olika marknadssegment, underlät att göra ett urval i enlighet med kraven i artikel 27.1 i grundförordningen och artikel 6.10 i WTO:s antidumpningsavtal i avsaknad av en bestämmelse om stickprovsförfarande i subventionsavtalet. Tesla begärde att få ingå i urvalet med tanke på kommissionens praxis att förlita sig på den ”största representativa exportvolymen till unionen”.

(54)

Kommissionen konstaterade i detta avseende att artikel 27 i grundförordningen inte innehåller någon skyldighet att endast välja ut de största producenterna i fråga om volymer, och att den inte heller innehåller någon rangordning av kriterierna för stickprovsförfarandet. För att säkerställa undersökningens ändamålsenlighet har kommissionen en bedömningsmarginal (11) för att göra ett urval på grundval av kriterier som säkerställer att det är representativt för berättigandet till de påstådda subventionerna i tillkännagivandet om inledande. I artikel 27.2 i grundförordningen anges att ”det slutliga urvalet av parter [...] åligger kommissionen”. Kommissionen har därför övervägt andra faktorer som också beaktats i tidigare antisubventionsundersökningar (12) för att garantera att urvalet är representativitet för den kinesiska industrin för batterielfordon.

(55)

Urvalet av exporterande producenter byggde inte bara på exportvolymen, utan även på de olika batterielfordonsmodeller som såldes i olika marknadssegment (dvs. produkttyper), företagens/gruppernas representativitet när det gäller möjligheten att komma i fråga för de system som ingår i memorandumet om tillräcklig bevisning och den totala produktionskapaciteten, inklusive outnyttjad kapacitet. Med hänsyn till alla dessa faktorer ansågs det urval som gjorts vara det mest representativa urval som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet var helt förenligt med bestämmelserna i artikel 27 i grundförordningen, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Med tanke på urvalets starka representativitet mot bakgrund av de kriterier som anges i skäl 49 och den tid som stod till förfogande för undersökningen ansåg kommissionen inte att valet av ytterligare en exporterande producent i urvalet var lämpligt. Därför avvisades Teslas begäran om att väljas ut i urvalet.

(56)

De kinesiska myndigheterna invände vidare att kommissionen inte hade lämnat de begärda klargörandena om urvalet av exporterande producenter, särskilt när det gäller beaktandet och den relativa vikten av de fyra kriterier som beaktades vid urvalet, grunden för fastställandet av exportförsäljningen för de olika marknadssegmenten, grunden för bedömningen av grupperna av exporterande producenters potentiella berättigande till subventionssystemen och tillgången till outnyttjad kapacitet samt innebörden av kommissionens beslut att förlita sig på svaren på stickprovsformulären i samband med stickprovsförfarandet, utan att det påverkar och oavsett om de kan kopplas till andra grupper av exporterande producenter.

(57)

Kommissionen ansåg att dess urval av tre företagsgrupper var den mest representativa volym som den kunde undersöka inom den tid som stod till förfogande, för vilken den inte enbart tittade på absoluta siffror för produktion, försäljning och export, utan beaktade ett antal ytterligare faktorer för att bedöma urvalets representativitet, däribland de olika batterielfordonsmodeller som säljs i olika marknadssegment, företagens/gruppernas representativitet när det gäller potentiellt stödberättigande för de system som ingår i promemorian om tillräcklig bevisning och den totala produktionskapaciteten, inklusive outnyttjad kapacitet, på grundval av de uppgifter som lämnades i stickprovsformuläret. En övergripande metod användes vid bedömningen av dessa faktorer, där ingen av de enskilda faktorerna ansågs vara avgörande. Marknadssegmenten beaktades på grundval av offentligt tillgänglig information om de modeller som de exporterande producenterna sålde på unionsmarknaden. Såsom anges i noteringen om det slutgiltiga urvalet av exporterande producenter ansåg kommissionen att de utvalda exporterande producenternas subventionssystem var ett objektivt kriterium för att säkerställa att urvalet var representativt för subventionsnivån i det berörda landet. Urvalet grundades på de stickprovsformulär som mottagits från de samarbetsvilliga exporterande producenterna, vilka bör omfatta alla deras närstående parter som var relevanta för undersökningen. Eftersom dessa svar var självdeklarerade klargjorde kommissionen att eventuella ytterligare bedömningar av närstående parter till dessa exporterande producenter i urvalet kunde vara motiverade.

(58)

Enligt de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren gavs ingen motivering i det slutliga urvalet till uteslutandet av den största kinesiska exporterande producenten Tesla från urvalet av exporterande producenter.

(59)

Tesla var en av de största exporterande producenterna när det gäller export till unionen under undersökningsperioden. I motsats till den kinesiska handelskammarens påstående, och såsom förklaras i skälen 54 och 57, bör urvalet inte enbart baseras på den största produktions-, försäljnings- eller exportvolymen, utan på den största representativa volymen. Såsom anges i noteringen om det slutgiltiga urvalet av exporterande producenter ansågs det slutliga urvalet vara tillräckligt representativt för de exporterande producenter av batterielfordon som är verksamma i Kina och grundades på den största representativa volym av produktion, försäljning eller export till unionen under undersökningsperioden som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande, med beaktande av de faktorer som anges i skäl 57. Kommissionen avvisade därför de kinesiska myndigheternas och den kinesiska handelskammarens påstående.

(60)

Tesla hävdade vidare att kommissionen inte gjorde ett fullständigt urval av grupper, utan endast valde ut några av de exporterande producenter och närstående företag inom gruppen som ingick i urvalet.

(61)

Denna kommentar överensstämmer inte med verkligheten. Kommissionen gjorde inte sitt urval på grundval av enskilda enheter, utan på grundval av grupper som identifierades i uppgifterna i svaren på stickprovsformulären. Alla producerande enheter som tillhör sådana grupper ingår i urvalet, oavsett om de omnämns individuellt i noteringen om det slutgiltiga urvalet av exporterande producenter eller inte.

(62)

Dessutom påpekade både de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren att kinesiska varumärken diskrimineras genom att tre kinesiska företag valts ut och inga utlandsägda företag eller samriskföretag valts ut. De kinesiska myndigheterna, BYD-gruppen och Tesla påpekade att promemorian om bevisningens tillräcklighet som kommissionen grundade sin bedömning om potentiellt berättigande till subventionssystemen och urvalet på är partisk och avsiktligt identifierade och riktade in sig på vissa producenter i Kina. De kinesiska myndigheterna, den kinesiska handelskammaren, Tesla och GWM hävdade att kommissionen genom att göra ett urval på grundval av kriterier som sannolikt kommer att leda till en positiv slutsats om risken för skada inte uppfyllde skyldigheten att genomföra en objektiv granskning av skada enligt artikel 8.1 i grundförordningen. Alla parter som lämnade synpunkter betonade bristen på tillräckliga uppgifter om metoden och den analys som använts för att göra urvalet.

(63)

Kommissionen avvisade argumentet att den agerade på ett diskriminerande sätt. Såsom förklaras i noteringen till ärendehandlingarna om urvalet av ett slutgiltigt urval har vissa av grupperna i urvalet för det första samriskföretag med europeiska bilproducenter. För det andra skulle alla åtgärder som införs till följd av undersökningen tillämpas på alla batterielfordon som tillverkas och exporteras från Kina, oberoende av de exporterande tillverkarnas ägarskap. För det tredje är de flesta företag/grupper som anmälde sig till urvalet antingen helt eller delvis kinesiskt ägda och/eller har samriskavtal med utländska partner.

(64)

Att de system som ingick i promemorian om tillräcklig bevisning skulle kunna vara berättigade var en av flera faktorer som kommissionen beaktade för att säkerställa att producenterna av batterielfordon var så representativa som möjligt och för att bekräfta urvalets representativitet i enlighet med artikel 27 i grundförordningen. Dessutom är det eventuella berättigandet till subventionssystem en faktor som, långt ifrån att vara partisk, är ett objektivt kriterium som syftar till att säkerställa att urvalet är representativt för subventionsnivån i det berörda landet. När kommissionen använde potentiellt berättigande som ett kriterium för att välja bland de samarbetsvilliga exporterande producenterna valde den därför inte ut de företag som hade störst subventionering, eftersom det vid tidpunkten för urvalsbeslutet var okänt vilka specifika belopp som dessa företag erhöll. Det faktum att ett företag på förhand kan vara berättigat till ett subventionssystem innebär inte heller automatiskt att ett sådant företag gynnades av ett sådant system under undersökningsperioden. Kommissionen ansåg därför att företagen inte kunde visa hur kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning (13) vid urvalet av de exportörer som ingick i urvalet, vilket skulle ha lett till vilseledande resultat och utgjort en överträdelse av skyldigheten att utföra en objektiv undersökning av skada – där kommissionen erinrar om att den också har stora skönsmässiga befogenheter (14).

(65)

I motsats till vissa parters argument förklarades slutligen urvalsmetoden redan i detalj i noteringen om det preliminära urvalet som offentliggjordes den 25 oktober 2023.

(66)

Den exporterande producenten GWM begärde att få ingå i urvalet och att få ett företag som ingick i urvalet att tas bort, och hävdade att det utvalda företaget inte var tillräckligt representativt för hela industrin för batterielfordon i Kina när det gäller varumärke, teknik och prissättning för dess huvudsakliga modell för batterielfordon som exporteras till unionen. GWM hävdade att företaget bör ingå i urvalet, eftersom det var en av de få exporterande producenter som i tid hade lämnat in de begärda uppgifterna avseende stickprovsförfarandet och en av de största representativa batterielfordonsexportörerna i Kina med tanke på de många olika batterielfordonsmodeller som företaget exporterade till unionen, dess geografiska läge, dess efterlevnad av produktsäkerhet och miljöteknik, dess betydande investeringar i FoU och den vertikala integrationen av dess system för leveranskedjor.

(67)

Alla företag som gav sig till känna under stickprovsförfarandet lämnade sina svar inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande eller inom den överenskomna tidsfristen efter en motiverad begäran om förlängning. Såsom anges i skälen 53–57 ansåg kommissionen att urvalet var det mest representativa urval som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet var helt förenligt med bestämmelserna i artikel 27 i grundförordningen, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Eftersom inget av GWM:s argument ogiltigförklarade kommissionens urval, avvisades GWM:s begäran om att få ingå i urvalet.

(68)

Den kinesiska handelskammaren, BYD, GWM och Tesla hävdade vidare att den outnyttjade kapaciteten inte kunde anses vara en faktor som kunde användas för att fastställa ett urval, utan är en faktor som bör utvärderas under undersökningens gång.

(69)

Denna undersökning grundar sig på en risk för skada. Uppgifter om de exporterande producenternas potentiella försäljning inom den närmaste framtiden ansågs därför vara av betydelse för valet av ett representativt urval. Att ha den outnyttjade kapaciteten som en av faktorerna som underbygger kommissionens beslut om urvalet uteslöt inte bedömningen av denna faktor under undersökningens gång i syfte att fastställa en risk för väsentlig skada för unionsindustrin.

(70)

Mot bakgrund av ovanstående skäl beslutade kommissionen att behålla det föreslagna urvalet som det slutliga urvalet.

(71)

I sina synpunkter efter urvalsbeslutet begärde NIO ytterligare klargöranden om sin specifika situation bland de producenter som inte ingick i urvalet.

(72)

Kommissionen besvarade dessa synpunkter i en separat skrivelse som endast skickades till företaget.

(73)

Efter stickprovsförfarandet hölls den 8 november 2023 en utfrågning med Smart, som begärde att inte betraktas som en del av Geely-gruppen, utan som en separat exporterande producent. För detta påstående förlitade sig Smart i synnerhet på undersökningsresultaten från Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens i ett koncentrationsförfarande avseende produktionen av batterielfordon från Smart i Kina. (15)

(74)

Kommissionen avvisade detta påstående. För det första fattas koncentrationsbeslut på grundval av en annan rättslig grund än grundförordningen, och målen är annorlunda och det krävs andra typer av bedömningar. För det andra föreskrevs i koncentrationsbeslutet att samriskföretaget mellan Daimler och Geely är ett fullt fungerande samriskföretag, men ingen slutsats drogs om dess beroende av Geely-gruppen. Beslutet visade att Smarts produktions- och distributionsverksamhet i Kina bedrivs genom ett samriskföretag med Geely. Dessutom omfattas försäljningen och marknadsföringen för unionen också av samriskföretaget. Med tanke på den befintliga affärsförbindelsen mellan Smart och Geely-gruppen framstod dessutom de två parterna tydligt som närstående i den mening som avses i artikel 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (16). På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att Smart bör behandlas som en del av Geely-gruppen.

(75)

Den kinesiska handelskammaren ansåg att rapporteringskraven för de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet var alltför betungande, särskilt när det gäller de uppgifter som begärdes från närstående leverantörer av insatsvaror och översättningen av årsrapporter.

(76)

I promemorian om tillräcklig bevisning anges att de kinesiska myndigheternas subventionering spred sig till hela produktions- och leveranskedjan för batterielfordonsindustrin, bland annat genom tillhandahållande av delar och komponenter mot för låg ersättning. Kommissionen ansåg att de begärda uppgifterna från närstående parter till de exporterande producenter som ingick i urvalet var nödvändiga för att bedöma förekomsten av utjämningsbara subventioner avseende delar och komponenter till batterielfordon, inklusive batterier, och avvisade därför den kinesiska handelskammarens påstående.

(77)

Kommissionen sände frågeformulär till de kinesiska myndigheterna, de tre grupperna av exporterande producenter som ingick i urvalet, de fyra unionsproducenter som ingick i urvalet och två användare.

(78)

Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från de kinesiska myndigheterna, de tre grupperna av exporterande producenter som ingick i urvalet, de fyra unionsproducenter som ingick i urvalet och de två användarna.

(79)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för ett fastställande av subventionering, därav följande skada (inbegripet risk för skada) och unionens intresse.

(80)

Kontrollbesök enligt artikel 26 i grundförordningen genomfördes på plats hos följande företag:

(81)

Såsom framhålls i avsnitt 3.3 stod kommissionen inför samarbetsproblem där flera kinesiska grupper som ingick i urvalet inte besvarade frågeformuläret för vissa företag eller lämnade ofullständiga eller inga uppgifter om deras företagsstruktur eller produktionskostnader. På grundval av detta hade kommissionen inte någon fullständig översikt över de företag som skulle besvara frågeformuläret eller över den andel som de stod för som en del av den totala produktionskostnaden.

(82)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna beslutade kommissionen därför att inrikta sig på batterielfordonsproducenter, leverantörer av huvudsakliga insatsvaror och andra företag som var involverade i finansiering och forskning och utveckling, som besvarade frågeformuläret och kunde kontrolleras under perioden före införandet av provisoriska åtgärder.

(83)

Kommissionen mottog även svar på frågeformuläret från andra närstående företag vars verksamhet omfattades av verksamhet som krävde att ett svar på frågeformuläret lämnades in, men den kunde inte bedöma dessa svar under perioden före införandet av provisoriska åtgärder. Kommissionen förbehåller sig rätten att bedöma svaren ifråga fram till det slutgiltiga skedet av detta förfarande.

(84)

Enligt de kinesiska myndigheterna bekräftade det faktum att MLex verkade ha mer information om urvalet av unionsproducenter av batterielfordon än de berörda parterna att undersökningen inte var transparent och inverkade negativt på de berörda parternas rätt till ett korrekt förfarande.

(85)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. Såsom anges i skäl 43 ovan kan kommissionen inte kommentera innehållet i pressrapporterna, och relevanta uppgifter finns i ärendehandlingarna för den aktuella undersökningen. Kommissionen lade till alla relevanta uppgifter i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna för undersökningen i sinom tid och gav parterna goda möjligheter att lämna synpunkter. Alla synpunkter som inkommit bedömdes i vederbörlig ordning av kommissionen under undersökningens gång och förklaras i det relevanta avsnittet i denna förordning.

(86)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen fördröjde införandet av svaren på frågeformuläret från unionsindustrin i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna, vilket stod i skarp kontrast till hur snabbt kommissionen laddade upp de icke-konfidentiella versionerna av svaren på frågeformuläret från de kinesiska exporterande producenterna. Den kinesiska handelskammaren hävdade att dessa förseningar bidrog till bristen på transparens när det gäller unionsindustrin för batterielfordon och skadeaspekterna av undersökningen.

(87)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. Såsom förklaras i skälen 12 och 13 beviljades unionsproducenterna anonymitet. Kommissionen var därför tvungen att noggrant kontrollera att de handlingar som unionsindustrin lämnat inte oavsiktligt röjde unionsproducenternas identitet och därmed äventyrade den anonymitet som beviljats. Dessa kontroller var tidskrävande. Den kinesiska handelskammaren och andra berörda parter hade gott om tid att lämna synpunkter på svaren på frågeformuläret när de lades till de icke-konfidentiella ärendehandlingarna i undersökningen.

(88)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att avsaknaden av korrespondens i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna mellan kommissionen och ACEA var en tydlig indikation på bristande transparens i undersökningen, eftersom uppgifter om makroekonomiska indikatorer vanligtvis lämnades in av branschorganisationer. Den kinesiska handelskammaren begärde att kommissionen skulle klargöra hur makroekonomiska uppgifter kommer att samlas in och utvärderas i undersökningen.

(89)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. Det finns inget rättsligt krav på att kommissionen ska inhämta uppgifter om makroekonomiska indikatorer från en branschorganisation som ACEA. Kommissionen får också använda andra informationskällor. Dessa källor och bedömningen av de makroekonomiska indikatorerna anges i avsnittet ”Skada”. Kommissionen kunde inte lämna ut källan till och metoden för bedömningen av de makroekonomiska indikatorerna innan undersökningen hade slutförts i det preliminära skedet.

(90)

Den kinesiska handelskammaren noterade att företag 29 endast lämnade vissa uppgifter i en konfidentiell version och att de berörda parterna därför hindrades från att förstå och kommentera de uppgifter som lämnats av företag 29. Den kinesiska handelskammaren bad därför kommissionen att göra dessa uppgifter tillgängliga i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna.

(91)

Kommissionen kontrollerade dessa uppgifter och drog slutsatsen att de inte kunde sammanfattas på något meningsfullt sätt. Kommissionen använde inte heller dessa specifika uppgifter i den aktuella undersökningen. Begäran avslogs därför.

(92)

Den icke-konfidentiella versionen av de viktigaste uppgifter som begärdes i tabellerna i frågeformuläret för de unionsproducenter som ingick i urvalet lades till – på indexerad nivå och gruppnivå (dvs. uppgifterna för de unionsproducenter som ingick i urvalet aggregerades) i kommissionens icke-konfidentiella ärendehandlingar i undersökningen. Kommissionen ansåg det lämpligt att inte lägga till en icke-konfidentiell version av respektive tabeller för varje unionsproducent separat för att skydda anonymiteten för de unionsproducenter som ingick i urvalet, eftersom det fanns en risk för att trenderna för indexen per företag oavsiktligt skulle kunna röja identiteten på de unionsproducenter som ingick i urvalet och därmed äventyra anonymiteten.

(93)

I detta avseende bad den kinesiska handelskammaren kommissionen att klargöra i) hur motiveringen för kommissionens ändrade praxis i skäl 92 stöddes av fakta i ärendehandlingarna, eftersom var och en av de unionsproducenter som ingick i urvalet lämnade sina individuellt indexerade uppgifter för flera av de ekonomiska indikatorerna (bl.a. för produktionskapacitet, produktion, försäljningsvolym och försäljningsvärde till närstående och icke-närstående parter samt sysselsättning) för skadeundersökningsperioden i de svar på stickprovsformuläret som fanns tillgängliga i undersökningens icke-konfidentiella ärendehandlingar, ii) hur de individuellt indexerade uppgifterna och tendenserna i dessa när det gäller de återstående skadeindikatorerna skulle kunna röja identiteten hos en unionsproducent av batterielfordon, och iii) hur de individuellt indexerade uppgifterna för de fyra unionsproducenterna kunde leda till att deras identitet avslöjades, eftersom uppgifterna om de ekonomiska indikatorerna och särskilt uppgifterna om batterielfordon inte var offentligt tillgängliga i årsrapporterna eller andra handlingar från unionsproducenterna av batterielfordon, då de flesta av unionsproducenterna av batterielfordon också producerade andra fordonstyper än batterielfordon.

(94)

Den kinesiska handelskammaren bad därför kommissionen att i undersökningens icke-konfidentiella ärendehandlingar lägga till indexerade uppgifter per företag för de fyra producenter av batterielfordon i unionen som ingick i urvalet, eftersom det inte fanns någon risk för att unionsproducenterna av batterielfordon skulle identifieras på grundval av dessa uppgifter. Den kinesiska handelskammaren erinrade dessutom om att dessa uppgifter var relevanta för presentationen av den kinesiska handelskammarens försvar av följande skäl: i) Identiteten på de unionsproducenter av batterielfordon som ingick i urvalet har hållits konfidentiell och det fanns inget sätt att veta hur företagen faktiskt presterade och om de stod inför en risk för skada på grund av den kinesiska importen av batterielfordon. ii) De aggregerade indexerade uppgifter som kommissionen gjort tillgängliga gav ingen meningsfull information och verkade i själva verket vara felaktiga. iii) De företagsspecifika indexerade uppgifterna skulle göra det möjligt för den kinesiska handelskammaren att förstå den ekonomiska situationen för de unionsproducenter som ingick i urvalet, eftersom deras uppgifter skulle ligga till grund för bedömningen av de mikroekonomiska indikatorerna och prisunderskridandet/målprisunderskridandet. iv) Även om den kinesiska handelskammaren inte hade något sätt att kontrollera riktigheten i de uppgifter som unionsproducenterna av batterielfordon rapporterade, skulle den kinesiska handelskammaren med företagsspecifik indexering åtminstone kunna jämföra de uppgifter som ursprungligen lämnats i svaren på stickprovsformuläret och därefter i svaren på frågeformuläret.

(95)

Kommissionen noterade att unionsmarknaden för batterielfordon består av ett litet antal grupper av producenter. Det finns en betydande mängd offentlig information samt mycket detaljerad information tillgänglig på grundval av en betald prenumeration om unionens batterielfordonsindustri som den kinesiska handelskammaren skulle kunna få tillgång till. Det finns därför stor risk för att tendensen för de ekonomiska och finansiella uppgifter som kommissionen begärde i frågeformuläret tillsammans med vissa offentliga och abonnemangsbaserade uppgifter skulle kunna göra respektive enheter igenkännbara och därmed äventyra anonymiteten.

(96)

De uppgifter som begärdes i stickprovsformulären var dessutom betydligt mindre detaljerade än de uppgifter som begärdes i frågeformuläret. När det gäller ekonomiska och finansiella uppgifter begärdes till exempel i stickprovsformuläret uppgifter om i) produktionsvolym, ii) produktionskapacitet, iii) den totala volymen och värdet av försäljningen i unionen, iv) volymen och värdet av försäljningen till närstående företag och v) antalet anställda. Utöver dessa uppgifter innehöll respektive akt med index på gruppnivå som lades till i undersökningens icke-konfidentiella ärendehandlingar även uppgifter om i) genomsnittligt försäljningspris för den totala försäljningen, för försäljningen på unionsmarknaden till icke-närstående kunder och närstående kunder, ii) volym, värde och priser för exportförsäljningen till icke-närstående och närstående kunder, iii) genomsnittlig produktionskostnad per enhet, iv) vinst före skatt i unionen till icke-närstående och närstående kunder, v) kapacitetsutnyttjande, vi) utgående lager, vii) arbetskraftskostnad för batterielfordonen, viii) kassaflöde, ix) totala anläggningstillgångar som används för produktion av den undersökta produkten, x) räntabilitet, xi) totala investeringar i den undersökta produkten och xii) totala avskrivningar för den undersökta produkten.

(97)

Kommissionen lade dessutom till akten i undersökningens icke-konfidentiella ärendehandlingar efter det att de unionsproducenter som ingick i urvalet hade besvarat frågeformuläret. Akten i fråga grundades därför på okontrollerade uppgifter. När uppgifterna hade kontrollerats lade kommissionen till en reviderad akt till de icke-konfidentiella ärendehandlingarna för undersökningen. Kommissionen analyserade detta påstående mot bakgrund av de reviderade uppgifterna och fann att det inte längre var tillämpligt. Kommissionen lade också till representativitetsprocentsatserna baserat på försäljningen och produktionen för de unionsproducenter som ingick i urvalet efter det att de uppgifter som lämnats av de unionsproducenter som ingick i urvalet hade kontrollerats.

(98)

På grundval av ovanstående avvisades därför begäran.

(99)

Den kinesiska handelskammaren begärde också att kommissionen, som ett alternativ till begäran i skäl 94, bör tillhandahålla de aggregerade uppgifterna för de fyra unionsproducenter som ingick i urvalet för var och en av skadeindikatorerna i absoluta tal eller i sifferintervall.

(100)

Såsom förklaras i skäl 95 har kommissionen presenterat de mikroekonomiska indikatorerna i absoluta värden i avsnittet ”Skada”. De återstående makroekonomiska indikatorer som kommissionen också presenterade i avsnittet ”Skada” grundar sig inte bara på uppgifter från de unionsproducenter som ingick i urvalet, utan från hela unionen, såsom förklaras i avsnittet ”Skada”. Begäran avslogs därför.

(101)

När det gäller försäljningsvolymen för de unionsproducenter som ingick i urvalet bad CCCME kommissionen att tillhandahålla uppgifter om i) procentandelen för den försäljning som de fyra unionsproducenters som ingick i urvalet gjorde direkt till oberoende kunder och till närstående företag under skadeundersökningsperioden, i unionen och utanför unionen, ii) den geografiska täckningen för unionsproducenternas försäljning till närstående och icke-närstående parter, iii) huruvida all försäljning i EU till de närstående parterna skedde till närstående enheter som fyllt i bilaga I till frågeformuläret, och iv) vilken procentandel av den totala produktionen i EU för de fyra unionsproducenter som ingick i urvalet som exporterades varje år under skadeundersökningsperioden. Vidare hävdade den kinesiska handelskammaren att om inte alla närstående företag har fyllt i bilaga I skulle detta innebära att försäljningen till de oberoende kunderna inte skulle motsvara 38 % av försäljningen i unionen, vilket kommissionen anger i noteringen till ärendehandlingarna om urvalet av unionsproducenter.

(102)

När det gäller försäljningen till icke-närstående och närstående företag i unionen lämnade kommissionen ytterligare förtydliganden i noteringen till ärendehandlingarna av den 4 juni 2024 (17), där den uppgav att den samlade in denna försäljning till prisnivån till den första icke-närstående kunden och konsoliderade denna försäljning med försäljningen till icke-närstående kunder hos de unionsproducenter som ingick i urvalet. När det gäller försäljningen utanför unionen erinras det om att syftet med undersökningen bland annat är att bedöma den ekonomiska och finansiella situationen för unionsindustrins produktion och försäljning i unionen och inte utanför unionen. Verkningarna av unionsindustrins export förklarades i skälen 1183–1185. Dessutom var den geografiska täckningen av försäljningen för de unionsproducenter som ingick i urvalet konfidentiell till sin natur och de kinesiska exporterande producenterna ombads inte att lämna sådana uppgifter i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna. Den kinesiska handelskammaren förklarade inte heller varför denna särskilda information var relevant.

(103)

Den kinesiska handelskammaren begärde också att kommissionen skulle ange förhållandet mellan produktionskapacitet och produktion av batterielfordon och andra fordonstyper under skadeundersökningsperioden.

(104)

Kommissionen erinrade om att den aktuella undersökningen endast omfattade batterielfordon och att produktionskapaciteten och produktionen av andra fordon hos de unionsproducenter som ingick i urvalet därför var irrelevant. Begäran avslogs därför.

(105)

Den kinesiska handelskammaren begärde att kommissionen skulle tillhandahålla en förteckning över de medlemsstater som omfattas av de unionsproducenter som ingick i urvalet och hävdade att det geografiska läget för de unionsproducenter som ingick i urvalet har redovisats i fall där unionsproducenterna har beviljats anonymitet.

(106)

Kommissionen erinrade om att det fanns ett litet antal producenter av batterielfordon i unionen. Dessutom är platsen för deras produktion offentlig information. I detta fall kunde kommissionen därför inte uppge var de unionsproducenter som ingick i urvalet är belägna, eftersom detta skulle kunna göra respektive enheter igenkännliga och därmed äventyra anonymiteten. Begäran avslogs därför.

(107)

Den kinesiska handelskammaren begärde också att kommissionen skulle tillhandahålla i) en kombinerad förteckning över produktkontrollnummer som såldes av de fyra unionsproducenter som ingick i urvalet under skadeundersökningsperioden i och utanför unionen, med åtskillnad mellan försäljning till närstående företag och till icke-närstående företag, ii) marknadssegment som omfattades av unionsproducenternas försäljning av batterielfordon till närstående och icke-närstående enheter i och utanför unionen och iii) de produktegenskaper som efterfrågades i tabellen med rubriken ”produktegenskaper” i frågeformuläret för unionsproducenterna.

(108)

Kommissionen noterade att den i frågeformuläret endast begärde information på produktkontrollnummernivå för undersökningsperioden och inte för hela skadeundersökningsperioden. Detta gjordes för både de unionsproducenter som ingick i urvalet och de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen kunde därför inte tillhandahålla den kinesiska handelskammaren uppgifter som den inte hade. Uppgifterna om produktkontrollnummer och produktegenskaper för varje unionsproducent som ingår i urvalet och de kinesiska exporterande producenterna är dessutom konfidentiella till sin natur och kunde därför inte läggas till i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna för undersökningen. I det individuella utlämnandet av uppgifter lämnas normalt produktkontrollnumren ut till de kinesiska exporterande producenter och unionsproducenter som ingår i urvalet, om produktkontrollnumren inte är konfidentiella. När det gäller marknadssegmenten ansåg kommissionen, såsom förklaras i skälen 1040–1048, inte att det var nödvändigt att göra en marknadssegmenteringsanalys. Begäran avslogs därför.

(109)

Synpunkter på inledandet av undersökningen inkom från de kinesiska myndigheterna, den kinesiska handelskammaren och företag 24.

(110)

De kinesiska myndigheterna hävdade att undersökningen är rent politisk och diskriminerande och att EU självt har beviljat miljarder euro i subventioner för att bygga en leveranskedja för batterielfordon under de senaste åren och kommer att fortsätta att subventionera sin batterielfordonsindustri i framtiden. De kinesiska myndigheterna ansåg att denna undersökning var skadlig för utvecklingen av den globala batterielfordonsindustrin, särskilt eftersom leveranskedjorna för batterielfordon i Kina och unionen är beroende av varandra och djupt integrerade, och undersökningen kommer att skapa hinder för bilaterala insatser för att bekämpa klimatförändringarna.

(111)

Alla subventioner är inte utjämningsbara enligt subventionsavtalet, och denna undersökning är begränsad till subventioner som ges i Kina till förmån för exporterande producenter av den berörda produkten. Under alla omständigheter påverkar inte de kinesiska myndigheternas påståenden kommissionens preliminära slutsatser att de kinesiska myndigheterna har beviljat subventioner till de exporterande producenterna av batterielfordon, som är utjämningsbara enligt subventionsavtalet och grundförordningen. I motsats till de kinesiska myndigheternas påstående skapar de kinesiska utjämningsbara subventionerna illojal konkurrens som endast skulle hämma utvecklingen av den globala batterielfordonsindustrin, särskilt unionsindustrin. Bilaterala insatser för att bekämpa klimatförändringarna kan inte bygga på illojal konkurrens från subventionerade batterielfordon till lågt pris, utan bör bygga på lika villkor där rättvis konkurrens och innovation kommer att driva på den gröna omställningen. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(112)

De kinesiska myndigheterna hävdade att de inte gavs någon meningsfull och lämplig möjlighet i den mening som avses i artikel 13.1 i subventionsavtalet till samråd före inledandet, eftersom kommissionen offentligt tillkännagav inledandet av undersökningen innan den bjöd in de kinesiska myndigheterna till samråd, som planerades under en period med nationella helgdagar i Kina, vilket äventyrade de kinesiska myndigheternas förmåga att genomföra lämpliga samråd. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att de inte hade fått någon information eller bevis avseende produktdefinitionen, de särskilda omständigheter som motiverade undersökningen på eget initiativ, unionsindustrins sammansättning, de uppgifter och bevis som låg till grund för påståendena om subventionering, uppgifter om risken för skada och de uppgifter som låg till grund för orsakssambandet. Dessutom omfattade samrådet före inledandet inte alla påstådda subventionssystem.

