52018DC0422

(4)Vid programplaneringen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna för 2014–2020 har relevanta landsspecifika rekommendationer beaktats. Enligt artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 5 får kommissionen begära att en medlemsstat ska se över och föreslå ändringar av sin partnerskapsöverenskommelse och av relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet. Kommissionen har i riktlinjerna för tillämpning av åtgärder som sammanlänkar effektiva europeiska struktur- och investeringsfonder med sund ekonomisk styrning beskrivit närmare hur den kommer att tillämpa denna bestämmelse 6 .

(5)Rumänien omfattas för närvarande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del. I konvergensprogrammet för 2018 planerar regeringen ett samlat underskott på 2,95 % av BNP 2018, och räknar med att det därefter kommer att minska gradvis till 1,45 % av BNP 2021. Det medelfristiga budgetmålet, dvs. ett strukturellt underskott på 1 % av BNP, räknar man inte med att nå under programperioden fram till 2021. Det omräknade strukturella saldot väntas ligga på -2,1 % 2021. Enligt konvergensprogrammet kommer den offentliga skuldkvoten att ligga kvar under 40 % av BNP fram till 2021. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för de här budgetprognoserna är gynnsamt. För övrigt har de åtgärder som ska stödja de planerade underskottsmålen inte beskrivits tillräckligt.

(6)Den 16 juni 2017 beslutade rådet i enlighet med artikel 121.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) att en konstaterad betydande avvikelse från det medelfristiga målet inträffade i Rumänien 2016. På grund av den fastställda betydande avvikelsen rekommenderade rådet den 16 juni 2017 Rumänien att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de primära offentliga nettoutgifterna 7 inte ökade nominellt mer än 3,3 % 2017, vilket motsvarar en årlig strukturell anpassning på 0,5 % av BNP. Den 5 december 2017 fann rådet att Rumänien inte hade vidtagit verksamma åtgärder som svar på rådets rekommendation av den 16 juni 2017 och utfärdade en reviderad rekommendation. I den nya rekommendationen uppmanade rådet Rumänien att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de primära offentliga nettoutgifterna inte ökar nominellt mer än 3,3 % 2018, vilket motsvarar en årlig strukturell anpassning på 0,8 % av BNP. Den XX juni 2018 fann rådet att Rumänien inte hade vidtagit verksamma åtgärder som svar på rådets rekommendation av den 5 december 2017. Baserat på 2017 års faktiska utfall konstaterades i Rumänien en betydande avvikelse från den rekommenderade anpassningen 2017. I enlighet med artikel 121.4 i EUF-fördraget och artikel 10.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97 utfärdade kommissionen den 23 maj 2018 en varning till Rumänien om att en betydande avvikelse från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet konstaterades 2017. Den XX juni 2018 antog rådet därefter ännu en rekommendation där det bekräftas att Rumänien måste vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de primära offentliga nettoutgifterna inte ökar nominellt mer än 3,3 % 2018, vilket motsvarar en årlig strukturell anpassning på 0,8 % av BNP. Enligt kommissionens vårprognos 2018 finns det en risk för avvikelse från den rekommendationen 2018.

(7)Den XX juni 2018 rekommenderade rådet Rumänien att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de primära offentliga nettoutgifterna inte ökar nominellt mer än 5,1 % 2019, vilket motsvarar en årlig strukturell anpassning på 0,8 % av BNP. Enligt kommissionens vårprognos 2018 finns det en risk för avvikelse från det kravet 2019. Baserat på kommissionens vårprognos 2018 väntas vidare ett underskott i de offentliga finanserna på 3,4 % och 3,8 % av BNP för 2018 och 2019, vilket är över referensvärdet på 3 % i fördraget. Sammantaget anser rådet att väsentliga ytterligare åtgärder kommer att behövas från och med 2018 om Rumänien ska lyckas följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler, mot bakgrund av kraftigt försämrade ekonomiska utsikter och i överensstämmelse med rekommendationen till Rumänien av den XX juni 2018 för korrigering av den betydande konstaterade avvikelsen från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet.

