Föredragande:

Lutz RIBBE

Remiss	Skrivelse från det danska rådsordförandeskapet, 7.2.2025
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	25.6.2025
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2025
Plenarsession nr	598
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	153/3/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska kommissionen måste i anslutning till den framlagda halvtidsöversynen av det åttonde miljöhandlingsprogrammet undersöka huruvida ett lagstiftningsförslag om en bilaga till det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör läggas fram, vilken bör innehålla en ”förteckning över de åtgärder som behöver vidtas för att uppnå [...] målen, samt en tidsfrist för respektive åtgärd” för att föra miljöpolitiken framåt. Det danska ordförandeskapet bett Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att lägga fram ett yttrande i frågan.

1.2

EESK anser att ett lagstiftningsförslag om en ny bilaga till miljöhandlingsprogrammet inte är absolut nödvändigt. Det räcker inte att bara lägga till ytterligare sakfrågor i den redan långa förteckningen över detaljerade punkter som ska behandlas. Tvärtom behövs grundläggande övervägningar kring vissa allmänna principer i den framtida miljöpolitiken, eller rättare sagt hållbarhetspolitiken, vilken som bekant utgör en symbios mellan miljöpolitiken, socialpolitiken och den ekonomiska politiken.

1.3

I detta yttrande nämns därför ett antal nyckelområden som EESK upprepade gångar har beskrivit som nödvändiga, även om dess förslag inte har fångats upp på lämpligt sätt av de politiska beslutsfattarna. Det bör nu stå klart för alla att ett strikt miljöskydd är en viktig del av lösningen för framtiden, inte ett problem, som det fortfarande betraktas som i många medlemsstater.

1.4

Miljöpolitiken befinner sig alltjämt i sitt eget ”gröna hörn”. Även om många miljöpolitiska frågor hanteras på rätt sätt formuleras de på ett sätt som är obegripligt för många medborgare – och till synes också för många icke-miljöpolitiker –, vilket skapar ett avstånd. Om det till exempel talas om en ”nödvändig systemförändring” eller påpekas att ”planetens gränser” har överskridits, så behöver detta förklaras. Det måste illustreras mycket tydligare vad detta konkret innebär, hur människors och företags vardag och arbetssituation kommer att påverkas och hur detta kommer att påverka andra politikområden. Först då kan medvetenhet och en känsla av angelägenhet uppstå hos människor. Tyvärr uppnår varken det åttonde miljöhandlingsprogrammet eller miljöpolitiken i sin helhet detta.

1.5

EESK anser fortfarande att det var ett stort politiskt misstag, särskilt från Barrosokommissionens sida, att inte fortsätta med den hållbarhetsstrategi som då fanns. Med den gröna given har EU senare försökt att åtminstone delvis kompensera för denna brist. Ur EESK:s synvinkel fokuseras det fortfarande alldeles för lite på de sociala implikationerna i den gröna given, och den är därför inget substitut för en hållbarhetsstrategi. Kommittén upprepar därför sitt krav (1) på att det ska utarbetas en EU-strategi för hållbar utveckling till 2050 som också i tillräcklig utsträckning tar upp och integrerar den sociala dimensionen av denna nödvändiga omställning.

1.6

Behovet av att utveckla ett nytt mått för vårt välstånd (”bortom BNP”), som beskrivs i det åttonde miljöhandlingsprogrammet, blir inte mycket mer än en snarast teoretisk och vetenskaplig diskussion i miljökretsar. EESK skulle önska att det danska ordförandeskapet lyckades övertyga de ansvariga finans- och ekonomiministrarna om att ta tag i denna diskussion och lägga fram konkreta förslag.

1.7

Med tanke på det framtida ökande behovet av finansiering för hållbarhetsåtgärder, och den samtidigt ökande konkurrensen om budgetmedel (försvarspolitik), måste det sörjas för mer effektivitet i samband med de nuvarande utgifterna samt en snabb utfasning av alla miljö- och hälsoskadliga subventioner.