(113)

I enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen och artikel 13.1 i subventionsavtalet och utjämningsåtgärder uppmanade kommissionen de kinesiska myndigheterna att inleda samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller de påstådda subventionerna innan undersökningen inleddes. Det tillkännagivande som kommissionens ordförande gjorde i sitt tal om tillståndet i unionen den 13 september 2023 om att kommissionen skulle inleda en antisubventionsundersökning av elfordon från Kina utgjorde inte inledandet av undersökningen. Den 22 september 2023 mottog de kinesiska myndigheterna en verbalnot där de underrättades om Europeiska kommissionens beslut att inleda ett antisubventionsförfarande på eget initiativ. Detta var före de nationella helgdagarna i Kina. Tillsammans med denna verbalnot tillhandahölls de kinesiska myndigheterna en sammanfattning av subventioneringen och risken för skada, med tillräcklig bevisning för förekomsten av utjämningsbara subventioner, skada och orsakssamband. Varken artikel 11.8 i grundförordningen eller artikel 13.1 i subventionsavtalet krävde att kommissionen skulle översända alla handlingar som tillhörde undersökningen på eget initiativ till de kinesiska myndigheterna innan undersökningen inleddes. De system som enligt uppgift inte omfattades av samråden är inte andra subventioner som identifierats utan omfattas av system som diskuterades mellan kommissionen och de kinesiska myndigheterna under samråden. Dessa påståenden avvisades därför.

(114)

De kinesiska myndigheterna hävdade att dess rätt till försvar påverkades av kommissionens vägran att bevilja en lämplig förlängning av tidsfristen, trots att de kinesiska myndigheterna angav ett antal skäl för en sådan förlängning.

(115)

I tillkännagivandet om inledande anges i avsnitt 9 att förlängningar av tidsfristerna endast bör begäras i undantagsfall och endast kommer att beviljas om det vederbörligen motiveras av goda skäl. Dessutom angavs att när det gäller tidsfrister för inlämning av andra uppgifter än svar på frågeformulär kommer förlängningarna att begränsas till tre dagar, såvida inte särskilda omständigheter kan påvisas. De kinesiska myndigheterna kunde inte påvisa sådana exceptionella omständigheter som skulle motivera en förlängning av tidsfristen på mer än tre dagar. På grund av den helg som inföll inom denna tredagarsförlängning tillhandahölls de kinesiska myndigheterna en förlängning med fyra kalenderdagar. Därför avvisades påståendet.

(116)

Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren att kraven på att på eget initiativ inleda en undersökning enligt artikel 10.8 i grundförordningen inte var uppfyllda. Enligt de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren kunde kommissionen inte fastställa förekomsten av några särskilda omständigheter som skulle motivera inledandet av en undersökning utan att ha mottagit ett skriftligt klagomål från unionsindustrin eller på dess vägnar. De kinesiska myndigheterna hävdade att unionens batterielfordonsindustri kunde ha lämnat in ett klagomål själv och att det faktum att den inte gjorde det var ett tydligt bevis för att det inte förelåg några exceptionella och särskilda omständigheter som motiverade att undersökningen inleddes på eget initiativ. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att unionsproducenterna av batterielfordon offentligt motsatte sig den aktuella undersökningen och att detta var ett tydligt bevis för att det inte fanns några exceptionella och särskilda omständigheter som motiverade att ärendet inleddes på eget initiativ.

(117)

I tillkännagivandet om inledande motiverade kommissionen i tillräcklig utsträckning inledandet på eget initiativ. Kommissionen ansåg särskilt att den snabba marknadspenetrationen av den kinesiska lågprisimporten och den subventionerade importen av batterielfordon, som hotar att orsaka irreparabel skada för unionsindustrin, var av särskild karaktär som motiverade inledandet av en undersökning på eget initiativ. Subventioneringen av den kinesiska batterielfordonssektorn har orsakat ett stort och ökande inflöde av importerade batterielfordonsprodukter från Kina på unionsmarknaden till priser som har pressat ner priserna eller förhindrat prisökningar som annars skulle ha ägt rum, vilket hotar att vålla unionsindustrin väsentlig skada, som skulle kunna vara oåterkallelig på grund av den tekniska utvecklingen och nivån på den finansiering av FoU som krävs. Möjligheten för unionsindustrin för batterielfordon att lämna in ett klagomål påverkar inte i sig kommissionens slutsats i detta särskilda fall, eftersom det fanns särskilda omständigheter som motiverade inledandet av undersökningen på eget initiativ. Kommissionen kommenterar inte heller pressrapporterna. Dessa påståenden avvisades därför.

(118)

De kinesiska myndigheterna hävdade att tillkännagivandet om inledande inte innehöll några bevis för förmånlig utlåning och exportkreditförsäkring, otillräckliga bevis för tillhandahållande av bidrag, inga bevis för tillhandahållande av varor och tjänster till mindre än skälig ersättning, inga bevis för att undersöka uteblivna eller icke uppburna statliga intäkter och en felaktig uppfattning om exportskatterabatter.

(119)

Uppgifterna i tillkännagivandet om inledande baseras på de uppgifter som rimligen fanns tillgängliga för kommissionen innan undersökningen inleddes. Såsom framgår av memorandumet om tillräcklig bevisning, vilken innehåller kommissionens bedömning av all bevisning rörande Folkrepubliken Kina och på grundval av vilken kommissionen inledde undersökningen, fanns det tillräcklig bevisning i det inledande skedet som tydde på att de påstådda subventionerna var utjämningsbara med hänsyn till förekomst, omfattning och art. För alla olika system som hävdades i tillkännagivandet om inledande tillhandahöll kommissionen den rättsliga grunden, dessa subventionssystems selektivitet för batterielfordonssektorn och, i den mån kommissionen hade tillgång till dem, detaljerad information från offentligt tillgängliga källor om de subventionsbelopp som de kinesiska myndigheterna tillhandahållit de exporterande producenterna av batterielfordon. Kommissionen ansåg därför att den hade tillräcklig bevisning för utjämningsbar subventionering i enlighet med grundförordningen och subventionsavtalet.

(120)

De kinesiska myndigheterna uppgav att i de undersökningar som inleds på grundval av en framställning från unionsindustrin kontrolleras i allmänhet frågorna om unionsproducenternas import från det undersökta landet och deras förbindelser med de exporterande producenterna samt deras verksamhet i unionen i samband med den undersökning av representativitet som utförs innan undersökningen inleds. De kinesiska myndigheterna uppmanade därför kommissionen att i) klargöra om kommissionen i definitionen av unionens batterielfordonsindustri i tillkännagivandet om inledande beaktade det faktum att vissa unionsproducenter har produktion i Kina, att vissa ägs av kinesiska företag eller har liten produktion i unionen, ii) tillhandahålla uppgifter om sammansättningen av unionens batterielfordonsindustri i form av antalet producenter och producentgrupper, den totala volymen av unionens batterielfordonsproduktion och den totala volymen och värdet av unionsindustrins batterielfordonsförsäljning för varje år under skadeundersökningsperioden, iii) klargöra om kommissionen uteslöt några unionsproducenter av batterielfordon från den förteckning över 12 producenter som nämns i tillkännagivandet om inledande, iv) ange den totala volymen och värdet av batterielfordonsproducenternas import från Kina och andra länder än Kina, och v) ange volymen och värdet, även om det rör sig om intervall, av importen från Kina som görs av batterielfordonsproducenter i unionen jämfört med deras totala produktion och försäljning i EU.

(121)

Kommissionen noterade att den aktuella undersökningen inleddes på eget initiativ och inte på grundval av ett klagomål. I den aktuella undersökningen behövde kommissionen därför inte utföra någon undersökning om representativitet. Av detta följer att de kinesiska myndigheternas begäran om klargörande och begäran om uppgifter i samband med tillkännagivandet om inledande inte var relevanta i detta avseende och därför avslogs.

(122)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen i tillkännagivandet om inledande selektivt och omotiverat använde flera databaser såsom Global Trade Atlas (GTA), Eurostat och S&P Global Mobility för olika aspekter av skadebedömningen utan att försöka förena uppgifterna eller förklara hur eller varför en särskild datauppsättning var lämplig för en specifik del av skadebedömningen.

(123)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. I tillkännagivandet om inledande använde kommissionen de uppgifter som den hade tillgång till innan undersökningen inleddes. Förutom Eurostat ägs de två andra databaserna inte av kommissionen och kommissionen kunde därför inte till fullo stämma av uppgifterna i dessa databaser. I tillkännagivandet om inledande förklarade kommissionen dessutom att den när det var möjligt dubbelkontrollerade uppgifterna i dessa databaser och vid behov justerade dessa uppgifter med andra uppgifter som den hade till sitt förfogande. Kommissionen förklarade också att uppgifterna från S&P Global Mobility gav en mer detaljerad bild av de typer av batterielfordon som såldes på unionsmarknaden och förklarade de två moduler av uppgifter som de använde. Dessutom användes Eurostats databas för importvolymen av batterielfordon från Kina, medan GTA användes för Kinas exportvolym till unionen. Importvolymen av batterielfordon från Kina till unionen och exportvolymen av batterielfordon från Kina till unionen är inte densamma eftersom de baseras på uppgifter som rapporterats av olika tullmyndigheter. Oavsett informationskällan var slutsatsen densamma, dvs. import-/exportvolymen av batterielfordon från Kina ökade under den period som omfattades av tillkännagivandet om inledande. Därför avvisades påståendet.

(124)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen i tillkännagivandet om inledande hade jämfört halvårsuppgifterna för 2023 med tidigare helår, såsom 2020, 2021 och 2022, för att dra slutsatser om de kinesiska importpriserna och marknadsandelarna och deras priseffekter på unionens industri för batterielfordon, för att uppskatta de framtida priseffekterna av denna import samt med avseende på situationen för unionens batterielfordonsindustri, och att en sådan bedömning inte var objektiv.

(125)

I tillkännagivandet om inledande använde kommissionen som bedömningsperiod helåren 2020, 2021 och 2022 och första halvåret 2023 med tanke på att undersökningen inleddes i oktober 2023 (se skäl 1). För bedömningen av utvecklingen av volymskadeindikatorerna, såsom importvolym, försäljning, export, produktion och konsumtion, beräknade kommissionen ett index endast för helåren med 2020 som basår. Kommissionen beräknade inte ett index för första halvåret 2023 med användning av basåret 2020, eftersom bedömningsperioden och basåret för en volymindikator bör vara identiska (dvs. ett halvår kan inte jämföras med ett helår). Genomsnittspriserna är inte en volymindikator och därför beräknade kommissionen ett index för första halvåret 2023 med helåret 2020 som basår. En sådan bedömning är fullständigt objektiv för industrier som batterielfordonsindustrin, vars försäljningspriser inte varierar per säsong och så länge som den berörda tidsperioden redovisas. När det gäller marknadsandelar beräknade kommissionen marknadsandelarna för varje helår (2020, 2021 och 2022) samt första halvåret 2023 och förklarade hur marknadsandelen utvecklades under denna period. När det gäller kommissionens slutsatser i tillkännagivandet om inledande avseende den kinesiska importens priseffekter på unionsindustrin för batterielfordon och de uppskattade framtida priseffekterna av denna import förklarade de kinesiska myndigheterna inte exakt varför kommissionen inte var objektiv i sina slutsatser. Därför avvisades påståendet.

(126)

De kinesiska myndigheterna hävdade att uppgifterna om unionsindustrins försäljningsvolym och försäljningspriser baserades på olika datakällor och dataset och att kommissionens bedömning därför inte var objektiv. Den kinesiska handelskammaren hävdade att det faktum att kommissionen använde olika dataset för olika aspekter av skadebedömningen gjorde det omöjligt att få en korrekt bild av situationen för unionsindustrin för batterielfordon.

(127)

Kommissionen höll inte med om dessa påståenden. Uppgifterna i tillkännagivandet om inledande baseras på de uppgifter som rimligen var tillgängliga för kommissionen innan undersökningen inleddes. I tillkännagivandet om inledande var kommissionen tvungen att använda flera databaser såsom Eurostat, GTA och S&P Global Mobility, eftersom det inte fanns någon enskild databas som innehöll alla de uppgifter som kommissionen behövde i sin bedömning. Det faktum att unionsindustrins försäljningsvolym inte baserades på samma databas som försäljningspriserna innebär inte att kommissionens bedömning inte är objektiv. Såsom förklaras i tillkännagivandet om inledande angav den databas som kommissionen använde för att bedöma unionsindustrins prisutveckling inte bilens ursprung. Detta var särskilt viktigt för de batterielfordon som producerade av Teslagruppen, för vilka vissa modeller av batterielfordon kunde produceras både i Kina och i unionen. Dessa påståenden avvisades därför.

(128)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren begärde att kommissionen i) skulle lämna ytterligare uppgifter om de datamoduler och rapporter från S&P Global Mobility som kommissionen använt i tillkännagivandet om inledande, närmare bestämt om metoden för S&P Global Mobilitys insamling av uppgifter om försäljningsvolym och försäljningsvärde, inbegripet grunden för insamlingen av uppgifter, källan och huruvida uppgifterna innehåller några uppskattningar och i så fall vilken typ av uppskattningar det rör sig om, och ii) skulle lämna ut de underliggande uppgifter från S&P Global Mobility som kommissionen har sorterat/valt ut på grundval av specifika parametrar. Det uppgavs vidare att även om S&P Global Mobility var en betald publikation, kunde den likställas med GTA och att kommissionen, liksom den i antidumpningsundersökningar lämnar ut detaljerade uppgifter från GTA (i samband med urvalet av representativa länder), i likhet med GTA, bör tillhandahålla detaljerade uppgifter om mobilitetsmodulerna. Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att de underliggande uppgifterna från S&P Global Mobility och uppgifterna om källan och den metod som används för datainsamling när det gäller volymen och värdet av batterielfordonsförsäljningen och dess ursprung är avgörande för att berörda parter ska kunna kontrollera trovärdigheten och tillförlitligheten hos de uppgifter som kommissionen använder. Den kinesiska handelskammaren hävdade att det inte var klart om uppgifterna från S&P Global Mobility matchar de två moduler som kommissionen använder och omfattar all försäljning av batterielfordon från Kina och EU i unionen från början.

(129)

Såsom förklaras i tillkännagivandet om inledande använde kommissionen två datamoduler från S&P Global Mobility för att bedöma importen av kinesiska batterielfordon till unionen. En datamodul (modul 1) baserades på uppgifter om produktionsvolym för försäljning på unionsmarknaden. I denna modul kunde kommissionen fastställa den exakta produktionsplatsen för en särskild batterielfordonsmodell som var avsedd att säljas på unionsmarknaden. Detta var särskilt relevant för de batterielfordonsmodeller som såldes på unionsmarknaden men som producerades i flera länder (inte bara i Kina), t.ex. Teslagruppens modeller. En annan datamodul (modul 2) baserades på uppgifter om försäljning av batterielfordon på unionsmarknaden. I denna modul var det dock inte möjligt att identifiera exakt var en viss bilmodell producerades. Såsom de kinesiska myndigheterna har framhållit är S&P Global Mobility en betald publikation och kommissionen kan därför inte lämna ut de underliggande uppgifterna. Uppgiftsnivån i S&P Global Mobility (produktion för försäljning i unionen per producent, fordonsmodell osv.) är inte jämförbar med de uppgifter som kommissionen lämnar från GTA (importuppgifter) för valet av det representativa landet i antidumpningsundersökningen. De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren kan dock köpa uppgifterna från S&P Global Mobility. Under alla omständigheter noterade kommissionen att den kinesiska handelskammaren redan hade tillgång till uppgifterna från S&P Global Mobility, modul 2, eftersom dessa uppgifter användes i den analys som lämnades i bilaga I till den kinesiska handelskammarens inlaga av den 20 december 2023. Begäran avslogs därför.

(130)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen i tillkännagivandet om inledande klassificerade unionens batterielfordon i olika segment, men inte lämnade några uppgifter om kinesiska batterielfordon och huruvida de var jämförbara med unionens batterielfordon inom varje segment. Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att man i tillkännagivandet om inledande inte beaktade konkurrensen och utbytbarheten mellan kinesiska batterielfordon och de batterielfordon som producerades av unionsproducenterna i unionen inom varje segment. Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att det inom varje segment kunde finnas olika modeller och karosserityper av batterielfordon, såsom bilar och stadsjeepar, och att denna skillnad i karrosserityper påverkade prisjämförbarheten och att skillnaden i karosserityper, bland andra faktorer, också gör batterielfordonsmodeller inom ett visst segment sannolikt ojämförbara.

(131)

De segment (i fråga om produkttyper) som kommissionen använde för prisjämförelsen skapades inte av kommissionen i den aktuella undersökningen. Uppgifterna om segment fanns tillgängliga i de uppgifter som hämtats från S&P Global Mobility, eftersom alla batterielfordon som säljs på unionsmarknaden klassificeras i sådana segment av andra tredje parter, såsom producenter, bilhandlare, uthyrningsföretag osv. Dessa segment gäller både batterielfordon som produceras av unionsindustrin och batterielfordon som importeras från Kina. I tillkännagivandet om inledande behövde kommissionen inte heller göra någon ingående jämförelse mellan importerade batterielfordon från Kina och de batterielfordon som produceras av unionsindustrin. En sådan jämförelse görs under undersökningens gång på grundval av produktkontrollnummer som de kinesiska exporterande producenter och unionsproducenter som ingick i urvalet ombeds lämna in. Därför avvisades påståendet.

(132)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade att när det gäller utvecklingen av de kinesiska priserna på batterielfordon på unionsmarknaden hade kommissionen använt uppgifter från Eurostat som omfattade unionsindustrins självimport och dragit slutsatsen att priserna minskade med 2 % under perioden 2020 och första halvåret 2023, men ignorerat det faktum att uppgifterna från S&P Global Mobility visade en ökning på 3 % av det vägda genomsnittliga försäljningspriset för den kinesiska batterielfordonsimporten mellan 2022 och första halvåret 2023. Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att eftersom merparten av importen från Kina gjordes av unionsindustrin till internpriser kan ingen meningsfull bedömning av de kinesiska importpriserna för batterielfordon göras på grundval av uppgifter från Eurostat.

(133)

Kommissionen noterade att de kinesiska myndigheterna lämnade motstridiga påståenden. Å ena sidan hävdade de att det inte var objektivt för kommissionen att jämföra genomsnittspriserna under ett halvår med genomsnittspriserna under ett år (se skäl 124) och å andra sidan kritiserade de kommissionen för att den i sin analys inte tog hänsyn till prisökningen under första halvåret 2023 jämfört med 2022. Vid bedömningen av importprisernas utveckling måste kommissionen dessutom ta hänsyn till all import från Kina, även om en del av den skedde till internpriser. Dessutom angav uppgifterna om S&P Global Mobility inte importpriset från Kina, utan det vägda genomsnittliga priset till slutkonsumenten av batterielfordon som importerats från Kina. Dessa påståenden avvisades därför.

(134)

De kinesiska myndigheterna hävdade att det vägda genomsnittliga importpriset per enhet som baserades på Eurostat inte var kopplat till det faktiska försäljningspriset för batterielfordon till konsumenten enligt S&P Global Mobilitys uppgifter, och att detta därför tydde på att prisbedömningen i tillkännagivandet om inledande inte var objektiv eller baserad på faktisk bevisning.

(135)

Priserna i de två databaserna Eurostat och S&P Global Mobility skiljer sig åt, eftersom de är priser för olika typer av kunder och i olika handelsled. Därför avvisades påståendet.

(136)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionens påstående i tillkännagivandet om inledande, att modul 2 i S&P Global Mobility som användes för prisjämförelse mellan unionsindustrin och den kinesiska importen omfattade merparten av försäljningen av alla batterielfordon på unionsmarknaden i de viktigaste medlemsstaterna, gör att omfattningen och täckningen av uppgifterna från S&P Global Mobility kan ifrågasättas. Detta påstående upprepades av den kinesiska handelskammaren, som vidare bad kommissionen att förklara sitt val av uppgiftskällor och de använda uppgifternas representativitet.

(137)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. I tillkännagivandet om inledande behövde kommissionen inte göra någon prisjämförelse mellan unionsindustrins alla batterielfordon och kinesiska batterielfordon. Såsom förklaras i tillkännagivandet om inledande omfattade modul 2 i S&P Global Mobility merparten av försäljningen av alla batterielfordon på unionsmarknaden i de viktigaste medlemsstaterna och var därför representativ. Eftersom undersökningen inleddes på eget initiativ hade kommissionen inga uppgifter från unionsindustrin i tillkännagivandet om inledande och utnyttjade därför bästa tillgängliga information för prisjämförelsen, dvs. uppgifter från S&P Global Mobility, som är en tillförlitlig uppgiftskälla som används av bilproducenterna.

(138)

Dessutom uppgav de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren att eftersom kommissionen inte avslöjade den volym av batterielfordon från Kina och unionen som beaktades för priseffekterna som helhet och per segment, kunde de inte förstå om den segmentspecifika och den totala prisskillnad som beräknats var representativ.

(139)

I tillkännagivandet om inledande gjorde kommissionen ingen prisbedömning per segment i den mening som avses med segmentering av marknaden. Kommissionen använde segmentfaktorn för prisjämförelse i fråga om produkttyper för att göra jämförelsen meningsfull med tanke på de olika modeller av batterielfordon som såldes på unionsmarknaden i avsaknad av andra tillgängliga uppgifter i detta avseende. Kommissionen behövde därför inte lämna ut uppgifter om den volym av batterielfordon i Kina och unionen som beaktades för priseffekterna. Detta påstående avvisades därför.

(140)

Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte preciserade om de personbilssegment som kommissionen angav och beaktade för prisjämförelsen skapades av kommissionen eller också användes av S&P Global Mobility.

(141)

Kommissionen erinrade om att uppgifterna om segmenten fanns tillgänglig i modul 2 i S&P Global Mobility.

(142)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade också att det inte hade gjorts någon prisjämförelse för vissa segment i tillkännagivandet om inledande och att det inte hade lämnats någon förklaring till varför de uteslöts. De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att om kinesiska batterielfordon inte såldes inom dessa segment på unionsmarknaden, bör dessa batterielfordonstyper undantas från produktdefinitionen.

(143)

Såsom förklaras i skäl 139 gjorde kommissionen ingen prisjämförelse per segment i den mening som avses med segmentering. Dessutom omfattade undersökningen alla batterielfordon och det var därför irrelevant om de kinesiska exporterande producenterna inte exporterade batterielfordon inom vissa segment till unionsmarknaden. Dessa påståenden avvisades därför.

(144)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen i sin prisjämförelse bör ha tagit hänsyn till andra faktorer som påverkar jämförbarheten, såsom skillnaderna i försäljningsvolymer till kunderna och handelsled.

(145)

I tillkännagivandet om inledande är kommissionen inte skyldig att göra en prisjämförelse som tar hänsyn till alla faktorer som påverkar jämförbarheten före inledandet av undersökningen, och kommissionen har inte tillgång till sådana detaljerade uppgifter. En sådan beräkning görs under undersökningens gång på grundval av detaljerade uppgifter från de kinesiska exporterande producenter och unionsproducenter som ingår i urvalet. Därför avvisades påståendet.

(146)

De kinesiska myndigheterna, den kinesiska handelskammaren och företag 24 hävdade att den prisjämförelse som kommissionen gjorde i tillkännagivandet om inledande inte var objektiv, eftersom den uteslöt Teslagruppens försäljning trots att denna försäljning var betydande.

(147)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. Såsom förklaras i tillkännagivandet om inledande rapporterades inte ursprunget för Teslagruppens försäljning på unionsmarknaden i den databas från S&P Global Mobility som kommissionen använde för prisjämförelsen. I tillkännagivandet om inledande behövde kommissionen inte heller göra någon prisjämförelse för all exportförsäljning och all unionsindustriförsäljning. Uppgifterna i tillkännagivandet om inledande baseras på de uppgifter som rimligen var tillgängliga för kommissionen innan undersökningen inleddes. Därför avvisades påståendet.

(148)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen i tillkännagivandet om inledande gjorde en prisjämförelse för 2022 och första halvåret 2023 och inte beaktade uppgifterna för 2020 och 2021, och inte heller beaktade hur priserna på batterielfordon i Kina och unionen interagerade över tid och hänvisade i detta avseende till överprövningsorganets rapporter i China – HP-SSST (EU och Japan) (18). Den kinesiska handelskammaren upprepade detta påstående i sin inlaga av den 20 december 2023 och hänvisade även till panelrapporten i Morocco – Definitive AD Measures on Exercise Books (Tunisia) (19).

(149)

Kommissionen noterade att de två WTO-rapporterna hänvisar till den prisanalys som görs under en undersökning och inte till den som görs i en framställning eller ett dokument om inledande, där beviskraven är lägre. Kommissionen ansåg att den prisanalys som presenterades i tillkännagivandet om inledande var tillräcklig innan undersökningen inleddes. En mer ingående analys görs under undersökningens gång på grundval av de uppgifter som lämnats av de kinesiska producenter och unionsproducenter som ingår i urvalet. Därför avvisades påståendet.

(150)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade också att kommissionen vid prisjämförelsen inte tog hänsyn till importen från unionsproducenterna av batterielfordon och att unionsproducenternas prissättningsstrategi för batterielfordon som produceras i Kina sannolikt påverkades av unionsproducenternas övergripande affärsstrategi.

(151)

När det gäller prisjämförelsen uteslöt kommissionen Teslas försäljning från prisjämförelsen endast eftersom den information som den hade tillgång till inte kunde skilja mellan batterielfordon från Tesla som produceras i Kina och de som produceras i unionen, såsom förklaras i skäl 147. Kommissionen noterade vidare att de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren inte underbyggde sitt påstående om unionsindustrins prissättningsstrategi. Dessa påståenden avvisades därför.

(152)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade också att kommissionen vid prisjämförelsen inte tog hänsyn till varumärkesfaktorn utan att förklara hur kommissionen bör ta hänsyn till denna faktor i sin prisjämförelse. Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren att unionsindustrins ökade försäljningspriser i kombination med den stigande försäljningsvolymen väcker frågor om i vilken utsträckning batterielfordon av kinesiskt märke konkurrerar med unionsindustrin och att de påstådda lägre priserna på importen av batterielfordon från Kina inte i sig är ett tecken på att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras eller på prisnedgång. De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren uppgav att panelen i Morocco – Definitive AD Measures on Exercise Books (Tunisia) (20) noterade att en undersökning av priseffekterna kräver att en undersökande myndighet tar hänsyn till skillnaderna mellan de tre priseffekterna, eftersom de faktorer som är relevanta för övervägandena om betydande prisunderskridande skiljer sig från dem som är relevanta för övervägandena om betydande prisnedgång och förhindrande av prisökningar som annars skulle ha ägt rum. De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren noterade vidare att det inte gjordes någon oberoende analys av prisnedgång och förhindrande av prisökningar och att påståendet om prisnedgång var ogrundat eftersom unionsindustrins priser ökade under skadeundersökningsperioden. Företag 24 lade också till som faktorer som kommissionen inte beaktade i tillkännagivandet om inledande för prisanalysen, i) marknadssegmenten och ii) andra faktorer som påverkar konkurrenskraften inom fordonssektorn, utan att specificera dessa faktorer.

(153)

Kommissionen ansåg att den lämnade tillräckliga uppgifter om priserna i tillkännagivandet om inledande, som baserades på de uppgifter som rimligen var tillgängliga för kommissionen innan undersökningen inleddes. Under undersökningen kommer kommissionen att genomföra en djupgående analys av priserna på grundval av de uppgifter som lämnats av de kinesiska exporterande producenter och unionsproducenter som ingick i urvalet.

(154)

När det gäller bedömningen av den påstådda sårbarheten hos unionens batterielfordonsindustri hävdade de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren i) att kommissionen i tillkännagivandet om inledande selektivt fokuserade på specifika ekonomiska indikatorer för unionsindustrin, såsom produktionsvolym, försäljningsvolym, marknadsandel, försäljningspriser och sysselsättning, medan den förbisåg andra indikatorer som är avgörande för bedömningen av situationen och framtidsutsikterna för unionens batterielfordonsindustri, såsom produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, produktionskostnader, faktorer som påverkar försäljningspriserna, lönsamhet och räntabilitet, ii) att de indikatorer som kommissionen använde i tillkännagivandet om inledande visade på en sund unionsindustri, eftersom unionsindustrin hade den största marknadsandelen under skadeundersökningsperioden, och att den marginella minskning av marknadsandelen som observerades under en sexmånadersperiod inte var en tillförlitlig indikator på sårbarhet, eftersom unionens batterielfordonsproducenter lyckades sälja hela sin produktion och ökade produktionen, samtidigt som de upplevde en betydande försäljningstillväxt på en expanderande marknad, iii) att unionsindustrins försäljning ökade mellan 2020 och 2022 i en takt som var högre än ökningstakten för konsumtionen i unionen, iv) att unionsindustrins försäljningspriser, som ökade med 30 %, tyder på att unionsproducenterna kunde behålla sin marknadsandel och höja priserna trots den kinesiska importen av batterielfordon, v) att den ökande sysselsättningen visar att unionsindustrin är optimistisk när det gäller sina framtidsutsikter och vi) att unionsindustrins export ökade. Företag 24 hävdade också att unionsindustrin inte befann sig i en sårbar situation och att den faktiskt växte, eftersom uppgifterna om försäljningsvolym, produktion och export uppvisade en positiv trend, medan uppgifterna om marknadsandel inte visar någon tydlig trend trots att marknaden förbättrats sedan 2021.

(155)

I tillkännagivandet om inledande lade kommissionen fram de uppgifter som var offentligt tillgängliga, med tanke på att undersökningen inleddes på eget initiativ. Kommissionen ansåg att den tillhandahöll tillräckliga uppgifter om unionsindustrins sårbarhet i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen förklarade särskilt att unionsindustrins situation inte pekade på förekomsten av väsentlig skada som skulle vållas av import från Kina. De kinesiska exportörerna har dock ökat sin penetration på unionsmarknaden betydligt under en mycket kort tidsperiod, till priser som är betydligt lägre än unionsindustrins priser, vilket sänker priserna eller förhindrar prisökningar som annars skulle ha ägt rum och följaktligen utövar ett betydande tryck på unionens försäljning, marknadsandelar och vinstmarginaler. Detta är särskilt viktigt i ett sammanhang där unionsindustrin kommer att behöva uppnå större försäljningsvolymer på marknaden för batterielfordon för att kompensera för de stora investeringar som behövs för att den ska förbli konkurrenskraftig i omställningen till fullständig elektrifiering. En kraftigt ökad lågprisimport av batterielfordon med ursprung i Kina som vinner betydande marknadsandelar på en växande marknad skulle leda till att unionsindustrin ådrar sig stora förluster som snabbt skulle kunna bli ohållbara.

(156)

När det gäller risken för skada hävdade de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren att kommissionen inte hade lämnat någon bevisning och förklaring avseende det rättsliga kravet i inledningsfrasen i artikel 8.8 i grundförordningen om ändrade omständigheter som leder till en situation där skada klart förutses och är nära förestående och att kommissionen inte hade gjort någon framåtblickande analys.

(157)

I tillkännagivandet om inledande lade kommissionen fram tillräcklig bevisning för att visa att utvecklingen av den subventionerade importen skulle utgöra en överhängande risk för skada för en redan sårbar unionsindustri. Kommissionen lade särskilt fram bevisning för att kombinationen av stora volymer och marknadsandelar till mycket låga priser av kinesiska batterielfordon skulle kunna äventyra överlevnaden för unionens batterielfordonsindustri. De exporterande producenterna av batterielfordon i Kina anser att unionsmarknaden är mycket attraktiv med tanke på den tydliga färdplanen för elektrifiering, storleken och priserna. När det gäller den framåtblickande analysen noterade kommissionen dessutom att en analys av risken för skada är framåtblickande till sin natur och att analysen av faktorerna i avsnitt 6 i tillkännagivandet om inledande utgör en framåtblickande analys. Därför avvisades påståendet.

(158)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen för att utvärdera ökningstakten för den kinesiska importen i tillkännagivandet om inledande endast beaktade de kinesiska varumärkenas marknadsandel, men bör ha inkluderat all import från Kina.

