BILAGA I

(Artikel 1)

FÖRTECKNING ÖVER REFERENSMETODER

Förteckning Min. = minimum, Max. = maximum, Bilaga = bilaga till nämnd förordning, IDF = International Dairy Federation (internationella mejeriförbundet), ISO = International Standards Organisation (internationella standardiseringsorganisationen), IUPAC = International Union of Pure and Applied Chemistry (internationella kemiunionen), ADPI = American Dairy Products Institute (amerikanska institutet för mejeriprodukter), SCM = sötad kondenserad mjölk, EMC = evaporerad mjölk eller grädde.

DEL A

Kommissionens förordning	Produkt	Parameter	Gränsvärde (1)	Referensmetod	Anmärkning
Förordning (EG) nr 2771/1999 – Offentlig lagring	Osaltat smör	Fett	Min. 82 viktprocent	ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Vatten	Upp till 16 viktprocent	ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
		Fettfri torrsubstans	Upp till 2 viktprocent	ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
		Halt fria fettsyror	1,2 mmol/100 g fett	ISO 1740:2004|IDF 6:2004
		Peroxidvärde (max.)	0,3 mekv. syre/1 000 g fett	ISO 3976:2006|IDF 74:2006	Anm. 1
		Koliforma bakterier	Ej påvisbart i 1 g	Bilaga X	Anm. 3
		Fett som inte härrör från mjölk	Ej påvisbart genom triglyceridanalys	Bilaga XX
		Sterolspårämnen	Ej påvisbart, β-sitosterol ≤ 40 mg/kg	Bilaga VIII
		Andra spårämnen
		— vanillin	Inte påvisbart	Bilaga VI
		— etylester av karotensyra	≤ 6 mg/kg	Bilaga VII
		— triglycerider av enantsyra	Inte påvisbart	Bilaga V
		Sensoriska egenskaper	Minst fyra poäng av fem för utseende, smak och konsistens	Bilaga IV
		Vattendispersion	Minst fyra poäng	ISO 7586:1985|IDF 112A:1989
Förordning (EG) nr 2771/1999 Privat lagring	Osaltat smör	Fett	Min. 82 viktprocent	ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Vatten	Upp till 16 viktprocent	ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
		Fettfri torrsubstans	Upp till 2 viktprocent	ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
Förordning (EG) nr 2771/1999 – Privat lagring	Saltat smör	Fett	Min. 80 viktprocent	ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Vatten	Upp till 16 viktprocent	ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
		Fettfri torrsubstans (exklusive salt)	Upp till 2 viktprocent	ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
		Salt	Upp till 2 viktprocent	ISO 15648:2004|IDF 179:2004
Förordning (EG) nr 1898/2005 kapitel II	Osaltat smör	Fett	Min. 82 viktprocent	ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Fett som inte härrör från mjölk		Bilaga XX
		Vatten	Upp till 16 viktprocent	ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
		Fettfri torrsubstans	Upp till 2 viktprocent	ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
		Spårämnen:
		— steroler	Se Bilaga VIII	Bilaga VIII
		— vanillin	Se Bilaga VI	Bilaga VI
		— etylester av karotensyra	Se Bilaga VII	Bilaga VII
		— triglycerider av enantsyra	Se Bilaga V	Bilaga V
Förordning (EG) nr 1898/2005 kapitel II	Saltat smör	Fett	Min. 80 viktprocent	ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Fett som inte härrör från mjölk		Bilaga XX
		Vatten	Upp till 16 viktprocent	ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
		Fettfri torrsubstans (exklusive salt)	Upp till 2 viktprocent	ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
		Salt	Upp till 2 viktprocent	ISO 15648:2004|IDF 179:2004
		Spårämnen:
		— steroler	Se Bilaga VIII	Bilaga VIII
		— vanillin	Se Bilaga VI	Bilaga VI
		— etylester av karotensyra	Se Bilaga VII	Bilaga VII
		— triglycerider av enantsyra	Se Bilaga V	Bilaga V
Förordning (EG) nr 1898/2005 kapitel II	Koncentrerat smör	Fett	Min. 99,8 viktprocent	IDF 24:1964
		Vatten och fettfri torrsubstans	Upp till 0,2 viktprocent	ISO 5536:2002|IDF 23:2002 (fukthalt) IDF 24:1964 (fettfri torrsubstans)
		Halt fria fettsyror	1,2 mmol/100 g fett	ISO 1740:2004|IDF 6:2004
		Peroxidvärde (max.)	0,5 mekv. syre/1 000 g fett	ISO 3976:2006|IDF 74:2006	Anm. 1
		Fett som inte härrör från mjölk	Finns ej	Bilaga XX
		Smak	Frisk
		Lukt	Inga främmande lukter
		Övriga	Inga neutraliseringsmedel, antioxidanter eller konserveringsmedel
		Spårämnen:
		— steroler	Se Bilaga VIII	Bilaga VIII
		— vanillin	Se Bilaga VI	Bilaga VI
		— etylester av karotensyra	Se Bilaga VII	Bilaga VII
		— triglycerider av enantsyra	Se Bilaga V	Bilaga V
Förordning (EG) nr 1898/2005 kapitel II	Grädde	Fett	Min. 35 viktprocent	ISO 2450:1999|IDF 16 C:1987
		Fett som inte härrör från mjölk		Bilaga XX
		Spårämnen:
		— steroler	Se Bilaga VIII		Anm. 2
		— vanillin	Se Bilaga VI	Bilaga VI
		— etylester av karotensyra	Se Bilaga VII		Anm. 2
		— triglycerider av enantsyra	Se Bilaga V	Bilaga V
Förordning (EG) nr 1898/2005 kapitel III	Koncentrerat smör	Fett	Min. 96 viktprocent		Anm. 2
		Fett som inte härrör från mjölk		Bilaga XX
		Fettfri torrsubstans	Upp till 2 viktprocent		Anm. 2
		Spårämnen:
		— stigmasterol (95 viktprocent)	15 g/100 kg koncentrerat smör	Bilaga VIII
		— stigmasterol (85 viktprocent)	17 g/100 kg koncentrerat smör	Bilaga VIII
		— triglycerider av enantsyra	10,34 kg/t koncentrerat smör	Bilaga V
		— etylester av smörsyra och stigmasterol		— etylester av smörsyra — stigmasterol: Bilaga VIII	Anm. 2
		— etylester av smörsyra och triglycerider av enantsyra		— etylester av smörsyra — triglycerider av enantsyra: Bilaga V	Anm. 2
		Lecitin (E 322)	Upp till 0,5 viktprocent		Anm. 2
		NaCl	Upp till 0,75 viktprocent	ISO 15648:2004|IDF 179:2004
		Halt fria fettsyror	1,2 mmol/100 g fett	ISO 1740:2004|IDF 6:2004
		Peroxidvärde (max.)	Upp till 0,5 mekv. syre/1 000 g fett	ISO 3976:2006|IDF 74:2006	Anm. 1
		Smak	Frisk
		Lukt	Inga främmande lukter
		Övriga	Inga neutraliseringsmedel, antioxidanter eller konserveringsmedel
Förordning (EG) nr 1898/2005 kapitel IV	Osaltat smör	Fett	Min. 82 viktprocent	ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Vatten	Upp till 16 viktprocent	ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
		Fettfri torrsubstans	Upp till 2 viktprocent	ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
Förordning (EG) nr 1898/2005 kapitel IV	Saltat smör	Fett	Min. 80 viktprocent	ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Vatten	Upp till 16 viktprocent	ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
		Fettfri torrsubstans (exklusive salt)	Upp till 2 viktprocent	ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
		Salt	Upp till 2 viktprocent	ISO 15648:2004|IDF 179:2004
Artikel 9 och avdelning II i förordning (EG) nr 1255/1999	Ost av mjölk från tackor och/eller getter	Komjölk	< 1 viktprocent	Bilaga IX
Förordning (EEG) nr 2921/90	Bilaga I – Surt kasein	Vatten	Upp till 12,00 viktprocent	ISO 5550:2006|IDF 78:2006
		Fett	Upp till 1,75 viktprocent	ISO 5543:2004|IDF 127:2004
		Fria syror	Upp till 0,30 ml 0,1 N NaOH-lösning/g	ISO 5547:1978|IDF 91:1979
Förordning (EEG) nr 2921/90	Bilaga I – Löpekasein	Vatten	Upp till 12,00 viktprocent	ISO 5550:2006|IDF 78:2006
		Fett	Upp till 1,00 viktprocent	ISO 5543:2004|IDF 127:2004
		Aska	Min. 7,50 viktprocent	ISO 5545:1978|IDF 90:1979
Förordning (EEG) nr 2921/90	Bilaga I – Kaseinater	Vatten	Upp till 6,00 viktprocent	ISO 5550:2006|IDF 78:2006
		Mjölkprotein	Min. 88,00 viktprocent	ISO 5549:1978|IDF 92:1979
		Fett och aska	Upp till 6,00 viktprocent	ISO 5543:2004|IDF 127:2004
		Gråaska		ISO 5544:1978|IDF 89:1979
		Aska		ISO 5545:1978|IDF 90:1979
Förordning (EEG) nr 2921/90	Bilaga I – Surt kasein	Vatten	Upp till 10,00 viktprocent	ISO 5550:2006|IDF 78:2006
		Fett	Upp till 1,50 viktprocent	ISO 5543:2004|IDF 127:2004
		Fria syror	Upp till 0,20 ml 0,1 N NaOH-lösning/g	ISO 5547:1978|IDF 91:1979
		Total bakteriehalt (max.)	30 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3
		Koliforma bakterier	Inga i 0,1 g	Bilaga X	Anm. 3
		Halt av termofila bakterier (max.)	5 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3 och 4
Förordning (EEG) nr 2921/90	Bilaga II – Löpekasein	Vatten	Upp till 8,00 viktprocent	ISO 5550:2006|IDF 78:2006
		Fett	Upp till 1,00 viktprocent	ISO 5543:2004|IDF 127:2004
		Aska	Min. 7,50 viktprocent	ISO 5545:1978|IDF 90:1979
		Total bakteriehalt (max.)	30 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3
		Koliforma bakterier	Inga i 0,1 g	Bilaga X	Anm. 3
		Halt av termofila bakterier (max.)	5 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3 och 4
Förordning (EEG) nr 2921/90	Bilaga II – Kaseinater	Vatten	Upp till 6,00 viktprocent	ISO 5550:2006|IDF 78:2006
		Mjölkprotein	Min. 88,00 viktprocent	ISO 5549:1978|IDF 92:1979
		Fett och aska	Upp till 6,00 viktprocent	ISO 5543:2004|IDF 127:2004 ISO 5544:1978|IDF 89:1979 eller ISO 5545:1978|IDF 90:1979
		Total bakteriehalt (max.)	30 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3
		Koliforma bakterier	Inga i 0,1 g	Bilaga X	Anm. 3
		Halt av termofila bakterier (max.)	5 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3 och 4
Förordning (EEG) nr 2921/90	Bilaga III – Kaseinater	Vatten	Upp till 6,00 viktprocent	ISO 5550:2006|IDF 78:2006
		Mjölkprotein	Min. 85,00 viktprocent	ISO 5549:1978|IDF 92:1979
		Fett	Upp till 1,50 viktprocent	ISO 5543:2004|IDF 127:2004
		Laktos	Upp till 1,00 viktprocent	ISO 5548:2004|IDF 106:2004
		Aska	Upp till 6,50 viktprocent	ISO 5544:1978|IDF 89:1979 eller ISO 5545:1978|IDF 90:1979
		Total bakteriehalt (max.)	30 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3
		Koliforma bakterier	Inga i 0,1 g	Bilaga X	Anm. 3
		Halt av termofila bakterier (max.)	5 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3 och 4
Förordning (EG) nr 2799/1999	Foderblandningar och skummjölkspulver (för användning i foder)	Vatten (syrat kärnmjölkspulver)	Upp till 5 viktprocent	Bilaga XIX
		Protein	31,4 viktprocent (min.) av den fettfria torrsubstansen	ISO 8968–1|2|3:2001|IDF 20–1|2|3:2001
		Vatten (skummjölkspulver)	Upp till 5 viktprocent	ISO 5537:2004|IDF 26:2004
		Fett (skummjölkspulver)	Upp till 11 viktprocent	ISO 1736:2000|IDF 9C:1987
		Löpevassle (skummjölkspulver)	Ingen	Bilaga XIII	Anm. 6
		Stärkelse (skummjölkspulver)	Ingen	Bilaga XVII
		Vatten (blandningar)	Upp till 5 viktprocent av den fettfria torrsubstansen	ISO 5537:2004|IDF 26:2004
		Fett (blandningar)		Kommissionens direktiv 84/4/EEG (EGT L 15, 18.1.1984, s. 29)
		Löpevassle (blandningar)	Ingen	Bilaga XIII
		Halt av skummjölkspulver (i slutprodukt)	Min. 50 viktprocent	Bilaga XVI
		Fett (i slutprodukt)	Min. 2,5 viktprocent eller 5 viktprocent	Kommissionens direktiv 84/4/EEG (EGT L 15, 18.1.1984, s. 29)	Anm. 7
		Stärkelse (i slutprodukt)	Min. 2 viktprocent	Bilaga XVII	Anm. 8
		Koppar (i slutprodukt)	25 ppm	Kommissionens direktiv 78/633/EEG (EGT L 206, 26.7.1987, s. 43)
Förordning (EG) nr 214/2001	Spraytorkat skummjölkspulver	Fett	Upp till 1,0 viktprocent	ISO 1736:2000|IDF 9C:1987
		Protein	31,4 (2)viktprocent (min.) av den fettfria torrsubstansen	ISO 8968–1|2:2001|IDF 20–1|2:2001
		Vatten	Upp till 3,5 viktprocent	ISO 5537:2004|IDF 26:2004
		Surhet	Upp till 19,5 ml, 0,1 N NaOH, 10 g fettfri torrsubstans	ISO 6091:1980|IDF 86:1981
		Laktater	Upp till 150 mg/100 g fettfri torrsubstans	ISO 8069:2005|IDF 69:2005
		Fosfatas	Negativ	ISO 11816–1:2006|IDF 155–1:2006
		Olöslighetsindex	Upp till 0,5 ml vid 24 °C	ISO 8156:2005|IDF 129:2005
		Brända partiklar	A- eller B-skiva (15,0 mg)	ADPI (1990)
		Total bakteriehalt	40 000/g	ISO 4833:2003	Anm. 3
		Koliforma bakterier	Negativ/(0,1 g)	Bilaga X	Anm. 3
		Kärnmjölk	Negativ	Bilaga XIV
		Löpevassle	Negativ	Bilaga XII
		Sur vassle	Negativ		Anm. 2
		Antimikrobiella ämnen		Bilaga XV