1.8

Från politiskt håll måste man ta vetenskapliga belägg och varningar, men även framåtblickande nedifrån-och-upp-initiativ, på mycket större allvar. Om man sätter upp politiska mål som ligger utanför planetens gränser, såsom klimatpolitikens 1,5-gradersmål, är det svårt att forma framtiden.

1.9

Medvetenheten om hållbarhetsfrågor måste öka, såväl bland allmänheten som inom politik och förvaltning. Detta kompliceras av det faktum att informationspolitiken delvis med framgång undergrävs av kretsar som söker uppnå andra intressen.

1.10

EESK efterlyser ett större deltagande av det civila samhället för att stärka allmänhetens stöd för EU:s miljö- och hållbarhetspolitik. Det behövs ett systematiskt deltagande på alla tänkbara områden i det dagliga livet, inklusive arbetslivet. Endast på detta sätt kan den nödvändiga förändringen göras begriplig och socialt rättvis.

2.   Bakgrund till yttrandet

2.1

Genom sitt beslut (2) av den 6 april 2022 antog Europaparlamentet och rådet det åttonde miljöhandlingsprogrammet till 2030. EESK hade innan dess lämnat synpunkter på kommissionens förslag (3) i sitt yttrande av den 27 januari 2021 (4), där man framförde ytterst kritiska synpunkter på miljöhandlingsprogrammets innehåll och effekter, vilket kommittén också gjorde redan i sitt yttrande (5) om det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

2.2

EESK förklarade att man i det aktuella förslaget endast kunde se ”ett ytterst marginellt mervärde” eftersom ”förslaget [kännetecknas] mer av allmänna lägesbeskrivningar och avsiktsförklaringar än av innehållslig substans och åtgärder”, och inte beskriver några ”konkreta instrument eller åtgärder”. EESK kände sig därför i hög grad bekräftad i sin ”uppfattning, som kommittén har upprepat vid många tillfällen sedan flera år: Det brister inte i kunskap om vad som borde göras. Det brister i genomförandet av välkända åtgärder, som ofta beslutats sedan länge, och i politisk vilja.”

2.3

EESK efterlyste därför en ”grundläggande debatt om meningen och nyttan med miljöhandlingsprogrammen”, och upprepade sin efterlysning av en separat ”EU-agenda för hållbar utveckling till 2050”. Vägledning om hur man bättre kan integrera det civila samhället har kommittén presenterat i två viktiga yttranden: ”Övergången till en mer hållbar europeisk framtid – en strategi för 2050” (6) och ”Att inte låta någon hamna på efterkälken vid genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling” (7). De idéer och förslag på åtgärder som läggs fram där har dock knappt alls beaktats av vare sig kommissionen, rådet eller Europaparlamentet.

2.4

I Europaparlamentets och rådets ovannämnda beslut tog man inte fasta på EESK:s betydande kritik. I motsats till kommissionens förslag fattade man dock (i artikel 5) beslut om en halvtidsöversyn för att bedöma om kommissionen bör lägga fram ett lagstiftningsförslag om en bilaga till det åttonde miljöhandlingsprogrammet för perioden efter 2025 som ska innehålla ”en förteckning över de åtgärder som behöver vidtas för att uppnå [...] målen, samt en tidsfrist för respektive åtgärd”.

