TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)

den 13 juli 2011 (*)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi – Beslut vari en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Deltagande i ett konkurrensbegränsande samarbete – Ansvar för överträdelsen – Böter – Överträdelsens allvar och varaktighet – Förmildrande omständigheter”

I mål T‑53/07,

Trade-Stomil sp. z o.o., Łódź (Polen), företrätt av F. Carlin, barrister, och E. Batchelor, solicitor,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av X. Lewis och V. Bottka, därefter av Bottka och V. Di Bucci, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring, såvitt avser Trade-Stomil sp. z o.o., av kommissionens beslut K(2006) 5700 slutlig av den 29 november 2006, om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.638 – BR/ESBR), eller, i andra hand, om ogiltigförklaring eller nedsättning av de böter Trade-Stomil ålagts,

meddelar

TRIBUNALEN (första avdelningen)

sammansatt av F. Dehousse (referent), tillförordnad ordförande, och domarna I. Wiszniewska-Białecka och N. Wahl,

justitiesekreterare: handläggaren K. Pocheć,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 oktober 2009,

följande

Dom

 Bakgrund

1        Genom beslut K(2006) 5700 slutlig av den 29 november 2006 (Ärende COMP/F/38.638 – BR/ESBR) (nedan kallat det angripna beslutet) slog Europeiska gemenskapernas kommission fast att flera företag hade överträtt artikel 81.1 EG och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) genom att delta i en konkurrensbegränsande samverkan på marknaden för butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi.

2        Beslutet riktades till följande företag:

–        Bayer AG, Leverkusen (Tyskland),

–        Dow Chemical Company, Midland, Michigan (Förenta staterna) (nedan kallat Dow Chemical),

–        Dow Deutschland Inc., Schwalbach (Tyskland),

–        Dow Deutschland Anlagengesellschaft mbH (tidigare Dow Deutschland GmbH & Co. OHG), Schwalbach,

–        Dow Europe, Horgen (Schweiz),

–        Eni SpA, Rom (Italien),

–        Polimeri Europa SpA, Brindisi (Italien) (nedan kallat Polimeri),

–        Shell Petroleum NV, Haag (Nederländerna),

–        Shell Nederland BV, Haag,

–        Shell Nederland Chemie BV, Rotterdam (Nederländerna),

–        Unipetrol a.s., Prag (Tjeckien),

–        Kaučuk a.s., Kralupy nad Vltavou (Tjeckien),

–        Trade-Stomil sp. z o.o., Łódź (Polen) (nedan kallat Stomil).

3        Dow Deutschland, Dow Deutschland Anlagengesellschaft och Dow Europe står, direkt eller indirekt, under kontroll av Dow Chemical (nedan gemensamt kallade Dow) (skälen 16–21 i det angripna beslutet).

4        Enis verksamhet avseende de aktuella produkterna sköttes ursprungligen av EniChem Elastomeri Srl, som indirekt kontrolleras av Eni via dess dotterbolag EniChem SpA (nedan kallat EniChem SpA). Den 1 november 1997 fusionerades EniChem Elastomeri med EniChem SpA. Eni kontrollerade 99,97 procent av EniChem SpA. Den 1 januari 2002 överförde EniChem SpA sin strategiska kemiska verksamhet (inklusive den verksamhet som avsåg butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi) till sitt dotterbolag, som ägs till 100 procent av Polimeri. Sedan den 21 oktober 2002 kontrollerar Eni direkt och till 100 procent Polimeri. Med verkan från den 1 maj 2003 ändrade EniChem SpA namn till Syndial SpA (skälen 26–32 i det angripna beslutet). I det angripna beslutet använder kommissionen namnet EniChem för att beteckna alla företag som ägs av Eni (nedan kallade EniChem) (skäl 36 i det angripna beslutet).

5        Shell Nederland Chemie är ett dotterbolag till Shell Nederland, som i sin tur helt kontrolleras av Shell Petroleum (nedan gemensamt kallade Shell) (skälen 38–40 i det angripna beslutet).