DEL B

De referensmetoder som anges i del B kan användas för analys av produkter som omfattas av någon av de förordningar som förtecknas i första kolumnen.

Kommissionens förordning	Produkt	KN-nr	Parameter	Gränsvärde	Referensmetod	Anmärkning
Förordning (EEG) nr 2658/87 Förordning (EG) nr 2535/2001 Förordning (EG) nr 1282/2006	Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med socker eller annat sötningsmedel	0401	Fett (≤ 6 viktprocent)	Gränsvärdena är de som anges i KN-nummerbeskrivningen för produkten i fråga, och som, i tillämpliga fall, anges i kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (EGT L 366, 24.12.1987, s. 1), i del 9 i exportnomenklaturen eller i förordning (EG) nr 2535/2001 (EGT L 341, 22.12.2001, s. 29)	ISO 1211:2001|IDF 1D:1996
			Fett (> 6 viktprocent)		ISO 2450:1999|IDF 16C:1987
	Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker eller annat sötningsmedel	0402	Fett (i flytande form)		ISO 1737:1999|IDF 13C:1987
			Fett (i fast form)		ISO 1736:2000|IDF 9C:1987
			Protein		ISO 8968–1|2|3:2001|IDF 20–1|2|3:2001
			Sackaros (normal halt)		ISO 2911:2004| IDF 35:2004
			Sackaros (låg halt)			Anm. 2
			Torrsubstans (SCM)		ISO 6734:1989|IDF 15B:1991
			Torrsubstans (EMC)		ISO 6731:1989|IDF 21B:1987
			Vatten (mjölkpulver)		ISO 5537:2004|IDF 26:2004
			Vatten (gräddpulver)		Bilaga XVIII
	Kärnmjölk, fermenterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, försatta med socker eller annat sötningsmedel	0403	Fett		ISO 1211:2001|IDF 1D:1996 ISO 1736:2000|IDF 9C:1987 ISO 2450:1999|IDF 16 C:1987 ISO 7208:1999|IDF 22B:1987 ISO 8262–3:2005|IDF 124–3:2005
			Protein		ISO 8968–1|2|3:2001|IDF 20–1|2|3:2001
			Sackaros (normal halt)		ISO 2911:2004|IDF 35:2004
			Sackaros (låg halt)			Anm. 2
			Vatten (syrat kärnmjölkspulver)		Bilaga XIX
			Vatten (osyrat kärnmjölkspulver)		ISO 5537:2004|IDF 26:2004
			Torrsubstans (andra produkter)		Metoder godkända av behörig myndighet
	Vassle, även koncentrerad, eller försatt med socker eller annat sötningsmedel; produkter bestående av naturliga mjölkbeståndsdelar	0404	Fett		ISO 1736:2000|IDF 9C:1987 ISO 2450:1999|IDF 16C:1987 ISO 7208:1999|IDF 22B:1987
			Protein		ISO 8968–1|2|3:2001|IDF 20–1|2|3:2001
			Sackaros (normal halt)		ISO 2911:2004|IDF 35:2004
			Sackaros (låg halt)			Anm. 2
		0404 90	Protein		ISO 8968–1|2:2001|IDF 20–1|2:2001
			Vatten		IDF 21B:1987
			Torrsubstans		ISO 6734:1989|IDF 15B:1991
			(Koncentrerade produkter)		ISO 6731:1989|IDF 21B:1987
	Smör och andra fetter framställda av mjölk; smörfettsprodukter	0405	Fett (om ≤ 85 viktprocent)		ISO 17189:2003|IDF 194:2003
		Smör	Vatten		ISO 3727–1:2001|IDF 80–1:2001
			Fettfri torrsubstans		ISO 3727–2:2001|IDF 80–2:2001
			NaCl		ISO 15648:2004|IDF 179:2004
			Fett (om > 99 viktprocent)		IDF 24:1964
	Smörolja		Vatten (om fett < 99 viktprocent)		ISO 5536:2002|IDF 23:2002
	Ost och ostmassa	0406	Fett		ISO 1735:2004|IDF 5:2004
			Torrsubstans		ISO 5534:2004|IDF 4:2004
			Torrsubstans (Ricotta)		ISO 2920:2004|IDF 58:2004
			NaCl		ISO 5943:2006|IDF 88:2006
			Laktos		ISO 5765–1|2:2002|IDF 79–1|2:2002
Förordning (EEG) nr 2658/87	Foderblandningar	2309	Laktos		Bilaga XI

Anmärkningar till förteckningen över Europeiska unionens referensmetoder:

Anmärkning 1: Mjölkfettisolering enligt beskrivning i ISO 1740:1991 (skydd mot ljus).

Anmärkning 2: Ingen referensmetod har upprättats. Metoder godkända av behörig myndighet.

Anmärkning 3: Provberedning ska utföras enligt ISO 8261:2001|IDF 122:2001.

Anmärkning 4: Inkubation i 48 timmar vid 55 °C, försiktighetsåtgärder ska vidtas så att odlingsmediet inte torkar.

Anmärkning 5: viktprocent fettfri torrsubstans = viktprocent torrsubstans – viktprocent fett.

Anmärkning 6: Kommissionens direktiv 84/4/EEG.

Anmärkning 7: Kommissionens förordning (EG) nr 2799/1999 (EGT L 340, 31.12.1999, s. 3–27).

Anmärkning 8: Kommissionens direktiv 78/633/EEG.

---

(1)  Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i den specifika förordningen.

(2)  Minimihalten av protein kommer att vara 34 % per den 1 september 2009.

BILAGA II

(Artikel 3)

BEDÖMNING AV ETT PARTIS ÖVERENSSTÄMMELSE MED DET LAGSTADGADE GRÄNSVÄRDET

1.   PRINCIP

I de fall då detaljerade provtagningsförfaranden anges i relevant lagstiftning ska dessa förfaranden följas. I alla andra fall används ett prov omfattande minst 3 stickprovsenheter som har tagits slumpmässigt från det parti som ska kontrolleras. Ett sammansatt prov kan beredas. Det erhållna resultatet jämförs med de lagstadgade gränsvärdena genom att ett 95-procentigt konfidensintervall beräknas som 2 × standardavvikelsen, där den relevanta standardavvikelsen beror på om 1) metoden är validerad genom internationellt samarbete med värden för σr och σR eller 2) om intern validering används, en intern reproducerbarhet har beräknats. Detta konfidensintervall kommer då att motsvara resultatets mätosäkerhet.

2.   METODEN VALIDERAS GENOM INTERNATIONELLT SAMARBETE

I detta fall har standardavvikelsen för repeterbarhet σr och standardavvikelsen för reproducerbarhet σR fastställts och laboratoriet kan påvisa överensstämmelse med prestandaegenskaperna för den validerade metoden.

Beräkna det aritmetiska medelvärdet för för n upprepade mätningar.

Beräkna den expanderade osäkerheten (k = 2) för som

Om det slutliga resultatet x för mätningen beräknas med en formel enligt formen x = y 1 + y 2, x = y 1 – y 2, x = y 1 · y 2 eller x = y 1 / y 2 måste i sådana fall de normala förfarandena för kombination av standardavvikelser följas.

Partiet bedöms att inte överensstämma med det övre lagstadgade gränsvärdet UL om

;

i annat fall bedöms det överensstämma med UL.

Partiet bedöms att inte överensstämma med det undre lagstadgade gränsvärdet LL om

;

i annat fall bedöms det överensstämma med LL.

3.   INTERN VALIDERING MED BERÄKNING AV STANDARDAVVIKELSEN FÖR INTERN REPRODUCERBARHET

I de fall då metoder som inte finns specificerade i denna förordning används och precisionsmätningar inte har fastställts måste en intern validering utföras. Standardavvikelsen för intern repeterbarhet sir och standardavvikelsen för intern reproducerbarhet siR måste användas i stället för σr eller σ R , i formlerna för beräkning av den expanderade osäkerheten U.

Beslutsreglerna är desamma som under 1. Om partiet bedöms att inte överensstämma med det lagstadgade gränsvärdet måste mätningarna upprepas med den metod som är specificerad i denna förordning och ett beslut fattas enligt 1.

BILAGA III

(Artikel 4)

UTVÄRDERING AV BEDÖMARE OCH RESULTATENS TILLFÖRLITLIGHET I SENSORISKA ANALYSER

Följande förfarande ska tillämpas om poängsättningsmetoder tillämpas (IDF-standard 99C:1997).

A.   BESTÄMNING AV ”REPETERBARHETSINDEX”

Minst 10 prover analyseras som blindprover i duplikat av en bedömare inom en period av 12 månader. Detta görs vanligen i flera omgångar. Resultaten för individuella produktegenskaper bedöms med användning av följande formel:

där:

w1	:	Repeterbarhetsindex
xi1	:	poäng för första bedömningen av prov xi
xi2	:	poäng för andra bedömningen av prov xi
n	:	antal prover

Proverna som ska bedömas bör avspegla ett brett kvalitetsområde. wI bör inte överskrida 1,5 (5-gradig skala).

B.   BESTÄMNING AV ”AVVIKELSEINDEX”

Detta index bör användas för att kontrollera huruvida en bedömare använder samma skala för kvalitetsbedömning som en grupp erfarna bedömare. De poäng som erhålls från bedömaren jämförs med medeltalet av de poäng som erhålls från bedömargruppen.

Följande formel används för bedömning av resultaten:

där:

xi1, xi2	:	jfr punkt A
;	:	medelpoäng för bedömargruppen för den första resp. andra bedömningen av provet xi
n	:	antal prover (minst 10 per 12 månader)

Proverna som ska bedömas bör avspegla ett brett kvalitetsområde. DI bör inte överskrida 1,5 (5-gradig skala).

Medlemsstaterna ska rapportera eventuella problem vid tillämpning av detta förfarande.