(159)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. I tillkännagivandet om inledande beräknade kommissionen marknadsandelen för all import från Kina i skadeavsnittet. I avsnittet om risk för skada kompletterade kommissionen uppgifterna om marknadsandelar i avsnittet om skada och förklarade att importen av batterielfordon från Kina kunde delas upp i tre kategorier, t.ex. europeiska varumärken, amerikanska varumärken och kinesiska varumärken, och tillhandahöll även de kinesiska varumärkenas marknadsandel. Därför avvisades påståendet.

(160)

Företag 24 hävdade att kommissionen i tillkännagivandet om inledande inte korrekt förklarade metoden för beräkning av den betydande ökningen av subventionerna till unionsmarknaden. Företag 24 hävdade särskilt att kommissionen i hög grad förlitade sig på exportuppgifter om kinesiska batterielfordon från GTA-databasen och inte förklarade den underliggande metoden i GTA-databasen med tanke på de betydande skillnaderna mellan uppgifter från GTA och andra källor såsom Eurostat och S&P Global Mobility.

(161)

Kommissionen höll inte med om den ogrundade slutsatsen från företag 24 att den i hög grad förlitade sig på uppgifter från GTA för bedömningen av ökningstakten för subventionerna till unionen. Dessutom är det inte klart vilken metod kommissionen skulle ha förklarat när det gäller GTA. Kommissionen använde tre källor som den hade till sitt förfogande innan undersökningen inleddes för att bedöma ökningen av importen/exporten av kinesiska batterielfordon till unionen: Eurostat, S&P Global Mobility och GTA. Kommissionen lade inte särskild vikt vid någon av dessa databaser i sin bedömning. Såsom framhålls av företag 24 självt rapporterade GTA uppgifter om den kinesiska exporten till unionsmarknaden. Eurostat rapporterade uppgifter om importen från Kina till unionsmarknaden. Exportvolymen kan skilja sig från importvolymen, särskilt i de fall då uppgifterna lämnas av olika tullmyndigheter. Därför avvisades påståendet.

(162)

De kinesiska myndigheterna hävdade att den marknadsandel som kommissionen beräknat för de kinesiska varumärkena på grundval av en blandning av uppgiftskällor verkade överskatta de kinesiska varumärkenas andel på ett medvetet sätt för att skapa ett falskt intryck av en betydande ökning av importen av kinesiska varumärken i unionen, eftersom den marknadsandel som kommissionen beräknat var högre än den respektive marknadsandel som ACEA rapporterat.

(163)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. Kommissionen kan inte kommentera de uppgifter om marknadsandelar som lämnats av ACEA och dess källor och metoder, eftersom den inte har tillgång till de detaljerade uppgifter som ACEA använder i detta avseende. Genom att jämföra den marknadsandel som rapporterats av ACEA med den som kommissionen beräknat för de kinesiska varumärkena förefaller det dock som om ACEA i denna beräkning inte inkluderade importen från den kinesiska gruppen Geely, i synnerhet inte Polestars försäljning.

(164)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionens bedömning inte var objektiv, eftersom unionsindustrins självimport uteslöts vid bedömningen av den framtida ökningen av den kinesiska importen och från bedömningen av unionens försäljningsvolym.

(165)

Unionsindustrins import uteslöts inte vid bedömningen av den framtida ökningen av den kinesiska importen. I skadeanalysen måste dessutom unionsindustrins försäljningsvolym endast omfatta volymen av batterielfordon som produceras i unionen. Volymen av de batterielfordon som importeras från Kina är i själva verket unionsindustrins återförsäljning på unionsmarknaden, eftersom unionsindustrin för denna typ av försäljning fungerar som handlare på unionsmarknaden och inte som producent. Därför avvisades påståendet.

(166)

De kinesiska myndigheterna och företag 24 hävdade att kommissionen inte gjorde någon objektiv granskning, eftersom bedömningen av den kinesiska batterielfordonsimporten inte hade gjorts på en segmentbasis, vilket gjordes för priseffektanalysen.

(167)

I tillkännagivandet om inledande gjorde kommissionen ingen analys av priseffekter på segmentbasis. Kommissionen jämförde helt enkelt priserna på unionsindustrins batterielfordon med de kinesiska batterielfordonen inom olika segment i fråga om produkttyper för att göra prisjämförelsen meningsfull med tanke på de olika typer av batterielfordon som såldes av unionsindustrin. Därför avvisades påståendet.

(168)

När det gäller marknadsandelen för kinesiska varumärken enligt S&P Global Mobility i tillkännagivandet om inledande begärde de kinesiska myndigheterna att kommissionen skulle i) bekräfta om de intervall för marknadsandelar som angavs är korrekta, ii) klargöra varför intervall har angetts när kommissionen enligt tillkännagivandet om inledande faktiskt hade de exakta uppgifterna och den exakta marknadsandelen för kinesiska varumärken har angetts för 2021 (dvs. 3 %).

(169)

Marknadsandelen för kinesiska varumärken tillhandahölls i intervall eftersom kommissionen använde två datamoduler från S&P Global Mobility, vars grund för insamling av uppgifter var annorlunda, vilket tydligt förklarades i tillkännagivandet om inledande. De intervall som kommissionen har tillhandahållit visar resultatet av beräkningen av marknadsandelarna på grundval av dessa två moduler. För 2021 tillhandahöll kommissionen inte något intervall, eftersom resultatet av beräkningen av marknadsandelen var detsamma för båda datamodulerna.

(170)

De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade också att kommissionens påståenden om kinesisk överkapacitet var felaktiga och att en betydande del av produktionskapaciteten för batterielfordon i Kina kunde tillskrivas unionens produktion av batterielfordon. Företag 24 hävdade att kommissionens analys av den outnyttjade kapaciteten i Kina saknade detaljrikedom, eftersom den inte beaktade de olika segmenten på marknaden och den politiska utvecklingen i Kina och i tredjeländer som kommer att öka efterfrågan på batterielfordon i framtiden inom alla segment. De kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att kommissionen inte bedömde den förväntade ökningen av den inhemska efterfrågan i Kina, trots att Kina är världens största marknad för batterielfordon, att merparten av produktionen av batterielfordon i Kina var för den kinesiska inrikesmarknaden och absorptionskapaciteten på andra marknader. Företag 24 hävdade att kommissionen gjorde en otillräcklig bedömning av utvecklingen och tendenserna på batterielfordonsmarknaderna i tredjeländer.

(171)

Kommissionen ansåg att den i tillkännagivandet om inledande tillhandahöll tillräckliga uppgifter om kapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina. Kommissionen förklarade särskilt att flera källor uppgav att den outnyttjade kapaciteten är omkring 50 % i Kina och att den förväntas öka i framtiden när fler fabriker byggs. Kina är visserligen den största marknaden för batterielfordon, men den är också exportorienterad. Ett stort antal kinesiska batterielfordonsföretag har offentligt uttryckt sitt intresse för att exportera batterielfordon till unionen och de bygger batterielfordonsmodeller särskilt för unionsmarknaden, vilket förklaras i tillkännagivandet om inledande. I tillkännagivandet om inledande förklarade kommissionen dessutom att den tredje största marknaden för batterielfordon efter Kina och unionen var Förenta staterna, som i praktiken har stängts för de kinesiska exporterande producenterna med tanke på de totala importtullarna på 27,5 % (2,5 % tullavgifter och 25 % tullar (21) på grundval av avsnitt 301 i handelslagen från 1974 (22)). Andra mindre marknader som Turkiet och Indien hade också höga importtullar för import av batterielfordon från Kina. Under undersökningen kommer kommissionen att grundligt bedöma absorptionskapaciteten på andra marknader för den kinesiska outnyttjade kapaciteten.

(172)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen inte hade utvärderat huruvida den kinesiska importen av batterielfordon och unionens batterielfordon befinner sig i ett konkurrensförhållande och är utbytbara mot varandra på ett sätt som skulle kunna leda till en risk för skada för unionens batterielfordonsindustri. Den kinesiska handelskammaren hänvisade i detta avseende till överprövningsorganets rapporter i China – HP-SSST (Japan and EU) (23).

(173)

Kommissionen noterade att denna rapport hänvisade till den bedömning som kommissionen måste göra under en undersökning och inte i en framställning eller ett dokument om inledande där beviskraven är lägre än under en undersökning. I avsnitt 5.4.2 i tillkännagivandet om inledande visade kommissionen dessutom en prisjämförelse mellan kinesiska batterielfordon och batterielfordon från unionen baserad på segment i form av produkttyper, i avsnitt 5.4.4 förklarade kommissionen vilka delar av produktionskostnaden för batterielfordon som är desamma för de kinesiska exporterande producenterna och för unionsproducenterna, i avsnitt 5. 5 drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska producenterna av batterielfordon har ökat sin penetration på EU-marknaden avsevärt på mycket kort tid, till priser som är betydligt lägre än unionsindustrins priser, och i avsnitten 6.2 och 6.3 förklarade kommissionen varför unionsmarknaden är attraktiv för kinesiska producenter, särskilt för vissa kinesiska exporterande producenter som kommissionen presenterade i avsnitt 6.3. I avsnitt 7.1 om orsakssamband förklarade kommissionen dessutom att de kinesiska bilarnas närvaro på unionsmarknaden i stora volymer till betydligt lägre priser än unionsindustrins priser inte kommer att göra det möjligt för unionsindustrin att bygga en ordentlig batterielfordonsindustri på unionsmarknaden. I inledningsskedet fanns det därför tillräcklig bevisning för att de kinesiska batterielfordonen och unionens batterielfordon konkurrerar direkt med varandra och är utbytbara mot varandra. Påståendet avvisades därför.

(174)

Företag 24 hävdade att det inte fanns någon bevisning för att importen av påstått subventionerade batterielfordon från Kina skulle utgöra en risk för väsentlig skada för unionens batterielfordonsindustri, med beaktande av i) unionens växande batterielfordonsindustri, som enligt företag 24 inte befann sig i en sårbar situation, ii) den förväntade tillväxten på unionens batterielfordonsmarknad och iii) utvecklingen av importen från övriga tredjeländer. Företag 24 hävdade också att kommissionen inte hade tagit hänsyn till segmenteringen av marknaden för personbilar, trots att detta är relevant eftersom det skulle förklara att låga priser på kinesiska batterielfordon inom ett marknadssegment inte kan orsaka någon påstådd risk för skada för unionsindustrin, som är verksam inom olika marknadssegment. Företag 24 hävdade vidare att även om det fanns risk för skada för unionsindustrin, kunde detta hot inte tillskrivas importen av batterielfordon från Kina, på grund av i) att stora delar av EU:s industri inriktade sig på bilar med förbränningsmotor där de hade en konkurrensfördel och först nyligen började investera på batterielfordonsmarknaden, ii) låga investeringar i en global försörjningskedja för elbatterier och iii) bristen på råvaror till överkomliga priser för batteriproduktion och höga energipriser som förvärrades av externa chocker, särskilt det ryska anfallskriget i Ukraina.

(175)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen inte bedömde i) importen från tredjeländer, ii) självimporten av batterielfordon från Kina från unionsproducenterna av batterielfordon – detta togs också upp av den kinesiska handelskammaren, och iii) förändringar i konsumtionsmönstren.

(176)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen underlåtit att på ett adekvat sätt beakta andra kända faktorer som riskerar att skada unionens batterielfordonsproducenter i framtiden, såsom i) unionens batterielfordonsproducenters beroende av batterier och andra komponenter från tredjeländer som påverkar deras konkurrenskraft i allmänhet och i händelse av störningar i leveranskedjan såsom under covid-19-pandemin och kriget mellan Ryssland och Ukraina, ii) inflationstrycket och de höga energipriserna i unionen, iii) EU:s politik för att främja biobränslen, iv) konkurrensen mellan fordon med förbränningsmotor och batterielfordon, v) inledningsskedet för flera batterielfordonsproducenter i unionen och deras begränsade produktion, och vi) prispolitiken för traditionella producenter av bilmärken i EU som tillverkar batterielfordon samt konkurrensen från producenter inom EU.

(177)

Unionens batterielfordonsindustri ökade faktiskt i linje med unionsmarknaden, som successivt övergår från fordon med förbränningsmotor till batterielfordon. I tillkännagivandet om inledande förklarade kommissionen emellertid vidare att de tillgängliga uppgifterna visade att batterielfordonsindustrin i unionen skulle ligga på ungefär nollresultat för sin batterielfordonsverksamhet och förväntades nå lönsamma nivåer omkring 2025. Industrins låga prestation berodde främst på de höga batterikostnaderna och de dyra FoU-insatserna på fortfarande relativt låga volymer. Unionens batterielfordonsindustri behövde kontinuerligt investera särskilt i batterianläggningar och forskning och utveckling om nya batterielfordonsmodeller för att förbli konkurrenskraftiga. Även om situationen för närvarande var hållbar, eftersom de flesta producenter av batterielfordon i unionen kunde korskompensera med de högre marginaler de uppnår från försäljningen av fordon med förbränningsmotor, skulle denna möjlighet dock gradvis försvinna i takt med att unionsmarknaden övergår till fullständig elektrifiering. Med andra ord kommer unionsindustrins framtida lönsamhet för batterielfordon i hög grad att vara beroende av att den säkrar höga produktions- och försäljningsvolymer för batterielfordon. Såsom förklaras i tillkännagivandet om inledande var unionsindustrin dessutom tvungen att fortsätta att öka sin försäljning av batterielfordon på unionsmarknaden i stora volymer. De kinesiska batterielfordonens närvaro på unionsmarknaden i stora volymer till betydligt lägre priser än unionsindustrins priser inte kommer att göra det möjligt för unionsindustrin att bygga en ordentlig batterielfordonsindustri på unionsmarknaden.

(178)

Uppgifterna i tillkännagivandet om inledande baseras på de uppgifter som kommissionen hade offentlig tillgång till innan undersökningen inleddes. Innan undersökningen inleddes hade kommissionen inga uppgifter som tydde på att det behövdes en segmentanalys. Kommissionen undersökte denna fråga ytterligare under undersökningens gång och drog slutsatsen att en segmentanalys inte var motiverad eller lämplig i detta fall, såsom förklaras i skälen 1041–1049.

(179)

Dessutom behövde kommissionen inte i tillkännagivandet om inledande ta med en uttömmande förteckning över faktorer som skulle kunna utgöra en risk för skada för unionsindustrin, eftersom den bevisnivå som krävs i tillkännagivandet om inledande är betydligt lägre än under den undersökning som inför utjämningsåtgärder. I tillkännagivandet om inledande bedömde kommissionen utvecklingen av importen från tredjeländer och andra faktorer som påverkade unionsindustrins prestation, såsom bristen på halvledare, svårigheterna att anskaffa tillräckligt med råvaror och laddningsinfrastrukturen. Under undersökningen kommer kommissionen att göra en ingående bedömning av de faktorer som anges i avsnitt 6.2. Dessa påståenden avvisades därför.

(180)

När det gäller unionens intresse hävdade de kinesiska myndigheterna, samtidigt som de medgav att kommissionen vanligtvis inte beaktade unionsintresset vid inledandet av en undersökning, att en sådan bedömning i den aktuella undersökningen skulle ha varit relevant och lämplig eftersom undersökningen inleddes på eget initiativ och den inte verkade stödjas av unionsproducenterna av batterielfordon. De kinesiska myndigheterna ansåg att inledandet av denna undersökning var kontraintuitivt för EU och att införandet av åtgärder skulle strida mot unionsintresset eftersom i) undersökningen inte skulle gynna unionens batterielfordonsindustri och åtgärder om de infördes skulle skapa problem med prisöverkomlighet och tillgång till batterielfordon i unionen, och ii) undersökningen var oförenlig med EU:s klimat- och miljömål.

(181)

Det finns inget rättsligt krav på att en bedömning av unionsintresset ska ingå i en framställning eller i ett dokument om inledande för undersökningar som inletts på eget initiativ. Dessutom instämde kommissionen inte alls i de kinesiska myndigheternas påståenden i skäl 180. Kommissionen tog i detalj upp aspekterna av unionsintresset under undersökningens gång och lade fram sina slutsatser i avsnittet ”Unionsintresse”.

(182)

Bevisningen i tillkännagivandet om inledande utgjorde den information som rimligen var tillgänglig för kommissionen innan undersökningen inleddes. Eftersom undersökningen inleddes på eget initiativ hade kommissionen inte tillgång till samma uppgifter som då en undersökning inleds på grundval av en framställning. Vissa sådana exakta uppgifter om produktionskostnaden och därmed lönsamheten är inte offentligt tillgängliga. Tillkännagivandet om inledande innehöll dock tillräcklig bevisning för att det fanns en risk för skada för unionsindustrin och ett orsakssamband mellan risken för skada för unionsindustrin och den kinesiska importen av batterielfordon, som orsakades av den subventionerade importen. Kommissionen ansåg därför att den hade tillräcklig bevisning för en risk för skada till följd av subventionerad import i enlighet med grundförordningen och subventionsavtalet.

(183)

Tesla (Shanghai) Co., Ltd, en exporterande producent i Kina, lämnade in en begäran om enskild undersökning i enlighet med artikel 27.3 i grundförordningen. Därefter besvarade företaget också frågeformuläret. Denna begäran behandlas i detta skede av förfarandet.

(184)

Den produkt som är föremål för undersökning är nya batteridrivna elfordon, konstruerade huvudsakligen för personbefordran av nio eller färre personer, inbegripet föraren, med undantag av fordonskategorierna L6 och L7 enligt förordning (EU) nr 168/2013 (24), som drivs (oavsett antalet hjul som sätts i rörelse) uteslutande av en eller flera elmotorer, inbegripet sådana med en förbränningsförlängare (en hjälpkraftsenhet), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8703 80 10 (Taric-nummer 8703801010) (den undersökta produkten). Motorcyklar omfattas inte av den nuvarande undersökningen.

(185)

I tillkännagivandet om inledande ingick inte den uttryckliga hänvisningen till förbränningsförlängaren i definitionen av den undersökta produkten. Kommissionen ansåg dock att det var nödvändigt att klargöra att batterielfordon också omfattar de fordon som har en förbränningsförlängare (en hjälpkraftsenhet) bestående av en liten förbränningsmotor tillsammans med en elektrisk generator som används för att ladda batteriet medan fordonet drivs. Denna typ av batterielfordon har samma fysiska egenskaper och användningsområden som och konkurrerar med andra typer av batterielfordon som inte har någon förbränningsförlängare. Denna typ av batterielfordon importerades från Kina under skadeundersökningsperioden och producerades i unionen i små volymer. Kommissionens analys har därför sedan inledandet inbegripit uppgifter om denna typ av batterielfordon.

(186)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina (den berörda produkten).

(187)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

Den berörda produkten när den exporteras till unionen.

(188)

Kommissionen beslutade därför att dessa produkter inom ramen för denna undersökning är likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(189)

Synpunkter på produktdefinitionen mottogs från Shanghai Yoyao Technology Co., Ltd. (XEV) och Green World Mobility.

(190)

XEV är en kinesisk exporterande producent av fyrhjulingar som saluförs under varumärket XEV och exporteras till unionen. Dess huvudmodell är XEV YOYO.

(191)

XEV hävdade att XEV YOYO är en helt elektrisk fyrhjuling i kategori L7, enligt de fordonskategorier som definieras i bilaga I till förordning (EU) nr 168/2013 (25). Enligt XEV skiljer den sig därför från motorfordon för befordran av passagerare och deras bagage, som betecknas som fordon i kategori M enligt de fordonskategorier som definieras i artikel 4 i förordning 2018/858 (26). XEV hävdade dessutom att fyrhjulingar i kategori L7 på grund av fysiska och tekniska skillnader inte har några likheter med de batterielfordon som undersökningen gäller. Bland dessa visade XEV att XEV YOYO hade lägre effektprestanda, batterikapacitet, maximal räckvidd, trottoarvikt och maximal hastighet än vissa små batterielfordon i kategori M, utöver olika licenskrav och nummerskyltens olika dimensioner. XEV identifierade också olika användningsområden och konsumentuppfattningar.

(192)

XEV begärde därför att kommissionen skulle bekräfta att fyrhjulingar, såsom XEV YOYO, inte betraktas som batterielfordon i den aktuella undersökningen och därför inte omfattas av definitionen av den undersökta produkten.

(193)

Kommissionens analys bekräftade att fyrhjulingar (kategori L6 och L7) inte har samma fysiska och tekniska egenskaper som de batterielfordon som omfattas av undersökningen. Bland de fysiska och tekniska egenskaperna definieras fyrhjulingar genom gränsvärden i fråga om högsta hastighet, vikt, motoreffekt och säten, medan de batterielfordon som omfattas av undersökningen inte har sådana gränser. Kommissionen drog därför slutsatsen att fyrhjulingar inte ingick i den undersökta produkten och därför inte omfattades av undersökningen. Följaktligen konstaterades det att exporten av fyrhjulingar till unionen från bland annat XEV inte berördes av denna undersökning.

(194)

Grön World Mobility importerar elmopeder från Kina och vissa elfordon avsedda för personer med funktionsnedsättning. Green World Mobility hävdade att sådana fordon skiljer sig från den undersökta produkten. Mopeder omfattas av kategori L6 enligt definitionen i förordning (EU) nr 168/2013, medan elfordon konstruerade för personer med funktionsnedsättning som importerats av Green World Mobility tidigare hade klassificerats enligt KN-nummer 8713 90 00. Tullmyndigheterna i Nederländerna omklassificerade dem emellertid därefter enligt KN-nummer 8703 80 10. Sådana fordon kan endast medföra högst två personer och kan färdas med en högsta hastighet av 45 km/h på allmän väg. Slutligen bekräftade Green World Mobility att de också klassificerades i kategori L enligt definitionen i förordning (EU) nr 168/2013.

(195)

Kommissionens analys bekräftade att mopeder och den typ av elfordon som är konstruerade för personer med funktionsnedsättning och som importeras av Green World Mobility inte hade samma fysiska och tekniska egenskaper som de batterielfordon som omfattas av undersökningen. Kommissionen drog därför slutsatsen att dessa produkter inte ingick i den undersökta produkten och därför inte omfattades av undersökningen.

(196)

Innan kommissionen påbörjade sin analys av den påstådda subventioneringen i form av subventioner eller subventionsprogram gjorde den först en bedömning av de statliga planer, projekt och dokument som var relevanta för analysen av de undersökta subventionsprogrammen.

(197)

Inledningsvis påpekade kommissionen att Kinas övergripande ekonomiska struktur kännetecknas av en särskilt stark roll för staten, där de statliga myndigheterna i sin tur kontrolleras av det kinesiska kommunistpartiet (kommunistpartiet), landets styrande politiska enhet. Till följd av detta är företagen i Kina verksamma i en särskild miljö som – till skillnad från de västerländska ekonomierna där marknadskrafterna representerar den dominerande organisationsprincipen – har många mekanismer som ger de kinesiska myndigheterna en betydande kontroll över alla aspekter av landets ekonomiska verksamhet. Denna snäva kontroll hindrar ekonomiska aktörer från att agera som rationella marknadsaktörer som försöker maximera vinsterna, och tvingar dem i själva verket att agera som regeringens förlängda arm när de genomför sin politik och sina planer.

(198)

Följande egenskaper är mest betydelsefulla när det gäller att överföra de kinesiska myndigheternas politiska beslut till de ekonomiska aktörernas dagliga verksamhet: i) doktrinen om en socialistisk marknadsekonomi, ii) kommunistpartiets ledning, iii) systemet för industriell planering, iv) det finansiella systemet.

(199)

Den socialistiska marknadsekonomins doktrin, som är förkroppsligad i den kinesiska konstitutionen (27), ger staten en inneboende och allomfattande kontroll över ekonomin, som går långt utöver de traditionella standarderna att fastställa ett regelverk inom vilket marknadsaktörerna är fria att verka. Enligt artikel 6 i konstitutionen gäller särskilt följande: ”Grunden för det socialistiska ekonomiska systemet i Folkrepubliken Kina är socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen [...]. I socialismens primära skede upprätthåller staten det grundläggande ekonomiska system där det offentliga ägandet dominerar och olika former av ägande utvecklas sida vid sida och håller sig till det distributionssystem där distribution enligt arbete är dominerande och olika distributionssätt samexisterar.” I enlighet med artikel 15 i konstitutionen gäller dessutom följande: ”Staten tillämpar socialistisk marknadsekonomi. Staten stärker den ekonomiska lagstiftningen, förbättrar makroregleringen och kontrollen. Staten förbjuder i enlighet med lag varje organisation eller individ att störa den socioekonomiska ordningen.” Dessutom ger artikel 11 i konstitutionen staten en interventionistisk roll som går utöver att skydda de icke-offentliga sektorernas rättigheter och intressen, genom att staten ska ”uppmuntra, stödja och styra utvecklingen av de icke-offentliga sektorerna av ekonomin och, i enlighet med lag, utöva tillsyn och kontroll över de icke-offentliga sektorerna av ekonomin”.

(200)

Dessa konstitutionella grundprinciper återspeglas i all relevant lagstiftning (28) som betonar den socialistiska marknadsekonomin som den ledande princip som den kinesiska ekonomin bygger på. Dessutom använder sig staten under kommunistpartiets ledning i stor utsträckning av en rad olika instrument – både incitament och begränsningar – för att vägleda ekonomin mot socialistisk modernisering, dvs. mot mål (däribland industripolitiska mål) som fastställts av de kinesiska myndigheterna.

(201)

Kommunistpartiets ledarskap – som formellt är inskrivet i landets konstitution (29), liksom i relevant sekundärlagstiftning och i partiets egna stadgar (30) – tar sig i praktiken olika uttryck: I synnerhet utövar partiet, eftersom det inte finns någon maktdelning i Kina, full kontroll över statsapparatens lagstiftande (31), verkställande (32) och dömande (33) grenar. Dessutom övervakar partiet viktiga delar av ekonomin, inklusive finanssektorn och industrisektorer som anses vara strategiska, särskilt genom ägande och/eller genom att utse och rotera nyckelpersonal. Det är obligatoriskt att inrätta partiavdelningar i alla företag med fler än tre partimedlemmar (34) (se även skäl 785), både statsägda och privata, och partistrukturer inom företag gör ofta anspråk på rätten att delta i företagens operativa beslutsfattande (se även skäl 786). Alla dessa kontrollmekanismer ger kommunistpartiet ett hårt grepp om landets ekonomi och gör det möjligt för parten att utforma och genomföra sin ekonomiska politik i linje med sina strategiska överväganden och prioriteringar.

(202)

Den kinesiska ekonomins inriktning avgörs i hög grad av ett välutvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och täcker alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser fördelas till sektorer som staten har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (35).

(203)

För att kunna fördela resurser i linje med de kinesiska myndigheternas politiska prioriteringar är det viktigt för de kinesiska myndigheterna att instrumentalisera finanssektorn. Kinas finansiella system domineras fortfarande av banksektorn och staten kontrollerar banksektorn (se även avsnitt 3.5.1, särskilt underavsnitt 3.5.1.3) genom ägarskap (se skäl 465) samt genom personliga band. De kinesiska myndigheterna har därför, i egenskap av majoritetsägare/kontrollerande aktieägare, befogenhet att utse de viktigaste positionerna inom de statsägda policybankerna (se skäl 454) samt banker som helt eller delvis ägs av staten själv eller av statsägda juridiska personer (se skäl 468).

(204)

Dessutom innehåller stadgarna för större kinesiska banker regelbundet ett särskilt kapitel om inrättandet av en partikommitté (36). Enligt stadgarna för Industrial and Commercial Bank of China (ICBC) ska till exempel ”ordföranden för bankens styrelse och partikommitténs sekreterare vara samma person” (37). I artikel 53 anges vilka skyldigheter partikommittén har, däribland övervakning av det praktiska genomförandet av parti- och statsbeslut i banken. Partikommittén spelar också en roll i valet och utvärderingen av personal, tillsammans med styrelsen. Slutligen ska partikommittén delta i diskussionen om ”större operativa frågor och förvaltningsfrågor och viktiga frågor som rör arbetstagarnas intressen och lägga fram kommentarer och förslag” (38). Enligt bestämmelserna om styrelsen måste dessutom partikommittén rådfrågas innan beslut fattas om materiella frågor (39). Agricultural Bank of Chinas (ABC) stadgar innehåller identiska formuleringar om inrättandet av partikommittén i artikel 58 och om kommitténs deltagande i diskussionen om viktiga frågor i artikel 161 (40).

(205)

Utöver de kinesiska myndigheternas förmåga att kontrollera banksektorn genom ägarskap och organisatorisk struktur utövar de kontroll över sektorn även mot bakgrund av den tillämpliga kinesiska lagstiftningen (se 3.5.1.5 för analys av relevanta rättsliga handlingar) som kräver att bankerna anpassar sig till landets industripolitiska mål när de fattar finansiella beslut.

(206)

Sammanfattningsvis visar alla dessa faktorer att strukturen i det rättsliga och politiska systemet i Kina är beroende av att regeringen har ett fast grepp om alla aspekter av ekonomin och handeln, eftersom de styrs och övervakas centralt av de kinesiska myndigheterna. De ekonomiska aktörerna är en integrerad del av detta system, inte som aktörer på den öppna marknaden som syftar till att fatta affärsbeslut som enbart styrs av ekonomisk logik och vinstmaximering, utan snarare som en av de integrerade aktörer som ska genomföra den övergripande politiken och dess specifika mål som fastställts av de kinesiska myndigheterna på central nivå.

(207)

Mot bakgrund av detta konstaterade kommissionen att alla subventioner och subventionsprogram som bedömts ingår i genomförandet av de kinesiska myndigheternas planer för att främja industrin för batterielfordon av de skäl som anges nedan.

(208)

De kinesiska myndigheterna betraktar batterielfordonsindustrin som en industri av strategisk betydelse, och de kinesiska myndigheterna har konsekvent sedan 2010 betonat det politiska stödet för den växande utvecklingen inom sektorn. En sådan kategorisering är av stor betydelse eftersom den gör det möjligt för vissa sektorer att omfattas av en rad specifika strategier och stödåtgärder som är utformade för att stimulera utvecklingen inom varje sektor (41).

(209)

Detta framgår tydligt av ett antal industripolitiska dokument som successivt har införts sedan åtminstone 2010 och som förtecknas nedan.

(210)

Statsrådets beslut nr 40 är ett rättsligt dokument som utfärdades 2005 i syfte att främja industriell strukturanpassning i Kina genom att uppmuntra utvecklingen av högteknologiska industrier och undanröja föråldrad produktionskapacitet. Den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning, som är en genomförandeåtgärd till beslut nr 40, utgör grunden för att vägleda investeringsanvisningar genom att utse industrisektorer som bör åtnjuta priviligierad tillgång till lån. Den utgör även en vägledning för de kinesiska myndigheterna vad gäller förvaltningen av investeringsprojekt och utformning och genomförande av strategier inom områdena offentliga finanser, beskattning, krediter, mark, import och export. Den nationella utvecklings- och reformkommissionen offentliggjorde, och ändrade senare, en vägledande katalog för industriell strukturanpassning i februari 2013 och 2019.

(211)

I dokumenten från både 2013 och 2019 hänvisas till industrin för fordon som drivs med ny energi, som omfattar batterielfordon, som en främjad industri.

(212)

I statsrådets beslut från 2010 om att påskynda utvecklingen av strategiska framväxande industrier (42) identifierade de kinesiska myndigheterna sektorn för fordon som drivs med ny energi bland de industrier som skulle uppgraderas som en prioriterad fråga.

(213)

Enligt art. II i beslutet åtog sig de kinesiska myndigheterna att ”prioritera främjande och utveckling av sådana industrier som energihushållning, miljöskydd, den nya generationens informationsteknik, biologi, tillverkning av högkapacitetsutrustning, nya energiresurser, nya material, bilar som drivs med ny energi etc.”.

(214)

Beslutet innehöll också ett uttryckligt långsiktigt utvecklingsmål för industrin, vilket även innebar att det bildades globalt verksamma storskaliga företag: ”Efter 2020 kommer nya energiresurser, nya material och industrier för bilar som drivs med ny energi att ha blivit den nationella ekonomins banbrytande industrier. Innovationsförmågan kommer att ha förbättrats avsevärt, en rad nyckel- och kärnteknologier kommer att ha kontrollerats av oss och den världsledande nivån kommer att ha uppnåtts inom vissa områden. En grupp stora företag med internationellt inflytande och en grupp med kraftfulla små och medelstora företag kommer att ha bildats.” (43)

(215)

Genom att utse fordon som drivs med ny energi till en strategisk industri visade man på alla förvaltningsnivåer den vikt som de kinesiska myndigheterna fäster vid sektorn och klargjorde därmed att ytterligare politiska åtgärder till stöd för industrin skulle följa på central nivå och förväntas på de lägre nivåerna i landets förvaltning.

