Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 41b3ebb3-e660-11e9-9c4e-01aa75ed71a1

Consolidated text: Rådets direktiv av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (76/211/EEG)

01976L0211 — SV — 26.07.2019 — 003.001


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

RÅDETS DIREKTIV

av den 20 januari 1976

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym

(76/211/EEG)

(EGT L 046 21.2.1976, s. 1)

Ändrat genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

KOMMISSIONENS DIREKTIV 78/891/EEG av den 28 september 1978

  L 311

21

4.11.1978

►M2

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/45/EG av den 5 september 2007

  L 247

17

21.9.2007

►M3

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1243 av den 20 juni 2019

  L 198

241

25.7.2019




▼B

RÅDETS DIREKTIV

av den 20 januari 1976

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym

(76/211/EEG)



Artikel 1

►M2  ————— ( 1 )————— ◄ färdigförpackningar som innehåller varor avsedda att säljas i konstanta lika nominella mängder som är

 lika med de värden som förpackaren har förutbestämt,

 uttryckta i vikt- eller volymenheter,

 minst 5 g eller 5 ml och högst 10 kg eller 10 l.

Artikel 2

1.  En färdigförpackning enligt detta direktiv är kombinationen av en vara och den individuella förpackning som den är färdigförpackad i.

2.  En vara är färdigförpackad när den placeras i en förpackning av vilken beskaffenhet som helst utan att köparen är närvarande och mängden i förpackningen har ett förutbestämt värde som inte kan ändras utan att förpackningen antingen öppnas eller undergår en märkbar förändring.

Artikel 3

1.  De färdigförpackningar som uppfyller kraven i detta direktiv och i bilaga 1 får förses med EEG-märkning enligt avsnitt 3.3 i bilaga 1.

2.  De skall underkastas metrologisk kontroll enligt villkoren i bilaga 1, avsnitt 5 och i bilaga 2.

Artikel 4

1.  Alla färdigförpackningar, som anges i artikel 3, skall enligt bilaga 1 förses med uppgift om varans vikt eller volym, kallad ”nominell vikt” eller ”nominell volym”, som de skall innehålla.

2.  Färdigförpackningar, som innehåller flytande produkter, skall märkas med nominell volym och färdigförpackningar som innehåller andra varor skall märkas med nominell vikt utom när handelsbruk eller nationella föreskrifter bestämmer annorlunda och när dessa är identiska i samtliga medlemsstater eller när motstridande gemenskapsregler finns.

3.  Om handelsbruk eller nationella bestämmelser inte är desamma i alla medlemsstater för en kategori varor eller för en typ färdigförpackningar, skall dessa färdigförpackningar åtminstone förses med de vikt- och volymangivelser som svarar mot det handelsbruk eller de nationella bestämmelser som gäller i destinationslandet.

4.  Fram till utgången av den övergångsperiod under vilken användningen av brittiska måttenheter tillåts inom gemenskapen, vilket framgår av bilaga 2 till rådets direktiv 71/354/EEG ( 2 ) av den 18 oktober 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om måttenheter senast ändrat genom anslutningsakten, skall uppgiften om nominell vikt och/eller nominell volym uttryckt i SI-enheter enligt avsnitt 3.1 i bilaga 1 till detta direktiv, om Storbritannien eller Irland så önskar inom deras nationella territorier, åtföljas av en uppgift i motsvarande brittiska måttenheter (UK). Omräkningen utförs med användning av följande faktorer:

1 g = 0,0353 ounce (”avoirdupois”)

1 kg = 2,205 pund

1 ml = 0,0352 fluid ounce

1 l = 1,760 pint eller 0,220 gallon.

Artikel 5

Medlemsstaterna får inte, av skäl som hänför sig till märkningen av förpackningar enligt detta direktiv, bestämningen av volym eller vikt eller de metoder enligt vilka de har mätts eller kontrollerats begränsa, hindra eller förbjuda att färdigförpackningar, som uppfyller de krav och följer de provningsregler som fastställs i detta direktiv släpps ut på marknaden.

▼M3

Artikel 6

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.

▼M3

Artikel 6a

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 26 juli 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( 3 ).

