MOTIVERING

1.           BAKGRUND

De åtgärder som vidtogs både i och utanför Europa som en direkt följd av krisen inriktades främst på det akuta behovet av att stabilisera finanssystemet. Den roll som banker, hedgefonder, kreditvärderingsinstitut, tillsynsmyndigheter eller centralbanker har spelat har ifrågasatts och analyserats djupgående i många olika sammanhang, men frågan om vilken roll som revisorerna spelade – eller kunde ha spelat – har hittills endast uppmärksammats i begränsad omfattning. Mot bakgrund av att flera banker under åren 2007–2009 uppvisade enorma förluster på sina placeringar både i och utanför balansräkningen, är det svårt att förstå för många människor och investerare hur revisorerna kunde godkänna sina kunders (särskilt banker) revisionsberättelser för dessa perioder.

Mellan oktober 2008 och oktober 2009 användes 4 588,9 miljarder euro av skattebetalarnas pengar för att hjälpa banker, och sådant stöd utgjorde 39 procent av BNP för EU 27 år 2009[1]. Med tanke på detta står det helt klart att alla komponenter i finanssystemet behöver förbättras.

Grundliga revisioner är en central faktor för att återställa förtroendet på marknaderna eftersom de bidrar till att skydda investerarna och ger lättillgänglig, kostnadseffektiv och tillförlitlig information om företagens årsbokslut. Detta kan också bidra till att minska de granskade företagens kapitalkostnader genom att insynen i och tillförlitligheten hos årsboksluten ökas.

Det är också viktigt att betona att revisorerna har anförtrotts uppdraget att utföra lagstadgade revisioner. De fullgör sin samhälleliga uppgift genom att yttra sig om huruvida de granskade enheternas räkenskaper ger en sann och rättvisande bild. De granskade enheterna får i sin tur begränsad ansvarsskyldighet och/eller möjlighet att erbjuda tjänster inom den finansiella sektorn.

Före 1984 reglerades lagstadgad revision delvis av EU-lagstiftning, och det året antogs ett direktiv (direktiv 1984/253/EEG) som harmoniserade förfarandena för godkännande av revisorer. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (nedan kallat direktiv 2006/43/EG), som antogs 2006, breddades det tidigare direktivets tillämpningsområde betydligt. Den höga koncentrationen på revisionsmarknaden och den mängd godkännandeförfaranden som krävs för att erbjuda gränsöverskridande lagstadgad revision hindrar små och medelstora revisionsföretag från att dra nytta av den inre marknaden. I linje med Europa 2020-strategin[2], där det krävs en förbättring av företagsklimatet, syftar förslaget till att förbättra den inre marknaden för lagstadgad revision så att små och medelstora företag ska kunna växa och nya aktörer ska kunna komma in på marknaden.

Detta förslag från kommissionen om ändringar i direktivet om lagstadgad revision kommer att åtföljas av ett förslag till förordning om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse.[3] De båda förslagen ingår i den pågående lagstiftningsreformen av olika delar av finanssektorn. Eftersom revision skapar trygghet i fråga om räkenskapernas sanningsenlighet är den fortfarande en av de viktigaste grundstenarna för den finansiella stabiliteten. Arbete pågår också med andra övergripande initiativ, exempelvis företagsstyrning, redovisning och kreditvärderingar, som kompletterar detta förslag. Inget av initiativen överlappar varandra.

Förslaget omfattar ändringar av bestämmelserna om godkännande och registrering av revisorer och revisionsföretag, de nuvarande principerna i direktivet om lagstadgad revision i fråga om yrkesetik, tystnadsplikt, oberoende och rapportering samt tillhörande tillsynsbestämmelser som ska fortsätta att tillämpas på revision av företag som inte är av allmänt intresse.

2.           SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER

Kommissionen genomförde ett samråd mellan den 13 oktober och den 8 december 2010[4].

Sammanlagt mottogs nästan 700 svar från ett antal olika intressenter, bland annat branschverksamma, tillsynsansvariga, investerare, akademiker, företag, statliga myndigheter, branschsammanslutningar och privatpersoner.

Samrådet visade att det både finns en önskan om och ett motstånd mot förändringar. De intressenter som för närvarande är väletablerade motsätter sig särskilt förändringar. Däremot ansåg i synnerhet små och medelstora branschverksamma och investerare att den senaste tidens finanskris har belyst allvarliga brister i systemet. En sammanfattning av de svar som mottagits på det offentliga samrådet finns på

http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/docs/2010/audit/summary_responses_en.pdf

Vid en högnivåkonferens om revision som anordnades av kommissionen den 10 februari 2011[5] gavs ytterligare möjligheter till diskussioner.

Den 13 september 2011 antog Europaparlamentet ett initiativbetänkande om kommissionens grönbok. I betänkandet uppmanar parlamentet kommissionen att öka insynen och konkurrensen på revisionsmarknaden[6]. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) antog ett liknande yttrande den 16 juni 2011.[7]

Medlemsstaterna uppmärksammades också på dessa frågor vid mötet i kommittén för finansiella tjänster den 16 maj 2011 och vid mötet i rådgivande revisionskommittén den 24 juni 2011.

3.           KONSEKVENSANALYS

I linje med sin politik för bättre lagstiftning har kommissionen gjort en konsekvensanalys av de olika politiska alternativen. Bland de olika frågor som undersöktes berörde vissa enbart lagstadgad revision av företag av allmänt intresse, medan andra berörde lagstadgad revision i allmänhet. Slutsatsen blev att det krävs mer detaljerade regler för revision av företag av allmänt intresse och att det skulle behövas en särskild rättsakt för detta. Direktivet om lagstadgad revision skulle ha kvar sin allmänna räckvidd.

När det gäller de frågor som ligger inom räckvidden för det senare direktivet undersöktes följande problem:

– Stora administrativa bördor till följd av fragmenterad nationell lagstiftning.

– Endast tillåtet att tillhandahålla gränsöverskridande lagstadgad revision om en revisor klarar ett lämplighetsprov och blir godkänd och registrerad i varje medlemsstat.

– Brist på gemensamma standarder i hela EU för revisionssed, oberoende och internkontroll hos revisionsföretag.

– Revisionsstandarderna tar inte hänsyn till de reviderade företagens storlek, särskilt i fråga om små och medelstora företag.

– Liknande problem när det gäller tillsyn av företag som inte är av allmänt intresse.

Utöver de extra kostnaderna för att uppfylla kraven leder detta till orättvisa villkor för revisionsföretag och lagstadgade revisorer i EU och små möjligheter att bedriva affärsverksamhet för små och medelstora revisionsföretag.

I konsekvensanalysen konstaterades att följande alternativ skulle vara bäst för att förbättra den rådande situationen:

– Underlätta gränsöverskridande erkännande av revisorers kompetens: Princip om ömsesidigt erkännande av revisionsföretag och lagstadgade revisorer i hela EU.

– Harmonisera standarderna för revisionssed, oberoende och intern kontroll hos revisionsföretag i hela EU genom att införa internationella revisionsstandarder för att se till att samma revisionsstandarder tillämpas i hela EU. Vid behov kan nationella tillägg godkännas.

– Anpassa revisionsstandarderna efter den granskade enhetens storlek hos begärande medlemsstater för att det ska vara möjligt att göra en proportionerlig och förenklad granskning av små och medelstora företag.