(8)Rumäniens finanspolitiska planering bortser många gånger från budgetramen trots att landet behöver en ansvarsfull finanspolitik. Rumäniens lag om finanspolitiskt ansvar införlivar finanspakten med nationell lagstiftning. Reglerna i lagen är bra, men i praktiken tillämpas de ofta inte. Det strukturella underskottet ökade 2016 över det medelfristiga målet, vilket strider mot underskottsregeln. Budgeten för såväl 2017 som 2018 inriktades på ett samlat underskott på 3 % av BNP, vilket innebär en försämring av det strukturella saldot jämfört med regeln. De två ändringar i budgeten som gjordes under 2017 bröt mot förbuden att öka taken för de totala och primära underskotten respektive öka personalstyrkan och de totala offentliga utgifterna under det löpande budgetåret. Dessutom lämnades 2017, liksom tidigare år, uppdateringen av den finanspolitiska strategin till parlamentet långt efter föreskriven sista dag, vilket omöjliggör långsiktig budgetplanering.

(9)Skattedisciplinen är fortfarande låg, särskilt när det gäller att betala mervärdesskatt. Rumänien har haft begränsad framgång under det senaste året med den upprepade landsspecifika rekommendationen att stärka skattedisciplinen och skatteuppbörden. Skillnaden mellan den mervärdesskatt som förväntas i teorin och den som faktiskt inbetalas är fortfarande mycket stor. För att förbättra efterlevnaden införde myndigheterna delbetalningar. Detta är valfritt, utom för insolventa företag och skattebetalare med stora utestående momsskulder. Systemet har dock ännu inte gett några synbara resultat. Planen att använda elektroniska kassaapparater anslutna till skattemyndighetens it-system väntar fortfarande på att sättas i verket.

(10)Den finansiella sektorn fungerar allt bättre, men vissa tendenser påkallar vaksamhet. Banksektorn är väl kapitaliserad, och kvaliteten på tillgångarna har blivit bättre. Dock kräver flera initiativ till lagstiftning, som kan inverka negativt på avvecklingen av nödlidande lån liksom på krediter och investeringar, noggrann uppföljning. Den senaste tidens neddragning av bidragen till de förfinansierade pensionsfonderna i den andra pelaren har lindrat finanspolitiska bekymmer i det korta perspektivet, men den kan få negativa återverkningar på kapitalmarknaderna.

(11)Läget på arbetsmarknaden har stramats åt till följd av att fler är i sysselsättning och att den arbetsföra befolkningen krymper på grund av att befolkningen åldras och många utvandrar. Samtidigt har Rumänien stor outnyttjad arbetskraftspotential, och flera grupper såsom unga, romer, långtidsarbetslösa och personer med funktionshinder har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Under det senaste året har framstegen i Rumänien varit små med den landsspecifika rekommendationen att stärka riktade aktiveringsåtgärder och integrerade offentliga tjänster med fokus på grupper som befinner sig längst från arbetsmarknaden. Trots ökade ekonomiska incitament för rörlighet har deltagandet i aktiva arbetsmarknadsåtgärder förblivit mycket lågt, och den administrativa bördan har varit stor. De offentliga sysselsättningsprogrammen med lokal förankring har lyckats dåligt med att ge deltagarna relevant kompetens och stödja övergången till vanlig sysselsättning. Det finns ingen uppföljning på individnivå för långtidsarbetslösa och personer som får socialt bistånd. Samarbetet mellan å ena sidan offentliga arbetsförmedlingar, å andra sidan social- och utbildningstjänsteleverantörer eller externa leverantörer är begränsat.

(12)Risken för fattigdom eller social utestängning är mycket hög. Barnfamiljer, personer med funktionsnedsättning, romer och landsbygdsbefolkningen drabbas särskilt hårt. De stora inkomstskillnaderna håller i sig, också för att skatte- och bidragssystemet lyckas dåligt med att mildra inkomstskillnader förorsakade av marknaden. Det sociala referensindexet, som utgör underlag för beräkningen av de viktigaste sociala förmånerna har inte uppdaterats sedan 2008. Lagen om inkluderande minimiinkomst, som planerades för 2018, hade gett det sociala biståndet bättre täckning och fått det att räcka bättre. Men ikraftträdandet sköts upp i mer än ett år. Den lägre pensionsåldern för kvinnor leder till lägre pensioner, vilket förvärrar fattigdomen bland äldre och skillnaderna i sysselsättning mellan könen.