(216)

Stödet till utvecklingen av industrin för fordon som drivs med ny energi kom redan in i den tolfte nationella femårsplanen (44) för perioden 2011–2015 och formulerades mer specifikt i utvecklingsplanen för industrin för energisparande fordon och fordon som drivs med ny energi (2012–2020) (45), där det angavs att ”de fordon som drivs med ny energi som avses i denna plan omfattar huvudsakligen rena elfordon, laddhybridfordon och bränslecellsfordon. Energisparande fordon avser fordon med förbränningsmotor som den huvudsakliga kraftkällan [...].” (46)

(217)

I planen angavs vidare att ”Kinas fordon som drivs med ny energi har grunden för industrialiseringsutveckling, och nyckelteknik såsom batterier, motorer, elektronisk kontroll och systemintegration har gjort betydande framsteg och rena elfordon och laddhybridfordon har börjat släppas ut på marknaden i liten skala”, men att de stora hindren för sektorns utveckling kvarstår: ”Nyckeltekniken för Kinas fordon som drivs med ny energi och vissa kärnkomponenter har ännu inte slagit igenom, produktkostnaden är hög, systemet för stöd till industrin för fordon som drivs med ny energi är inte perfekt och industrialiserings- och marknadsföringsutvecklingen är begränsad; de viktigaste kärnteknologierna för energihushållning i bilar behärskas ännu inte fullt ut [...].”

(218)

Mot denna bakgrund formulerade de kinesiska myndigheterna det övergripande industripolitiska målet för sektorn enligt följande: ”Vi måste ta vara på möjligheten, driva utbyggnaden, påskynda bruket och utvecklingen av industrin för energisparande och fordon som drivs med ny energi, främja optimering och uppgradering av bilindustrin och förverkliga omvandlingen från en stor bilindustri till en bilindustrimakt.”

(219)

Metoderna – som främst bygger på statliga stödmekanismer – för att uppnå dessa mål fastställdes också i planen: ”Följa kombinationen av statliga riktlinjer och marknadens drivkraft. Under den industriella odlingsperioden kommer vi aktivt att spela rollen att planera vägledning och politiska incitament, samla vetenskapliga, tekniska och industriella resurser, uppmuntra utveckling och produktion av energisparande fordon och fordon som drivs med ny energi samt vägleda marknadskonsumtionen. Efter att ha gått in i industrins mogna period, ge fullt spelrum åt marknadens drivande roll i industriell utveckling [...].” (47)

(220)

I denna artikel i planen anges att de kinesiska myndigheternas marknadsvägledning inte bara var tillämplig på produktionen av färdiga fordon som drivs med ny energi utan även på deras delar: ”Gäller kombinationen av odling av industrier och förstärkning av stödinrättningar. Med hela fordonet som ledare, odla och driva den påskyndade utvecklingen av industrikedjan såsom kraftbatterier, motorer, fordonselektronik, avancerade förbränningsmotorer och högeffektiva transmissioner. (48)”

(221)

Efter att ha specificerat målen och metoderna för att uppnå dem fastställde planen specifika mål (utfallsmål): ”År 2015 kommer den kumulativa produktionen och försäljningen av rena elfordon och laddhybridfordon att nå 500 000 enheter; år 2020 kommer produktionskapaciteten för rena elfordon och laddhybridfordon att nå 2 miljoner enheter, och den kumulativa produktionen och försäljningen kommer att överstiga 5 miljoner enheter [...].” (49) I planen förtecknades slutligen de statliga stödmekanismer som sektorn för fordon som drivs med ny energi skulle vara stödberättigad för, vilket omfattar områden såsom bistånd i samband med internationell standardisering eller rekrytering och talangodling, och det statliga stödet var inriktat på olika former av ekonomiskt stöd, uppdelat i följande:

(222)

År 2014 offentliggjorde statsrådet ”Vägledande yttranden om att påskynda främjandet och tillämpningen av fordon som drivs med ny energi” (50) (Guobanfa [2014] nr 35) (Vägledande yttranden om fordon som drivs med ny energi). Syftet med de vägledande yttrandena om fordon som drivs med ny energi är att ”kombinera marknadsdominans med statligt stöd” (51) och förutse olika former av statligt stöd till industrins utveckling, såsom lokala planer för främjande av nya fordon, köp av subventioner, ekonomiskt stöd, obligationer osv.

(223)

Målen och instruktionerna i de 14:e femårsplanerna kompletteras ofta med genomförandeplaner, handlingsplaner, vägledande yttranden, riktlinjer osv. Vägledande yttranden är dokument som utfärdas av regeringen i syfte att vägleda industrins beteende för att uppnå regeringens politiska mål inom specifika sektorer. Även om de vägledande yttrandena inom det kinesiska rättssystemet anses vara vägledande dokument pekar de på konkreta statliga ingripanden för att forma olika sektorer av den kinesiska ekonomin (52). Detta gäller särskilt de vägledande yttrandena för fordon som drivs med ny energi, som innehåller både instruktioner till lokala myndigheter att formulera planer och incitament för att främja fordon som drivs med ny energi, och även direktiv på central nivå om tilldelning av medel för att belöna städer och företag som gör särskilt bra ifrån sig i främjandet av fordon som drivs med ny energi, samt skattepolitiska och finansiella incitament samt investeringsincitament från statliga myndigheter, finansinstitut osv. Följaktligen är vägledande yttranden ytterligare ett verktyg som används av statliga myndigheter för att utöva direkt kontroll över hur industrin för nya fordon utvecklas. Den kinesiska trettonde nationella femårsplanen

(224)

Liknande språk när det gäller stödet till sektorn finns i alla aktuella statliga policydokument, med början i den 13:e nationella femårsplanen för åren 2016–2020 (53). Enligt kapitel 23 avsnitt 1 i den 13:e femårsplanen avsåg de kinesiska myndigheterna att ”stödja utvecklingen av nästa generations informationsteknik, fordon som drivs med ny energi, bioteknik, grön och koldioxidsnål teknik, avancerad utrustning och material samt digitala kreativa industrier”.

(225)

I samma kapitel i den 13:e femårsplanen anges dessutom ett antal politikområden som de kinesiska myndigheterna planerade att använda för att stödja sektorns fullständiga utveckling, bland annat från viktiga insatsvaror till slutprodukten, närmare bestämt följande: i) ”Främja användningen av fordon som drivs med ny energi, ii) uppmuntra användningen av fordon som drivs med ny energi för kollektivtrafik och taxitjänster i städer, iii) utveckla helelektriska fordon och elektriska hybridfordon med fokus på att göra framsteg inom viktiga tekniska områden såsom batteriets energitäthet och batteriets temperaturanpassningsförmåga, iv) underlätta utvecklingen av ett nätverk av laddningsanläggningar och laddningstjänster som är kompatibla med varandra och omfattas av enhetliga standarder [...], v) säkerställa att den kumulativa totala produktionen och försäljningen av fordon som drivs med ny energi i Kina uppgår till fem miljoner, vi) stärka insatserna för att återvinna och bortskaffa använda batterier från fordon som drivs med ny energi.” (54)

(226)

Under 2015 offentliggjorde de kinesiska myndigheterna sin långsiktiga övergripande industristrategi, Made in China 2025. (55) I denna strategi fastställdes delmål för att uppgradera landets utvalda tillverkningssektorer till 2020 och 2025 och upprepades de kinesiska myndigheternas avsikt att ”fortsätta att stödja utvecklingen av elfordon och bränslecellsfordon, behärska kärnteknologierna för koldioxidsnåla, datoriserade och smarta bilar, [förbättra ingenjörs- och industrialiseringsförmågan för kärnteknologier som startbatterier, drivmotorer, högeffektiva förbränningsmotorer, avancerade växellådor, lätta material och smarta kontroller, bilda ett komplett industriellt system och innovationssystem från viktiga komponenter till kompletta fordon, och främja integrationen av energisparande fordon och fordon som drivs med ny energi med oberoende varumärken på internationellt avancerade nivåer” (56) och följaktligen att ”[o]rganisera och genomföra ett antal specialprojekt och större projekt för innovation och industrialisering för stora flygplan, flygplansmotorer och gasturbiner, civil luftfart, smarta gröna tåg, energisparande fordon och fordon som drivs med ny energi, marin teknisk utrustning och högteknologiska fartyg, kompletta uppsättningar utrustning för smarta nät, avancerade CNC-maskiner, kärnkraftsutrustning och avancerad medicinsk utrustning.” (57)

(227)

För att uppnå dessa mål betonades i Made in China 2025 behovet av att ”fördjupa reformen på det finansiella området, utvidga den finansiella kanalen för tillverkningsindustrin och minska de finansiella kostnaderna, [att] utnyttja fördelarna med politisk finansiering, utvecklingsfinansiering och kommersiell finansiering och öka stödet till den nya generationens informationsteknik och avancerad utrustning, nya material, [att s]tödja Export-Import Bank of China för att öka de tjänster till tillverkningsindustrin som går ut inom ramen för dess verksamhet, uppmuntra China Development Bank att öka lånet till tillverkningsföretag och styra finansinstitut att förnya produkter och verksamheter som är lämpliga för tillverkningsföretagens egenskaper.” (58)

(228)

I strategin föreskrivs vidare användning av skatteinstrument: ”Att fullt ut utnyttja befintliga kanaler, stärka stödet till finansiella medel till tillverkningsindustrin, fokusera på viktiga områden för omvandling och uppgradering av tillverkningsindustrin såsom [...] avancerad utrustning, [...] och skapa en gynnsam politisk miljö för tillverkningsindustrin. Använda offentlig-privata partnerskap [...] för att styra sociala fonder att delta i uppförandet av större projekt, teknisk innovation för företag och uppförandet av viktig infrastruktur inom tillverkningsindustrin. Förnya medlen för ekonomiskt stöd, omvandla från ”konstruktionsstöd” till ”driftsstöd” och förbättra användningen av finansiella medel.” (59)

(229)

Kommissionen fann också att ministeriet för industri och informationsteknik 2015 utfärdade ”föreskrifter om standarder för kraftbatteriindustrin för bilar” (60) (föreskrifterna om standarder) för att ”styra och reglera en sund utveckling av kraftbatteriindustrin för bilar. [...] Staten uppmuntrar företag som tillverkar kraftbatterier för bilar att bli bättre och starkare, fastställa specifikationer för produkttillverkning och kvalitetssäkringssystem, stärka innovation inom teknik och förvaltning, förbättra nivåerna för produktforskning och produktutveckling och tillverkning samt förbättra produkternas prestanda och kvalitet för att tillgodose behoven i samband med utvecklingen av industrin för fordon som drivs med ny energi”. (61) I föreskrifterna fastställs krav på att företag för kraftbatterier för bilar ska ansöka om att inkluderas i katalogen över företag som uppfyller kraven, varav ett är att vara producent och leverantör av ”produkter för bilar inom Folkrepubliken Kinas territorium (utom Taiwan, Hongkong och Macao)” (62). Till följd av detta kommer ”den förteckning över företag som ingår i tillkännagivandet att utgöra den grunden för relevant politiskt stöd” (63). Efter detta tillkännagivande har fyra utgåvor av katalogen över grupper av företag som uppfyller villkoren i föreskrifterna om standarder offentliggjorts, och ingen utländsk producent av elbatterier har inkluderats i den (64). Trots att kraven avskaffades 2019 genom tillkännagivande nr 22 från Kinas ministerium för industri och informationsteknik (65), kan förekomsten av katalogen över kraftbatteriföretag antas ha gett kinesiska batteriproducenter en konkurrensfördel jämfört med utländska producenter när kraftbatteriindustrin befann sig i sin inledande utveckling.

(230)

I handlingsplanen för att främja utvecklingen av industrin för batterier som drivs med ny energi (66) från 2017 förklaras att kraftbatterier är kärnan i elfordon och nyckeln till utvecklingen av den industrin för fordon som drivs med ny energi. Efter mer än tio års utveckling har landets kraftbatteriindustri gjort stora framsteg. Den nuvarande prestandan, kvaliteten och kostnaden för kraftbatteriprodukter uppfyller dock ännu inte behoven för marknadsföring och popularisering av fordon som drivs med ny energi, särskilt när det gäller grundläggande viktiga material, systemintegrationsteknik, tillverkningsutrustning och processer etc. Planen utarbetades för att påskynda förbättringen av utvecklingsmöjligheterna och nivån på landets industri för kraftbatterier för fordon och främja en sund och hållbar utveckling av industrin för fordon som drivs med ny energi.

(231)

Genomförandet från MIIT och ministeriet för vetenskap och teknik av projektet för uppgradering av kraftbatterier förlitar sig på nationella vetenskaps- och teknikplaner (specialprojekt, fonder) och andra övergripande typer av stöd för forskning och utveckling av kraftbatterier för att uppnå en enda specifik energikapacitet på mer än 300 Wh/kg 2020, kontinuerligt förbättra produktprestanda och påskynda förverkligandet av produktinstallation och tillämpning på hög nivå. Syftet var att uppmuntra ledande kraftbatteriföretag att samarbeta med överlägsna resurser i tidigare och senare led, koncentrera sig på genombrott inom nyckelteknologier för material och komponenter, battericeller och system, kraftigt förbättra prestanda och säkerhet för kraftbatteriprodukter och sträva efter att uppnå en enda enhet på 350 Wh/kg och industrialisering och fordonsanvändning av nya litiumjonprodukter med ett system på 260 Wh/kg.

(232)

I planen förutses också en ökning av det politiska stödet, genom att förlita sig på den vägledande rollen för statliga investeringar i socialt kapital, uppmuntra användningen av socialt kapital för att inrätta utvecklingsfonder för kraftbatteriindustrin och öka stödet för industrialiseringsteknik för kraftbatterier. Om batteriprodukterna uppfyller villkoren kommer de enligt planen att undantas från konsumtionsskatt i enlighet med gällande bestämmelser. Om kraftbatteriföretagen uppfyller villkoren kommer de enligt planen att omfattas av förmånlig skattepolitik för högteknologiska företag, tekniköverföring och teknikutveckling i enlighet med gällande föreskrifter.

(233)

Den fjortonde nationella femårsplanen (67) för perioden 2021–2026, som inte avviker från Made in China 2025-strategin, visar att de kinesiska myndigheternas politik att prioritera och stödja sektorn för fordon som drivs med ny energi fortsätter och faktiskt växer. Enligt artikel IX i planen lovade de kinesiska myndigheterna att ”höja mervärdet för strategiska framväxande industrier till mer än 17 % av BNP”. För sektorn för fordon som drivs med ny energi, som är en av de strategiska framväxande industrierna, innebär detta åtagande att ”göra genombrott inom nyckelteknologier som kraftbatterier med hög säkerhet, högeffektiva drivmotorer och kraftsystem med hög prestanda för fordon som drivs med ny energi och påskynda forskning och utveckling av nyckelkomponenter som de grundläggande teknikplattformarna för smarta (uppkopplade) fordon, mjukvaru- och hårdvarusystem, steer-by-wire-chassi och smarta terminaler”. (68)

(234)

Med tanke på det kinesiska planeringssystemets karaktär ska planer på högre nivåer – som de nationella tolfte, trettonde eller fjortonde femårsplanerna – följas upp och genomföras av alla relevanta myndigheter. De nationella planerna innehåller uttryckliga skyldigheter i detta avseende, t.ex. artikel LXV i den fjortonde nationella femårsplanen, enligt vilken de kinesiska myndigheterna ”ska stärka organisationen, samordningen och övervakningen av genomförandet av denna plan och inrätta och förbättra mekanismer för planering och genomförande, övervakning och utvärdering, policyefterlevnad samt bedömning och övervakning”. Myndigheter på lägre nivå måste i enlighet därmed ”skapa en gynnsam politisk miljö, en institutionell miljö och en rättslig miljö”. Årsplanerna ska genomföra de utvecklingsmål och viktiga uppgifter som föreslås i planen.” (69)

(235)

Av avgörande betydelse är att de kinesiska myndigheterna otvetydigt åtar sig att tillhandahålla ekonomiskt stöd, liksom stöd i form av andra produktionsfaktorer – t.ex. mark – till projekt och sektorer som identifieras i planen: ”[v]i kommer att följa planens princip om inriktning, med skatteutgifter som garanti, finansiering som stöd och samordning med annan politik. [...] Vi kommer att fortsätta att se till att de offentliga skatteutgifterna följer och tjänar den offentliga politiken, öka det finansiella stödet till viktiga nationella strategiska uppgifter, stärka samordningen av finansiella planer på medellång sikt och årliga budgetar, statliga investeringsplaner och genomförandet av denna plan samt prioritera centrala skattepolitiska medel för de viktiga uppgifter och stora tekniska projekt som anges i denna plan. Vi kommer att insistera på att projekten följer planen och att medlen och produktionsfaktorerna följer projekten, utveckla en lista över större ingenjörsprojekt som bygger på denna plan, förenkla godkännandeförfarandena för projekten i listan och sörja för att man prioriterar garantier för planering av val av plats, markförsörjning och kapitalbehov. Markbehoven för enskilda större ingenjörsprojekt garanteras av staten på ett enhetligt sätt.” (70)

(236)

Detta genomförandemandat leder därför till att ett helt nätverk av ytterligare politiska instrument införs av de berörda statliga myndigheterna, i synnerhet den långsiktiga nationella sektorsplanen, nämligen utvecklingsplanen för industrin för fordon som drivs med ny energi (2021–2035) (71), som ersatte motsvarande plan för 2012–2020, såsom anges i skälen 216–224.

(237)

I utvecklingsplanen för industrin för fordon som drivs med ny energi fastställs följande vision: ”Fram till 2025 kommer konkurrenskraften för Kinas marknad för fordon som drivs med ny energi att förbättras avsevärt, stora genombrott kommer att göras inom nyckelteknologier såsom kraftbatterier, drivmotorer och fordonsoperativsystem, och säkerhetsnivån kommer att förbättras på ett genomgripande sätt. Den genomsnittliga energiförbrukningen för passagerarfordon med endast eldrift har sjunkit till 12,0 kWh/100 km, försäljningsvolymen för fordon som drivs med ny energi har nått cirka 20 % av den totala försäljningen av nya fordon, och mycket självkörande fordon har uppnått kommersiell tillämpning i begränsade områden och vid specifika scenarier, och bekvämligheten med laddnings- och bytestjänster har förbättrats avsevärt.” (72)

(238)

För att uppnå detta mål anges i planen olika steg som måste vidtas. Några av dem förutser ett övergripande statligt stöd till industrin, till exempel att ”förbättra stödkapaciteten för offentliga tjänster såsom tekniköverföring, informationstjänster, talangutbildning, projektfinansiering och internationella utbyten” (73), att ”effektivt genomföra en politik för finansiella subventioner” (74) eller att ”genomföra en förmånlig skattepolitik för fordon som drivs med ny energi” (75). Andra fokuserar på specifika fordonskomponenter eller enskilda delar av värdekedjan för fordon som drivs med ny energi, till exempel att ”[u]ppmuntra företag att förbättra förmågan att garantera viktiga resurser såsom litium, nickel, kobolt och platina”, ”[s]tärka energisamspelet mellan fordon som drivs med ny energi och elnätet” (76), ”öka byggandet av laddnings- och ersättningsinfrastruktur” (77), eller ’[s]tödja användningen av befintliga platser och anläggningar för att utföra integrerade olje-, gas-, vätgas- och elförsörjningstjänster (78)”.

(239)

I januari 2024 offentliggjorde den nationella utvecklings- och reformkommissionen reformrekommendationer om integrering av fordon som drivs med ny energi i Kinas elnätsplanering. Utöver samspelet mellan fordon och nätverk omfattar dessa rekommendationer också främjandet av innovation och enande av standarder inom sektorn för fordon som drivs med ny energi för att ”främja forskningen om viktig teknik och kärnutrustning, stärka huvudrollen för företagsinnovation och leda utvecklingen med innovation och leda utvecklingen med innovation. Påskynda utarbetandet och översynen av standarder och leda industrins samarbetsinriktade och standardiserade utveckling.” (79)

(240)

De stödåtgärder som anges i utvecklingsplanen för industrin för fordon som drivs med ny energi (2021–2035) återspeglas – och omsätts i mer exakta riktningar – i motsvarande provinsiella och kommunala planer (80).

(241)

De provinsiella planerna innehåller mer information om hur målen för de centrala planerna bör omsättas i politik inom enskilda provinser, i form av åtgärder som ges som exempel nedan.

(242)

Den offentliga kontrollen över industrin tillhandahålls till exempel i den 14:e utvecklingsplanen för industrin för fordon som drivs med ny energi i provinsen Anhui: ”Myndighetsvägledning, marknadsledarskap. Fullt ut utnyttja regeringens roll i olika aspekter såsom utformning på högsta nivå, plattformsbyggande, demonstration, tillämpning och marknadsföring osv. Stärka det politiska stödet och ytterligare skapa en miljö som leder till att avancerade produktionsfaktorer koncentreras till industrin för fordon som drivs med ny energi. Styrda av efterfrågan på marknaden, fullt ut utnyttja marknadens avgörande roll när det gäller resursfördelning, stärka företagens nyckelposition i valet av tekniska vägar och utformning av tillverkningskapacitet, främja en bättre kombination av en effektiv marknad och en gynnsam regering samt skapa en dynamisk utvecklingsmiljö” (81).

(243)

Denna provinsiella plan innehöll dessutom detaljerade produktionsmål: ”Sträva efter att säkerställa att omfattningen av stadens industri för fordon som drivs med ny energi senast 2025 överstiger 700 miljarder renmibi yuan och produktionskapaciteten för kompletta fordon överstiger 3 miljoner, att främja 10 företag med en omfattning på 10 miljarder renmibi yuan och att säkerställa att produktionsvärdet och produktionsvolymen rankas först i landet. Utveckla ett nytt system för fordons- och reservdelar för industrin för fordon som drivs med ny energi med en omfattande layout och en rimlig struktur; den årliga produktionskapaciteten för batterier ska överstiga 300 GWh och den årliga produktionskapaciteten för drivmotorsystem ska överstiga 3 miljoner uppsättningar” (82) och investeringsstöd i anläggningar och projekt: ”Sträva efter att senast 2025 bygga på nationell nivå ett nytt innovationscentrum för industrin för fordon som drivs med ny energi, fem offentliga innovationscentrum, och att främja ett affärsmodellsinnovationsprojekt samt tio nya innovationsplattformar över den provinsiella nivån senast 2025” (83).

(244)

Dessutom innehåller den 14:e femårsplanen för högkvalitativ utveckling av bilindustrin i provinsen Anhui investeringsstöd i industriparker: ”Påskynda och främja byggandet av Xinqiao Smart Electric Vehicle Industrial Park och skapa ett industriellt kluster för smarta elfordon i världsklass med en komplett industrikedja och integrering av FoU och tillverkning, demonstration och tillämpning samt industri- och stödtjänster. Stödja NIO:s långsiktiga utvecklingsplanering och lokalisering kring Xinqiao Industrial Park, och etablera FoU, tillverkning, marknadsföring och ledningsgrupper inom parken. Inrätta NIO:s forsknings- och innovationscentrum, bedriva innovativ forskning och utveckling om kompletta fordon, kärnkomponenter och självkörande fordon, skapa en globalt konkurrenskraftig och ledande innovationskedja; attrahera FoU-personal och teknisk personal och sträva efter att bilda en innovativ plats som samlar talanger på hög nivå. (...) Efter färdigställandet av parken uppskattas den slutliga fordonsproduktionskapaciteten till 1 miljon fordon per år och batteriproduktionskapaciteten till 100 GWh per år” (84).

(245)

Den utvidgades ytterligare till att omfatta exportfrämjande åtgärder: ”Stödja e-handeln för komponentlevererande företag, bygga offentliga utomeuropeiska lager för exportprodukter, dela kanaler till utomeuropeiska marknader och stödsystem för tjänster. Skapa verktyg såsom import- och exportplattformar, utländska industriparker samt handelsparker och vägleda utvecklingen av kluster av kinesiska utomeuropeiska investeringsföretag. (...) Senast 2025 ska Chery Automobile exportera 500 000 fordon till ett exportvärde av 5 miljarder US-dollar. Främja Chery för att ytterligare förbättra sin internationella konkurrenskraft, (...) fokusera på att expandera på strategiska marknader som Europa, Nordamerika och Asean-länderna (...). Stödja NIO i att expandera på den europeiska marknaden. Främja NIO att genomföra ”Marco Polo Plan”, anta en differentierad utvecklingsväg och omvandla ”NIO China Model” till ”NIO Overseas Model” i enlighet med lokala förhållanden. (...) Stödja NIO med att fortsätta att expandera på den europeiska marknaden, att expandera på fem nationella marknader senast 2025 och att välja ut möjligheter att bygga fabriker utomlands” (85).

(246)

Den 14:e femårsplanen för högkvalitativ utveckling av tillverkningssektorn i provinsen Guangdong omfattar statlig kontroll av den geografiska fördelningen av industrin för fordon som drivs med ny energi: ”Förlita sig på Guangzhou, Shenzhen, Zhuhai, Foshan, Zhaoqing, Dongguan, Huizhou, Zhanjiang, Maoming, Shanwei, Yunfu och andra städer och påskynda utvecklingen av fordon som drivs med ny energi. Guangzhou ska påskynda uppförandet av nya produktionsbaser för fordon som drivs med ny energi och främja en snabb industrialisering av modeller av fordon som drivs med ny energi. Shenzhen ska, med Pingshandistriktet som kärna, bygga en ny industribas för energifordon på nationell nivå. Zhuhai ska, med Jinwandistriktet som kärna, inrikta sig på att utveckla tillverkningen av kompletta fordon som drivs med ny energi, material till litiumbatterier, framdrivningssystem, laddningsutrustning och viktiga komponenter i nya energifordon” (86).

(247)

I provinsen Guizhou:s 14:e utvecklingsplanen för industrin för bilar som drivs med ny energi anges dessutom stöd för viktiga projekt som rör delar och komponenter: ”Stödja uppförandet av viktiga projekt. Påskynda och främja BYD:s kraftbatteriprojekt i Guiyang med en årlig produktion på 10GWH, Evergrandes kraftbatteriprojekt för ny energi (första fasen), Dongfang Electrics vätgasbränslecellsprojekt, Anda Technologys projekt med en produktion på 30 000 ton litium per år och stödjande byggprojekt samt dess projekt för smart tillverkning och teknisk omvandling och expansion på 20 000 ton litiumjärnfosfat per år, Anda Technologys projekt för teknisk omvandling av återvinning av avfallsbatterier från fordon som drivs med ny energi på 50 000 ton per år, Wuchuan Automobiles projekt för pressgjutning för aluminiumlegeringar för bilar på 1 miljon ton per år, Baikes projekt för produktionslinjen för formar för bilbromsar, ett antal viktiga projekt såsom Guizhous basprojekt för industriklustret för smart tillverkning inom flyg- och rymdindustrin i Guiyangs ekonomiska och tekniska utvecklingszon, Zhenhuas byggprojekt för produktionslinjen för nya material med en årlig produktion av 12 000 ton katodmaterial för litiumjonbatterier (Shawen fas II)” (87).

(248)

I andra provinsiella och kommunala planer nämns även utvecklingen av strategiska framväxande industrier, bland annat Peking (88), Shanghai (89), Tjianjin (90), Jiangsu (91) och Shaanxi (92).

(249)

Det finns också stöd för specifika företag för fordon som drivs med ny energi i vissa av de provinsiella femårsplanerna, t.ex. i genomförandeplanen för att påskynda utvecklingen av industrin för bilar som drivs med ny energi i Shanghai: ”Stöd till SAIC Motor för att utveckla fordon som drivs med ny energi. Senast 2025 kommer försäljningen av egenägda personbilar och fordon som drivs med ny energi att stå för mer än 30 %, och gruppens försäljning av fordon som drivs med ny energi kommer att stå för mer än 20 %, vilket säkerställer att kärntekniken står under oberoende kontroll och en omfattande styrkeposition och inhemskt ledarskap. Uppmuntra inhemska och utländska starka företag med ledande teknik att investera i komplett fordonstillverkning och FoU-projekt i Shanghai” (93).

(250)

Ledande företag inom industrin för fordon som drivs med ny energi och batterielfordon identifieras ofta i provinsiella och kommunala planer som modeller för vidareutvecklingen av industrin genom statligt stöd. I planen för varumärkesbyggande för industrin för bilar som drivs med ny energi i Pingshan-distriktet identifieras Shenzhen, (94) BYD och Kaiwo New Energy Automobile Group som basen för genomförandet av layouten ”Huvudkontor för FoU + avancerad tillverkning”: ”Att förlita sig på den starka kapaciteten inom forskning och utveckling hos högkvalitativa företag inom bilar som drivs med ny energi i Pingshan-distriktet, såsom BYD och Kaiwo, stärka uppbyggnaden av högskolor och universitet, forskningsinstitutioner, nationella centrala laboratorier, nationella tekniska laboratorier och ingenjörscentrum och förbättra innovationen på regional nivå. Komplettera innovationskedjan runt den industrikedjan för fordon som drivs med ny energi, förbättra industrikedjorna i tidigare och senare led för fordon som drivs med ny energi, batterier, kommunikationskraftförsörjning, laddningspistoler, ledningar och kablar, kemikalier för superkondensatorer, halvledarkemikalier osv. för att bilda en fullständig industrikedja. Säkerställa en hög grad av sammanslagning av industrin för fordon som drivs med ny energi, fortsätta att bygga och införa ett antal tekniska innovationsplattformar för industrin som nära stöder FoU inom och tillverkning av fordon som drivs med ny energi, och påskynda uppbyggnaden av ett tekniskt innovationssystem som på djupet integrerar produktion, akademiker, forskning och tillämpning. Fokusera på ”integrering av huvudkontor, FoU och produktion”, utveckla åtgärder för att börsnoterade företag ska slå rot, åtgärder för att nyckelföretag ska stabilisera tillväxten och påskynda bildandet av en funktionell utformning av ”huvudkontor för FoU + avancerad tillverkning”. (95)

(251)

I augusti 2023 utfärdade MIIT och sju andra avdelningar arbetsplanen för att stabilisera tillväxten inom bilindustrin (2023–2024) (96) i syfte att fastställa huvudmålen för den ekonomiska utvecklingen inom bilindustrin. Bland åtgärderna gäller den första användningen av fordon som drivs med ny energi, och den föreskriver att ”befintliga förmånliga strategier som fordons- och fartygsskatt och fordonsskatt för fordon som drivs med ny energi ska genomföras, att man ska göra ett bra jobb när det gäller att cleara och granska fonder för subventioner till fordon som drivs med ny energi, och att man aktivt ska öka andelen privat av fordon som drivs med ny energi”. Dessutom innehåller tillkännagivandet också instruktioner om att öka det politiska stödet för fordon som drivs med ny energi, till exempel följande: ”Genomföra en förmånlig skattepolitik för inköp av fordon som drivs med ny energi för att stabilisera industrins förväntningar. Uppmuntra användningen av socialt kapital för att inrätta fonder för utveckling av bilindustrin och öka stödet till forskning om kärnteknik. Använda olika finansiella instrument som krediter, obligationer och försäkringar för att stödja företagens utveckling”.

(252)

Följaktligen finns det omfattande dokumenterade bevis som visar det politiska stödet för den påskyndade utvecklingen av batterielfordonsindustrin.

(253)

Mot bakgrund av ovanstående anses industrin för batterielfordon således vara en nyckelindustri/strategisk industri vars utveckling aktivt eftersträvas av de kinesiska myndigheterna som ett politiskt mål. Batterielfordonssektorn har visat sig vara av största vikt för de kinesiska myndigheterna och får politiskt stöd för sin påskyndade utveckling. Inbegripet från viktiga insatsvaror till slutprodukten. På grundval av de policydokument som nämns i detta avsnitt konstaterade kommissionen att de kinesiska myndigheterna ingriper i industrin för batterielfordon för att genomföra den relaterade politiken och påverkar de fria marknadskrafterna inom sektorn för batterielfordon, särskilt genom att främja och stödja sektorn på olika sätt.