Dessa frågor berör alla lagstadgade revisorer och revisionsföretag som utför lagstadgad revision av företag som inte är av allmänt intresse. Konsekvensanalysen behandlade också andra områden som enbart berör lagstadgad revision av företag av allmänt intresse.

De olika politiska alternativen och deras konsekvenser för intressenterna diskuteras ingående i konsekvensanalysen, som finns tillgänglig på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/internal_market/auditing/index_en.htm

4.           RÄTTSLIGA ASPEKTER

4.1.      Rättslig grund

Ändringsdirektivet har samma rättsliga grund som direktivet om lagstadgad revision. Förslaget grundas på artikel 50 i fördraget om EU:s funktionssätt, enligt vilken frågor som berör etablering (dvs. som handlar om yrkeskvalifikationer) måste fastställas genom ett direktiv. Det ändrade direktivet har betydelse för EES.

Det nya ändrade direktivet kommer att tillämpas tillsammans med en förordning om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse.

4.2.      Subsidiaritet och proportionalitet

I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som fastställs i artikel 5 i EUF-fördraget, kan målen för förslaget inte i tillräckligt hög grad uppnås av medlemsstaterna, och kan därför bättre uppnås på unionsnivå. Framför allt går det inte att underlätta den gränsöverskridande rörligheten för lagstadgade revisorer och revisionsföretag inom EU utan ett ingripande på unionsnivå. Kommissionens förslag uppfyller subsidiaritetsprincipen eftersom det syftar till att undanröja hindren för utvecklingen av en inre marknad för lagstadgade revisionstjänster och andra tjänster som identifierades under det offentliga samrådet med intressenterna. Dessutom får medlemsstaterna genom det ändrade direktivet möjlighet att själva bestämma hur de ska anpassa revisionsstandarderna efter den granskade enhetens storlek, vilket bör leda till bättre revisionstjänster för de berörda små och medelstora företagen. Vidare uppfyller förslaget proportionalitetsprincipen eftersom samtliga lösningar har utformats för att vara kostnadseffektiva. Förslaget går inte längre än vad som krävs för att uppnå de mål som eftersträvas.

4.3.      Närmare redogörelse för förslaget

De viktigaste ändringarna av direktivet om lagstadgad revision är följande:

1) Uppdelning mellan direktivet om lagstadgad revision och ytterligare en rättsakt om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse (artikel 1)

Kommissionen föreslår att det ändrade direktivet om lagstadgad revision ska tillämpas tillsammans med förordningen om särskilda krav avseende lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning för företag av allmänt intresse. Därför krävs en tydlig uppdelning mellan de båda rättsakterna. De nuvarande bestämmelser i direktivet om lagstadgad revision som enbart avser utförande av lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning för företag av allmänt intresse skulle införlivas och ändras vid behov i förslaget till förordning om särskilda krav avseende lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning för företag av allmänt intresse. Därför bör artiklarna 39–44 och slutet av artikel 22.2 utgå.

Dessutom handlar artikel 1 om det ändrade direktivets tillämplighet på lagstadgade revisioner av företag av allmänt intresse. Artiklarna 3–20 (om revisorers tillträde till marknaden) är tillämpliga på lagstadgade revisorer och revisionsföretag oavsett vilken typ av enhet som granskas. För resten av artiklarna i direktivet är situationen emellertid annorlunda: Artikel 22 om oberoende och objektivitet, artikel 25 om revisionsarvoden, artiklarna 27 och 28 om revisionsberättelser samt artiklarna 29–31 om kvalitetssäkring, utredningar och påföljder kommer inte att vara tillämpliga på företag av allmänt intresse. I dessa frågor kommer det att införas särskilda och mer detaljerade bestämmelser i förordningen. Artiklarna 32–36 om tillsyn kommer endast att vara tillämpliga på lagstadgad revision av företag av allmänt intresse när det gäller kontroll av efterlevnaden av artiklarna 3–20. Slutligen är andra artiklar tillämpliga på revisioner av företag av allmänt intresse och kompletteras genom förordningen om särskilda krav (artiklarna 21, 23, 24, 26, 37 och 38).

2) Definition av lagstadgad revision för att ta hänsyn till det nya redovisningsdirektivet (artikel 2)

Kommissionen föreslår även en ändring i definitionen av lagstadgad revision. För det första kommer lagstadgad revision att fortsätta att omfatta de fall där olika unionsrättsakter medför en skyldighet för vissa företag att låta sina räkenskaper granskas, beroende på deras rättsliga form eller verksamhet. För att garantera en enhetlig revision bör definitionen av lagstadgad revision också omfatta situationer där medlemsstater beslutar att införa en skyldighet för små företag att låta sina räkenskaper granskas.[8] Om ett litet företag frivilligt låter sina räkenskaper granskas bör slutligen även denna granskning betraktas som en lagstadgad revision.

3) Ändring av bestämmelserna om ägande (artiklarna 3 och 22.2)

En annan ändring av direktivet om lagstadgad revision gäller liberaliseringen av bestämmelserna om ägande av revisionsföretag. För närvarande krävs enligt direktivet att godkända revisorer ska inneha en majoritet av rösterna i ett revisionsföretag. Detta krav tas bort i ändringsförslaget och medlemsstaterna får inte längre kräva att lagstadgade revisorer eller revisionsföretag ska inneha ett visst kapital eller en viss andel av rösträtterna i ett revisionsföretag. I den nya artikel 3 behålls emellertid det nuvarande kravet att en majoritet av ledamöterna av revisionsföretagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska vara revisionsföretag eller lagstadgade revisorer.

Möjligheten till ett bredare ägande skulle underlätta revisionsföretagens tillgång till kapital, vilket i sin tur skulle kunna leda till ett ökat antal leverantörer av revisionstjänster och uppmuntra nya aktörer på marknaden, även genom ökad kapitalanskaffning på offentliga marknader.

4) ”Pass” för revisionsföretag (artiklarna 3b, 15 och 17)

Enligt förslaget till ändring av direktivet skulle revisionsföretag få tillhandahålla lagstadgad revision i andra medlemsstater än den medlemsstat där de har blivit godkända, förutsatt att den huvudansvariga revisor som leder revisionen är godkänd som revisor i den berörda medlemsstaten. På så sätt skulle den börda som de många godkännandeförfarandena medför minskas och samtidigt skulle det öppna för framväxten av verkligt EU-omfattande revisionsföretag. Ett sådant automatiskt erkännande av revisionsföretag skulle inte innebära någon försämring av tillsynskvaliteten eftersom tillsynsmyndigheterna även fortsättningsvis skulle vara skyldiga att övervaka revisionsarbetet i deras respektive medlemsstat.

När ett godkännande har utfärdats i hemmedlemsstaten får värdmedlemsstaten dock kräva någon form av registrering av revisionsföretag från andra medlemsstater. Denna registrering bör göras i enlighet med artiklarna 15 och 17 som också gäller registreringen av lokala revisionsföretag.

5) Pass för lagstadgade revisorer (artikel 3a) och en ”uppmjukning” av villkoren för att en lagstadgad revisor ska godkännas i en annan medlemsstat (artikel 14)

De föreslagna ändringarna i fråga om godkännande av lagstadgade revisorer från andra medlemsstater är anpassade efter bestämmelserna i direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer[9].

Genom artikel 3a skulle lagstadgade revisorer få möjlighet att tillhandahålla gränsöverskridande revisionstjänster på tillfällig basis. Villkoren i artiklarna 5–9 i direktivet om yrkeskvalifikationer skulle vara tillämpliga, särskilt skyldigheten att underrätta den berörda behöriga myndigheten om sin avsikt att tillhandahålla tjänsterna i fråga.

