52001PC0125(02)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel

(Framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

REVIDERING AV EL- OCH GASDIREKTIVEN

1. Inledning

Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte i Lissabon den 23-24 mars 2000 att det krävs snabba insatser för att fullborda den inre marknaden, och uppmanade därför "kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inom ramen för sina respektive befogenheter (...) påskynda liberaliseringen på områden som gas, elektricitet (...); syftet är att åstadkomma en fullt ut fungerande inre marknad på dessa områden; Europeiska rådet kommer att utvärdera framstegen nästa vår på grundval av kommissionens rapport och lämpliga förslag". Europaparlamentet har yrkat på att kommissionen skall fastställa en detaljerad tidsplan för när noggrant beskrivna mål skall ha uppnåtts så att det i slutledet skall bli möjligt att nå fram till en successiv men fullständig liberalisering av energimarknaderna [1].

[1] Europaparlamentets resolution om den pågående liberaliseringen av energimarknaderna, dokument A5-0180/2000 av den 6 juli 2000.

Slutsatsernas vikt och brådskande natur betonades vid rådets möte (energi) den 30 maj 2000, och kommissionen uppmanades att snarast lägga fram förslag till vidare åtgärder.

I kommissionens meddelande Fullbordandet av den inre marknaden för energi [2] drar man slutsatsen att man nu kan lägga fram förslag om fullbordandet av den inre el- och gasmarknaden för Europaparlamentet och rådet. Förslagen skall inte bara leda till att huvudsyftet uppfylls, utan skall också vara förenliga med och bidra till gemenskapens övriga politik på området.

[2] EGT C

Det bifogade förslaget om ändring av direktiven 96/92/EG och 98/30/EG är svaret på Europeiska rådets (energi) uppmaning. Förslaget följer den nyligen utarbetade grönboken om energiförsörjningstrygghet [3], där man understryker sambanden mellan en allt snabbare integration av de europeiska energimarknaderna och det växande behovet av att trygga försörjningen.

[3] KOM(2000) 769, s. 71.

2. Målsättning

I det ovannämnda meddelandet konstateras att om gemenskapen skall kunna skapa en verklig och effektiv inre marknad för el och gas måste förslagen innehålla både kvantitativa och kvalitativa element:

- El- och gaskonsumenterna skall stegvis ges möjlighet att fritt välja leverantör ("kvantitativt förslag"). Det finns tre anledningar att genomdriva ett långtgående program för att uppnå detta. För det första kommer den ökade effektivitet och de lägre priser som följer av konkurrensen alla företag i gemenskapen till godo, vilket leder till ökad konkurrenskraft för EU och högre sysselsättning. För det andra kommer fördelarna med öppnandet av marknaden alla konsumenter i EU till godo i form av lägre hushållskostnader för el och gas. För det tredje åstadkoms likvärdiga konkurrensvillkor medlemsstaterna emellan i fråga om marknadernas öppenhet och de 15 nationella marknaderna smälter samman till en äkta och fullt fungerande inre marknad.

- Gemenskapens el- och gasmarknader skall förbättras ur strukturell synvinkel ("kvalitativt förslag"). Det har visat sig, inte bara i gemenskapen utan även utanför, att vissa metoder för att öppna marknaden är långt mera effektiva när det gäller att skapa konkurrens. En klar majoritet av medlemsstaterna använder sig av dessa metoder för elsektorn, och många även för gassektorn.

För att få fram en äkta inre marknad med en konkurrens utan snedvridning som bas måste medlemsstaterna använda samma metod för öppnandet av marknaden. Konvergeringen av metoderna kan ske gradvis, och är av särskild vikt när det gäller de påskyndade kvantitativa åtgärderna som nämnts ovan. Den inverkar också på konsumenternas möjligheter att dra nytta av fördelar med den inre marknaden för el och gas.

Det är allmänt vedertaget att tredje parts tillträde på grundval av offentliggjorda och icke-diskriminerande tariffer och en hög grad av åtskillnad mellan verksamheterna inte bara gynnar utan till och med är nödvändig för att man skall kunna uppnå en effektiv konkurrens. Det räcker alltså inte med att helt liberalisera efterfrågan för att fullborda den inre marknaden, utan det måste också finnas effektiva marknadsstrukturer. Utöver behovet av att se till att fördelarna med konkurrens utvecklas till fullo till fördel för gemenskapens medborgare är sådana åtgärder nödvändiga för att garantera att likvärdiga konkurrensvillkor råder mellan medlemsstaterna. De behövs också för att förhindra diskriminering, särskilt i förhållande till vertikalt integrerade företag med dominerande ställning. Denna fråga har visat sig minst lika viktig för skapandet av verklig ömsesidighet mellan staterna som den kvantitativa öppningsnivån.

Förslaget innebär också vissa uppdateringar av direktiven, eftersom vissa bestämmelser har blivit inaktuella och vissa alternativ inte har utnyttjats av medlemsstaterna. Detta gäller anbudsförfarande för liberalisering av produktionen (utom som säkerhetsåtgärd för att trygga försörjningen) och ensamköpar-modellen för nättillträde, och dessa bestämmelser kan följaktligen utgå. Förtydligandet är särskilt viktigt för att skapa likvärdiga marknadsstrukturer för el- och gasmarknaderna i kandidatländerna. Ett antal formaliteter har förenklats för att minska pappersarbetet, eftersom erfarenheterna från tillämpningen av direktiven visat att arbetsbördan kan lättas på detta vis. Vissa förtydliganden av särredovisningskraven görs för båda direktiven.

Rådets direktiv 90/547/EEG och 91/296/EEG om transitering av el respektive naturgas bör upphävas, så att bestämmelserna om tillträde till transitering blir enhetliga och icke-diskriminerande även när det är fråga om gränsöverskridande transporter inom gemenskapen. För att skapa enhetlighet och undvika förvirring beträffande tillträdesbestämmelser och villkor för tillträde föreslås transitdirektivens regler inkorporeras i omarbetat skick i ett förslag till nytt direktiv om fullbordandet av den inre energimarknaden. På detta sätt kan systemansvariga för överföring vid behov få tillträde till andra systemansvarigas utan diskriminering.

De befintliga bestämmelserna om målsättningar för allmännyttiga tjänster bör slutligen förbättras, så att man på ett effektivt och kontinuerligt sätt kan fortsätta arbetet med att upprätta referenspunkter. Alla medborgare bör även tillförsäkras elförsörjning till överkomliga och rimliga priser (samhällsomfattande tjänster) och ett visst lägsta konsumentskydd.

Dessa direktivförbättringar och avlägsnandet av överflödiga bestämmelser ger förtydliganden och riktlinjer som förenklar kandidatländernas reformer av el- och gassektorerna.

3. Förslaget

3.1. Kvantitativa förslag - att stegvis ge alla konsumenter möjlighet att fritt välja leverantör

Enligt förslaget skall medlemsstaterna senast den 1 januari 2003 ge alla icke-hushållskunder (dvs. industri- och affärsfastigheter) möjlighet att fritt välja elleverantör, och rättigheten skall utsträckas till samtliga kunder (dvs. marknaden skall öppnas till 100 %) senast den 1 januari 2005.

Öppnandet av gasmarknaderna släpar något efter liberaliseringen av elmarknaderna (sista dag för genomförande av gasdirektivet låg 18 månader efter motsvarande datum för eldirektivet), och gasföretagen har därför inte haft lika lång tid på sig att förbereda sig. Icke-hushållskunder föreslås därför få rätt att välja gasleverantör fritt från den 1 januari 2004, dvs. ett år senare än motsvarande datum för el. Det fullständiga öppnandet av gasmarknaden föreslås däremot inträda samtidigt som för elmarknaden, den 1 januari 2005. Detta ger gasföretagen i EU tillräckligt med tid för att till fullo förbereda sig för fri konkurrens, och innebär att de båda inre marknaderna kommer att fungera parallellt. Detta är särskilt viktigt, eftersom konvergensen mellan de båda sektorerna ökar.

Förslagen görs med beaktande av erfarenheterna från de länder som redan infört fri konkurrens. Man har också beaktat den tid som krävs för att vidta de förberedelser (administrativa, tekniska, rättsliga och lagstiftningsmässiga) som behövs för att man skall kunna garantera konsumentskyddet och att målsättningarna för de allmännyttiga tjänsterna uppfylls. I förslaget har särskilt beaktats att det (i motsats till vad som gäller för industrin och handeln) ofta krävs ett stort förberedelsearbete för att inlemma hushållskunder i systemet, t.ex. för att lösa problem med hur räkningarna skall hanteras och hur kundernas belastningsprofil [4] skall kunna tas fram. Det beaktas också att de flesta medlemsstater tänker införa fri konkurrens enligt en tidtabell som ligger nära den som finns i förslaget. I kommissionens meddelande Fullbordande av den inre marknaden för energi visas att gemenskapens huvudsakliga målsättningar på området, bl.a. en hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna och konsumentskydd, miljöskydd, försörjningstrygghet och marknadsöppnande under samförstånd, kan uppnås om dessa framsteg görs.

[4] Med en standardiserad belastningsprofil beräknas en typisk mindre konsuments elförbrukning, i volym och tidpunkt. Avvikelserna mellan profilen och verklig förbrukning justeras vid regelbundna mätaravläsningar. Därför behövs inte någon dyrbar utrustning för minutavläsning av konsumentens verkliga förbrukning och beräkningar med utgångspunkt i avtalad volym.

3.2. Kvalitativa förslag

Kvalitativa förslag läggs fram på två områden, åtskillnad mellan verksamheterna och hur tillträde till näten skall ske. I stort sett alla som yttrade sig vid utfrågningen om fullbordandet av den inre energimarknaden (som kommissionen höll i september 2000) betonade att hög kvalitet och tydliga åtgärder på dessa områden är av högsta vikt om man vill uppnå en i realiteten effektiv konkurrens på hela den inre marknaden och en äkta ömsesidighet mellan medlemsstater och företag.