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

▼B

Artikel 7

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2.  Trots bestämmelserna i punkt 1 får Belgien, Irland, Nederländerna och Storbritannien uppskjuta genomförandet av detta direktiv och dess bilagor till senast den 31 december 1979.

3.  Under den period då detta direktiv inte är i kraft i en medlemsstat skall denna stat inte införa strängare kontrollförfaranden än de som gällde när direktivet antogs i fråga om mängden i de färdigförpackningar, som omfattas av detta direktiv och som kommer från andra medlemsstater.

4.  Under samma period skall de medlemsstater som har genomfört direktivet godta de färdigförpackningar vilka kommer från medlemsstater som gynnas av undantaget enligt punkt 2 i denna artikel och vilka uppfyller bestämmelserna i avsnitt 1 i bilaga 1, även om de inte är försedda med EEG-märkning enligt avsnitt 3.3 i bilaga 1. Dessa färdigförpackningar skall godtas på samma grunder och villkor som de färdigförpackningar vilka uppfyller alla bestämmelser i detta direktiv.

5.  De i avsnitt 5 i bilaga 1 föreskrivna kontrollerna skall utföras av behöriga organ i destinationslandet, när färdigförpackningar tillverkade utanför gemenskapen införs på gemenskapens område i en medlemsstat som ännu inte har genomfört direktivet i enlighet med denna artikel.

6.  Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.




BILAGA 1

1.   MÅLSÄTTNINGAR

Färdigförpackningar som omfattas av detta direktiv skall förpackas på sådant sätt att de färdiga förpackningarna uppfyller följande krav:

1.1 Det faktiska innehållet skall i genomsnitt inte vara mindre än den nominella mängden.

1.2 Proportionen färdigförpackningar med minusavvikelser större än den tillåtna minusavvikelsen fastställd i 2.4 skall vara tillräckligt liten för att partier av färdigförpackningar skall uppfylla kraven för provningarna enligt bilaga 2.

1.3 Ingen färdigförpackning med en minusavvikelse som är mer än dubbelt så stor som den tillåtna minusavvikelsen i tabellen i 2.4 får förses med EEG-märkning enligt 3.3.

2.   DEFINITIONER OCH GRUNDLÄGGANDE BESTÄMMELSER

2.1 Den nominella mängden (nominell vikt eller nominell volym) i en färdigförpackning är den vikt eller volym som anges på förpackningen, dvs. den varumängd som förpackningen anses innehålla.

2.2 Det faktiska innehållet i en färdigförpackning är den varumängd (vikt eller volym) som den i verkligheten innehåller. Vid alla kontrollförfaranden avseende varumängder som uttrycks i volymenheter skall värdet för det faktiska innehållet bestämmas vid eller korrigeras till en temperatur på 20°C, oavsett vid vilken temperatur det packades eller kontrollerades. Denna regel skall dock inte gälla djupfrysta eller frysta varor, vilkas mängd uttrycks i volymenheter.

2.3 Minusavvikelsen är den mängd som det faktiska innehållet i färdigförpackningen är mindre än den nominella mängden.

▼M1

2.4 Den tillåtna minusavvikelsen i en färdigförpacknings innehåll skall fastställas i enlighet med nedanstående tabell:



Nominell mängd Qn i gram eller millimeter

Tillåtna minusavvikelser

som % av Qn

g eller ml

5 till 50

9

från 50 till 100

4,5

från 100 till 200

4,5

från 200 till 300

9

från 300 till 500

3

från 500 till 1 000

15

från 1 000 till 5 200

1,5

När man använder tabellen skall värdet på den tillåtna minusavvikelsen som anges i procenttal i tabellen, omräknas till vikt- och volymenheter, som avrundas uppåt eller nedåt till närmaste tiondels gram eller milliliter.

▼M1 —————

▼B

3.   PÅSKRIFTER OCH MÄRKNINGAR

Alla färdigförpackningar enligt detta direktiv skall vara försedda med följande märkningar anbringade på förpackningen på sådant sätt att de är outplånliga, lätt läsbara och synliga när färdigförpackningen bjuds ut under normala förhållanden:

▼M1

3.1 Den nominella mängden (nominell vikt eller nominell volym) uttryckt i kilogram, gram, liter, centiliter eller milliliter och angiven med siffror som är minst

6 mm höga om den nominella mängden överstiger 1 000  g eller 100 cl,

4 mm höga om den är fr.o.m. 1 000  g eller 100 cl till 200 g eller 20 cl,

3 mm höga om den är fr.o.m. 200 g eller 20 cl till 50 g eller 5 cl och 2 mm höga om den inte överstiger 50 g eller 5 cl,

följd av beteckningen för den måttenhet som används eller, i tillämpliga fall, av benämningen på enheten enligt direktiv 71/354/EEG i dess senaste lydelse enligt direktiv 76/770/EEG.