Genom den ändrade artikel 14 får medlemsstaterna möjlighet att låta en lagstadgad revisor som är godkänd i en annan medlemsstat välja mellan en anpassningsperiod och ett lämplighetsprov om den revisorn vill upprätta en stadigvarande etablering i den medlemsstaten.

När det gäller kraven i lämplighetsprovet har det inte gjorts några väsentliga ändringar i artikel 14. Syftet med provet bör vara att bedöma den lagstadgade revisorns kunskaper om gällande lagar och förordningar för att utföra lagstadgad revision i den medlemsstaten.

Under anpassningsperioden, som bör erbjudas den sökande som ett alternativ till lämplighetsprovet, ska den lagstadgade revisorn få utföra lagstadgad revision i en annan medlemsstat än den som revisorn är godkänd i, under övervakning av en lokal revisor. Anpassningsperiodens längd är tre år.

När det gäller tillsynen av lagstadgade revisorer från andra medlemsstater ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten vara den offentliga myndighet som har ansvaret för den lagstadgade revisorns status och för bedömningen av den utbildning som revisorn har fått under anpassningsperioden, eftersom det är den lämpligaste myndigheten för detta.

6) Krav på att behöriga myndigheter ska samarbeta i fråga om utbildningskrav och lämplighetsprov (artiklarna 6 och 14)

För att skapa större konvergens på unionsnivå mellan revisorers utbildningskvalifikationer måste de behöriga nationella myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen av lagstadgade revisorer samarbeta. Det krävs också samarbete på unionsnivå för att harmonisera kraven i lämplighetsprovet för lagstadgade revisorer, så att provet blir mer förutsägbart och öppet.

7) Revisionsstandarder och revisionsberättelser (artikel 26)

För att höja kvaliteten i de lagstadgade revisioner som utförs i unionen krävs det enligt förslaget att medlemsstaterna ska se till att lagstadgade revisorer och revisionsföretag utför revisioner i enlighet med internationella revisionsstandarder.

Eftersom förslaget till förordning avseende särskilda krav på lagstadgad revision av företag av allmänt intresse omfattar detaljerade bestämmelser om revisionsberättelsen ska artikel 28.2 utgå.

8) Nya regler för behöriga myndigheter (artiklarna 32 och 32a)

För närvarande krävs det enligt direktivet om lagstadgad revision att medlemsstaterna ska organisera ett offentligt tillsynssystem för lagstadgade revisorer och revisionsföretag. I praktiken innebär detta att yrkesorganisationer bland annat kan vara ansvariga för godkännande och registrering av lagstadgade revisorer och revisionsföretag samt för deras externa kvalitetssäkring, utredningar och disciplinära åtgärder. Enligt den nya ändringen ska den behöriga myndighet som ansvarar för den offentliga tillsynen vara en offentlig myndighet som också ska ha ansvaret för godkännande (artiklarna 3 och 32) och kvalitetssäkring (artikel 29).

För att säkerställa att de offentliga myndigheterna för revisorstillsyn fullgör sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt måste de också ha lämpliga befogenheter och resurser för att utföra utredningar och få tillgång till relevanta handlingar hos de lagstadgade revisorerna eller revisionsföretagen (artikel 32.5). Det skulle då inte längre vara möjligt för en yrkesorganisation att ha ansvar för de uppgifter som anges i artikel 32, men den behöriga myndighet som ansvarar för den offentliga tillsynen får delegera vissa av sina uppgifter till andra myndigheter eller organ i fråga om godkännande och registrering av lagstadgade revisorer och revisionsföretag (artikel 32a). En sådan delegering måste omfattas av ett flertal villkor och det organ som har det yttersta ansvaret är den behöriga myndighet som avses i artikel 32 första stycket. Medlemsstaterna ska underrätta varandra om delegeringar som de har gjort.

9) Förbud mot avtalsklausuler som påverkar utseende av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag (artikel 37.3)

När det gäller utseende av lagstadgade revisorer och revisionsföretag innehåller artikel 37 ett förbud mot klausuler där en tredje part föreslår, rekommenderar eller kräver att den granskade enheten ska utse en viss lagstadgad revisor eller ett visst revisionsföretag.

10) Särskilda regler för lagstadgad revision av små och medelstora företag (artiklarna 43a och 43b)

Enligt det färska förslaget från kommissionen ska små företag inte längre vara skyldiga enligt EU-lagstiftningen att låta sina räkenskaper granskas[10], men medlemsstaterna får fortfarande kräva detta. Kravet kommer dock fortfarande att gälla för medelstora företag.

När medelstora företag granskas enligt EU-lagstiftningen ska medlemsstaterna enligt det ändrade direktivet se till att revisionsstandarderna tillämpas på ett sätt som är anpassat efter dessa företags storlek och omfattning. Dessutom bör även små företag som i enlighet med kraven i den nationella lagstiftningen eller frivilligt genomgår revision omfattas av en sådan proportionerlig tillämpning av standarderna. Anpassningen av revisionen efter den granskade enhetens storlek bör leda till bättre revisionstjänster för de berörda små och medelstora företagen och eventuellt också lägre kostnader. Den föreslagna bestämmelsen innehåller ingen detaljerad definition av hur en proportionerlig tillämpning av standarderna ska göras. I enlighet med subsidiaritetsprincipen överlåts det beslutet på medlemsstaterna.

Det är viktigt att betona att små och medelstora företag av allmänt intresse ska omfattas av bestämmelserna i förslaget till förordning om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse.

11) Särskilda regler om delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget (artiklarna 48a, 48b och 48c)

Genom artiklarna 8.3, 22.4, 29.2, 36.7, 45.6, 46.2, 47.3 och 47.5 (delegerade akter och genomförandeakter) anpassas kommittéförfarandena efter artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget, där de nya ramarna för kommissionens genomförandebefogenheter fastställs. När det gäller kommissionens befogenheter att anta genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget, regleras dessa genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[11].

Anpassningen görs från fall till fall för att göra det möjligt att se över de befogenheter som lagstiftarna har gett kommissionen. Kommissionens genomförandebefogenheter ska alltså ses över, så att vissa delar av direktivet ska kunna specificeras och uppdateras och för att kommissionen ska kunna vidta åtgärder för att underlätta samarbetet, dels mellan revisorn och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, dels mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och myndigheterna i tredjeländer inom flera områden som omfattas av direktivet.

I de nya artiklarna 48a, 48b och 48c anges hur kommissionen ska utöva sina delegerade befogenheter, under vilka omständigheter delegeringen kan återkallas av lagstiftarna och under vilka omständigheter Europaparlamentet och rådet kan invända mot en delegerad akt.

5.           BUDGETKONSEKVENSER

Kommissionens förslag har ingen direkt eller indirekt inverkan på Europeiska unionens budget.

2011/0389 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 50,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av förslaget till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[12],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och,

av följande skäl:

(1) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG fastställs villkoren för godkännande och registrering av personer som utför lagstadgade revisioner, de regler för oberoende, objektivitet och yrkesetik som ska tillämpas på dem samt regler för offentlig tillsyn. Dessa regler behöver emellertid harmoniseras ytterligare på unionsnivå för att skapa större öppenhet och förutsägbarhet i de krav som ska tillämpas på dessa personer och för att stärka deras oberoende och objektivitet när de fullgör sina uppgifter. För att förbättra investerarskyddet är det dessutom viktigt att förstärka den offentliga tillsynen av lagstadgade revisorer och revisionsföretag genom att öka oberoendet hos unionens offentliga tillsynsmyndigheter och ge dem tillräckliga befogenheter.

