EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.4.2022

COM(2022) 650 final

2022/0134(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (omarbetning)

{SEC(2022) 200 final} - {SWD(2022) 650 final} - {SWD(2022) 651 final}

MOTIVERING

1.    BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•    Motiv och syfte med förslaget

Detta förslag ingår i ett åtgärdspaket som föreslås som en uppföljning till kommissionens meddelande om en ny migrations- och asylpakt 1 , antaget den 23 september 2020. I förslaget utreds behovet av att ta itu med de huvudsakliga bristerna i EU:s politik för laglig migration som svar på det övergripande målet att locka till sig kompetens som EU är i behov av. Som en av åtgärderna i detta ”kompetenspaket” aviserades inom ramen för pakten en omarbetning av direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta i syfte att inrätta en faktisk ställning som varaktigt bosatt i EU, särskilt genom att stärka rätten för varaktigt bosatta att flytta till andra medlemsstater och arbeta där. Paketet omfattar också en omarbetning av direktiv 2011/98/EU 2 och ett åtföljande meddelande om en ny strategi för en ambitiös och hållbar EU-politik för laglig migration, som lockar begåvningar till våra arbetsmarknader och skapar säkra kanaler för att nå Europa 3 .

De allra flesta migranter anländer till och vistas i Europa lagligt. Det totala antalet tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU är 23 miljoner, vilket motsvarar 5,1 % av EU:s befolkning 4 . Av detta har över 10 miljoner 5 tredjelandsmedborgare ett varaktigt eller permanent uppehållstillstånd. Detta är den målgrupp som direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning 6 (nedan kallat direktivet) är tänkt att omfatta.

I direktivet fastställs på vilka villkor tredjelandsmedborgare som har varit lagligen och oavbrutet bosatta i en medlemsstat i minst fem år kan få ”ställning som varaktigt bosatta i EU” (ställning som varaktigt bosatt i EU). Fördelarna med denna ställning är många. Den är permanent, ger rätt till likabehandling på många områden (inbegripet full tillgång till verksamhet som anställd och egenföretagare) och säkerställer ett förstärkt skydd mot utvisning. Även om dessa förmåner kan beviljas genom permanent uppehållstillstånd reglerat i nationell lagstiftning (direktivet medger sådana parallella nationella system), men ställningen som varaktigt bosatt i EU ger dessutom möjlighet att flytta till och bosätta sig i andra medlemsstater på tre utförliga grunder: För att bedriva ekonomisk verksamhet (som anställd eller egenföretagare). För att bedriva studier eller följa en yrkesutbildning För andra syften. Denna rätt till rörlighet inom EU är dock inte en ovillkorlig rättighet, utan omfattas av ett antal villkor.

Vid utvärderingen av direktivet inom ramen för kontrollen av ändamålsenligheten i fråga om laglig migration 7 , som slutfördes 2019, och dess genomföranderapporter 8 identifierades ett antal brister när det gäller att uppnå målen samt praktiska problem i samband med medlemsstaternas tillämpning av direktivet.

Föreliggande förslag syftar till att skapa en effektivare, enhetligare och rättvisare ordning för att förvärva ställning som varaktigt bosatt i EU. Denna ordning bör bli ett centralt verktyg för att främja integrationen av tredjelandsmedborgare som är lagligen och varaktigt bosatta i EU.

Förslaget syftar till att göra det lättare att förvärva ställning som varaktigt bosatt i EU, särskilt genom att tillåta tredjelandsmedborgare att kumulera uppehållsperioder i olika medlemsstater för att uppfylla kravet på bosättningens längd, och genom att klargöra att alla perioder av laglig bosättning bör räknas fullt ut, inbegripet uppehållsperioder som studerande eller som person i åtnjutande av tillfälligt skydd samt uppehållsperioder som ursprungligen varit grundade på tillfälliga skäl. Perioder av laglig vistelse enligt en visering för kortare vistelse betraktas inte som bosättningsperioder och bör inte räknas.

Förslaget syftar också till att stärka rättigheterna för varaktigt bosatta och deras familjemedlemmar. Detta inbegriper rätten att flytta till och arbeta i andra medlemsstater, vilken bör vara nära anpassad till EU-medborgarnas rättigheter. Om tredjelandsmedborgare som redan är varaktigt bosatta i en medlemsstat tillåts byta jobb och flytta till en annan medlemsstat för att arbeta, kan detta bidra till att förbättra effektiviteten på arbetsmarknaden i hela EU, komma till rätta med kompetensbrist och kompensera för regionala obalanser. Detta kan också göra EU attraktivare för utländska begåvningar.

Genom förslaget införs dessutom en mekanism för att säkerställa att villkoren rörande EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta och nationella permanenta uppehållstillstånd är likvärdiga i fråga om förfaranden, likabehandling och tillgång till information, så att medborgare från länder utanför EU har ett reellt val mellan de två tillstånden. Därigenom underlättas också cirkulär migration eftersom det blir lättare för varaktigt bosatta att återvända till sitt ursprungsland utan att de förlorar sina rättigheter, vilket gynnar både ursprungsländerna och bosättningsländerna.

I sin resolution av den 21 maj 2021 om nya vägar för laglig arbetskraftsmigration 9 välkomnade Europaparlamentet kommissionens planerade översyn av direktivet och konstaterade att detta ”innebär en möjlighet att förbättra rörligheten och förenkla och harmonisera förfarandena”. I sin resolution av den 25 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om politik och lagstiftning om laglig migration 10 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att ändra direktivet för att ge varaktigt bosatta i EU faktisk rätt till rörlighet inom EU och för att från fem till tre år minska det antal bosättningsår som krävs för erhållande av ställning som varaktigt bosatt i EU.

Sedan direktivet trädde i kraft 2003 har kommissionen tagit emot ett stort antal klagomål (särskilt från sökande eller innehavare av ställning som varaktigt bosatt i EU), varav vissa har följts upp av överträdelseförfaranden. Dessutom har många frågor varit föremål för domar från Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen). Denna omarbetning syftar också till att åtgärda de huvudsakliga brister som uppstått i samband med överträdelseförfaranden och att kodifiera EU-domstolens rättspraxis.

•    Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Detta förslag är förenligt med kommissionens nya migrations- och asylpakt 11 , antagen den 23 september 2020. Däri underströks behovet av att avhjälpa de huvudsakliga bristerna i EU:s politik för laglig migration som svar på det övergripande målet att locka till sig kompetens som EU är i behov av.

Detta förslag är ett komplement till andra EU-instrument som antagits på området laglig migration och asyl, särskilt de direktiv som reglerar uppehållsstatus vilka kan leda till varaktig bosättning: EU:s blåkortsdirektiv 2009/50/EG om högkvalificerade arbetstagare 12 , direktiv 2011/98/EU om ett kombinerat tillstånd 13 , direktiv (EU) 2016/801 om studerande och forskare 14 , direktiv 2003/86/EG om familjeåterförening 15 (nedan kallat direktiven om laglig migration), återvändandedirektiv 2008/115/EG 16 och direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd 17 .

Detta förslag är förenligt med handlingsplanen för integration och inkludering 2021–2027 18 som tillhandahåller en gemensam politisk ram för att hjälpa medlemsstaterna att vidareutveckla och stärka sin nationella integrationspolitik för tredjelandsmedborgare, inbegripet varaktigt bosatta i EU.

•    Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Detta förslag är förenligt med och stöder målen i kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation 19 , som lägger grunden för unionens väg mot en ekonomi och ett samhälle som är grönare, digitalare och motståndskraftigare, där behovet av att förbättra och anpassa färdigheter, kunskap och kompetens blir allt viktigare. Åtgärder för att förbättra integrationen och rörligheten inom EU för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare måste ses i detta större sammanhang.

Detta är också förenligt med den europeiska kompetensagendan 20 . I den efterfrågas ett mer strategiskt tillvägagångssätt för laglig migration med inriktning på att effektivare locka till sig och behålla kompetens, särskilt med avseende på behovet av bättre matchning, tydliga förfaranden och erkännande av tredjelandsmedborgares kompetens på EU:s arbetsmarknad.

2.    RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•    Rättslig grund

Den rättsliga grunden för förslaget är artikel 79.2 i EUF-fördraget, som ger Europaparlamentet och rådet befogenhet att besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och att besluta om åtgärder om a) villkor för inresa och vistelse, normer för medlemsstaternas utfärdande av visering och uppehållstillstånd för längre tid, och b) fastställande av rättigheterna för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat, inbegripet villkoren för fri rörlighet och vistelse i övriga medlemsstater.

•    Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom detta är ett område med delad befogenhet 21 . Behovet av en gemensam EU-ram för laglig migration är kopplat till avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna inom EU och inrättandet av Schengenområdet. I detta sammanhang påverkar en medlemsstats beslut och politik i fråga om migration andra medlemsstater, varför det anses nödvändigt att ha ett antal gemensamma EU-regler om villkor och förfaranden för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i medlemsstaterna och att fastställa deras rättigheter efter mottagandet 22 .

Kontrollen av ändamålsenligheten visade att direktiven om laglig migration, inbegripet direktivet om varaktigt bosatta, har haft ett antal positiva effekter som inte hade uppstått om medlemsstaterna agerat på egen hand. Exempel på detta är en viss harmonisering av villkor, förfaranden och rättigheter, vilket bidragit till att skapa lika villkor mellan medlemsstaterna, förenklade ändringsförfaranden, förstärkt rättssäkerhet och förutsägbarhet för tredjelandsmedborgare, arbetsgivare och förvaltningar, förstärkt erkännande av tredjelandsmedborgares rättigheter (närmare bestämt rätten att bli behandlad på samma sätt som medborgarna på ett antal viktiga områden, såsom arbetsvillkor, tillgång till utbildning och sociala förmåner samt processuella rättigheter) och förstärkt rörlighet inom EU.

Omarbetningen av direktivet om varaktigt bosatta syftar till ytterligare harmonisering och förenkling. Framför allt skulle förbättrade rättigheter gynna tredjelandsmedborgare och en förenklad tillgång till ställning som varaktigt bosatt i EU skulle säkerställa en säker och stabil uppehållsstatus för tredjelandsmedborgare som annars inte skulle uppfylla villkoren för att erhålla medborgarskap. Dessutom kan ändamålsenliga regler för rörlighet inom EU endast fastställas på EU-nivå, eftersom nationell migrationspolitik aldrig har medfört förenklade ansökningar från tredjelandsmedborgare bosatta i en annan medlemsstat. Medlemsstaternas befogenhet att fastställa hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa från tredjeländer till sitt territorium för att söka arbete där gäller dessutom bara tredjelandsmedborgare från länder utanför EU och inte deras rörlighet inom EU. Därför har EU:s regler en viktig inverkan på graden av rörlighet för tredjelandsmedborgare blir i medlemsstaterna.

•    Proportionalitetsprincipen

De ändringar av direktivet om varaktigt bosatta som införs i detta förslag är begränsade och riktade, syftande till att effektivt åtgärda de viktigaste brister som konstaterats i genomförandet och utvärderingen av direktivet. Enligt konsekvensanalysen    är de föreslagna ändringarna begränsade till de aspekter som medlemsstaterna inte kan uppnå på ett tillfredsställande sätt på egen hand, och den administrativa bördan för berörda parter skulle inte vara oproportionerlig i förhållande till de mål som ska uppnås, också eftersom dessa åtgärder endast skulle innebära en uppdatering eller komplettering av befintliga förfaranden. I synnerhet anses de nödvändiga anpassningarna av medlemsstaternas administrativa förfaranden vara proportionerliga med tanke på de förväntade förbättringarna av situationen för tredjelandsmedborgare, ökade möjligheterna för arbetsgivare och förenklingarna för nationella förvaltningar.

Mot bakgrund av ovanstående går förslaget inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de angivna målen.

•    Val av instrument

Syftet med detta förslag är att införa riktade ändringar av direktivet i avsikten att åtgärda de luckor, inkonsekvenser och brister som konstaterats vid genomförandet och utvärderingen av direktivet. Eftersom förslaget är en omarbetning av direktivet om varaktigt bosatta är det lämpligast att använda samma rättsliga instrument.

3.    RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•    Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten i förhållande till befintlig lagstiftning

I den första genomföranderapporten 2011 gjordes en bedömning av den nationella lagstiftningens överensstämmelse med bestämmelserna i direktivet som visade på en allmän brist på information bland tredjelandsmedborgare avseende ställningen som varaktigt bosatt i EU och de rättigheter som är knutna till denna samt på många brister i införlivandet av direktivet. Av den andra genomföranderapporten från 2019 framgick det att situationen hade förbättrats, men att vissa kvarstående frågor fortsatt undergrävde ett fullständigt uppnående av direktivets huvudmål.

I 2019 års kontroll av ändamålsenligheten för laglig migration görs en ingående utvärdering av EU:s övergripande ram för laglig migration för att bedöma om den fortfarande är ändamålsenlig. I synnerhet när det gäller direktivet om varaktigt bosatta visade kontrollen av ändamålsenligheten att det föreligger ett antal inkonsekvenser i förhållande till andra och senare antagna EU-direktiv om laglig migration, särskilt i fråga om de rättigheter som beviljas varaktigt bosatta och deras familjemedlemmar, bland annat gällande rörlighet inom EU. Det framgick också att det saknades samordning och samstämmighet mellan ställningen som varaktigt bosatt i EU och de parallella nationella ordningarna för permanent bosättning, och att de nationella ordningarna tillämpades oftare än EU:s ordning.

Med utgångspunkt i genomföranderapporterna och kontrollen av ändamålsenligheten har de problem som identifierats i förslaget delats in i sex huvudområden: i) ställningen som varaktigt bosatt i EU är underutnyttjad, ii) villkoren för att erhålla ställning som varaktigt bosatta i EU är alltför svåruppfyllda, iii) varaktigt bosatta förhindras ofta ifrån att utöva rätten till rörlighet inom EU, iv) det råder brist på klarhet och konsekvens rörande vilka rättigheterna som gäller varaktigt bosatta och deras familjemedlemmar, v) möjligheterna till cirkulär migration för varaktigt bosatta är begränsade, vi) det finns en risk för missbruk av ställning som varaktigt bosatt i EU på grundval av ordningar för uppehållstillstånd för investerare, enligt vilka utfärdandet av uppehållstillstånd inte omfattas av kravet på oavbruten fysisk närvaro i medlemsstaten eller endast av kravet på investerarens närvaro i medlemsstaten under en begränsad tid.

•    Samråd med berörda parter

Ett brett samråd, också omfattande ett offentligt samråd, hölls i samband med kontrollen av ändamålsenligheten i fråga om laglig migration 23 . Mellan den 23 september och den 30 december 2020 hölls ytterligare ett offentligt samråd på nätet om den lagliga migrationens framtid via kommissionens portal ”Kom med synpunkter!” 24 . Riktade samråd med mer tekniska frågor om översynen av direktivet ägde rum under första halvåret 2021. En del av dessa samråd hölls av kommissionen på egen hand och en del inom ramen för en studie som beställts av en extern uppdragstagare. Särskilda frågor ställdes också till medlemmarna i det europeiska migrationsnätverket inom ramen för denna konsekvensbedömning.

Svaren inom ramen för de två offentliga samråden kom från EU-medborgare, organisationer och tredjelandsmedborgare (bosatta inom eller utanför EU), näringslivsorganisationer och näringslivsorganisationer, icke-statliga organisationer, akademiska institutioner och forskningsinstitutioner, fackföreningar, ministerier och offentliga organ. De riktade samråden omfattade behöriga myndigheter i medlemsstaterna, näringslivsorganisationer och näringslivsföreningar, icke-statliga organisationer, universitetsvärlden, rättstillämpare, tankesmedjor och offentliga organ.

Samrådsprocessen visade generellt att migranter som redan bor i, eller överväger att flytta till, EU påverkas negativt av bristerna i det nuvarande direktivet, vilket leder till administrativa bördor, långa väntetider, osäkerhet och förvirring angående tillämpliga regler och resultat. Detta skulle kunna avskräcka migranter från att ansöka om status som varaktigt bosatta i EU. Begränsningar av de rättigheter som är kopplade till EU:s ställning som varaktigt bosatt, särskilt avseende familjeåterförening och rörlighet inom EU, kan hämma EU:s attraktionskraft för tredjelandsmedborgare och begränsa deras integration i värdsamhällena. Indirekt påverkar detta också ursprungsländerna eftersom otillräcklig integration av deras medborgare i värdländerna kan leda till att penningöverföringarna blir mindre.