Åtskillnad mellan verksamhetsgrenarna: För att man skall kunna uppnå en gemensam lägsta nivå av åtskillnad mellan verksamhetsgrenarna över hela den inre marknaden för el och gas föreslås att medlemsstaterna minst skall garantera att överföringen sköts av ett dotterbolag vars dagliga drift är rättsligen och i praktiken avskild från moderföretagets produktions- och försäljningsverksamhet (en oberoende systemansvarig för överföringen). Ett antal åtgärder anges som måste iakttas för att det skall kunna garanteras att dotterbolaget (som sysslar med överföring) kan verka utan påverkan från de kommersiella intressen som gäller för resten av den koncern där dotterbolaget ingår. Minimikraven för den driftsmässiga åtskillnaden är följande:

- Personer som ansvarar för ledningen av överföringssystemet får inte ingå i företagsstrukturer som direkt eller indirekt ansvarar för den dagliga driften av verksamhet som gäller produktion eller försörjning i den integrerade gruppen.

- Lämpliga åtgärder skall vidtas för att se till att de personliga intressena hos ledningen i det företag som ansvarar för överföringssystemet beaktas på ett sätt som garanterar att ledningen kan agera självständigt.

- Den systemansvarige för överföringssystemet skall utöva fullständig kontroll över de tillgångar som behövs för drift, underhåll och utbyggnad av nätet.

- Den som är systemansvarig för överföringssystemet skall upprätta en övervakningsplan (compliance program), där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskriminerande beteende. I planen skall det anges vilka specifika skyldigheter de anställda har i samband med uppfyllandet av detta mål. Planen skall utarbetas av en övervakningsansvarig som ansvarar för att bestämmelser efterlevs (compliance officer), som också skall se till att planen följs; den ansvarige skall utses av och ansvara inför ordföranden/den verkställande direktören i det integrerade företag som den systemansvarige för överföringssystemet tillhör. Den ansvarige skall lämna en årlig rapport över vidtagna åtgärder till den nationella tillsynsmyndigheten; rapporten skall publiceras.

Många av de som yttrade sig under utfrågningen hävdade att distributionen borde åtskiljas på ett liknande sätt, med åtskillnad i rättsligt avseende [5], och betonade vikten av tillträde till distributionen utan diskriminering [6].

[5] I el- och gasdirektiven krävs bara särredovisning på distributionsnivå kombinerat med bestämmelser avsedda att hindra att kommersiellt känslig information offentliggörs.

[6] Distributionskostnaderna utgör en relativt sett stor del av kostnaderna. För gas är de sammanlagda investeringarna för distribution som regel dubbelt så höga som motsvarande investeringar för överföring. I länder som saknar egen gasproduktion kan investeringarna i distribution motsvara 70-80 % av de totala investeringarna i försörjningskedjan fram till slutanvändaren.

Öppnare marknader gör distributionssystemens oberoende lika viktig som överföringssystemens. Kommissionen föreslår därför att de systemansvariga för distribution skall vara oberoende i rättsligt avseende 2003 (el) respektive 2004 (gas) på i stort sett de villkor som anges ovan för systemansvariga för överföring. Medlemsstaterna kan dock införa en lägsta nivå, eftersom det kan vara oproportionerligt att påbjuda denna åtskillnad för små, lokala distributionsföretag.

Förändringen innebär en större utveckling när det gäller gas än när det gäller el. Enligt det befintliga gasdirektivet finns bara regler om särredovisning för överföringsverksamheten och vissa regler för att undvika att kommersiellt känsliga uppgifter offentliggörs. Sex medlemsstater har dock redan gått vidare och infört eller kommer att införa bestämmelser om åtskillnad i ägande, ledning eller rättsligt avseende. Flera integrerade gasföretag genomför liknande åtgärder, och skiljer ledningen och driften av transportverksamheten från gasförsörjningsverksamheten. Det är allmänt vedertaget att denna utveckling kommer att ge en mera effektiv och rättvis konkurrensstruktur över hela den inre marknaden, och kommer att leda till att fler aktörer kan ta sig in på marknaden i vissheten om att tillträde sker under icke-diskriminerande former. Inom de integrerade företagen kommer det att innebära tydligare kostnadssignaler och incitament till de olika affärsdelarna. Åtgärden kommer alltså att leda till en snabbare och rättvisare utveckling av en effektiv inre gasmarknad.

Just dessa bestämmelser betonades som viktiga av en överväldigande majoritet av de som yttrade sig vid utfrågningen. Erfarenheten från genomförandet av direktiven har också visat att detta är de viktigaste faktorerna om man vill försäkra sig om ett verkligt och fungerande oberoende.

Många av de som yttrade sig under utfrågningen ansåg att det borde råda större åtskillnad mellan verksamhetsgrenarna när det gäller gaslagrings- och LNG-anläggningar, och att tillträdet borde regleras. Många ansåg också man borde genomföra en total åtskillnad i ägande för överföringsverksamheten. Sådana åtgärder skulle med all säkerhet i ännu högre grad säkra tillträde utan diskriminering. Kommissionen är också helt medveten om hur avgörande tillträdet till gaslagring och andra viktiga stödanläggningar är för utvecklingen av konkurrensen på marknaden [7]. Kommissionen vill därför i förslaget betona betydelsen av tillträde till lagring, andra stödanläggningar och flexibilitetsinstrument, skärpa bestämmelserna om tredje parts tillträde till distribution och LNG-anläggningar (se nedan), samt ålägga gasföretag att skapa utse eller skapa separata enheter med ansvar för lagring och LNG-verksamhet. På så sätt får de som önskar tillträde till anläggningarna bättre insyn. Kommissionen förväntar sig att dessa åtgärder är tillräckliga för att garantera ett effektivt och icke-diskriminerande tillträde till gas- och elsystemen. Kommissionen har beslutat att för närvarande inte uppställa några krav på ytterligare åtskillnad i rättsligt avseende mellan lagrings- och LNG-verksamheterna. Det föreslås också att det införs bestämmelser om tillhandahållande utan diskriminering av balanseringstjänster för gas och el.

[7] Gasförbrukningen varierar kraftigt mellan olika kunder, både sett över en dag och säsongsvis under året. Gasförsörjningen är dock mera konstant, eftersom gasproducenterna vill optimera kapacitetsutnyttjandet för rörledningarna. Icke-diskriminerande tillträde till flexibla instrument som t.ex. lagring kan därför vara av avgörande betydelse för ett effektivt tillträde till hela gassystemet, och för att man skall kunna garantera att likvärdiga konkurrensvillkor råder mellan de företag som hittills haft monopol, och därmed har stora lagringsutrymmen, och nya aktörer och kunder, som inte har några lagringsanläggningar.

Kommissionen kommer dock att fortsätta sin noggranna bevakning av hur utvecklingen fortskrider beträffande det effektiva och icke-diskriminerande tillträdet till överföring (inklusive tidigare led i rörledningsnätet), distribution, LNG-anläggningar, lagring och andra viktiga stödanläggningar. För att alla gemenskapsinstitutioner skall kontrollera dessa frågor fortlöpande föreslås att direktiven skall innehålla en bestämmelse om att kommissionen skall lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om bl.a. dessa frågor före utgången av det andra respektive fjärde året efter det att ändringsförslaget (artikel 1 och 2) trätt i kraft. Rapporten skall också innehålla förslag till vidare åtgärder.

Tredje parts tillträde: Såsom redan nämnts ansåg alla som yttrade sig vid utfrågningen att ett effektivt tillträde för tredje part är avgörande för att en effektiv konkurrens skall kunna växa fram. Det anses allmänt att den lägsta nivån för att uppnå icke-diskriminering och den insyn och förutsägbarhet som krävs för att skapa en effektiv konkurrens är offentliggjorda och reglerade tariffer som tillämpas icke-diskriminerande och på samma villkor för alla systemanvändare (kunder och företag, inbegripet företag som ingår i samma koncern som den systemansvarige för överföringen). Tarifferna kan, om det inte leder till diskriminering, delas upp i objektiva kundklasser. Nästan alla medlemsstater tillämpar detta system för elsektorn, men inte för gassektorn [8]. Det föreslås därför att en offentliggjord och reglerad tariffstruktur blir minimikravet för överförings- och distributionstariffer på båda marknaderna. Det måste också kontrolleras att kandidatländerna inför system som är förenliga med de krav som medlemsstaterna i praktiken tillämpar.

[8] Följande medlemsstater tillämpar antingen förhandlat tillträde eller en kombination av offentliggörande och förhandlat tillträde för gas: Belgien (har nyligen beslutat övergå till reglerat tillträde för tredje part), Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Österrike.

För att förhindra att diskriminering förekommer måste medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna noga bevaka hur de i rättsligt avseende åtskilda systemansvariga för överförings- och distributionssystemen agerar. De måste bl.a. se till att överförings- och distributionsoperatörer svarar på begäran om tillträde inom rimlig tid. Kommissionen anser att tidsfristen i princip inte bör överstiga två veckor. De skall också se till att de systemansvariga för överförings- och distributionssystem inte avkräver de företag som begär tillträde till nätet uppgifter som inte är nödvändiga för utövandet av driftsansvaret för nätet, t.ex. om energikälla, destination eller vidare transportvägar.

Reglering: Oberoende nationella tillsynsmyndigheter spelar en central roll för att man skall kunna garantera nättillträde utan diskriminering, eftersom dessa myndigheter kan fastställa eller godkänna överförings- och distributionstariffer innan de träder i kraft. Konkurrensmyndigheter kan bara agera i efterhand, när snedvridningen av konkurrensen redan har inträtt. Reglerande myndigheter kan dock göra förebyggande ingripanden. Tillsynsmyndigheterna spelar också en viktig roll när det gäller gränsöverskridande handel, vid skapandet av en äkta inre marknad. De ger marknaden stabilitet och insyn när det gäller reglering. Enligt direktivförslaget skall medlemsstaterna därför inrätta oberoende tillsynsmyndigheter med befogenhet att bl.a. fastställa eller godkänna tariffer och villkor för tillträde till överförings- och distributionsnäten för el- och gas. Tillsynsmyndigheten skall godkänna överförings- och distributionstarifferna innan de träder i kraft. Godkännandet kan grundas på ett förslag från den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemen, eller på ett förslag som en systemansvarig och nätanvändarna kommit överens om. Den systemansvarige bör under alla omständigheter samråda med alla kategorier av nätanvändare innan de lägger fram ett förslag om tariffer för tillsynsmyndigheten. Organet skall som sagt vara oberoende, men skall ändå verka i nära samarbete med statliga organ (t.ex. konkurrensmyndigheter) som har ansvar för andra frågor som rör tredje parts tillträde, t.ex. enskilda fall av diskriminering.