(2) Eftersom företag av allmänt intresse har stor betydelse för allmänheten på grund av deras verksamhets storlek och omfattning eller på grund av verksamhetens art, måste trovärdigheten i de granskade räkenskaperna från företag av allmänt intresse förbättras. Därför har de särskilda bestämmelserna för lagstadgad revision av företag av allmänt intresse som fastställs i direktiv 2006/43/EG vidareutvecklats i förordning (EU) nr [XXX] av den [XXX] om särskilda krav avseende revision av företag av allmänt intresse. Följaktligen bör bestämmelserna om lagstadgad revision av företag av allmänt intresse i direktiv 2006/43/EG utgå ur det direktivet och bör i stället regleras genom förordning (EU) nr [XXX] av den [XXX].

(3) För att revisionsföretag ska kunna växa bör medlemsstaterna låta dem få tillgång till externt kapital. Därför bör medlemsstaterna inte längre kräva att ett lägsta kapitalbelopp eller en lägsta mängd rösträtter i ett revisionsföretag ska innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag, förutsatt att en majoritet av ledamöterna av förvaltningsorganet är revisionsföretag som är godkända i en medlemsstat eller är lagstadgade revisorer med gott anseende.

(4) I enlighet med fördraget omfattar den inre marknaden ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor och tjänster samt etableringsfrihet säkerställs. Det är viktigt att ge lagstadgade revisorer och revisionsföretag möjlighet att utveckla sin verksamhet inom unionen genom att kunna erbjuda sina tjänster i en annan medlemsstat än den där de har godkänts. Genom att lagstadgade revisorer och revisionsföretag får möjlighet att tillhandahålla lagstadgad revision under sitt hemlands yrkestitel i en värdmedlemsstat tillgodoses framför allt behoven hos de grupper av företag som till följd av det ökade handelsflödet på den inre marknaden upprättar årsredovisningar i flera medlemsstater och måste låta dem genomgå revision enligt unionslagstiftningen. Genom att undanröja hindren för utvecklingen av lagstadgade revisionstjänster mellan medlemsstaterna blir det möjligt att skapa en integrerad revisionsmarknad.

(5) Lagstadgad revision kräver tillräckliga kunskaper inom områden som bolagsrätt, skattelagstiftning och samhällslagstiftning, som kan variera mellan medlemsstaterna. För att säkerställa kvaliteten i de lagstadgade revisionstjänster som tillhandahålls inom en medlemsstats territorium bör det därför vara möjligt för den medlemsstaten att kräva en kompensationsåtgärd om en lagstadgad revisor som är godkänd i en annan medlemsstat också vill bli godkänd i den andra medlemsstaten för att upprätta en stadigvarande etablering. En sådan åtgärd bör ta hänsyn till den lagstadgade revisorns yrkeserfarenhet. Den får inte innebära en oproportionerlig börda för den berörda lagstadgade revisorn och inte hindra eller avskräcka från tillhandahållandet av lagstadgade revisionstjänster. Den berörda lagstadgade revisorn bör få välja mellan ett lämplighetsprov och en anpassningsperiod i enlighet med vad som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer[13]. Vid utgången av anpassningsperioden bör den lagstadgade revisorn kunna integreras i yrket i värdmedlemsstaten, när revisorn anses ha tillägnat sig yrkeserfarenheter i den medlemsstaten.

(6) För att förbättra de lagstadgade revisorernas och revisionsföretagens oberoende i förhållande till den granskade enheten när de utför lagstadgad revision bör varje person eller enhet som innehar rättigheter i ett revisionsföretag vara oberoende av den granskade enheten och bör inte delta i den granskade enhetens beslutsprocess.

(7) Det är viktigt att garantera hög kvalitet i lagstadgade revisioner inom unionen. Alla lagstadgade revisioner bör därför utföras på grundval av de internationella revisionsstandarder som ingår i Internationella revisorsförbundets (International Federation of Accountants, nedan kallat Ifac) Clarity-projekt 2009, i den mån de är relevanta för lagstadgad revision. Medlemsstaterna bör endast få införa ytterligare nationella revisionsförfaranden eller revisionskrav om de härrör från specifika nationella rättsliga krav som gäller omfattningen av lagstadgad revision av årsbokslut eller sammanställd redovisning, dvs. att de kraven inte täcks genom de antagna internationella redovisningsstandarderna, och endast om de bidrar till trovärdigheten och kvaliteten i årsboksluten och den sammanställda redovisningen och bidrar till det allmänna bästa i unionen. Kommissionen bör även i fortsättningen delta i övervakningen av innehållet i och processen för att anta internationella revisionsstandarder inom Ifac.

(8) För att förbättra trovärdigheten och öppenheten i de kvalitetssäkringskontroller som görs inom unionen bör medlemsstaternas kvalitetssäkringssystem styras av de behöriga myndigheter som medlemsstaterna utser för att garantera den offentliga tillsynen av lagstadgade revisorer och revisionsföretag. Syftet med kvalitetssäkringskontrollerna är att förebygga eller avhjälpa eventuella brister i utförandet av lagstadgade revisioner. För att se till att kvalitetssäkringskontrollerna uppnår sitt syfte bör de behöriga myndigheterna när de utför kontrollerna ta hänsyn till storleken och omfattningen av verksamheten hos de lagstadgade revisorerna och revisionsföretagen.

(9) Den offentliga tillsynen av lagstadgade revisorer och revisionsföretag omfattar godkännande och registrering av lagstadgade revisorer och revisionsföretag, antagande av standarder för yrkesetiska regler och intern kvalitetskontroll hos revisionsföretag, kontinuerlig utbildning samt system för kvalitetssäkring, utredning och påföljder för lagstadgade revisorer och revisionsföretag. För att öka öppenheten i tillsynen av revisorer och skapa större ansvarsskyldighet bör varje medlemsstat utse en enda myndighet med ansvar för den offentliga tillsynen av lagstadgade revisorer och revisionsföretag. En grundläggande förutsättning för att den offentliga tillsynen av lagstadgade revisorer och revisionsföretag ska utföras med integritet och fungera på ett effektivt och ordnat sätt är att dessa offentliga tillsynsmyndigheter är fristående från revisorsyrket. Därför bör de offentliga tillsynsmyndigheterna ledas av personer som inte är yrkesrevisorer och medlemsstaterna bör inrätta oberoende och öppna förfaranden för att välja dessa personer.

(10) För att se till att de offentliga tillsynsmyndigheterna fullgör sina uppgifter på ett effektivt sätt bör de ha tillräckliga befogenheter för att göra detta. Framför allt bör medlemsstaterna se till att de offentliga tillsynsmyndigheterna har befogenhet att inleda och utföra utredningar och att de får tillgång till alla handlingar hos de lagstadgade revisorerna eller revisionsföretagen som är relevanta för fullgörandet av myndigheternas uppgifter. Vidare bör de offentliga tillsynsmyndigheterna ha tillräckliga mänskliga och finansiella resurser för att utföra sina uppgifter.