Alla centrala problem som identifierats under samråden har beaktats och tagits upp i förslaget.

•    Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Konsekvensbedömningen av översynen av direktivet byggde på en undersökning utförd av en extern uppdragstagare 25 . Dessutom rådfrågades ett antal expertgrupper om översynen av direktivet: expertgruppen för migranters syn på migration, asyl och integration den 2 mars 2021, det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar den 10 mars 2021, kommissionens informella expertgrupp för ekonomisk migration den 14 april 2021 och EU:s nätverk för rättstillämpare den 29 april 2021. Europeiska migrationsnätverket rådfrågades också med utgångspunkt i särskilda frågor 26 .

•    Konsekvensbedömning

I den konsekvensbedömning som utfördes inför utarbetandet av förslaget utvärderades fyra politiska alternativ med en rad politiska åtgärder av stigande ambitionsgrad:

Alternativ 1: Åtgärder för att öka direktivets effektivitet. Alternativet omfattar åtgärder utan tillgripande av lagstiftning för att förbättra genomförandet av direktivet och främja ställningen som varaktigt bosatt i EU. Det krävde heller inte någon lagstiftningsändring.

Alternativ 2: Riktad översyn av direktivet. Alternativet omfattar ett antal riktade ändringar av direktivet i syfte att skapa ett effektivare, enhetligare och rättvisare system för erhållande av ställning som varaktigt bosatt i EU, särskilt genom säkerställande av lika villkor med de parallella nationella ställningarna, samt i syfte att förbättra rättigheterna för varaktigt bosatta och deras familjemedlemmar, inbegripet en förbättrad rätt till rörlighet inom EU.

Alternativ 3: Bredare översyn av lagstiftningen i direktivet. Alternativet omfattar samma riktade ändringar som i alternativ 2, men innebär även lättnader i fråga om villkoren för att erhålla ställning som varaktigt bosatt i EU. Med detta alternativ skulle medlemsstaterna ha rätt att förkorta den bosättningsperiod som krävs för att ansöka om ställning som varaktigt bosatt i EU från fem till tre år (utan att försätta unionsmedborgare – och deras familjemedlemmar – som åtnjuter rätten till fri rörlighet i enlighet med EU-lagstiftningen i en sämre sits än tredjelandsmedborgare), och att kumulera uppehållsperioder i olika medlemsstater. Dessutom skulle villkoren för försörjningsmedel och integration förtydligas.

Alternativ 4: Omfattande rättslig översyn av direktivet, som ger en enda permanent uppehållsstatus i EU. Alternativet innebär en fullständigt harmoniserad permanent uppehållsstatus i EU, med avskaffande av parallella nationella system, en kortare obligatorisk uppehållsperiod för att erhålla denna ställning (som ska tillämpas av alla medlemsstater) och en automatisk rätt att röra sig och uppehålla sig i en annan medlemsstat, med villkor liknande dem som gäller EU-medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet.

På grundval av bedömningen av de sociala och ekonomiska konsekvenserna, ändamålsenligheten och effektiviteten föredras alternativ 3 – en bredare rättslig översyn av direktivet. Det rekommenderade alternativet omfattar ett stort antal politiska åtgärder som skulle avhjälpa de flesta av de brister som identifierats i direktivet.

Det rekommenderade alternativet förväntas få mycket positiva sociala och ekonomiska konsekvenser. De ekonomiska konsekvenserna grundar sig i förväntningen att fler tredjelandsmedborgare skulle få tillgång till ställning som varaktigt bosatta i EU med tillhörande rättigheter och att en ökad andel tredjelandsmedborgare skulle flytta till en andra medlemsstat. Detta skulle i sin tur leda till generellt högre skatteintäkter, ökad produktivitet och konsumtion samt starkare ekonomisk tillväxt. Dessutom förväntas penningöverföringarna till följd av högre löner också öka i förhållande till de varaktigt bosattas inkomster.

Därutöver skulle det rekommenderade alternativet var helt förenligt med de politiska mål som fastställs i kommissionens nya migrations- och asylpakt. Det skulle också skapa ytterligare samstämmighet med EU-domstolens rättspraxis.

Det rekommenderade alternativet anses också bäst jämka intressenternas olika förväntningar, vilket gör att det är lättast att genomföra. Med avseende på detta belystes i konsekvensbedömningen en särskild åsiktsskillnad när det gäller mervärdet av att från fem till tre år förkorta den bosättningsperiod som krävs för erhållande av ställning som varaktigt bosatt i EU. Eftersom det i nuläget är omöjligt att slutgiltigt avgöra i vilken mån en sådan förkortning faktiskt skulle bidra till integrationen av tredjelandsmedborgare som avser att varaktigt bosätta sig i EU, innehåller förslaget inte någon förändring av den nödvändiga uppehållsperioden, som fortfarande är fem år.

Det står framför allt klart att tredjelandsmedborgare i sin integrationsprocess fortfarande ställs inför olika svårigheter i olika medlemsstater, beroende på hur de kom dit, kompetensnivå, språkkunskaper och bakgrund, men också beroende på nivån på de stödåtgärder som medlemsstaterna erbjuder 27 . Därför råder det för närvarande inte lika villkor mellan EU:s medlemsstater i fråga om integrationen av tredjelandsmedborgare. En förkortad bosättningsperiod som krav för att erhålla ställning som varaktigt bosatt i EU skulle nämligen ha krävt en harmoniserad strategi. I konsekvensbedömningen övervägdes visserligen möjligheten för medlemsstaternas att förkorta uppehållsperioden till tre år enligt en frivillig modell, men kommissionen förkastade detta alternativ för att undvika ett splittrat genomförande av det direktiv som den skulle kunna komma att införa.

Med stöd av den ram som genom handlingsplanen för integration och inkludering för 2021–27 inrättats på EU-nivå vidtar EU och dess medlemsstater för närvarande ett stort antal åtgärder för att underlätta och påskynda integreringen och inkluderingen av tredjelandsmedborgare, och kommissionen övervakar de framsteg som görs i detta avseende 28 . Med utgångspunkt i denna övervakning och en grundlig bedömning av de rättigheter som är knutna till uppehållstillstånd och deras påverkan på integrationen av tredjelandsmedborgare i alla medlemsstater kommer kommissionen att se över frågan om den uppehållsperiod som krävs för att förvärva ställning som varaktigt bosatt i EU, så att övervägandena om en eventuell förkortning av femårströskeln kan göras på stabilare grund. Denna bedömning kommer att presenteras i den första rapporten om tillämpningen av det omarbetade direktivet, som ska antas inom två år efter utgången av införlivandeperioden.

Samtidigt som den obligatoriska uppehållsperioden på fem år behålls som huvudregeln, införs genom förslaget två viktiga ändringar som skulle ge ett europeiskt mervärde genom att avsevärt underlätta förvärv av ställning som varaktigt bosatt i EU när en person rör sig mellan medlemsstaterna. För det första föreslår kommissionen att man tillåter kumulering av uppehållsperioder i olika medlemsstater för att uppnå femårsgränsen. För det andra bör personer som redan förvärvat ställning som varaktigt bosatta i EU i en medlemsstat endast behöva tre år för att få ställning som varaktigt bosatta i en annan medlemsstat.

Yttrande från nämnden för lagstiftningskontroll

Den 22 september 2021 överlämnades konsekvensbedömningen till nämnden för lagstiftningskontroll och ett möte hölls den 20 oktober 2021. Den 25 oktober 2021 avgav nämnden ett positivt yttrande med reservationer. Nämnden pekade på ett antal inslag i konsekvensbedömningen som borde åtgärdas. Nämnden begärde särskilt närmare klargöranden om tillämpningsområdet för detta initiativ och hur det förhöll sig till översynen av direktivet om kombinerade tillstånd. Dessutom begärde nämnden att de centrala skillnaderna i de politiska valen mellan alternativen skulle förtydligas att och djupare analyser huruvida alternativa strategier till de föreslagna åtgärderna var möjliga. Nämnden begärde också förtydliganden om hur de frivilliga åtgärderna för medlemsstaterna kommer att påverka direktivets ändamålsenlighet. Slutligen begärde nämnden ytterligare analyser och bevis angående de potentiella effekterna av att avskaffa arbetsmarknadstestet vid flytt till en annan medlemsstat.

Dessa och andra mer ingående synpunkter från nämnden tas upp i slutversionen av konsekvensbedömningen, som i synnerhet innehåller en tydligare beskrivning av problemdefinitionen och målen för initiativet samt visar hur de olika politiska alternativen skulle bidra till att dessa problem kan lösas och målen uppnås. Hänsyn har också tagits till nämndens synpunkter i förslaget till direktiv.

•    Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenklingen av den

Detta initiativ ingick i bilaga II till kommissionens arbetsprogram för 2021 29 och tas därför upp i programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit).

De redovisade beloppen motsvarar genomsnittsvärdet av samtliga årliga kostnadsbesparingar i genomsnitt för alla åtgärder i det rekommenderade alternativet.

•    Grundläggande rättigheter

Detta initiativ är förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna och det stärker vissa av de rättigheter som fastställs i denna. Initiativet bidrar till att stärka särskilda grundläggande rättigheter, i synnerhet icke-diskriminering (artikel 21), familjeliv och yrkesliv (artikel 33) samt social trygghet och socialt bistånd (artikel 34).

4.    BUDGETKONSEKVENSER

Europeiska unionens budget påverkas inte.

5.    ÖVRIGA INSLAG

•    Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Kommissionen kommer att kontrollera att det omarbetade direktivet har införlivats korrekt och faktiskt i alla deltagande medlemsstaters nationella lagstiftning. Under hela genomförandefasen kommer kommissionen att anordna regelbundna möten med kontaktkommittén och alla medlemsstater. Kommissionen kommer regelbundet att för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport med en utvärdering av genomförandet, tillämpningen och effekterna av direktivet om varaktigt bosatta.

Tillämpningen av direktivet kommer att övervakas mot bakgrund av de främsta operativa målen och med hjälp av en rad relevanta och mätbara indikatorer baserade på lättillgängliga, accepterade och trovärdiga datakällor. I det omarbetade direktivet är det nu obligatoriskt att tillhandahålla flera typer av information för att det i högre grad ska i tid och på ett tillförlitligt sätt. Officiell europeisk och nationell statistik som offentliggörs av Eurostat och behöriga nationella statistikmyndigheter bör så långt möjligt användas för att övervaka antalet utfärdade EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta (även i förhållande till nationella uppehållstillstånd för varaktigt bosatta) och, där så är möjligt, för att övervaka antalet tredjelandsmedborgare som utövar rörlighet inom EU och cirkulär migration. Därutöver kommer kommissionen att fortsätta att söka stöd från befintliga EU-byråer och EU-nätverk, såsom EU:s byrå för grundläggande rättigheter och det europeiska migrationsnätverket. Kommissionen kommer också i fortsättningen att använda sig av de expertgrupper som lämnade bidrag till konsekvensbedömningen.

•    Förklarande dokument (för direktiv)

Med tanke på att förslaget innehåller ett större antal rättsliga skyldigheter än i det befintliga direktivet kommer det att behövas förklarande dokument, samt en jämförelsetabell över nationella bestämmelser och direktivet som åtföljer anmälan av införlivandeåtgärder, så att det tydligt går att identifiera införlivandeåtgärder som medlemsstaterna har lagt till i befintlig lagstiftning.

•    Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

KAPITEL I – ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artiklarna 1–3

I detta kapitel anges förslagets syfte, definitioner och tillämpningsområde. Den viktigaste ändringen i förslaget till omarbetning gäller direktivets tillämpningsområde, eftersom undantag avseende ”fall där uppehållstillståndet formellt har begränsats” har tagits bort, eftersom tolkningen därav ledde till rättslig osäkerhet i medlemsstaternas införlivande och genomförande.

KAPITEL II    – STÄLLNING SOM VARAKTIGT BOSATT I EN MEDLEMSSTAT

Artikel 4

I denna artikel fastställs reglerna för beräkningen av den bosättningsperiod som krävs för att ansöka om ställning som varaktigt bosatt i EU. Genom förslaget till omarbetning införs en viktig ändring som syftar till att tredjelandsmedborgare ska kunna kumulera bosättningsperioder i olika medlemsstater, under förutsättning att de har två års laglig och oavbruten bosättning på den medlemsstats territorium där ansökan görs. Denna nya bestämmelse kommer att främja rörligheten inom EU för tredjelandsmedborgare som kommer att kunna förlita sig på att de är bosatta i olika medlemsstater och förvärva ställning som varaktigt bosatta i EU under en kortare period.

I förslaget klargörs att alla perioder av bosättning som innehavare av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som utfärdats enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning bör beaktas fullt ut när ställning som varaktigt bosatt i EU begärs. Detta inbegriper perioder av bosättning i en egenskap eller ställning som för närvarande är undantagen från direktivets tillämpningsområde, såsom bosättning för studier eller yrkesutbildning, vistelse som person i åtnjutande av nationellt eller tillfälligt skydd eller bosättning som ursprungligen uteslutande grundats på tillfälliga skäl. Denna bestämmelse är avsedd att omfatta fall där en tredjelandsmedborgare som tidigare uppehållit sig i en egenskap eller en ställning utanför direktivets tillämpningsområde (t.ex. som studerande) och som senare uppehåller sig i en egenskap eller en ställning som omfattas av tillämpningsområdet (t.ex. som arbetstagare). I dessa fall kommer det att vara möjligt att räkna in hela bosättningsperioderna, t.ex. som studerande, för att uppnå en femårsperiod, förutsatt att den totala vistelsen har varit laglig och varaktig.

Bosättningen måste ha varit laglig och varaktig. För att motverka risken för missbruk av ställning som varaktigt bosatt i EU bör medlemsstaterna se till att kravet på laglig och oavbruten bosättning övervakas på vederbörligt sätt i fråga om alla kategorier av tredjelandsmedborgare. Denna risk gäller särskilt de tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd som beviljats på grundval av någon form av investering i en medlemsstat, eftersom utfärdandet av dessa uppehållstillstånd inte alltid omfattas av kravet på varaktig fysisk närvaro i medlemsstaten eller endast av kravet på investerarens närvaro i medlemsstaten under en begränsad tid.

För att motverka denna risk bör medlemsstaterna skärpa kontrollerna av bosättningskravet, med särskilt avseende på ansökningar om ställning som varaktigt bosatt i EU vilka lämnats in av tredjelandsmedborgare som innehar och/eller har innehaft ett uppehållstillstånd som beviljats på grundval av en investering, i fall där utfärdandet av sådana tillstånd inte har varit föremål för krav på fortlöpande fysisk närvaro i den berörda medlemsstaten eller har omfattats av kravet på investerarens närvaro i den berörda medlemsstaten under en begränsad tid. Förslaget innehåller också en bestämmelse om medlemsstaterna inte får beakta perioder av bosättning i egenskap av innehavare av ett uppehållstillstånd som beviljats på grundval av någon form av investering i en annan medlemsstat i syfte att kumulera bosättningsperioder i olika medlemsstater. Denna bestämmelse införs i syfte att begränsa attraktionskraften i sådana ordningar och är inriktad på det faktum att inte alla medlemsstater har reglerat denna kategori av uppehållstillstånd 30 .

Artikel 5

I denna artikel fastställs villkoren för att erhålla ställning som varaktigt bosatt i EU. De sökande måste visa att de har tillräckliga försörjningsmedel och en sjukförsäkring, så att de inte blir en belastning för medlemsstaten. De kan också åläggas att uppfylla integrationsvillkoren. I förslaget införs ytterligare bestämmelser som en kodifiering av EU-domstolens rättspraxis för att förtydliga villkoren och begränsa medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning.

När det gäller försörjningsvillkoret får medlemsstaterna, i enlighet med EU-domstolens rättspraxis (Chakroun, C-578/08, och X mot Belgische Staat, C-302/18), ange ett visst belopp som referensbelopp, men får inte föreskriva en lägsta inkomstnivå under vilken alla ansökningar om ställning som varaktigt bosatt i EU kommer att avslås, oberoende av en faktisk prövning av varje sökandes situation. När medlemsstaterna bedömer innehav av stabila och regelbundna försörjningsmedel, får de beakta faktorer såsom avgifter till pensionssystemet och fullgörande av skattskyldighet. Begreppet ”försörjningsmedel” avser inte enbart de ”egna medel” över vilka den som ansöker om ställning som varaktigt bosatt i unionen förfogar, utan kan även omfatta de medel som ställs till sökandens förfogande av en tredje part, under förutsättning att dessa, mot bakgrund av den berörda sökandens individuella situation, anses vara stabila, regelbundna och tillräckliga.