I de fall då individuella bedömare överskrider 1,5-gränsen för avvikelse- eller repeterbarhetsindex måste någon expert från en offentlig myndighet utföra en eller flera slumpmässiga ”upprepade kontroller av arbetet” på prover som de har bedömt under de senaste veckorna, eller utföra en eller flera ”handledda” kontroller med dessa bedömare. Noggrann övervakning krävs för att bestämma om deras tjänster ska anlitas. Resultaten ska dokumenteras och bevaras som bevis vid en uppföljning.

C.   JÄMFÖRELSE AV RESULTAT ERHÅLLNA I OLIKA OMRÅDEN INOM EN MEDLEMSSTAT OCH I OLIKA MEDLEMSSTATER

I förekommande fall måste det minst en gång om året genomföras en undersökning som jämför resultat erhållna av bedömare från olika områden. Om påtagliga skillnader noteras bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att klarlägga skälen och nå jämförbara resultat.

Medlemsstaterna får organisera undersökningar för att jämföra resultat erhållna av deras egna bedömare och av bedömare från angränsande medlemsstater. Påtagliga skillnader bör föranleda en grundlig undersökning i syfte att nå jämförbara resultat.

Medlemsstaterna ska rapportera resultaten av dessa jämförelser till kommissionen.

BILAGA IV

(Artikel 4)

SENSORISK BEDÖMNING AV SMÖR

1.   SYFTE

Syftet med detta förfarande för sensorisk bedömning av smör är att ge en enhetlig metod som är tillämplig i alla medlemsstater.

Mer information finns i den aktuella internationella IDF-standarden för mjölk och mjölkprodukter, IDF 99, del 1, 2 och 3 om sensorisk bedömning.

2.   DEFINITIONER

Med sensorisk bedömning avses en undersökning av en produkts egenskaper med hjälp av sinnesorganen.

Med panel avses en grupp utvalda bedömare som under bedömningen arbetar utan inbördes kommunikation och utan att påverka varandra.

Bedömare definieras som någon som har valts för hans eller hennes förmåga att utföra en sensorisk test. Denna typ av bedömare kan ha begränsad erfarenhet.

Expertbedömare definieras som någon med en hög grad av sensorisk känslighet och erfarenhet av sensorisk metodik, som kan genomföra konsekventa och tillförlitliga sensoriska bedömningar av olika produkter. Denna typ av bedömare har ett gott långfristigt sensoriskt minne.

Med poängsättning avses en panels sensoriska bedömning enligt en numerisk skala. En felnomenklatur ska användas.

Med klassning avses en kvalitetsklassificering som utförs på grundval av poängsättningen.

Med kontrollhandlingar avses handlingar som används för att notera poängen för varje egenskap och den slutliga klassningen av produkten. (Denna handling får också användas för registrering av kemisk sammansättning.)

3.   TESTRUM

Mer information finns i ISO 8589 och ISO/DIS 22935–2 | IDF 99–2 punkt 7.

Försiktighetsåtgärder ska vidtas så att bedömarna i testrummet inte påverkas av yttre faktorer.

Testrummet ska vara fritt från främmande lukter och lätt att rengöra. Väggarna ska vara ljust färgade och reflexionsfria.

Testrummet och dess belysning ska vara sådant att egenskaperna hos de produkter som ska poängsättas inte påverkas.

Rummet ska vara utrustat med lämplig temperaturreglering för att göra det möjligt att hålla en konstant temperatur på smöret. Smöret ska ha en temperatur på 12 °C (±2 °C) vid klassningen.

4.   VAL AV BEDÖMARE

Bedömaren ska vara bekant med smörprodukter och kompetent att utföra sensorisk klassning. Hans eller hennes kompetens ska övervakas regelbundet (minst en gång per år) av den behöriga myndigheten.

4.1   Se efter i ISO/DIS 22935–1 | IDF 99–1 punkt 4 (recruitment) och punkt 5.1 beträffande allmänna krav och screeningtester som kan användas innan en ny bedömare tas i tjänst.

Det är viktigt att utbildningen är kontinuerlig och allmänna möten ska hållas regelbundet. Mer information om utbildning av paneler finns i ISO 8586–1.

4.2   Grundutbildningen ska omfatta följande:

—	Allmän teori och praktisk betydelse av sensorisk bedömning.

—	Metoder, skalor för och beskrivning av sensoriska intryck.

—	Påvisande och igenkännande av sensoriska egenskaper och särskilda sensoriska termer.

—	Orienterande utbildning om smörtillverkning.

—	Validerade referenser och prover som hjälper bedömaren att identifiera särskilda smaker och smakintensiteten för produkten.

5.   KRAV PÅ PANELEN

Antalet bedömare i panelen bör vara udda, och minst tre. Majoriteten ska vara anställda vid den behöriga myndigheten eller vara behöriga personer som inte är anställda inom mjölkindustrin.

En panelledare ska ansvara för hela förfarandet och kan delta i panelen.

Flera faktorer ska beaktas före bedömningen för bästa resultat:

—	Smakdomarna får inte lida av någon sjukdom som kan påverka deras arbete. Om så ändå är fallet ska smakdomaren ifråga ersättas med en annan smakdomare.

—	Smakdomarna ska komma i tid för att delta i bedömningen och ha avsatt tillräckligt med tid för att genomföra bedömningen.

—	Smakdomarna ska undvika att använda starkt doftande produkter som parfym, aftershave, deodorant samt att äta matvaror med stark smak (kryddor), osv.

—	Smakdomarna får inte röka, äta eller dricka annat än vatten under en halvtimme före bedömningen.

6.   BIBEHÅLLANDE AV KOMPETENS

Alla bedömare ska delta i regelbundna paneler för sensorisk bedömning för att bibehålla sin kompetens. Intervallen beror på smörvolymen och kapaciteten och, då det är möjligt, bör panelbedömningen ske minst en gång per månad.

Erfarna bedömare bör också delta i ett antal paneler varje år, om möjligt minst en gång per kvartal.

7.   PROVTAGNING OCH PROVBEREDNING

Det är viktigt att provernas identitet inte avslöjas under bedömningen så att eventuell partiskhet undviks. Proverna bör kodas.

Detta ska ordnas före bedömningen. Ett krav på smörets temperatur under transporten till testrummet ska fastställas (6 °C ± 2 °C).

När den sensoriska bedömningen genomförs vid ett kylhus, ska provet tas ut med hjälp av en smörprovare. Om den sensoriska bedömningen genomförs på annan plats än vid kylhuset, ska ett prov om minst 500 g tas ut. Under bedömningen ska smöret ha en temperatur på 12 °C (±2 °C) (se: i ISO/DIS 22935–2 | IDF 99–2 är bedömningstemperaturen för smör 14 °C ± 2 °C). Stora avvikelser bör till varje pris undvikas.

8.   BEDÖMNING AV VÄRDET AV VARJE EGENSKAP

8.1   Den sensoriska bedömningen ska utföras i förhållande till följande tre egenskaper: utseende, konsistens och smak:

Utseende inbegriper följande faktorer: färg, synlig renhet, avsaknad av fysisk kontaminering, avsaknad av mögeltillväxt och enhetlighet för vattendispersion. Vattendispersion testas i enlighet med IDF-standarden 112A:1989.

Konsistens inbegriper följande faktorer: hårdhet, textur och fasthet. Bredbarheten kan övervakas med hjälp av fysiska medel om en enskild medlemsstat så önskar för att uppfylla kundbehov. Kommissionen kan fatta beslut om att harmonisera metodiken i framtiden.

Med hårdhet menas produktens sammanhållande egenskaper då den konsumeras. Den förknippas normalt med fasthet och bredbarhet och ska vara enhetlig i hela produkten. Den är nära besläktad med textur och är produktens förmåga att förbli stående under den egna vikten. Den anges med hjälp av skärmotståndet och kan mätas mekaniskt och med mun- och fingerkänsla.

Smak är den egenskap som uppfattas i munnen, huvudsakligen genom tungans smaklökar.

Lukt är den egenskap som uppfattas av näsan och luktsinnet.

En betydande avvikelse från den rekommenderade temperaturen hindrar en tillförlitlig bedömning av konsistens och smak. Temperaturen är av yttersta betydelse.

Klassningen av smör måste skjutas upp om temperaturen ligger utanför det rekommenderade intervallet.

8.2   Varje egenskap ska bedömas sensoriskt var för sig. Poängsättningen ska ske enligt tabell 1.

8.3   Det är önskvärt att bedömarna innan bedömningen påbörjas, tillsammans poängsätter ett eller flera referensprover med avseende på utseende, konsistens och smak, så att en enhetlighet uppnås.

8.4   Poängsättningen för godkännande är som följer:

Se punkt 7 om nomenklatur och beskrivning av de kriterier som gäller för respektive poäng, vid poängsättningen.

	Max.	Min.
Utseende	5	4
Konsistens	5	4
Smak och lukt	5	4

—	Om den nödvändiga poängen inte uppnås, ska en beskrivning av defekten lämnas.

—	Den poäng som varje bedömare ger för varje egenskap ska noteras i kontrollhandlingen.

—	Produkten godkänns eller förkastas på grundval av ett majoritetsbeslut.

—	Det bör inte förekomma ofta att skillnaderna mellan individuella poängsättningar för varje egenskap är större än angränsande poäng (inte oftare än en gång per 20 prover). I så fall ska panelledaren kontrollera panelens kompetens.

9.   KONTROLL

En panelledare som ska vara en tjänsteman anställd vid den behöriga myndigheten och som kan vara medlem av panelen, ska ha det övergripande ansvaret för hela förfarandet. Han eller hon ska notera de individuella poängen för varje egenskap i kontrollhandlingen och bestyrka om produkten godkänns eller förkastas.

10.   NOMENKLATUR

Se tabell 2.

11.   REFERENSER

FIL-IDF 99C:1997 Sensory evaluation of dairy products by scoring – Reference method

ISO/DIS 22935 | IDF 99 International Standard for Milk and Milk Products – Sensory analysis – Parts 1–3

ISO 8586–1 Sensory analysis – General guidance for selection, training and monitoring of assessors – Part 1

ISO 8589 Sensory analysis – General guidance for the design of test rooms

FIL-IDF 112A:1989 Butter – Determination of water dispersion value

Tabell 1

Poängsättning av smör

Utseende			Konsistens			Smak och lukt
Poäng	Nr (1)	Anmärkning	Poäng (kvalitetsklass)	Nr (1)	Anmärkning	Poäng (kvalitetsklass)	Nr (1)	Anmärkning
5		Mycket bra perfekt högsta kvalitet (lika med torr)	5		Mycket bra perfekt högsta kvalitet (lätt att breda)	5		Mycket bra perfekt högsta kvalitet (absolut ren, finaste arom)
4		Bra  (2) inga påtagliga fel	4	17 18	Bra  (2) hård mjuk	4		Bra  (2) inga påtagliga fel
3	1 2 3 4 5 6 7 8	Varken bra eller dåligt (obetydliga fel) vattnigt, fria vattendroppar ej homogent, två färger strimmigt flammigt, marmorerat fläckigt fri olja för kraftig färgning poröst, tydliga håligheter	3	14 15 16 17 18	Varken bra eller dåligt (obetydliga fel) kort, spröd, smulig salvig, oljig klibbig hård mjuk	3	21 22 25 27 33 34 35	Varken bra eller dåligt (obetydliga fel) oren främmande smak syrlig kokt smak, bränd smakf odersmak skarp, bitter för salt
2	1 3 4 5 6 10 11 12	Dåligt (tydliga fel) vattnigt, fria vattendroppar strimmigt flammigt, marmorerat fläckigt fri olja främmande föremål mögelväxt olöst salt (saltkristaller)	2	14 15 16 17 18	Dåligt (tydliga fel) kort, spröd, smulig salvig, oljig klibbig hård mjuk	2	21 22 23 25 32 33 34 35 36 38	Dåligt (tydliga fel) oren främmande smak gammal syrlig oxiderad, metall fodersmak skarp, bitter för salt smaklös, unken kemikalie
1	1 3 4 5 6 7 9 10 11 12	Mycket dåligt (avsevärda fel) vattnigt, fria vattendroppar strimmigt flammigt, marmorerat fläckigt fri olja för kraftig färgning kornigt främmande föremål mögelväxt olöst salt (saltkristaller)	1	14 15 16 17 18	Mycket dåligt (avsevärda fel) kort, spröd, smulig salvig, oljig klibbig hård mjuk	1	22 24 25 26 28 29 30 31 32 34 35 36 37 38	Mycket dåligt (avsevärda fel) främmande smak ostliknande syrlig jäst möglig härsken oljig, fiskliknande talgig oxiderad, metall skarp, bitter för salt smaklös, unken malt kemikalie

Tabell 2

Nomenklatur över smördefekter

I. Utseende

1. vattnigt, fria vattendroppar

2. ej homogent, två färger

3. strimmigt

4. flammigt, marmorerat

5. fläckigt

6. fri olja

7. för kraftig färgning

8. poröst, tydliga håligheter

9. kornigt

10. främmande föremål

11. mögelväxt

12. olöst salt (saltkristaller)

II. Konsistens

14. kort, spröd, smulig

15. salvig, oljig

16. klibbig

17. hård

18. mjuk

III. Smak och lukt

20. saknar arom

21. oren (3)

22. främmande smak

23. gammal

24. ostliknande

25. syrlig

26. jäst

27. (a) kokt

(b) bränd

28. möglig

29. härsken

30. oljig, fiskliknande

31. talgig

32. (a) oxiderad

(b) metall

33. fodersmak

34. skarp, bitter

35. för salt

36. smaklös, unken

37. malt

38. kemikalie

---

(1)  Tabell 2.