Märkningar vid angivelse i brittiska enheter (UK) skall utföras med bokstäver och siffror som inte är större än motsvarande märkningar i SI-enheter.

▼B

3.2 Ett märke eller en påskrift som möjliggör för behöriga organ att identifiera förpackaren eller den som har låtit utföra packningen eller den inom gemenskapen etablerade importören.

3.3 Ett litet ”e”, minst 3 mm högt, placerat inom samma synfält som uppgiften om den nominella vikten eller volymen med vilket förpackaren eller importören garanterar att färdigförpackningen uppfyller kraven i detta direktiv.

Denna bokstav skall ha den form som framgår av ritningen i avsnitt 3 i bilaga 2 till direktiv 71/316/EEG.

Artikel 12 i detta senare direktiv skall också tillämpas.

4.   FÖRPACKARENS ELLER IMPORTÖRENS ANSVAR

Förpackaren eller importören skall ansvara för att färdigförpackningar uppfyller kraven i detta direktiv.

Den mängd vara som en färdigförpackning innehåller, det s.k. ”faktiska innehållet”, skall mätas eller kontrolleras efter vikt eller volym på förpackarens och/eller importörens ansvar. Mätningen eller kontrollen skall utföras med hjälp av ett legalt mätdon som är lämpligt för uppgiften.

Kontrollen får utföras genom provtagning.

Då det faktiska innehållet inte mäts skall den kontroll som utförs av förpackaren ordnas så att innehållets mängd helt säkerställs.

Detta villkor uppfylls om förpackaren utför tillverkningskontroller enligt förfaranden som godkänts av behöriga organ i medlemsstaten och om han till dessa organs förfogande ställer dokumenten med resultaten av dessa kontroller för att därigenom styrka att kontrollerna tillsammans med de rättelser och justeringar, som visat sig nödvändiga, har utförts på ett ordentligt och noggrant sätt.

När det gäller import från länder som inte är anslutna till EEG kan importören, i stället för att mäta och kontrollera varan, förete bevis för att han har nödvändiga garantier som gör det möjligt för honom att påta sig ansvaret.

När det gäller produkter vars mängder uttrycks i volymenheter, är en av flera metoder att uppfylla kraven på mätning och kontroll vid framställningen av förpackningen att man använder en mätbehållare av den typ som anges i det direktiv som gäller för dessa. Behållaren fylls enligt de villkor som föreskrivs i det direktivet och i detta direktiv.

▼M1

5.   KONTROLLER SOM SKALL UTFÖRAS AV DE BEHÖRIGA ORGANEN HOS FÖRPACKAREN ELLER IMPORTÖREN ELLER HANS INOM GEMENSKAPEN ETABLERADE AGENT

Kontroller för att säkerställa att färdigförpackningarna överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv skall utföras av behöriga organ i medlemsstaterna genom stickprovskontroll hos förpackaren eller, om detta inte är praktiskt möjligt, hos importören eller hans inom gemenskapen etablerade agent.

Denna statistiska stickprovskontroll skall utföras i enlighet med godtagna metoder för kvalitetskontroll. Dess effektivitet skall vara jämförbar med referensmetodens enligt bilaga 2.

Vad beträffar kriteriet för det minsta godtagbara innehållet skall således en provtagningsplan som används i en medlemsstat jämförbar med den i bilaga 2 rekommenderade, om abskissan för punkten med ordinatan 0,10 på den första planens acceptanssannolikhetskurva (acceptanssannolikhet för partiet = 0,10) avviker med mindre än 15 % från abskissan för motsvarande punkt på acceptanssannolikhetskurvan för den i bilaga 2 rekommenderade provtagningsplanen.