(11) För att tillsynen av lagstadgade revisorer och revisionsföretag som har gränsöverskridande verksamhet eller som ingår i nätverk ska fungera tillfredsställande måste medlemsstaternas offentliga tillsynsmyndigheter utbyta information. För att skydda konfidentialiteten i den information som kan komma att utbytas på detta sätt bör medlemsstaterna införa tystnadsplikt inte bara för de anställda vid de offentliga tillsynsmyndigheterna utan även för alla personer som de offentliga tillsynsmyndigheterna kan delegera uppgifter till. Den behöriga myndigheten bör endast kunna delegera uppgifter till andra myndigheter eller organ i fråga om godkännande och registrering av lagstadgade revisorer. En sådan delegering bör omfattas av ett flertal villkor och den behöriga myndigheten bör ha det yttersta ansvaret för den.

(12) I småföretagsakten[14], som antogs i juni 2008 och ändrades i februari 2011[15], erkänns de små och medelstora företagens centrala roll för EU:s ekonomi. Syftet med småföretagsakten är att förbättra den övergripande inställningen till entreprenörskap och förankra principen om att tänka småskaligt först i beslutsprocessen. I Europa 2020-strategin[16], som antogs i mars 2010, efterfrågas också ett bättre företagsklimat, särskilt för små och medelstora företag, bland annat genom minskade transaktionskostnader för att bedriva verksamhet i unionen. Enligt artikel 34 i Europaparlamentets och rådets direktiv [XXX] av den [XXX] om årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag krävs ingen revision av små företags räkenskaper.

(13) Bördorna för små och medelstora företag inom unionen i samband med revisionen av deras räkenskaper bör minskas till vad som är absolut nödvändigt utan att göra avkall på investerarskyddet. Medlemsstaterna bör se till att tillämpningen av revisionsstandarderna för lagstadgad revision av dessa företags räkenskaper står i proportion till de små och medelstora företagens storlek.

(14) Vissa medlemsstater har ersatt lagstadgad revision av småföretag med en begränsad granskning av deras räkenskaper. Det är lämpligt att låta dessa medlemsstater behålla denna praxis i stället för att föreskriva en proportionerlig tillämpning av revisionsstandarder för småföretag.

(15) För att skydda de berörda parternas rättigheter när de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna samarbetar med behöriga myndigheter i tredjeländer genom informationsutbyte om revisionshandlingar eller andra handlingar som är relevanta för att bedöma revisionens kvalitet, bör medlemsstaterna se till att de överenskommelser som deras behöriga myndigheter gör och som ligger till grund för utbytet av sådana handlingar omfattar tillräckliga garantier för skyddet av de granskade enheternas affärshemligheter och affärsintressen, däribland industriella och immateriella rättigheter.

(16) Tröskeln på 50 000 euro i artikel 45.1 i direktiv 2006/43/EG var anpassad efter artikel 3.2 c och d i Europarlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG[17]. De tröskelvärden som anges i direktiv 2003/71/EG höjdes till 100 000 euro genom artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU[18]. Därför bör tröskelvärdet i artikel 45.1 i direktiv 2006/43/EG ändras på motsvarande sätt.

(17) För att ge det nya regelverk som föreskrivs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt full effekt måste de genomförandebefogenheter som införs genom artikel 202 i EG-fördraget anpassas och ersättas med lämpliga bestämmelser i enlighet med artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget.

(18) Anpassningen av kommissionens förfaranden för att anta delegerade akter och genomförandeakter till EUF-fördraget, särskilt till artiklarna 290 och 291, bör göras från fall till fall. Befogenheten att anta akter i enligt artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen för att ta hänsyn till revisionsarbetets och revisorsyrkets utveckling och för att underlätta tillsynen över lagstadgade revisorer och revisionsföretag. Det krävs framför allt delegerade akter för att närmare utforma kraven för godkännande av fysiska personer som lagstadgade revisorer och de principer för oberoende och objektivitet som lagstadgade revisorer och revisionsföretag måste följa samt för att ändra definitionen av internationella revisionsstandarder. På området för tillsyn av revisorer är det nödvändigt att använda delegerade akter för att utveckla förfarandena för informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, villkoren för gränsöverskridande utredningar samt villkoren för samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna och motsvarande myndigheter i tredjeländer. Det är särskilt viktigt att kommissionen håller lämpliga samråd under sina förberedelser, även på expertnivå.

Kommissionen bör när den förbereder och utarbetar delegerade akter se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i rätt tid och på lämpligt sätt till Europaparlamentet och rådet.

(19) För att säkerställa enhetliga villkor för användningen av förklaringar om likvärdighet hos tredjeländers tillsynsordningar för revisorer eller om lämplighet hos behöriga myndigheter i tredjeländer, i den mån de gäller enskilda tredjeländer eller enskilda behöriga myndigheter, bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[19].

(20) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att stärka investerarskyddet i de räkenskaper som företag offentliggör genom att ytterligare förbättra kvaliteten i de lagstadgade revisioner som utförs inom unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan bättre kan uppnås på unionsnivå, får EU vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21) Direktiv 2006/43/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar

Direktiv 2006/43/EG ska ändras på följande sätt:

1.           Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)      Följande stycken ska läggas till:

”Artiklarna 22, 25 samt 27–30 i detta direktiv ska inte tillämpas på lagstadgad revision av och sammanställd redovisning för företag av allmänt intresse, förutsatt att inte annat anges i förordning (EU) nr [xxx].

Artiklarna 32–36 i detta direktiv ska tillämpas på företag av allmänt intresse i den mån de avser tillsyn av efterlevnaden av de regler för godkännande och registrering av lagstadgade revisorer och revisionsföretag som anges i artiklarna 3–20.”

2.           Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. lagstadgad revision: revision av årsbokslut eller sammanställd redovisning, i den mån det

a)       föreskrivs i unionslagstiftningen,

b)      föreskrivs i nationell lagstiftning för små företag,

c)       utförs frivilligt av små företag.”

b)      Punkt 10 ska ersättas med följande:

”10. behöriga myndigheter: genom lag utsedda myndigheter som ansvarar för reglering och/eller tillsyn av lagstadgade revisorer och revisionsföretag eller för särskilda aspekter därav. Hänvisningen till ”behörig myndighet” i en viss artikel innebär en hänvisning till den myndighet som har ansvaret för de funktioner som avses i artikeln.”

c)      Punkt 11 ska utgå.

d)      Punkt 13 ska ersättas med följande:

”13. företag av allmänt intresse:

a)       företag som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat och vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i någon medlemsstat enligt artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG,

b)      kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG(*),

c)       försäkringsföretag enligt artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG(**),

d)      enhet som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat som är ett betalningsinstitut enligt definitionen i artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG(***), förutsatt att artikel 15.2 i det direktivet inte är tillämplig,

e)       enhet som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat som är ett institut för elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(****), förutsatt att artikel 15.2 i direktiv 2007/64/EG inte är tillämplig,

f)       värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG,

g)       Unionsbaserad AIF-fond enligt definitionen i artikel 4.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EG(*****),

h)       företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(*****),

i)        enheter som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat och som är värdepapperscentraler,

j)       centrala motparter enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning X/XXX(*******) [se förslag till förordning om OTC‑derivat, centrala motparter och transaktionsregister, KOM(2010)484 slutlig)],

(*) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(**) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(***) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

(****) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.