Medlemsstaterna bör kunna kräva att personer som ansöker om ställning som varaktigt bosatta i EU uppfyller integrationsvillkoren, till exempel genom att kräva godkänt resultat i ett medborgarintegrations- eller språkprov. I enlighet med EU-domstolens rättspraxis (P och S C-579/13) bör dock metoderna för att genomdriva detta krav inte innebära någon risk för att målet att främja integrationen av tredjelandsmedborgare äventyras, särskilt med avseende på den erforderliga kunskapsnivån för att klara ett medborgarintegrationsprov, tillgången till de kurser och det material som behövs för att förbereda provet, de inskrivningsavgifter för att avlägga detta prov som gäller tredjelandsmedborgare, eller särskilda individuella omständigheter, såsom ålder, analfabetism eller utbildningsnivå.

Artikel 6

I denna artikel föreskrivs det att medlemsstaterna får vägra att bevilja ställning som varaktigt bosatt i EU av hänsyn till allmän ordning och säkerhet, vilket redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG.

Artikel 7

I denna artikel fastställs de administrativa förfarandena för förvärv av ställningen, vilka liknar dem som redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG. Genom förslaget till omarbetning införs en bestämmelse som mer i detalj reglerar de situationer i vilka de handlingar som läggs fram eller de uppgifter som lämnas till stöd för ansökan är otillräckliga eller ofullständiga, i likhet med vad som redan föreskrivs i andra nyare EU-direktiv om laglig migration.

Artikel 8

I denna artikel fastställs reglerna för frågan om uppehållstillstånd som bekräftar ställningen som varaktigt bosatt i EU. I förslaget till omarbetning får tillståndet en ny benämning: ”EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta”.

Artikel 9

I denna artikel fastställs de obligatoriska och fakultativa grunderna för återkallande och förlust av ställning, vilket redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG. Genom förslaget till omarbetning förlängs möjligheten för varaktigt bosatta i EU att vara borta från unionens territorium utan att förlora sin ställning som varaktigt bosatta i EU från de nuvarande 12 månaderna till 24 månader. Detta ändringsförslag syftar till att främja cirkulär migration för varaktigt bosatta i EU, särskilt för att ge dem möjligt att investera i sina ursprungsländer och dela med sig av de kunskaper och färdigheter som förvärvats i unionen, samt för att tillfälligt återvända till sina ursprungsländer av personliga och familjerelaterade skäl.

Vid längre bortovaro bör medlemsstaterna införa ett förenklat förfarande för att återförvärva ställning som varaktigt bosatt i EU. För att förbättra rättssäkerheten och främja cirkulär migration regleras i förslaget till omarbetning de viktigaste villkoren för ett sådant förfarande, vilket enligt direktiv 2003/109/EG regleras i nationell lagstiftning. Enligt förslaget får medlemsstaterna besluta att inte kräva att villkoren avseende vistelsens varaktighet, försörjningsmedel och sjukförsäkring är uppfyllda. Medlemsstaterna bör i alla händelser inte kräva att tredjelandsmedborgare som ansöker om förnyat förvärv av ställning som varaktigt bosatt i EU uppfyller integrationsvillkoren.

Genom förslaget ändras slutligen ordalydelsen i denna artikel för att säkerställa överensstämmelse med återvändandedirektiv 2008/115/EG.

Artikel 10

I denna artikel fastställs förfarandegarantierna med koppling till återkallande och förlust av ställning, vilket redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG.

Artikel 11

Genom denna artikel införs en ny bestämmelse i linje med de senaste EU-direktiven om laglig migration och rättspraxis från EU-domstolen (mål C-508/10, kommissionen mot Nederländerna), enligt vilken medlemsstaterna får ta ut avgifter för handläggningen av ansökningar och att storleken på dessa avgifter ska ha som syfte eller verkan att skapa ett hinder för förvärv av ställning som varaktigt bosatt i enlighet med direktivet, eftersom det skulle medföra att såväl dess ändamål som dess anda åsidosätts.

Artikel 12

I denna artikel fastställs rättigheterna till lika behandling för varaktigt bosatta i EU, vilka liknar dem som redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG. Genom förslaget till omarbetning införs tre huvudsakliga ändringar som syftar till att stärka rättigheterna och förbättra integrationsprocessen för varaktigt bosatta i EU.

För det första klargörs det att varaktigt bosatta i EU bör ha samma rätt som landets egna medborgare när det gäller förvärv av privatbostäder. Rätten att förvärva privat bostad är särskilt relevant med tanke på det huvudsakliga syftet med detta direktiv, nämligen att i värdsamhället integrera varaktigt bosatta i EU. Möjligheten att äga sin egen bostad är en faktor som kan bidra till integrationen av tredjelandsmedborgare som har valt att etablera sig i en EU-medlemsstat.

För det andra anpassas genom denna artikel definitionen av social trygghet och rätten till överföring av av pensioner och familjeförmåner till bestämmelserna i de senaste direktiven om laglig migration. Det hänvisas särskilt till förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller definitionen av social trygghet (första stycket led d). Varaktigt bosatta i EU eller deras efterlevande som flyttar till ett tredjeland bör, i enlighet med andra direktiv om laglig migration (sjätte stycket), få lagstadgad pension på samma villkor och nivå som medborgarna i de berörda medlemsstaterna, om dessa medborgare flyttar till ett tredjeland.

Genom förslaget utvidgas slutligen lika tillgång till socialt skydd och socialt bistånd för varaktigt bosatta i EU genom att medlemsstaternas möjlighet att begränsa sådan tillgång till ”grundläggande förmåner” tas bort.

Artikel 13

I denna artikel fastställs regler som garanterar ett förstärkt skydd mot beslut som avslutar den lagliga vistelsen för varaktigt bosatta i EU. Artikelns lydelse måste ändras med hänsyn till att det sedan antagandet av direktiv 2008/115 finns gemensamma regler om normer och förfaranden i medlemsstaterna för återvändande i fråga om tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Det förstärkta skyddet består i att begränsa möjligheten att avsluta den lagliga vistelsen för varaktigt bosatta i EU endast om de utgör ett faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller allmän säkerhet. Dessutom föreskrivs det att beslut som avslutar den lagliga vistelsen för varaktigt bosatta i EU inte bör grundas på ekonomiska överväganden.

Artikel 14

I denna artikel fastställs det att medlemsstaterna har rätt att utfärda nationella uppehållstillstånd som är permanenta eller gäller tills vidare parallellt med EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Genom förslaget till omarbetning införs emellertid nya bestämmelser som syftar till att säkerställa lika villkor mellan EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta och de nationella permanenta uppehållstillstånden, så att tredjelandsmedborgare har ett faktiskt val mellan de två tillstånden. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att kraven på integration och resurser för att erhålla EU-ställning inte är strängare än kraven för att erhålla den nationella ställningen (artikel 5 led 3), de som ansöker om EU-tillstånd betalar samma avgifter för handläggningen av sin ansökan som de som ansöker om nationella tillstånd (artikel 11), innehavare av ställning som varaktigt bosatt i EU åtnjuter inte sämre rättssäkerhetsgarantier och rättigheter än innehavare av nationellt uppehållstillstånd som är permanenta eller gäller tills vidare (artikel 10 led 3, artikel 12 led 8 och artikel 15 led 6), medlemsstaterna bör tillhandahålla samma information, kampanjer och annonsering om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som den som föreskrivs för nationella uppehållstillstånd som är permanenta eller gäller tills vidare (artikel 27), innehavare av nationella uppehållstillstånd som är permanenta eller gäller tills vidare, vilka ansöker om ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta omfattas av ett förenklat förfarande (artikel 7 led 4).

Artikel 15

Genom denna artikel införs nya bestämmelser för att underlätta familjeåterförening för varaktigt bosatta i EU, vilka avviker från de allmänna bestämmelserna i direktiv 2003/86/EG. I synnerhet bör medlemsstaterna inte tillämpa villkor avseende integration i familjeåterföreningssyfte, eftersom varaktigt bosatta i EU och deras familjer anses vara integrerade i värdsamhället, och de bör inte tillämpa någon tidsgräns för familjemedlemmars tillträde till arbetsmarknaden.

I denna artikel fastställs vidare särskilda regler för förvärv av ställning som varaktigt bosatt i EU för barn till varaktigt bosatta i EU som är födda eller adopterade i den medlemsstat som utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta, vilket för närvarande är något som inte regleras av något EU-rättsligt instrument. Eftersom familjelivet bör respekteras och skyddet av detta är en viktig del av integrationen av varaktigt bosatta i EU, bör deras barn som är födda eller adopterade i den EU-medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta automatiskt få ställning som varaktigt bosatta i den medlemsstaten, utan att omfattas av kravet på föregående bosättning.

KAPITEL III    – BOSÄTTNING I ANDRA MEDLEMSSTATER

Artiklarna 16–18

I dessa artiklar fastställs de viktigaste reglerna och villkoren för att varaktigt bosatta i EU och deras familjemedlemmar ska kunna utöva sin rörlighet inom EU. Detta förslag till omarbetning syftar till att underlätta rörligheten inom EU genom avlägsnande av ett antal hinder som hittills har hindrat den. I synnerhet bör den andra medlemsstaten inte längre ha rätt att kontrollera situationen på arbetsmarknaden när den prövar ansökningar som lämnats in av varaktigt bosatta i EU om att bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare, och eventuella befintliga kvoter för varaktigt bosatta i EU som är bosatta i andra medlemsstater bör avskaffas. Dessutom bör varaktigt bosatta i EU ha rätt att lämna in en ansökan medan de fortfarande är bosatta i den första medlemsstaten och att börja arbeta eller studera senast 30 dagar efter det att de lämnat in sin ansökan. Om EU-blåkortsinnehavare avser att ansöka om ett EU-blåkort i en andra medlemsstat för att utöva ett reglerat yrke bör deras yrkeskvalifikationer slutligen erkännas på samma sätt som de hos unionsmedborgare som utövar rätten till fri rörlighet, i enlighet med direktiv 2005/36/EG och annan tillämplig unionsrätt och nationell rätt.

Artiklarna 19–20

Enligt dessa artiklar får den andra medlemsstaten avslå en ansökan om uppehållstillstånd av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa, i enlighet med vad som redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG. Genom en korshänvisning till kodexen om Schengengränserna anpassas definitionen av hot mot folkhälsan i artikel 20 till bestämmelserna i de senaste direktiven om laglig migration.

Artikel 21

I denna artikel fastställs de administrativa förfarandena för förvärv av uppehållsrätt i den andra medlemsstaten, vilka liknar dem som redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG. I enlighet med de senaste direktiven om laglig migration innehåller förslaget till omarbetning en kortare tidsfrist (90 dagar + 30 dagar vid exceptionella omständigheter), så att familjemedlemmar genom ett undantag från direktiv 2003/86/EG kan kumulera uppehållsperioder i olika medlemsstater för att erhålla ett eget uppehållstillstånd.

Artiklarna 22–23

I dessa artiklar fastställs regler om ändringar av EU:s uppehållstillstånd för varaktigt bosatta i fråga om personer som beviljats internationellt skydd och om förfarandegarantier i samband med rörlighet, på det sätt som redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG, ändrat genom direktiv 2011/51/EU.

Artikel 24

Enligt denna artikel ska varaktigt bosatta i EU och deras familjemedlemmar, när de väl har fått rätt att uppehålla sig i den andra medlemsstaten, åtnjuta samma behandling som medborgarna i den andra medlemsstaten på samma områden och på samma villkor som anges i artikel 12 i förslaget. Eftersom artikeln innebär att medlemsstaternas möjlighet att begränsa sådant tillträde under de första 12 månaderna avskaffas, underlättas tillträdet till arbetsmarknaden i den andra medlemsstaten för varaktigt bosatta i EU och deras familjemedlemmar som är bosatta i en andra medlemsstat. För att säkerställa att kriterierna för bosättning i den andra medlemsstaten fortfarande är uppfyllda bör den andra medlemsstaten dock ha rätt att kräva att varaktigt bosatta i EU och deras familjemedlemmar underrättar behöriga myndigheter om varje byte av arbetsgivare eller ekonomisk verksamhet.

Artikel 25

I denna artikel fastställs bestämmelser om återkallande av ställningen som varaktigt bosatt i den andra medlemsstaten och återtagandeskyldighet i den första medlemsstaten, på det sätt som redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG, med ett antal ändringar som syftar till att säkerställa överensstämmelse med återvändandedirektiv 2008/115/EG, i vilket fastställs gemensamma normer och förfaranden som ska tillämpas i medlemsstaterna vid återvändande i fråga om tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna.

Artikel 26

I denna artikel fastställs att varaktigt bosatta i EU som är bosatta i en annan medlemsstat bör ges möjlighet att förvärva ställning som varaktigt bosatta i EU i den andra medlemsstaten på samma villkor som de som gäller för att förvärva ställning som varaktigt bosatt i den första medlemsstaten. För att påskynda integrationen i den andra medlemsstaten av personer som redan har integrerats i en annan EU-medlemsstat föreskrivs i förslaget till omarbetning att den period som krävs för bosättning i den andra medlemsstaten bör vara tre år. När det gäller förvärv av ställning som varaktigt bosatt i EU i en andra medlemsstat, bör det inte vara möjligt att kumulera bosättningsperioder i olika medlemsstater.

Den andra medlemsstaten bör dock ha rätt att besluta om att bevilja socialt bistånd eller stöd till uppehälle för studier, även yrkesutbildning, i form av studiebidrag eller studielån, till andra varaktigt bosatta i EU än de som är anställda eller egenföretagare eller deras familjemedlemmar, före fem års laglig och oavbruten bosättning på dess territorium, med beaktande av att unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet på annan grund än som arbetstagare eller egenföretagare i enlighet med direktiv 2004/38/EG eller artikel 21 i EUF-fördraget, eller deras familjemedlemmar, också får nekas sådana förmåner innan de har förvärvat permanent uppehållsrätt efter fem års laglig och oavbruten bosättning.

Den andra medlemsstaten får besluta att bevilja sådant stöd till varaktigt bosatta i EU före fem års laglig och oavbruten bosättning, förutsatt att den garanterar samma behandling av unionsmedborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet i enlighet med direktiv 2004/38/EG eller artikel 21 i EUF-fördraget (med undantag för arbetstagare, egenföretagare eller personer som behåller sådan ställning), deras familjemedlemmar, liksom tredjelandsmedborgare som åtnjuter fri rörlighet likvärdig med unionsmedborgares enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredjeländer, å andra sidan, samt deras familjemedlemmar.

Om en i EU varaktigt bosatt person inte längre är anställd eller egenföretagare och vederbörande varken har tillräckliga försörjningsmedel för sig själv och sina familjemedlemmar eller en heltäckande sjukförsäkring för att inte bli en orimlig belastning för den andra medlemsstatens sociala trygghetssystem, kan slutligen, före utgången av fem års laglig och oavbruten bosättning i den medlemsstaten, den personens lagliga vistelse upphöra av denna anledning, eftersom också unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som har utövat sin rätt till fri rörlighet kan utvisas i en sådan situation innan de förvärvat permanent uppehållsrätt efter fem års laglig och oavbruten bosättning.

KAPITEL IV – SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 27

Genom denna nya artikel införs en skyldighet för medlemsstaterna att, i enlighet med de senaste direktiven om laglig migration, underlätta för sökande att få tillgång till information om förvärv av ställning som varaktigt bosatt i EU och de rättigheter som är knutna till denna.

Artiklarna 28–33

I dessa artiklar fastställs bestämmelser om rapportering, kontaktpunkter, införlivande, ikraftträdande och adressater, på det sätt som redan föreskrivs i direktiv 2003/109/EG. I artikel 31 föreskrivs att direktiv 2003/109/EG ska upphöra att gälla när tidsfristen för införlivande av det omarbetade direktivet har löpt ut.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

2022/0134 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (omarbetning)

⌦ EUROPAPARLAMENTET OCH ⌫ EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om ⌦ Europeiska unionens funktionssätt ⌫ upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel ⌦ 79.2 ⌫ ⌦ a och b, ⌫ 63.3 och 4,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av Regionkommitténs yttrande, och

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

⇩ nytt

(1)Direktiv 2003/109/EG 31 har ändrats väsentligt 32 . Eftersom ytterligare ändringar kommer att göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

🡻 2003/109/EG skäl 1 (anpassat)

För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen dels att det skall vidtas åtgärder som syftar till att säkerställa den fria rörligheten för personer, och i samband därmed direkt relaterade stödåtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring, dels att det skall vidtas åtgärder som rör asyl, invandring och skydd av rättigheter för tredjelandsmedborgare.