2.5

Det kommande danska ordförandeskapet har för avsikt att tätt följa denna debatt och har därför bett EESK att utarbeta ett förberedande yttrande. I detta yttrande skulle kommittén kunna bedöma den miljöpolitik som den anser vara viktigast för EU under 2025–2030 och som betraktas som nödvändig för att ”se till att EU:s miljöpolitik är förankrad i samhället”.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Såväl diverse rapporter från Europeiska miljöbyrån (8), analyserna av uppnåendet av målen för hållbar utveckling inom ramen för FN:s Agenda 2030 som den framlagda åttonde halvtidsöversynen av miljöhandlingsprogrammet visar tydligt att även om de antagna åtgärderna har lett till framsteg är dessa inte tillräckliga på de flesta miljöområden. I halvtidsöversynen konstateras bland annat följande: — Takten i utsläppsminskningen måste öka till nästan tre gånger den genomsnittliga årliga minskningstakt som uppnåtts under det senaste decenniet. — Mer måste göras för att nå målet för nettoupptag av växthusgaser från sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) genom kolsänkor. — När det gäller politiken för biologisk mångfald finns det alltjämt betydande problem. Exempelvis fortsätter populationerna av vanliga fåglar att minska och populationerna av jordbruksfåglar minskar till och med kraftigt. Till följd av detta behövs mer investeringar i naturen, men de finansieringsmål som fastställts för 2026 och 2027 kanske inte kan uppfyllas. — EU:s konsumtionsavtryck har överskridit planetens gränser och ökat med 4 % mellan 2010 och 2021. Trycket på markexploateringen har inte minskat. Detta beror på de nuvarande konsumtionsmönstren på områdena livsmedel, bostäder och transporter. — Vattenbrist påverkar nu nästan en tredjedel av EU:s områden. — Det är ofta inte rättsliga ramar som saknas, utan det är genomförandet som brister (omkring 20 % av alla överträdelseärenden som handläggs av kommissionen rör fortfarande miljöpolitik).

3.2

De tvivel som EESK vid flera tillfällen uttryckt a) om den politiska viljan och b) om miljöhandlingsprogrammens effektivitet kvarstår därför. En miljöpolitik kan inte utformas med ett åtgärdsprogram som saknar åtgärder och instrument. I det åttonde miljöhandlingsprogrammet nämns och beskrivs dock de olösta frågor som måste hanteras på olika områden och den delvis dramatiska situation som miljöpolitiken fortfarande befinner sig i.

3.3

Förutom halvtidsöversynen av det åttonde miljöhandlingsprogrammet visar även översynen av genomförandet av miljöpolitiken för 2025 på de stora bristerna inom miljöpolitiken. EESK ser 2025 års översyn av genomförandet av miljöpolitiken som ett bra tillfälle att identifiera viktiga utmaningar och bästa praxis. Resultaten av denna översyn är ett viktigt bidrag till den föreslagna bilagan till det åttonde miljöhandlingsprogrammet. De återkommande slutsatserna från de olika miljööversynerna får inte förbises, utan måste användas bättre för att uppdatera strategiska politikområden och åtgärda befintliga brister i genomförandet.

3.4

EESK stöder särskilt de uttalanden som görs i miljöhandlingsprogrammet och åtföljande dokument i vilka det görs ytterst tydligt att det på många åtgärdsområden i dag krävs en grundläggande förändring (9). Med rätta påpekas det att en sådan ”systemförändring innebär en grundläggande, omvälvande och övergripande form av förändring som medför stora omställningar och en ny inriktning för systemmål, incitament, teknik, social praxis och normer samt för kunskapssystem och styrningsmodeller” (10).

3.5

Sådana uttalanden är inte nya. Redan i flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa (som var en del av den dåvarande Europa 2020-strategin) och i det sjunde miljöhandlingsprogrammet talas det om ”en avsevärd omställning av energi-, industri-, jordbruks- och transportsystemen”. EESK anser att den största svagheten med den tidigare (miljö)politiken är att man hitintills inte ens antydningsvis har beskrivit hur denna grundläggande systemförändring ska se ut rent konkret, vilka konsekvenser den kan väntas få i det verkliga livet för alla som påverkas och hur man ska uppnå den acceptans som krävs hos de som påverkas. Redan för mer än 20 år sedan konstaterade kommittén att detta var nödvändigt (11).