(*****) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

(******) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

(*******) EUT L ….”

e)      Följande punkter ska läggas till som punkterna 17–20:

”17. medelstora företag: sådana företag som avses i artikel 3.2 i direktiv XX/XX [det direktiv som ersätter de fjärde och sjunde direktiven om bolagsrätt],

18. små företag: sådana företag som avses i artikel 3.1 i direktiv XX/XX [det direktiv som ersätter de fjärde och sjunde direktiven om bolagsrätt],

19. hemmedlemsstat: en medlemsstat i vilken en lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag har godkänts i enlighet med artikel 3.1,

20. värdmedlemsstat: en medlemsstat i vilken en lagstadgad revisor som har godkänts i sin medlemsstat vill bli godkänd i enlighet med artikel 14, eller en medlemsstat i vilken en lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag som har godkänts i sin medlemsstat tillhandahåller lagstadgad revision på tillfällig basis, eller en medlemsstat i vilken ett revisionsföretag som har godkänts av sin hemmedlemsstat ansöker om erkännande av detta godkännande i enlighet med artikel 3b.”

3.           Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som avses i artikel 32 och som ska ha ansvar för att godkänna lagstadgade revisorer och revisionsföretag.”

ii) Andra stycket ska utgå.

b)      Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i) Led b i första stycket ska utgå.

ii) Led c i första stycket ska ersättas med följande:

”c) I enhetens förvaltnings- eller ledningsorgan ska en majoritet av medlemmarna utgöras av revisionsföretag som godkänts i någon medlemsstat eller av fysiska personer som minst uppfyller kraven i artiklarna 4 och 6–12. Om ett sådant organ endast har två ledamöter ska en av dessa minst uppfylla villkoren i denna punkt.”

iii) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Medlemsstaterna får inte fastställa ytterligare villkor i fråga om dessa punkter. Medlemsstaterna får inte kräva att ett lägsta kapitalbelopp eller antal rösträtter i ett revisionsföretag innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag.”

4.           Följande artiklar ska införas som artiklarna 3a och 3b:

”Artikel 3a

Gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster av lagstadgade revisorer

Genom undantag från artikel 3.1 i detta direktiv ska en lagstadgad revisor som har godkänts i en medlemsstat ha rätt att på tillfällig basis utföra lagstadgade revisioner i en annan medlemsstat. Artiklarna 5–9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG* ska tillämpas.

Artikel 3b

Erkännande av revisionsföretag

1.       Genom undantag från artikel 3.1 ska ett revisionsföretag som har godkänts i en medlemsstat ha rätt att på tillfällig eller permanent basis utföra lagstadgad revision i en annan medlemsstat, förutsatt att artikel 3.4 a följs.

2.       Ett revisionsföretag som vill utföra lagstadgad revision i en annan medlemsstat än den där företaget har godkänts ska ansöka om registrering hos den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten i enlighet med artiklarna 15 och 17.

3.       Värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska registrera revisionsföretag efter uppvisande av bevis på att företaget har registrerats hos hemmedlemsstatens behöriga myndighet Värdmedlemsstatens behöriga myndighet får kräva att det bevis som har utfärdats av hemmedlemsstatens behöriga myndighet inte är mer än tre månader gammalt vid uppvisandet. Värdmedlemsstaten behöriga myndighet ska underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndighet om denna registrering.

* EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.”

5.           I artikel 6 ska följande punkt läggas till:

”De behöriga myndigheter som avses i artikel 32 ska samarbeta för att skapa konvergens i de krav som anges i den här artikeln. De ska samarbeta med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och med de behöriga myndigheter som avses i förordning [XXX] av den [XXX] i den mån konvergensen berör lagstadgad revision av företag av allmänt intresse.”

6.           Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 i ska ersättas med följande:

”i)      De internationella revisionsstandarder som avses i artikel 26.”

b)      Punkt 3 ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att anpassa förteckningen över de ämnesområden som ska ingå i det teoretiska kunskapsprov som avses i punkt 1 i denna artikel. När kommissionen antar dessa genomförandeåtgärder ska den beakta utvecklingen inom revision och revisorsyrket.”

7.           Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

Godkännande av lagstadgade revisorer från andra medlemsstater

1.       De behöriga myndigheter som avses i artikel 32 ska införa godkännandeförfaranden för lagstadgade revisorer som godkänts i andra medlemsstater. Dessa förfaranden ska vara förenliga med artiklarna 11 och 12 i direktiv 2005/36/EG och ska inte gå utöver de krav som fastställs i artiklarna 13 och 14 i det direktivet.

2.       Medlemsstaterna ska ge sökande möjlighet att välja mellan en anpassningsperiod enligt definitionen i artikel 3.1 g i direktiv 2005/36/EG och ett lämplighetsprov enligt definitionen i led h i samma artikel. Vid tillämpningen av denna artikel ska artikel 14.3 i direktiv 2005/36/EG inte gälla.

Anpassningsperioden ska vara högst tre år och ska omfattas av en utvärdering.

Lämplighetsprovet ska genomföras på ett språk som är tillåtet enligt den berörda medlemsstatens språkregler. Det ska endast omfatta den lagstadgade revisorns kännedom om lagar och andra författningar i den medlemsstaten i den mån de är relevanta för lagstadgad revision.

3.       De behöriga myndigheter som avses i artikel 32 ska samarbeta för att skapa konvergens i fråga om kraven på anpassningsperioden och lämplighetsprovet. De ska förbättra kravens öppenhet och förutsägbarhet. De ska samarbeta med Esma och med de behöriga myndigheter som avses i artikel [XXX] i förordning [XXX] av den [XXX] i den mån konvergensen berör lagstadgad revision av företag av allmänt intresse.”

8.           I artikel 15.1 ska följande stycke läggas till:

”Det offentliga registret ska organiseras av den behöriga myndighet som avses i artikel 32.”

9.           I artikel 17.1 ska följande led j läggas till:

”I tillämpliga fall, huruvida revisionsföretaget är registrerat i enlighet med artiklarna 3a och 3b.”

10.         I artikel 21 ska punkt 2 utgå.

11.         Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska se till att lagstadgade revisorer och/eller revisionsföretag som utför lagstadgad revision och alla innehavare av rösträtter i revisionsföretaget är oberoende av den granskade enheten och inte medverkar i den granskade enhetens beslutsprocess.”

b)      Punkt 2 andra stycket ska utgå.

c)      Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a i för att närmare fastställa

a)       de hot och skyddsåtgärder som avses i punkt 2 i denna artikel,

b)      de situationer där arten av hoten enligt punkt 2 i denna artikel är sådan att den lagstadgade revisorns eller revisionsföretagets oberoende äventyras.”

12.         Artikel 26 ska ersättas med följande:

”Artikel 26

Revisionsstandarder

1.       Medlemsstaterna ska se till att lagstadgade revisorer och revisionsföretag följer internationella revisionsstandarder när de utför lagstadgad revision, så länge dessa standarder är förenliga med kraven i detta direktiv och i förordning XX/XX.

Medlemsstaterna får endast införa revisionsförfaranden eller revisionskrav i tillägg till de internationella revisionsstandarderna om dessa förfaranden eller krav härrör från specifika nationella rättsliga krav som avser omfattningen för lagstadgade revisioner. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana revisionsförfaranden eller revisionskrav uppfyller följande villkor:

a)      De bidrar till en hög trovärdighet för och kvalitet i årsboksluten eller den sammanställda redovisningen i enlighet med de principer som anges i artikel 4.3 i direktiv [xxxx] om årsbokslut och sammanställd redovisning för vissa typer av företag.

b)      De bidrar till unionens gemensamma bästa.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen, Esma och övriga medlemsstater om dessa revisionsförfaranden eller revisionskrav.