🡻 2003/109/EG skäl 2 (anpassat)

Vid sitt extra möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 konstaterade rådet att den rättsliga ställningen för tredjelandsmedborgare bör tillnärmas den som medlemsstaternas medborgare åtnjuter och att en person som har vistats lagligen i en medlemsstat under en tid som skall fastställas och som har uppehållstillstånd för längre tid bör i den medlemsstaten beviljas en uppsättning enhetliga rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas rättigheter som möjligt.

🡻 2003/109/EG skäl 3

(2)Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

🡻 2003/109/EG skäl 4 (anpassat)

(3)⌦ I EU ⌫ varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares integration i medlemsstaterna är en nyckelfaktor för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen, vilket är ett av gemenskapens ⌦ unionens ⌫ grundläggande mål enligt fördraget.

🡻 2003/109/EG skäl 5

(4)Medlemsstaterna ska sätta i kraft bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering på grundval av exempelvis kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andre åskådningar, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

🡻 2011/51/EU skäl 2 och 4 (anpassat)

(5)Möjligheten att erhålla ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ i en medlemsstat efter en viss tid är en viktig förutsättning för att personer som beviljats internationellt skydd ska kunna integrera sig till fullo i den medlemsstat där de är bosatta. Personer som beviljats internationellt skydd bör därför ha möjlighet att förvärva ställning som varaktigt bosatta inom ⌦ EU ⌫ i den medlemsstat som beviljat dem internationellt skydd på samma villkor som andra tredjelandsmedborgare.

⇩ nytt

(6)Tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätt till fri rörlighet i enlighet med EU-lagstiftningen bör ges rätt till ställning som varaktigt bosatta i EU i enlighet med samma regler som alla andra tredjelandsmedborgare som omfattas av detta direktiv. De rättigheter som sådana tredjelandsmedborgare förvärvar i egenskap av innehavare av ställning som varaktigt bosatta i EU bör inte påverka de rättigheter de kan ha enligt direktiv 2004/38/EG 33 . Alla bestämmelser i detta direktiv om personer som har rätt till fri rörlighet bör även gälla tredjelandsmedborgare som åtnjuter en rätt till rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgares enligt avtal som antingen ingåtts mellan unionen och medlemsstaterna, å ena sidan, och tredjeländer, å andra sidan, eller mellan unionen och tredjeländer.

🡻 2003/109/EG skäl 6 (anpassat)

(7)Det viktigaste kriteriet för att kunna förvärva ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ bör vara bosättningstiden inom en medlemsstats territorium. Bosättningen bör ha varit laglig och oavbruten för att vittna om personens förankring i landet. En viss flexibilitet bör dock finnas med tanke på omständigheter som kan tvinga en person att tillfälligt lämna territoriet.

⇩ nytt

(8)För att motverka risken för missbruk av ställning som varaktigt bosatt i EU bör medlemsstaterna se till att kravet på laglig och oavbruten bosättning övervakas på vederbörligt sätt i fråga om alla kategorier av tredjelandsmedborgare. Denna risk gäller särskilt de tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd som beviljats på grundval av någon form av investering i en medlemsstat, eftersom utfärdandet av dessa uppehållstillstånd inte alltid omfattas av kravet på varaktig fysisk närvaro i medlemsstaten eller endast av kravet på investerarens närvaro i medlemsstaten under en begränsad tid. För att förhindra denna risk bör medlemsstaterna skärpa kontrollerna av kravet på laglig och oavbruten bosättning, särskilt när det gäller ansökningar om ställning som varaktigt bosatt i EU vilka lämnas in av tredjelandsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat i utbyte mot någon form av investering, såsom kapitalöverföringar, köp eller hyra av egendom, investeringar i statsobligationer, investeringar i företagsenheter, donation eller tilldelning av en verksamhet som bidrar till det allmänna bästa och bidrag till statsbudgeten.

(9)Den bosättningsperiod som krävs för att erhålla ställning som varaktigt bosatt i EU bör fullföljas i den medlemsstat där ansökan lämnas in. För att främja tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU bör medlemsstaterna dock tillåta tredjelandsmedborgare att kumulera bosättningsperioder i olika medlemsstater. För att system för uppehållstillstånd för investerare ska bli mindre attraktiva, och med tanke på att inte alla medlemsstater har reglerat denna kategori av uppehållstillstånd, bör medlemsstaterna inte beakta bosättningsperioder som innehavare av ett uppehållstillstånd beviljat på grundval av någon form av investering i en annan medlemsstat i syfte att kumulera perioder.

(10)Alla perioder av bosättning som såsom innehavare av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som utfärdats enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning bör beaktas när ställning som varaktigt bosatt i EU begärs. Detta inbegriper perioder av bosättning i en ställning eller en egenskap som är undantagen från direktivets tillämpningsområde, såsom bosättning för studier eller yrkesutbildning, vistelse som person i åtnjutande av nationellt eller tillfälligt skydd eller bosättning som ursprungligen uteslutande grundas på tillfälliga skäl. Om den berörda tredjelandsmedborgaren har förvärvat ett uppehållstillstånd som gör det möjligt att bevilja vederbörande ställning som varaktigt bosatt i EU, bör dessa perioder beaktas fullt ut vid beräkningen av den period som krävs för att förvärva ställning som varaktigt bosatt i EU, under förutsättning att den totala bosättningen har varit laglig och oavbruten.

🡻 2003/109/EG skäl 7 (anpassat)

⇨ nytt

(11)För att förvärva ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ bör tredjelandsmedborgare kunna visa att de förfogar över tillräckliga medel för sin försörjning och en sjukförsäkring, så att de inte blir en belastning för medlemsstaten. ⇨ Medlemsstaterna får ange ett visst belopp som ett referensbelopp, men de får inte införa en miniminivå under vilken alla ansökningar om ställning som varaktigt bosatt i EU kommer att avslås, oberoende av en faktisk prövning av varje sökandes situation. ⇦ När medlemsstaterna bedömer innehav av stabila och regelbundna försörjningsmedel, får de beakta faktorer såsom avgifter till pensionssystemet och fullgörande av skattskyldighet. ⇨ Begreppet ”försörjningsmedel” bör inte enbart avse de ”egna medel” över vilka den som ansöker om ställning som varaktigt bosatt i unionen förfogar, utan kan även omfatta de medel som ställs till sökandens förfogande av en tredje part, under förutsättning att dessa, mot bakgrund av den berörda sökandens individuella situation, anses vara stabila, regelbundna och tillräckliga. ⇦

⇩ nytt

(12)Medlemsstaterna bör kunna kräva att personer som ansöker om ställning som varaktigt bosatta i EU uppfyller integrationsvillkoren, till exempel genom att kräva godkänt resultat i ett medborgarintegrations- eller språkprov. Metoderna för att genomdriva detta krav bör inte innebära någon risk för att målet att främja integrationen av tredjelandsmedborgare äventyras, särskilt med avseende på den erforderliga kunskapsnivån för att klara ett medborgarintegrationsprov, tillgången till de kurser och det material som behövs för att förbereda provet, de inskrivningsavgifter för att avlägga detta prov som gäller tredjelandsmedborgare, eller särskilda individuella omständigheter, såsom ålder, analfabetism eller utbildningsnivå.

🡻 2003/109/EG skäl 8 (anpassat)

(13)Tredjelandsmedborgare som önskar förvärva och bevara ställning som varaktigt bosatta ⌦ i EU ⌫ bör inte utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Begreppet allmän ordning får inbegripa fällande dom för allvarligt brott.

🡻 2003/109/EG skäl 9 (anpassat)

(14)Ekonomiska överväganden bör inte utgöra skäl för vägran att bevilja ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ och skall ⌦ bör ⌫ inte anses inverka på de relevanta villkoren.

🡻 2003/109/EG skäl 10 (anpassat)

(15)Det bör inrättas ett system med förfaranderegler för prövning av ansökningar om ⌦ förvärv av ⌫ ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫. Dessa förfaranden bör vara effektiva och genomförbara i förhållande till den normala arbetsbelastningen vid medlemsstaternas myndigheter, samt tillåta insyn  och vara rättvisa för att erbjuda de berörda adekvat rättssäkerhet. De bör inte utgöra ett sätt att förhindra utövandet av rätten till bosättning.

🡻 2003/109/EG skäl 11 (anpassat)

(16)Ställningen som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ bör komma till konkret uttryck genom ett ⌦ EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ⌫, så att personen i fråga snabbt och lätt kan styrka sin rättsliga ställning. Detta uppehållstillstånd bör också uppfylla höga tekniska krav, särskilt när det gäller garantier mot förfalskning och efterbildning, för att undvika missbruk i den medlemsstat där ställningen förvärvats och i de medlemsstater där rätten till bosättning utövas.

⇩ nytt

(17)För att främja cirkulär migration för varaktigt bosatta i EU, särskilt för att de ska kunna investera i sina ursprungsländer och dela med sig av de kunskaper och färdigheter som förvärvats i unionen, samt för att tillfälligt återvända till sina ursprungsländer av personliga och familjerelaterade skäl, bör varaktigt bosatta i EU tillåtas att vara borta från unionens territorium i upp till 24 på varandra följande månader utan att förlora sin ställning som varaktigt bosatt i EU. Vid längre bortovaro bör medlemsstaterna införa ett förenklat förfarande för att återförvärva ställning som varaktigt bosatt i EU.

🡻 2003/109/EG skäl 12 (anpassat)

(18)För att kunna fungera praktiskt som ett instrument för integration av varaktigt bosatta ⌦ i EU ⌫ i det samhälle där de är bosatta, bör ställningen som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ garantera innehavaren samma behandling som medlemsstatens medborgare i en rad ekonomiska och sociala sammanhang, i enlighet med relevanta villkor i detta direktiv.

🡻 2011/51/EU skäl 7 (anpassat)

(19)Likabehandlingen av personer som beviljats internationellt skydd i den medlemsstat som beviljat detta skydd bör inte inverka på de rättigheter och förmåner som garanteras enligt ⌦ Europaparlamentets och rådets ⌫ direktiv 2011/95/EG 34 och enligt konventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 (Genèvekonventionen).

🡻 2003/109/EG skäl 13 (anpassat)

I fråga om socialt bistånd skall möjligheten att begränsa förmånerna för varaktigt bosatta till att gälla endast grundläggande förmåner förstås så att detta begrepp omfattar åtminstone minimiinkomst, bistånd vid sjukdom, graviditet, föräldrabistånd och långtidsvård. Villkoren för att bevilja dessa förmåner bör fastställas i nationell lagstiftning.

🡻 2003/109/EG skäl 14 (anpassat)

Medlemsstaterna bör vara skyldiga att ge underåriga barn tillgång till utbildningsväsendet på liknande villkor som för egna medborgare.

🡻 2003/109/EG skäl 15 (anpassat)

Begreppet bidrag och stipendier för studier inom yrkesutbildningsområdet omfattar inte åtgärder som finansieras som socialt bistånd. Därtill kommer att tillträde till bidrag och stipendier för studier kan vara avhängigt av det faktum att den person som ansöker om sådana bidrag eller stipendier i sig uppfyller villkoren för erhållande av ställning som varaktigt bosatt. I fråga om att bevilja bidrag och stipendier för studier får medlemsstaterna beakta det faktum att unionsmedborgarna kan utnyttja denna förmån i hemlandet.

⇩ nytt

(20)Yrkeskvalifikationer som en tredjelandsmedborgare har förvärvat i en annan medlemsstat bör erkännas på samma villkor som unionsmedborgares kvalifikationer. Kvalifikationer som förvärvats i ett tredjeland bör beaktas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG 35 . Det här direktivet bör inte påverka villkoren enligt nationell rätt för utövande av reglerade yrken.

(21)Detta direktiv bör beakta de gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för återvändande i fråga om tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG 36 .

🡻 2003/109/EG skäl 16 (anpassat)

(22)⌦ I EU ⌫ Vvaraktigt bosatta bör åtnjuta förstärkt skydd mot utvisning ⌦ beslut som innebär att deras lagliga vistelse avslutas ⌫. Detta skydd är baserat på kriterier som fastställts i praxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. För att säkerställa skyddet mot utvisning bör mMedlemsstaterna bör erbjuda effektiva rättsmedel ⌦ mot sådana beslut ⌫.

⇩ nytt

(23)Beslut som innebär att den lagliga vistelsen för varaktigt bosatta i EU avslutas bör inte grunda sig på ekonomiska överväganden.

🡻 2011/51/EU skäl 10 (anpassat)

(24)Om en medlemsstat har för avsikt att av skäl som anges i detta direktiv utvisa ⌦ avsluta den lagliga vistelsen för ⌫ en person som beviljats internationellt skydd och som förvärvat ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ i den medlemsstaten, bör vederbörande omfattas av det skydd mot utvisning eller avvisning som garanteras i direktiv 2011/95/EG och i artikel 33 i Genèvekonventionen. I de fall där personen beviljats internationellt skydd i en annan medlemsstat än den där personen för närvarande har ställning som varaktigt bosatt måste det därför föreskrivas att den berörda personen endast får utvisas ⌦ uppmanas att bege sig ⌫ till den medlemsstat som beviljat internationellt skydd och att den medlemsstaten har en skyldighet att återta den personen, uppehållstillståndet och återtagandeskyldighet visning eller avvisning är tillåtet enligt direktiv 2011/95/EU. Samma skyddsåtgärder bör tillämpas för en person som beviljats internationellt skydd och som bosatt sig, men ännu inte förvärvat ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫, i en andra medlemsstat.

🡻 2011/51/EU skäl 11 (anpassat)

(25)Om det, enligt direktiv 2011/95/EG, är tillåtet ⌦ utvisa eller avvisa ⌫ en person som beviljats internationellt skydd från unionens territorium, bör medlemsstaterna försäkra sig om att all information kommer från relevanta källor, däribland, i tillämpliga fall, från den medlemsstat som beviljade internationellt skydd, och att den bedöms noggrant för att säkerställa att utvisnings beslutet ⌦ om utvisning eller avvisning ⌫ överensstämmer med artikel 4 och artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

⇩ nytt

(26)För att främja en bättre integration av varaktigt bosatta i EU bör det införas bestämmelser om gynnsamma villkor för familjeåterförening och tillgång till arbete för makar. Särskilda undantag från rådets direktiv 2003/86/EG bör därför föreskrivas. Familjeåterförening bör inte omfattas av integrationsvillkor, eftersom varaktigt bosatta i EU och deras familjer anses vara integrerade i värdsamhället.

(27)Eftersom familjelivet bör respekteras och skyddet av det är en viktig del av integrationen av varaktigt bosatta i EU, bör barn till varaktigt bosatta i EU som är födda eller adopterade i den EU-medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta till dessa automatiskt få ställning som varaktigt bosatta i den medlemsstaten, i synnerhet utan att omfattas av kravet på föregående bosättning.

🡻 2003/109/EG skäl 17 (anpassat)

⇨ nytt

(28)En harmonisering av villkoren för förvärv av ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ främjar ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. ⇨ Detta direktiv bör dock inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd som är permanenta eller gäller tills vidare än EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. ⇦ Vissa medlemsstater utfärdar uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare på förmånligare villkor än de som följer av detta direktiv. Fördraget utesluter inte att medlemsstaterna tillämpar förmånligare bestämmelser. I detta direktiv bör det dock föreskrivas att tillstånd som utfärdas på förmånligare villkor inte skall ⇨ Sådana nationella uppehållstillstånd bör inte ge ⇦ rätt till bosättning i andra medlemsstater.

⇩ nytt

(29) Medlemsstaterna bör säkerställa lika villkor för EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta och nationella uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare i fråga om processuella rättigheter och rätten till likabehandling, förfaranden och tillgång till information. Medlemsstaterna bör särskilt säkerställa att rättssäkerhetsgarantierna och rättigheterna för varaktigt bosatta i EU och deras familjemedlemmar inte är svagare än de rättssäkerhetsgarantier och rättigheter som innehavare av nationella uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare åtnjuter. Medlemsstaterna bör också se till att personer som ansöker om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta inte behöver betala högre avgifter för handläggningen av sin ansökan än de som ansöker om nationella uppehållstillstånd. Slutligen bör medlemsstaterna bedriva samma informations-, marknadsförings- och reklamkampanjer med avseende på EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som de gör i fråga om nationella uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare, till exempel med avseende på information på nationella webbsidor om laglig migration och informationskampanjer, samt fortbildningsprogram som erbjuds behöriga migrationsmyndigheter.