Handel med länder utanför EU: Den liberaliserade marknaden kan ge EU-företagen ökade möjligheter att handla med leverantörer och kunder utanför EU. Denna handel kan ge mycket goda återverkningar, på samma sätt som skett inom andra sektorer. EU och länderna utanför EU måste dock komma överens om ömsesidigt marknadstillträde och miljö- och säkerhetsnormer (för att undvika miljöpåverkan i gemenskapen), särskilt beträffande elmarknaden. En särskild ram skulle kunna utarbetas för bilaterala eller regionala avtal på dessa områden. Vissa medlemsstater har dock redan separata överenskommelser med länder utanför EU om elutbyte. Det måste dock kontrolleras att överenskommelserna inte strider mot gemenskapens målsättningar om t.ex. kärnsäkerhet. Enligt direktivet måste alltså medlemsstaterna informera kommissionen om elimport från länder som inte omfattas av eldirektivet.

3.3. Uppdatering av bestämmelserna

Vissa bestämmelser föreslås utgå ur eldirektivet. Detta gäller bestämmelser som inte tillämpats av någon medlemsstat och som allmänt anses bidra mindre till framväxten av konkurrensutsatta marknader än de bestämmelser som i praktiken kommit att tillämpas. Åtgärden är viktig för att se till att det även i fortsättningen råder likvärdiga konkurrensvillkor för de länder som ansökt om anslutning. Sålunda föreslås att anbudsförfarandet för produktion avskaffas. Medlemsstaterna måste dock se till att det finns en möjlighet att som extraordinär åtgärd för att trygga försörjningen uppbringa ny kapacitet genom anbudsförfarande. Ensamköpar-modellen för tredje parts tillträde försvinner också för elsektorn.

En administrativ förbättring i förslaget är att ta bort en formalitet som visat sig onödig och därmed kan utgå utan att direktivet blir mindre effektivt. Det gäller skyldigheten att tillställa kommissionen ett exemplar när avslag ges på ansökningar om tillstånd att anlägga ny produktionskapacitet. Formaliteten har visat sig vara onödigt arbetskrävande, eftersom många avslag beträffande små anläggningar görs av okomplicerade planeringsskäl (artikel 5.3 i direktiv 96/92/EG). Formalitetens fördelar uppväger därför inte den ökade administrativa arbetsbörda den innebär, i synnerhet för lokala myndigheter. Skyldigheten utgår därför. Företag som fått avslag på tillståndsansökan har dock fortfarande rätt att lägga fram sitt ärende för kommissionen.

Enligt artikel 14.3 i eldirektivet och artikel 13.3 i gasdirektivet skall integrerade företag särredovisa sina olika verksamheter. Enligt definitionerna i artikel 2.5 och 2.6 i eldirektivet och artikel 2.3 och 2.5 i gasdirektivet avser både överföring och distribution transport av el respektive gas för "leverans till slutförbrukare". En del företag hävdar att detta innebär att man inte behöver särredovisa distributions- och försörjningsverksamhet. Kommissionen anser att detta är en felaktig slutsats som strider mot bestämmelsens text och syfte, särskilt dess syfte att skapa öppenhet och effektiv reglering. För att alla oklarheter skall undanröjas innehåller direktivutkastet ändringar av artikel 14.3 i eldirektivet och artikel 13.3 i gasdirektivet.

Det är nu möjligt att sätta ett datum för när ömsesidighetsbestämmelserna i artikel 19 (i båda direktiven) skall upphävas. Eftersom förslaget innehåller bestämmelser om att alla medlemsstater senast den 1 januari 2005 skall anse alla kunder som berättigade upphävs stadgandet den dagen.

Det föreslås slutligen att transiteringsdirektiven för el och gas (rådets direktiv 90/547/EEG och 91/296/EEG) upphävs för att undvika att det finns olika förfaranden, publiceringskrav och tvistlösningsförfaranden m.m. för nättillträde. Systemansvariga för överföringssystem skall, om nödvändigt och i syfte att utföra arbetsuppgifter förknippade med transitering, få tillträde till nät som tillhör andra systemansvariga för överföringssystem utan diskriminering.

3.4. Målsättningarna för allmännyttiga tjänster

I meddelandet om Fullbordande av den inre marknaden för energi påpekas att uppnåendet av målsättningarna för de allmännyttiga tjänsterna är ett av kommissionens viktigaste mål på området. El- och gasdirektiven har hittills fungerat väl men kan förbättras, särskilt i de avseenden som rör öppnande av marknader. Kommissionen anser att det är viktigt att få med bestämmelser om medlemsstaternas skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, i det här fallet försörjning av högkvalitativ el till alla kunder inom landets territorium (artikel 3.3), för att dessa tjänster skall garanteras även när marknaden öppnas. Vidare skall medlemsstaterna enligt de nya artiklarna 3.3 och 3.4 (i både el- och gasdirektiven) vidta lämpliga åtgärder för att garantera att målsättningarna för de allmännyttiga tjänsterna uppfylls:

* Skydd för utsatta kunder: Medlemsstaterna måste t.ex. se till att el och gas inte stängs av för åldringar, arbetslösa och handikappade utan giltiga skäl.

* Skydd av slutförbrukarens grundläggande rättigheter: Medlemsstaterna skall t.ex. tillförsäkra kunderna ett visst lägsta skydd när det gäller avtalsvillkor, tillgång till information och billiga tvistlösningsmekanismer präglade av öppenhet [9].

[9] I artikel 17 i kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (KOM (2000) 392 av den 12 juli 2000) finns bestämmelser som garanterar dessa grundläggande rättigheter.

* Social och ekonomisk sammanhållning: Utöver de samhällsomfattande tjänsterna måste medlemsstaterna se till att el och gas levereras till rimliga priser till t.ex. avlägset belägna platser.

* Miljöskydd.

* Försörjningstrygghet, särskilt genom underhåll och utbyggnad av nödvändiga nät och sammankopplingskapacitet.

En ny bestämmelse införs i båda direktiven (artikel 8.5 i eldirektivet och artikel 7.5 i gasdirektivet) för att klargöra att medlemsstaterna kan använda sig av de medel de finner nödvändigt för att försäkra sig om att näten underhålls och utvecklas: "Medlemsstaterna kan begära att den systemansvarige för överföring håller en viss lägsta investeringsnivå för underhåll och utveckling av överföringssystemet, inbegripet sammankopplingskapaciteten".

Eftersom elförsörjningstryggheten är av sådan avgörande betydelse (vilket betonades i grönboken om energiförsörjningstrygghet) - förmodligen de allmännyttiga tjänsternas viktigaste syfte - måste el- och gasdirektivens skyddsmekanismer förbättras. Utöver att medlemsstaterna måste se till att det finns en möjlighet att uppbringa ny kapacitet via anbudsförfarande bör det införas bestämmelser om att medlemsstaterna skall bevaka de inhemska el- och gasmarknaderna, särskilt balansen mellan tillgång och efterfrågan, väntad framtida efterfrågan, ytterligare kapacitet under planering eller anläggning och konkurrensgraden på marknaden. Vidare skall medlemsstaterna årligen publicera en rapport över vad de kommit fram till i dessa frågor och vad som skall göras för att trygga försörjningen. Eftersom el- och gasnäten i EU är sammankopplat i så hög grad är balansen mellan utbud och efterfrågan på gemenskapsnivå av stor betydelse för systemsäkerheten. Kommissionen bör därför publicera ett motsvarande meddelande som täcker hela gemenskapen, baserat på de nationella rapporterna och kommissionens eget uppföljningsarbete. Dessa bestämmelser föreslås därför ingå i artikel 6.6 i eldirektivet och artikel 4a i gasdirektivet.

Enligt artikel 3.2 i direktiven är medlemsstaterna skyldiga att anmäla målsättningarna för de allmännyttiga tjänsterna till kommissionen. Eftersom ingen medlemsstat hittills antagit några målsättningar som kräver undantag från något av direktiven har inga anmälningar gjorts. För att kommissionen skall kunna fortsätta jämförelsearbetet när det gäller tillämpade standarder, och på så sätt hjälpa medlemsstaterna att bibehålla högsta möjliga kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna, bör medlemsstaterna åläggas att vartannat år underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtas för att uppnå målsättningarna för de allmännyttiga tjänsterna, oavsett om åtgärderna kräver undantag från direktivet eller ej. Detta gäller särskilt de nya krav som nämns ovan. Vartannat år bör kommissionen också offentliggöra en rapport som innehåller en analys av vidtagna åtgärder, och vid behov utfärda rekommendationer om vilka åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna skall hålla hög kvalitet.

För att samma villkor skall gälla för alla aktörer på en helt öppnad marknad måste externa kostnader göras till interna. Kommissionen kommer därför att stödja initiativ med denna innebörd, t.ex. en energi- eller CO2-skatt för hela gemenskapen, stränga regler för statligt stöd, efterfrågestyrning, främjande av samproduktion och förnybara energikällor (som i konkurrenshänseende missgynnas om externa kostnader inte integreras helt).

4. Slutsats

De uppgifter som står till kommissionens förfogande rörande hur el- och gasdirektiven fungerat visar att samtliga grundläggande syften med den inre marknaden (lägre priser, hårdare konkurrens, hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna, försörjningstrygghet och miljöskydd) håller på att uppfyllas i samförstånd. De länder som helt öppnat marknaden visar att målsättningarna kan uppnås vid och till och med främjas av fri konkurrens. En överväldigande majoritet av de som yttrade sig vid utfrågningen om den inre marknaden för el och gas, och de som yttrat sig skriftligen, stöder slutsatsen.

