Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna

Beslut 2009/729/EG om undertecknande och provisorisk tillämpning av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna

VILKET SYFTE HAR AVTALET OCH BESLUTET?

Målen med avtalet är att

  • göra det möjligt för Stillahavsstaterna att utnyttja det förbättrade marknadstillträde som EU erbjudit inom ramen för förhandlingarna om avtalet om ekonomiskt partnerskap och samtidigt undvika störningar i handeln mellan Stillahavsstaterna och EU med anledning av att handelsförmånerna enligt Cotonouavtalet löpte ut den 31 december 2007, i väntan på ingåendet av ett heltäckande avtal om ekonomiskt partnerskap mellan de båda parterna,
  • främja hållbar utveckling och verka för att Stillahavsstaterna gradvis integreras i världsekonomin, i enlighet med deras politiska val och utvecklingsprioriteringar,
  • upprätta ett frihandelsområde mellan parterna som bygger på det gemensamma intresset, och förverkliga detta mål genom att gradvis liberalisera handeln på ett sätt som stämmer överens med Världshandelsorganisationens (WTO) bestämmelser och principen om asymmetri, samt att EU beaktar Stillahavsstaternas särskilda behov och kapacitetsbegränsningar när det gäller omfattningen och planeringen av åtagandena enligt avtalet,
  • inrätta lämpliga tvistlösningsförfaranden,
  • upprätta lämpliga institutionella ramar.

Genom beslutet ingås avtalet på Europeiska gemenskapens (numera EU:s) vägnar.

VIKTIGA PUNKTER

Stillahavsstaterna utgörs av 15 självständiga länder i Stillahavsområdet (Cooköarna, Östtimor, Fiji, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Niue, Palau, Papua Nya Guinea, Samoa, Salomonöarna, Tonga, Tuvalu och Vanuatu).

Avtalet baseras på de grundläggande principerna och grundelementen i artiklarna 2 och 9 i Cotonouavtalet. Det är indelat i fem delar:

  • 1.

    Partnerskap inom handel för hållbar utveckling

    • Parterna bekräftar på nytt att syftet med hållbar utveckling ska vara en integrerad del av avtalet, i linje med de övergripande mål och principer som anges i artiklarna 1, 2 och 9 i Cotonouavtalet, med åtagandet att ta hänsyn till de mänskliga, kulturella, ekonomiska, sociala, hälsorelaterade och miljömässiga intressena hos respektive befolkning och hos framtida generationer.
    • Beslutsmetoderna bygger på de grundläggande principerna om egenansvar, deltagande och dialog.
    • Avtalet bygger på och syftar till att fördjupa den regionala integrationen.
    • Parterna kommer att samarbeta i internationella forum i frågor som är relevanta för avtalet.
  • 2.

    Varuhandel

    Avtalet gäller för produkter med ursprung i EU eller Stillahavsstaterna som omfattas av särskilda tulltaxenummer.

    Det omfattar

    • tullar,
    • handelspolitiska skyddsåtgärder, till exempel antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder,
    • icke-tariffära åtgärder (förbud mot kvantitativa begränsningar, nationell behandling av intern beskattning och reglering samt subventioner för jordbruksexport),
    • tull- och handelslättnader (tullsamarbete och administrativt samarbete, tullförfaranden, tullsamfundets förhållande till näringslivet, tullvärdering, harmonisering av tullstandarder på regional nivå),
    • tekniska handelshinder samt sanitära och fytosanitära åtgärder,
    • undantag, till exempel säkerhet, beskattning, betalningsbalanssvårigheter, människors, djurs eller växters liv eller hälsa, livsmedelstrygghet och så vidare.
  • 3.

    Undvikande och lösning av tvister

    Avtalet syftar till att undvika och lösa tvister mellan parterna för att nå en ömsesidigt överenskommen lösning.

    Det omfattar

    • samråd och medling,
    • tvistlösningsförfaranden,
    • allmänna artiklar, inklusive förhållandet till WTO:s skyldigheter.
  • 4.

    Institutionella bestämmelser

    Genom avtalet inrättas en handelskommitté bestående av företrädare för båda parterna, som behandlar genomförandet av avtalet, däribland

    • upprättandet av en egen arbetsordning,
    • delegering av särskilda befogenheter till de särskilda kommittéerna (t.ex. särskilda kommittén för tullsamarbete och ursprungsregler).
  • 5.

    Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

    Dessa omfattar definitioner av och bestämmelser om

    • samordnare och utbyte av information,
    • regionala preferenser,
    • förhållanden till Cotonouavtalet, WTO-avtalet och andra internationella avtal,
    • översyn,
    • förfaranden för fortsatta förhandlingar och anslutning till avtalet och så vidare.

SEDAN NÄR GÄLLER AVTALET?

  • Avtalet har inte trätt i kraft ännu.
  • Det har tillämpats provisoriskt mellan EU och Papua Nya Guinea sedan den 20 december 2009.
  • Det har tillämpats provisoriskt mellan EU och Fiji sedan den 28 juli 2014.
  • Det har tillämpats provisoriskt mellan EU och Samoa sedan den 31 december 2018.
  • Det har tillämpats provisoriskt mellan EU och Salomonöarna sedan den 17 maj 2020.

BAKGRUND

VIKTIGA DOKUMENT

Interimsavtal om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (EUT L 272, 16.10.2009, s. 2).

Rådets beslut 2009/729/EG av den 13 juli 2009 om undertecknande och provisorisk tillämpning av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (EUT L 272, 16.10.2009, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3).

Fortlöpande ändringar av partnerskapsavtalet har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Gemensamt meddelande till Europaparlamentet och rådet: Ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (JOIN(2016) 52 final, 22.11.2016).

Meddelande om provisorisk tillämpning av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (Fiji) (EUT L 228, 31.7.2014, s. 2).

Meddelande om provisorisk tillämpning av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (Samoa) (EUT L 13, 16.1.2019, s. 1).

Meddelande om provisorisk tillämpning av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (Salomonöarna) (EUT L 158, 20.5.2020, s. 1).

Senast ändrat 23.04.2020

Top