🡻 2003/109/EG skäl 18

⇨ nytt

(30)⇨ Det bör bli lättare för varaktigt bosatta i EU att få bosätta sig i andra medlemsstater. ⇦ Att det ställs upp villkor för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat bör bidra till att förverkliga den inre marknaden som ett område med fri rörlighet för personer. Det skulle också i betydande grad kunna medverka till ökad rörlighet, särskilt på arbetsmarknaden inom unionen. ⇨ Den yrkesrelaterade och geografiska rörligheten för tredjelandsmedborgare i en medlemsstat vilka redan är varaktigt bosatta i EU bör erkännas som ett viktigt bidrag till att förbättra effektiviteten på arbetsmarknaden i hela unionen, åtgärda kompetensbristen och kompensera för regionala obalanser.⇦ 

🡻 2011/51/EU skäl 5

(31)Eftersom personer som beviljats internationellt skydd har rätt att bosätta sig i andra medlemsstater än den som beviljade dem internationellt skydd, måste det säkerställas att dessa andra medlemsstater underrättas om bakgrunden till att den berörda personen beviljats skydd för att göra det möjligt för dem att uppfylla sina skyldigheter avseende principen om non-refoulement.

🡻 2011/51/EU skäl 9

(32)Överförande av ansvaret att skydda personer som beviljats internationellt skydd faller utanför detta direktivs tillämpningsområde.

🡻 2003/109/EG skäl 19

(33) Det bör fastställas att rätten till bosättning i en annan medlemsstat får gälla såväl för anställda som för egenföretagare, liksom för att studera eller etablera sig utan att bedriva ekonomisk verksamhet.

⇩ nytt

(34)I avsikt att underlätta rörligheten inom EU för personer som är varaktigt bosatta i EU för att bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare bör ingen kontroll av situationen på arbetsmarknaden göras vid prövningen av ansökningar om bosättning i en andra medlemsstat.

(35)Så snart som en innehavare av ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta lämnar in en fullständig ansökan om uppehållstillstånd i en andra medlemsstat inom den tidsfrist som fastställs i detta direktiv, bör det vara möjligt för den medlemsstaten att låta innehavare av EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta påbörja en anställning eller studier. Varaktigt bosatta i EU bör ha rätt att börja arbeta eller studera senast 30 dagar efter det att ansökan om bosättning i den andra medlemsstaten lämnats in.

(36)Om innehavaren EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta avser att ansöka om uppehållsrätt i en andra medlemsstat för att utöva ett reglerat yrke bör deras yrkeskvalifikationer erkännas på samma sätt som de hos unionsmedborgare som utövar rätten till fri rörlighet, i enlighet med direktiv 2005/36/EG och annan tillämplig unionsrätt och nationell rätt.

🡻 2003/109/EG skäl 20 (anpassat)

⇨ nytt

(37)Familjemedlemmar bör även kunna bosätta sig tillsammans med den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatte i ⇨ en ⇦ andra annan medlemsstat för fortsatt familjesammanhållning och för att den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatte inte ska hindras ifrån att utnyttja sin rätt till bosättning. När det gäller familjemedlemmar som kan tillåtas medfölja eller förena sig med ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta, bör medlemsstaterna särskilt beakta situationen för vuxna barn med funktionshinder samt släktingar i rakt uppstigande led av första graden som är beroende av dem för sin försörjning.

🡻 2003/109/EG skäl 21 (anpassat)

(38)Den medlemsstat därd en ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatt avser att utöva sin rätt till bosättning bör kunna kontrollera om personen i fråga uppfyller villkoren för bosättning på dess territorium. Den bör också kunna kontrollera att personen inte utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet och hälsa.

🡻 2003/109/EG skäl 22 (anpassat)

(39)För att inte göra det omöjligt att i praktiken utöva rätten till bosättning ⌦ i EU ⌫, bör den varaktigt bosatte åtnjuta samma behandling i den andra medlemsstaten, i enlighet med villkoren i detta direktiv, som i den medlemsstat där han förvärvat ställning som varaktigt bosatt. Beviljandet av förmåner inom ramen för det sociala biståndet ska inte påverka medlemsstaternas möjligheter att återkalla uppehållstillståndet om den berörda personen inte längre uppfyller kraven i detta direktiv.

⇩ nytt

(40)För att säkerställa att kriterierna för bosättning i den andra medlemsstaten fortfarande är uppfyllda bör den andra medlemsstaten ha rätt att kräva att varaktigt bosatta i EU och deras familjemedlemmar underrättar de behöriga myndigheterna om varje byte av arbetsgivare eller ekonomisk verksamhet. Kommunikationsförfarandet bör inte upphäva de berördas rätt att utöva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare, och inte heller bör någon kontroll av situationen på arbetsmarknaden göras.

🡻 2003/109/EG skäl 23 (anpassat)

⇨ nytt

(41)Tredjelandsmedborgare bör beviljas möjligheten att förvärva ställning som varaktigt bosatta ⌦ i EU ⌫ i den medlemsstat som de flyttat till och beslutat sig för att slå sig ned i, i enlighet med villkor som är jämförbara med ⇨ desamma som ⇦ dem ⌦ de ⌫ som gäller för förvärvande av ställning som varaktigt bosatt i den första medlemsstaten. ⇨ Bosättningsperioden i den andra medlemsstaten bör dock vara tre år och det bör inte vara möjligt att kumulera bosättningsperioder i olika medlemsstater. I det fallet bör den andra medlemsstaten ha rätt att besluta om beviljande av socialt bistånd eller stöd till uppehälle för studier, även yrkesutbildning till andra varaktigt bosatta i EU än de som är anställda eller egenföretagare eller deras familjemedlemmar, före fem års laglig och oavbruten bosättning på dess territorium, eftersom också unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet på annan grund än som arbetstagare eller egenföretagare i enlighet med direktiv 2004/38/EG eller artikel 21 i EUF-fördraget, eller deras familjemedlemmar, får nekas sådana förmåner innan de har fullföljt fem års laglig och oavbruten bosättning. Den andra medlemsstaten får besluta att bevilja sådant stöd till varaktigt bosatta i EU före fem års laglig och oavbruten bosättning, förutsatt att den garanterar samma behandling av unionsmedborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet i enlighet med direktiv 2004/38/EG eller artikel 21 i EUF-fördraget, med undantag för arbetstagare, egenföretagare eller personer som behåller sådan ställning, deras familjemedlemmar samt tredjelandsmedborgare som åtnjuter fri rörlighet likvärdig med unionsmedborgares enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredjeländer, å andra sidan, och deras familjemedlemmar. Om en i EU varaktigt bosatt person inte längre är anställd eller egenföretagare och vederbörande varken har tillräckliga försörjningsmedel för sig själv och sina familjemedlemmar eller en heltäckande sjukförsäkring för att inte bli en orimlig belastning för den andra medlemsstatens sociala trygghetssystem, kan vidare, före utgången av fem års laglig och oavbruten bosättning i den medlemsstaten, den personens lagliga vistelse upphöra av denna anledning, eftersom också unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som har utövat sin rätt till fri rörlighet kan utvisas i en sådan situation.⇦

🡻 2003/109/EG skäl 24 (anpassat)

(42)Eftersom målen för den föreslagna åtgärden ⌦ detta direktiv ⌫, nämligen att införa villkor för beviljande ⌦ tilldelning ⌫ och återkallelse av ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫, rättigheter förbundna med denna ställning samt införande av villkor för utövande av rätt till bosättning ⌦ i EU ⌫ i andra medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå ⌦ unionsnivå ⌫, kan gemenskapen ⌦ unionen ⌫ vidta åtgärder i enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget ⌦ om Europeiska union ⌫. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

🡻 2003/109/EG skäl 25 (anpassat)

⇨ nytt

(43)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet ⌦ 21 ⌫ om Förenade kungarikets och Irlands ställning ⌦ med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa ⌫ , fogat till fördraget om Europeiska unionen ⌦ (FEU) ⌫ och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ⌦ (FEUF) ⌫ , och utan att det påverkar tillämpningen av ⇨ artiklarna 3 och ⇦ 4 i nämnda ⌦ detta ⌫ protokoll, deltar ⇨ Irland ⇦ dessa medlemsstater inte ⇨ inte ⇦ i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt i dem.

[ELLER]

[I enlighet med artikelartiklarna ⇨ 4a ⇦ 1 och 2 i protokollet Protocol ⌦ 21 ⌫ om Förenade kungarikets och Irlands ställning ⌦ med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa ⌫, fogat till fördraget om Europeiska unionen ⌦ (FEU) ⌫ och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ⌦ (FEUF) ⌫, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda ⌦ detta ⌫ protokoll, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt i dem. ⇨ Irland har [, genom en skrivelse av den …,] meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv. ⇦]

🡻 2003/109/EG skäl 26 (anpassat)

(44)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i   protokoll ⌦ nr 22 ⌫ om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget ⌦ om Europeiska unionens funktionssätt, ⌫  , deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark .

⇩ nytt

(45)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast avse de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(46)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av direktivet som anges i del B i bilaga II.

🡻 2003/109/EG (anpassad)

⇨ nytt

  ⌦ HÄRIGENOM ⌫ FÖRESKRIVS FÖLJANDE

KAPITEL I    

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Innehåll

I detta direktiv fastställs

a)villkoren för en medlemsstats beviljande och återkallande av ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ för tredjelandsmedborgare som är lagligen ⇨ och oavbrutet ⇦ bosatta på dess territorium, inklusive de rättigheter som är förbundna med denna ställning, och

b)villkoren för ⇨ inresa och ⇦ bosättning ⇨ , samt för tredjelandsmedborgares och deras familjemedlemmars rättigheter som det hänvisas till i led a, ⇦ i andra medlemsstater än den som beviljat dem varaktig bosättning för tredjelandsmedborgare som har beviljats denna ställning ⇨ medlemsstat som först beviljade ställningen som varaktigt bosatt i EU ⇦.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med [...].

a)tredjelandsmedborgare: en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17 ⌦ 20 ⌫.1 i fördraget,

b)varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫: tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ i enlighet med artiklarna 4–7,

c)första medlemsstat: den medlemsstat som först beviljade tredjelandsmedborgaren ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫,

d)andra medlemsstat: andra medlemsstater än den som först beviljade tredjelandsmedborgaren ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ och där den varaktigt bosatte utövar sin rätt till bosättning,

e)familjemedlemmar: de tredjelandsmedborgare som vistas i den berörda medlemsstaten i enlighet med rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening 37 ,

🡻 2011/51/EU artikel 1.1

f)internationellt skydd: internationellt skydd enligt definitionen i artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet 38 .

🡻 2003/109/EG (anpassat)

g)EG ⌦ EU ⌫ -uppehållstillstånd för varaktigt bosatta: uppehållstillstånd som utfärdas av den berörda medlemsstaten när en sökande förvärvat ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.    Detta direktiv ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta på en medlemsstats territorium.

2.    Detta direktiv ska inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som

a)är bosatta för att bedriva studier eller följa en yrkesutbildning,

b)har rätt till bosättning i en medlemsstat på grundval av tillfälligt skydd eller som har ansökt om rätt till bosättning på den grunden och väntar på beslut om sin ställning,

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 2a

c)har beviljats rätt till bosättning i en medlemsstat på grundval av någon annan form av skydd än internationellt skydd eller som har ansökt om rätt till bosättning på den grunden och väntar på ett beslut om sin ställning,

d)har ansökt om internationellt skydd men ännu inte fått slutligt besked,

🡻 2003/109/EG (anpassat)

e)är bosatta uteslutande av tillfälliga skäl som ”au pair” eller säsongsarbetare, eller som arbetstagare som utstationerats av en tjänsteleverantör för att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, eller som leverantör av gränsöverskridande tjänster eller i de fall då deras uppehållstillstånd formellt begränsats,

f)har en rättslig ställning som omfattas av bestämmelserna i 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser, 1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser, 1969 års konvention om särskilda delegationer eller 1975 års Wienkonvention om staters representation i deras förbindelser med internationella organisationer av universell karaktär.

3.    Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av förmånligare bestämmelser i

a)bilaterala och multilaterala avtal mellan gemenskapen ⌦ unionen ⌫ eller gemenskapen ⌦ unionen ⌫ och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredje land, å den andra,

b)bilaterala avtal som redan ingåtts mellan en medlemsstat och ett tredje land före den dag då detta direktiv träder i kraft,

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 2 b (anpassat)

c)den europeiska bosättningskonventionen av den 13 december 1955, den europeiska sociala stadgan av den 18 oktober 1961, den reviderade europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1987 och den europeiska konventionen av den 24 november 1977 om migrerande arbetstagares rättsställning samt punkt 11 i bilagan till konventionen av den 28 juli 1951 om flyktingar, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och den europeiska överenskommelsen av den 16 oktober 1980 om överförande av ansvaret för flyktingar.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

KAPITEL II    

STÄLLNING SOM VARAKTIGT BOSATT I EN MEDLEMSSTAT

Artikel 4

Bosättningstid

1.    ⇨ Trots vad som anges i punkt 3 i denna artikel, ⇦ ska en medlemsstat bevilja tredjelandsmedborgare som varit lagligen och oavbrutet bosatta inom dess territorium i fem år omedelbart före inlämnandet av den relevanta ansökningen ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫.

⇩ nytt

2.    Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga kontrollmekanismer för att säkerställa att kravet på laglig och oavbruten bosättning övervakas på vederbörligt sätt, särskilt när det gäller ansökningar från tredjelandsmedborgare som innehar och/eller har innehaft ett uppehållstillstånd som beviljats på grundval av någon form av investering i en medlemsstat.

3.    Medlemsstaterna ska tillåta tredjelandsmedborgare att kumulera bosättningsperioder i olika medlemsstater för att uppfylla kravet på vistelsens längd, förutsatt att de har haft två års laglig och oavbruten bosättning på territoriet i den medlemsstat där ansökan om ställning som varaktigt bosatt i EU lämnas in omedelbart innan ansökan lämnas in. Vid kumulering av bosättningsperioder i olika medlemsstater ska medlemsstaterna inte beakta perioder av bosättning som innehavare av ett uppehållstillstånd som beviljats på grundval av någon form av investering i en annan medlemsstat.

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 3 (anpassat)

1a4.    Medlemsstaterna ska inte bevilja ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ på grundval av beviljat internationellt skydd i fall av återkallande eller upphävande av eller vägran att förnya ett internationellt skydd enligt artikelartiklarna 14.3 och ⌦ artikel ⌫ 19.3 i direktiv 2004/83/EG.

⇩ nytt

5. Varje bosättningsperiod i egenskap av innehavare av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som utfärdats enligt unionsrätten eller nationell rätt, inbegripet de fall som avses i artikel 3.2 a, b, c och e, ska beaktas vid beräkningen av den period som avses i punkt 1, om den berörda tredjelandsmedborgaren har förvärvat ett uppehållstillstånd som gör det möjligt att bevilja vederbörande ställning som varaktigt bosatt i EU.

🡻 2003/109/EG

2.  Bosättningsperioder som grundar sig på de skäl som anges i artikel 3.2 e och f, skall inte beaktas vid beräkningen av den period som avses i punkt 1.

I de fall som omfattas av artikel 3.2 a, där den berörda tredjelandsmedborgaren har erhållit ett uppehållstillstånd som gör det möjligt för honom/henne att beviljas ställning som varaktigt bosatt, får bosättningsperioderna för studieändamål eller yrkesutbildning räknas till endast hälften vid beräkningen av den period som avses i punkt 1.

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 3 b (anpassat)

När det gäller personer som beviljats internationellt skydd, ska man vid beräkningen av den period som avses i punkt 1 beakta minst halva tidsperioden mellan dagen för inlämnandet av den ansökan om internationellt skydd som ligger till grund för att detta skydd beviljades och den dag då det uppehållstillstånd som avses i artikel 24 i direktiv 2004/83/EG2011/95/EU, beviljades, eller hela denna period, om den överstiger 18 månader.

🡻 2003/109/EG

36.    Perioder av bortovaro från den berörda medlemsstatens territorium ska inte utgöra något avbrott i den period som avses i punkt 1 och ska beaktas vid beräkningen av denna, förutsatt att de är kortare än sex månader i följd och inte överstiger tio månader totalt inom den period som avses i punkt 1.