(254)

Även om de kinesiska myndigheterna svarade på vissa förfrågningar om uppgifter från kommissionen under undersökningen fanns det anmärkningsvärda fall av bristande samarbetsvilja. I sitt svar på frågeformuläret om styrning underlät de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla väsentlig information om förberedelse, övervakning och genomförande av olika system. Alla dessa kritiska faktorer dokumenterades noggrant i den skrivelse enligt artikel 28 som skickades till de kinesiska myndigheterna. De kinesiska myndigheterna svarade med synpunkter, som kommissionen tog upp i avsnitten nedan.

(255)

För att få nödvändig information från finansinstituten i Kina på ett effektivt sätt och för att underlätta administrationen begärde kommissionen att de kinesiska myndigheterna skulle vidarebefordra särskilda frågeformulär till finansinstitut som tillhandahöll lån eller exportkrediter till företagen i urvalet.

(256)

De kinesiska myndigheterna ansåg att kommissionens begäran till de kinesiska myndigheterna om att vidarebefordra det särskilda frågeformuläret stred mot artiklarna 12.1 och 12.9 i subventionsavtalet. De ansåg att skyldigheten att genomföra undersökningen och samla in information från finansinstitut ligger hos den undersökande myndigheten och att den inte kan begära att de kinesiska myndigheterna vidarebefordrar frågeformulären till finansinstitut om det antas att dessa enheter är offentliga organ. De hävdade att detta presumtiva tillvägagångssätt är oförenligt med artikel 1.1 a.1 i subventionsavtalet. De kinesiska myndigheterna hävdade också att kommissionen redan hade tillgång till förteckningen över affärsbanker för de exporterande producenterna i urvalet och att den kunde ha skickat frågeformulären direkt till de berörda finansinstituten.

(257)

De kinesiska myndigheterna uppgav vidare att finansinstituten inte hade underrättats på ett korrekt sätt om den information som krävdes av dem, inte fick 30 dagar på sig att lämna den begärda informationen och inte heller gavs tillräcklig möjlighet att lämna den relevanta informationen skriftligen i den mening som avses i artikel 12.1 i subventionsavtalet. Dessutom ansåg de kinesiska myndigheterna att anställda vid dessa affärsbanker inte får avslöja statshemligheter eller affärshemligheter som de har fått kännedom om under sin anställning enligt artikel 53 i lagen om affärsbanker och därför inte kan besvara frågeformuläret.

(258)

Kommissionen höll inte med om denna synpunkt. Enligt kommissionens uppfattning är den information som begärts från statsägda enheter emellertid tillgänglig för de kinesiska myndigheterna avseende alla enheter där de kinesiska myndigheterna är största eller stor aktieägare. Även om kommissionen inte på något sätt antog att enheterna är offentliga organ, ansåg den dessutom att de kinesiska myndigheterna också har den nödvändiga befogenheten att interagera med finansinstituten även om de inte är statsägda, eftersom de alla omfattas av National Financial Regulatory Administrations (NFRA) jurisdiktion, som ersatte China Banking and Insurance Regulatory Commission (CBIRC) (97) 2023. I detta avseende är det faktum att kommissionen skulle ha kunnat nå de berörda finansinstituten direkt irrelevant. Formuläret och formerna för att inhämta de nödvändiga uppgifterna är upp till den utredande myndigheten att avgöra. (98) Kommissionen noterade också att de kinesiska myndigheterna hade vidarebefordrat frågeformuläret till vissa banker i tidigare undersökningar (99) utan att ifrågasätta kommissionens tillvägagångssätt. När det gäller de begärda uppgifterna och tidsfristen för att lämna in svar på frågeformuläret mottog kommissionen inte heller någon begäran om förtydligande eller begäran om förlängning av tidsfristen från något finansinstitut. Banken Export-Import Bank of China (EXIM), som besvarade frågeformuläret, begärde inte heller något förtydligande.

(259)

Kommissionen noterade vidare att de kinesiska myndigheterna vidarebefordrade frågeformuläret uteslutande till EXIM. Kommissionen noterade också att EXIM-banken var den enda bank som besvarade frågeformuläret efter att ha mottagit det frågeformulär som vidarebefordrats av de kinesiska myndigheterna. EXIM-banken besvarade frågeformuläret inom den överenskomna förlängda tidsfristen. Även om frågeformuläret var bristfälligt noterade kommissionen att EXIM-banken faktiskt hade goda möjligheter att lämna de relevanta uppgifterna skriftligen. Kommissionen drog därför slutsatsen att kommissionen sannolikt skulle ha fått fler svar om de kinesiska myndigheterna hade vidarebefordrat frågeformuläret till andra finansinstitut.

(260)

Kommissionen riktade inte frågeformuläret till finansinstitutens personal utan till instituten själva. Det faktum att vissa uppgifter kan betraktas som statshemligheter eller affärshemligheter är under alla omständigheter irrelevant inom ramen för ett antisubventionsförfarande med tanke på den konfidentiella behandling som ges de inlämnade uppgifter som anses vara konfidentiella. Dessutom ombads de producenter som ingick i urvalet att lämna ett banktillstånd som uttryckligen gav kommissionens företrädare tillstånd att granska alla handlingar (100) som rör lånen från enskilda finansinstitut. Några av de grupper som ingick i urvalet lämnade det begärda tillståndet avseende vissa typer av lån.

(261)

Såsom nämns i skäl 259 mottog kommissionen endast ett svar på frågeformuläret från EXIM-banken. Svaret på frågeformuläret innehöll endast information om företagsstruktur, styrning och ägande. När det gäller ägandet kunde EXIM-banken inte tillhandahålla ytterligare information om aktieinnehavet för en av sina aktieägare, dvs. Wutongshu Investment Platform Co., Ltd., som innehade nästan 90 % av dess aktier. EXIM-banken lämnade inga uppgifter om lånen (eller andra finansieringsinstrument) till de producenter som ingick i urvalet. I avsaknad av svar från något finansinstitut fick kommissionen inga kontrollerbara företagsspecifika uppgifter om förmånlig finansiering.

(262)

Eftersom denna information saknades ansåg kommissionen att den inte hade fått tillgång till avgörande information avseende denna aspekt av undersökningen. Kommissionen underrättade därför de kinesiska myndigheterna om att den skulle kunna komma att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen vid sin prövning av förekomsten och omfattningen av den påstådda subventioneringen i form av förmånlig finansiering.

(263)

De exporterande producenter som ingick i urvalet rapporterade emissionen av gröna obligationer och värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet under undersökningen. Även om dessa obligationer endast är en variation av de obligationer som redan utjämnats i tidigare undersökningar som en del av programmet för förmånlig utlåning, verkade det som om de styrdes av ett regelverk som var specifikt för de gröna industrierna, som batterielfordonssektorn tillhör. Kommissionen identifierade över tio lagstiftnings- och regleringsdokument såsom ”Den nationella utvecklings- och reformkommissionen: Riktlinjer för emittering av gröna obligationer”, ”Katalogen över projekt som får stöd i form av gröna obligationer (2021 års utgåva), som utfärdats av tre ministerier och kommissioner, däribland Kinas folkbank” och Tillkännagivande nr 39 från Kinas folkbank om emittering av gröna finansiella obligationer på interbankobligationsmarknaden” avseende dessa specifika obligationer och uppmanade de kinesiska myndigheterna att förklara regelverket för emittering och förvaltning av grön finansiering och värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet och rollen för var och en av de inblandade aktörerna, inklusive bilfinansieringsföretag. De kinesiska myndigheterna vägrade att lämna ut dessa uppgifter och hävdade att kommissionens begäran inte innehöll någon fullständig beskrivning av programmet och att promemorian om tillräcklig bevisning inte innehöll några bevis för ekonomiskt bidrag, fördelar och selektivitet när det gäller sådana obligationer. Under kontrollbesöket på plats vägrade de kinesiska myndigheterna dessutom att engagera sig i denna särskilda fråga och besvara kommissionens frågor.

(264)

Kommissionen noterade att tillhandahållandet av förmånlig finansiering genom emission av obligationer förtecknades i promemorian om tillräcklig bevisning och att de kinesiska myndigheterna inte ifrågasatte förekomsten av ett sådant system innan undersökningen inleddes. Kommissionen ansåg också att gröna obligationer och värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet endast är en variation i detta system, som i de flesta avseenden liknar detta.

(265)

Den 21 maj 2024 lämnade de kinesiska myndigheterna synpunkter på kommissionens skrivelse av den 8 maj 2024 och angav sin avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen (artikel 28 i skrivelsen).

(266)

Som svar på begäran om att vidarebefordra bilaga A till finansinstituten hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen direkt bör rikta sina begäranden om uppgifter till de berörda enheterna. Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att finansinstitut är oberoende ekonomiska enheter som inte har någon koppling till de kinesiska myndigheterna. Vidare hävdade de kinesiska myndigheterna att bilaga A begär konfidentiell och affärskänslig information.

(267)

Kommissionen höll inte med om denna synpunkt. För det första är det kommissionens uppfattning att de uppgifter som begärts från statsägda enheter (företag eller offentliga/finansiella institut) är sådana uppgifter som är tillgängliga för de kinesiska myndigheterna när det gäller alla enheter där den kinesiska staten är största, eller en stor, aktieägare. Enligt Kinas lag om statsägda företagstillgångar är det de organ för övervakning och förvaltning av statsägda tillgångar (101) som inrättats av statsrådets kommission för övervakning och förvaltning av statsägda tillgångar och de lokala myndigheterna som åtar sig kapitaltillhandahållarens uppgifter och skyldigheter på statens vägnar när det gäller statsägda företag. Dessa organ har således rätt att erhålla avkastning på tillgångar, delta i fattandet av viktiga beslut och att tillsätta ledningen i statsägda företag. Enligt artikel 17 i den ovannämnda lagen om statsägda tillgångar ska statsägda företag dessutom godta att myndigheter och relevanta myndighetsavdelningar- och organ förvaltar och övervakar dem, godta offentlig övervakning och vara ansvariga inför tillhandahållare av kapital.

(268)

Dessutom har de kinesiska myndigheterna nödvändiga befogenheter för att interagera även med finansinstitut som inte är statsägda, eftersom alla finansinstitut faller under den kinesiska banktillsynsmyndighetens jurisdiktion. Enligt t.ex. artiklarna 33 och 36 i banktillsynslagen (102), är det NFRA som har befogenhet att kräva att alla finansinstitut som är verksamma i Kina lämnar ut uppgifter, t.ex. årsredovisningar, statistiska rapporter och uppgifter om affärsverksamhet och förvaltning. NFRA kan även ålägga finansinstitut att lämna ut uppgifter till allmänheten.

(269)

De kinesiska myndigheterna hävdade att de hade förklarat mekanismen för att fastställa referensräntan för lån och nämnde att det saknades klarhet i kommissionens begäran om information avseende systemet för kreditförvaltning och lånebedömning. När det gäller gröna obligationer hävdade de kinesiska myndigheterna att det också saknades klarhet och precision i kommissionens begäran, vilket hindrade dem från att lämna ett korrekt svar.

(270)

Kommissionen ansåg att synpunkterna var ogrundade. Kommissionen ställde upprepade gånger specifika tydliga och relevanta frågor som de kinesiska myndigheterna vägrade att lämna relevanta uppgifter till. De kinesiska myndigheterna tillhandahöll inte de uppgifter som krävdes för att göra det möjligt att förstå mekanismen för skapandet av referensräntan och inte heller för att det skulle vara möjligt att underbygga de kinesiska myndigheternas argument därmed. På samma sätt underlät de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla den rättsliga grunden och den rättsliga ramen för systemet för kreditförvaltning och lånebedömning. I sin begäran om information hänvisade kommissionen dessutom till flera specifika officiella dokument om gröna obligationer och bilfinansieringsföretag, för vilka de kinesiska myndigheterna inte tillhandahöll den rättsliga ramen och regelverket, och de var inte heller villiga att förklara vad som utgör en grön obligation, trots att de nämndes i officiella dokument.

(271)

När det gäller EXIM-banken hävdade de kinesiska myndigheterna att de begärda uppgifterna inte kunde anses nödvändiga. Vidare hävdade de kinesiska myndigheterna att de begärda uppgifterna innehöll affärshemligheter och inte kunde lämnas av EXIM-banken. Dessutom bör kommissionen ha fått relevanta uppgifter från de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(272)

Kommissionen noterade att det är upp till kommissionen att fastställa vilka uppgifter som anses nödvändiga för undersökningen och att det inte är upp till en part att fatta detta beslut. Dessutom har uppgifterna om EXIM-banken en direkt koppling till det undersökta systemet. De begärda uppgifterna är därför både relevanta och nödvändiga för att kommissionen ska kunna göra en korrekt bedömning av systemet. Slutligen påminde kommissionen om att de kinesiska myndigheterna inte bara har tillsynsbefogenheter över utan även ansvar för förvaltningen av EXIM-banken. De kinesiska myndigheterna kan därför inte helt överlåta ansvaret för att tillhandahålla uppgifter till producenterna i urvalet. Följaktligen avvisades påståendena.

(273)

Eftersom de begärda uppgifterna saknades ansåg kommissionen att den inte hade fått tillgång till avgörande information avseende denna aspekt av undersökningen. Kommissionen underrättade därför de kinesiska myndigheterna om att den skulle kunna komma att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen vid sin prövning av förekomsten och omfattningen av den påstådda subventioneringen i form av förmånliga lån, inbegripet emission av gröna obligationer och värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet.

(274)

För att få nödvändiga uppgifter från de icke-närstående leverantörerna av insatsvaror (delar, komponenter och råvaror) i Kina på ett effektivt sätt och för att underlätta administrationen, begärde kommissionen att de kinesiska myndigheterna skulle vidarebefordra ett särskilt frågeformulär till leverantörerna av insatsvaror till de exporterande producenter som ingick i urvalet enligt de uppgifter som de exporterande producenterna i urvalet lämnat till de kinesiska myndigheterna.

(275)

De kinesiska myndigheterna ansåg att kommissionens begäran till de kinesiska myndigheterna om att vidarebefordra det särskilda frågeformuläret stred mot artiklarna 12.1 och 12.9 i subventionsavtalet. De ansåg att skyldigheten att genomföra undersökningen och samla in information från leverantörer av insatsvaror ligger hos den undersökande myndigheten och att den inte kan begära att de kinesiska myndigheterna vidarebefordrar frågeformulären till finansinstitut om det antas att dessa enheter är offentliga organ. De hävdade att detta presumtiva tillvägagångssätt är oförenligt med artikel 1.1 a.1 i subventionsavtalet. De kinesiska myndigheterna hävdade också att kommissionen redan hade tillgång till förteckningen över leverantörer för de exporterande producenterna i urvalet och att den kunde ha skickat frågeformulären direkt till dem.

(276)

De kinesiska myndigheterna uppgav vidare att leverantörerna av insatsvaror inte hade underrättats på ett korrekt sätt om den information som krävdes av dem, inte fick 30 dagar på sig att lämna den begärda informationen och inte heller gavs tillräcklig möjlighet att lämna den relevanta informationen skriftligen i den mening som avses i artikel 12.1 i subventionsavtalet.

(277)

De hävdade vidare att leverantörerna kunde avskräckas från att lämna in sina svar med konfidentiella uppgifter via de kinesiska myndigheterna och att frågeformuläret inte innehöll några instruktioner om inlämning av en icke-konfidentiell version.

(278)

I detta avseende noterade kommissionen att det frågeformulär som skickades till de kinesiska myndigheterna innehöll instruktioner om att de skulle lämna bevis för att de faktiskt hade vidarebefordrat frågeformuläret till leverantörerna av insatsvaror. De kinesiska myndigheterna lade inte fram någon sådan bevisning i sitt svar på frågeformuläret. I avsaknad av sådan bevisning ansåg kommissionen att påståendena om de praktiska aspekterna i det frågeformulär som skulle sändas till leverantörer av insatsvaror var irrelevanta.

(279)

De kinesiska myndigheterna tillhandahöll ingen översikt med namn och ägandeförhållandena hos de kinesiska producenterna av insatsvaror under undersökningen, och hävdade att detta var konfidentiell information eller att informationen inte var tillgänglig. Dessutom lämnade de kinesiska myndigheterna inte detaljerade uppgifter om de flesta särdragen hos den inhemska marknaden i Kina för insatsvaror för batterielfordon, bland annat de statsägda företagens andel av den inhemska produktionen och konsumtionen, den inhemska marknadens storlek, statens och/eller de statligt ägda företagens prispolitik, faktiska priser på insatsvaror på den inhemska marknaden samt statistik.

(280)

Eftersom kommissionen inte erhöll uppgifter om samtliga faktorer som anges ovan från de kinesiska myndigheterna, bland annat om den inhemska marknadens struktur, prissättningsmekanismer och priser och aktieinnehav i företag, ansåg kommissionen att den inte hade erhållit avgörande information som var relevant för undersökningen.

(281)

I sitt svar på kommissionens skrivelse enligt artikel 28 invände de kinesiska myndigheterna mot tillämpningen av tillgängliga uppgifter.

(282)

När det gäller informationen om olika delar och komponenter och råvaror upprepade de kinesiska myndigheterna sitt argument att de inte hade någon information om leverantörerna av delar och komponenter, att de inte hade någon kontroll över leverantörerna, att det var omöjligt att tvinga dem att samarbeta och att det var kommissionen som bör skicka begäran. Dessutom hävdade de att de uppgifter som kommissionen begärde var för omfattande, inte nödvändiga för undersökningen och att undersökningens omfattning hade utvidgats på ett olagligt sätt. När det gäller uppgifterna om China Battery Industry Association (CBIA) hävdade de också att de inte hade någon kontroll över CBIA, som inte formellt är kopplat till de kinesiska myndigheterna, och att kommissionen bör lämna in sina ansökningar direkt till intresseorganisationen.

(283)

När det slutligen gäller uppgifter om produktion, förbrukning, strukturen på den inhemska leverantörsmarknaden och elasticitet hävdade företaget att de kinesiska myndigheterna inte hade tillgång till uppgifterna.

(284)

Kommissionen noterade att det är upp till kommissionen att fastställa vilka uppgifter som anses nödvändiga för undersökningen och att det inte är upp till en part att fatta detta beslut. Kommissionen kan inte heller godta argumentet att begäran om information är för bred, eftersom informationen per definition kräver att en stor mängd uppgifter samlas in med tanke på antalet leverantörer och insatsvaror. När det gäller argumentet att de kinesiska myndigheterna inte har någon kontroll över leverantörerna och därmed inte kan tvinga dem att samarbeta hänvisade kommissionen till de skäl som förklaras i skäl 278 ovan för vilka den beaktade dessa påståenden.

(285)

När det gäller påståendet om utvidgat tillämpningsområde noterade kommissionen att detta särskilda system redan ingick i promemorian om tillräcklig bevisning och att det ingick i tillkännagivandet om inledande och i samråden med de kinesiska myndigheterna. Därför utvidgades aldrig de begärda uppgifterna utöver det ursprungliga tillämpningsområdet.

(286)

Kommissionen konstaterade först att de kinesiska myndigheterna inte ifrågasatte att den underlåtit att lämna uppgifter om någon av de andra sammanslutningar som kommissionen begärt uppgifter om, nämligen CBIA, China non-ferrous metal fabrication Industry Association (CNFA), China Industrial Association of Power Sources (CIAPS), China Photovoltaic Industry Association (CPIA), China Nonferrous Metals Industry Association (CNMIA) och China Nonferrous Metals Processing Industry Association (CNMPIA). Såsom beskrivs i skäl 278 kunde de kinesiska myndigheterna inte heller lägga fram någon bevisning för att de hade vidarebefordrat frågeformulären till leverantörer eller CBIA. Avsaknaden av sådan bevisning ger anledning till oro när det gäller samarbetet i undersökningen. Kommissionen kan inte heller godta att de kinesiska myndigheterna inte hade någon som helst information om strukturen på de inhemska leverantörernas marknader. Såsom beskrivs i avsnitt 3.7.2 fastställde kommissionen att staten har andelar i ett antal batteri- och litiumleverantörer. Av de skäl som förklaras i skäl 268 har staten därför många möjligheter att samla in uppgifter för statligt finansierade företag. Såsom framgår av CBIA:s och CIAPS direkta roll på leverantörernas marknader har staten dessutom ett antal andra sätt att samla in uppgifter för alla statsägda och andra enheter som är verksamma på leverantörernas marknader. Slutligen är insamling av övergripande statistik om förbrukning, produktion, marknadsstruktur och priser en del av de funktioner som normalt utövas av en suverän stat. Eftersom kommissionen inte fick någon information från de kinesiska myndigheterna om de uppgifter som anges ovan drog kommissionen slutsatsen att den inte hade fått någon viktig information som var relevant för undersökningen och att den var tvungen att förlita sig på tillgängliga uppgifter för sina slutsatser om insatsvaror.

(287)

Kommissionen bad de kinesiska myndigheterna att fylla i ett frågeformulär med specifika frågor om politiken för skattesubventioner för systemet för främjande och tillämpning av fordon som drivs med ny energi. I sitt svar underlät de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla grundläggande information som begärts om olika faktorer såsom utarbetande, övervakning och genomförande av systemet samt uppskattningar av antalet fordon som omfattas av systemet.

(288)

De kinesiska myndigheterna lämnade inte ut några förberedande dokument (genomförbarhet, förväntade resultat), varken mellanliggande eller slutliga dokument (bedömning av resultat, inverkan på utvecklingen av batterielfordonsindustrin, fördelningen av förmåner mellan producenter och konsumenter). De varken identifierade eller förklarade vilka typer av register som förs av de berörda myndigheterna när det gäller programmet.

(289)

På samma sätt underlät de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla myndigheternas betalningsplan för de batterielfordon som såldes under undersökningsperioden. De tillhandahöll inte heller de totala bidragsbelopp som överförts i samband med batterielfordonsansökningar under de senaste fyra åren. Dessutom underlät de att tillhandahålla den grund på vilken subventionen per fordon hade minskats under årens lopp. De angav inte heller det antal batterielfordon för vilka subventioner har överförts sedan 2018. Dessutom kunde de kinesiska myndigheterna inte förklara förfarandet för att ansöka om medel för importerade batterielfordon.

(290)

Vidare kunde de kinesiska myndigheterna inte tillhandahålla i) årliga konsoliderade tabeller med uppgifter om de belopp som betalats per utländsk producent per importerad modell under de senaste fyra åren, ii) utländska företags begäran om instruktioner om regleringen av ansökan om skattesubventionsmedel 2020–2023, iii) antalet importerade batterielfordon för vilka medel överfördes under undersökningsperioden eller tidigare år.

(291)

Slutligen kunde de kinesiska myndigheterna inte ge någon förklaring till huruvida system av liknande slag existerar på central eller provinsiell nivå.

(292)

Eftersom kommissionen inte fick någon information från de kinesiska myndigheterna om alla uppgifter som anges ovan ansåg kommissionen att den inte hade fått någon viktig information som var relevant för undersökningen.

(293)

I sitt svar på kommissionens skrivelse enligt artikel 28 invände de kinesiska myndigheterna mot tillämpningen av tillgängliga uppgifter.

(294)

De kinesiska myndigheterna hävdade att de inte hade tillgång till uppgifter om genomförbarhetsstudier, förväntade resultat eller mellanliggande eller slutliga dokument.

(295)

De kinesiska myndigheterna hävdade också att uppgifter om myndigheternas betalningsplan för batterielfordon som såldes under undersökningsperioden, vilken typ av register som de berörda myndigheterna förde i förhållande till programmet och antalet batterielfordon för vilka subventioner överfördes samt den deklarerade batterielfordonsförsäljningen är irrelevanta och inte nödvändiga för denna undersökning.

(296)

När det gäller uppgifter om de belopp som betalats ut till utländska producenter enligt programmet per modell hävdade de kinesiska myndigheterna att de inte hade dessa uppgifter och att de var irrelevanta och onödiga för den aktuella undersökningen.

(297)

Kommissionen noterade att det var ytterst osannolikt att de kinesiska myndigheterna inte hade behållit information om genomförbarhetsstudier eller förväntade resultat av ett program som har funnits i flera år och som hade genomgått flera revideringar och justeringar på grundval av utvärderingar, och som, viktigast av allt, hade involverat betydande belopp från den centrala budget som förvaltades av de kinesiska myndigheterna. Dessa omvärderingar bör kräva vissa uppgifter om förväntade resultat och uppgifter om de företag som drar nytta av programmen. I den mån uppgifterna anses nödvändiga för att kommissionen ska kunna dra sina slutsatser får kommissionen därför, när så är lämpligt, använda tillgängliga uppgifter.

(298)

När det gäller uppgifternas relevans noterade kommissionen att det är upp till kommissionen att fastställa vilka uppgifter som anses nödvändiga för undersökningen och att det inte är upp till en part att fatta detta beslut. Det statliga betalningssystemet till batterielfordonsproducenterna på grundval av deras försäljning av batterielfordon, de belopp som betalats ut till inhemska respektive utländska producenter och de register som förs över dessa utbetalningar har ett direkt samband med det påstådda subventionssystemet för att beräkna och fastställa selektivitet bland annat. De begärda uppgifterna är därför både relevanta och nödvändiga för att kommissionen ska kunna göra en korrekt bedömning av systemet.

(299)

Kommissionen drog därför slutsatsen att den måste förlita sig på tillgängliga uppgifter för sina slutsatser om politiken för skattesubventioner för systemet för främjande och tillämpning av fordon som drivs med ny energi.

(300)

Kommissionen begärde att de kinesiska myndigheterna skulle lämna uppgifter om subventionssystem på nationell, provinsiell eller kommunal nivå som inneburit en förmån för producenter/exportörer av den undersökta produkten under de tre senaste kalenderåren före undersökningsperioden och under undersökningsperioden. Även om de kinesiska myndigheterna inte lämnade några uppgifter i detta avseende verkade det som om de inte kontaktade några underordnade myndigheter, vare sig på provins- eller kommunnivå, för att inhämta de uppgifter som begärdes.

(301)

I sitt svar på kommissionens skrivelse enligt artikel 28 invände de kinesiska myndigheterna mot tillämpningen av tillgängliga uppgifter.

(302)

De kinesiska myndigheterna hävdade att den saknade kontroll över de bidrag som företag fick från offentliga enheter under central nivå. Dessutom hävdade de att bristen på selektivitet i kommissionens fråga gjorde det betungande för de kinesiska myndigheterna att inhämta omfattande uppgifter från alla provinser och kommuner i Kina. Slutligen hävdade de att de kinesiska exporterande producenterna hade tillhandahållit relevant dokumentation.

(303)

Kommissionen konstaterade att det var osannolikt att de kinesiska myndigheterna inte hade behållit några uppgifter eller inte har rätt att begära uppgifter från provinserna och kommunerna om överföringen av kontanter från de kinesiska myndigheterna eller för de kinesiska myndigheternas räkning. Detta inbegriper uppgifter om skälen till dessa kontantöverföringar, de berörda beloppen och mottagarna av utbetalningarna. I den mån uppgifterna anses nödvändiga för att kommissionen ska kunna dra sina slutsatser får kommissionen därför, när så är lämpligt, använda tillgängliga uppgifter.

(304)

Kommissionen noterade också att begäran om upplysningar i frågeformuläret och skrivelserna med begäran om komplettering var detaljerade och specifika. På samma sätt påminde kommissionen om att de kinesiska myndigheterna är aktivt involverade i systemen eftersom de kontrollerar den rättsliga ramen och beslutsprocessen samt utbetalningen av och utformningen av programmen för bidragen. De kinesiska myndigheterna kan därför inte helt överlåta ansvaret för att tillhandahålla uppgifter till producenterna i urvalet.

(305)

Eftersom kommissionen inte fick någon information från de kinesiska myndigheterna om de uppgifter som anges ovan ansåg kommissionen att den inte hade fått någon viktig information som var relevant för undersökningen och att den var tvungen att förlita sig på tillgängliga uppgifter för sina slutsatser om bidrag/andra subventionsprogram, inklusive statliga/regionala/lokala statliga system.

(306)

Kommissionen begärde att de kinesiska myndigheterna skulle fylla i ett frågeformulär med specifika frågor om systemet med befrielse från inköpsskatt. I sitt svar på frågeformuläret till myndigheterna underlät de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla grundläggande information som begärts om områden såsom utarbetande, övervakning och genomförande av systemet samt uppskattningar av antalet fordon som omfattas av systemet.

(307)

När det gäller utarbetandet och övervakningen av programmet kunde de kinesiska myndigheterna inte tillhandahålla någon analys av de förväntade resultaten. De kinesiska myndigheterna kunde inte heller identifiera och förklara de typer av register som fördes av de berörda myndigheterna (t.ex. räkenskaper, företagsspecifika akter, databaser, budgetgodkännanden osv.). Dessutom underlät de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla beloppet för uteblivna skatter inom ramen för denna politik. Dessutom underlät de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla mellanliggande dokument, inklusive utvärderingsresultat, konsekvensbedömning av utvecklingen av batterielfordonsindustrin och en fördelning av förmånerna mellan producenter och konsumenter. De kinesiska myndigheterna kunde inte heller tillhandahålla försäljningen av importerade batterielfordon som ingick i den katalog som var stödberättigande inom ramen för detta program.

(308)

När det gäller katalogen över fordonsmodeller som drivs med ny energi som undantas från fordonsinköpsskatt kunde de kinesiska myndigheterna inte lämna svar angående i) kriterierna för stödberättigande, ii) informationsdokument för avslagna modeller och modelltillämpningar och iii) producenternas kommunikation. Närmare bestämt underlät de kinesiska myndigheterna att lämna en förklaring eller bevisning för att styrka den grund på vilken ansökningar avseende fordon som ska ingå i programmet beviljades eller avslogs. De kinesiska myndigheterna lämnade inte heller några informationsdokument för modeller som fått avslag, och de lämnade inte heller in standardansökningarna och de handlingar som skickades till producenterna om avslag på dessa modeller.

(309)

De kinesiska myndigheterna lämnade inte heller några uppgifter om volymen av batterielfordon som registrerats i Kina. Dessutom lämnade de kinesiska myndigheterna inga uppgifter om volymen av importerade batterielfordon som registrerats under undersökningsperioden eller tidigare perioder. De kinesiska myndigheterna underlät också att lämna information om registreringsvolymen för fordon som drivs med ny energi eller batterielfordon per varumärke, modell och registreringsort. Slutligen kunde de kinesiska myndigheterna inte tillhandahålla någon forskning som kunde användas som referens för priselasticitet i Kina.

(310)

Eftersom kommissionen inte fick någon information från de kinesiska myndigheterna om de uppgifter som anges ovan ansåg kommissionen att den inte hade fått någon viktig information som var relevant för undersökningen.

(311)

I sitt svar på kommissionens skrivelse enligt artikel 28 invände de kinesiska myndigheterna mot tillämpningen av tillgängliga uppgifter eftersom de kinesiska myndigheterna inte hade tillgång till några av de begärda uppgifterna.

(312)

Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att uppgifterna om volymen av batterielfordonsregistreringar inte var relevanta för undersökningen.

(313)

Kommissionen noterade att det är högst osannolikt att de kinesiska myndigheterna inte har några uppgifter om antalet batterielfordon som är registrerade i Kina under en viss period. Detta gäller särskilt med tanke på att batterielfordon åtnjuter särskilda villkor vid tidpunkten för registreringen, vilka måste utvärderas, kontrolleras och övervakas av de kinesiska myndigheterna. Det finns en omfattande uppsättning dokument som fordonsägarna måste lämna in till trafikmyndigheterna under processen med att köpa, registrera och få ett registreringsnummer för ett fordon i Kina. Från och med köptillfället är fordonsköpare skyldiga att följa bestämmelserna om skatt på inköp genom att lämna in en deklaration om skatt på inköp av fordon. Denna deklaration kräver detaljerade uppgifter, inklusive fordonsidentifieringsnummer (VIN), som unikt identifierar fordonets modell och vissa av dess egenskaper. Dessutom måste fordon som är registrerade i Kina genomgå ett registreringsförfarande hos den kinesiska trafikmyndigheten, vilket inbegriper identifiering av fordonstyp och modell. På samma sätt kan registreringsskyltar kopplas till specifika fordon.