En snabbt fullbordande av den inre marknaden inom denna sektor utgör därför ett viktigt steg mot att uppnå de gemenskapsmål som uppställdes av Europeiska rådet vid dess möte i Lissabon under våren 2000. Antagandet av föreliggande förslag kommer att innebära stora konkurrens- och sysselsättningsfördelar, och kommer att leda till konkurrenskraftiga el- och gaspriser för gemenskapens medborgare och högre kvalitet på tjänsterna.

2001/0078 (COD)

Förslag EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [10],

[10] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [11],

[11] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [12],

[12] EGT C

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [13], och

[13] EGT C

av följande skäl:

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el [14] utgör ett viktigt steg på vägen mot fullbordandet av den inre elmarknaden.

[14] EGT L 27, 30.1.1997, s. 20. Direktivet ändrat genom direktiv 2001/.../EG (EGT L...).

(2) Vid sitt möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 efterlyste Europeiska rådet snabba åtgärder för att fullborda den inre marknaden för såväl el- som gassektorn och för att skynda på avregleringen inom dessa sektorer för att uppnå en fullt fungerande inre marknad inom dessa områden.

(3) Skapandet av en verklig inre elmarknad bör främjas genom intensivare handel inom elsektorn, där handeln i dag är underutvecklad i jämförelse med andra ekonomiska sektorer.

(4) För att komplettera bestämmelserna i direktiv 96/92/EG bör rättvisa, kostnadsrelaterade, öppna och direkt tillämpliga regler införas för tariffer vid gränsöverskridande handel och för tilldelning av tillgänglig sammanlänkningskapacitet, i syfte att garantera effektivt tillträde till överföringssystem för gränsöverskridande handel.

(5) I rådets (energi) slutsatser av den 30 maj 2000 uppmanas kommissionen, medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna/förvaltningarna att se till att så snabbt som möjligt införa ett funktionsdugligt tariffsystem samt metoder för att tilldela tillgänglig sammanlänkningskapacitet på längre sikt.

(6) I sin resolution av den 6 juli 2000 om kommissionens andra rapport om avregleringen av energimarknaderna efterlyste Europaparlamentet villkor för användning av nät i medlemsstaterna som inte hindrar gränsöverskridande elhandel, och uppmanade kommissionen att lägga fram konkreta förslag som har till ändamål att övervinna befintliga handelshinder i gemenskapen.

(7) I denna förordning bör de grundläggande principerna för tariffsystem och tilldelning av kapacitet fastställas, samtidigt som den bör skapa möjlighet för att anta riktlinjer för ytterligare relevanta principer och metoder som kan främja en snabb anpassning till förändrade förhållanden.

(8) På en öppen och konkurrensutsatt marknad bör systemansvariga som överför transitflöden via sina nät kompenseras för kostnader i samband med detta av de systemansvariga för de överföringsnät från vilka transitflödet härstammar, eller för vilka det är avsett.

(9) Betalningar och intäkter som uppstår genom kompensationsbetalningar mellan systemansvariga bör beaktas när de nationella nättarifferna fastställs.

(10) Det faktiska beloppet som betalas för gränsöverskridande tillträde till systemet kan variera avsevärt, beroende på de systemansvariga för överföringsnäten som är berörda och till följd av strukturella skillnader i de tariffsystem som tillämpas i medlemsstaterna. En viss grad av harmonisering är därför nödvändig för att undvika snedvridningar av handeln.

(11) Det skulle vara olämpligt att tillämpa avståndsrelaterade tariffer, eller särskilda tariffer som endast betalas av exportörer eller importörer.

(12) Konkurrensen på den inre marknaden kan utvecklas i praktiken endast om tillträdet till de förbindelser som sammanlänkar de olika nationella systemen garanteras på ett icke-diskriminerande och öppet sätt. Den tillgängliga kapaciteten för dessa förbindelser bör vara den största möjliga som är förenlig med säkerhetsnormerna för säker nätdrift. Vid alla former av differentiering vid tilldelning av tillgänglig kapacitet bör det visas att detta inte leder till orimliga snedvridningar av eller hinder för utvecklingen av handeln.

(13) Marknadsaktörerna bör ha insyn vad gäller tillgänglig överföringskapacitet och de säkerhets-, planerings- och driftsnormer som påverkar den tillgängliga överföringskapaciteten.

(14) Intäkter från förvaltningen av överbelastning bör inte fungera som en extra inkomstkälla för de systemansvariga.

(15) Det bör vara möjligt att lösa problemen med överbelastning på olika sätt, förutsatt att de metoder som används ger rätt ekonomiska signaler till de systemansvariga för överföringsnäten och till marknadens parter, och att de grundas på marknadsmekanismer.

(16) För att garantera att den inre marknaden fungerar väl bör det införas förfaranden som ger kommissionen möjlighet att anta beslut och riktlinjer om tariffsystem och kapacitetstilldelning, och som samtidigt säkerställer att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter är delaktiga i denna process.

(17) De nationella myndigheterna bör åläggas att förse kommissionen med relevanta upplysningar. Kommissionen bör behandla sådana upplysningar konfidentiellt. Vid behov bör kommissionen kunna begära in relevanta uppgifter direkt från de berörda företagen.

(18) De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att de bestämmelser som omfattas av denna förordning och de riktlinjer som antas enligt denna förordning följs.

(19) Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de genomförs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(20) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget kan målen för den planerade åtgärden, nämligen att upprätta en harmoniserad ram för gränsöverskridande elhandel, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre uppnås på gemenskapsnivå. Denna förordning inskränker sig till det minimum som krävs för att nå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(21) Enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [15] bör de åtgärder som behövs för genomförande av denna förordning antas enligt det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i det beslutet, eller genom det rådgivande förfarandet i artikel 3 i det beslutet, beroende på arten av de åtgärder som skall vidtas.

[15] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Denna förordning syftar till att främja gränsöverskridande elhandel och därmed till konkurrens på den inre elmarknaden, genom upprättandet av en mekanism för kompensation för transitflöden av el och införande av harmoniserade principer för avgifter för gränsöverskridande överföring och för tilldelning av tillgänglig kapacitet för sammanlänkningar mellan de nationella överföringssystemen.

Artikel 2

Definitioner

1. I denna förordning skall de definitioner som omfattas av artikel 2 i direktiv 96/92/EG tillämpas.

2. Dessutom avses i detta direktiv med

(a) transit: ett fysiskt elflöde som överförs via en medlemsstats överföringssystem och som varken producerats eller är avsett för förbrukning i den medlemsstaten, inbegripet sådana transitflöden som allmänt benämns "loop flows" eller "parallel-flows".

(b) överbelastning: en situation där en sammanlänkning mellan nationella nät för överföring på grund av kapacitetsbrist inte kan ta emot alla transaktioner som uppkommer genom internationell handel mellan marknadsaktörer.

Artikel 3

Kompensationsmekanismer mellan systemansvariga för överföringsnäten

1. Systemansvariga för överföringsnäten skall få kompensation för kostnader som uppstår till följd av att de överför transitflöden av el via sina nät.

2. Den kompensation som avses i punkt 1 skall betalas av operatören av det nationella överföringssystem från vilket transitflödet härstammar och/eller av det system för vilket flödet är avsett.

3. Kompensationsbetalningar skall göras regelbundet för en viss period i förfluten tid. Vid behov skall kompensationsbetalningarna justeras i efterhand för att avspegla de faktiska kostnader som uppstått.

Den första tidsperiod för vilken kompensationsbetalningar skall göras skall bestämmas i de riktlinjer som avses i artikel 7.

4. Kommissionen skall enligt det förfarande som avses i artikel 13.2 fastställa de belopp som skall betalas i kompensation.

5. Den kvantitet transitflöden som överförts och den kvantitet transitflöden som härstammar från och/eller är avsedda för nationella överföringssystem skall fastställas på grundval av det faktiskt uppmätta fysiska elflödet under en viss tidsperiod.

6. De kostnader som uppstår till följd av överföring av transitflöden skall fastställas på grundval av en långsiktig uppskattning av framtida genomsnittliga faktiska kostnader (vilket skall spegla de kostnader och fördelar som uppkommer för nätet på grund av överföring av transitflöden, jämfört med de kostnader som skulle uppkomma om sådana flöden saknades).

Artikel 4

Avgifter för tillträde till nät

1. De avgifter som tas ut av nationella nätoperatörer för tillträde till nationella nät skall spegla de faktiska kostnaderna och vara öppna, anpassade till de avgifter som tas ut av effektiva nätoperatörer samt tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. De skall inte vara avståndsrelaterade.

2. Avgift för tillträde till nationella nät kan tas ut av producenter och konsumenter (belastning). Den andel av de sammanlagda nätavgifterna som bärs av producenterna skall vara mindre än den andel som bärs av konsumenterna. Där så är lämpligt skall den tariffnivå som tillämpas för producenter och/eller konsumenter vara platsindikerande och ta hänsyn till de nätförluster och de överbelastningar som orsakats.

3. Kostnader och intäkter som uppstår på grund av mekanismen för kompensationsbetalningar mellan de systemansvariga för överföringsnäten skall beaktas när avgifterna för nättillträde fastställs. Både faktiska betalningar som gjorts och mottagits, och betalningar som förväntas för kommande tidsperioder och som beräknas på grundval av tidigare perioder, skall beaktas.

4. Om inte annat följer av punkt 2 skall avgifter som tas ut av producenter och konsumenter för tillträde till nationella nät tillämpas oberoende av elens härkomst- respektive destinationsland såsom detta är angivet i det bakomliggande handelsavtalet. Ingen extra avgift utöver den allmänna avgiften för tillträde till nationella nät får tas ut av exportörer och importörer.

5. Det får inte tas ut någon särskild nätavgift för enskild eltransit som omfattas av mekanismen för kompensationsbetalningar mellan de systemansvariga för överföringsnäten.

Artikel 5

Tillhandahållande av upplysningar om sammanlänkningskapacitet

1. De systemansvariga för överföringsnäten skall upprätta mekanismer för samordning och utbyte av information i syfte att garantera nätens säkerhet samband med hantering av överbelastning.