Om det finns särskilda och exceptionella orsaker av tillfällig karaktär, får medlemsstaterna i överensstämmelse med sin nationella lagstiftning godta att en längre period av bortovaro än den som avses i första stycket inte ska utgöra något avbrott i den period som avses i punkt 1. I sådana fall ska medlemsstaterna inte beakta de relevanta perioderna av bortovaro vid beräkningen av den period som avses i punkt 1.

Med avvikelse från det andra stycket får medlemsstaterna vid beräkningen av den totala period som avses i punkt 1 beakta perioder av bortovaro när det gäller utstationering på grund av arbete, inklusive tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Artikel 5

Villkor för förvärv av   ställning som varaktigt bosatt⌦ i EU ⌫

1.    Medlemsstaterna ska kräva att tredjelandsmedborgarna styrker att de för egen räkning och för de familjemedlemmar gentemot vilka de har försörjningsansvar förfogar över följande:

a)Stabila och regelbundna försörjningsmedel⇨ , också tillhandahållna av tredje part, ⇦ som är tillräckliga för att de ska kunna försörja sig själva och sina familjemedlemmar utan hjälp från det social trygghetssystemet i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna ska bedöma dessa tillgångar med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner, innan ansökan om ställning som varaktigt bosatt lämnades in.

b)En sjukförsäkring avseende alla risker som de egna medborgarna i den berörda medlemsstaten normalt omfattas av.

⇩ nytt

2.I enlighet med punkt 1 led a ska medlemsstaterna bedöma de stabila och regelbundna försörjningsmedlen med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner, innan ansökan om ställning som varaktigt bosatt lämnades in. Medlemsstaterna får ange ett visst belopp som ett referensbelopp, men de får inte införa en miniminivå under vilken alla ansökningar om ställning som varaktigt bosatt i EU skulle avslås, oberoende av en faktisk prövning av varje sökandes situation.

🡻 2003/109/EG

32.    Medlemsstaterna får kräva att tredjelandsmedborgare följer villkoren för integrering i enlighet med nationell lagstiftning.

⇩ nytt

4.    Om medlemsstaterna utfärdar nationella uppehållstillstånd i enlighet med artikel 14, får de inte kräva att personer som ansöker om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ska uppfylla strängare villkor avseende försörjningsmedel och integration än de som gäller personer som ansöker om sådana nationella uppehållstillstånd.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

Artikel 6

Allmän ordning och säkerhet

1.    Medlemsstaterna får vägra att bevilja ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ av skäl som rör allmän ordning eller säkerhet.

När medlemsstaten fattar beslutet i fråga, ska den beakta allvaret i eller typen av brott mot allmän ordning eller säkerhet, eller den fara som den berörda personen utgör, och samtidigt ta vederbörlig hänsyn till bosättningstiden och befintliga band med bosättningslandet.

2.    Den vägran som avses i punkt 1 får inte grundas på ekonomiska överväganden.

Artikel 7

Förvärv av ställning som varaktigt bosatt⌦ i EU ⌫

1.    För att förvärva ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ ska tredjelandsmedborgaren lämna in en ansökan till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han/hon är bosatt. Ansökan ska åtföljas av dokumentation i enlighet med nationell lagstiftning som styrker att han/hon uppfyller villkoren i artiklarna 4 och 5 samt, i förekommande fall, av en giltig resehandling eller en bestyrkt kopia av denna.

Den dokumentation som avses i det första stycket får även inbegripa dokumentation som rör lämplig bostad.

2.    De behöriga nationella myndigheterna ska skriftligen underrätta den sökande om beslutet så snart som möjligt och under alla omständigheter senast sex månader från det att ⌦ den fullständiga ⌫ ansökan lämnades in. Ett sådant beslut ska meddelas den berörda tredjelandsmedborgaren enligt förfarandena för detta i den nationella lagstiftningen.

Om prövningen av ansökan är av komplicerad natur, får tidsfristen i första stycket i undantagsfall förlängas.

⇩ nytt

Om de handlingar som lagts fram eller de uppgifter som tillhandahållits till stöd för ansökan är otillräckliga eller ofullständiga, ska de behöriga myndigheterna underrätta sökanden om vilka ytterligare handlingar eller uppgifter som krävs samt fastställa en rimlig tidsfrist för att lägga fram eller tillhandahålla dessa. Den tidsfrist som anges i första stycket ska upphöra att löpa till dess att myndigheterna har mottagit de ytterligare handlingar eller uppgifter som krävs. Om de ytterligare handlingar eller uppgifter som krävs inte har lämnats inom den tidsfristen får ansökan avslås.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

Den berörda personen ska dessutom underrättas om sina rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv.

Följderna av att ett beslut inte har fattats när tidsfristen i denna bestämmelse löper ut ska regleras av den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning.

3.    Om villkoren i artiklarna 4 och 5 är uppfyllda och om personen inte utgör ett hot i den mening som avses i artikel 6, ska den berörda medlemsstaten bevilja tredjelandsmedborgaren i fråga ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫.

⇩ nytt

4.    Om en ansökan om ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta avser en tredjelandsmedborgare som innehar ett nationellt uppehållstillstånd som utfärdats av samma medlemsstat i enlighet med artikel 14, ska den medlemsstaten inte kräva att sökanden styrker att villkoren i artikel 5.1 och 5.2 är uppfyllda, under förutsättning att överensstämmelsen med dessa villkor redan har kontrollerats i samband med ansökan om det nationella uppehållstillståndet.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

Artikel 8

Ändringar avEU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

1.    Ställning som varaktigt bosatt ⌦ EU ⌫ ska vara permanent om inte annat följer av artikel 9.

2.    Medlemsstaterna ska till en  ⌦ i EU ⌫varaktigt bosatt utfärda ett EG⌦ EU ⌫-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Tillståndet ska gälla i minst fem år. Det ska, i förekommande fall på ansökan, förnyas automatiskt när det löper ut.

3.    Ett ⌦ EU ⌫EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan utfärdas i form av ett klistermärke eller en separat handling.Det ska utfärdas i enlighet med reglerna och standardmodellen i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land 39 . Under rubriken ”typ av tillstånd” ska medlemsstaterna ange ”varaktigt bosatt inom ⌦ EU ⌫ EG”.

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 4 (anpassat)

4.    Om en medlemsstat utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta till en tredjelandsmedborgare som den beviljat internationellt skydd, ska den under rubriken ”Anmärkningar” i det tillståndet för varaktigt bosatta föra in följande anmärkning: ”Internationellt skydd beviljat av [namnet på medlemsstaten] den [datum]”.

5.    Om en andra medlemsstat utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta till en tredjelandsmedborgare som redan har ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, utfärdat av en annan medlemsstat, som innehåller den anmärkning som avses i punkt 4, ska den andra medlemsstaten föra in samma anmärkning i det EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ⌦ som den utfärdar ⌫.

Innan den andra medlemsstaten för in den anmärkning som avses i punkt 4 ska den göra en framställning till den medlemsstat som nämns i den anmärkningen om uppgift om huruvida den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatte fortfarande åtnjuter internationellt skydd. Den medlemsstat som nämns i anmärkningen ska svara senast en månad efter det att den har mottagit begäran om information. Om det internationella skyddet har återkallats genom ett slutligt beslut, ska den andra medlemsstaten inte föra in den anmärkningen.

6.    Om ansvaret för den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta personens internationella skydd överförts till den andra medlemsstaten, i enlighet med relevanta internationella instrument eller nationell lagstiftning, efter utfärdandet av det ⌦ EU- ⌫ uppehållstillståndet för varaktigt bosatta som avses i punkt 5, ska den andra medlemsstaten senast tre månader efter överförandet av ansvaret ändra den anmärkning som avses i punkt 4 i enlighet med detta.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Artikel 9

Återkallande eller förlust av ställning som varaktigt bosatt

1.    Varaktigt bosatta ska inte längre ha rätt att behålla ställning som varaktigt bosatta ⌦ i EU ⌫ i följande fall:

a)Om det har upptäckts att ställningen som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ har förvärvats genom bedrägeri.

b)Om ett utvisningsbeslut ⌦ om avslutande av den lagliga vistelsen ⌫ har fattats enligt villkoren i artikel 1312.

c)Vid bortovaro från gemenskapens ⌦ unionens⌫ territorium under en period om tolv ⇨ 24 ⇦ månader i följd.

2.    Med avvikelse från punkt 1 ⌦ led ⌫ c får medlemsstaterna föreskriva att bortovaro ⌦ som motiveras av särskilda eller exceptionella orsaker ⌫ som överstiger tolv ⇨ 24 ⇦ månader i följd eller som motiveras av särskilda eller exceptionella orsaker inte inte ska medföra återkallande eller förlust av ställning som varaktigt bosatt.

3.    Medlemsstaterna får föreskriva att en ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatt person inte längre ska ha rätt att behålla sin ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ om han/hon utgör ett hot mot den allmänna ordningen, med beaktande av hur allvarliga de brott är som han/hon har begått, men detta inte är ett skäl för utvisning ⌦ avslutning av den lagliga vistelsen ⌫ enligt artikel 1312.

43a.    Medlemsstaterna får upphäva ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ i fall av återkallande eller upphävande av eller vägran att förnya internationellt skydd enligt artiklarna 14.3 och 19.3 i direktiv 2004/83/EG2011/95/EU, om ställningen som varaktigt bosatt erhållits på grundval av internationellt skydd.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

54.    En varaktigt bosatt person som varit bosatt i en annan medlemsstat i enlighet med kapitel III ska inte längre ha rätt att behålla sin ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ som förvärvats i den första medlemsstaten om en sådan ställning beviljats i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 2623.

Efter sex års bortovaro från territoriet för den medlemsstat som beviljade ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫, ska den berörda personen under inga omständigheter längre ha rätt att behålla sin ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ i den medlemsstaten.

Med avvikelse från det andra stycket får den berörda medlemsstaten fastställa att den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta personen av särskilda skäl får behålla sin ställning i den medlemsstaten vid bortovaro under en period som överstiger sex år.

⇩ nytt

De berörda medlemsstaterna får utbyta information i syfte att kontrollera förlusten eller återkallandet av ställningen i enlighet med de fall som avses i denna punkt.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

65.    När det gäller de fall som avses i punkt 1 ⌦ led ⌫ c och i punkt 4, får de medlemsstater som har beviljat ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ föreskriva ett förenklat förfarande för att återfå denna ställning.

Detta förfarande skall särskilt tillämpas på personer som har varit bosatta i en annan medlemsstat på grund av studier.

Villkoren och förfarandet för att återfå ställning som varaktigt bosatt skall fastställas i den nationella lagstiftningen.

⇩ nytt

I sådana fall får medlemsstaterna besluta att inte kräva att villkoren i artikel 4.1 och artikel 5.1 är uppfyllda.

Medlemsstaterna får inte kräva att tredjelandsmedborgare som ansöker om förnyat förvärv av ställning som varaktigt bosatt i EU uppfyller integrationsvillkoren.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

76.    Återkallande eller förlust av ställningen som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ får aldrig grunda sig på att ett EG⌦ EU ⌫-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har löpt ut.

87.    Om återkallandet eller förlusten av ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ inte leder till återsändande ⌦ ett avslutande av en laglig vistelse ⌫ ska medlemsstaten tillåta den berörda personen att stanna på dess territorium om han/hon uppfyller villkoren enligt den nationella lagstiftningen och/eller inte utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet.

Artikel 10

Förfarandegarantier

1.    Varje beslut om avslag på en ansökan om ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ eller om återkallande av sådan ställning ska vara vederbörligen motiverat. Ett sådant beslut ska meddelas den berörda tredjelandsmedborgaren enligt förfarandena för detta i den nationella lagstiftningen. Av underrättelsen ska framgå vilka möjligheter den berörda personen har att överklaga och inom vilken tid överklagande kan ske.

2.    Om en ansökan om ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ avslås, eller om denna ställning återkallas eller förloras eller uppehållstillståndet inte förnyas, ska den berörda personen ha rätt att ansöka om rättslig prövning i den berörda medlemsstaten.

⇩ nytt

3.    Om medlemsstaterna utfärdar nationella uppehållstillstånd i enlighet med artikel 14, ska innehavare av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta och sökande beviljas samma rättssäkerhetsgarantier som de som föreskrivs i deras nationella system, under förutsättning att rättssäkerhetsgarantierna enligt dessa nationella system är förmånligare än de som föreskrivs i denna artikel, leden 1 och 2, och i artikel 7.2.

Artikel 11

Avgifter

Medlemsstaterna får ta ut avgifter för handläggningen av ansökningar i enlighet med detta direktiv. De avgifter som en medlemsstat tar ut för att handlägga ansökningar får inte vara oproportionella eller oskäliga.

Om medlemsstaterna utfärdar nationella uppehållstillstånd i enlighet med artikel 14, får de inte kräva att de sökande betalar högre avgifter än de som gäller personer som ansöker om nationella uppehållstillstånd.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Artikel 1211

Likabehandling

1.    ⌦ I EU ⌫ varaktigt bosatta ska åtnjuta den behandling som en medlemsstats egna medborgare får i fråga om följande:

a)Tillträde till arbetsmarknaden och verksamhet som egenföretagare, under förutsättning att dessa verksamheter inte medför någon som helst offentlig myndighetsutövning, liksom anställnings- och arbetsvillkor, inklusive uppsägnings- och lönevillkor.

b)Utbildning och yrkesutbildning, inklusive möjligheterna att få bidrag och stipendier för studier i enlighet med nationell lagstiftning.

c)Erkännande av yrkesutbildningsbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra kvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden.

d)⇨ Grenar av sådan ⇦ social trygghet, ⇨ som det hänvisas till i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 40 samt ⇦ socialt bistånd och socialt skydd såsom dessa definierats i nationell lagstiftning.

e)Skatteförmåner.

f)Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster ⇨ , inbegripet tillgång till privat bostad, ⇦ samt förfaranden för att erhålla bostad ⇨ i offentligägda hyresbostäder ⇦.

g)Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och allmän säkerhet.

h)Fritt tillträde till hela den berörda medlemsstatens territorium, inom de gränser som fastställs i nationell lagstiftning av säkerhetsskäl.

2.    När det gäller bestämmelserna i punkt 1 b, 1 d, 1 e, 1 f och 1 g får de berörda medlemsstaterna begränsa likabehandling till att gälla fall där den registrerade eller stadigvarande hemvisten för den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta personen eller familjemedlemmar för vilka han/hon söker bidrag befinner sig inom den berörda medlemsstatens territorium.

3.    Medlemsstaterna får begränsa likabehandling i förhållande till egna medborgare i följande fall:

a)Medlemsstaterna får upprätthålla begränsat tillträde till anställning och verksamhet som egenföretagare i de fall där denna verksamhet i enlighet med befintlig nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning ⌦ unionslagstiftning ⌫ förbehålls egna medborgare, EU- eller EES-medborgare.

b)Medlemsstaterna får begära bevis på lämpliga språkkunskaper för tillträde till utbildning och yrkesutbildning. Tillträde till universitet får underkastas uppfyllande av särskilda utbildningskrav.

4.  Medlemsstaterna får begränsa likabehandlingen i fråga om socialt bistånd och social trygghet till grundläggande förmåner.

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 6

44 a.    När det gäller den medlemsstat som beviljat det internationella skyddet ska punkterna 3 och 4 inte påverka tillämpningen av direktiv 2004/83/EG2011/95/EU.

⇩ nytt

5.    I EU varaktigt bosatta som flyttar till ett tredjeland, eller deras efterlevande som vistas i ett tredjeland och som har rättigheter vilka härleds från en i EU varaktigt bosatt person, ska avseende ålder, invaliditet och död erhålla lagstadgad pension grundad på tidigare anställning av i EU varaktigt bosatt person som förvärvades i enlighet med den lagstiftning som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, på samma villkor och med samma satser som medborgare i de berörda medlemsstaterna, när sådana medborgare flyttar till ett tredjeland.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

56.    Medlemsstaterna får besluta att bevilja kompletterande förmåner på de områden som avses i punkt 1.

Medlemsstaterna får även besluta att bevilja likabehandling på områden som inte omfattas av punkt 1.