(2)  Felen bedömda som ”bra” innebär mycket små avvikelser från högsta kvalitet.

(3)  Denna beteckning bör användas så sällan som möjligt och endast när defekten inte kan beskrivas på ett noggrannare sätt.

BILAGA V

(Artikel 5)

BESTÄMNING AV HALTEN TRIGLYCERID AV ENANTSYRA I SMÖR, SMÖROLJA OCH GRÄDDE MED GASKROMATOGRAFISK ANALYS AV TRIGLYCERIDER

1.   SYFTE

Denna metod fastställer en metod för att bestämma halten triglycerid av enantsyra i smörolja, smör och grädde.

2.   TERMER OCH DEFINITIONER

Halt av enantsyra: halten triglycerid av enantsyra fastställd med hjälp av det förfarande som är specificerat i denna metod.

Anmärkning: Halten enantsyra uttrycks i kg per ton produkt för smörolja och smör, och i kg per ton mjölkfett för grädde.

3.   PRINCIP

Mjölkfett extraheras från olika produkter enligt ISO 14156 | IDF 172:2001. Den kvantitativa bestämningen av halten triglycerid av enantsyra i det extraherade fettet bestäms med gaskromatografi med kapillärkolonn (GC). Det resultat som erhålls för provet bedöms med hjälp av triglycerid av kapronsyra som intern standard.

Anmärkning: Tributyrin har också visat sig vara en tillfredsställande intern standard.

4.   REAGENSER

Använd endast reagenser av vedertagen analyskvalitet.

4.1   n-Hexan.

4.2   Standardtriglycerid av kapronsyra, med en renhetsgrad på minst 99 %.

4.3   Standardtriglycerid av enantsyra, med en renhetsgrad på minst 99 %.

4.4   Vattenfritt natriumsulfat (Na2SO4).

5.   UTRUSTNING

Normal laboratorieutrustning och särskilt följande:

5.1   Analysvåg, med 1 mg noggrannhet.

5.2   Mätkolvar med en kapacitet på 10 ml och 20 ml.

5.3   Centrifugrör med en kapacitet på 30 ml.

5.4   Rotationsindunstare.

5.5   Ugn, med förmåga att hålla en temperatur på 50 °C ± 5 °C.

5.6   Filterpapper, medelfint, med en diameter på ca 15 cm.

Gaskromatografisk utrustning, som består av:

5.7.1   Gaskromatograf utrustad med en split-/splitless-injektor eller ”on-column”-injektor och flamjonisationsdetektor (FID).

GC-kolonn med stationär fas som är lämplig för triglyceridseparering (100 % dimetylpolysiloxan eller 5 % fenylpolysiloxan–95 % metylpolysiloxan). Välj stationär fas, kolonnlängd (mellan 4 m och 15 m), innerdiameter (mellan 0,22 mm och 0,50 mm) och filmtjocklek (0,12 μm eller mer) med hänsyn till laboratoriets erfarenhet och det injiceringssystem som används. Den valda kolonnen ska i varje fall ge både en fullständig separation mellan lösningsmedelstoppen och triglyceriden av kapronsyran och en baslinjesupplösning mellan topparna för triglyceriderna av kapronsyra och enantsyra. Exempel på tillämpliga betingelser anges nedan.

5.7.2.1   Exempel på tillämpliga betingelser vid användning av splitinjektor:

—	Bärgas: helium.

—	Bärgasens tryck i kolonninloppet: 100 kPa.

—	Kolonn: kolonn av syntetisk kvarts, 12 m lång, 0,5 mm innerdiameter, 0,1 μm filmtjocklek.

—	Stationär fas: 100 % dimetylpolysiloxan eller 5 % fenylpolysiloxan–95 % dimetylpolysiloxan (t.ex. HT5).

—	Kolonntemperatur: initial temperatur 130 °C, som hålls under 1 minut, ökas med en hastighet på 20 °C/min upp till 260 °C och ökas därefter med en hastighet på 30 °C/min upp till 360 °C, hålls 10 minuter vid 360 °C.

—	Detektortemperatur: 370 °C.

—	Injektortemperatur: 350 °C.

—	Splitförhållande: 1:30.

—	Mängd injicerat prov: 1 μl.

5.7.2.2   Exempel på tillämpliga betingelser vid användning av ”on-column”-injektor:

—	Bärgas: väte (konstant flödessystem).

—	Bärgasens tryck i kolonninloppet: 89 kPa.

—	Kolonn: kolonn av syntetisk kvarts, 4 m lång, 0,32 mm innerdiameter, 0,25 μm filmtjocklek.

—	Stationär fas: 5 % fenylpolysiloxan, 95 % dimetylpolysiloxan.

—	Kolonntemperatur: initial temperatur 60 °C, som hålls under 2 minuter, ökas med en hastighet på 35 °C/min upp till 340 °C, hålls vid denna temperatur under 5 minuter.

—	Detektortemperatur: 350 °C.

—	Mängd injicerat prov: 1 μl.

5.8   Injektionsspruta, 5 µl kapacitet.

6.   PROVTAGNING

Det är viktigt att laboratoriet erhåller ett prov som verkligen är representativt och inte har skadats eller förändrats under transport eller lagring.

Provtagning ingår inte som en del av den metod som finns specificerad i den här internationella standarden. En rekommenderad provtagningsmetod anges i IDF-standarden 50C:1995 eller ISO 707–1997 – Milk and milk products – Methods of sampling.

7.   FÖRFARANDE

7.1   Beredning av prov och provmängd

Gå tillväga enligt ISO 14156 | IDF 172:2001.

7.1.1   Smörolja, smör

7.1.1.1   Smält 50 g till 100 g av provet i ugnen (5.5).

7.1.1.2   Placera 0,5 g till 1,0 g vattenfritt natriumsulfat (5.4) i ett vikt filterpapper.

7.1.1.3   Filtrera fettet genom filterpapperet innehållande vattenfritt natriumsulfat och samla filtratet i en bägare som hålls i ugnen (5.5). Se vid dekanteringen av det smälta smöret på filterpapperet till att inget serum överförs.

7.1.2   Grädde

7.1.2.1   Värm provet till en temperatur på 20 °C ± 2 °C.

7.1.2.2   Blanda eller rör om provet ordentligt.

7.1.2.3   Späd en lämplig mängd av provet så att en provmängd på 100 ml med en massfraktion på ca 4 % fett erhålls.

7.1.2.4   Gör på samma sätt som med obehandlad mjölk och homogeniserad mjölk (se ISO 14156 | IDF 172:2001, § 8.3) för att extrahera fettet från grädden.

7.1.2.5   Väg upp 1 g extraherat fett, på 1 mg när, i en 10 ml mätkolv (5.2). Tillsätt 1 ml av lösningen 7.2.2. Fyll på med n-hexan (4.1) till 10 ml och homogenisera.

7.1.2.6   Tillför 1 ml av lösningen 7.1.1.2 i en 10 ml mätkolv (5.2) och späd till 10 ml med n-hexan (4.1).

7.2   Beredning av kalibreringsstandarderna

7.2.1   Lös 100 mg triglycerid av enantsyra (4.3) i 10 ml n-hexan (4.1).

7.2.2   Lös 100 mg triglycerid av kapronsyra (4.2) i 10 ml n-hexan (4.1).

7.2.3   Tillför 1 ml av lösningen 7.2.2 till en 10 ml mätkolv (5.2). Fyll på med n-hexan (4.1) till 10 ml.

7.2.4   Tillför 1 ml av lösningen 7.2.1 och 1 ml av lösningen 7.2.2. till en 10 ml mätkolv (5.2). Fyll på med n-hexan (4.1) till 10 ml.

7.2.5   Tillför 1 ml av lösningen 7.2.4 i en 10 ml mätkolv (5.2) och fyll på med n-hexan till 10 ml (4.1).

7.3   Kromatografisk analys

7.3.1   Injicera 1 µl av standardlösningen 7.2.5 två gånger.

7.3.2   Injicera 1 µl av varje provlösning.

Anmärkning: Om ”on-column”-injektorsystem används måste spädningen av både standard- och provlösningarna ökas.

7.3.3   Upprepa moment 7.3.1 vart tredje prov för att avgränsa proverna mellan varje standardinjektion i duplikat. Resultaten baseras på medelvärdet för responsfaktorerna från standardkromatogrammen.

8.   BERÄKNING AV RESULTAT

Integrera för varje kromatogram arean av de toppar som hör samman med triglyceriderna av enantsyra och kapronsyra.

Följ dessa anvisningar för varje avgränsad sekvens, dvs. för en uppsättning avgränsade prover är STD1 den standard som injiceras två gånger omedelbart före dem och STD2 den standard som injiceras två gånger omedelbart efter dem.

8.1   Kalibrering

8.1.1   Beräkna responsfaktorn för varje duplikat av STD1, Rf1(a) och Rf1(b):

Rf1(a) eller (b) = (topparean för triglycerid av enantsyra/topparean för triglycerid av enantsyra) × 100

Beräkna medelvärdet för responsfaktorn, Rf1:

Rf1 = (Rf1(a) + Rf1(b))/2

8.1.2   Beräkna på samma sätt medelvärdet för responsfaktorn STD2, Rf2.

8.1.3   Beräkna medelvärdet för responsfaktorn, Rf:

Rf = (Rf1 + Rf2)/2

8.2   Prover

Beräkna för varje provkromatogram som har erhållits mellan STD1 och STD2 halten enantsyra C (kg/t):

C = (topparea för triglycerid av enantsyra × Rf × 100)/(topparea för triglycerid av kapronsyra × Wt × 1 000)

där:

—	Wt = vikt för det tagna fettet (g),

—	100 = provets utspädningsvolym,

—	1 000 = omvandlingsfaktor (från μg/g till kg/t).

Ta för smörprover hänsyn till smörets fetthalt och beräkna ett korrigerat koncentrationsvärde Cbutter (kg/t smör)

Cbutter = Cfat × F

där F är smörets fetthalt.

9.   PRECISION

Närmare uppgifter från en interlaborativ jämförelse vid provning av smör i enlighet med ISO 5725–1 och ISO 5725–2 om precisionsmetoden visas i 12.

Gränsvärdena för repeterbarhet och reproducerbarhet anges för 95 % konfidensgrad och kan eventuellt inte tillämpas på andra koncentrationsintervall och koncentrationsmatriser än dem som anges.

9.1   Repeterbarhet

Den absoluta skillnaden mellan två individuella provresultat som har erhållits med samma metod på identiskt provmaterial i samma laboratorium utförda av samma person som använder samma utrustning inom ett kort tidsintervall, kommer inte att vara större än 0,35 kg/t i högst 5 % av fallen.