2. De normer för säkerhet, drift och planering som används av de systemansvariga för överföringsnäten skall offentliggöras. Offentliggörandet skall omfatta en allmän plan för beräkning av den sammanlagda överföringskapaciteten och säkerhetsmarginalen för överföringen, som baseras på nätets elektriska och fysikaliska egenskaper. Sådana planer skall godkännas av de nationella tillsynsmyndigheterna.

3. De systemansvariga för överföringsnäten skall offentliggöra beräkningar av tillgänglig överföringskapacitet för varje dag, och ange om tillgänglig överföringskapacitet redan reserverats. Dessa offentliggöranden skall ske på bestämda tidpunkter före själva överföringsdagen, och skall under alla omständigheter omfatta beräkningar av kapaciteten för den kommande veckan och den kommande månaden.

De offentliggjorda uppgifterna skall omfatta en kvantitativ beskrivning av den tillgängliga kapacitetens förväntade tillförlitlighet.

Artikel 6

Allmänna principer om hantering av överbelastning

1. Problem med överbelastning i näten skall åtgärdas med icke-diskriminerande, marknadsbaserade lösningar som ger effektiva ekonomiska signaler till de berörda marknadsdeltagarna och de systemansvariga.

2. Förfaranden för att ställa in handel får endast tillämpas i nödfall när den systemansvarige för överföringsnäten tvingas vidta omedelbara åtgärder och omdirigering eller motköp inte är möjliga.

Marknadsdeltagare som fått sig tilldelad kapacitet skall kompenseras om denna kapacitet skulle skäras ned.

3. Sammanlänkningarnas maximala kapacitet som uppfyller säkerhetsnormerna för säker nätdrift skall ställas till marknadsdeltagarnas förfogande.

4. Tilldelad kapacitet som inte utnyttjas skall återföras till marknaden.

5. De systemansvariga för överföringsnäten skall, i den utsträckning det är tekniskt möjligt, dirigera kapacitetsbehoven för energiflöden i motsatt riktning genom överbelastade sammanlänkningsförbindelser för att maximalt utnyttja denna förbindelses kapacitet. Handel som minskar överbelastning får aldrig nekas.

6. Inkomster från tilldelning av sammanlänkningskapacitet skall användas för ett eller flera av följande ändamål:

(a) För att garantera den faktiska tillgängligheten hos den tilldelade kapaciteten.

(b) Till nätverksinvesteringar som bevarar eller ökar sammanlänkningskapaciteten.

(c) För att minska nätavgifter.

Sådana inkomster kan sättas in i en fond som förvaltas av de systemansvariga för överföringsnäten. De får inte utgöra en extra inkomstkälla för de systemansvariga för överföringsnäten.

Artikel 7

Riktlinjer

1. Kommissionen skall vid behov enligt det förfarande som avses i artikel 12.2, anta och ändra riktlinjer i följande frågor som rör mekanismen för kompensationsbetalningar mellan de systemansvariga för överföringsnäten:

(a) Detaljerna för hur det fastställs vilka systemansvariga för överföringsnät som är skyldiga att betala kompensation för transitflöden i enlighet med artikel 3.2.

(b) Detaljerna för det betalningsförfarande som skall tillämpas, inbegripet fastställande av den första tidsperioden för vilken kompensation skall betalas, i enlighet med artikel 3.3 andra stycket.

(c) Detaljerna för de metoder som skall användas för att bestämma den kvantitet el som gått i transit och den kvantitet el som har exporterats/importerats, i enlighet med artikel 3.5.

(d) Detaljerna för de metoder som skall användas för att fastställa vilka kostnader som uppkommit till följd av överföring av el i transit, i enlighet med artikel 3.6.

(e) Nationella systems delaktighet, när dessa är sammanlänkade med direkta strömledningar, i enlighet med artikel 3.

2. I riktlinjerna skall det också bestämmas hur de avgifter för producenter och konsumenter (belastning) som tillämpas inom ramen för nationella tariffsystem skall harmoniseras närmare, i enlighet med de principer som anges i artikel 4.2.

3. Kommissionen skall vid behov i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2, ändra de riktlinjer om förvaltning och tilldelning av tillgänglig transferkapacitet i sammanlänkningar mellan nationella system som anges i bilagan, i överensstämmelse med principerna i artiklarna 5 och 6. I samband med sådana ändringar skall vid behov sådana allmänna regler om minimikrav på säkerhet och driftsnormer för användning och drift av nätet som avses i artikel 5.2 fastställas.

Artikel 8

Nationella tillsynsmyndigheter

Nationella tillsynsmyndigheter skall säkerställa att nationella tariffer och metoder i fråga om hantering av överbelastning upprättas och tillämpas i enlighet med denna förordning och de riktlinjer som antagits enligt artikel 7.

Artikel 9

Tillhandahållande av information och sekretess

1. Medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna skall på begäran förse kommissionen med all information som behövs för det ändamål som avses i artiklarna 3.4. och 7.

De nationella tillsynsmyndigheterna skall, särskilt för det ändamål som avses i artikel 3.4 regelbundet informera om de kostnader som faktiskt uppkommit för nationella systemansvariga som tar emot transitflöden, samt om den export och import som förekommit under en viss period. De skall också lämna de uppgifter och den information som ligger till grund för dessa beräkningar.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna och förvaltningarna har möjlighet och rättighet att tillhandahålla den information som krävs enligt punkt 1.

3. Kommissionen får begära all information som behövs för de ändamål som avses i artiklarna 3.4. och 7 direkt från företag eller företagssammanslutningar.

Om kommissionen skickar en begäran om information till ett företag eller en företagssammanslutning, skall kommissionen samtidigt skicka en kopia av begäran till den nationella tillsynsmyndighet som inrättats enligt artikel 22 i direktiv 96/92/EG i den medlemsstat där företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

4. I sin begäran om information skall kommissionen ange den rättsliga grunden för begäran, den tidsfrist inom vilken informationen skall lämnas, syftet med begäran samt de påföljder som gäller enligt artikel 11.2 om felaktig, ofullständig eller vilseledande information lämnas.

5. Ägarna till företagen eller deras företrädare eller, om det rör sig om juridiska personer, företag eller firmor, eller om sammanslutningar som inte är juridiska personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller enligt deras bolagsordning, skall lämna den information som begärs. Advokater som är bemyndigade att agera får tillhandahålla informationen på sina klienters vägnar, i vilket fall klienten skall bära det fulla ansvaret om informationen är felaktig, ofullständig eller vilseledande.

6. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte tillhandahåller den begärda informationen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, eller tillhandahåller ofullständig information, skall kommissionen genom ett beslut kräva att informationen tillhandahålls. I beslutet skall anges vilken information som krävs och en lämplig tidsfrist fastställas inom vilken den skall tillhandahållas. I beslutet skall de påföljder som fastställs i artikel 11.2 anges. I beslutet skall även rätten att få beslutet granskat av Europeiska gemenskapernas domstol anges.

Kommissionen skall samtidigt skicka en kopia av sitt beslut till den tillsynsmyndighet, som anges i punkt 3 andra stycket, i den medlemsstat där personen har sin hemvist eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

7. Information som inhämtats enligt denna förordning skall endast användas för de ändamål som avses i artiklarna 3.4. och 7.

Kommissionen får inte röja information som den får enligt denna förordning som omfattas av tystnadsplikt.

Artikel 10

Medlemsstaternas rätt att besluta om mer detaljerade åtgärder

Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas rätt att behålla eller införa åtgärder som innehåller mer detaljerade bestämmelser än de som anges i denna förordning och i de riktlinjer som avses i artikel 7.

Artikel 11

Påföljder

1. Medlemsstaterna skall fastställa reglerna för påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna följs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa bestämmelser senast [ange ett datum] och skall utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som påverkar bestämmelserna.

2. Kommissionen kan genom beslut ålägga företag eller företagssammanslutningar böter upp till högst 1 % av företagets totala omsättning under det föregående verksamhetsåret om företaget uppsåtligen eller oavsiktligt har lämnat felaktig, ofullständig eller vilseledande information som svar på en begäran som gjorts enligt artikel 9.3. eller om företaget inte lämnar information inom den tidsfrist som fastställts genom ett beslut som antagits enligt artikel 9.6 första stycket.

Bötesbeloppets storlek skall fastställas både med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och till hur länge den pågått.

3. Påföljder enligt punkt 1 och beslut som fattas enligt punkt 2 skall inte betraktas som straffrättsliga.

Artikel 12

Föreskrivande kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. När hänvisning sker till denna punkt, skall det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 7 och 8 i det beslutet skall iakttas.

3. Den tid som anges i artikel 5.6. i beslut 1999/468/EG skall fastställas till två månader.

Artikel 13

Rådgivande kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. När hänvisning sker till denna punkt, skall det rådgivande förfarandet i artikel 3 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 7 och 8 i det beslutet skall iakttas.

Artikel 14

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Riktlinjer för hantering av överbelastningar

1. De metoder för hantering av överbelastningar som medlemsstaterna infört bör hantera kortsiktiga överbelastningar på ett ekonomiskt sätt samtidigt som man uppmuntrar investeringar i effektiva nät och produktion på rätta platser.

2. För att minimera de negativa påverkningarna från överbelastningar på handeln, bör det befintliga nätet användas med den maximikapacitet som överensstämmer med normerna för säker nätdrift.

3. De systemansvariga bör tillhandahålla icke-diskriminerande och öppna normer i vilka de beskriver de metoder för hantering av överbelastningar de kommer att tillämpa vid vissa förhållanden. Dessa normer tillsammans med säkerhetsnormer bör beskrivas i öppna dokument som är tillgängliga för allmänheten.

4. Olika behandling av olika typer av gränsöverskridande transaktioner, oavsett om det rör sig om fysiska bilaterala kontrakt eller bud på utlandsorganiserade marknader, bör minimeras när man utarbetar regler för specifika metoder för hantering av överbelastningar. Metoden för att tilldela knapp överföringskapacitet måste vara tydlig. Det måste kunna visas att eventuella skillnader i hur överföringar behandlas inte snedvrider konkurrensen eller hindrar utvecklingen av den.