6        Kaučuk bildades år 1997, sedan Kaučuk Group a.s. fusionerats med Chemopetrol Group a.s. Den 21 juli 1997 förvärvade Unipetrol samtliga tillgångar, rättigheter och skyldigheter i de fusionerade bolagen. Unipetrol äger 100 procent av aktieandelarna i Kaučuk (skälen 45 och 46 i det angripna beslutet). Enligt det angripna beslutet företrädde Tavorex s.r.o. (nedan kallat Tavorex), med hemvist i Tjeckien, Kaučuk (och dess föregångare Kaučuk Group) i exportsammanhang från år 1991 till den 28 februari 2003. Från år 1996 företrädde Tavorex, enligt det angripna beslutet, Kaučuk vid möten i European Synthetic Rubber Association (skäl 49 i det angripna beslutet).

7        Sedan ungefär 30 år tillbaka och fram till åtminstone år 2001 företrädde Stomil enligt det angripna beslutet den polska tillverkaren Chemical Company Dwory S.A. (nedan kallad Dwory) i exportsammanhang. Enligt samma beslut företrädde Stomil mellan åren 1997 och 2000 Dwory vid möten i European Synthetic Rubber Association (skäl 51 i det angripna beslutet).

8        Den fastställda överträdelseperioden löper från den 20 maj 1996 till den 28 november 2002 (såvitt avser Bayer, Eni och Polimeri), från den 20 maj 1996 till den 31 maj 1999 (såvitt avser Shell Petroleum, Shell Nederland och Shell Nederland Chemie), från den 1 juli 1996 till den 28 november 2002 (såvitt avser Dow Chemical), från den 1 juli 1996 till den 27 november 2001 (såvitt avser Dow Deutschland), från den 16 november 1999 till den 28 november 2002 (såvitt avser Unipetrol och Kaučuk), från den 16 november 1999 till den 22 februari 2000 (såvitt avser Stomil), från den 22 februari 2001 till den 28 februari 2002 (såvitt avser Dow Deutschland Anlagengesellschaft) och från den 26 november 2001 till den 28 november 2002 (såvitt avser Dow Europe) (skälen 476–485 och artikel 1 i det angripna beslutet).

9        Butadiengummi (nedan kallat BR) och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi (nedan kallat ESBR) är syntetgummi som huvudsakligen används för däcktillverkning. Produkterna är utbytbara sinsemellan men även med andra syntetgummin och med naturgummi (skälen 3–6 i det angripna beslutet).

10      Utöver de tillverkare som avses i det angripna beslutet har även andra tillverkare hemmahörande i Asien och Östeuropa sålt begränsade kvantiteter av BR och ESBR i EES-området. En stor del BR framställs också av de större däcktillverkarna (skäl 54 i det angripna beslutet).

11      Den 20 december 2002 tog Bayer kontakt med kommissionen och förklarade sig villigt att samarbeta i enlighet med kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) (nedan kallat meddelandet om samarbete) vad avsåg BR och ESBR. Bayer gjorde en muntlig beskrivning av kartellens verksamhet beträffande ESBR. Uttalandet spelades in på kassettband (skäl 67 i det angripna beslutet).

12      Den 14 januari 2003 lämnade Bayer en muntlig beskrivning av kartellens verksamhet beträffande BR. Uttalandet spelades in på kassettband. Bayer lämnade även protokoll från möten som hållits i kommittén för BR inom European Synthetic Rubber Association (skäl 68 i det angripna beslutet).

13      Den 5 februari 2003 delgav kommissionen Bayer sitt beslut att bevilja villkorad immunitet mot böter (skäl 69 i det angripna beslutet).

14      Den 27 mars 2003 gjorde kommissionen en undersökning med stöd av artikel 14.3 i rådets första förordning nr 17 av den 6 februari 1962 om tillämpning av fördragets artiklar [81 EG] och [82 EG] (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8) i Dow Deutschland & Co:s lokaler (skäl 70 i det angripna beslutet).

15      Mellan september 2003 och juli 2006 skickade kommissionen flera gånger en begäran om upplysningar till de företag som berördes av det angripna beslutet. Begäran gjordes med stöd av artikel 11 i förordning nr 17 och artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) (skäl 71 i det angripna beslutet).