9.2   Reproducerbarhet

Den absoluta skillnaden mellan två individuella provresultat som har erhållits med samma metod på identiskt provmaterial i olika laboratorier utförda av olika personer som använder olika utrustning kommer inte att vara större än 0,66 kg/t i högst 5 % av fallen.

10.   TOLERANSGRÄNSER: UNDRE GRÄNSVÄRDEN (VID OTILLRÄCKLIGA MÄNGDER)

10.1   Tre prover ska tas från den spårade produkten för att kontrollera att produkten har spårats på rätt sätt.

10.2   Smör och koncentrerat smör

10.2.1   Inblandningsgraden är 11 kg av triglycerid av enantsyra med en lägsta renhetsgrad på 95 % per ton smör, dvs. 10,45 kg/t.

10.2.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	9,51 kg/t (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för triglycerid av enantsyra med en lägsta renhetsgrad av 95 %, en bestämning).

—	6,89 kg/t (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för triglycerid av enantsyra med en lägsta renhetsgrad av 95 %, en bestämning).

—	Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 9,51 kg/t och 6,89 kg/t.

10.3   Grädde

10.3.1   Inblandningsgraden är 10 kg av triglycerid av enantsyra med en lägsta renhetsgrad på 95 % per ton mjölkfett, dvs. 9,50 kg/t spårat mjölkfett.

10.3.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	8,60 kg/t (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för triglycerid av enantsyra med en lägsta renhetsgrad av 95 %, en bestämning).

—	6,23 kg/t (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för triglycerid av enantsyra med en lägsta renhetsgrad av 95 %, en bestämning).

—	Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 8,60 kg/t och 6,23 kg/t.

11.   TOLERANSGRÄNSER: ÖVRE GRÄNSVÄRDEN (DÅ MÄNGDEN ÖVERSKRIDS MED MER ÄN 20 %)

11.1   Tre prover ska tas från den spårade produkten för att kontrollera att produkten har spårats på rätt sätt

11.2   Smör och koncentrerat smör

11.2.1   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och medelvärdet av dessa resultat ska jämföras med följande gränser:

—	Den övre gränsen är 12,96 kg/t.

11.3   Grädde

11.3.1   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och medelvärdet av dessa resultat ska jämföras med följande gränser:

—	Den övre gränsen är 11,82 kg/t.

12.   TILLÄGGSINFORMATION: STATISTISK ANALYS AV RESULTATEN VID BESTÄMNING AV TRIENANTAT I SMÖRFETT VID TRIGLYCERIDANALYS

Fyra jämförelseprovningar har utförts för att bestämma trienantathalten i spårat smör.

Nio laboratorier deltog i denna första ringtest och inga specifikationer tillhandahölls om vilka analysmetoder som skulle användas.

Tio laboratorier deltog i den andra ringtesten och fyra olika metoder användes:

—	Kvantifiering av metylheptanoat genom användning av n-nonan eller metylnonanoat som intern standard.

—	Kvantifiering av trienantat genom användning av trikaproat som intern standard.

—	Kvantifiering av metylheptanoat genom användning av ett kalibreringsprov/en kalibreringsblandning.

—	Kvantifiering av metylheptanoat genom användning av en kalibreringsblandning.

Vidare, om fettsyrametylester (FAME) analyserades användes två olika metyleringsförfaranden (De Francesco och Christopherson & Glass).

Till följd av de erhållna resultaten valdes två metoder ut för den tredje ringtesten:

—	Kvantifiering av metylheptanoat genom användning av n-nonan eller metylnonanoat som intern standard.

—	Kvantifiering av trienantat genom användning av trikaproat som intern standard.

Resultaten från de sju laboratorierna visade att FAME-metoden gav en högre variabilitet och följaktligen beslutades att endast bestämningen av trienantat som triglycerid skulle användas efter förfarandet med q kvantifieringar av trienantat under användning av trikaproat som intern standard. Vidare måste triglyceridanalysen utföras med kapillärkolonn.

I den fjärde ringtesten cirkulerades fyra prover (A, B, C, D) och resultat erhölls från nio laboratorier (tabell 1–2).

Två laboratorier (DE och UE) analyserade proverna med FAME-metoden.

På grund av det låga antalet laboratorier har den statistiska beräkningen utförts på både hela datauppsättningen (figur 1–2) inklusive FAME-resultaten och på data som erhölls från triglyceridanalysen (TG).

Tester på avvikare:

—	Prov A. I Dixon-, Cochran- och Grubbs-testerna för nivåerna 1 och 5 % konstaterades ett avvikande laboratorium.

—	Prov B. I Grubbs-testet för nivån 5 % konstaterades ett avvikande laboratorium.

—	Prov C. I Dixon- och Grubbs-testerna för nivåerna 1 och 5 % konstaterades ett avvikande laboratorium.

—	Prov D. I Dixon- och Grubbs-testerna för nivåerna 1 och 5 % konstaterades ett avvikande laboratorium.

Avvikaren har tagits bort från beräkningen.

Det är värt att notera att de resultat som erhölls med FAME-metoden aldrig betraktades som avvikare genom de tester som tillämpades.

Precisionsparametrar

I tabellerna 1 och 2 rapporteras resultaten från alla laboratorierna och de precisionsparametrar som har beräknats för att godtagbart antal (8) laboratorier. Dessvärre härrör de inte från samma analysmetod.

I tabellerna 3 och 4 rapporteras resultaten som endast härrör från TG-metoden och motsvarande precisionsparametrar. Dessa parametrar accepteras under förutsättning att det låga antalet laboratorier (6) accepteras.

I figurerna 3 och 4 visas trenden för Sr och SR som har beräknats för de fyra proverna från de två datauppsättningarna som beskrivs ovan.

I tabell 5 rapporteras Sr- och SR-värdena tillsammans med motsvarande poolade värden och de totala r- och R-parametrarna.

Slutligen har den kritiska skillnaden vid 95 % konfidensgrad beräknats.

Tabell 1

Statistiska resultat för TG- och FAME*-metoden

Prov A		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	8
RENNES	FR1	11,0	11,1	11,1	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	11,2	11,2	11,2	Avvikare	DК
ZPLA	DE*	11,6	11,8	11,7	Medelvärde	11,3
ADAS	GB	11,4	11,2	11,3	Sant värde	11,0
CNEVA	FR2	11,4	11,4	11,4	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,09
LODI	IT	11,1	11,3	11,2	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	0,80
EELA	FI	11,3	11,2	11,3	Repeterbarhet r (95 %)	0,26
ISPRA	UE*	11,0	11,0	11,0	Relativ repeterbarhet r %	2,24
D.V.F.A.	DK	13,3	11,8	12,6	Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,23
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	2,04
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,84
					Relativ reproducerbarhet R %	5,71
Prov B		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	8
RENNES	FR1	12,7	12,8	12,8	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	13,5	13,3	13,4	Avvikare	DK
ZPLA	DE*	14,0	13,8	13,9	Medelvärde	13,4
ADAS	GB	13,4	13,5	13,5	Sant värde	13,5
CNEVA	FR2	13,3	13,4	13,4	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,14
LODI	IT	13,9	13,5	13,7	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	1,04
EELA	FI	13,4	13,2	13,3	Repeterbarhet r (95 %)	0,40
ISPRA	UE*	13,2	13,3	13,3	Relativ repeterbarhet r %	2,91
D.V.F.A.	DK	14,1	14,8	14,5	Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,35
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	2,61
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,99
					Relativ reproducerbarhet R %	7,31

Tabell 2

Statistiska resultat för TG- och FAME*-metoden

Prov C		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	8
RENNES	FR1	8,9	9,2	9,1	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	9,2	9,3	9,3	Avvikare	DK
ZPLA	DE*	9,2	9,4	9,3	Medelvärde	9,3
ADAS	GB	9,5	9,3	9,4	Sant värde	9,3
CNEVA	FR2	9,4	9,4	9,4	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,14
LODI	IT	9,2	9,5	9,4	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	1,50
EELA	FI	9,4	9,6	9,5	Repeterbarhet r (95 %)	0,40
ISPRA	UE*	9,4	9,3	9,4	Relativ repeterbarhet r %	4,20
D.V.F.A.	DK	10,7	10,9	10,8	Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,17
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	1,82
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,47
					Relativ reproducerbarhet R %	5,10
Prov D		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	8
RENNES	R1	1,6	1,6	1,6	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	2,1	2,1	2,1	Avvikare	DK
ZPLA	DE*	2,3	2,3	2,3	Medelvärde	2,1
ADAS	GB	2,1	2,2	2,2	Sant värde	2,1
CNEVA	FR2	2,1	2,1	2,1	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,08
LODI	IT	2,2	1,9	2,1	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	3,81
EELA	FI	2,3	2,3	2,3	Repeterbarhet r (95 %)	0,22
ISPRA	UE*	2,3	2,3	2,3	Relativ repeterbarhet r %	10,67
D.V.F.A.	DK	3,4	2,9	3,2	Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,24
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	11,43
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,67
					Relativ reproducerbarhet R %	32,00

Tabell 3

Statistiska resultat för TG- och FAME*-metoden

Prov A		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	6
RENNES	FR1	11,0	11,1	11,1	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	11,2	11,2	11,2	Avvikare	DК
ADAS	GB	11,4	11,2	11,3	Medelvärde	11,2
CNEVA	FR2	11,4	11,4	11,4	Sant värde	11,0
LODI	IT	11,1	11,3	11,2	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,09
EELA	FI	11,3	11,2	11,3	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	0,80
D.V.F.A.	DK	13,3	11,8	12,6	Repeterbarhet r (95 %)	0,25
					Relativ repeterbarhet r %	2,24
					Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,13
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	1,16
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,36
					Relativ reproducerbarhet R %	3,25
Prov B		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	6
RENNES	FR1	12,7	12,8	12,8	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	13,5	13,3	13,4	Avvikare	DК
ADAS	GB	13,4	13,5	13,5	Medelvärde	13,3
CNEVA	FR2	13,3	13,4	13,4	Sant värde	13,5
LODI	IT	13,9	13,5	13,7	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,15
EELA	FI	13,4	13,2	13,3	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	1,13
D.V.F.A.	DK	14,1	14,8	14,5	Repeterbarhet r (95 %)	0,42
					Relativ repeterbarhet r %	3,16
					Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,33
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	2,48
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,93
					Relativ reproducerbarhet R %	6,94

Tabell 4

Statistiska resultat för TG-metoden

Prov C		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	6
RENNES	FR1	8,9	9,2	9,1	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	9,2	9,3	9,3	Avvikare	DК
ADAS	GB	9,5	9,3	9,4	Medelvärde	9,3
CNEVA	FR2	9,4	9,4	9,4	Sant värde	9,3
LODI	IT	9,2	9,5	9,4	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,15
EELA	FI	9,4	9,6	9,5	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	1,61
D.V.F.A.	DK	10,7	10,9	10,8	Repeterbarhet r (95 %)	0,42
					Relativ repeterbarhet r %	4,51
					Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,19
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	2,04
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,53
					Relativ reproducerbarhet R %	5,71
Prov D		R1	R2	Medel	Antal kvarstående laboratorier efter att avvikare har tagits bort	6
RENNES	FR1	1,6	1,6	1,6	Antal avvikare	1
RIKILT	NL	2,1	2,1	2,1	Avvikare Medelvärde	DK
					Medelvärde	2,1
ADAS	GB	2,1	2,2	2,2	Sant värde	2,1
CNEVA	FR2	2,1	2,1	2,1	Standardavvikelse för repeterbarhet (Sr)	0,09
LODI	IT	2,2	1,9	2,1	Relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr%)	4,29
EELA	FI	2,3	2,3	2,3	Repeterbarhet r (95 %)	0,26
D.V.F.A.	DK	3,4	2,9	3,2	Relativ repeterbarhet	12,01
					Standardavvikelse för reproducerbarhet (SR)	0,25
					Relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR%)	11,90
					Reproducerbarhet R (95 %)	0,69
					Relativ reproducerbarhet R %	33,32

Tabell 5

Repeterbarhet och reproducerbarhet (med FAME)

	Antal labb	Avvikare	Repeterbarhet Sr (95 %)	Reproducerbarhet SR (95 %)
Prov A	8	1	0,09	0,23
Prov B	8	1	0,14	0,35
Prov C	8	1	0,14	0,17
Prov D	8	1	0,08	0,24
Poolat värde			0,116	0,256
			R	R
Poolat värde * 2,8			0,324	0,716
CrD95 = 0,40 Lägsta angivna renhetsgrad för trienantat = 95 % Angivet minimigränsvärde för trienantat i smörfett = 11 kg/t Med beaktande av den kritiska skillnaden för en 95 % konfidensgrad ska medelvärdet av de två resultaten inte vara mindre än:   10,05 kg/t vid inblandning av trienantat med en lägsta renhetsgrad av 95 %.