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK anser att ett lagstiftningsförslag om en ny bilaga till miljöhandlingsprogrammet inte är absolut nödvändigt. Det räcker inte att bara lägga till ytterligare sakfrågor i den redan långa förteckningen över detaljerade punkter som ska behandlas. Tvärtom behövs grundläggande övervägningar kring vissa allmänna principer i den framtida miljöpolitiken, eller rättare sagt hållbarhetspolitiken, vilken som bekant utgör en symbios mellan miljöpolitiken, socialpolitiken och den ekonomiska politiken.

Medvetenhet som grund för politiska åtgärder

4.2

Det ligger i människors natur att saker och ting vars dramatiska effekter inte nödvändigtvis omedelbart drabbar en personligen uppfattas som mindre hotfulla eller betydelsefulla eller till och med förträngs. Detta försvårar politiska åtgärder och kan illustreras med hjälp av två exempel: — Vi har med rätta en intensiv samhällsdebatt om dödsoffer i trafiken. Mer än 20 000 människor dör varje år på Europas vägar och nästan alla känner någon som direkt eller indirekt har varit inblandad i en sådan olycka. Detta leder till oro, och därför accepteras genomförandet av motåtgärder. I Europa orsakar värmeböljor tre gånger så många dödsfall (12). År 2021 stod partikulära luftföroreningar för 253 000 dödsfall i EU, alltså 12 gånger fler än antalet dödsoffer i trafiken (13). Men det handlar så att säga om ”anonyma dödsfall”, dvs. ingen känner någon i sin bekantskapskrets som avlidit till följd av detta. Detta får konsekvenser för verkställandet av politiska åtgärder, inte minst eftersom frågan i stor utsträckning endast diskuteras av miljöansvariga politiker och inte av t.ex. hälso- och sjukvårdsansvariga politiker eller politiker med ansvar för den ekonomiska politiken. — Det nya, hotfulla militära säkerhetsläget efter Rysslands brutala invasion av Ukraina kommer kraftigt att påverka de offentliga budgetarna. Miljarder euro kommer att anslås i reaktion på detta. Detta accepteras mestadels, eftersom hotet framstår som uppenbart. Det hot mot mänskligheten som klimatförändringarna eller förlusten av biologisk mångfald medför är lika akut och betydande, men mindre ”påtagligt”. Därför är det desto svårare att reagera politiskt med ”tuffa” åtgärder.

4.3

Detta gäller i än högre grad om politikerna själva inte kan bedöma hur akut läget är. Här är ett exempel kopplat till det åttonde miljöhandlingsprogrammet. Där påpekas på flera ställen att ”vissa av planetens gränser” fortsätter att överskridas (14). EESK har upprepade gånger betonat att dessa gränser måste beskrivas så exakt som möjligt, att konsekvenserna av att överskrida dem måste kommuniceras på ett åskådligt sätt och att indikatorer måste tas fram som ska fungera som en kompass för det politiska handlandet och övervakas i praktiken. Så har ännu inte skett, och det straffar sig.

4.4

Det är viktigt att här vara klar över att planetens gränser inte kan fastställas av politikerna. Det är först och främst forskarsamhällets uppgift att fastställa dem, så som sker till exempel genom den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) när det gäller klimatförändringarna. Politikernas uppgift är att dra de nödvändiga slutsatserna.

4.5

I artikel 2 i ramkonventionen om klimatförändringarna från 1992 anges följande: ”Konventionens slutmål är att [...] koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skall stabiliseras på en nivå som förhindrar farlig antropogen inverkan på klimatsystemet”. Genom Parisavtalet (15) frångick man detta kvalitativa mål (respekten för planetens gränser) och fastslog i stället ett politiskt och kvantitativt mål (1,5 grader). Detta mål är nu referenspunkten för de politiska åtgärderna och kommunikationen om dem som framgångsrika eller misslyckade.