(13)Arbetsmarknadens parter tar mycket liten del i arbetet med att utforma och genomföra ekonomiska och sociala reformer. Det tas ofta ingen hänsyn till synpunkter från arbetsmarknadens parter, inte ens när de är överens. Rumäniens regelverk för kollektiva avtalsförhandlingar bäddar inte för fungerande arbetsmarknadsrelationer. Dialogen mellan arbetsmarknadens parter kännetecknas av låg kollektivförhandlingsnivå, särskilt på sektorsnivå, och litet medlemskap i fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Höga krav på representativitet och vaga sektorsdefinitioner är bland de största hindren för en ändamålsenligare dialog mellan arbetsmarknadens parter. Lagändringar inriktade på ett bättre regelverk har gjort få framsteg hittills.

(14)Under de senaste åren har minimilönen höjts flera gånger på ett godtyckligt sätt. Sedan 2015 har nettominimilönen stigit med mer än 60 %. 2017 fick ungefär 30 % av arbetstagarna minimilönen, vilket betyder att löneskalan är kraftigt sammanpressad. Ett förslag till en objektiv mekanism för höjningar av minimilönen har godkänts av arbetsmarknadens parter men inte satts i verket av regeringen.

(15)Kompetensutbudet släpar efter i förhållande till ekonomins behov. Låg utbildningsnivå i grundläggande färdigheter och digital kompetens har en negativ effekt på konkurrenskraften, sysselsättningen och konvergensen. Få deltar i vuxenutbildning. Ett system för att anpassa de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna till efterfrågan på kompetens har ännu inte införts, och förmågan att förutse kommande kompetensbehov och uppskatta de förväntade effekterna av den nya tekniken är svag. Utbildning till praktiska yrken är fortfarande ett andrahandsval, och utbildningarna är inte tillräckligt väl anpassade till arbetsmarknadens behov eller till specialiseringsstrategierna på region- eller branschnivå.

(16)Utbildningssystemets svaga resultat är en del av förklaringen till de stora skillnaderna mellan människors framtidsutsikter och till Rumäniens tillväxtutsikter i ett längre perspektiv. Att erbjuda inkluderande, grundläggande kvalitetsutbildning är en utmaning, särskilt för romer och barn på landsbygden. Det behövs en övervakningsmetod för att tackla segregeringen i skolan. Andelen elever som lämnar skolan i förtid sjunker men är fortfarande hög. Ett system som varnar tidigt och fångar upp barn på väg att hoppa av skolan håller på att utvecklas, men fokus på kvalitetsutbildning är svagt. Trots vissa insatser står kvalitetssäkringsarbetet i skolor och i den högre utbildningen inför utmaningar. Mycket få skaffar sig högskoleutbildning. Relativt lite investeras i utbildning, och missgynnade skolor i synnerhet saknar lämpligt stöd.

(17)Befolkningens hälsa är bättre, men den ligger fortfarande under EU-standard. Tillgången till hälso- och sjukvård är fortfarande en utmaning, med negativ inverkan på barns utveckling, anställbarhet och hälsosamt åldrande. Låg finansieringsgrad och ineffektiv resursanvändning hämmar hälso- och sjukvårdssystemet, detta mot bakgrund av stor brist på läkare och sjuksköterskor. Tillgången till hälso- och sjukvården inskränks av vanligt förekommande underhandsbetalningar och de långa avstånden till hälso- och sjukvårdsinrättningar. Rumänien har gjort vissa framsteg med den landsspecifika rekommendationen att bekämpa informella betalningar, och ett tillsynssystem håller på att införas, men de konkreta resultaten har ännu inte bedömts. Den landsspecifika rekommendationen att växla till öppenvård har haft begränsad framgång hittills. Det pågående arbetet på att genomföra den nationella hälsostrategin hålls tillbaka av ändrade prioriteringar och dålig investeringsplanering.

(18)Strategisk planering, den offentliga samrådsprocessen och lagstadgade konsekvensbedömningar har litet inflytande över utformningen, genomförandet och uppföljningen av politiken. Detta skadar regelverkens kvalitet och förutsägbarhet. Återkommande ändringar i lagstiftningen, t.ex. ändringar i skattelagen, inverkar vidare negativt på företagsklimatet. Berörda parters medverkan vid utformningen och genomförandet av reformerna är svag, och någon genuin dialog förekommer sällan, trots att de relevanta institutionella strukturerna finns. Former för att hantera de berörda parternas synpunkter i offentliga samråd ger inte några garantier för ordentlig uppföljning. Detta exemplifierades nyligen när man avstod från ett förslag om en objektiv metod för att höja minimilönen, trots att det var godkänt av arbetsmarknadens parter och hade åtgärdat en landsspecifik rekommendation. Inga konkreta resultat har uppnåtts på reformer av den offentliga förvaltningen. Antagandet av relevant lagstiftning om personalförvaltning i den offentliga förvaltningen har försenats. Regeringens generalsekretariat spelar en begränsad roll vid kvalitetskontroll av politikens utformning.