5. Prissignaler som är ett resultat av systemen för hantering av överbelastningar bör vara riktningsgivande.

6. Alla tänkbara insatser skall göras för att leda vidare kapacitetsbehov för energiflöden som går i motsatt riktning via den överbelastade förbindelseledningen, så att dess kapacitet kan utnyttjas maximalt. Enligt systemen för att hantera överbelastning får överföringar som minskar överbelastning aldrig nekas.

7. All kapacitet som inte använts måste göras tillgänglig för andra aktörer. Detta kan ske genom meddelandeförfaranden.

8. Eventuella intäkter från tilldelning av sammanlänkningskapacitet kan användas för omdirigering eller för motköp för att man skall hålla den kapacitet som tilldelades marknadsaktörerna, stabil. I princip skall eventuella återstående intäkter användas för nätinvesteringar för att minska överbelastningarna eller för att minska den totala nättariffen. De systemansvariga får förvalta dessa medel, men inte behålla dem.

9. De systemansvariga bör erbjuda överföringskapacitet så stabilt som möjligt. En rimlig del av kapaciteten får erbjudas marknaden under stegvis mindre stabila villkor, men de exakta villkoren för gränsöverskridande transporter bör ständigt vara tillgängliga för marknadsaktörerna.

10. Med tanke på att det europeiska kontinentala nätet är starkt sammanflätat och att användningen av överföringsledningar påverkar effektflödena på minst två sidor av en nationell gräns, måste nationella tillsynsmyndigheter säkerställa att det inte sker någon ensidig utformning av förfaranden för hantering av överbelastningar som i högre utsträckning påverkar effektflöden i något av de inblandade näten.

Långtidskontrakt

1. Prioriterad tillträdesrättigheter till en sammanlänkningskapacitet kan inte tilldelas via kontrakt som innebär att artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget överträds.

2. Befintliga långtidskontrakt skall inte ha förtur när de skall förnyas.

Tillhandahållande av information

1. Systemansvariga bör införa mekanismer för samordning och informationsutbyte för att garantera nätsäkerheten.

2. Systemansvariga bör offentliggöra alla relevanta uppgifter om de totala gränsöverskridande kapaciteterna. Förutom sommar- och vintervärden för den totala kapaciteten, bör de systemansvariga offentliggöra uppskattningar av överföringskapacitet för varje dag vid flera tidsintervall för transportdagen. Grundkravet bör vara att exakta uppskattningar en vecka i förväg skall tillhandahållas marknaden och de systemansvariga bör också vidta åtgärder för att tillhandahålla information en månad i förväg. En beskrivning av uppgifternas pålitlighet bör bifogas.

3. Systemansvariga bör offentliggöra en allmän beskrivning av hur den totala överföringskapaciteten och -pålitligheten beräknas med nätets elektriska och fysiska karaktäristika som underlag. Beskrivningen skall godkännas av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Säkerhetsnormerna samt drifts- och planeringsnormerna bör ingå i den information som de systemansvariga bör offentliggöra i öppna och offentliga dokument.

Metoder för hantering av överbelastningar

1. I princip bör problem i fråga överbelastningar behandlas med marknadsbaserade lösningar. Detta innebär i klartext att man skall prioritera lösningar på överbelastningsproblem som ger lämpliga prissignaler till inblandade marknadsaktörer och systemansvariga.

2. Problem i fråga om överbelastning bör helst lösas med metoder som inte bygger på transaktioner, dvs. metoder som innebär att man inte behöver välja mellan kontrakt från enskilda marknadsaktörer.

3. Systemet med marknadsuppdelning, så som det används inom elbörsen Nordpool, är den hanteringsmetod för överbelastning som i princip uppfyller det här kravet bäst.

4. De metoder som på kort sikt kan användas på kontinenten i Europa är implicita och explicita auktioner samt gränsöverskridande samordnad omdirigering.

5. Gränsöverskridande samordnad omdirigering eller motköp kan användas gemensamt av de systemansvariga som berörs. De systemansvarigas utgifter för motköp och omdirigering måste dock vara så stora att de får någon effekt.

6. Inskränkningar av överföringar, som är ett resultat av tidigare fastställda prioriteringsregler, bör endast vidtas i nödsituationer då de systemansvariga måste handla snabbt och omdirigering inte är något alternativ.

7. De eventuella fördelarna med en kombination i form av marknadsuppdelning för att lösa "permanent" överbelastning och motköp för att lösa tillfällig överbelastning bör genast undersökas som en mer permanent metod för att hantera överbelastningar.

Riktlinjer för explicita auktioner

1. Auktionssystemet måste utformas på ett sådant sätt att all tillgänglig kapacitet bjuds ut på marknaden. Detta kan åstadkommas genom sammansatta auktioner där kapaciteter auktioneras för olika tidsperioder och med olika kriterier (t.ex. i fråga om den förväntade pålitligheten hos den aktuella tillgängliga kapaciteten).

2. Den totala sammanlänkningskapaciteten bör bjudas ut i en serie auktioner, som exempelvis kan hållas årligen, en gång per månad eller vecka eller en eller flera gånger dagligen beroende på behoven på de berörda marknaderna. Vid var och en av dessa auktioner måste en förutbestämd del av den tillgängliga överföringskapaciteten plus eventuell återstående kapacitet som inte tilldelades vid tidigare auktioner tilldelas.

3. Förfarandena för den explicita auktionen måste förberedas i nära samarbete mellan den nationella tillsynsmyndigheten och berörd systemansvarig och vara utformade på ett sådant sätt att budgivarna även kan delta i de organiserade marknadernas dagliga verksamhet (t.ex. elutbyte) i de länder som är inblandade.

4. Elflödena i bägge riktningarna i överbelastade förbindelseledningar bör i princip ledas så att transportkapaciteten maximeras i den riktning som är överbelastad. Förfarandena för att leda flödena bör uppfylla kraven för säker systemdrift.

5. För att erbjuda marknaden så mycket kapacitet som möjligt, bör de ekonomiska risker som är förknippade med omledning av flödet bäras av dem som orsakar riskerna.

6. Det auktionsförfarande som antas bör utformas så att det sänder riktningsgivande prissignaler till marknadsaktörerna. Transporter som går i motsatt riktning mot den dominerande lindrar överbelastningen och bör därför bidra till att det skapas extra transportkapacitet på den överbelastade förbindelseledningen.

7. När den behöriga tillsynsmyndigheten utformar auktionsmekanismerna bör den mycket noggrant överväga att sätta en gräns för den mängd kapacitet som kan köpas/ägas/användas av en enskild marknadsaktör för att inte riskera att skapa eller förvärra problem som beror på att en eller flera marknadsaktörer har en dominerande ställning.

8. För att främja att det skapas smidiga elmarknader, bör det kunna handlas fritt med kapacitet, som köpts på auktion, före tidpunkten för anmälan.

RÄTTSLIG FINANSIERINGSÖVERSIKT

Politikområde: Energi och transport

Verksamhet: Energiindustrin och den inre marknaden

Åtgärdens beteckning: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om villkor för tillträde till nätverk för gränsöverskridande elhandel

1. BERÖRDA BUDGETPOSTER (nummer och beteckning)

År 2002: Kapitel B4-10, artikel B4-1040 (ETAP)

2. ALLMÄNNA FINANSIELLA UPPGIFTER

2.1. Sammanlagda anslag för åtgärden (avsnitt B): 5 miljoner euro (1998 - 2002)

2.2. Tillämpningsperiod:

2002 [16]

[16] I enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2001 kommer det i år att läggas fram ett nytt ramprogram för energi. Detta nya program skall ersätta det nuvarande programmet som löper ut 2002. I det nya förslaget behandlas de ekonomiska behoven för åtgärden under kommande år.

2.3. Flerårig total utgiftsberäkning:

a) Förfalloplan för åtagandebemyndiganden/betalningsbemyndiganden (finansiellt stöd) (se punkt 6.1.1).

miljarder euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell

>

b) Tekniskt och administrativt stöd och stödutgifter (se punkt 6.1.2).

Ej tillämpligt

>Plats för tabell

>

c) Total budgetkonsekvens av personal och övriga driftskostnader (se punkterna 7.2 och 7.3)

>Plats för tabell

>

>Plats för tabell

>

2.4. Förenlighet med den ekonomiska planeringen och budgetplanen

|X| Förslaget är förenligt med den befintliga ekonomiska planeringen

|X| Detta förslag förutsätter en omplanering av de berörda posterna i budgetplanen,

| | inbegripet, i förekommande fall, tillämpning av reglerna i det interinstitutionella avtalet.

2.5. Budgetkonsekvenser: inkomster [17]:

[17] I den separata vägledningen finns ytterligare information.

|X| Inga budgetkonsekvenser (berör tekniska aspekter på genomförandet av en åtgärd)

ELLER

| | Budgetkonsekvenser - följande konsekvenser för inkomsterna kommer att förekomma:

>Plats för tabell

>

3. BUDGETSPECIFIKATIONER

>Plats för tabell

>

4. RÄTTSLIG GRUND

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta.

Rådets beslut 1999/21/EG, Euratom av den 14 december 1998 om att antaga ett flerårigt program för åtgärder inom energisektorn (1998-2002) och därmed sammanhörande åtgärder (EGT L 17, 13.1.1999, s. 16).

Rådets beslut 1999/22/EG av den 14 december 1998 om antagande av ett flerårigt program för studier, analyser, prognoser och därmed sammanhängande arbete inom energisektorn (1998-2002) (EGT L 7, 13.1.1999, s. 20).

5. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN OCH SKÄL FÖR ÅTGÄRDEN

5.1. Behovet av gemenskapsåtgärder [18]

[18] I den separata vägledningen finns ytterligare information.