Vad beträffar kriteriet för det medelvärde som beräknas med hjälp av standardavvikelsemetoden skall en provtagningsplan som används i en medlemsstat anses vara jämförbar med den i bilaga 2 rekommenderade om, med hänsyn till att acceptanssannolikhetskurvorna för de båda planerna har som abskissaaxel

image

, abskissan för punkten med ordinatan 0,10 i kurvan för den första planen (acceptanssannolikhet för partiet = 0,10) avviker med mindre än 0,05 gånger från abskissan för motsvarande punkt på den i bilaga 2 beskrivna provtagningsplanen.

▼B

6.   ANDRA KONTROLLER UTFÖRDA AV DE BEHÖRIGA ORGANEN

Detta direktiv skall inte utesluta några kontroller, som kan komma att utföras av behöriga organ i medlemsstaterna i alla handelsled, särskilt för att verifiera att färdigförpackningar uppfyller kraven i detta direktiv.

Artikel 15.2 i direktiv 71/316/EEG skall också tillämpas.




▼M1

BILAGA 2

Denna bilaga fastställer hur man använder referensmetoden för statistisk kontroll av partier av färdigförpackningar för att kraven i artikel 3 av direktivet och i avsnitt 5 i dess bilaga 1 skall uppfyllas.

1.   REGLER FÖR MÄTNING AV DET FAKTISKA INNEHÅLLET I FÄRDIGFÖRPACKNINGAR

Det faktiska innehållet i färdigförpackningar får mätas direkt med hjälp av vågar eller volumetriska mätdon eller, när det gäller vätskor, indirekt, genom att väga den förpackade varan och mäta densiteten.

Oavsett vilken metod som används får mätosäkerheten vid bestämningen av det faktiska innehållet i en färdigförpackning inte överstiga en femtedel av den tillåtna minusavvikelsen för fä;rdigförpackningens nominella mängd.

Förfarandet vid mätning av det faktiska innehållet i en färdigförpackning får underkastas nationella författningar i varje medlemsstat.

2.   REGLER FÖR KONTROLL AV PARTIER AV FÄRDIGFÖRPACKNINGAR

Kontrollen av färdigförpackningar skall utföras genom provtagning och skall ske i två steg

 en kontroll av det faktiska innehållet i varje färdigförpackning i provet,

 en annan kontroll av det genomsnittliga faktiska innehållet i färdigförpackningarna i provet.

Ett parti av färdigförpackningar skall anses godtagbart om resultaten av båda dessa kontroller satisfierar kriterierna för acceptans.

För var och en av dessa kontroller finns två provtagningsplaner

 den ena för oförstörande provning, dvs. provning som innebär att förpackningen inte öppnas,

 den andra för förstörande provning, dvs. provning som innebär att förpackningen öppnas eller förstörs.

Av ekonomiska och praktiska skäl skall den sistnämnda provningen begränsas till ett absolut minimum; den är mindre effektiv än den oförstörande provningen.

Förstörande provning skall därför endast användas när oförstörande provning inte är praktiskt genomförbar. Som allmän regel gäller att den inte skall tillämpas på partier under 100 enheter.

2.1   Partier av färdigförpackningar

2.1.1

Partiet skall omfatta alla de färdigförpackningar med samma nominella mängd, av samma typ, ur samma tillverkningsserie och förpackade på samma ställe, vilka förpackningar skall kontrolleras. Partistorleken skall begränsas till nedanstående antal.

2.1.2

När färdigförpackningarna kontrolleras vid slutet av transportbandet, skall antalet i varje parti vara lika med anläggningens maximala kapacitet per timme utan någon begränsning av partiets storlek.

I andra fall skall partiets storlek begränsas till 10 000 .

2.1.3

För partier om färre än 100 färdigförpackningar skall den oförstörande provningen, då den utförs, omfatta hela partiet.

2.1.4

Innan provningarna i 2.2 och 2.3 utförs skall ett tillräckligt antal färdigförpackningar slumpmässigt tas från partiet, så att den kontroll som fordrar det större provet kan utföras.

För den andra kontrollen skall det erforderliga provet väljas slumpmässigt från det första provet samt märkas.

Denna märkning skall avslutas innan mätningen påbörjas.

2.2   Kontroll av det faktiska innehållet i en färdigförpackning

Det minsta godtagbara innehållet skall beräknas genom att färdigförpackningens nominella mängd minskas med den tillåtna minusavvikelsen för denna mängd.