Repeterbarhet och reproducerbarhet (utan FAME)

	Antal labb	Avvikare	Repeterbarhet SR (95 %)	Reproducerbarhet SR (95 %)
Prov A	6	1	0,09	0,13
Prov B	6	1	0,15	0,33
Prov C	6	1	0,15	0,19
Prov D	6	1	0,09	0,25
Poolat värde			0,124	0,237
			r	R
Poolat värde * 2,8			0,347	0,663
CrD95 = 0,36 Lägsta angivna renhetsgrad för trienantat = 95 % Angivet minimigränsvärde för trienantat i smörfett = 11 kg/t Med beaktande av den kritiska skillnaden för en 95 % konfidensgrad ska medelvärdet av de två resultaten inte vara mindre än:   10,09 kg/t vid inblandning av trienantat med en lägsta renhetsgrad av 95 %.

Figur 1 (1)

Experimentella resultat: Prov A

Experimentella resultat: Prov B

Experimentella resultat: Prov C

Experimentella resultat: Prov D

Figur 2

Standardavvikelse för repeterbarhet och reproducerbarhet vid olika nivåer (TG+FAME)

Figur 3

Standardavvikelse för repeterbarhet och reproducerbarhet vid olika nivåer (TG+FAME)

Figur 4

Exempel på användning av ”on-column”-injektor

---

(1)  = FAME-metoden.

BILAGA VI

(Artikel 5)

BESTÄMNING AV VANILLINHALTEN I KONCENTRERAT SMÖR, SMÖR OCH GRÄDDE MED HÖGUPPLÖSANDE VÄTSKEKROMATOGRAFI (HPLC)

1.   SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms mängden vanillin i koncentrerat smör, smör eller grädde.

2.   PRINCIP

En känd mängd av provet extraheras med en blandning av isopropanol/etanol/acetonitril (1:1:2). Utfällning av största delen fett genom avkylning till mellan –15 och –20 °C, åtföljd av centrifugering.

Efter spädning med vatten, bestämning av vanillinhalten med högupplösande vätskekromatografi (HPLC).

3.   UTRUSTNING

Sedvanlig laboratorieutrustning, i synnerhet följande:

3.1   Frys med en temperatur på mellan –15 och –20 °C.

3.2   Engångssprutor, 2 ml.

3.3   Membranmikrofilter med 0,45 μm porstorlek som är resistent mot en lösning som innehåller 5 % extraktionslösning (4.4).

3.4   Vätskekromatografisystem bestående av en pump (flöde på 1,0 ml/min), en injektor (20 μl-injektion, automatisk eller manuell), en UV-detektor (inställd på 306 nm, 0,01 Å fullt utslag), en skrivare eller integrator och en kolonntermostat inställd på 25 °C.

3.5   Analyskolonn (250 mm × 4,6 mm innerdiameter) packad med LiChrospher RP 18 (Merck, 5 μm) eller motsvarande.

3.6   Förkolonn (ca 20 mm × 3 mm innerdiameter), torrpackad med LiChrospher RP 18 (5–10 μm) eller motsvarande.

3.7   Centrifug med 2 000 varv/minut.

4.   REAGENSER

Alla använda reagenser ska vara av vedertagen analyskvalitet.

4.1   Isopropanol.

4.2   Etanol 96 % (v/v).

4.3   Acetonitril.

4.4   Extraktionslösning.

Blanda isopropanol (4.1), etanol (4.2) och acetonitril (4.3) i förhållandet 1:1:2 (v/v).

Vanillin (4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd) ≥ 98 %.

4.5.1   Vanillin-stamlösning (= 500 μg/ml).

Väg med 0,1 mg noggrannhet upp ca 50 mg (CM mg) vanillin (4.5) i en 100 ml mätkolv, tillsätt 25 ml extraktionslösning (4.4) och späd till märket med vatten.

4.5.2   Vanillin-stamlösning (= 10 μg/ml).

Pipettera 5 ml vanillinstamlösning (4.5.1) i en 250 ml mätkolv och späd till märket med vatten.

4.5.3   Metanol, HPLC-kvalitet.

4.5.4   Isättika.

4.5.5   Vatten, HPLC-kvalitet.

4.5.6   HPLC – mobil fas.

Blanda 300 ml metanol (4.5.3), ca 500 ml vatten (4.5.5) och 20 ml isättika (4.5.4) i en 1 000 ml mätkolv och späd till märket med vatten (4.5.5). Filtrera genom 0,45 μm filter (3.3).

5.   FÖRFARANDE

5.1   Provberedning

5.1.1   Smör

Värm provet tills det börjar smälta. Undvik lokal överhettning över 30 °C. Smöret får under inga omständigheter separera i två faser. När provet blir tillräckligt plastiskt, ska det homogeniseras genom skakning. Rör om smöret i 15 sekunder innan ett prov tas. Väg upp 5 g (SM g) smör, på 1 mg när, i en 100 ml mätkolv.

5.1.2   Koncentrerat smör

Omedelbart före provtagningen placeras behållaren med koncentrerat smör i en ugn med 40–50 °C värme tills det har smält fullständigt. Blanda provet genom att snurra eller röra. Undvik att luftbubblor bildas på grund av alltför häftig omrörning. Väg upp 4 g (SM g) koncentrerat smör, på 1 mg när, i en 100 ml mätkolv.

5.1.3   Grädde

Värm upp provet i ett vattenbad eller en inkubator vid en temperatur på 35–40 °C. Fördela fettet homogent genom att snurra och, om nödvändigt, röra. Kyl ned provet snabbt till 20 ± 2 °C. Provet bör se homogent ut, annars bör förfarandet upprepas. Väg upp 10 g (SM g) grädde, på 1 mg när, i en 100 ml mätkolv.

5.2   Beredning av provlösningen

Tillsätt ca 75 ml extraktionslösning (4.4) till provmängden (5.1.1, 5.1.2 eller 5.1.3), rör om eller skaka kraftigt under 15 minuter och späd med extraktionslösning (4.4). Överför ca 10 ml av detta extrakt till ett provrör som försetts med en propp. Placera provröret i frysen (3.1) och låt det stå där i ca 30 minuter. Centrifugera det kalla extraktet 5 minuter vid ca 2 000 varv/min och häll upp omedelbart. Låt den upphällda lösningen anta rumstemperatur. Pipettera 5 ml upphälld lösning i en 100 ml mätkolv och späd med vatten. Filtrera en alikvot genom ett membranmikrofilter (3.3) under användning av en spruta (3.2). Filtratet är färdigt för bestämning genom HPLC.

5.3   Kalibrering

Överför med pipett 5 ml av vanillinstandardlösningen (4.5.2) till en 100 ml mätkolv. Tillsätt 5 ml extraktionslösning (4.4) och späd till märket med vatten. Denna lösning innehåller 0,5 μg/ml vanillin.

5.4   Bestämning med HPLC

Låt kromatografisystemet stabiliseras under ca 30 minuter. Injicera standardlösningen (5.3). Upprepa detta tills skillnaden i topparea eller topphöjd mellan två på varandra följande injektioner är mindre än 2 %. Vid ovannämnda betingelser är retentionstiden för vanillin ca 9 minuter. Analysera standardlösningen (5.3) i duplikat genom att injicera 20 µl. Injicera 20 μl av provlösningarna (5.2). Bestäm arean eller höjden på den erhållna vanillintoppen. Upprepa injektionen av standardlösningen (5.3) i duplikat, efter 10 injektioner av provlösningar (5.2).

6.   BERÄKNING AV RESULTATEN

Beräkna den genomsnittliga topparean (eller topphöjden) (AC) av de vanillintoppar som härrör från de duplikatinjektioner som omger varje serie av provlösningar (totalt 4 ytor).

Beräkna responsfaktorn (R):

där CM är vanillinmassan i mg (4.5.1).

Halten (mg/kg) av vanillin (C) i provet ges av:

där:

AS	=	topparea eller topphöjd för provets vanillintopp
SM	=	provets massa i gram (5.1.1, 5.1.2 eller 5.1.3)

Anmärkning: Om analysen görs för att bestämma mängden vanillin i grädde, ska koncentrationen av spårämne uttryckas som mg spårämne/kg mjölkfett. Detta görs genom att multiplicera C med 100/f, där f är procentandelen fett i grädden (viktprocent).

20	=	faktor som tar hänsyn till utspädningarna av standardlösningen och provet
0,96	=	korrektionsfaktor för fetthalten i första utspädningen av provet

Anmärkning: I stället för topparea kan topphöjd användas (se 8.3).

7.   METODENS NOGGRANNHET

7.1   Repeterbarhet (r)

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar som har utförts inom kortast möjliga tidsintervall av samma person under användning av samma utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 16 mg/kg.

7.2   Reproducerbarhet (R)

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar utförda i olika laboratorier under användning av olika utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 27 mg/kg.

8.   TOLERANSGRÄNSER

8.1   Tre prover måste tas från den spårade produkten för att homogeniteten ska kunna kontrolleras.

Spårämne som erhållits antingen från vanillin eller från syntetisk vanillin.

8.2.1   Inblandningsgraden för 4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd är 250 g per ton koncentrerat smör eller smör. Vid spårning i grädde är inblandningsgraden 250 gram per ton mjölkfett.

8.2.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	220,8 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningen).

—	158,3 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningen).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 220,8 mg/kg och 158,3 mg/kg.

Spårämne som erhållits enbart från vaniljstänger eller fullständiga extrakt därav

8.3.1   Inblandningsgraden för 4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd är 100 g per ton koncentrerat smör eller smör. Vid spårning i grädde är inblandningsgraden 100 gram per ton mjölkfett.

8.3.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	78,3 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningen).

—	53,3 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningen).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 78,3 mg/kg och 53,3 mg/kg.

9.   ANMÄRKNINGAR

9.1   Utbytet av tillsatt vanillin vid en nivå av 250 mg/kg smörolja varierar mellan 97,0 och 103,8. Den påträffade genomsnittshalten var 99,9 % med en standardavvikelse på 2,7 %.

9.2   Standardlösningen innehåller 5 % extraktionslösning för att kompensera för den toppbreddning som orsakas av närvaro av 5 % av extraktionslösningen i proverna. Detta möjliggör kvantifiering med hjälp av topphöjden.

9.3   Analysen bygger på en linjär kalibreringskurva med en nollskärningspunkt.

9.4   Genom användning av lämpliga utspädningar av standardlösningen (4.5.2) bör linjäriteten kontrolleras första gången analysen utförs och sedan regelbundet och efter byten eller reparationer av HPLC-utrustningen. Vanillin kan brytas ned till vanillinsyra, divanillin och andra föreningar genom naturligt förekommande enzymers aktivitet i opastöriserad grädde eller produkter framställda från detta.

BILAGA VII

(Artikel 5)

BESTÄMNING AV ETYLESTERN AV β-APO-8'-KAROTENSYRA I KONCENTRERAT SMÖR OCH SMÖR GENOM SPEKTROMETRI

1.   SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Metoden är ett förfarande för kvantitativ bestämning av etylestern av β-apo-8'-karotensyra (apokarotenester) i koncentrerat smör och smör. Apokarotenestern är summan av alla substanser som finns i ett provextrakt som erhållits under de beskrivna förhållandena och som absorberar ljus vid 440 nm.

2.   PRINCIP

Smörfettet löses upp i petroleumeter och absorbansen mäts vid 440 nm. Förekomsten av apokarotenester bestäms med hjälp av en extern standard.

3.   UTRUSTNING

3.1   Graderade pipetter med kapaciteterna 0,25, 0,50, 0,75 och 1,0 ml.

3.2   Spektrofotometer – lämplig för användning vid 440 nm (och 447–449 nm) och utrustad med en optisk cell vars ljuspassagelängd är 1 cm.