(19)Låg kvalitet på infrastrukturen, bl.a. på områdena transporter, avfall och avloppsvatten, begränsar Rumäniens tillväxtutsikter. Offentliga investeringar kännetecknas av låg effektivitet särskilt vid projektberedning och prioritetssättning. Väg-, järnvägs- och vattenledsinfrastrukturens allmänna skick och tillförlitlighet kommer fortfarande till korta, reformen av transportsektorn går framåt mycket långsamt. Framstegen i reformen av avfallsförvaltningen är också långsamma, medan sektorerna för fast avfall och för avloppsvatten båda står inför utmaningar. Huvudplanen för transporter och den nationella planen för avfallsförvaltning är tänkta att ge handfast ledning för investeringar och att stärka förvaltningsförmågan i sektorn, men samordningen mellan projektplanering och strategisk planering har hittills varit begränsad. Rumänien gjorde vissa framsteg med den landsspecifika rekommendationen att stärka prioritetssättningen och beredningen för offentliga investeringsprojekt.

(20)Effektiv och transparent offentlig upphandling är fortfarande centralt för att Rumänien ska kunna nå strategiska mål och ta itu med viktiga utmaningar, däribland effektiva offentliga utgifter, kamp mot korruption samt främjande av innovation och hållbar tillväxt för alla. Rumänien har gjort vissa framsteg med de landsspecifika rekommendationerna att genomföra strategin för offentlig upphandling, men planen har ännu inte genomförts fullt ut. Samtidigt är det fortfarande en utmaning att öka effektiviteten i offentlig upphandling och att använda den mer strategiskt, att säkerställa verksam revision och bekämpa bedrägerier. Det krävs kontinuerlig övervakning av att vidtagna åtgärder förblir i kraft och av att reformer inte avvecklas. Svårigheterna att uppnå effektivitet och transparens i offentliga upphandlingar gäller i synnerhet de stora infrastrukturinvesteringarna i regionsjukhusen i Iaşi, Cluj och Craiova.

(21)Statsägda företag har en nyckelroll i sådana viktiga infrastruktursektorer som energi och järnvägar. Men operativt och finansiellt presterar de sämre än de privata motsvarigheterna. Styrningen av de statsägda företagen har avsevärt försvagats på senare tid, med som resultat att framstegen med landsspecifika rekommendationer från 2015 och 2016 gått tillbaka. Det är inte bara så att tillämpningen av den nya lagstiftningen har varit långsam, det pågår också försök att undandra ett antal företag från dess tillämpningsområde. Vidare har offentliggörandet av ekonomiska uppgifter om statsägda företag försenats. Ett resultat av detta är att grundläggande förutsättningar för effektiv användning av offentliga resurser skadas, och utrymme medges för snedvridande investeringsbeslut. I februari 2018 uppmanade konstitutionsdomstolen parlamentet att se över undantagen.

(22)Utvecklingen under det gångna året har inneburit ett ifrågasättande av huruvida Rumäniens betydande framsteg när det gäller att reformera rättsväsendet och bekämpa korruption på hög nivå är oåterkalleliga och uthålliga. Rättsväsendets oberoende ifrågasätts och de rättsliga institutionerna och den rättsliga ramen för bekämpning av korruption utsätts för påtryckningar, medan arbetet på de återstående utmaningarna hålls tillbaka alltmer. Genomförandet av den nationella strategin 2016–2020 för korruptionsbekämpning och arbetet på ytterligare åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption framskrider på teknisk nivå, men mer påtagligt politiskt stöd behövs, eftersom korruption och problem med förvaltningen av den offentliga sektorn kvarstår på alla nivåer och är bland de viktigaste utmaningarna för företagsklimatet.

(23)Inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen fortsätter kommissionen att övervaka reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption i Rumänien. Därför omfattas de områdena inte av de landsspecifika rekommendationerna för Rumänien, men de har betydelse för utvecklingen av en positiv socioekonomisk miljö i landet.