(314)

Det är inte heller sannolikt att de kinesiska myndigheterna inte har någon skriftlig dokumentation avseende avslag på ansökningar om att få modeller upptagna i katalogen, särskilt som förfarandet för att få modeller upptagna i katalogen innebär att en stor mängd uppgifter måste lämnas in av producenterna och att flera tekniska avdelningar inom de kinesiska myndigheterna måste göra en bedömning. Dessutom noterade kommissionen att det är osannolikt att de kinesiska myndigheterna inte känner till de beräknade uteblivna skatteintäkterna från ett långvarigt program. Detta är ett program som direkt påverkar budgeten och som kan leda till att hundratals miljarder renminbi yuan uteblir per år.

(315)

I den mån uppgifterna anses nödvändiga för att kommissionen ska kunna dra sina slutsatser förlitade sig kommissionen därför på allmänt tillgängliga uppgifter.

(316)

När det gäller uppgifternas relevans noterar kommissionen att det är upp till kommissionen att fastställa vilka uppgifter som anses nödvändiga för undersökningen och att det inte är upp till en part att fatta detta beslut. Dessutom har registreringen av batterielfordon en direkt koppling till det påstådda subventionssystemet och därför var de begärda uppgifterna både relevanta och nödvändiga för att kommissionen skulle kunna göra en korrekt bedömning av systemet.

(317)

Såsom anges i avsnitt 3.9 beslutade kommissionen preliminärt att inte utfärda några undersökningsresultat om detta system, men förbehåller sig rätten att ytterligare undersöka om programmet är utjämningsbart. Kommissionen kan därför bli tvungen att förlita sig på tillgängliga uppgifter för sina slutsatser om systemet med befrielse från inköpsskatt, om den samlar in tillräckliga uppgifter för att dra slutsatsen att ett sådant system är utjämningsbart.

(318)

SAIC-gruppen samarbetade inledningsvis med kommissionen genom att besvara frågeformuläret. Framför allt besvarade företagets närstående enheter, däribland sex producenter av batterielfordon frågeformuläret. Dessa svar befanns dock vara mycket bristfälliga, och den 12 december 2023 underrättade kommissionen SAIC-gruppen om sin avsikt att tillämpa artikel 28.1 i grundförordningen när det gäller uppgifter som inte lämnats före kontrollbesöken och det faktum att kommissionens slutsatser, om de inte erhålls, kan grundas på tillgängliga uppgifter. De uppgifter som saknades gällde bland annat produktionskostnader, detaljerade uppgifter om inköp av de viktigaste insatsvarorna och avsaknaden av svar på frågeformuläret från närstående företag som var involverade i verksamhet med anknytning till den undersökta produkten för vilka ett svar på frågeformuläret hade begärts.

(319)

SAIC-gruppen underlät att lämna de uppgifter som saknades och hävdade att detta berodde på det stora antalet närstående företag i gruppen, och att tillämpningen av ”tillgängliga uppgifter” inte korrekt skulle återspegla dess höga samarbetsnivå fram till den punkten i undersökningen. Företaget hävdade att det stora antalet bristfälliga svar som lämnades berodde på den ofta omotiverade mängd uppgifter som kommissionen begärde och den stora samordningsbörda som krävdes mellan de många närstående företagen.

(320)

Bristen på samarbete bekräftades dock både före, under och efter kontrollbesöken, eftersom viktiga uppgifter inte lämnades, bland annat produktionskostnader, materialsedlar, produktspecifikationer inklusive den kemiska sammansättningen av den råvara som köpts från leverantörerna, en förteckning över inköpstransaktioner för leverantörer och uppgifter om erhållna bidrag. Kommissionen förklarade för SAIC-gruppen att sådana uppgifter ansågs nödvändiga för att komma fram till konkreta slutsatser om subventionerna från en rad olika stödåtgärder. Dessutom föreföll det som om ytterligare närstående företag inte heller hade besvarat frågeformuläret, även om deras verksamhet skulle ha krävt att de gjorde det.

(321)

Kommissionen fann att avsaknaden av sådana nödvändiga uppgifter försvårade undersökningen. Den 23 april 2024 informerades därför SAIC-gruppen i vederbörlig ordning om konsekvenserna av att bara delvis samarbeta i undersökningen och om kommissionens avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen på de uppgifter som inte lämnats eller de uppgifter som inte kunde kontrolleras. Kommissionen uppmanade företaget att lämna synpunkter.

(322)

Den 30 april 2024 mottog kommissionen synpunkter från SAIC-gruppen. SAIC-gruppen instämde inte i kommissionens bedömning av den övergripande graden av samarbetsvilja hos de olika enheterna i gruppen och framförde flera påståenden som ledde till slutsatsen att den avsedda tillämpningen av artikel 28 i grundförordningen inte var motiverad.

(323)

SAIC-gruppen uppgav att vissa aspekter av kommissionens bedömning av tillämpningen av artikel 28 i grundförordningen innebar en felaktig framställning av de faktiska omständigheterna och upprepade att den hade samarbetat i undersökningen efter bästa förmåga. SAIC-gruppen förklarade att den i fall där den inte kunde lämna fullständiga eller endast partiella uppgifter på begäran hade lämnat ”alternativa handlingar” för att underlätta kommissionens undersökning.

(324)

I detta avseende hänvisade SAIC-gruppen till artikel 28.3 i grundförordningen samt till Europeiska unionens domstols rättspraxis (103) och hävdade att även de ofullständiga eller på annat sätt bristfälliga svaren bör godtas.

(325)

SAIC-gruppen framhöll en slutsats från domstolen i detta mål (104), där den ansåg att ”begreppet nödvändiga uppgifter avser uppgifter som berörda parter har och som unionsinstitutionerna ber dem att lämna i syfte att fatta beslut som behöver fattas inom ramen för antidumpningsundersökningen”. I samma mål (105) fann domstolen att det ”åligger unionsinstitutionerna att styrka förekomsten av dumpning, skada och orsakssamband mellan den dumpade importen och skadan och följaktligen också att en uppgift är ”nödvändig” för att fatta de beslut som behöver fattas i antidumpningsundersökningen”.

(326)

Mot bakgrund av domstolens slutsats ansåg SAIC-gruppen ”att kommissionen, på grund av denna undersöknings mycket komplexa karaktär (både när det gäller den stora omfattningen av begärda uppgifter, det stora antalet företag som måste lämna uppgifter och den korta tidsfristen för att lämna uppgifter), inte bör tillämpa de ovannämnda kriterierna alltför strikt på de uppgifter som lämnas” och ”att om uppgifterna anses vara bristfälliga bör användningen av tillgängliga uppgifter strikt begränsas till det nödvändiga syftet med uppgifterna och under alla omständigheter kontrolleras genom hänvisning till andra oberoende källor, i full överensstämmelse med artikel 28.5 i grundförordningen.”

(327)

Kommissionen erinrade om att alla begärda uppgifter faktiskt tillhandahållits av de andra grupperna i urvalet och därmed var lättillgängliga för SAIC-gruppen. Det var därför SAIC-gruppens val att inte lämna de begärda uppgifterna, vilket framgår av den förteckning över icke inlämnade handlingar som den undertecknade och samtyckte till under kontrollen. Denna förteckning visar att den försvårade undersökningen genom att medvetet inte agera efter bästa förmåga. Dessutom ansågs uppgifterna nödvändiga för att kunna dra lämpliga slutsatser i subventionsundersökningen och i detta avseende i linje med domstolens slutsatser. Alla relevanta uppgifter som SAIC-gruppen lämnat som ”alternativa handlingar”, inklusive bristfälliga sådana, beaktades också på lämpligt sätt när de kunde verifieras. Kommissionen använde sig av tillgängliga uppgifter, inbegripet från oberoende källor enligt avsnitt 3.3, om förmånlig utlåning, exportkreditförsäkring, befrielse från inköpsskatt, insatsvaror och skattesubventioner för främjande och tillämpning av fordon som drivs med ny energi, endast när de uppgifter som lämnats var klart bristfälliga (och förtecknades i de gemensamt undertecknade bilagorna till kontrollrapporterna på plats) och kommissionen hade tillräckligt med uppgifter för att kunna dra slutsatser om dessa system. Det är felaktigt att anta att kommissionen tillämpade kriterierna i artikel 28.3 i grundförordningen alltför strikt.

(328)

Eftersom SAIC-gruppen i sina synpunkter hävdade att ”tvivelsmålets fördel bör tillmätas de uppgifter som finns registrerade som lämnade”, förklarade kommissionen i meddelandet av de viktigaste omständigheterna och övervägandena till den exporterande producent som ingick i urvalet att den, när den använde tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen, i största möjliga utsträckning hade använt de uppgifter som SAIC-gruppen lämnat, och att den i avsaknad av sådana verifierade uppgifter endast hade använt sig av offentliga oberoende källor. Påståendet att de rättsliga standarderna för tillämpning av artikel 28 i grundförordningen inte var uppfyllda avvisades därför.

(329)

Såsom nämns i skälen 318–319 konstaterades flera orapporterade närstående företag för vilka SAIC-gruppen inte besvarade frågeformuläret under undersökningen. Dessa ”nya” företag befanns vara närstående och var inblandade i olika viktiga avtalsförbindelser som omfattade verksamhet såsom tillhandahållande av insatsvaror, kapital, lån, garantier och andra typer av finansiering inom SAIC-gruppen. SAIC-gruppen avvisade upprepade gånger kommissionens begäran om att fylla i ett frågeformulär och hävdade att det var ett brott mot SAIC-gruppens grundläggande rättigheter, dock utan att lägga fram några underbyggda argument.

(330)

I sina synpunkter hävdade SAIC-gruppen att dessa närstående företag inte kunde eller inte behövde samarbeta i undersökningen och att användningen av artikel 28 i grundförordningen för dessa företag i alla händelser inte var motiverad eller bör vara strikt begränsad. De skäl som hävdades av SAIC-gruppen var kopplade till flera faktorer, såsom

(331)

Kommissionen höll med om att ett närstående företag med ett mycket lågt transaktionsvärde, som motsvarar mindre än 1 % av SAIC-gruppens inköp, i enlighet med det ovannämnda förtydligandet skulle kunna undantas från skyldigheten att besvara frågeformuläret i denna undersökning. Kommissionen förbehöll sig dock rätten att tillämpa artikel 28 i grundförordningen på de delar som detta närstående företag levererat till SAIC-gruppen, eftersom den inte hade kunnat kontrollera dessa uppgifter.

(332)

Kommissionen noterade att den närstående leverantören i fråga och SAIC-gruppen gemensamt drev ett företag för att utveckla, producera och sälja battericeller, moduler och förpackningar och därför var juridiskt erkända affärspartner. De anses därför vara närstående i den mening som avses i artikel 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447, vilket innebär en rättslig skyldighet att lämna in ett svar på frågeformuläret om subventioner som en närstående part, i enlighet med instruktionerna i frågeformuläret och den efterföljande korrespondensen. Gruppens påstående avvisades därför.

(333)

SAIC-gruppen invände att kommissionen bör se över sin bedömning och avstå från att tillämpa artikel 28 i grundförordningen på företag som vägrat att lämna uppgifter om finansiella eller avtalsmässiga kopplingar och avtal om samriskföretag och i sådana fall endast använda offentligt tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.5 i grundförordningen. Kommissionen påpekade upprepade gånger för SAIC-gruppen att det faktum att vissa uppgifter betraktades som ”affärshemligheter” var irrelevant med tanke på att alla uppgifter som lämnas inom ramen för antisubventionsförfaranden behandlas konfidentiellt i enlighet med artikel 29 i grundförordningen. Därför avvisades påståendet.

(334)

SAIC-gruppen hävdade att kommissionen underlät att korrekt förklara varför vissa närstående företag bör ha fyllt i ett frågeformulär. I sin andra begäran förklarade kommissionen emellertid att enligt de uppgifter som fanns tillgängliga i ärendehandlingarna (organisationsschema som visade att de närstående företagen hade en viktig finansiell och/eller kontrollerande roll) var dessa företag närstående eftersom de verkade vara involverade i tillhandahållandet av kapital, lån eller andra typer av finansiering inom SAIC-gruppen. Efter att ha fått ett andra negativt svar på sin begäran från SAIC-gruppen upprepade kommissionen dock inte sin begäran och informerade SAIC-gruppen om konsekvenserna av bristande samarbetsvilja den 23 april 2024.

(335)

SAIC-gruppen vägrade att besvara frågeformuläret rörande ett närstående företag som under ett av kontrollbesöken konstaterades delta i ett förädlingsavtal. SAIC-gruppen erkände visserligen att detta närstående företag var delaktigt i produktionen av den undersökta produkten, men hävdade också att kommissionen bör ha ”bekräftat” att ett svar på frågeformuläret var nödvändigt. Denna kommentar visade på SAIC-gruppens bristande samarbetsvilja, vilken slutligen hävdade att en eventuell användning av artikel 28 i förhållande till detta närstående företag bör begränsas till faktorer som inte rörde subventioner. Påståendet avvisades.

(336)

Förekomsten av dessa närstående företag framgick i själva verket av de uppgifter som lämnades i det första inlämnandet av uppgifter innan svaren på frågeformulären lämnades in, i svaren på frågeformulären eller under de tillfälliga kontrollbesöken på plats. Dessa närstående företag var antingen leverantörer eller kunder till SAIC-gruppen och verkade ofta vara involverade i verksamheter med anknytning till den undersökta produkten, t.ex. som forskningsinstitut, leverantörer av delar och komponenter som förtecknas i promemorian om tillräcklig bevisning, logistikföretag osv. Med tanke på arten av deras verksamhet bör de ha besvarat frågeformuläret så att kommissionen kunde kontrollera uppgifterna och eventuellt begära ytterligare bevisning.

(337)

I sina synpunkter hävdade SAIC-gruppen att efter kommissionens skrivelser med begäran om komplettering hade vissa uppgifter faktiskt lämnats i efterhand och kunde kontrolleras fullständigt vid kontrollbesöken på plats. SAIC-gruppen hänvisade dock endast till uppgifter om befrielse från inköps- och konsumtionsskatt för inhemska kunder och erkände därmed att alla andra uppgifter som saknades inte hade lämnats ut under undersökningen. I själva verket belystes i skrivelserna om ofullständiga svar viktiga frågor som de enskilda producenter som ingick i SAIC-gruppen avsiktligt underlät att rapportera (uppgifter i deras svar på frågeformuläret om produktions- och försäljningsprognoser, produktionskostnader, befrielse från inköps- och konsumtionsskatt på inhemsk försäljning).

(338)

SAIC-gruppen lämnade en översikt över de handlingar som inte lämnats in före och under kontrollbesök på plats och bad kommissionen att endast tillämpa artikel 28 i grundförordningen på de handlingar som inte tillhandahållits av enskilda enheter. Kommissionen granskade förteckningarna och vidhöll sin ståndpunkt beträffande de delar av förteckningen som hade sänts till SAIC-gruppen och som var föremål för användning av tillgängliga uppgifter, såsom bidragsprogram, tillhandahållande av batterier för mindre än skälig ersättning, uteblivna intäkter genom program för direkt skattebefrielse och skattereduktioner och tillhandahållande av förmånlig finansiering (såsom obligationer och kapitaltillskott) samt uteblivna svar på frågeformuläret. Begäran om att inte avvisa de uppgifter som lämnats beträffande följande faktorer avvisades:

(339)

Materialsedlar är omfattande förteckningar över råvaror, komponenter och instruktioner som krävs för att producera en produkt. Kommissionen förklarade upprepade gånger för SAIC-gruppen deras betydelse i undersökningen, eftersom de gjorde det möjligt att identifiera de viktigaste enskilda komponenter och material som utgör den färdiga produkten och deras ursprung.

(340)

I det aktuella subventionsärendet var materialsedlar lika viktiga för att identifiera de komponenter som användes vid monteringen av den färdiga produkten (batterielfordon eller komponenter som batterier), de kvantiteter som användes, deras specifikation, interna materialnummer och följaktligen namnet på deras leverantörer. Materialsedlar gjorde det också möjligt att fastställa en direkt koppling till produktionskostnaden, eftersom de kunde användas som grund för beräkningen av standardkostnader, faktiska kostnader och variationer till följd av skillnaden mellan dem.

(341)

SAIC-gruppen lämnade inte fullständiga uppgifter om varken materialsedlar eller produktionskostnader och vidhöll att materialsedlar inte var nödvändiga för antisubventionsundersökningar, eftersom de inte avsåg några av de faktorer som låg till grund för beräkningen av subventionsmarginalen. Kommissionen instämde inte i denna bedömning och bekräftade att denna information var nödvändig för att kunna bedöma fullständigheten och riktigheten i uppgifterna om produktionskostnader, men även för de viktigaste delarna och komponenterna.

(342)

SAIC-gruppen erkände att uppgifter om produktspecifikationer endast kunde lämnas från fall till fall och endast i delar. Dessutom ansåg SAIC-gruppen att kommissionen kunde ha använt en annan metod för att förena de inlämnade uppgifterna. SAIC-gruppen ansåg att det var en orättvis behandling som utgjorde en överträdelse av stadgan om de grundläggande rättigheterna att begära samma uppgifter om materialsedlar av varje enhet, eftersom det fanns andra metoder för att kontrollera informationen i tabellen om leverans av delar.

(343)

Kommissionen vidhöll att ingen av de närstående batterileverantörerna tillhandahöll de nödvändiga styrkande handlingar som begärts av undersökningsgruppen och i synnerhet deras specifikationer. Kommissionen ansåg först att uppgifter om materialsedlar bör ha tillhandahållits av var och en av enheterna, eftersom de på begäran under kontrollbesöken på plats bekräftade att de visserligen hade dessa uppgifter, men att de inte kunde tillhandahållas av olika skäl, främst på grund av sekretessavtal som ingåtts med leverantörer och företagets egna affärshemligheter. Dessutom användes materialsedlar av enheterna när de utarbetade sitt svar på frågeformuläret för att fastställa vilka insatsvaror som behövde rapporteras och vilka leverantörer som skulle svara på frågeformuläret. Detta är ett av skälen till att kommissionen förnyade sin begäran efter kontrollbesöket på plats. I själva verket tillät kommissionen, i motsats till sin normala praxis, varje enhet att lämna uppgifter om materialsedlar och andra delar och specifikationer för råvaror, men förbehöll sig rätten att bortse från dessa uppgifter eftersom de inte kunde kontrolleras på plats.

(344)

Som nämnts ovan hävdade SAIC-gruppen att kemin och specifikationen för den battericell och det batterisystem som användes av vissa av producenterna kunde kontrolleras utan användning av en materialsedel eller att uppgifterna om specifikationen för vissa råvaror som användes av en viss batterirelaterad producent kunde kontrolleras utan användning av en materialsedel. I vissa fall tillhandahöll SAIC-gruppen materialsedelrelaterade uppgifter som en del av kontrollen.

(345)

Det faktum att ett företag skulle göra det möjligt för kommissionen att se en materialsedel för en unik typ av undersökt produkt skulle dock under inga omständigheter kunna vara likvärdigt med tillhandahållandet av de begärda uppgifterna. Utöver bristen på fullständiga uppgifter (endast en typ av undersökt produkt i vissa undantagsfall) bekräftade SAIC-gruppen att den vägrade att lämna lättillgängliga uppgifter till kommissionen när den begärde det.

(346)

För det första avvisade kommissionen påståendet att materialsedlar inte var relevanta i undersökningen och inte kunde ha någon inverkan på beräkningen av subventionsbeloppet. För det andra beslutade kommissionen, efter att ha fastställt att batterier och andra råvaror var nyckelfaktorer som kunde vara föremål för subventionering och i avsaknad av uppgifter i materialsedlar som skulle ha gjort det möjligt för kommissionen att bedöma fullständigheten, riktigheten och specifikationerna för de delar som levererades till de producenter som ingick i urvalet, att i mån av tillgång till fakta använda andra källor för uppgifter om råvaror.

(347)

I sina synpunkter på tillämpningen av artikel 28 bekräftade SAIC-gruppen att den av konfidentiella skäl inte alltid kunde tillhandahålla inköpsförteckningar för varje enskild transaktion eftersom dessa aspekter avsåg produktionskostnader och därför var affärshemligheter. I vissa fall hävdade den dock att den relevanta tabellen kunde kontrolleras under kontrollbesöken på plats. SAIC-gruppen hävdade att den hade lämnat en omfattande sammanfattning av de uppgifter som begärts i form av tabeller, som innehöll alla nödvändiga uppgifter för beräkningen av subventionsbeloppet och att kommissionen kunde kontrollera dem under kontrollbesöken på plats. SAIC-gruppen kunde dock endast tillhandahålla en skärmdump av de uppgifter som visades för kommissionen eftersom informationskällan förblev konfidentiell och den begärda inköpsförteckningen inte kunde tillhandahållas, även om den var lättillgänglig. SAIC-gruppen drog slutsatsen att de uppgifter som lämnats i alla händelser uppfyllde kriterierna i artikel 28.3 i grundförordningen.

(348)

Kommissionen höll inte med om att de inlämnade uppgifterna uppfyllde kriterierna i artikel 28.3 i grundförordningen. Att inte ge direkt tillgång till vissa handlingar och tillhandahålla skärmdumpar eller aggregerade uppgifter utan att tillhandahålla de relevanta begärda uppgifterna kan under inga omständigheter vara likvärdigt med tillhandahållandet av de begärda uppgifterna i form av ett bevis som säkerställer att uppgifterna kan kontrolleras i vederbörlig ordning. Brister i tillhandahållandet av de begärda uppgifterna orsakar svårigheter att komma fram till en rimligt korrekt slutsats. Med tanke på att uppgifterna var lättillgängliga kan man inte heller anse att parten agerade efter bästa förmåga.

(349)

Kommissionen noterade också att uppgifterna om inköp inte återspeglade den faktiska kostnaden utan standardkostnaden (budgetkostnaden i företagets Enterprice Resource Planning (ERP)). På grundval av detta och med beaktande av de ovannämnda undersökningsresultaten rörande materialsedeln kunde kommissionen inte kontrollera riktigheten i de uppgifter om kvantiteter och kostnader för delar och komponenter som lämnats av de producenter av den undersökta produkten som ingick i urvalet och avvisade därför påståendet att de uppgifter som lämnats uppfyllde kriterierna i artikel 28.3 i grundförordningen.

(350)

I sina synpunkter hävdade SAIC-gruppen att den i ett fall på plats hade stämt av en förteckning för varje enskild transaktion med sina räkenskaper. Företaget hävdade att det för denna enhet och för de andra producerande enheterna, på begäran under kontrollbesöken på plats, hade tillhandahållit relevanta inköpshandlingar, däribland fakturor, inköpsorder och uppgifter i ERP, i form av bevismaterial. Framför allt försåg två batterileverantörer sina avtal med kunder, dvs. batterielfordonsproducenterna inom gruppen, som verifikat. SAIC-gruppen ansåg därför att kriterierna i artikel 28.3 i grundförordningen var uppfyllda och att kommissionen till fullo bör beakta uppgifterna.

(351)

Kommissionen avvisade påståendet att SAIC-gruppen hade samarbetat fullt ut genom att tillhandahålla en uppsättning ramavtal om inköp. SAIC-gruppen medgav i själva verket själv att den på grund av dessa handlingars påstått mycket konfidentiella karaktär inte kunde tillhandahålla något ramavtal om inköp i sin helhet för de delar och komponenter som förtecknas i det relevanta avsnittet i svaret på frågeformuläret. Detta bekräftades också av förteckningen över handlingar som inte tillhandahållits vare sig under eller efter kontrollbesöket, där ingen fullständig uppsättning handlingar, inklusive handlingar såsom ramavtal och tekniska specifikationer, kunde tillhandahållas. Kommissionen påminde dessutom SAIC-gruppen om att ett sådant dokument bör ha tillhandahållits som en del av det ursprungliga svaret på frågeformuläret. Med tanke på den konfidentiella behandlingen av alla ”känsliga” uppgifter som lämnas in inom ramen för antisubventionsförfaranden, var detta påstående ogrundat. Eftersom dessa handlingar var lättillgängliga för SAIC-gruppen och bör ha tillhandahållits som en del av svaret på frågeformuläret ansåg kommissionen att SAIC-gruppen inte hade agerat efter bästa förmåga. Kommissionen avvisade därför påståendet att de inlämnade uppgifterna uppfyllde kriterierna i artikel 28.3 i grundförordningen.

(352)

Kommissionen ansåg att visning av Excel-filer och utdrag ur räkenskapsböcker på en skärm och tillhandahållande av skärmdumpar utan de underliggande uppgifterna inte kunde vara en ersättning för att tillhandahålla en fullständig försäljningsförteckning över varje enskild transaktion för att möjliggöra en fullständig avstämning av siffrorna i de relevanta tabellerna.

(353)

I sina synpunkter hävdade SAIC-gruppen att kommissionen inte tog hänsyn till skillnaderna i redovisningssystem och finansiella system inom SAIC-gruppen och att det inte var viktigt eller nödvändigt för kommissionen att få en försäljningsförteckning för varje enskild transaktion för att fullt ut stämma av tabellerna avseende försäljning i frågeformuläret. Kommissionen bör därför avstå från att använda artikel 28, eftersom vissa av de kontrollerade företagen har lämnat in förteckningen för varje enskild transaktion som en del av kontrolldokumentet och under alla omständigheter uppfyller de uppgifter som lämnats av de olika enheterna villkoren i artikel 28.3 i grundförordningen.

(354)

Kommissionen ansåg att de uppgifter som lämnats endast i form av skärmdumpar som endast innehöll begränsade uppgifter eller visade några exempel skulle göra det omöjligt att kontrollera och avstämma väsentliga uppgifter och avvisade därför detta påstående. Genom att inte tillhandahålla de detaljerade uppgifterna och endast tillhandahålla skärmdumpar kunde kommissionen inte kontrollera riktigheten i de uppgifter som lämnats, t.ex. om de enskilda försäljningstransaktionerna faktiskt gällde den undersökta produkten.

(355)

I sina synpunkter bekräftade SAIC-gruppen att den inte kunde lämna de ursprungliga kopiorna av samriskföretagsavtalen till vissa av sina producerande enheter, men hävdade att innehållet i dessa samriskföretagsavtal återspeglades i stadgarna eftersom de ”återställdes” i stadgarna. Endast ett företag lämnade in samriskföretagsavtalet som en del av det ursprungliga svaret på frågeformuläret.

(356)

Såsom nämns ovan påpekade kommissionen upprepade gånger för SAIC-gruppen att det faktum att vissa uppgifter betraktades som ”affärshemligheter” var irrelevant med tanke på att alla uppgifter som lämnas inom ramen för antisubventionsförfaranden behandlas konfidentiellt i enlighet med artikel 29 i grundförordningen. Påståendet att innehållet i de saknade avtalen om samriskföretag ”återställdes” i stadgarna kunde inte kontrolleras utan att man tar emot avtalen om samriskföretag. En producent av batterielfordon inom SAIC-gruppen lämnade in en kopia av samriskföretagsavtalet, men ingen av de andra producenterna av batterielfordon lämnade något sådant dokument. Därför avvisades påståendet.

(357)

SAIC-gruppen hävdade att de begärda dokumenten (investeringsplaner, godkännande, investeringsövervakning och genomförbarhetsstudier 2020–2023 samt försäljningsprognoser) inte var relevanta för beräkningen av subventionsbeloppet under undersökningsperioden, eftersom dessa dokument inte innehöll några delar eller uppgifter som var nödvändiga för beräkningen av subventionsbeloppet. Dessutom fanns de begärda handlingarna antingen redan tillgängliga i de offentligt tillgängliga årsrapporterna eller så innehöll de konfidentiella uppgifter om parter som SAIC-gruppen inte hade någon meningsfull kontroll över och kunde därför inte lämnas ut.

(358)

Kommissionen höll inte med SAIC-gruppen och ansåg att uppgifter som gjorde det möjligt att bedöma arten av och volymen på den planerade investeringen avseende den undersökta produkten var relevanta i undersökningen inte bara för att bedöma risken för väsentlig skada, utan till exempel för att bedöma produktionskapaciteten för den undersökta produkten. Påståendet avvisades därför.

(359)

SAIC-gruppen hävdade att de begärda prognosrapporterna inte behövde tillhandahållas eftersom de antingen inte fanns eller var kopplade till uppgifter efter undersökningsperioden och därför inte behövde kontrolleras. Därför drog SAIC-gruppen slutsatsen att det skulle vara irrelevant att tillämpa artikel 28 med avseende på denna del av undersökningen.

(360)

Eftersom kommissionen ansåg att den inte kunde kontrollera dessa påståenden under kontrollbesöken på plats avvisades påståendet att det skulle vara irrelevant att tillämpa artikel 28 med avseende på denna aspekt av undersökningen.

(361)

Kommissionen framhöll att banktillstånden inte omfattade alla banker som SAIC-gruppens enheter hade en affärsrelation med och att mallen för banktillståndet hade ändrats utan förhandsanmälan.

(362)

SAIC-gruppen hävdade att den hade ändrat mallen för att inkludera bankaccepter och kreditlinor i banktillståndens omfattning och att sådana ändringar av mallen därför inte på något sätt skulle betraktas som en minskning av banktillståndens omfattning, tvärtom. SAIC-gruppen hävdade att de begärda uppgifterna hade lämnats och att kommissionen bör ta dem för vad de var.

(363)

Kommissionen noterade att vissa enheter inom SAIC-gruppen inte rapporterade uppgifter om banktillstånd, kreditlinor och utbyte av skulder mot aktier, och därför inte fick avgörande information som var relevant för dessa aspekter av undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(364)

Även om SAIC-gruppen inte nekade de kinesiska myndigheterna att ta emot bidrag hävdade den att det inte var nödvändigt att använda ”de enskilda belopp som mottagits per bidrag, tidpunkten för mottagandet av bidragen, en beskrivning av bidragen, motsvarande statliga meddelanden som specificerar bidragens art och annan nödvändig information” för beräkningen av subventionsbeloppet, eftersom de rapporterade beloppen avsåg de bidrag som mottagits för enheterna som helhet och inte endast avsåg den undersökta produkten. Dessutom kunde de bidragsbelopp som erhållits under undersökningsperioden och som redovisats i tabellerna direkt stämmas av mot balansomslutningen och kontona i huvudboken, särskilt de konton som avsåg intäkter utanför rörelsen och/eller intäkter från subventioner.

(365)

Kommissionen kunde därför inte fastställa de underliggande subventionssystemen, storleken på de bidrag som mottagits under undersökningsperioden samt huruvida dessa bidrag gällde fasta anläggningar eller inte. Kommissionen avvisade påståendet att uppgifterna om bidrag kunde kontrolleras.

(366)

SAIC-gruppen hävdade att nyttjanderätterna inte var ett av de områden som omfattas av kommissionens begäran om underliggande dokument. Kommissionen hade inte heller några frågor om nyttjanderätter efter kontrollbesöken, utom avseende två enheter som besvarades den 21 februari 2024.

(367)

När det gäller vissa handlingar som begärdes under kontrollbesöken förklarade vissa enheter inom SAIC-gruppen att de efterfrågade dokumenten var ett eller två decennier gamla och redan hade arkiverats, eller att de rörde en tredje part som de inte hade befogenhet över. Därför hävdade SAIC-gruppen att det belopp som rapporterats för nyttjanderätter bör anses vara korrekt och användas som sådant och att kommissionen inte bör tillämpa artikel 28. Kommissionen ansåg att alla ursprungliga avtal om nyttjanderätter, köpeavtal och styrkande handlingar som visar det ursprungliga pris som betalades för nyttjanderätterna hade begärts och i flera fall konstaterades att den mottagna informationen var ofullständig och inte möjliggjorde en fullständig kontroll av den mottagna informationen. Påståendet avvisades därför.

(368)

SAIC-gruppen hävdade att dokumenten om obligationer och företagsintern finansiering inte begärdes av kommissionen. SAIC-gruppen noterade att informationen om värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet inte krävdes i avsnittet i frågeformuläret om tillhandahållande av förmånlig finansiering av statsägda policybanker och statsägda affärsbanker, och avvisade därför all avsedd tillämpning av artikel 28.

(369)

Kommissionen ansåg att frågeformuläret särskilt begärde uppgifter om företagsintern finansiering och i synnerhet om obligationer. För det första ombads företag som deltog i tillhandahållandet av kapital att besvara frågeformuläret. För det andra är värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet en typ av obligationer för vilka uppgifter begärdes i frågeformuläret. Kommissionen fann dessutom motsägelsefulla uppgifter på det offentliga området när det gäller närstående företag som inte samarbetade (se skäl 320), som tydligt visade att viktig information om subventionerna inte hade lämnats ut, och påståendet avvisades därför.