⇩ nytt

7.    Om medlemsstaterna utfärdar nationella uppehållstillstånd i enlighet med artikel 14, ska de bevilja innehavare av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta samma rätt till likabehandling som dem som beviljas innehavare av nationella uppehållstillstånd, om sådana rättigheter till likabehandling är förmånligare än de som föreskrivs i denna artikel.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

Artikel 1312

Skydd mot utvisning ⌦ beslut som avslutar den lagliga vistelsen ⌫ 

1.    Medlemsstaterna får fatta beslut om utvisning ⌦ avslutande av en laglig vistelse ⌫ för en ⌦ i EU ⌫varaktigt bosatt endast om han/hon utgör ett reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

2.    Beslutet i punkt 1 får inte grundas på ekonomiska överväganden.

3.    Innan beslut om utvisning ⌦ avslutande av en laglig vistelse ⌫ för en ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatt fattas, ska medlemsstaterna beakta

a)hur länge bosättningen i medlemsstaten har varat,

b)den berörda personens ålder,

c)följderna för vederbörande och dennes familjemedlemmar,

d)banden med bosättningslandet eller avsaknaden av band med ursprungslandet.

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 7 (anpassat)

3 a4.    Om en medlemsstat beslutar att utvisa ⌦ avsluta den lagliga vistelsen för ⌫ en ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatt person vars EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta innehåller den anmärkning som avses i artikel 8.4, ska den anmoda den medlemsstat som nämns i den anmärkningen att bekräfta huruvida personen i fråga fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstaten. Den medlemsstat som nämns i anmärkningen ska svara senast en månad efter det att den har mottagit begäran om information.

3b5.    Om den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta personen fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstat som nämns i anmärkningen, ska den personen utvisas ⌦ i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2008/115/EG, uppmanas att bege sig ⌫ till den medlemsstaten, som omedelbart och utan formaliteter, utan att det påverkar tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning och principen om familjens enhet, ska återta denna person som åtnjuter internationellt skydd samt dennes familjemedlemmar.

3c6.    Genom undantag från punkt 3b5 ska den medlemsstat som beslutade att utvisa en varaktigt bosatt person ⌦ fattade beslutet att avsluta den lagliga vistelsen ⌫ behålla rätten att, i överensstämmelse med sina internationella förpliktelser, avvisa ⌦ utvisa eller avvisa ⌫ den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta personen till ett annat land än den medlemsstat som beviljade internationellt skydd om den personen uppfyller villkoren i artikel 21.2 i direktiv 2004/83/EG2011/95/EU.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

47.    Om ett beslut om utvisning ⌦ avslutande av den lagliga vistelsen för en innehavare av ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ⌫ har fattats ska den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatte ha möjlighet att överklaga beslutet i den berörda medlemsstaten.

58.    Rättshjälp ska ges till ⌦ i EU varaktigt bosatta personer ⌫ som saknar tillräckliga försörjningsmedel på samma villkor som till medborgare i den stat där de är bosatta.

 🡻 2011/51/EU artikel 1 led 7 b

69.    Denna artikel påverkar inte tillämpningen av artikel 21.1 i direktiv 2004/83/EG2011/95/EU.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Artikel 1413

Förmånligare nationella bestämmelser ⌦ Nationella uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare ⌫

⇨ Detta direktiv påverkar inte det faktum att ⇦ medlemsstaterna får ⇨ har rätt att ⇦ utfärda uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare ⇨ som inte är EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdade i enlighet med detta direktiv ⇦ på förmånligare villkor än de som anges i detta direktiv. Sådana uppehållstillstånd ska inte ge rätt till bosättning i andra medlemsstater enligt kapitel III i detta direktiv.

⇩ nytt

Artikel 15 
Familjemedlemmar 

1.    Barn till en i EU varaktigt bosatt person som är födda eller adopterade i den medlemsstat som utfärdade EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta ska automatiskt erhålla ställning som varaktigt bosatta i EU utan att omfattas av de villkor som anges i artiklarna 4 och 5. Varaktigt bosatta i EU ska till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är bosatta lämna in en ansökan om att få EU-uppehållstillstånd för sitt barn.

2.    Genom undantag från artikel 4.1 tredje stycket och från artikel 7.2 andra stycket i direktiv 2003/86/EG får de kriterier för integrering och integrationsvillkor och -åtgärder som avses i dessa bestämmelser tillämpas, men endast efter det att de berörda personerna har beviljats familjeåterförening.

3.    Genom avvikelse från artikel 5.4 första stycket i direktiv 2003/86/EG ska beslutet, i de fall där villkoren för familjeåterförening är uppfyllda, antas och meddelas snarast möjligt, dock senast 90 dagar efter den dag då ansökan om familjeåterförening lämnades in. Artikel 7.2 och 10 i det här direktivet ska tillämpas i enlighet med detta.

4.    Genom avvikelse från artikel 14.2 i direktiv 2003/86/EG får medlemsstaterna inte undersöka situationen på arbetsmarknaden.

5.    Om medlemsstaterna utfärdar nationella uppehållstillstånd i enlighet med artikel 14, ska de bevilja familjemedlemmar till innehavare av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta samma rätt till likabehandling som den som beviljas innehavare av nationella uppehållstillstånd, om sådan rätt till likabehandling är förmånligare än de som föreskrivs i denna artikel.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

KAPITEL III    

BOSÄTTNING I ANDRA MEDLEMSSTATER

Artikel 1614

Principer

1.    ⌦ I EU ⌫ varaktigt bosatta ska ha rätt att bosätta sig i ⇨ en ⇦andra medlemsstat än den som beviljade ställning som varaktigt bosatt under längre tid än tre månader förutsatt att villkoren i detta kapitel är uppfyllda.

2.    ⌦ I EU ⌫ varaktigt bosatta får bosätta sig i en annan medlemsstat på följande grunder:

a)För att bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare.

b)För att bedriva studier eller följa en yrkesutbildning.

c)För andra syften.

3.    När det rör sig om ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare i enlighet med punkt 2 a får medlemsstaterna granska situationen på sina respektive arbetsmarknader och tillämpa sina nationella förfaranden när det gäller kraven för att tillträda en ledig plats respektive bedriva sådan verksamhet.

Av arbetsmarknadspolitiska skäl får medlemsstaterna ge företräde åt unionsmedborgare, tredjelandsmedborgare om detta föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, samt till tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta och som får arbetslöshetsunderstöd i den berörda staten.

4.    Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 får medlemsstaterna begränsa det totala antalet personer som skall ha rätt till bosättning, under förutsättning att sådana begränsningar redan fastställts för tredjelandsmedborgarnas tillträde i den befintliga lagstiftningen vid tidpunkten för antagandet av detta direktiv.

53.    Detta kapitel gäller inte varaktigt bosatta personers bosättning i medlemsstaterna

a)i egenskap av anställda som utstationerats av en tjänsteleverantör inom ramen för tillhandahållande av tjänster över gränserna,

b)i egenskap av leverantörer av tjänster över gränserna.

Medlemsstaterna får i enlighet med nationell lagstiftning besluta på vilka villkor varaktigt bosatta som önskar flytta till en andra medlemsstat och vara ekonomiskt verksamma som säsongsanställda, får vistas i den medlemsstaten. Gränsarbetare får också omfattas av särskilda bestämmelser i den nationella lagstiftningen.

64.    Detta kapitel påverkar inte tillämpningen av relevant gemenskapslagstiftning ⌦ unionslagstiftning ⌫ om social trygghet för tredjelandsmedborgare.

Artikel 1715

Villkor för Bosättning i en annan medlemsstat

1.    Så snart som möjligt och senast tre månader efter inresan i den andra medlemsstaten ska ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta lämna in en ansökan om uppehållstillstånd hos den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Medlemsstaterna får ⇨ ska ⇦ godta att ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta lämnar in ansökan om uppehållstillstånd till de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten medan personen fortfarande är bosatt i den första medlemsstaten.

2.    Medlemsstaterna får anmoda de berörda personerna att visa upp bevis

a)på stabila och regelbundna försörjningsmedel ⇨ , också tillhandahållna av tredje part, ⇦ som är tillräckliga för att de ska kunna försörja sig själva och sina familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten. För var och en av de kategorier som anges i artikel 1416.2 ska medlemsstaterna bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån på minimilöner och -pensioner,

b)på en sjukförsäkring avseende alla risker i den andra medlemsstaten som de egna medborgarna i den berörda medlemsstaten normalt omfattas av.

3.    Medlemsstaterna får kräva att tredjelandsmedborgare följer villkoren för integrering i enlighet med nationell lagstiftning.

Detta villkor ska inte gälla när de berörda tredjelandsmedborgarna har anmodats att följa integreringsvillkor för att få ställning som varaktigt bosatt, i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.2.

Om inte annat föreskrivs i det andra stycket får de berörda personerna anmodas att följa språkkurser.

4.    Ansökan ska åtföljas av dokumentation, som ska fastställas i den nationella lagstiftningen, som visar att de berörda personerna uppfyller  villkoren i fråga samt av uppehållstillståndet som varaktigt bosatt och giltig resehandling eller bestyrkta kopior av resehandling.

Den dokumentation som avses i det första stycket får även inbegripa dokumentation som rör lämplig bostad.

I synnerhet följande:

a)Om personen bedriver ekonomisk verksamhet får den andra medlemsstaten anmoda de berörda personerna att visa upp bevis om följande:

i)Om de är anställda, att de har ett anställningskontrakt, ett intyg från arbetsgivaren om anställning eller ett erbjudande om anställningskontrakt enligt villkoren i den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna ska fastställa vilket av de ovannämnda bevisen som krävs.

ii)Om de är egenföretagare, att de har tillräckliga medel, i enlighet med nationell lagstiftning, för att kunna bedriva verksamhet som egenföretagare, tillsammans med nödvändiga handlingar och tillstånd.

b)Om personerna studerar eller följer en yrkesutbildning får den andra medlemsstaten anmoda de berörda personerna att visa upp bevis för att de har skrivit in sig vid en godkänd utbildningsanstalt för att studera där eller följa en yrkesutbildning.

⇩ nytt

I fråga om utövandet av ekonomisk verksamhet inom ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG ska varaktigt bosatta i EU vid ansökan om uppehållstillstånd i en andra medlemsstat, i enlighet med tillämplig unionsrätt och nationell rätt, behandlas på samma sätt som unionsmedborgare med avseende på erkännande av yrkeskvalifikationer.

5.    Den i EU varaktigt bosatta personen ska ha tillåtelse att börja arbeta i den andra medlemsstaten senast  30 dagar efter den dag då den fullständiga ansökan lämnades in.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Artikel 1816

Familjemedlemmars vistelse i den andra medlemsstaten

1.    Om ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta utövar sin rätt till bosättning i en andra medlemsstat och om familjen redan var bildad i den första medlemsstaten, ska sådana familjemedlemmar som uppfyller villkoren som avses i artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG tillåtas medfölja eller förena sig med ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta.

2.    Om ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta utövar sin rätt till bosättning i en andra medlemsstat, och om familjen redan var bildad i den första medlemsstaten, får familjemedlemmar som ej omfattas av artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG tillåtas medfölja eller förena sig med ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta.

3.    Med beaktande av ansökan om uppehållstillstånd ska bestämmelserna i artikel 1517.1 gälla.

4.    Den andra medlemsstaten får anmoda familjemedlemmar till varaktigt bosatta att samtidigt med ansökan om uppehållstillstånd visa upp

a)sitt ⌦ EU ⌫EG-uppehållstillstånd som varaktigt bosatt eller annat uppehållstillstånd och giltig resehandling eller bestyrkta kopior av resehandling,

b)bevis för att de har varit bosatta i den första medlemsstaten i egenskap av familjemedlemmar till ⌦ den i EU ⌫ varaktigt bosatta personen,

c)bevis för att de har stabila och regelbundna försörjningsmedel ⇨ , också tillhandahållna av tredje part, ⇦ som är tillräckliga för att de ska kunna försörja sig själva och sina familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten, eller att den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta personen har sådana tillgångar och försäkringar för dem, samt en sjukförsäkring som omfattar alla risker i den andra medlemsstaten. Medlemsstaterna ska bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner.

5.    Om familjen inte redan var bildad i den första medlemsstaten ska bestämmelserna i direktiv 2003/86/EG gälla.

Artikel 1917

Allmän ordning och säkerhet

1.    Medlemsstaterna får vägra ansökningar om uppehållstillstånd från ⌦ i EU ⌫varaktigt bosatta eller deras familjemedlemmar om personen utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet.

När beslutet fattas ska medlemsstaten beakta hur grovt brottet är eller vilken typ av brott mot allmän ordning och allmän säkerhet som har begåtts av den varaktigt bosatta personen, eller personens familjemedlem eller familjemedlemmar, eller den fara som personen utgör.

2.    Det beslut som avses i punkt 1 får inte grundas på ekonomiska överväganden.

Artikel 2018

Folkhälsa

1.    Medlemsstaterna får vägra ansökningar om uppehållstillstånd från varaktigt bosatta i ⌦ EU ⌫ eller deras familjemedlemmar om personen utgör ett hot mot folkhälsan ⇨ , enligt definitionen i artikel 2 led 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 41  ⇦.

2.    De enda sjukdomar som får motivera vägrad inresa och vägrad rätt till bosättning i den andra medlemsstaten skall vara de sjukdomar som definieras av Världshälsoorganisationens relevanta och tillämpliga instrument samt andra smittsamma infektions- och parasitsjukdomar om dessa i mottagarlandet omfattas av bestämmelser till skydd för medborgarna. Medlemsstaterna får inte införa nya bestämmelser och ny praxis som är mer långtgående.

3.    Sjukdomar som uppstår efter det att det första uppehållstillståndet har utfärdats i den andra medlemsstaten får inte ligga till grund för en vägran att förnya tillståndet eller för utvisning.

4.    En medlemsstat får kräva att personer som avses i detta direktiv undergår en hälsoundersökning, för att fastställa att de inte lider av någon av de sjukdomar som anges i punkt 2. Dessa hälsoundersökningar, som får vara avgiftsfria, får inte genomföras systematiskt.

Artikel 2119

Prövning av ansökan om och utfärdande av uppehållstillstånd

1.    De behöriga nationella myndigheterna ska ⇨ fatta ett beslut om ansökan och snarast möjligt underrätta sökanden om detta i skrift, dock senast 90 dagar ⇦ handlägga en ansökan inom fyra månader efter från och med den dag då inlämnandet ⌦ ansökan ⌫ lämnades in.

Om en ansökan inte åtföljs av de bevishandlingar som räknas upp i artiklarna 15 17 och 1618, eller i undantagsfall om behandlingen av ansökan är komplicerad, får den tidsfrist som anges i första stycket förlängas med högst tre månader ⇨ 30 dagar ⇦. I sådana fall ska de behöriga nationella myndigheterna underrätta den sökande om detta.

2.    Om villkoren i artiklarna 1416, 15 17 och 16 18 är uppfyllda ska den andra medlemsstaten, om inget annat föreskrivs i bestämmelserna om allmän ordning, säkerhet och hälsa i artiklarna 17 19 och 1820, utfärda ett förnybart uppehållstillstånd åt den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatte. Detta uppehållstillstånd ska, efter ansökan om så erfordras, förnyas när det går ut. Den andra medlemsstaten ska underrätta den första medlemsstaten om sitt beslut.

3.    Den andra medlemsstaten ska för den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosattes familjemedlemmar utfärda uppehållstillstånd som kan förnyas med samma giltighetstid som det som utfärdades till den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatte.

⇩ nytt

4.    Genom undantag från artikel 15.1 i direktiv 2003/86/EG ska vistelsetiden i olika medlemsstater läggas samman vid beräkningen av den längden av den vistelse som krävs för rätt till ett eget uppehållstillstånd. Medlemsstaterna får kräva två års laglig och oavbruten bosättning på den medlemsstats territorium där ansökan om eget uppehållstillstånd lämnas in omedelbart före inlämningen av den berörda ansökan.

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 8 (anpassat)

Artikel 2219a

Ändringar av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

1.    Om ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta innehåller den anmärkning som avses i artikel 8.4 och om ansvaret för den varaktigt bosatta personens internationella skydd, i enlighet med relevanta internationella instrument eller nationell lagstiftning, överförs till en andra medlemsstat innan den medlemsstaten utfärdar det EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som avses i artikel 8.5, ska den andra medlemsstaten be den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta att ändra den anmärkningen i enlighet med detta.

2.    Om en ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatt person beviljas internationellt skydd i den andra medlemsstaten innan den medlemsstaten utfärdade det EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta  som avses i artikel 8.5, ska den medlemsstaten be den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta att ändra detta genom att föra in den anmärkning som avses i artikel 8.4 i detta direktiv.