5.1.1. Mål

Genom eldirektivet öppnas de nationella elmarknaderna successivt för konkurrens. För att det skall kunna upprättas en verkligt integrerad inre marknad måste det införas effektiva handelsbestämmelser, framför allt harmoniserade bestämmelser om tariffer vid gränsöverskridande överföring och gemensamma system för hantering av överbelastning vid gränser. För att ta itu med denna fråga inledde kommissionen den s.k. Florens-processen - ett forum som består av kommissionen, nationella tillsynsmyndigheter, medlemsstaterna och industrin. Även om det har gjorts stora framsteg har det ännu inte upprättats några slutliga avtal eller system. Den 7 mars 2001 kommer kommissionen dock att lägga fram en förordning där följande ingår: a) en rad grundläggande principer för tariffer vid gränsöverskridande överföring och hantering av överbelastning, b) tillstånd för kommissionen att, inom ramen för ett kommittéförfarande, anta bindande riktlinjer för hur de harmoniserade bestämmelserna om tariffer och överbelastning skall träda i kraft, och c) beräkningar och bestämmelser om genomförande av tariffer vid gränsöverskridande överföring, på grundval av information som lämnats av nationella tillsynsmyndigheter. Kommissionen får således nya verkställande befogenheter och fungerar i flera avseenden som en europeisk tillsynsmyndighet när det gäller den gränsöverskridande handeln med el.

Syftet med förordningen är att de kostnadsbaserade systemen för tariffer och överbelastning skall träda i kraft inom kort, så att handel kan bedrivas utan hinder. Förordningen väntas träda i kraft i slutet av 2001 eller början av 2002. Ett nytt tariffsystem som baseras på riktlinjer bör således kunna upprättas i september 2002. Tarifferna bör sedan antas i slutet av 2002. Slutligen kommer gemensamma bestämmelser om hantering av överbelastning att träda i kraft då förordningen antas, eftersom de återfinns i bilagan till lagstiftningstexten. Dessa måste ses över och, om så krävs, ändras i slutet av 2002. Syftet med denna ekonomiska åtgärd är att kommissionen skall få de medel som krävs för att kunna fullgöra dessa nya skyldigheter.

5.1.2. Åtgärder som vidtagits i samband med förhandsutvärderingen

Inför antagandet av den förslagna förordningen upprättade kommissionen Florens-forumet. Inom ramen för forumet har det hittills hållits fem möten. Dessutom har resultaten från forumet vid fyra tillfällen diskuterats i rådet (energi), som understrukit hur viktigt det är att sådana åtgärder vidtas inom kort. På grundval av forumets arbete antog kommissionen den 16 maj 2000 ett meddelande med titeln "Lägesrapport om genomförandet av den inre marknaden för el". Frågor på detta område behandlades också vid en offentlig utfrågning som kommissionen anordnade den 14 september 2000, liksom i grönboken om trygg energiförsörjning (KOM(2000) 769).

Diskussionerna i Florens-forumet och rådet, liksom reaktionerna på kommissionens meddelande i denna fråga, har visat att en grundläggande förutsättning för att det skall kunna upprättas en inre marknad för el är att det införs effektiva bestämmelser om tariffer vid gränsöverskridande överföring och hantering av överbelastning. Det har också visat sig att det är tekniskt extremt komplicerat och även kontroversiellt att utarbeta sådana bestämmelser. När man väl fastställt en lämplig metod kommer det ändå att vara svårt och tidskrävande att beräkna kostnaderna för gränsöverskridande handel. Det är mot denna bakgrund som man ansett att det krävs en förordning för att frågorna skall kunna hanteras på ett effektivt sätt.

5.1.3. Åtgärder som vidtagits med anledning av efterhandsutvärderingen

Två år efter det att förordningen trätt i kraft bör det göras en noggrann bedömning av hur väl förordningen fungerar när det gäller att upprätta gemensamma bestämmelser, liksom av hur effektiva kommissionens ekonomiska åtgärder på detta område varit.

5.2. Planerad verksamhet och villkor för finansiering via budgeten

De gemensamma bestämmelserna om tariffer vid gränsöverskridande överföring och hantering av överbelastning kommer att leda till ökad konkurrens i EU och således till lägre elpriser, vilket kommer att gynna alla elförbrukare, dvs. både hushållen och industrin. Genom de planerade ekonomiska åtgärderna skall man förbereda bestämmelsernas ikraftträdande. Dessa kommer att vara mycket tekniska och specifika, och således kommer nationella tillsynsmyndigheter, medlemsstaterna, Europaparlamentet och de berörda branscherna att beröras.

- Mål som fastställts för programperioden (kvantitativa mål)

Förordningens mål är att ett harmoniserat system för tariffer vid gränsöverskridande överföring skall träda i kraft i slutet av 2002. Detta system skall grundas på principerna om enkelhet, återspegling av kostnaderna och icke-diskriminering. Ytterligare mål är att gemensamma bestämmelser om hantering av överbelastning skall träda i kraft då förordningen antas, och att bestämmelserna skall omarbetas i slutet av 2002, om så krävs. Syftet med de ekonomiska åtgärderna är följande: i) att man skall slutföra de undersökningar som krävs för att de detaljerade riktlinjerna för tariffer skall kunna träda i kraft i september 2002, ii) att tariffer skall fastställas och träda i kraft i slutet av 2002, efter en genomgång av de data som lämnats av de nationella tillsynsmyndigheterna, och iii) att eventuella ändringar av riktlinjerna för hantering av överbelastning skall träda i kraft i slutet av 2002. Efter ytterligare undersökningar skall dessa riktlinjer, om så krävs, omarbetas varje år, och tarifferna skall räknas om och antas på nytt.

- Konkreta åtgärder som skall vidtas för genomförandet

För det första skall man genomföra de undersökningar som krävs för att riktlinjerna för tariffer vid gränsöverskridande överföring skall kunna antas och godkännas (till september 2002). För det andra skall det antas ett beslut om tariffer (slutet av 2002) på grundval av de siffror tillsynsmyndigheterna lämnat till kommissionen. För det tredje skall man se över de riktlinjer för hantering av överbelastning som återfinns i förordningen, vilket skall ske genom att nödvändiga undersökningar genomförs (slutet av 2002).

För att dessa mål skall kunna uppnås planeras två ekonomiska åtgärder:

Åtgärd 1 : Det krävs omfattande förberedande arbete för att man skall kunna utarbeta de detaljerade riktlinjer för tariffer som skall ligga till grund för det nya systemet. Det rör sig ofta om tekniskt och ekonomiskt (revision) arbete. Detta gäller även frågan om huruvida och hur riktlinjerna i förordningen om hantering av överbelastning skall ändras. Därför är det kostnadseffektivt att på grundval av expertundersökningar utarbeta riktlinjer.

Åtgärd 2 : När riktlinjer för tariffer vid gränsöverskridande handel väl antagits kommer de nationella tillsynsmyndigheterna att lämna in beräkningar av den kostnad och nytta för näten som följer av elhandeln. Kommissionen måste avgöra om dessa siffror beräknats på ett korrekt sätt, och på grundval av dessa siffror, beräkna de betalningar mellan system som skall kompensera för kostnaderna för överföring. För detta krävs arbete som utförs av specialister på revisionsområdet under en begränsad period varje år. Det mest kostnadseffektiva sättet att genomföra detta kontrollarbete är att lägga ut det på externa experter.

- De olika åtgärdernas omedelbara resultat och deras bidrag

Det väntade resultatet är att ett system för tariffer vid gränsöverskridande överföring och hantering av överbelastning skall träda i kraft, vilket sedan upprätthålls och förbättras, så att handel med el kan bedrivas utan hinder.

- Behov av problemlösning i förhållande till de väntade resultaten

1. Kommissionen bör anta och ändra riktlinjer som mer detaljerat behandlar förordningens grundläggande principer för tariffer och hantering av överbelastning. Dessa riktlinjer kan antas och ändras utan att förordningen ändras för att de snabbt skall kunna anpassas till ändrade villkor. Detta är nödvändigt eftersom flera faktorer, som metoder för kostnadsberäkning, och fastställande och mätning av flöden, hela tiden ändras, och därför måste man i framtiden kunna göra justeringar och förbättringar.

2. Med jämna mellanrum fastställer kommissionen storleken på den kompensation som skall betalas mellan systemansvariga för transitering via näten. Det främsta syftet med denna åtgärd är att se till att de systemansvariga får korrekt kompensation för de kostnader som uppstått, framför allt för att det inte skall ske någon överkompensation och således skapas för höga transaktionskostnader.

Medlemsstaterna kan inte på egen hand lösa denna fråga. För att ett effektivt tariffsystem skall kunna upprättas krävs ett harmoniserat tillvägagångssätt som inte kan åstadkommas på nationell nivå. Såsom visats ovan kan man inte genom ett informellt samarbete skapa ett lämpligt system med nödvändiga förfarandemässiga och demokratiska garantier. Förslaget överensstämmer således till fullo med subsidiaritetsprincipen. I själva verket innebär denna princip att det är nödvändigt att lägga fram ett sådant förslag.

Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste dock delta i detta förfarande. Kommissionen kommer därför att fatta dessa beslut efter samråd med en kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och som upprättats i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

5.3. Genomförandemetoder

De finansiella åtgärderna syftar till att förse kommissionen med de resurser som är nödvändiga för att den skall kunna utföra de nya verkställande funktionerna som kommissionen fått genom antagandet av förslaget till förordning om tariffer vid gränsöverskridande behandling och överbelastning. Genom förordningen införs tre nya uppgifter: antagandet via ett kommittéförfarande om detaljerade regler för tariffer vid gränsöverskridande handel, fastställande och förvaltning av dessa tariffer samt ändring via ett kommittéförfarande av de riktlinjer som finns i förordningen om hantering av överbelastning.

Mycket av detta arbete kommer att utföras internt inom kommissionen, exempelvis att förbereda slutversionerna av riktlinjerna, att säkerställa att de antas genom kommittéförfarande samt att anta beslut om tariffnivåer. När följande förbereds:

åtgärd 1

i fråga om att utveckla och förbättra riktlinjerna, kommer det att vara nödvändigt att ha tillgång till externa undersökningar som innehåller ekonomisk, redovisningsmässig och teknisk expertkunskap,

åtgärd 2

när metoden fastställts och riktlinjerna antagits, kommer kommissionen att behöva beräkna de exakta tariffnivåerna. Den beräkningen kommer att ske med uppgifter från nationella tillsynsmyndigheter som underlag; uppgifter som tagits fram i enlighet med riktlinjerna. Kommissionens uppgift är att verifiera de uppgifter som tagits fram på nationell nivå. Eftersom det handlar om revisionsuppgifter som kräver högt specialiserade kunskaper, som behövs för en relativt kort period varje år, är det av kostnadsskäl motiverat att det arbetet utförs av externa experter.