(370)

SAIC-gruppen påpekade att räkenskapsförarens räkenskapsförare normalt utarbetar räkenskapsförarna i enlighet med företagens instruktioner, men att de inte är obligatoriska och att begäran om sådana rapporter därför inte var tillämplig. Dessa rapporter var inte heller nödvändiga eller väsentliga för att kontrollera eventuella avdragsbelopp för forskning och utveckling, eftersom de relevanta belopp som redovisades i företagets inkomstskattedeklaration gällde. SAIC-gruppen invände mot all avsedd tillämpning av artikel 28 i grundförordningen.

(371)

Kommissionen ansåg att redigeringen av informationen i en skatteombudsrapport om FoU-avdrag, som möjliggjorde ytterligare avdrag för FoU-kostnader, vilket var fallet i en av enheterna, inte kunde betraktas som fullt samarbete, vilket konstaterades vid ett kontrollbesök på plats. Genom att inte lämna sådana uppgifter, som enligt uppgift inte avsåg den undersökta produkten men som var lättillgänglig för SAIC-gruppen, kunde kommissionen inte bedöma selektivitetsaspekten i den berörda skattenedsättningsordningen. Följaktligen avvisades påståendet.

(372)

Under undersökningens gång fann kommissionen att avsaknaden av vissa nödvändiga uppgifter försvårade undersökningen på följande sätt:

(373)

Den 23 april 2024 underrättade kommissionen därför Geely-gruppen om sin avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen när det gäller de uppgifter inte hade lämnats. Kommissionen uppmanade företaget att lämna synpunkter.

(374)

Den 30 april 2024 lämnade Geely-gruppen synpunkter på kommissionens avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter på de uppgifter som avses i skäl 372 och i skrivelsen av den 23 april 2024.

(375)

För det första hävdade Geely-gruppen att den inte kan uppmanas att lämna konfidentiella uppgifter från en icke-närstående leverantör som den inte kan instruera, och att kommissionen under alla omständigheter har fått rimligt relevanta uppgifter. Geely-gruppen ägde inte denna leverantör och hade ingen befogenhet över sin leverantörs verksamhet och ledning.

(376)

Kommissionen noterade att den närstående leverantören i fråga och SAIC-gruppen gemensamt drev ett företag för att utveckla, producera och sälja battericeller, moduler och förpackningar och därför var juridiskt erkända affärspartner. De anses därför vara närstående i den mening som avses i artikel 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447, vilket innebär en rättslig skyldighet att lämna in ett svar på frågeformuläret om subventioner som en närstående part, i enlighet med instruktionerna i frågeformuläret och den efterföljande korrespondensen Gruppens påstående avvisades därför.

(377)

För det andra hävdade Geely-gruppen att den inte kunde tillhandahålla mer information från finansieringsföretag som skaffade medel för sin batterielfordonsverksamhet. Alla enheter i Geely-gruppen som deltar i finansiering i samband med batterielfordon har lämnat in de begärda svaren på avsnitten A och E i de ursprungliga frågeformulären. Dessutom hävdade Geely-gruppen att begäran var för omfattande, inte tillräckligt exakt och inte direkt relevant för undersökningen.

(378)

Genom offentligt tillgängliga källor fann kommissionen emellertid ett antal värdepapper med bakomliggande tillgångar (inklusive gröna värdepapper med bakomliggande tillgångar) som var tillämpliga under undersökningsperioden och som utfärdats av minst ett av Geely-gruppens företag, för vilka gruppen inte hade lämnat några uppgifter, inte ens efter att ha fått en särskild begäran om detta, då värdepapper med bakomliggande tillgångar var en typ av obligation för vilken uppgifter hade begärts i det ursprungliga frågeformuläret. Gruppens påstående avvisades därför.

(379)

För det tredje, när det gäller tillhandahållandet av fullständig information om bidragsprogrammens karaktär, förklarade Geely-gruppen att bidragsprogrammens karaktär och beskrivning nästan alltid kunde utläsas av de kontoutdrag som hänförde sig till de enskilda bidragsutbetalningarna. Dessutom förklarade Geely-gruppen att det inte finns någon ytterligare information om bidragsprogrammen, inklusive den rättsliga grunden, och att den bör begäras från de kinesiska myndigheterna.

(380)

Kommissionen noterade att den inte kunde fastställa de underliggande subventionssystemen för bidragsprogrammen i förhållande till den undersökta produkten utifrån den begränsade information som fanns tillgänglig på kontoutdraget. Såsom nämns i skäl 300 noterade kommissionen samtidigt att de kinesiska myndigheterna inte tillhandahöll någon information om de tillfälliga bidrag som beviljats till grupperna i urvalet. Gruppens påstående avvisades därför.

(381)

För det fjärde, när det gäller avsaknaden av rapportering om vissa projekt kopplade till produktionen av batterielfordon, ansåg Geely-gruppen att pågående och framtida projekt såsom potentiella lanseringar av nya bilar inte är kopplade till undersökningsperioden och inte omfattas av denna undersökning. Geely-gruppen betonade också att denna information är mycket konfidentiell och marknadskänslig.

(382)

Kommissionen noterade att pågående och framtida projekt kopplade till produktionen av batterielfordon begärdes i det ursprungliga frågeformuläret samt vid kontroller på plats, eftersom ett antal subventionssystem är kopplade till den framtida produktionen av batterielfordon och en planerad ökning av produktionskapaciteten för batterielfordon är relevant för att fastställa en risk för skada. Utan denna fullständiga information kunde kommissionen inte fastställa alla underliggande subventionssystem för den undersökta produkten. Gruppens påstående avvisades därför.

(383)

För det femte, när det gäller det faktum att de faktiska producenterna av batterielfordon i Geely-gruppen inte lämnade ett fullständigt svar på frågeformuläret, ansåg Geely-gruppen inte att dessa företag var batterielfordonsproducenter, eftersom de fordon som de producerar fortfarande måste genomgå en rad inspektioner och tester. Geely-gruppen uppgav också att den lämnade ytterligare uppgifter om dessa företag, i enlighet med kommissionens begäran.

(384)

Kommissionen noterade att företagen visserligen lämnade de begärda uppgifterna, men att den mycket sena inlämningen av dessa uppgifter gjorde det omöjligt för kommissionen att kontrollera att de var fullständiga och korrekta. Den kunde inte på ett tillfredsställande sätt kontrollera leveranserna av vissa insatsvaror i förhållande till batterielfordonens produktionsvolym och kostnader, eftersom de kostnadsuppgifter som lämnades av dessa företag inte innehöll tillräckliga detaljer, vilket normalt begärs av de producerande enheterna i kommissionens frågeformulär. Gruppens påstående avvisades därför.

(385)

När det gäller bestämmelsen i bilaga IV om banktillstånd hävdade Geely-gruppen att den hade lämnat in en konsoliderad version av banktillstånden vid tidpunkten för inlämnandet av de ursprungliga svaren på frågeformuläret. Kommissionen återgick till det inlämnade dokumentet och bekräftade dess användbarhet.

(386)

När det gäller informationen om de nyttjanderätter som är relevanta för en exporterande producent i gruppen uppgav Geely-gruppen slutligen att nyttjanderätterna för huvudkontoret inte hade något samband med produktionen och försäljningen av batterielfordon och att de var irrelevanta och oväsentliga för undersökningen.

(387)

Kommissionen noterade att huvudkontoret delvis används för verksamhet med koppling till batterielfordon. Subventioner som avser dessa huvudkontor bör därför fördelas i proportion till den verksamhet som avser batterielfordon och som äger rum där, även om väsentligheten inte kan fastställas utan att man har grundläggande information om de nyttjanderätter som innehas. Gruppens påstående avvisades därför.

(388)

Den 8 december 2023 underrättade kommissionen BYD-gruppen om sin avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen när det gäller de uppgifter som BYD-gruppen underlåtit att lämna och uppmanade företaget att lämna synpunkter på detta. Den 15 december 2023 lämnade BYD-gruppen in de uppgifter som saknades.

(389)

Under undersökningens gång konstaterade kommissionen att BYD-gruppen inte hade lämnat uppgifter om sitt förhållande till (åtminstone) två leverantörer av råvaror som användes vid produktionen av batterier och att dessa företag därför inte hade besvarat frågeformuläret. Dessutom konstaterades det att båda leverantörerna levererade betydande mängder litium, vilket motsvarar mer än 1 % av de totala inköpen av insatsvaror från de företag som besvarade frågeformuläret. Vidare lämnades inga uppgifter om icke-närstående leverantörer till de kinesiska myndigheterna, trots att antisubventionsfrågeformuläret innehöll bestämmelser om utlämnande av uppgifter om icke-närstående leverantörer, och inte heller lämnades uppgifter om bilaga IV – banktillstånd. Kommissionen fann att avsaknaden av sådana nödvändiga uppgifter försvårade undersökningen och tillgången till uppgifter om relevanta system. Den 24 april 2024 underrättade kommissionen därför BYD-gruppen om sin avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen när det gäller de uppgifter inte hade lämnats och uppmanade företaget att lämna synpunkter på detta.

(390)

Den 30 april 2024 lämnade BYD-gruppen synpunkter på kommissionens avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter på de uppgifter som avses i skäl 389.

(391)

För det första hävdade BYD-gruppen att inga uppgifter lämnats om de närstående råvaruleverantörerna, eftersom det i frågeformuläret angavs att endast närstående företag som var inbegripna i ”produktion av fasta anläggningar eller insatsvaror som används i den exporterande producentens produktionsprocess, t.ex. de insatsvaror som anges i avsnitt E-3-3 nedan” skulle besvara frågeformuläret. På grundval av detta hävdade BYD-gruppen att vissa insatsvaror inte användes i den exporterande producentens produktionsprocess, utan i stället i produktionsprocessen för batteriproducenten i tidigare led.

(392)

Dessutom uppgav BYD-gruppen att den hade lämnat in en förteckning över leverantörer till de kinesiska myndigheterna på grundval av samma motivering (dvs. närstående företag som är involverade i produktionen av insatsvaror som används i den exporterande producentens produktionsprocess) och att vissa av insatsvarorna i avsnitt E-3-3 därför användes i batteriproducenternas produktionsprocess, inte i den exporterande producentens produktionsprocess.

(393)

Kommissionen erinrade om att den 17 november 2023 utfärdade en notering med förtydliganden om de närstående företag som ombads besvara frågeformuläret och tillade att närstående företag, ”oavsett om de är närstående producenter som säljer på den inhemska marknaden eller för export”, som deltar i produktionen av fasta anläggningar eller insatsvaror, inklusive råvaror, delar eller komponenter som omfattas av avsnitt E-3-3 i frågeformuläret, och som ”används i produktionsprocessen för producerande enheterna” var skyldiga att besvara frågeformuläret. Med tanke på kommissionens klargörande ansåg kommissionen att företaget bör ha lämnat tydliga och fullständiga instruktioner om företagsstrukturen och dess leverantörer, som ledde till ett svar på frågeformuläret, särskilt från leverantörerna av råvaror som användes vid produktionen av batterier. Med tanke på den vertikala integrationen av BYD-gruppen ansåg kommissionen dessutom att det inte var möjligt att betrakta produktionsprocessen för batterier som åtskild från och oberoende av den exporterande producentens produktionsprocess. Därför avvisades påståendet.

(394)

Kommissionen framhöll också att avsnitt E-3-3b i frågeformuläret tydligt förklarade att en fullständig förteckning med namn och kontaktuppgifter för leverantörer av enheter och råvaror under undersökningsperioden bör ha lämnats till både kommissionen och de kinesiska myndigheterna. I frågeformuläret angavs också att om leverantören inte är ett närstående företag måste ”den ursprungliga oberoende leverantören av materialet i fråga” anges. Utöver de ovannämnda instruktionerna noterade kommissionen att företaget i den förteckning över leverantörer som skickats till de kinesiska myndigheterna redan hade inkluderat vissa namn på närstående leverantörer av råvaror som användes vid produktionen av batterier. Kommissionen medgav visserligen att BYD-gruppen hade lämnat in en förteckning över leverantörer till de kinesiska myndigheterna, men denna förteckning var ofullständig eftersom den inte inkluderade någon icke-närstående leverantör, såsom anges i avsnitt E-3-3b i frågeformuläret, eller de närstående leverantörer som identifierats av kommissionen. Avsaknaden av sådana uppgifter försvårade undersökningen, eftersom de inte gav de kinesiska myndigheterna möjlighet att kontakta dessa leverantörer i tidigare led för att besvara frågeformuläret. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(395)

BYD-gruppen hävdade att den inte lämnade in formulären i bilaga IV – Banktillstånd, eftersom gruppen ansåg att kommissionen kunde få de begärda uppgifterna genom att granska de uppgifter som lämnats av respektive företag och särskilt genom Credit Reference Center of the People’s Bank of China.

(396)

Såsom anges i kommissionens skrivelse av den 24 april 2024 ansågs banktillståndsformulären vara avgörande för inhämtandet av uppgifter från de kinesiska myndigheterna om respektive subventionssystem. Banktillståndsformulären behövdes för att ta emot konfidentiella företagsuppgifter från de olika banker som tillhandahöll lån till BYD-gruppen, vilket var uppgifter som begärdes av de kinesiska myndigheterna. Utan dessa formulär kunde bankerna inte lämna dessa uppgifter via de kinesiska myndigheterna till kommissionen, vilket ledde till att undersökningen försvårades. Därför måste BYD-gruppens påstående avvisas.

(397)

BYD-gruppen ifrågasatte att en av deras närstående råvaruleverantörer bör ha besvarat frågeformuläret. Gruppen hävdade att kommissionen använde fel nämnare för att beräkna procentandelen av inköpsvärdet och att företaget faktiskt levererade mindre än 1 % av alla inköp från de producerande företag som besvarade frågeformuläret. BYD-gruppen hänvisade också till att kommissionen beviljade undantag för leverantörer av insatsvaror som svarade för mindre än 1 % av BEV-producenternas inköp. Dessutom ifrågasatte gruppen nyttan av ett svar på frågeformuläret, eftersom leverantören i fråga endast tillhandahöll en råvara som indirekt användes vid produktionen av batterier.

(398)

Kommissionen framhöll att den procentandel av inköpsvärdet som kommissionen uppgav i sin bilaga till skrivelsen enligt artikel 28 hade beräknats av företaget självt och diskuterats med handläggargruppen under kontrollbesöket i företagets lokaler. Dessa uppgifter ingick också i den uppdragsrapport som skickades till företaget. Dessutom medgav kommissionen att den hade beviljat undantag för de leverantörer av insatsvaror som levererade mindre än 1 % av inköpsvärdet av batterielfordonsproducenterna i BYD-gruppen. Detta beslut fattades dock på grundval av de uppgifter som gruppen lämnat som underlag för sin begäran om undantag. Kommissionen noterade att ingen information om närstående råvaruleverantörer lämnades in i inledningsskedet och att kommissionen därför saknade de nödvändiga underliggande uppgifterna för att göra en bedömning av huruvida de närstående råvaruleverantörerna behövde lämna ett svar. I inledningsskedet begränsade BYD-gruppen, trots de tydliga instruktionerna i avsnitt E-3-3 i frågeformuläret, sin information om företagsstrukturen till endast de delar och komponenter som förtecknas i första delen av avsnitt E-3-3. Slutligen betonade kommissionen att avsaknaden av svar på frågeformuläret från de närstående råvaruleverantörerna hindrade kommissionen från att bedöma om leverantörer i tidigare led erhöll subventioner.

(399)

BYD-gruppen ifrågasatte det faktum att en annan leverantör i tidigare led bör ha besvarat frågeformuläret, eftersom BYD:s aktieinnehav understeg 5 % under en del av undersökningsperioden och leverantören därför inte kvalificerade sig som närstående part, och att det begränsade aktieinnehavet också innebar att de begärda uppgifterna inte innehades av eller kontrollerades av BYD-gruppen och därför inte kunde tillhandahållas av BYD-gruppen.

(400)

Kommissionen erinrade om att BYD-gruppen under en del av undersökningsperioden fortfarande innehade mer än 5 % i den berörda leverantören i tidigare led och erinrade om att detta förhållande inte avslöjades i början av undersökningen, utan endast under kompletteringsförfarandet. Med tanke på den befintliga affärsförbindelsen mellan de två företagen framstod dessutom de två parterna tydligt som närstående i den mening som avses i artikel 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447. Påståendet avvisades därför. Med tanke på betydelsen av den råvara som levererades för BYD-gruppens produktionsprocess, den inköpsvolym och det inköpsvärde som BYD köpte från leverantören i tidigare led och trots att råvaran i fråga också hade tagits upp i avsnitt E-3-3 i frågeformuläret, där det uttryckligen föreskrivs att närstående råvaruleverantörer ska lämna in ett svar på frågeformuläret, ansåg kommissionen att BYD-gruppen endast delvis samarbetade genom att undanhålla relevanta uppgifter om gruppens struktur och dess leverantörer i början av undersökningen. Detta bekräftas också av det faktum att förteckningen över inköp från leverantörer endast lämnades in till följd av den första skrivelse enligt artikel 28 som det hänvisas till i skäl 388. I artikel 28.1 i grundförordningen förskrivs att ”i fall då någon berörd part [...] inte tillhandahåller nödvändiga uppgifter [...] får beslut om provisoriska eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden, fattas på grundval av tillgängliga uppgifter”. Avsaknaden av svar på frågeformuläret från de närstående råvaruleverantörerna hindrade kommissionen från att bedöma huruvida leverantörer i tidigare led erhöll subventioner och om inköpspriset för en av de viktigaste insatsvarorna vid produktionen av batterier kunde anses vara på armlängds avstånd.

(401)

Den 30 april 2024 inkom de kinesiska myndigheterna med synpunkter där de ifrågasatte kommissionens avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen och att grunda sina slutsatser på tillgängliga uppgifter om specifika aspekter som rör tre exporterande producenter som ingick i urvalet.

(402)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen inte bara ”underlät att korrigera sitt olagliga tillvägagångssätt i flera procedurfrågor och sakfrågor i detta ärende, utan också förbisåg de berörda industriernas komplexitet, det stora antal företag som ingick i urvalet av exporterande producenter som besvarade frågeformuläret i ärendet, det påstådda programmens komplexitet och de extremt snäva tidsramar som kommissionen gav för att tillhandahålla den omotiverat stora mängd uppgifter som begärdes från företagen”. Därigenom hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen på ett antal punkter bröt mot Världshandelsorganisationens (WTO) regler och mot EU:s grundförordning.

(403)

I likhet med SAIC-gruppens påståenden (se skälen 323–328) hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionens tillämpning av artikel 28 i grundförordningen saknade tillräcklig rättslig grund och var oförenlig med de relevanta WTO-reglerna. De kinesiska myndigheterna hänvisade till begäranden om uppgifter som inte ansågs ”nödvändiga” för att identifiera de påstådda subventionerna och särskilt beräkningen av förmånen. Dessa påståenden, som redan behandlats i skälen 323–328, avvisades därför.

(404)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen på ett orimligt sätt hade ökat bördan för de kinesiska exporterande producenterna i undersökningen genom att a) utvidga kretsen av närstående företag som skulle besvara frågeformuläret, b) utvidga kretsen av de påstådda subventioner som undersöktes och de begärda uppgifterna och kontinuerligt ändra eller komplettera de begärda uppgifterna, och c) införa mycket korta tidsfrister och samtidigt begära en orimligt stor mängd uppgifter. De kinesiska myndigheterna medgav visserligen att de exporterande producenter som ingick i urvalet i flera fall inte kunde lämna de begärda uppgifterna, men menade att det berodde på att kommissionen lade en orimlig börda på dem. Slutligen uppgav de kinesiska myndigheterna följande: ”Kommissionens fastställande att de företag som ingick i urvalet inte samarbetade i undersökningen stred uppenbarligen mot principen om en rättvis och objektiv undersökning enligt WTO:s regler och EU:s grundläggande antisubventionsförordning”.

(405)

Kommissionen medgav att de tre exporterande producenterna i urvalet hade samarbetat i olika utsträckning, men noterade att de kinesiska myndigheterna inte beaktade ett antal faktorer, bland annat följande:

(406)

Kommissionen var tvungen att skicka ett stort antal skrivelser med begäran om komplettering till de tre exporterande producenter som ingick i urvalet och uppmana dem att lämna de uppgifter som ursprungligen begärdes, den försökte också tillgodose deras begäran om förlängning av tidsfristen i så stor utsträckning som möjligt och samtyckte till och med till att beakta de uppgifter som lämnats efter kontrollbesöken på plats och som gav de exporterande producenterna i urvalet möjlighet att komplettera de uppgifter som skulle lämnas. Kommissionen konstaterade dock att de enheter som tillhörde en av de exporterande producenterna i urvalet i flera fall avsiktligt nekade kommissionens undersökningsgrupp tillgång till uppgifterna. Påståendet att de exporterande producenterna i urvalet var föremål för en omotiverad börda, vilket hindrade dem från att samarbeta, avvisades.

(407)

På grundval av informationen i promemorian om tillräcklig bevisning, tillkännagivandet om inledande och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande subventioner från de kinesiska myndigheterna:

(408)

Enligt de uppgifter som lämnats av de tre grupperna av exporterande producenter som ingick i urvalet hade dessa erhållit finansiering från 37 finansinstitut belägna inom Kina. Såsom nämns i skäl 256 vidarebefordrade de kinesiska myndigheterna inte frågeformulären till finansinstitut och lämnade inga uppgifter om ägandet av de finansinstitut som tillhandahöll lån till företagen i urvalet. Endast en statsägd bank besvarade det särskilda frågeformuläret, trots att begäran till de kinesiska myndigheterna omfattade alla finansinstitut som gett lån till företagen i urvalet. På grundval av detta kunde kommissionen därför inte avgöra om de var statsägda eller privatägda.

(409)

Kommissionen undersökte huruvida de statsägda bankerna agerar som offentliga organ i den mening som avses i artiklarna 3 och 2 b i grundförordningen. Enligt WTO:s rättspraxis (108) är ett offentligt organ en enhet som ”har eller utövar myndighetsbefogenheter”. En undersökning av ett offentligt organ måste genomföras från fall till fall, med vederbörlig hänsyn till ”den berörda enhetens grundläggande egenskaper och funktioner”, enhetens ”förhållande till staten” och ”den rättsliga och ekonomiska miljö som råder i det land där den undersökta enheten bedriver sin verksamhet”. Beroende på de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall kan den relevanta bevisningen omfatta i) bevisning för att ”en enhet faktiskt utövar myndighetsuppgifter”, särskilt om bevisningen ”tyder på ett kontinuerligt och systematiskt utövande”, ii) ”omfattningen av och innehållet i den statliga politiken för den sektor där den undersökta enheten är verksam”, och iii) bevis för att en regering utövar ”meningsfull kontroll över en enhet och dess handlande”. Vid en undersökning av ett offentligt organ ska den undersökande myndigheten ”utvärdera och ta vederbörlig hänsyn till alla relevanta egenskaper från enheten” och undersöka alla typer av bevis som kan vara relevanta för denna utvärdering. I detta sammanhang bör den undvika att ”fokusera uteslutande eller överdrivet på någon enskild egenskap utan att ta vederbörlig hänsyn till andra egenskaper som kan vara relevanta”.

(410)

I WTO:s rättspraxis anges särskilt följande (109): ”Det viktiga är att en enhet har fått befogenhet att utöva myndighetsuppgifter och inte hur den har fått denna befogenhet. Det finns många olika sätt för myndigheterna i snäv bemärkelse att ge en enhet befogenheter. Följaktligen kan olika typer av bevisning vara relevant för att visa att en viss enhet fått en sådan befogenhet. Bevisning för att en enhet faktiskt utövar myndighetsuppgifter kan användas som bevisning för att den har eller har fått myndighetsbefogenheter, särskilt om bevisningen tyder på ett kontinuerligt och systematiskt utövande. Av detta följer enligt vår mening att bevisning för att en myndighet utövar meningsfull kontroll över en enhet och dess handlande under vissa omständigheter kan tjäna som bevisning för att enheten i fråga har myndighetsbefogenheter och utövar dessa befogenheter genom att utföra myndighetsuppgifter. Vi understryker dock att det, förutom i de fall där det finns en uttrycklig delegering av befogenheter i ett rättsligt instrument, är föga sannolikt att förekomsten av rent formella band mellan en enhet och myndigheter i snäv bemärkelse räcker för att det ska kunna fastställas att enheten har myndighetsbefogenheter. Till exempel räcker det inte med att staten är majoritetsaktieägare i en enhet för att det ska anses påvisat att staten utövar meningsfull kontroll över enhetens handlande, och än mindre att staten har gett den myndighetsbefogenheter. I vissa fall, där det finns många formella indikationer på statlig kontroll och där det även finns bevisning för att denna kontroll har utövats på ett meningsfullt sätt, kan det dock vara möjligt att dra slutsatsen att enheten i fråga utövar myndighetsbefogenheter”.

(411)

För att kunna karakterisera en enhet som ett offentligt organ på ett korrekt sätt i ett enskilt fall kan det vara relevant att överväga ”huruvida [enhetens] funktioner eller agerande är av ett slag som normalt klassificeras som statligt i den berörda medlemmens rättsordning (110)”, och klassificeringen och funktionerna från enheter från WTO-medlemmarna i allmänhet. Vid avgörandet om en viss enhet är ett offentligt organ eller inte kan det därför vara relevant att beakta huruvida funktionerna eller agerandet är av ett slag som normalt klassificeras som statligt i den berörda medlemmens rättsordning.

(412)

Det finns många olika sätt för myndigheterna i snäv bemärkelse att ge en enhet befogenheter. Följaktligen kan olika typer av bevisning vara relevant för att visa att en viss enhet fått en sådan befogenhet. Bevisning för att en enhet faktiskt utövar myndighetsuppgifter kan användas som bevisning för att den har eller har fått myndighetsbefogenheter, särskilt om bevisningen tyder på ett kontinuerligt och systematiskt utövande.

(413)

Bevisning för att en myndighet utövar en meningsfull kontroll över en enhet och dess handlande under vissa omständigheter kan tjäna som bevisning för att enheten i fråga har myndighetsbefogenheter och utövar dessa befogenheter genom att utföra myndighetsuppgifter. Statligt ägande av en enhet kan tillsammans med andra faktorer tjäna som bevis, även om det inte är ett avgörande kriterium. Emellertid är det föga sannolikt att förekomsten av rent formella band mellan en enhet och myndigheter i snäv bemärkelse räcker för att det ska kunna fastställas att enheten har myndighetsbefogenheter. Till exempel är det inte i sig tillräckligt att staten är majoritetsaktieägare i en enhet för att det ska anses påvisat att staten utövar meningsfull kontroll över enhetens handlande, och än mindre att staten har gett den myndighetsbefogenheter. I vissa fall, där det finns många formella indikationer på statlig kontroll och där det även finns bevisning för att denna kontroll har utövats på ett meningsfullt sätt, kan det dock vara möjligt att dra slutsatsen att enheten i fråga utövar myndighetsbefogenheter.

(414)

Tyngdpunkten vid en undersökning av ett offentligt organ är inte huruvida det beteende som påstås ge upphov till ett finansiellt bidrag är logiskt kopplat till en identifierad ”myndighetsuppgift”. I detta avseende föreskriver den rättsliga standarden för bedömningen av offentliga organ enligt artikel 1.1 a.1 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder inte att det måste fastställas någon koppling av en viss grad eller karaktär mellan en identifierad myndighetsuppgift och det särskilda finansiella bidraget i fråga. Avgörande för den relevanta undersökningen är i stället om enheten ägnar sig åt ett sådant handlande, dess grundläggande egenskaper och dess förhållande till staten. Denna fokus på enheten, i motsats till det handlande som påstås ge upphov till ett finansiellt bidrag, överensstämmer med det faktum att ”staten” (i snäv bemärkelse) och ett ”offentligt organ” har ”vissa likheter eller överlappar när det gäller deras väsentliga egenskaper”, dvs. att de båda är ”statliga” till sin natur.

(415)

En enhets handlande eller praxis kan utan tvekan utgöra bevisning som är relevant för en bedömning huruvida det är frågan om ett offentligt organ. Handlandet från en enhet – särskilt när det tyder på ett ”kontinuerligt och systematiskt utövande” – är en av de olika typerna av bevisning som, beroende på omständigheterna i varje undersökning, kan belysa en enhets grundläggande egenskaper och dess förhållande till staten i snäv bemärkelse. Bedömningen av sådan bevisning har emellertid i syfte att besvara den centrala frågan huruvida enheten själv har de grundläggande egenskaper och funktioner som gör att den ska betraktas som ett offentligt organ. I samband med kinesiska statsägda affärsbanker ansågs det till exempel i DS379 att relevant information för bedömningen av huruvida en enhet är ett offentligt organ omfattade sådan som visade att i) ”[d]e verkställande direktörerna för de statsägda affärsbankernas huvudkontor utses av regeringen och [kommunistpartiet] behåller ett betydande inflytande över deras val.” och ii) de statsägda affärsbankerna ”saknar fortfarande tillräcklig riskhanteringskompetens och analytisk kompetens”. Denna bevisning var inte begränsad till de kinesiska statsägda affärsbankernas utlåningsverksamhet i sig, utan hänförde sig snarare till deras organisatoriska egenskaper, kedjor för beslutsfattande och det övergripande förhållandet till de kinesiska myndigheterna. Således noterade överprövningsorganet i DS379 att även om det amerikanska handelsministeriet inte beaktade bevisning som hänförde sig till de kinesiska statsägda affärsbankernas handlande [”vid beviljandet av lån”], så beaktades detta inom ramen för undersökningen av de grundläggande egenskaperna och förhållandet till de kinesiska myndigheterna från dessa enheter. Dessa kinesiska statsägda affärsbanker utövade myndighetsuppgifter på den kinesiska statens vägnar.

(416)

Dessutom har överprövningsorganet också beaktat att myndigheterna i fråga inte samarbetade under undersökningen. I DS379 bekräftade överprövningsorganet således det amerikanska handelsministeriets bedömning i undersökningen om belagd tunnplåt att de kinesiska statsägda affärsbankerna utgjorde ”offentliga organ” på grundval av följande överväganden: i) Banksektorn i Kina är nästan fullständigt i statlig ägo. ii) Enligt artikel 34 i lagen om kommersiell bankverksamhet åläggs bankerna att ”bedriva sin utlåningsverksamhet utifrån behoven från [den] nationella ekonomin och den sociala utvecklingen samt i överensstämmelse med den statliga industripolitiken”. iii) Dokumentationen tyder på att de kinesiska statsägda affärsbankerna fortfarande saknar tillräckliga färdigheter när det gäller riskhantering och analytisk förmåga. iv) Det faktum att det amerikanska handelsministeriet ”under [den] undersökningen inte erhöll den bevisning som krävs för att på ett övergripande sätt dokumentera det förfarande genom vilket pappersindustrin ansökte om lån och genom vilket dessa beviljades och bedömdes” (111).

(417)

För att fastställa om statsägda banker äger, utövar eller har myndighetsbefogenheter har kommissionen vederbörligen beaktat bankernas grundläggande egenskaper och funktioner, deras förhållande till staten och den rättsliga och ekonomiska situation som råder i det land där den undersökta enheten är verksam. I detta avseende inhämtade kommissionen uppgifter om statligt ägande och formella indikationer på statlig kontroll i de statsägda bankerna. Kommissionen analyserade också om kontrollen hade utövats på ett meningsfullt sätt med hänsyn till det gällande normativa regelverket. För detta ändamål var kommissionen tvungen att delvis använda sig av tillgängliga uppgifter, bland annat eftersom de kinesiska myndigheterna och de statsägda bankerna vägrat att lämna bevisning om beslutsprocessen för beviljandet av förmånliga lån, som anges i skälen 255–265.

(418)

Kommissionen genomförde denna analys genom att först undersöka information från den statsägda bank som fyllt i det särskilda frågeformuläret

(419)

Endast en statsägd bank, nämligen EXIM, besvarade frågeformuläret. I tidigare antisubventionsundersökningar (112) hade kommissionen redan dragit slutsatsen att EXIM-banken var ett offentligt organ. Kommissionen drog slutsatsen att en sådan karakterisering fortfarande förefaller vara giltig, vilket framgår av analysen nedan.