2.       Vid tillämpningen av punkt 1 avses med internationella revisionsstandarder de internationella revisionsstandarder (International Standards on Auditing, ISA) med tillhörande förklaring och standarder som ingår i det Clarity-projekt som inleddes av International Federation of Accountants (Ifac) 2009, i den mån de är relevanta för lagstadgad revision.

3.       Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att ändra definitionen av internationella revisionsstandarder i punkt 2 i denna artikel. När kommissionen utövar sina befogenheter ska den ta hänsyn till eventuella ändringar i de internationella revisionsstandarderna som har gjorts av Ifac, yttrandet från Public Interest Oversight Board om dessa ändringar samt all annan utveckling inom revision och revisionsyrket.”

13.         I artikel 28 ska punkt 2 utgå.

14.         Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)        Led a ska ersättas med följande:

”a)     Kvalitetssäkringssystemet ska ledas av den behöriga myndighet som avses i artikel 32 och ska organiseras på ett sådant sätt att det är oberoende av de lagstadgade revisorerna och revisionsföretagen.”

ii)       Följande led ska läggas till som led k:

”k) Kvalitetssäkringskontroller ska vara ändamålsenliga och stå i proportion till omfattningen och storleken av det granskade revisionsföretagets eller den granskade lagstadgade revisorns verksamhet.”

iii)      Följande stycke ska införas efter led k:

”Den behöriga myndighet som avses i artikel 32 ska på begäran ge berörda parter tillgång till den rapport som avses i led g i första stycket. Den behöriga myndigheten ska se till att rapporter som lämnas ut inte skadar den granskade enhetens kommersiella affärsintressen, däribland enhetens industriella och immateriella rättigheter.”

b)      Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att närmare fastställa kraven i punkt 1 första stycket leden a, b och e–j."

15.         Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som ska ansvara för den offentliga tillsynen av lagstadgade revisorer och revisionsföretag med utgångspunkt i de principer som anges i punkterna 2–7.”

b)      Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Den behöriga myndigheten får tillåta att personer som inte är yrkesrevisorer men som har kunskaper på områden av relevans för lagstadgad revision ingår i ledningen av det offentliga tillsynssystemet, förutsatt att de väljs genom ett oberoende och öppet utnämningsförfarande. Yrkesrevisorer ska inte få delta i ledningen av det offentliga tillsynssystemet.”

c)      I punkt 4 ska den inledande meningen ersättas med följande:

”Den behöriga myndigheten ska ha det yttersta ansvaret för tillsynen av”

d)      Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Den behöriga myndigheten ska ha rätt att vid behov inleda och göra utredningar beträffande lagstadgade revisorer och revisionsföretag och vidta lämpliga åtgärder. Den ska ha tillräckliga resurser för att inleda och genomföra sådana utredningar.

För att fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv ska den behöriga myndigheten få tillgång varje slag av handling hos lagstadgade revisorer och revisionsföretag och ska ha rätt att få och behålla kopior av dessa handlingar. Den behöriga myndigheten ska också ha rätt att begära upplysningar från personer och vid behov kalla och höra personer för att inhämta upplysningar.”

e)      Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. För den behöriga myndigheten ska öppenhet och insyn gälla. Offentliggörande av årliga arbetsprogram och verksamhetsrapporter ska även ingå.”

16.         Följande artikel ska införas som artikel 32a:

”Artikel 32a

Delegering av uppgifter

Medlemsstaterna får endast tillåta den behöriga myndighet som avses i artikel 32 att delegera uppgifter till andra myndigheter och organ i fråga om godkännande och registrering av lagstadgade revisorer och revisionsföretag. Varje uppgift som utförs av andra myndigheter eller organ ska vara uttryckligen delegerad av den behöriga myndigheten. I delegeringen ska det anges vilka uppgifter som delegeras och på vilka villkor de ska utföras. Myndigheterna eller organen ska vara organiserade på ett sådant sätt att det inte uppstår några intressekonflikter. Det yttersta ansvaret för övervakningen av efterlevnaden av detta direktiv och de genomförandeåtgärder som antas enligt detta direktiv ska ligga hos den delegerande behöriga myndigheten.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna om alla överenskommelser som har gjorts i fråga om delegering av uppgifter, inbegripet de exakta villkoren för regleringen av delegeringarna.”

17.         Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Punkt 2 ska inte hindra de behöriga myndigheterna från att utbyta konfidentiell information. Den information som utbyts ska omfattas av den tystnadsplikt som gäller för anställda och före detta anställda vid behöriga myndigheter. Tystnadsplikten ska också gälla alla andra personer som de behöriga myndigheterna har delegerat uppgifter till i fråga om de syften som anges i detta direktiv.”

b)      Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att närmare fastställa de förfaranden för informationsutbyte och de villkor för gränsöverskridande utredningar som avses i punkterna 2 och 4 i denna artikel.”

18.         I artikel 37 ska följande punkt 3 läggas till:

”3. Alla avtalsklausuler som den granskade enheten överenskommer med en tredje part och som begränsar bolagsstämmans valfrihet eller valfriheten för ledamöter av den enheten i enlighet med punkt 1 till vissa kategorier eller förteckningar över lagstadgade revisorer eller revisionsföretag när det gäller utseende av lagstadgad revisor eller revisionsföretag eller som begränsar valet av en viss lagstadgad revisor eller ett visst revisionsföretag för att utföra den lagstadgade revisionen av den enheten ska vara ogiltiga.”

19.         Kapitel X ska utgå.

20.         Följande kapitel Xa, inbegripet artiklarna 43a och 43b ska läggas till:

”KAPITEL Xa

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR LAGSTADGAD REVISION AV SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Artikel 43a

Förenklad revision av medelstora företag

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillämpningen av revisionsstandarder på lagstadgad revision av medelstora företags årsbokslut eller sammanställda redovisning står i proportion till storleken av och komplexiteten i verksamheten hos dessa företag.

Vid kvalitetssäkringskontroller ska de behöriga myndigheterna se till att revisionsstandarderna tillämpas på ett proportionerligt sätt.

Medlemsstaterna får begära vägledning från yrkesorganisationer om hur revisionsstandarderna kan tillämpas på ett proportionerligt sätt på medelstora företag.

Artikel 43b

Små företag

Artikel 43a ska gälla i tillämpliga delar när en medlemsstat kräver lagstadgad revision av årsbokslut eller sammanställd redovisning för små företag.

Om en medlemsstat har infört regler för begränsad revision av små företags räkenskaper som alternativ till lagstadgad revision ska denna medlemsstat inte vara skyldig att anpassa revisionsstandarderna för den lagstadgade revisionen av dessa företag.

Vid tillämpningen av denna artikel avses med begränsad revision en granskning som utförs av en lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag för att upptäcka felaktiga uppgifter som beror på misstag eller bedrägeri i en enhets räkenskaper och som ger en lägre grad av trygghet än lagstadgad revision.”

21.         Artikel 45 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.        De behöriga myndigheterna ska i enlighet med artiklarna 15, 16 och 17 registrera varje revisor och revisionsenhet från tredjeland som utfärdar revisionsberättelser om årsbokslut eller sammanställd redovisning för företag som har sitt säte utanför EU och vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den medlemsstaten i den mening avses i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG, utom när företaget enbart emitterar utestående skuldförbindelser för vilka något av följande gäller:

a)       De är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 2.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG(*) före den 31 december 2010 och deras nominella värde är minst 50 000 euro, eller, i fråga om skuldförbindelser i annan valuta, motsvarande minst 50 000 euro på emitteringsdagen.

b)      De är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 2004/109/EG från och med den 31 december 2010 och deras nominella värde är minst 100 000 euro, eller, i fråga om skuldförbindelser i annan valuta, motsvarande minst 100 000 euro på emitteringsdagen.