4.6

1,5-gradersmålet ligger dock entydigt bortom planetens gränser: samtliga glaciärer i Europa och polarisen håller på att smälta bort och fler och fler extrema väderhändelser (stormar, torka, översvämningar) inträffar, utan att 1,5-gradersgränsen ens har passerats. Att kommunicera till allmänheten att vi redan (eller snart) är på ”rätt väg” när det gäller 1,5-gradersmålet sänder i det avseendet en farlig signal, eftersom det minskar den nödvändiga pressen att agera och förmedlar en känsla av säkerhet som är helt felaktig. Här bör det noteras att inte bara de direkta miljömässiga och de därav följande ekonomiska konsekvenserna kommer att bli fatala. Hittills har det knappt förts någon diskussion om vad eventuella globala migrationsströmmar skulle kunna innebära för våra samhällen.

4.7

Satsningar på att höja miljömedvetenheten hos både allmänheten och politikerna är följaktligen avgörande, och strategiskt samarbete med den akademiska världen, miljöorganisationer, fackföreningar och andra krafter i det civila samhället rekommenderas för relevanta utbildningsinitiativ och kommunikationen kring dem. Detta är särskilt nödvändigt med tanke på att till exempel de så kallade sociala medierna används för att bedriva motpropaganda, t.ex. av politiska aktörer (såsom Ryssland, som vill fortsätta att sälja sina fossila resurser och skapa beroenden) och sektorer som vill fortsätta att tjäna pengar på en produktion som är högst problematisk ur miljösynpunkt.

Ekonomiska och finansiella aspekter

4.8

Tillväxtstrategier står alltid högt upp på den politiska dagordningen och BNP är fortfarande en barometer för ekonomisk hälsa. Såsom tydligt framgår av bland annat Europeiska miljöbyråns rapporter har dock den ekonomiska tillväxten varit en betydande pådrivande faktor bakom de negativa trenderna i fråga om t.ex. materialavtryck och den totala avfallsgenereringen. En frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan eftersträvas visserligen, men har långt ifrån uppnåtts fullt ut. Desto viktigare vore en diskussionen om hur vi bedömer vårt välstånd, dvs. en ”bortom BNP”-debatt. Detta borde egentligen främjas genom det åttonde miljöhandlingsprogrammet, men i allt väsentligt kan inga framsteg noteras här som skulle vara förenliga med (tillväxt)strategier. Detta måste omedelbart ändras, eftersom det annars finns risk för att man fortsätter att göra felaktiga ekonomisk-politiska val så att vi fjärmar oss ytterligare från en välfärdsekonomi. Det danska ordförandeskapet skulle till exempel kunna initiera en strategisk debatt om detta vid ekonomi- och/eller finansministrarnas möte.

4.9

Många åtgärder på miljöskyddsområdet saknar tillräcklig finansiering, vilket framgår tydligt i halvtidsöversynen av det åttonde miljöhandlingsprogrammet. Detta skapar missnöje och misstro bland de som berörs. Jordbrukare lider till exempel ofta av ålägganden som följer av det nödvändiga naturskyddet (t.ex. Natura 2000-nätverket) och politikerna har lovat att kompensera för eventuella ålägganden, skador, inkomstbortfall osv. Så har inte skett, och endast en bråkdel av de nödvändiga medlen har öronmärkts i de offentliga budgetarna.

4.10

EESK upprepar därför sitt flera gånger framförda krav på att tydligt öronmärkta budgetposter ska tillhandahållas i tillräcklig omfattning. Kommissionens ständiga hänvisning till möjligheten att teoretiskt hämta dessa medel från stora fonder (såsom Europeiska regionala utvecklingsfonden) även för mindre åtgärder håller inte.

4.11

Miljökraven i EU-fonderna är tämligen formella och bristfälliga. Den övergripande principen om hållbar utveckling i sammanhållningspolitiken kräver en strukturreform för att kunna åstadkomma mer. På det hela taget är det ytterst viktigt att de medel som redan ställts till förfogande spenderas på ett mer effektivt sätt. Detta skulle bland annat kunna ske genom att medel i högre grad direkt tilldelas de aktörer som levererar resultat. En balanserad territoriell fördelning av medlen måste också säkerställas.