3.3   Mätkolvar, t.ex. 20 ml och 100 ml.

3.4   Analysvåg med en känslighet av 0,1 mg, med kapacitet att väga på 1 mg när, med en avläsbarhet på 0,1 mg.

3.5   Ugn, 45 °C ± 1 °C.

3.6   Askfria snabbfilter.

4.   REAGENSER

Alla reagenser ska vara av vedertagen analyskvalitet.

Suspension av apokarotenester (ca 20 %).

4.1.1   Fastställ suspensionens innehåll enligt nedanstående:

Värm suspensionen till mellan 45 °C och 50 °C och homogenisera i den oöppnade, ursprungliga behållaren. Väg upp ca 400 mg i en mätkolv (100 ml), lös upp detta i 20 ml kloroform (4.4) och späd till märket med cyklohexan (4.5). Späd 5 ml av lösningen till 100 ml med cyklohexan (lösning A). Späd 5 ml av lösning A till 100 ml med cyklohexan. Mät absorbansen vid 447–449 nm (mät maximum med cyklohexan som blankprov och med hjälp av kyvetter med ljuspassagelängden 1 cm).

Halt av apokarotenester P (%) = (Absmax × 40 000)/(Msusp × 2 550) eller utveckla: (Absmax/2 550) × (100/5) × (100/5) × (100/Msusp)

Absmax	=	mätlösningens absorbans vid maximum
Msusp	=	suspensionens vikt (g)
2 550	=	absorbansvärdet för referensen (1 %, 1 cm)
P	=	suspensionens renhetsgrad (halt) (%)

Anmärkning: Apokarotenestersuspensionen är känslig för luft, värme och ljus. Den kan förvaras svalt i oöppnad, ursprunglig behållare (förseglad under kväve) upp till ca tolv månader. Efter öppnandet bör innehållet användas inom en kort period.

4.1.2   Apokarotenesterstandardlösning, ca 0,2 mg/ml.

Väg upp ca 0,100 g apokarotenestersuspension (4.1.1) (W), på 1 mg när, lös i petroleumeter (4.2), överför kvantitativt till en 100 ml mätkolv och fyll på upp till märket med petroleumeter.

Denna lösning innehåller (W × P)/10 mg/ml apokarotenester.

Anmärkning: Lösningen måste förvaras mörkt och svalt. Kassera oanvänd lösning efter en månad.

4.2   Petroleumeter (40–60 °C).

4.3   Natriumsulfat, vattenfritt, i granulatform och torkat vid 102 °C i två timmar.

4.4   Kloroform.

4.5   Cyklohexan.

5.   FÖRFARANDE

5.1   Provberedning

5.1.1   Koncentrerat smör

Smält provet i en ugn vid ca 45 °C.

5.1.2   Smör

Smält provet i en ugn vid ca 45 °C och filtrera en del därav med ett filter innehållande ca 10 g vattenfritt natriumsulfat (4.3) i en miljö som är skyddad från starkt naturligt och artificiellt ljus och som hålls vid en temperatur av 45 °C. Ta en lämplig mängd smörfett.

5.2   Bestämning

Väg upp ca 1 g koncentrerat smör (eller extraherat smörfett (5.1.2)), (M), på 1 mg när. Överför kvantitativt till en 20 ml (V) mätkolv genom att använda petroleumeter (4.2). Fyll på upp till märket och blanda väl.

Överför en alikvot till en optisk cell med 1 cm ljuspassagelängd och mät absorbansen vid 440 nm mot ett blankprov bestående av petroleumeter. Fastställ koncentrationen av apokarotenester i lösningen med hjälp av den erhållna standardkurvan (C μg/ml).

5.3   Kalibrering

Pipettera 0, 0,25, 0,5, 0,75 och 1,0 ml av apokarotenesterstandardlösningen (4.1.2) i fem 100 ml mätkolvar. Späd till märket med petroleumeter (4.2) och blanda om.

Lösningarnas ungefärliga koncentrationer varierar från 0 till 2 μg/ml och beräknas exakt med hjälp av standardlösningens koncentration (4.1.2), (W × P)/10 mg/ml. Mät absorbanserna vid 440 nm mot ett blankprov bestående av petroleumeter (4.2).

Pricka in värdena i ett diagram med absorbansen längs y-axeln och apokarotenesterkoncentrationen längs x-axeln. Beräkna ekvationen för standardkurvan.

6.   BERÄKNING AV RESULTATEN

6.1   Apokarotenesterhalten, uttryckt som mg per kg produkt, fås enligt följande:

Koncentrerat smör: (C × V)/M

Smör: 0,82 (C × V)/M

där:

C	=	apokarotenesterhalten i μg/ml, avläst från kalibreringskurvan (5.3)
V	=	provlösningens volym (ml) (5.2)
M	=	provets (5.2) vikt (g)
0,82	=	korrektionsfaktor för smörfetthalten i smör

7.   METODENS NOGGRANNHET

7.1   Repeterbarhet

7.1.1   Smöranalys

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar som har utförts inom kortast möjliga tidsintervall av samma person under användning av samma utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 1,4 mg/kg.

7.1.2   Analys av koncentrerat smör

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar som har utförts inom kortast möjliga tidsintervall av samma person under användning av samma utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 1,6 mg/kg.

7.2   Reproducerbarhet

7.2.1   Smöranalys

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar utförda i olika laboratorier under användning av olika utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 4,7 mg/kg.

7.2.   2 Analys av koncentrerat smör

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar utförda i olika laboratorier under användning av olika utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 5,3 mg/kg.

7.3   Källa för precisionsdata

Precisionsdata erhölls från ett experiment som utfördes 1995 och som omfattade elva laboratorier och tolv spårämneshaltiga prover (sex stycken blindprover i duplikat) för smör och tolv spårämneshaltiga prover (sex stycken blindprover i duplikat) för koncentrerat smör.

8.   TOLERANSGRÄNSER

8.1   Tre prover ska tas från den spårade produkten för att kontrollera att produkten har spårats på rätt sätt.

8.2   Smör

8.2.1   Inblandningsgraden för smör, med beaktande av bakgrundsabsorbansen, är 22 mg/kg.

8.2.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	17,7 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningen).

—	12,2 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningen).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 17,7 mg/kg och 12,2 mg/kg.

8.3   Koncentrerat smör

8.3.1   Inblandningsgraden för koncentrerat smör, med beaktande av bakgrundsabsorbansen är 24 mg/kg.

Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	19,2 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningen).

—	13,2 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningen).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 19,2 mg/kg och 13,2 mg/kg.

BILAGA VIII

(Artikel 5)

BESTÄMNING AV SITOSTEROL ELLER STIGMASTEROL I SMÖR ELLER KONCENTRERAT SMÖR GENOM GASKROMATOGRAFI MED KAPILLÄRKOLONN

1.   SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Metoden utgörs av ett förfarande för kvantitativ bestämning av sitosterol eller stigmasterol i koncentrerat smör eller smör. Med sitosterol förstås summan av β-sitosterol och 22-dihydro-β-sitosterol, där andra sitosteroler anses vara utan betydelse.

2.   PRINCIP

Smöret förtvålas med kaliumhydroxid i en etanollösning och de icke-förtvålningsbara beståndsdelarna extraheras med dietyleter.

Sterolerna omvandlas till trimetylsilyletrar och analyseras genom gaskromatografi med en kapillärkolonn, med betulin som intern standard.

3.   UTRUSTNING

3.1   En 150 ml kolv till förtvålning med återloppskylare med inslipade anslutningar.

3.2   500 ml separertrattar.

3.3   250 ml kolvar.

3.4   Tryckutjämningskärl, 250 ml eller motsvarande, för att samla upp överbliven dietyleter.

3.5   Glaskolonn, 350 mm × 20 mm med sintrad glaspropp.

3.6   Vattenbad eller värmemantel.

3.7   Reaktionsrör, 2 ml.

Gaskromatograf lämplig för kapillärkolonn med split-injektionssystem, bestående av:

3.8.1   Termostatstyrd kolonnugn som kan hålla den önskade temperaturen ±1 °C.

3.8.2   Förångningsenhet med inställbar temperatur.

3.8.3   Flamjoniseringsdetektor och signalomvandlingsförstärkare.

3.8.4   Skrivare med integrator som kan användas tillsammans med signalomvandlingsförstärkaren (3.8.3).

3.9   Kapillärkolonn av syntetisk kvarts, helt belagd med BP1 eller likvärdigt material (eller någon annan kolonn med minst samma upplösning), med en enhetlig tjocklek av 0,25 μm. Kolonnen ska kunna separera trimetylsilylderivat av lanosterol och sitosterol. En 12 m lång BP1-kolonn med en innerdiameter på 0,2 mm är lämplig.

3.10   En 1 μl mikrospruta för gaskromatografi med härdad nål.

4.   REAGENSER

Alla reagenser ska vara av vedertagen analyskvalitet. Vattnet ska vara destillerat vatten eller vatten med minst motsvarande renhetsgrad.

4.1   Etanol med en lägsta renhetsgrad av 95 %.

4.2   Kaliumhydroxid, 60-procentig lösning: lös 600 g kaliumhydroxid (minst 85 %) i vatten och späd med vatten till 1 liter.

Betulin med en lägsta renhetsgrad av 99 %.

Betulin löst i dietyleter (4.4).

4.3.1.1   Betulinlösning som används vid bestämning av sitosterol ska ha koncentrationen 1,0 mg/ml.

4.3.1.2   Betulinlösning som används vid bestämning av stigmasterol ska ha koncentrationen 0,4 mg/ml.

4.4   Analytiskt ren dietyleter (fri från peroxider och restsubstanser).

4.5   Natriumsulfat, vattenfritt, i granulatform och torkat vid 102 °C i två timmar.

4.6   Silyleringsreagens, t.ex. TRI-SIL (kan beställas från Pierce Chemical Co., katalognr: 49001) eller motsvarande. (Varning: TRI-SIL är lättantändligt, giftigt, frätande och möjligen cancerogent. Laboratoriepersonalen ska ha kännedom om säkerhetsbestämmelserna för TRI-SIL och vidta lämpliga försiktighetsåtgärder.)

4.7   Lanosterol

Sitosterol, med en fastställd lägsta renhetsgrad av 90 % (P).

Anmärkning 1: Renhetsgraden hos standardämnen för kalibrering ska bestämmas genom tillämpning av normaliseringsmetoden. Antag att alla steroler som finns i provet finns representerade på kromatogrammet, att topparnas totala area representerar 100 % av sterolbeståndsdelarna och att sterolerna ger samma detektorrespons. Systemets linjäritet ska kontrolleras för de aktuella koncentrationsnivåerna.

4.8.1   Standardlösning av sitosterol: bered en lösning som, på 0,001 mg/ml när, innehåller ca 0,5 mg/ml (W1) sitosterol (4.8) i dietyleter (4.4).

Stigmasterol, med en fastställd lägsta renhetsgrad av 90 % (P).

4.9.1   Standardlösning av stigmasterol: bered en lösning som, på 0,001 mg/ml när, innehåller ca 0,2 mg/ml (W1) stigmasterol (4.9) i dietyleter (4.4).

4.10   Lösning för kontroll av upplösningsförmågan: bered en lösning som innehåller 0,05 mg/ml lanosterol (4.7) och 0,5 mg/ml sitosterol (4.8) i dietyleter (4.4).

5.   FÖRFARANDE

5.1   Beredning av standardlösningar för kromatografi

Den interna standardlösningen (4.3.1) ska tillsättas till den aktuella sterolstandardlösningen, samtidigt som den tillsätts till det förtvålade provet (se 5.2.2).

5.1.1   Sitosterolstandardlösning för kromatografi: överför 1 ml sitosterolstandardlösning (4.8.1) till vart och ett av de två reaktionsrören (3.7) och avlägsna dietyletern med en kväveström. Tillsätt 1 ml intern standardlösning (4.3.1.1) och avlägsna dietyletern med en kväveström.

5.1.2   Stigmasterolstandardlösning för kromatografi: överför 1 ml stigmasterolstandardlösning (4.9.1) till vart och ett av de två reaktionsrören (3.7) och avlägsna dietyletern med en kväveström. Tillsätt 1 ml intern standardlösning (4.3.1.2) och avlägsna dietyletern med en kväveström.