16      Den 16 oktober 2003 träffade Dow Deutschland och Dow Deutschland & Co. kommissionens tjänstemän. Vid mötet uttryckte företagen sin önskan att samarbeta med stöd av meddelandet om samarbete. Vid mötet gjordes även en muntlig presentation av kartellens verksamhet avseende BR och ESBR, vilken spelades in. En akt med handlingar avseende kartellen överlämnades också (skäl 72 i det angripna beslutet).

17      Den 4 mars 2005 informerades Dow Deutschland om kommissionens avsikt att bevilja bolaget nedsättning av böterna med mellan 30 och 50 procent (skäl 73 i det angripna beslutet).

18      Den 7 juni 2005 inledde kommissionen förfarandet och skickade ett första meddelande om invändningar till de företag som det angripna beslutet var riktat till – med undantag för Unipetrol – samt till Dwory. Det första meddelandet om invändningar antogs även gentemot Tavorex, men delgavs inte bolaget, då det försatts i konkurs i oktober 2004. Förfarandet avslutades således såvitt avsåg det företaget (skälen 49 och 74 i det angripna beslutet).

19      De berörda företagen yttrade sig skriftligen över detta första meddelande om invändningar (skäl 75 i det angripna beslutet). De bereddes även tillgång till handlingarna i ärendet, i form av en cd-rom, och till de muntliga uttalanden som gjorts samt till därmed sammanhängande handlingar i kommissionens lokaler (skäl 76 i det angripna beslutet).

20      Den 3 november 2005 begärde Manufacture française des pneumatiques Michelin (nedan kallat Michelin) att få intervenera. Företaget lämnade skriftliga synpunkter den 13 januari 2006 (skäl 78 i det angripna beslutet).

21      Den 6 april 2006 antog kommissionen ett andra meddelande om invändningar som tillställdes adressaterna av det angripna beslutet. De berörda företagen yttrade sig skriftligen över meddelandet (skäl 84 i det angripna beslutet).

22      Den 12 maj 2006 gav Michelin in ett klagomål med stöd av artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna [81 EG] och [82 EG] (EUT L 123, s. 18) (skäl 85 i det angripna beslutet).

23      Den 22 juni 2006 deltog de företag som det angripna beslutet var riktat till, med undantag för Stomil, samt Michelin i ett muntligt hörande vid kommissionen (skäl 86 i det angripna beslutet).

24      Eftersom det inte fanns tillräckliga bevis för att Dwory deltagit i kartellen beslutade kommissionen att avsluta förfarandet såvitt avsåg det företaget (skäl 88 i det angripna beslutet). Kommissionen beslutade även att avsluta förfarandet i förhållande till Syndial (skäl 89 i det angripna beslutet).

25      Inledningsvis användes två olika ärendenummer (ett för BR och ett annat för ESBR) (COMP/E-1/38.637 och COMP/E-1/38.638). Efter det första meddelandet om invändningar använde sig dock kommissionen av ett enda ärendenummer (COMP/F/38.638) (skälen 90 och 91 i det angripna beslutet).

26      Det administrativa förfarandet utmynnade i att kommissionen antog det angripna beslutet den 29 november 2006.

27      Enligt artikel 1 i det angripna beslutet har följande företag överträtt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet, genom att under de angivna perioderna delta i en enda och fortlöpande överenskommelse inom ramen för vilken företagen fastställt målpriser, delat upp kundbasen genom avtal om icke-aggression och utbytt känsliga affärsuppgifter om priser, konkurrenter och kunder på området för BR och ESBR:

a)      Bayer, från den 20 maj 1996 till den 28 november 2002,

b)      Dow Chemical, från den 1 juli 1996 till den 28 november 2002, Dow Deutschland, från den 1 juli 1996 till den 27 november 2001, Dow Deutschland Anlagengesellschaft, från den 22 februari 2001 till den 28 februari 2002, Dow Europe, från den 26 november 2001 till den 28 november 2002,

c)      Eni, från den 20 maj 1996 till den 28 november 2002, Polimeri, från den 20 maj 1996 till den 28 november 2002,

d)       Shell Petroleum, från den 20 maj 1996 till den 31 maj 1999, Shell Nederland, från den 20 maj 1996 till den 31 maj 1999, Shell Nederland Chemie, från den 20 maj 1996 till den 31 maj 1999,

e)      Unipetrol, från den 16 november 1999 till den 28 november 2002, Kaučuk, från den 16 november 1999 till den 28 november 2002,

f)      Stomil, från den 16 november 1999 till den 22 februari 2000.