4.12

Det behövs bättre samordnade verktyg och kraftfullare sanktionsinstrument för att få medlemsstaterna att använda de verktyg som kommissionen redan tillhandahåller för miljöskydd mer effektivt och för att påskynda genomförandet av befintlig lagstiftning.

4.13

De finansiella behoven kommer dessutom att öka i framtiden – för att undvika ännu större skador och utgifter eller för att främja miljöinitiativ. Om vi till exempel vill skapa naturliga kolsänkor och/eller återställa förlorade livsmiljöer för djur- och växtarter kan vi otvetydigt vänta oss en konkurrenssituation med dagens användning av marken som jordbruksmark.

4.14

Både klimatåtgärder och skyddsåtgärder för biologisk mångfald handlar om ”kollektiva nyttigheter”. Det finns dock ingen marknad för dessa. Det betyder att staten måste skapa motsvarande ”marknader för kollektiva nyttigheter”, till vilka exempelvis jordbrukare sedan kan leverera. Man kommer dock knappast att kunna övertyga jordbrukarna om att ställa om sin produktion om de endast erbjuds ekonomisk ersättning för förlorade intäkter eller för ytterligare utgifter. EESK har ofta förespråkat (16) att ”kollektiva nyttigheter” ska bli en ny, långsiktig och tydligt förutsägbar inkomstkälla för jordbrukare. En ”stimulanskomponent” är en grundförutsättning för ekonomiskt deltagande i en politik som bygger på hållbarhetskriterier.

4.15

EU:s kommande finansiella planering på medellång sikt kommer därför att bli ett lackmustest. I tider av budgetbegränsningar samtidigt som behoven av finansiering ökar i inom ramen för omställningen till ökad hållbarhet och ökade militära utgifter måste utfasningen av alla miljö- och hälsoskadliga subventioner prioriteras högre. EESK har efterlyst detta i åratal, och i åratal har politikerna också talat om det, men det händer fortfarande alldeles för lite. Under återstoden av det åttonde miljöhandlingsprogrammet måste oåterkalleliga beslut fattas i detta avseende.

Bättre medborgardeltagande

4.16

För att se till att EU:s miljöpolitik är bättre förankrad i samhället måste människors farhågor och behov beaktas bättre. EESK hänvisar återigen till sina ståndpunkter i denna fråga i yttrandena SC/47 och SC/53. Där efterlyser vi ett systematiskt deltagande på alla tänkbara områden i vardagslivet. Först då kan den nödvändiga omställningen organiseras på ett socialt rättvist sätt.

4.17

Även här går dock den politiska utvecklingen alldeles för långsamt. År 2015 inrättades den europeiska energiunionen för att bana väg för omställningen från fossila bränslen. Kommissionen förklarade då att man ville utveckla en politik ”med medborgarna som centrum på en marknad, där de aktivt tar ett eget ansvar för energiomställningen och drar nytta av den nya tekniken för att sänka energikostnaderna, samtidigt som utsatta konsumenter också får skydd”. EESK har i ett flertal yttranden välkomnat denna deltagandebaserade strategi, men lika ofta kritiserat det faktum att den hittills inte har underbyggts med åtgärder. EESK:s många förslag i detta avseende fann inget politiskt bifall. Det är därför inte förvånande att det, även om stödet för förnybar energi generellt sett är högt, ofta uppstår stora konflikter på de platser där sådana energiplaner ska genomföras, till exempel vid anläggningen av vindkraftverk. På de platser där medborgarna faktiskt drar nytta av sådana möjligheter (läs: energigemenskaper) är motståndet betydligt lägre.