3.    Efter den framställning som avses i punkterna 1 och 2 ska den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta utfärda det ändrade EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast tre månader efter mottagandet av framställningen från den andra medlemsstaten.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Artikel 2320

Förfarandegarantier

1.    Beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd ska vara vederbörligen motiverat. Den berörda tredjelandsmedborgaren ska underrättas om beslutet enligt förfarandena för detta i den nationella lagstiftningen. Av beslutet ska framgå vilka möjligheter som finns att överklaga och inom vilken tid överklagande kan göras.

Följderna av att ett beslut inte har fattats vid utgången av den tidsfrist som anges i artikel 1921.1 ska regleras i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning.

2.    Om ansökan om uppehållstillstånd avslås eller om uppehållstillståndet återkallas eller inte förnyas, ska den berörda personen ha rätt att ansöka om rättslig prövning i den berörda medlemsstaten.

Artikel 2421

Garanterad behandling i den andra medlemsstaten

1.    Så snart som varaktigt bosatta har fått uppehållstillstånd i den andra medlemsstaten i enlighet med artikel 19 21 ska ⌦ i EU varaktigt bosatta ⌫ ⇨ och deras familjemedlemmar ⇦ i den medlemsstaten åtnjuta likabehandling på de områden, och i enlighet med de villkor, som anges i artikel 1112.

2.    ⌦ I EU ⌫ varaktigt bosatta ⇨ och deras familjemedlemmar ⇦ ska ha tillträde till arbetsmarknaden i enlighet med bestämmelserna i punkt 1.

Medlemsstaterna får fastslå att de personer som avses i artikel 14.2 a skall ha begränsad tillgång till andra anställningar än de anställningar som de har beviljats uppehållstillstånd för enligt villkoren i nationell lagstiftning för en period som inte överstiger tolv månader.

⇩ nytt

Medlemsstaterna får föreskriva att varaktigt bosatta i EU och deras familjemedlemmar som utövar ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare ska underrätta de behöriga myndigheterna om varje byte av arbetsgivare eller ekonomisk verksamhet. Ett sådant krav ska inte påverka de berördas rätt att påbörja och utöva den nya verksamheten.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Medlemsstaterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, bestämma på vilka villkor de personer som avses i artikel 1416.2, ⌦ leden ⌫ b eller c, ⇨ och deras familjemedlemmar ⇦ får tillträde till verksamhet som anställda eller egenföretagare.

3.    Så snart som varaktigt bosatta har fått uppehållstillstånd i den andra medlemsstaten i enlighet med artikel 19 skall deras familjemedlemmar åtnjuta de rättigheter som räknas upp i artikel 14 i direktiv 2003/86/EG i den medlemsstaten.

Artikel 2522

Återkallande ⌦ av ⌫ återtagandeskyldighet 

1.    Till dess att tredjelandsmedborgare har uppnått ställning som varaktigt bosatta ⌦ i EU ⌫ får den andra medlemsstaten vägra förnya eller återkalla uppehållstillståndet samt, i enlighet med förfarandena i den nationella lagstiftningen, inklusive förfaranden för utvisning, ålägga varaktigt bosatta och familjemedlemmar att lämna dess territorium i följande fall:

   a)    Av hänsyn till allmän ordning och säkerhet i enlighet med ⌦ på det sätt som avses i ⌫ artikel 1719.

   b)    Om villkoren i artiklarna 1416, 1517 och 1618 inte längre uppfylls.

c)När tredjelandsmedborgaren inte lagligen är bosatt i den medlemsstaten.

2.    Om den andra medlemsstaten antar någon av de åtgärder som anges i punkt 1, ⇨ ska den ålägga den berörda personen och dennes familjemedlemmar bege sig till den första medlemsstaten i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2008/115/EG. ⇦ dFörsta medlemsstaten omedelbart ⌦ ska ⌫ omedelbart och utan formaliteter återta den ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatte och dennes familjemedlemmar. Den andra medlemsstaten ska underrätta ⌦ informera ⌫ den första medlemsstaten om ⇨ tillämpningen av det förfarande som föreskrivs i artikel 6.2 i direktiv 2008/115/EG ⇦ sitt beslut.

3.    Till dess att en tredjelandsmedborgare uppnått ställning som varaktigt bosatt och oavsett den skyldighet till återtagande som föreskrivs i punkt 2, får den andra medlemsstaten fatta beslut om att utvisa tredjelandsmedborgaren från unionens territorium, i enlighet med artikel 12 och enligt garantierna i den artikeln, på grund av allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

Den andra medlemsstaten skall samråda med den första medlemsstaten när ett sådant beslut fattas.

Om den andra medlemsstaten antar ett beslut om att utvisa den berörda tredjelandsmedborgaren, skall den vidta alla åtgärder som är lämpliga för att effektivt kunna genomföra detta. Den andra medlemsstaten skall tillhandahålla relevant information till första medlemsstaten för genomförandet av utvisningsbeslutet.

🡻 2011/51/EU artikel 1 led 9

⇨ nytt

33a.    Såvida inte det internationella skyddet under tiden har återkallats eller personen i fråga tillhör någon av de kategorier som beskrivs i artikel 21.2 i direktiv 2004/83/EG2011/95/EU,, ska punkt 3 i den här artikeln inte tillämpas på ⇨ ska den andra medlemsstaten inte utvisa eller avvisa ⇦ tredjelandsmedborgare, vars EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdats av den första medlemsstaten innehåller den anmärkning som avses i artikel 8.4 i detta direktiv.

Denna punkt påverkar inte tillämpningen av artikel 21.1 i direktiv 2004/83/EG2011/95/EU.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

4.    Beslut om utvisning får inte kombineras med permanent bosättningsförbud i de fall som anges i punkterna 1 b och 1 c.

45.    Återtagandeskyldigheten enligt punkt 2 ska gälla oavsett möjligheten för ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta och deras familjemedlemmar att flytta till en tredje medlemsstat.

Artikel 2623

Förvärv av ställning som ⌦ i EU ⌫varaktigt bosatt i den andra medlemsstaten

1.    Efter ansökan ska den andra medlemsstaten bevilja ⌦ i EU ⌫ varaktigt bosatta den ställning som anges i artikel 7, under förutsättning att bestämmelserna i artiklarna 3, 4, 5 och 6 är uppfyllda. Den andra medlemsstaten ska underrätta den första medlemsstaten om sitt beslut.

⇩ nytt

2.    Genom undantag från artikel 4.1 och 3 ska den andra medlemsstaten bevilja tredjelandsmedborgare ställning som varaktigt bosatt i EU när vederbörande, efter förvärv av uppehållsrätt i enlighet med detta kapitel, har varit lagligen och oavbrutet bosatt på dess territorium i tre år omedelbart före inlämnandet av berörd ansökan.

3.    Den andra medlemsstaten ska inte vara skyldig att bevilja rätt till socialt bistånd eller bistånd till uppehälle för studier, och inte heller för yrkesutbildning, i form av studiebidrag eller studielån för andra varaktigt bosatta i EU än arbetstagare, egenföretagare och deras familjemedlemmar, innan de har varit lagligt och oavbrutet bosatta i medlemsstaten i fem år.

Den andra medlemsstaten får besluta att ge rätt till sådant stöd till varaktigt bosatta i EU före fem års laglig och oavbruten bosättning, förutsatt att den säkerställer samma behandling av unionsmedborgare som utövar rätten till fri rörlighet i enlighet med direktiv 2004/38/EG eller artikel 21 i EUF-fördraget, med undantag för arbetstagare, egenföretagare eller personer som behåller sådan ställning, deras familjemedlemmar samt tredjelandsmedborgare som åtnjuter fri rörlighet likvärdig med den som gäller andra unionsmedborgare än arbetstagare, egenföretagare eller personer som behåller sådan ställning enligt ett avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredjeländer, å andra sidan, och deras familjemedlemmar.

4.    Genom avvikelse från artikel 13.2 och endast innan fem år av laglig och oavbruten bosättning på den andra medlemsstatens territorium har avslutats, får denna fatta beslut om att avsluta den lagliga vistelsen för en i EU varaktigt bosatt person som inte längre är anställd eller egenföretagare, om vederbörande inte har tillräckliga försörjningsmedel för sig själv och sina familjemedlemmar och en heltäckande sjukförsäkring för att inte bli en orimlig belastning för den medlemsstatens sociala trygghetssystem.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

25.    Förfarandet i artikel 7 ska tillämpas vid inlämnande och prövning av ansökan om ställning som varaktigt bosatt ⌦ i EU ⌫ i den andra medlemsstaten. För utfärdande av uppehållstillstånd ska bestämmelserna i artikel 8 gälla. Om ansökan avslås, ska förfarandegarantierna i artikel 10 gälla.

KAPITEL IV    

SLUTBESTÄMMELSER

⇩ nytt

Artikel 27 
Tillgång till information 

1.    Medlemsstaterna ska för personer som ansöker om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta underlätta tillgången till information

(a)om de styrkande handlingar som krävs för en ansökan,

(b)om de villkor för erhållande av status och bosättning som är tillämpliga på tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, inbegripet deras rättigheter och skyldigheter samt rättssäkerhetsgarantier.

2.    När medlemsstaterna utfärdar nationella uppehållstillstånd i enlighet med artikel 14, ska de säkerställa samma tillgång till information om EU-tillståndet för varaktigt bosatta som den som ges om sådana nationella uppehållstillstånd.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

Artikel 2824

Rapporteringsskyldighet och ”rendez-vous”-klausul

Kommissionen ska med jämna mellanrum, och första gången senast den 23 januari 2011 ⌦ [två år efter det att övergångsperioden har löpt ut] ⌫ rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna, och vid behov föreslå ⌦ alla ⌫ nödvändiga ⌦ ändringar som anses nödvändiga ⌫. Dessa ändringsförslag ska ⌦ , om nödvändigt, ⌫ vara prioriterade enligt artiklarna 4, 5, 9, 11 12 och kapitel III.

⇩ nytt

I ovannämnda rapport ska kommissionen särskilt bedöma effekterna av den uppehållsperiod som krävs enligt artikel 4.1 på integrationen av tredjelandsmedborgare, inbegripet de eventuella fördelarna med att förkorta denna period, bland annat med hänsyn till de olika faktorer som är relevanta för integrationen av tredjelandsmedborgare i olika medlemsstater.

 🡻 2011/51/EU artikel 1 led 10

⇨ nytt

Artikel 2925

Kontaktpunkter

Medlemsstaterna ska upprätta kontaktpunkter med ansvar för att ta emot och överföra den information och dokumentation som avses i artiklarna 8, ⇨ 9, ⇦1213, 1921, 19a22, 22 25 och 2326.

🡻 2003/109/EG (anpassat)

⇨ nytt

Medlemsstaterna ska upprätta ett lämpligt samarbete om det informations- och dokumentationsutbyte som anges i det första stycket.

Artikel 3026

Införlivande

1.    Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa ⌦ artikel 1 b, artikel 4.1–3 och 5, artikel 5.2 och 4, artikel 7.1, 2 och 4, artikel 8.3, artikel 9.1 c, 2, 5 och 6, artikel 10.3, artikel 11, artikel 14, artikel 12.1, leden d och f, 2, 5 och 7, artikel 13, artikel 15, artikel 16.1, artikel 17.1, 2, 4 och 5, artikel 18.1, artikel 20, artikel 21.1 och 4, artikel 24, artikel 25.1, 2 och 3, artikel 26.2 till 4, artikel 27, artikel 28, och artikel 29 ⌫ i detta direktiv  senast den 23 januari 2006 ⇨ […] ⇦. De ska ⌦ genast överlämna texten till dessa bestämmelser ⌫ forthwith inform till kommissionen thereof.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. ⌦ De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. ⌫  Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. ⌦ Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda. ⌫

⌦ 2.    Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. ⌫

⌦ Artikel 31 ⌫

⌦ Upphävande ⌫

⌦ Direktiv 2003/109/EG, ändrat genom det direktiv som anges i del A i bilaga II, ska upphöra att gälla med verkan från och med [dagen efter den dag som anges i artikel 31.1 första stycket i detta direktiv], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande med nationell rätt av direktivet som anges i del B i bilaga II. ⌫

⌦ Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II. ⌫

Artikel 3227

Ikraftträdande ⌦ och tillämpning ⌫

Detta direktiv träder i kraft den ⌦ tjugonde ⌫ dagen ⌦ efter det att ⌫ det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

⌦ Artiklarna 1, led a, artikel 3, artikel 4.4 och 6, artikel 5.1 och 2, artikel 6, artikel 7.3, artikel 8.2 och 4–6, artikel 9.1, leden a och b, 2–4, 7 och 8, artikel 10.1 och 2, artikel 12.1, leden a–c, och e–h, 3, 5 och 7, artikel 13.1 och 3–9, artikel 16.2–4, artikel 17.2 och 3, artikel 18.2–5, artikel 19, artikel 20, artikel 21.2 och 3, artikel 22, artikel 23, artikel 25.3 och 4, artikel 26.1 och 3 ska tillämas från och med [dagen efter det datum som anges i artikel 30.1 flörsta stycket….]. ⌫

Artikel 3328

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med ⌦ fördragen ⌫ Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i Bryssel den

(1)     COM(2020) 609 final

(2)    COM(2022) 655.

(3)    COM(2022) 657.

(4)     https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Migration_and_migrant_population_statistics#Migrant_population:_23_million_non-EU_citizens_living_in_the_EU_on_1_January_2020  

(5)     http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=migr_reslong&lang=en  

(6)    Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).

(7)     https://ec.europa.eu/home-affairs/what-we-do/policies/legal-migration/fitness-check_en#:~:text =

(8)     KOM(2011)585 , första genomföranderapporten, och COM(2019)161 , andra genomföranderapporten.

(9)    Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om nya vägar för laglig arbetskraftsmigration (2020/2010(INI))

(10)    Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om politik och lagstiftning om laglig migration (2020/2255(INL) .

(11)     COM(2020) 609 final

(12)    Rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (EUT L 155, 18.6.2009, s. 17), ändrat genom direktiv (EU) 2021/1883 av den 20 oktober 2021 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning och om upphävande av rådets direktiv 2009/50/EG (EUT L 382, 28.10.2021, s. 1).

(13)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (EUT L 343, 23.12.2011, s. 1), Omarbetningen av direktivet om ett kombinerat tillstånd ingår också i kompetenspaketet.

(14)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 21.5.2016, s. 21).

(15)    Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).

(16)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EU av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

(17)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

(18)    COM(2020) 758 final.

(19)    COM(2020) 456 final.

(20)    COM(2020) 274 final.

(21)    Åtgärder som föreslås på området laglig invandring ska emellertid ”inte inverka på medlemsstaternas rätt att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa från ett tredjeland till deras territorium för att där söka sysselsättning som arbetstagare eller egenföretagare” (artikel 79.5 i EUF-fördraget).

(22)    Se kontrollen av ändamålsenligheten, s. 3.

(23)     https://ec.europa.eu/home-affairs/system/files/2019-03/201903_legal-migration-check-annex-3aii-icf_201806.pdf  

(24)     https://ec.europa.eu/home-affairs/content/public-consultation-future-eu-legal-migration_en  

(25)    ICF, studie till stöd för konsekvensbedömningarna av översynen av direktiv 2003/109/EG och direktiv 2011/98/EU.

(26)    EMN (2021) Ad Hoc Query 2021.36 till stöd för en konsekvensbedömning av översynen av direktivet om ett kombinerat tillstånd.

(27)    Se Europeiska kommissionens handlingsplan för integration och inkludering 2021–2027.

(28)    En halvtidsöversyn av kommissionens handlingsplan kommer att genomföras i slutet av 2024.

(29)     https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/2021_commission_work_programme_annexes_en.pdf  

(30)    Kommissionens rapport om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i Europeiska unionen, COM (2019) 12 final.

(31)    Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).

(32)    Se del A i bilaga II.

(33)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ((EUT L 158, 30.4.2004, s. 77). 

(34)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

(35)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005, s. 22).

(36)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EU av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

(37)    Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).

(38)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

(39)    Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1).

(40)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).

(41)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.4.2022

COM(2022) 650 final

BILAGOR

till

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om varaktigt bosatta tredjelandsmeborgares ställning (omarbetning)

{SEC(2022) 200 final} - {SWD(2022) 650 final} - {SWD(2022) 651 final}

🡹 

BILAGA I

Del A

Upphävt direktiv med en förteckning över ändringar av detta 
(som det hänvisas till i artikel 31)

Del B

Tidsfrister för införlivande med nationell rätt 
(som det hänvisas till i artikel 31)

_____________

BILAGA II

Jämförelsetabell

_________