6. BUDGETKONSEKVENSER

6.1. Totala budgetkonsekvenser för avsnitt B (för hela programperioden)

6.1.1 EG:s finansiella stöd i miljarder euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell

>

5.3.1. Tekniskt och administrativt stöd, stödutgifter och IT-utgifter (åtagandebemyndiganden)

Ej tillämpligt

>Plats för tabell

>

6.2. Kostnadsberäkning per åtgärd för avsnitt B (för hela programtiden) [19]

[19] I den separata vägledningen finns ytterligare information.

EG i miljarder euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell

>

Redogör vid behov för beräkningsmetoderna

Förklaring av beräkningsmetoderna:

Åtgärd 1: Undersökningar för att bistå kommissionen i arbetet med att förbereda riktlinjer för tariffer vid gränsöverskridande handel och hantering av överbelastningar.

Det krävs två undersökningar per år som förberedelse för antagande och/eller ändring av riktlinjerna: per undersökning 130 mandagar à 900 euro (vilket är den genomsnittliga debiteringen för revisorer och andra experter) = 2 x 117 000 = 234 000 euro

Åtgärd 2: Kontroll av kostnadsberäkningar i fråga om de kostnader som uppkommit för nationella systemansvariga.

- kontroll av inlämnade dokument och benchmarking: kostnad per medlemsstat: 20 mandagar à 1000 euro (genomsnittlig debitering för revisorer) = 300 000 euro

- efter benchmarkingen: kontroll på plats av sju medlemsstater (uppskattning). Kostnad per medlemsstat: 10 mandagar per medlemsstat a 1 000 euro = 70 000 euro. Eftersom ovanstående beräkning baseras på uppskattningar, bör man räkna med en preliminär summa på 600 000 euro.

7. EFFEKTER PÅ PERSONALEN OCH ADMINISTRATIVA UTGIFTER

7.1. Effekter på antalet tjänster

>Plats för tabell

>

7.2. Total budgetkonsekvens av ytterligare personal

>Plats för tabell

>

Beloppen är de totala utgifterna för tolv månader.

7.3. Ökning av andra administrativa utgfiter till följd av åtgärden

>Plats för tabell

>

Beloppen är de totala utgifterna för tolv månader.

(1) Ange typ av kommitté och gruppen som den tillhör.

I. Årlig totalkostnad (7.2 + 7.3)

II. Åtgärdens varaktighet

III. Åtgärdens totala kostnad (I x II) // 258 000 euro

obegränsad

258 000 euro/år

Kraven i fråga om personalresurser och andra administrativa resurser måste uppfyllas inom ramen för de resurser som görs tillgängliga till GD TREN (transport och energi) inom ramen för den årliga tilldelningen.

8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

8.1 Uppföljningsmetod

Resultaten av de åtgärder som anges i utkastet till förordning kommer att bedömas mot bakgrund av den framtida utvecklingen av elhandel inom gemenskapen, samt mot statistiska uppgifter från Eurostat.

8.2 De planerade utvärderingarnas form och frekvens

Två år efter det att förordningen trätt i kraft skall det enligt planerna göras en intern utvärdering av hur arbetet fortlöpt med att anta de riktlinjer och regler som är nödvändiga för att ett system för tariffer och harmoniserad hantering av överbelastningar skall träda i kraft. Hur effektivt systemet är kommer att utvärderas mot bakgrund av hur mycket överföringskostnaderna minskat för elkonsumenterna. Även användningen och värdet av de undersökningar som genomförts för att uppnå detta, samt noggrannheten på det revisionsarbete som utförts i fråga om beräkningar av enskilda länders tariffer och metodens kostnadseffektivitet kommer att utvärderas.

9. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

Ersättning till experter och ersättning till experter för de undersökningar som utförts kommer att ske i enlighet med tillämpliga budgetregler.

KONSEKVENSANALYS FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR FÖRETAG, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

BETECKNING PÅ FÖRSLAGET

- Meddelande om fullbordandet av den inre marknaden för el och gas.

- Förslag till direktiv om ändring av direktiven 96/92/EG och 98/30/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och naturgas.

- Förslag till förordning om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel på den inre marknaden.

DOKUMENTETS REFERENSNUMMER

KOM(...).... slutlig av den

FÖRSLAGET

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen-

Inrättandet av en inre marknad för energi är en del av målet att skapa en fullt fungerande inre marknad i EU i syfte att förbättra möjligheterna till tillväxt och ökad sysselsättning, till gagn för medborgarna i EU.

De huvudsakliga målen är följande:

- Att öppna marknaderna för el och gas fullständigt 2005 och garantera icke-diskriminerande villkor för tillträde till överförings- och distributionsnäten.

- Att öka tryggheten för de europeiska medborgarna med avseende på energiförsörjning och allmännyttiga tjänster.

- Att skapa en verklig europeisk marknad istället för 15 nationella öppna marknader, bland annat tack vare en förordning om tariffer för gränsöverskridande handel med el samt hantering av överbelastningar.

Målen kan inte alls eller inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre uppnås på gemenskapsnivå.

KONSEKVENSER FÖR FÖRETAGEN

2. Vilka påverkas av förslaget-

De europeiska företagens samlade konkurrenskraft

Särskilt när det gäller priset på el har betydande prissänkningar blivit följden av den konkurrensgrad som redan uppnåtts i sektorn. De föreslagna åtgärderna kommer att vara nödvändiga för att man skall kunna bibehålla och förstärka den samlade konkurrenskraften hos näringslivet i EU. Öppnandet av marknaden framskrider nu i snabbt tempo i de flesta av de länder med vilka EU-företag huvudsakligen konkurrerar. Fullbordandet av den inre marknaden är av avgörande betydelse för att man skall kunna överbrygga dessa skillnader i konkurrenskraft.

Minska olikheterna i de förutsättningar som olika energiförbrukare har - både industrin och hushållen

Alla företag kommer att kunna välja elleverantör från 2003 och gasleverantör från 2004. Detta är av särskild betydelse för små och medelstora företag som för närvarande ofta är missgynnade jämfört med stora företagskunder, i synnerhet om de är uppbundna kunder utan reell möjlighet att välja leverantör. Dessutom kommer öppnandet av marknaden för alla företag att innebära ett slut på snedvridningen av konkurrensen som orsakats av att vissa leverantörer har tillträdesrätt i vissa medlemsstater men inte i andra.

Innovationer och nya tekniska lösningar på marknaden

Fullständig marknadsliberalisering kan också uppmuntra innovationer och bidra till att nya tekniska lösningar får marknadsandelar. Omfattande teknisk utveckling sker just inom området kraftproduktion, i synnerhet inom mikrokraftteknik och förnybar energi.

Förbättring av kvaliteten på tjänsterna

Ett ytterligare öppnande av marknaden kommer sannolikt också att öka kvaliteten på de tjänster som erbjuds kunderna: i takt med att liberaliseringen fortskrider, i synnerhet på förbrukarnivå, förbättras kvaliteten på de tjänster som företagen erbjuder - till exempel när det gäller reparationer, nya tjänster och debitering, eftersom detta är några av de områden där företagen konkurrerar. Detta har redan kunnat observeras i länder där liberaliseringen har genomförts fullt ut.

Underlätta införandet av konkurrens inom gassektorn

En utveckling av konkurrensen på gasmarknaden skulle ytterligare främjas genom fullbordandet av den inre energimarknaden. För närvarande är priset på naturgas på det europeiska fastlandet nära kopplat till oljepriset. Det ligger helt klart i gemenskapens intresse att konkurrensen på gasmarknaden utvecklas kontinuerligt, så att man kan få bort beroendet mellan oljepriset och gaspriset, eftersom detta kommer att ge en större mångfald i EU:s energiförsörjning.

- Vilka sektorer-

Alla europeiska företag som förbrukar el och gas, samt el- och gassektorerna.

- Är dessa företag belägna i vissa geografiska områden inom gemenskapen-

Nej.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget-

Bland annat åtgärder med avseende på åtskillnad i rättsligt avseende.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få

- för sysselsättningen

Effektivare energianvändning och lägre energipriser liksom det utrymme för ny teknik som har blivit följden av införandet av konkurrens inom energisektorn kommer, åtminstone på medellång och lång sikt, att ge en knuff åt sysselsättningen i Europas näringsliv som helhet.

Men när det gäller den kortsiktiga utvecklingen leder införandet av konkurrens sannolikt till minskad sysselsättning. Det är en följd av att de nationella företag som tidigare hade monopolställning måste anpassa sig till konkurrens.

Antalet teknikertjänster för yrkesutbildad och högre utbildad personal, liksom antalet poster på mellanchefsnivå och därmed sammanhörande tjänster för kontorspersonal, har under de senaste åren progressivt minskat. Nya jobb har skapats inom områden som marknadsföring, kundservice, IT och företagstjänster. Dessutom har framväxten av ny affärsverksamhet, t.ex. handel med energi, gett upphov till nya jobb.

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven el. dyl.)-

Utkastet till direktiv innehåller förslag till åtskillnad i rättsligt avseende av el- och gasdistribution. Ofta sker distributionen via små kommunala företag och kravet på åtskillnad av verksamhetsgrenarna kan då vara orimligt i förhållande till hur stora dessa företag är. Därför ger förslaget till direktiv möjlighet för medlemsstaterna att undanta företag med mindre än 100 000 abonnenter från kravet.

RÅDFRÅGADE

6. Förteckning över organisationer som rådfrågats om förslaget och som fört fram särskilda synpunkter.

En offentlig utfrågning hölls den 14 september 2000 där nästan 120 yrkesorganisationer och företag deltog (arbetsmarknadens parter, distributions- och försörjningsföretag, näringsidkare, el- och gasföretag, systemansvariga, små och medelstora företag, konsumentorganisationer, icke-statliga miljöorganisationer, elbörser).

En komplett förteckning över organisationerna och deras kommentarer finns på följande adress:

http://europa.eu.int/comm/energy/en/elec_single_market/hearing/index_en.htm