4.18

Efter ett årtionde med energiunionen lägger kommissionen nu fram ett paket för alla invånares tillgång till energi, som enligt vad som uppges ska konkretisera de dåvarande strategin. Det välkomnas av EESK, som kommer att utarbeta ett separat yttrande om detta. Vi konstaterar dock att ett stort medborgarengagemang och mycket av förtroendet för politiken har gått förlorat under de senaste årtiondet eftersom politiska löften aldrig infriades.

4.19

Generellt bör beslutsfattarna göra en kritisk analys av sin kommunikationspolitik och sina kommunikationsstrategier gentemot det civila samhället. Dessa är alldeles för ofta ensidigt toppstyrda och försöker rättfärdiga de politiska val som gjorts. I huvudsak är detta också korrekt, men inte tillräckligt. Kommunikation går i båda riktningar. Samtidigt bör EU strategiskt lära sig av de många nedifrån-och-upp-strategierna och integrera dem mer i sin politik.

4.20

Att vara med och fastställa sådana strategier och utveckla samhälleliga kompromisslinjer är en av EESK:s huvuduppgifter. Ett bra exempel på detta är plattformen för den cirkulära ekonomin, som inrättats på EESK:s initiativ.

4.21

Det finns många andra exempel på att en strukturell dialog i det civila samhället kan nå resultat som politiker ofta inte lyckas nå. Goda exempel på detta är ”Zukunftskommission Landwirtschaft” (kommissionen för jordbrukets framtid) i Tyskland eller dess europeiska motsvarighet, den strategiska dialogen om framtiden för EU:s jordbruk. EESK rekommenderar att sådana format utnyttjas betydligt mer. Detta inbegriper dock även att man alltid måste klargöra vilka rekommendationer som ska tas upp och genomföras och vilka som inte ska det (och varför). Annars finns det risk för att samhällsengagemanget och acceptansen tappas bort.

---

(1)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Övergången till en mer hållbar europeisk framtid – en strategi för 2050 (yttrande på eget initiativ) ( EUT C 81, 2.3.2018, s. 44).

(2)  Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 av den 6 april 2022 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 ( EUT L 114, 12.4.2022, s. 22).

(3)  Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (COM(2020) 652 final).

(4)  Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 [COM(2020) 652 final – 2020/0300 (COD)] ( EUT C 123, 9.4.2021, s. 76).

(5)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser” – COM(2012) 710 final – 2012/0337 (COD) ( EUT C 161, 6.6.2013, s. 77).

(6)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Övergången till en mer hållbar europeisk framtid – en strategi för 2050 (yttrande på eget initiativ) ( EUT C 81, 2.3.2018, s. 44).

(7)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att inte låta någon hamna på efterkälken vid genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling(yttrande på eget initiativ) ( EUT C 47, 11.2.2020, s. 30).

(8)  T.ex. rapporterna om miljöns tillstånd (SOER): https://www.eea.europa.eu/soer.

(9)   Halvtidsöversynenav det åttonde miljöhandlingsprogrammet, s 8: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52024DC0123.

(10)   Åttonde miljöhandlingsprogrammet, skäl 4: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32022D0591&qid=1744721977458.

(11)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Utvärdering av strategin för hållbar utveckling – förberedande yttrande” ( EUT C 117, 30.4.2004, s. 22).

(12)  Halvtidsöversynen av det åttonde miljöhandlingsprogrammet, s. 7.

(13)  Halvtidsöversynen av det åttonde miljöhandlingsprogrammet, s. 12.

(14)  Halvtidsöversynen av det åttonde miljöhandlingsprogrammet, s. 3.

(15)  Klimatkonferensen i Paris (COP 21) i december 2015.

(16)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Främjande av en oberoende och hållbar livsmedelsproduktion: strategier för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027 (förberedande yttrande på begäran av det belgiska rådsordförandeskapet) (EUT C, C/2024/2099, 26.3.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/2099/oj); Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013” (initiativyttrande) ( EUT C 354, 28.12.2010, s. 35).