5.2   Beredning av icke-förtvålningsbara beståndsdelar

5.2.1   Smält smörprovet vid en temperatur på högst 35 °C. Blanda provet noggrant genom omrörning.

Väg upp ca 1 g smör (W2) eller koncentrerat smör (W2), på 1 mg när, i en 150 ml kolv (3.1). Tillsätt 50 ml etanol (4.1) och 10 ml kaliumhydroxidlösning (4.2). Montera återloppskylaren och värm till ca 75 °C i 30 minuter. Avlägsna kylaren och kyl kolven till rumstemperatur.

5.2.2   Tillsätt 1,0 ml intern standardlösning i kolven (4.3.1.1) om det är sitosterol som ska bestämmas, eller (4.3.1.2) om det är stigmasterol. Blanda väl. Överför kolvens innehåll kvantitativt till en 500 ml separertratt (3.2). och skölj kolven med 50 ml vatten och sedan med 250 ml dietyleter (4.4). Skaka separertratten kraftigt i två minuter och låt faserna separera. Den nedre vattenhaltiga fasen tappas av och eterfasen tvättas genom att tratten skakas fyra gånger med 100 ml vatten vardera.

Anmärkning 2: För att undvika att en emulsion bildas är det viktigt att de två första vattentvättningarna utförs försiktigt (tratten vänds tio gånger). Vid tredje tvättningen kan tratten skakas kraftigt i 30 sekunder. Om en emulsion bildas, kan den brytas ned genom tillsats av 5–10 ml etanol. Om etanol tillsätts, är det viktigt att utföra ytterligare två grundliga tvättningar med vatten.

5.2.3   Den klara, tvålfria eterfasen får passera en glaskolonn (3.5) som innehåller 30 g vattenfritt natriumsulfat (4.5). Etern uppsamlas i en 250 ml kolv (3.3). Tillsätt en koksten och förånga etern nästan helt i vattenbad eller med värmemantel och samla noggrant upp resterande lösningsmedel.

Anmärkning 3: Om provextrakt förångas fullständigt vid för hög temperatur, kan sterolförlust förekomma.

5.3   Beredning av trimetylsilyletrar

5.3.1   Överför den resterande eterlösningen i kolven till ett 2 ml reaktionsrör (3.7) med 2 ml alikvoter av dietyleter och avlägsna etern med en kväveström. Skölj kolven ytterligare två gånger med 2 ml dietyleter. Innehållet överförs varje gång till reaktionsröret och etern avlägsnas med kväve.

5.3.2   Provet silyleras genom tillsats av 1 ml TRI-SIL (4.6). Förslut kärlet och skaka kraftigt så att provet löses. Om det inte löses fullständigt, värm till 65–70 °C. Låt stå i minst fem minuter innan det sprutas in i gaskromatografen. Silylera standardlösningarna på samma sätt som provet. Silylera blandningen för kontroll av upplösningsförmågan (4.10) på samma sätt som proverna.

Anmärkning 4: Silylering ska ske i vattenfri miljö. Ofullständig silylering av betulin indikeras av en andra topp intill betulinets topp.

Förekomst av etanol kommer att påverka silyleringen. Detta kan förekomma om tvättningen i extraktionsskedet är otillräcklig. Om problemet kvarstår, kan en femte tvättning göras under extraktionen varvid reaktionsröret skakas kraftigt i 30 sekunder.

5.4   Gaskromatografisk analys

5.4.1   Kromatografibetingelser

Installera gaskromatografen enligt bruksanvisningen.

Riktlinjerna för kromatografens driftbetingelser är följande:

—	Kolonntemperatur: 265 °C

—	Injektortemperatur: 265 °C

—	Detektortemperatur: 300 °C

—	Bärgasflöde: 0,6 ml/min

—	Vätets tryck: 84 kPa

—	Lufttryck: 155 kPa

—	Splitsystemet ställs in på mellan 10:1 och 50:1 och optimeras i enlighet med bruksanvisningen, varefter detektorresponsens linjäritet kontrolleras inom de aktuella koncentrationsområdena. Anmärkning 5: Det är särskilt viktigt att injektionssystemets linerinsats rengörs regelbundet.

—	Injicerad mängd: 1 μl trimetylsilyleterlösning

Systemet ska vara i jämvikt och responsen stabil innan analysen påbörjas.

Dessa betingelser måste ändras beroende på kolonnens och gaskromatografens specifika egenskaper, för att erhålla kromatogram som uppfyller följande krav:

—	Sitosteroltoppen ska vara tydligt skild från lanosteroltoppen. Figur 1 visar hur ett typiskt kromatogram av en silylerad lösning för kontroll av upplösningsförmågan (4.10) ska se ut.

—	De relativa retentionstiderna för följande steroler bör vara ungefär: — kolesterol: 1,0 — stigmasterol: 1,3 — sitosterol: 1,5 — betulin: 2,5.

—	Retentionstiden för betulin bör vara ungefär 24 minuter.

5.4.2   Analysförfarande

Injicera 1 μl silylerad standardlösning (stigmasterol eller sitosterol) och justera integratorns kalibreringsparametrar.

Injicera ytterligare 1 μl silylerad standardlösning för bestämning av responsfaktorerna för betulin.

Injicera 1 μl silylerad provlösning och mät topparnas areor. Varje provserie ska inledas och avslutas med en injicering av standardlösningar.

Som regel bör en standardlösning injiceras efter varje serie om sex injiceringar av provlösning.

Anmärkning 6: Integrering av stigmasteroltoppen bör inbegripa eventuell svansning enligt definition i punkterna 1, 2 och 3 i figur 2b.

Integrering av sitosteroltoppen bör inbegripa toppen för 22-dihydro-β-sitosterol (stigmastanol) som eluerar omedelbart efter sitosterol (se figur 3b), när den totala kvantiteten sitosterol bestäms.

6.   BERÄKNING AV RESULTAT

6.1   Bestäm arean för steroltopparna och betulintopparna för båda standarderna som omger en serie och beräkna R1 på följande sätt:

R1 = (genomsnittlig area för steroltoppen i standardlösningen)/(genomsnittlig area för betulintoppen i standardlösningen)

Bestäm arean för steroltoppen (stigmasterol och sitosterol) och betulintoppen i provet och beräkna R2 på följande sätt:

R2 = (area för steroltoppen i provet)/(area för betulintoppen i provet)

W1	=	mängden sterol (mg) i 1 ml standardlösning (4.8.1 eller 4.9.1)
W2	=	provets vikt (g) (5.2.1)
P	=	standardsterolens renhetsgrad (4.8 eller 4.9).

Halten sterol i provet (mg/kg) = ((R 2)/(R 1)) × ((W 1)/(W 2)) × P × 10

7.   METODENS NOGGRANNHET

7.1   Smör

7.1.1   Repeterbarhet

7.1.1.1   Stigmasterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar som har utförts inom kortast möjliga tidsintervall av samma person under användning av samma utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 19,3 mg/kg.

7.1.1.2   Sitosterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar som har utförts inom kortast möjliga tidsintervall av samma person under användning av samma utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 23,0 mg/kg.

7.1.2   Reproducerbarhet

7.1.2.1   Stigmasterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar utförda i olika laboratorier under användning av olika utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 31,9 mg/kg.

7.1.2.2   Sitosterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar utförda i olika laboratorier, under användning av olika utrustning på identiskt provmaterial, får inte överstiga 8,7 % i förhållande till genomsnittet av resultaten.

7.1.3   Källa för precisionsdata

Precisionsdata bestämdes genom ett experiment som utfördes 1992 i åtta olika laboratorier med sex prover (tre blindprover i duplikat) för stigmasterol och med sex prover (tre blindprover i duplikat) för sitosterol.

7.2   Koncentrerat smör

7.2.1   Repeterbarhet

7.2.1.1   Stigmasterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar som har utförts inom kortast möjliga tidsintervall av samma person under användning av samma utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 10,2 mg/kg.

7.2.1.2   Sitosterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar som har utförts inom kortast möjliga tidsintervall av samma person under användning av samma utrustning på identiskt provmaterial, får inte överstiga 3,6 % i förhållande till genomsnittet av resultaten.

7.2.2   Reproducerbarhet

7.2.2.1   Stigmasterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar utförda i olika laboratorier under användning av olika utrustning på identiskt provmaterial får inte överstiga 25,3 mg/kg.

7.2.2.2   Sitosterol

Skillnaden mellan resultaten från två bestämningar utförda i olika laboratorier, under användning av olika utrustning på identiskt provmaterial, får inte överstiga 8,9 % i förhållande till genomsnittet av resultaten.

7.2.3   Källa för precisionsdata

Precisionsdata bestämdes genom ett experiment som utfördes 1991 i nio olika laboratorier med sex prover (tre blindprover i duplikat) för stigmasterol och sex prover (tre blindprover i duplikat) för sitosterol.

8.   TOLERANSGRÄNSER

8.1   Tre prover ska tas från den spårade produkten för att kontrollera att produkten har spårats på rätt sätt.

8.2   Smör

8.2.1   Stigmasterol

8.2.1.1   Inblandningsgraden för stigmasterol är 150 g med en lägsta renhetsgrad av 95 % stigmasterol per ton smör, dvs. 142,5 mg/kg, eller 170 g med en lägsta renhetsgrad av 85 % stigmasterol per ton smör, dvs. 144,5 mg/kg.

8.2.1.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	115,8 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 95 %).

—	117,7 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 85 %).

—	80,1 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 95 %).

—	81,5 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 85 %).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan antingen 115,8 mg/kg och 80,1 mg/kg eller 117,7 mg/kg och 81,5 mg/kg.

8.2.2   Sitosterol

8.2.2.1   Inblandningsgraden för sitosterol är 600 g med en lägsta renhetsgrad av 90 % sitosterol per ton smör, dvs. 540 mg/kg.

8.2.2.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	482,6 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgrad för sitosterol med en lägsta renhetsgrad av 90 %).

—	347,6 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgrad för sitosterol med en lägsta renhetsgrad av 90 %).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 482,6 mg/kg och 347,6 mg/kg.

8.3   Koncentrerat smör

8.3.1   Stigmasterol

8.3.1.1   Inblandningsgraden för stigmasterol är 150 g med en lägsta renhetsgrad av 95 % stigmasterol per ton smör, dvs. 142,5 mg/kg eller 170 g med en lägsta renhetsgrad av 85 % stigmasterol per ton smör, dvs. 144,5 mg/kg.

8.3.1.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	118,5 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 95 %).

—	120,4 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 85 %).

—	82,9 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 95 %).

—	84,3 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för stigmasterol med en lägsta renhetsgrad av 85 %).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan antingen 118,5 mg/kg och 82,9 mg/kg eller 120,4 mg/kg och 84,3 mg/kg.

8.3.2.   Sitosterol

8.3.2.1   Inblandningsgraden för sitosterol är 600 g med en lägsta renhetsgrad av 90 % sitosterol per ton smör, dvs. 540 mg/kg.

8.3.2.2   Analysresultaten av de tre produktproverna ska användas för att kontrollera spårämnets inblandningsgrad och homogenitet, och det lägsta resultatet ska jämföras med följande gränser:

—	480,9 mg/kg (95 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för sitosterol med en lägsta renhetsgrad av 90 %).

—	345,9 mg/kg (70 % av den minsta tillåtna inblandningsgraden för sitosterol med en lägsta renhetsgrad av 90 %).

Koncentrationen av spårämne i det prov som ger det lägsta resultatet jämförs med en interpolering mellan 480,9 mg/kg och 345,9 mg/kg.

Figur 1

Chromatogram of resolution test mixture

Complete resolution is preferable, i.e. the peak trace for lanosterol should return to baseline before leaving for the sitosterol peak although incomplete resolution is tolerable.

Figur 2a	Figur 2b
Stigmasterol standard	Butter sample denatured with stigmasterol
Note: Integration of the stigmasterol peak should include any tailing as defined by points 1, 2 and 3.

Figur 3a	Figur 3b
Sistosterol standard	Butter sample denatured with β-Sitosterol
Note: β-sitosterol often contains an impurity (identified as stigmastanol) which elutes immediately after β-sitosterol. The areas of these two peaks should be summed when evaluating the total β-sitosterol present.