Färdigförpackningar i det parti vilkas faktiska innehåll är mindre än minsta godtagbara innehåll skall anses felaktiga.

2.2.1   Oförstörande provning

Oförstörande provning skall utföras enligt en dubbel provtagningsplan i enlighet med nedanstående tabell.

Antalet först kontrollerade färdigförpackningar skall vara lika med det i planen angivna antalet enheter för det första provet

 om antalet påträffade felaktiga enheter i det första provet är mindre än eller lika med det första acceptanstalet, skall partiet anses godtagbart med avseende på denna kontroll,

 om antalet påträffade felaktiga enheter i det första provet är lika med eller större än det första avvisningstalet, skall partiet avvisas,

 om antalet påträffade felaktiga enheter i det första provet ligger mellan det första acceptans- och första avvisningstalet, skall ett andra prov genomföras. Antalet enheter i detta anges i planen.

De påträffade felaktiga enheterna i det första och andra provet skall adderas och

 om det sammanlagda antalet felaktiga enheter är mindre än eller lika med det andra acceptanstalet, skall partiet anses godtagbart med avseende på denna kontroll,

 om det sammanlagda antalet felaktiga enheter är större än eller lika med det andra avvisningstalet, skall partiet avvisas.



Partistorlek

Prov

Antal felaktiga enheter

Prov nr

Antal

Totalt antal

Acceptanstal

Avvisningstal

100 till 500

1

30

30

1

3

2

30

60

4

5

501 till 3 200

1

50

50

2

5

2

50

100

6

7

3 201 och däröver

1

80

80

3

7

2

80

160

8

9

2.2.2   Förstörande provning

Förstörande provning skall utföras i enlighet med den enkla provtagningsplanen nedan och skall användas för partier om 100 eller flera enheter.

Antalet kontrollerade färdigförpackningar skall vara lika med 20

 om antalet påträffade felaktiga enheter i provet är mindre än eller lika med acceptanstalet, skall partiet färdigförpackningar anses godtagbart,

 om antalet påträffade felaktiga enheter i provet är lika med eller större än avvisningstalet, skall partiet avvisas.



Partistorlek

Antal

Antal felaktiga enheter

Acceptanstal

Avvisningstal

Oavsett storlek (≥ 100)

20

1

2

▼B

2.3   Kontroll av genomsnittet av det faktiska innehållet i de enskilda färdigförpackningar som ingår i ett parti.

2.3.1

Ett parti av färdigförpackningar skall anses godtagbart med avseende på denna kontroll om medelvärdet

image

av det faktiska innehållet xi av n färdigförpackningar i ett prov är större än värdet:

image

I denna formel är

Qn = färdigförpackningens nominella mängd,

n = antalet färdigförpackningar i provet för denna kontroll

s = den uppskattade standardavvikelsen för partiets faktiska innehåll

t(1 — α) = 0,995 konfidensnivå i studentfördelningen (t-fördelningen) med ν = n - 1 frihetsgrader

2.3.2

Om xi är uppmätt värdet av det faktiska innehållet i den i:te enheten i provet som innehåller n enheter då

2.3.2.1

fås medelvärdet av de uppmätta värdena i provet genom följande beräkning:

image

2.3.2.2

och den skattade standardavvikelsen s genom följande beräkning

 summan av kvadraterna på mätvärdena:
image

 kvadraten på summan av mätvärdena:
image

 därefter
image

 den korrigerade summan:
image

 den skattade variansen:
image

 den skattade standardavvikelsen är:
image

2.3.3

Kriterier för acceptans eller avvisning av partier av färdigförpackningar för kontroll av genomsnittet:

2.3.3.1

Kriterier för oförstörande provning



Partistorlek

Antal i provet

Kriterier

acceptans

avvisning

100 t o m 500

30

image

image

> 500

50

image

image

2.3.3.2

Kriterier för förstörande provning



Partistorlek

Antal i provet

Kriterier för

acceptans

avvisning

Oavsett storlek (≥ 100)

20

image

image



( 1 ) EGT nr L 42, 15.2.1975, s. 1.

( 2 ) EGT nr L 243, 29.10.1971, s. 29.

( 3 ) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

Top