92000E2128

SKRIFTLIG FRÅGA E-2128/00

från Sebastiano Musumeci (UEN) till kommissionen

(30 juni 2000)

Ämne: Ersättning för italienska medborgares sjukvårdskostnader utomlands

I ministerdekret av den 3 november 1989 (som publicerades i Republiken Italiens officiella tidning nr 273 den 22 november 1989) om regler för att bevilja indirekta stödförmåner för vård vid högt specialiserade sjukvårdsinrättningar utomlands föreskrivs att ersättning skall utges för delar av kostnader som i Italien bosatta italienska medborgare har för sjukvård som inte kan erhållas i Italien.

I artikel 6 punkt 11 fastslås att resekostnader för vårdtagaren, och för den som eventuellt medföljer denne, avseende flygresa som beviljats på förhand ersätts till 80 procent.

I artikel 1 i regionen Siciliens regionala dekret av den 15 mars 1990, fastslås däremot att schablonbidraget för faktiska, dokumenterade rese- och uppehållskostnader är 60 procent av de sammanlagda kostnaderna för personer med inkomster upp till 20 miljoner lire, 50 procent för personer med inkomster upp till 35 miljoner lire och 40 procent för personer med inkomster som inte överstiger 50 miljoner lire per år.

Anser kommissionen att det regionala dekretet förutom att diskriminera sicilianska medborgare som inte kan erhålla ovannämnda ersättning när de måste få vård i vårdinrättningar utomlands strider mot bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 i EG-fördraget?

Kan kommissionen ingripa för att få denna besvärliga situation att upphöra?

Svar från Anna Diamantopoulou på kommissionens vägnar

(13 september 2000)

Parlamentsledamotens fråga gäller procentsatsen för ersättning för resekostnader enligt ett dekret för regionen Sicilien för sicilianare som reser utomlands för att få sjukvård som inte kan erhållas i Italien.

Enligt ministerdekretet av den 3 november 1989, där villkoren för rätt till behandling vid högt specialiserade kliniker utomlands fastslås, har italienska medborgare som är bosatta i Italien rätt till partiell ersättning för kostnader för flygresor, om tillstånd givits på förhand, för sig själva och i förekommande fall för en medföljande person, med ett belopp som motsvarar 80 procent av kostnaden.

I det regionala dekretet för Sicilien av den 15 mars 1990 föreskrivs däremot att ersättningen för motsvarande fall skall vara mellan 40 och 60 procent av de faktiska, verifierade kostnaderna, beroende på den sökandes inkomst.

Parlamentsledamotens fråga gäller Italiens nationella och regionala lagstiftning, och då de personer som berörs är italienska medborgare, kan varken EG-fördraget eller rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen(1) tillämpas. Det rör sig i stället om en intern rättskonflikt som skall lösas av nationella domstolar.

(1) EGT L 149, 5.7.1971 (den senaste konsoliderade versionen: Rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 EGT L 28, 30.1.1997).