(420)

Den kinesiska banksektorn domineras av statsägda banker, baserat på deras särskilda primära funktioner som vanligtvis kallas statsägda affärsbanker eller statsägda policybanker (se skäl 407).

(421)

Eftersom staten behåller kontrollen över de statsägda bankerna genom flera kanaler – förutom aktieinnehav (analyseras i avsnitt 3.5.1.4) säkerställer den också närvaron av partistrukturer och deras inflytande över finansinstituten och den föreskriver vissa typer av affärsbeteende från bankernas sida genom regleringsåtgärder (se avsnitt 3.5.1. 5) – är den i stånd att använda finanssektorns resurser för att uppnå sina politiska mål (se även skälen 203–205), inklusive det övergripande målet att ”främja utvecklingen av den socialistiska marknadsekonomin”, som anges i artikel 1 i banklagen (se avsnitt 3.5.1.5 för en mer detaljerad analys av banklagen).

(422)

Bankernas kärnfunktioner, särskilt deras utlåningspolitik, är därför utformade för att tjäna politiska syften, och bankernas ekonomiska resultat är underordnade kraven i de kinesiska myndigheternas industripolitik. Den tillämpliga rättsliga ramen och den institutionella strukturen säkerställer i detta avseende att när de kinesiska myndigheterna fastställer ekonomiska prioriteringar, till exempel utvecklingen av batterielfordonssektorn, kanaliseras nödvändiga medel till motsvarande projekt via finanssektorn. Följaktligen utför statsägda banker i praktiken myndighetsfunktioner, i den mån deras nyckelpersoner i ledningen måste vara anslutna till kommunistpartiet – och därmed i första hand lojala mot partiet – och deras kärnverksamhet måste utföras med vederbörlig hänsyn till de politiska mål som fastställts av de statliga myndigheterna.

(423)

När det gäller de statsägda policybankerna och i avsaknad av lämpliga svar beträffande den största aktieägaren i EXIM-banken (se skäl 261) var kommissionen tvungen att förlita sig på tillgängliga uppgifter. Det visade sig att Wutongshu Investment Platform Co., Ltd. är ett helägt dotterföretag till Kinas statliga valutamyndighet, som i sig till 100 % ägs av staten genom Kinas folkbank. På grundval av detta och på grundval av uppgifter som den erhållit via frågeformulärssvaret slog kommissionen fast att den kinesiska staten, direkt och indirekt, ägde 100 % av aktierna i detta finansinstitut.

(424)

Vad gäller de formella indikationerna på statlig kontroll över den samarbetsvilliga statsägda banken betecknade kommissionen den som ett ”viktigt statsägt finansinstitut”. Följande fastställs i tillkännagivandet ”Interimsbestämmelser för tillsynsstyrelser i viktiga statsägda finansinstitut” (113): ”Med de statsägda finansinstitut som nämns i dessa bestämmelser avses statsägda policybanker, affärsbanker, kapitalförvaltningsföretag, värdepappersföretag, försäkringsföretag osv. (statsägda finansinstitut) för vilka statsrådet utser tillsynsstyrelse”.

(425)

Tillsynsstyrelserna för de viktiga statsägda finansinstituten utses i enlighet med interimsbestämmelserna för tillsynsstyrelserna för viktiga statsägda finansinstitut. Kommissionen fastställde på grundval av artiklarna 3 och 5 i dessa interimsbestämmelser att medlemmarna i tillsynsstyrelserna utses av och är ansvariga inför statsrådet, vilket visar på att staten utövar en institutionell kontroll över de samarbetsvilliga statsägda bankernas affärsverksamhet.

(426)

Förutom dessa allmänt tillämpliga indikationer konstaterade kommissionen dessutom följande vad gäller EXIM-banken. EXIM-banken grundades och fungerar i enlighet med ”tillkännagivandet om inrättandet av Export-Import Bank of China”) och sina stadgar. Enligt stadgarna utses EXIM-bankens ledning direkt av staten. Tillsynsstyrelsen tillsätts av statsrådet i enlighet med ”Interimsbestämmelser för tillsynsstyrelser i viktiga statsägda finansinstitut” och andra lagar och författningar samt är ansvariga inför statsrådet.

(427)

I stadgarna anges även att partikommittén i EXIM-banken har en ledande och politisk roll när det gäller att säkerställa att EXIM-banken genomför partiets och statens politik och viktigare idriftsättningar. Partiets ledning är integrerad i alla aspekter av verksamhetsledningen.

(428)

I stadgarna anges även att EXIM-banken har till uppgift att stödja utvecklingen av utrikeshandeln och ekonomiskt samarbete, gränsöverskridande investeringar, initiativet ”One Belt, One Road”, samarbete vad gäller internationell kapacitet och tillverkning av utrustning. Dess verksamhet omfattar kortfristiga, medelfristiga och långfristiga lån som godkänts och som ligger i linje med utrikeshandelspolitiken och ”going-out”-strategin, t.ex. exportkrediter, importkrediter, utomlands upptagna lån till anläggningsarbeten, lån till utländska investeringar, kinesiska statens utvecklingsbiståndslån och köparkrediter för export.

(429)

Dessutom uppgav EXIM-banken i sin årsrapport för 2022 att den ”i sin helhet genomförde landets politik och uppföljningsåtgärder” och att dess ansvar omfattade att ”[medvetet] genomföra besluten från kommunistpartiets centralkommitté och statsrådet”. I årsrapporten angavs också att flera åtgärder antogs för att säkerställa att medel- och långfristiga lån beviljades till tillverkningsindustrin för att stödja nationella projekt.

(430)

När det gäller statsägda affärsbanker noterade kommissionen att de sex största bankerna stod för mer än 40 % av den kinesiska finanssektorns totala tillgångar i slutet av 2022 (114). Minst två av dessa sex statsägda affärsbanker, nämligen ICBC och ABC, tillhör de finansinstitut som tillhandahöll lån till grupperna av exporterande producenter i urvalet i den aktuella undersökningen (se skäl 468). Staten har ett majoritetsägande både i ICBC (115) och i ABC (116). Utöver att kontrollera de sex största statsägda affärsbankerna har staten betydande andelar i ett antal andra statsägda affärsbanker, där dess inblandning oftare är indirekt, t.ex. genom statsägda företag. Flera av dessa statsägda affärsbanker, t.ex. Shanghai Pudong Development Bank, China Everbright Bank, Ping An Bank och China Minsheng Bank, svarade för cirka 20 % av de totala tillgångarna i den kinesiska banksektorn 2021 och tillhör de finansinstitut som tillhandahöll lån till de grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet i den aktuella undersökningen (se skäl 468 för en fullständig förteckning), med en varierande grad av statligt aktieinnehav, från cirka 3 % för China Minsheng Bank (117) till mer än 80 % för China Everbright Bank (118).

(431)

Kommissionen konstaterade även att statsägda finansinstitut ändrat i sina stadgar 2017 i syfte att öka kommunistpartiets roll på den högsta beslutsfattande nivån i bankerna (119).

(432)

I de ändrade stadgarna fastställs följande:

(433)

I skäl 204 ges särskilda exempel på dessa ändringar av stadgarna med avseende på ICBC och ABC.

(434)

Kommissionen inhämtade uppgifter om huruvida de kinesiska myndigheterna utövade meningsfull kontroll över EXIM-banken vad gäller dess utlåningspolitik och riskbedömning för lån till industrin för batterielfordon. Följande föreskrifter har beaktats för detta ändamål:

(435)

Efter att ha granskat dessa regleringsdokument fann kommissionen att finansinstituten i Kina verkar i en allmän rättslig miljö som uppmanar dem att anpassa sig till de kinesiska myndigheternas industripolitiska mål, särskilt utvecklingsplanen för industrin för energisparande fordon och fordon som drivs med ny energi (2012–2020), som föreskriver ”politiska incitament genom stöd till finansiella tjänster med system för kreditförvaltning och låneutvärdering för att uppmuntra utvecklingen av energisparande fordon och fordon som drivs med ny energi”, när de fattar finansiella beslut, såsom beskrivs nedan.

(436)

När det gäller EXIM-banken fastställs dess offentliga politiska mandat i tillkännagivandet om inrättandet av EXIM-banken, där det anges att ”Export-Import Bank of China har som huvuduppgift att genomföra den nationella industripolitiken och utrikeshandelspolitiken och att tillhandahålla politiskt ekonomiskt stöd för att öka exporten av kapitalvaror såsom mekaniska och elektriska produkter och komplett utrustning” (124), samt i dess stadgar, där det anges att ”Export-Import Bank of China är en statsägd policybank som finansieras av staten och står direkt under statsrådets ledning” (125).

(437)

I artikel 34 i banklagen, som är tillämplig på alla finansinstitut som är verksamma i Kina, fastställs rent generellt att ”affärsbanker ska bedriva sin utlåningsverksamhet i enlighet med behoven av ekonomisk och social utveckling i landet och med vägledning från den statliga industripolitiken”. Även om det i artikel 4 i banklagen föreskrivs att ”affärsbankerna i enlighet med lagstiftningen ska bedriva sin affärsverksamhet utan inblandning från någon enhet eller enskild person och att affärsbankerna själva bär det civilrättsliga ansvaret med all sin egendom som juridisk person”, visade undersökningen att artikel 4 i banklagen tillämpas om inte annat följer av artikel 34 i banklagen, dvs. när det finns en statlig politik ska bankerna tillämpa denna och följa statens instruktioner.

(438)

Dessutom föreskrivs det i artikel 15 i de allmänna lånereglerna att ”i enlighet med den statliga politiken kan berörda avdelningar subventionera räntorna på lån för att främja tillväxten inom vissa branscher och den ekonomiska utvecklingen inom vissa områden”.

(439)

På samma sätt fastställs det i beslut nr 40 att alla finansinstitut ska ge kreditstöd särskilt till ”främjade” projekt. Såsom redan förklarats i avsnitt 3.1, och särskilt i skälen 210–211, tillhör projekt inom industrin för batterielfordon kategorin ”främjade” projekt. Beslut nr 40 bekräftar således de tidigare undersökningsresultaten vad gäller banklagen, dvs. att bankerna utövat myndighetsbefogenheter i form av kredittransaktioner på förmånliga villkor. Kommissionen fann även att NFRA har långtgående godkännandebefogenheter när det gäller alla aspekter av förvaltningen av samtliga finansinstitut som är etablerade i Kina (inbegripet privatägda och utländskt ägda finansinstitut), såsom följande (126):

(440)

Banklagen är rättsligt bindande. Att femårsplanerna och beslut nr 40 är obligatoriska till sin natur fastslås i avsnitt 3.5.1.5. Den tvingande karaktären av banktillsynsmyndighetens rättsliga handlingar härrör från dess befogenheter som banktillsynsmyndighet. Att de övriga dokumenten är obligatoriska framgår av deras tillsyns- och utvärderingsklausuler.

(441)

I statsrådets beslut nr 40 fastställs att alla finansinstitut ska ge kreditstöd endast till främjade projekt samt att det kommer att genomföras ”andra förmånliga strategier för de främjade projekten”. På grundval av detta måste bankerna ge kreditstöd till industrin för batterielfordon som en främjad industri.

(442)

Dessutom måste till och med beslut rörande privat kommersiell bankverksamhet övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med den nationella politiken. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller bankförvaltning är nu att stärka partiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag. I detta avseende föreskrivs det CBIRC:s treåriga åtgärdsplan för åren 2020–2022 att CBIRC ska ”fortsätta att genomföra andan i generalsekreterare Xi Jinpings huvudanförande om att främja reformen av bolagsstyrningen i den finansiella sektorn”. Dessutom syftar avsnitt II i planen till att främja en organisk integrering av partiets ledarskap i bolagsstyrningen, enligt följande: ”vi ska göra integrationen av partiets ledarskap i bolagsstyrningen mer systematisk, standardiserad och förfarandebaserad […] Större verksamhets- och ledningsfrågor måste ha diskuterats av partikommittén innan beslut tas av styrelsen eller den högre ledningen”.

(443)

De kinesiska myndigheterna har nyligen bestämt att även aktieägare i finansinstitut ska underlätta de kinesiska myndigheternas utövande av kontroll via institutets bolagsstyrningsram, enligt följande: ”Stora aktieägare i bank- och finansinstitut ska hjälpa instituten att inrätta en oberoende och sund bolagsstyrningsstruktur med effektiva kontroller och motvikter, och ska uppmuntra och hjälpa bank- och finansinstitut att säkerställa en organisatorisk integrering av partiets ledarskap i bolagsstyrningen” (127).

(444)

I sina resultatutvärderingskriterier för affärsbanker beaktar NFRA nu särskilt hur finansinstituten ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin”, och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier” (128).

(445)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska myndigheterna har skapat ett regelverk som måste följas av de chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar i den samarbetsvilliga statsägda banken som utsetts av de kinesiska myndigheterna och är ansvariga inför dem. Följaktligen använde sig de kinesiska myndigheterna av detta normativa regelverk för att utöva en meningsfull kontroll över de samarbetsvilliga statsägda bankernas handlande när dessa tillhandahöll lån till industrin för batterielfordon för vidare förädling. De centrala funktionerna för den statsägda banken rör de särskilda uppgifter som de kinesiska myndigheterna har anförtrott genom detta normativa ramverk, vilket leder till att den blir statsrådets verktyg för att utföra statliga funktioner.

(446)

Kommissionen inhämtade även konkret bevisning för utövande av meningsfull kontroll på grundval av konkreta lån till de exporterande producenterna i urvalet. I sitt svar på frågeformuläret förklarade den delvis samarbetsvilliga statsägda banken att den använder en intern kreditvärderingsmodell för att bedöma låntagarnas kreditvärdighet på grundval av historiska uppgifter om fallissemang, inklusive kvalitativa och kvantitativa indikatorer där låntagarna rangordnas efter hur stor sannolikheten för fallissemang är. EXIM-banken förklarade vidare att det inte finns någon politisk skillnad mellan den industri där låntagaren är verksam eller dess ägande och att dess riskbedömningsmodell är marknadsbaserad.

(447)

Såsom redan angetts i skäl 261 vägrade den delvis samarbetsvilliga statsägda banken att ge konkreta exempel på sin kreditriskbedömning avseende de företag som ingick i urvalet, med motiveringen att den begärda informationen är intern hos banken och innehåller affärshemligheter som inte får lämnas ut, trots att kommissionen hade ett skriftligt medgivande från vissa av de företag som ingick i urvalet, i vilket de avstår från sin rätt till konfidentiell behandling. Dessutom besvarade inte EXIM-banken frågor om de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som användes för att rangordna låntagare enligt sannolikheten för fallissemang.

(448)

Under undersökningens gång hänvisade de kinesiska myndigheterna till den nationella folkkongressens tolkning av banklagen och artiklarna 4, 5 och 41 i banklagen och hävdade att affärsbankerna i Kina verkade som oberoende juridiska personer som ”fattar sina egna beslut”, ”utan inblandning från någon enhet eller enskild person” och att ”ingen enhet eller enskild person får tvinga en affärsbank att bevilja lån eller ställa en garanti”. Vidare hävdade de kinesiska myndigheterna att artikel 15 i de allmänna reglerna om lån och beslut nr 40 inte är obligatoriska, utan endast av vägledande karaktär.

(449)

Såsom förklaras i skäl 440 ansåg kommissionen att den kinesiska banklagen och beslut nr 40 är obligatoriska. Dessutom ger undersökningsresultaten i denna undersökning samt kommissionens undersökningsresultat i tidigare undersökningar rörande samma subventionsprogram (129) inte stöd för påståendet att bankerna inte tar hänsyn till statlig politik och statliga planer i sina lånebeslut. Till exempel fann kommissionen att de exporterande producenterna gynnades genom förmånliga lån till räntor som låg under marknadsräntorna.

(450)

Undersökningen visade att artikel 15 i de allmänna lånereglerna verkligen tillämpas i praktiken och att artiklarna 4, 5 och 41 i banklagen tillämpas med förbehåll för artikel 34 i banklagen, dvs. när det finns en statlig politik ska bankerna tillämpa denna och följa statens instruktioner. Även om artiklarna 4 och 5 i banklagen ingår i kapitel I, där de allmänna bestämmelserna fastställs, ingår artikel 34 i kapitel IV, där de grundläggande reglerna för lån fastställs. Artikel 34 har följande lydelse: ”affärsbankerna bedriver sin låneverksamhet utifrån den nationella ekonomins och den sociala utvecklingens behov och under ledning av den statliga industripolitiken”, vilket visar att denna bestämmelse inte är vägledande utan snarare är obligatorisk och ger bankerna tydliga instruktioner om att de måste ta hänsyn till den statliga industripolitiken när de bedriver sin utlåningsverksamhet. I detta särskilda fall, som nämns i skäl 221, pekar utvecklingsplanen för industrin för energibesparande fordon och fordon som drivs med ny energi (2012–2020) tydligt på ”system för kreditförvaltning och låneutvärdering för att uppmuntra utvecklingen av industrin för energibesparande fordon och fordon som drivs med ny energi”. Kommissionen noterade även att statsrådets beslut nr 40 fastställer att alla finansinstitut ska ge kreditstöd endast till främjade projekt samt utfäster att det kommer att genomföras ”andra förmånliga strategier för de främjade projekten”. Även om det anges i artikel 17 i beslutet att bankerna ska respektera kreditgivningsprinciperna så kunde kommissionen i denna undersökning inte konstatera huruvida så var fallet i praktiken. Tvärtom, de exporterande producenterna beviljades lån oavsett sin finansiella situation och kreditvärdighet. Denna slutsats är inte ny och har redan gjorts i tidigare undersökningar (130).

(451)

Såsom anges i skälen 442–444 ovan visar slutligen det faktum att alla bankens större drifts- och förvaltningsfrågor granskas av partiet, som är djupt förankrat i bankernas företagsstyrningsstruktur, och det faktum att bankernas resultat utvärderas i linje med deras ansträngningar att betjäna strategiska och framväxande företag såsom batterielfordonsindustrin, visar också hur strikt och bindande regelverket är för finansinstitutens verksamhet.

(452)

Eftersom det inte fanns någon konkret bevisning vad gäller kreditprövning undersökte kommissionen i stället det allmänna rättsliga klimatet (se skälen 434–444) i kombination med den samarbetsvilliga statsägda bankens agerande i samband med de lån som beviljats företagen i urvalet. Detta handlande överensstämde inte med den officiella hållningen, då EXIM-banken i praktiken inte hade agerat på grundval av någon grundlig marknadsbaserad riskbedömning.

(453)

Under undersökningens gång fann kommissionen att lån gavs till de tre grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet till räntesatser som var lägre än eller nära landets referensränta (Loan Prime Rate, LPR), som tillkännagavs av National Interbank Funding Center (NIFC). Landets referensränta infördes den 20 augusti 2019 och ersätter Kinas folkbanks tidigare referensränta (131). Tillhandahållandet av finansiering till räntor som ligger under eller nära landets riskfria ränta på interbankmarknaden visar tydligt att risken inte beaktades på ett adekvat sätt. Eftersom finansinstituten inte samarbetade eller EXIM-banken vägrade att lämna uppgifter om de grupper som ingick i urvalet trots att det fanns ett banktillstånd, var kommissionen tvungen att använda tillgängliga uppgifter och drog därför slutsatsen att lånen beviljades oberoende av företagens verkliga finansiella situation och kreditrisk, vilket fastställs i avsnitt 3.5.2.3 nedan. Lånen hade således tillhandahållits till en ränta som var lägre än de marknadsmässiga räntor som gäller för företag med samma riskprofil som de exporterande producenterna i urvalet.

(454)

När det gäller Exim Bank är det dessutom obestridligt att det rör sig om en politisk bank som direkt bedriver statlig politik, vilket banken själv erkänner. Såsom EXIM-banken förklarar på sin webbplats (132) är den en statligt finansierad och statligt ägd policybank som står under statsrådets direkta ledning och bland annat ägnar sig åt att stödja Kinas utrikeshandel och genomföra ”globaliseringsstrategin”.

(455)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska myndigheterna har skapat ett regelverk för utlåning till främjade industrier som måste följas av bankens chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar, vilka utsetts av de kinesiska myndigheterna och är ansvariga inför dem. Detta regelverk gav inte bankens chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar något manöverutrymme att välja huruvida de skulle följa regelverket eller inte med avseende på de exporterande producenter som ingick i urvalet, vilket försatte ledningen för banken i en beroendeställning.

(456)

Följaktligen använde sig de kinesiska myndigheterna av detta normativa regelverk för att utöva en meningsfull kontroll över de samarbetsvilliga statsägda bankernas handlande när dessa tillhandahöll lån till industrin för batterielfordon för vidare förädling.

(457)

Som anges i skäl 434 inhämtade kommissionen även konkret bevisning för att det utövas meningsfull kontroll på grundval av konkreta lån. Den samarbetsvilliga statsägda banken tillhandahöll emellertid inte vissa nödvändiga uppgifter, som om bankens specifika kreditriskbedömning avseende de företag som ingick i urvalet. I avsaknad av konkreta bevis för sådana kreditriskbedömningar undersökte kommissionen den övergripande rättsliga ramen för utlåning till främjade industrier såsom industrin för batterielfordon tillsammans med den samarbetsvilliga statsägda bankens agerande och fastställde att banken inte tillämpade marknadsbaserade kreditriskbedömningar.

(458)

Såsom förklaras i skäl 453 beviljades dessutom lån till de två grupperna av exporterande producenter i urvalet till räntor som låg under eller nära landets referensränta för lån, oavsett producenternas finansiella situation och kreditrisk. Med tanke på riskprofilen för de exporterande producenter som ingick i urvalet och som beskrivs i avsnitt 3.5.1.10 och med tanke på att de exporterande producenterna, enligt kommissionens riskanalys, bör ha fått kreditbetyget B och därför bör ha betalat räntor betydligt över den riskfria räntan, drog kommissionen slutsatsen att lånen i fråga tillhandahölls under marknadsräntorna.

(459)

Kommissionen drar slutsatsen att de kinesiska myndigheterna utövade en meningsfull kontroll över den samarbetsvilliga statsägda banken vad gäller bankens utlåningspolitik och riskbedömning i samband med utlåning till industrin för batterielfordon.

(460)

Kommissionen fastställde att det delvis samarbetsvilliga statsägda finansinstitutet tillämpade den rättsliga ram som anges ovan i utövandet av myndighetsuppgifter med avseende på sektorn för batterielfordon. Det agerade således som ett offentligt organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen jämförd med artikel 3.1 a i i grundförordningen och i enlighet med relevant WTO-praxis.

(461)

Syftet med de allmänna reglerna om lån (133) från 1996 var att reglera särskilt den verksamhet som är kopplad till lån, i syfte att främja en specifik socioekonomisk utveckling (134). Enligt beslut nr 40 (135) ingriper de kinesiska myndigheterna också i finansiella enheters utlåningsverksamhet genom att utse industrisektorer som bör gynnas av förmånlig tillgång till krediter och ge finansinstitut möjlighet att ta hänsyn till industripolitik när de tillhandahåller lån.

(462)

Den framträdande rollen för statspolitiska överväganden (i stället för rent affärsmässiga) som staten ålägger affärsbankerna, särskilt statsägda finansinstitut, i utformningen av sina utlåningsstrategier, framgår också tydligt av finansministeriets tillkännagivande om metoden för resultatutvärdering av affärsbanker som utfärdades den 15 december 2020. Utvärderingskriterierna för affärsbankernas resultat måste nu även omfatta hur enheterna ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin”, och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier”. I artikel 4 i tillkännagivandet anges att ”resultatutvärderingen av affärsbanker ska ge en stark och effektiv garanti för att nationella makropolitiska åtgärder kommer att genomföras” (136).

(463)

Såsom anges i skäl 3.3.1.1 besvarade inget av de statsägda finansinstituten utom EXIM-banken, som tillhandahöll lån till företagen i urvalet, det särskilda frågeformuläret. Förteckningen över bankerna omfattar följande: Agricultural Bank of China, Bank of Beijing (137), Bank of China, Bank of Communications Co. Ltd, Bank of Kunlun (138), Bank of Nanjing (139), Bank of Ningbo (140), Bank of Shanghai (141), Bank of Tianjin (142), China CITIC Bank (143), China Construction Bank Corporation, China Everbright Bank (144), China Industrial Bank Co. Ltd (145)., China Merchants Bank (146), China Minsheng Bank (147), Export-Import Bank of China – EXIM bank, ICBC, Ping An Bank (148), Shanghai Automotive Group Finance Co., Ltd (149), Shanghai Pudong Development Bank Co. Ltd (150)., Chong Hing Bank Limited (151) Huishang Bank Co., Ltd. (152),Sun Life Everbright Asset Management Co. Ltd. (153) och Zhongyuan Bank Co., Ltd (154). De kinesiska myndigheterna lämnade inga uppgifter om bankernas ägarförhållanden eller om deras styrningsstruktur, riskbedömning eller exempel på specifika lån till batterielfordonsindustrin.

(464)

Följaktligen beslutade kommissionen, i överensstämmelse med slutsatserna i avsnitt 3.3.1.1, att använda sig av tillgängliga uppgifter för att fastställa huruvida dessa statsägda finansinstitut är att betrakta som offentliga organ.

(465)

I tidigare antisubventionsundersökningar (155) konstaterade kommissionen att följande banker som hade tillhandahållit lån till grupperna av exporterande producenter i urvalet helt eller delvis ägdes av staten eller av statsägda juridiska personer: Eftersom bankerna inte besvarade det särskilda frågeformuläret använde kommissionen offentligt tillgängliga uppgifter, t.ex. bankens webbplats, årsrapporter, information som finns tillgänglig i bankkataloger eller på nätet. I enlighet med resultaten av dessa tidigare undersökningar bekräftade arbetsdokument från kommissionens avdelningar (156) att staten dominerar banksektorn (157) genom att behålla kontrollen över andelar i alla statsägda affärsbanker och genom att vara majoritetsägare i ett antal aktiebolagsbaserade affärsbanker, antingen genom direkta investeringar från Central Huijin eller indirekt genom andra statsägda juridiska personer. I skäl 468 nedan förtecknas de bankenheter som de exporterande producenterna uppgett och i vilka staten har ett majoritetsägande, och eftersom det inte skett några förändringar sedan liknande undersökningar nyligen (158), ansågs det att alla statsägda finansinstitut som tillhandahöll finansiering till de exporterande producenter som ingick i urvalet helt eller delvis ägdes av staten själv eller av juridiska personer som ägs av staten.

(466)

Mot bakgrund av ovanstående fastställde kommissionen att alla statsägda kinesiska finansinstitut som tillhandahöll finansiering till de tre grupperna av exporterande producenter som ingick i urvalet är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b jämförd med artikel 3.1 a i) i grundförordningen.

(467)

Även om de statsägda finansinstituten inte skulle betraktas som offentliga organ, fastställde kommissionen att de på grundval av samma information skulle anses ha anförtrotts eller ålagts av de kinesiska myndigheterna att utföra funktioner som normalt ligger inom myndigheternas befogenhet i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen av samma orsaker som anges i avsnitt 3.5.1.9. Deras beteende skulle därför i vilket fall som helst tillskrivas de kinesiska myndigheterna.

(468)

Liksom i tidigare undersökningar (159) fastställde kommissionen i det aktuella fallet att följande banker och privata finansinstitut med verksamhet i Kina hade beviljat lån till grupperna av exporterande producenter i urvalet i den aktuella undersökningen: China Postal Savings Bank Co. Ltd, Citibank (China) Co., Ltd., DBS Bank (China) Limited, East West Bank (China) Co., Ltd., Hana Bank (China) Co., Ltd., HSBC Bank (China) Limited, Mitsubishi UFJ Bank (China) Co., Ltd., Mizuho Bank (China) Co., Ltd., OCBC Wing Hang Bank (China) Limited, Standard Chartered Bank (China) Limited, Sumitomo Mitsui Banking Corporation (China) Co., Ltd., United Overseas Bank (China) Limited, och Yushan Bank (China) Co. I linje med motsvarande analys i avsnitt 3.5.1.8 ansågs det att dessa banker och privata finansinstitut, som har verkat under CBRC:s tillsyn, har anförtrotts eller ålagts av de kinesiska myndigheterna, och eftersom det inte lämnades några uppgifter som tydde på motsatsen vidhöll kommissionen samma slutsats i den aktuella undersökningen.

(469)

Kommissionen analyserade om de kinesiska myndigheterna hade anförtrott eller ålagt alla dessa finansinstitut funktioner vad gäller att bevilja subventioner till sektorn för batterielfordon i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(470)

Enligt WTO:s överprövningsorgan anses ”anförtroende” äga rum när en myndighet ger ansvar till ett privat organ och ”åläggande” avser situationer där en myndighet utövar sina befogenheter över ett privat organ (160). I bägge fallen använder sig en myndighet av ett privat organ som ett ombud för att genomföra det finansiella bidraget och ”i de flesta fall kan det antas att ett anförtroende eller åläggande av funktioner till ett privat organ omfattar någon form av hot eller incitament” (161). Samtidigt medger artikel 3.1 a iv inte att medlemsstaterna inför utjämningsåtgärder för produkter ”i de fall en myndighet enbart utövar sina allmänna föreskrivande befogenheter” (162) eller när ett statligt ingripande som ”i vissa fall men inte i andra kan leda till ett visst resultat uteslutande beroende på de faktiska omständigheterna och marknadsaktörernas utövande av sitt fria val” (163). ”Anförtroende” och ”åläggande” innebär i stället att ”myndigheterna har en mer aktiv roll än att bara inta en stödjande hållning” (164).

(471)

Kommissionen noterade att regelverket rörande den industri som nämns i skälen 434–442 är tillämpligt på alla finansinstitut i Kina, inbegripet privatägda finansinstitut. Detta illustreras av att banklagen och CBIRC:s olika föreskrift omfattar alla Kinafinansierade och utlandsfinansierade banker som faller under CBIRC:s förvaltning.

(472)

De flesta låneavtal med privata finansinstitut innehöll dessutom liknande villkor som avtalen med statsägda banker, och privata finansinstituts inlåningsräntor låg mycket nära de räntor som de statsägda finansinstituten tillhandahöll. Detta visar att dessa banker i praktiken beviljar förmånliga lånevillkor i enlighet med de kinesiska myndigheternas kontroll över banksektorn.

(473)

Eftersom de privata finansinstituten inte lämnat någon information som stred mot kommissionens resultat drog kommissionen slutsatsen att alla finansinstitut (även privata finansinstitut) i Kina som står under NFRA:s tillsyn för såvitt angår industrin för batterielfordon har anförtrotts eller ålagts funktioner av staten i den mening som avses i artikel 3.1 a iv första strecksatsen i grundförordningen i form av genomförande av politiska åtgärder och tillhandahållande av lån till förmånliga räntor till industrin för batterielfordon (165).

(474)

I tidigare antisubventionsundersökningar har kommissionen redan fastställt att kreditbetyg för kinesiska inhemska företag inte var tillförlitliga, grundat på en undersökning som offentliggjordes av Internationella valutafonden (166) och som visar en skillnad mellan internationella och kinesiska kreditbetyg, tillsammans med resultaten av undersökningen om de företag som ingick i urvalet. Enligt IMF ger de lokala kreditvärderingsinstituten över 90 % av de kinesiska obligationerna kreditbetyget AA till AAA. Detta är inte jämförbart med andra marknader, t.ex. EU eller Förenta staterna. Exempelvis får mindre än 2 % av företagen så höga kreditbetyg på den amerikanska marknaden. Kinesiska kreditvärderingsinstitut är således i hög grad inriktade på den övre delen av bedömningsskalan. De har mycket breda bedömningsskalor och tenderar att samla obligationer med väsentligt olika kreditrisker i en bred betygskategori (167). Enligt China bond market insight 2021 från Bloomberg (168) domineras obligationsmarknaden av fem kinesiska lokala kreditvärderingsinstitut: China Chengxin, Dagong, Lianhe, Shanghai Brilliance och Golden Credit Rating, och cirka 90 % av obligationerna ges kreditbetyget AAA av lokala kreditvärderingsinstitut. Många av emittenterna har dock fått ett lägre globalt kreditbetyg på A och BBB av S&P (169).

(475)

Dessutom skulle utländska kreditvärderingsinstitut som Standard and Poor’s och Moody’s, i typfallet tillämpa en höjning över emittentens ursprungliga kreditbetyg baserat på en uppskattning av företagets strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan av en implicit garanti när de värderar kinesiska obligationer som emitterats utomlands (170).