(*)     EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.”

b)      Punkt 5 ska ändras på följande sätt:

i)        Led e ska ersättas med följande:

”e) det på sin webbplats offentliggör en årlig rapport om öppenhet och insyn som innehåller den information som avses i artikel X i förordning [XXX] av den [XXX] eller uppfyller likvärdiga krav på offentliggörande.”

ii)       Följande stycke ska läggas till:

”En medlemsstat får endast registrera en revisor från tredjeland om denne uppfyller kraven i första stycket leden a, d och e.”

d)      Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 5 d i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att besluta om den likvärdighet som avses i den punkten genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 48.2. Medlemsstaterna får bedöma den likvärdighet som avses i punkt 5 d i denna artikel så länge kommissionen inte har fattat något sådant beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att fastställa de allmänna kriterier för likvärdighet som ska användas vid bedömningen av huruvida de revisioner av räkenskaper som avses i punkt 1 i denna artikel utförs i enlighet med de internationella revisionsstandarder som avses i artikel 26 och de krav som fastställs i artiklarna 22, 24 och 25. När medlemsstaterna bedömer likvärdighet på nationell nivå ska de tillämpa kriterier som är tillämpliga på alla tredjeländer.”

22.         I artikel 46 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att besluta om den likvärdighet som avses i den punkten genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 48.2. När kommissionen har erkänt den likvärdighet som avses i punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna besluta att förlita sig helt eller delvis på denna likvärdighet och därmed upphöra att tillämpa eller ändra kraven i artikel 45.1 och 45.3 helt eller delvis. Medlemsstaterna får bedöma den likvärdighet som avses i punkt 1 i denna artikel, eller förlita sig på andra medlemsstaters bedömningar, så länge kommissionen inte har fattat något sådant beslut. Om kommissionen beslutar att kravet på likvärdighet enligt punkt 1 i denna artikel inte är uppfyllt, får den tillåta de berörda revisorerna och revisionsföretagen att fortsätta sin revisionsverksamhet i enlighet med den berörda medlemsstatens krav under en lämplig övergångsperiod.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att fastställa de allmänna kriterierna för likvärdighet med utgångspunkt i de krav som fastställs i artiklarna 29, 30 och 32, som ska användas vid bedömningen av huruvida systemen för offentlig tillsyn, kvalitetssäkring, utredning och påföljder i ett tredjeland är likvärdiga med dem som tillämpas i unionen. Dessa allmänna kriterier ska användas av medlemsstaterna när de bedömer likvärdigheten på nationell nivå, om kommissionen inte har fattat något beslut om det berörda tredjelandet.”

23.         Artikel 47 ska ändras på följande sätt:

a)      I punkt 2 ska följande led ba läggas till:

”ba) att skyddet för den granskade enhetens affärsintressen, däribland dess industriella och immateriella rättigheter, inte skadas,”

b)      Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. För att underlätta samarbete ska kommissionen ges befogenhet att genom genomförandeakter besluta om tillräcklighet i enlighet med punkt 1 c i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 48.2. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa kommissionens beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att fastställa de allmänna kriterier för tillräcklighet som kommissionen ska använda för att bedöma huruvida behöriga myndigheter i tredjeländer kan erkännas som tillräckliga för att samarbeta med medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om utbyte av revisionshandlingar eller andra handlingar hos lagstadgade revisorer och revisionsföretag. De allmänna kriterierna för tillräcklighet ska grundas på kraven i artikel 36 eller i huvudsak likvärdiga funktionella resultat av ett direkt utbyte av revisionshandlingar eller andra handlingar hos lagstadgade revisorer eller revisionsföretag.”

c)      Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att fastställa de undantagsfall som avses i punkt 4 i denna artikel för att underlätta samarbetet mellan behöriga myndigheter.”

24.         I artikel 48 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté (nedan kallad kommittén). Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(*).

2. När hänvisning görs till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

(*) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.”

25.         Följande artikel ska införas som artikel 48a:

”Artikel 48a

Utövande av delegering

1.       Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2.       Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8.3, 22.4, 26.3, 29.2, 36.7, 45.6, 46.2, 47.3 och 47.5 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den [datum för ikraftträdandet av detta direktiv].

3.       Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.3, 22.4, 26.3, 29.2, 36.7, 45.6, 46.2, 47.3 och 47.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.       Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt anmäla den till Europaparlamentet och rådet.

5.       En delegerad akt som antagits i enlighet med artiklarna 8.3, 22.4, 26.3, 29.2, 36.7, 45.6, 46.2, 47.3 och 47.5 träder i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom [två månader] från det att akten anmäldes till Europaparlamentet och rådet, eller om Europaparlamentet och rådet, innan den perioden löper ut, båda har underrättat kommissionen om att de inte har några invändningar. Denna period kan förlängas med [två månader] på begäran av Europaparlamentet eller rådet.”

Artikel 2

Införlivande

1.           Medlemsstaterna ska senast den [xxx] sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.           Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

[1]               De stora stödbelopp som godkänts inom ramen för stödordningarna förklaras av att vissa medlemsstater antog stora allmänna garantiordningar som täckte hela skulden för banken i fråga. Medlemsstaterna förlitade sig i första hand på garantiordningar. Det godkända beloppet för rekapitaliseringsåtgärder uppgick till 546,08 miljarder euro (4,5 procent av BNP), av vilket medlemsstaterna faktiskt utnyttjade cirka 141,5 miljarder euro under 2009. Under perioden mellan oktober 2008 och oktober 2010 godkände kommissionen finansiella krisåtgärder på området statligt stöd i 22 medlemsstater, nämligen i alla medlemsstater utom Bulgarien, Tjeckien, Estland, Malta och Rumänien.

[2]               Kommissionens meddelande – Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010)2020 slutlig, 3.3.2010.

[3]               Kommissionens förslag till förordning om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning för företag av allmänt intresse. KOM(2011)X, X.X.2011.

[4]               Europeiska kommissionen, Grönbok – Revisionspolitik: Lärdomar från krisen, KOM(2010)561 slutlig, 13.10.2010. Finns på

                http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/docs/2010/audit/green_paper_audit_en.pdf

[5]               http://ec.europa.eu/internal_market/accounting/conferenc_20110209_en.htm

[6]               http://www.europarl.europa.eu/oeil/FindByProcnum.do?lang=en&procnum=INI/2011/2037

[7]               KOM(2010) 561 slutlig, EUT C 248, 25.8.2011, s. 92.

[8]               Enligt kommissionens förslag till ändring av det fjärde direktivet 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag och rådets sjunde direktiv 83/349/EEG, kommer revision av små företags räkenskaper inte längre att vara ett krav enligt EU-lagstiftningen.

[9]               EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

[10]             Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag, KOM(2011) 684 slutlig, 25.10.2011.

[11]             EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

[12]               EUT C , , s. .

[13]               EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

[14]               Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa {SEK(2008)2102}.

[15]               Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Översyn av småföretagsakten för Europa, KOM(2011)78 slutlig.

[16]               Kommissionens meddelande – Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010)2020 slutlig.

[17]               EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

[18]               EUT L 327, 11.12.2010, s. 1.

[19]               EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.