28      På grundval av de faktiska omständigheter som fastställts och de rättsliga bedömningar som gjorts i det angripna beslutet påförde kommissionen de berörda företagen böter. Bötesbeloppet beräknades med tillämpning av den metod som föreskrivs i riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade riktlinjerna) samt i meddelandet om samarbete.

29      I artikel 2 i det angripna beslutet fastställs följande böter:

a)       Bayer: 0 euro,

b)      Dow Chemical: 64,575 miljoner euro, varav:

i)      60,27 miljoner euro solidariskt med Dow Deutschland,

ii)      47,355 miljoner euro solidariskt med Dow Deutschland Anlagengesellschaft och Dow Europe,

c)      Eni och Polimeri, solidariskt: 272,25 miljoner euro,

d)      Shell Petroleum, Shell Nederland och Shell Nederland Chemie, solidariskt: 160,875 miljoner euro,

e)      Unipetrol och Kaučuk, solidariskt: 17,55 miljoner euro,

f)      Stomil: 3,8 miljoner euro.

30      I artikel 3 i det angripna beslutet åläggs de företag som nämns i artikel 1 att omedelbart upphöra med den omnämnda överträdelsen, om de inte redan gjort detta, och att avstå från att upprepa någon åtgärd eller något agerande som beskrivs i artikel 1 samt att avstå från sådana åtgärder eller sådant agerande som kan ha samma eller liknande syfte eller verkan.

 Förfarande och parternas argument

31      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 19 februari 2007 väckte Stomil förevarande talan.

32      Genom beslut av tribunalens ordförande av den 2 april 2009 utsågs Nils Wahl att komplettera avdelningen sedan en av dess ledamöter fått förhinder.

33      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (första avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.

34      Som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler uppmanades parterna att besvara vissa frågor och att inkomma med vissa handlingar. Parterna efterkom begäran inom utsatt frist.

35      Parterna i målet utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 20 oktober 2009.

36      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        i första hand ogiltigförklara det angripna beslutet, särskilt artiklarna 1–4, i den mån beslutet riktas till sökanden, eller

–        i andra hand

–        ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet, i den mån sökanden berörs härav, eller

–        ändra artikel 2 i det angripna beslutet, i den mån sökanden berörs härav, och upphäva eller väsentligen nedsätta bötesbeloppet, samt

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

37      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan,

–        förplikta Stomil att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

38      Till stöd för Stomils talan har fjorton grunder åberopats. Grunderna avser huvudsakligen att bestrida att Stomil har deltagit i kartellen, att kommissionen förklarat Stomil ansvarigt trots att företaget agerade som mellanman för Dwory, överträdelsens längd samt bötesbeloppet. Vidare har Stomil yrkat att tribunalen ska vidta åtgärder för processledning i syfte att förplikta kommissionen att ge Stomil tillgång till de uttalanden företagen gjort inom ramen för meddelandet om samarbete.

39      Tribunalen kommer först att pröva Stomils första grund avseende att det inte visats att Stomil har deltagit i kartellen.

 Den första grunden: Stomils deltagande i kartellen har inte styrkts

 Parternas argument

–       Stomils argument

40      Stomil anser att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG genom att inte i tillräcklig utsträckning visa att företaget deltagit i kartellen.

41      Kommissionen har fastställt att Stomil deltagit i två kartellmöten, nämligen mötet den 16 november 1999 i Frankfurt (Tyskland) och mötet den 22 februari 2000 i Wermelskirchen (Tyskland). Stomil menar att kommissionens slutsatser är felaktiga och hävdar att det inte finns några andra omständigheter som styrker att företaget deltagit i den aktuella kartellen.

–       Huruvida Stomil deltog i mötet den 16 november 1999 i Frankfurt

42      Enligt Stomil visar inte den bevisning som kommissionen åberopat att företaget skulle ha deltagit i ett inofficiellt möte, på kvällen den 16 november 1999 på hotell Méridien, vid sidan av European Synthetic Rubber Associations officiella möte.

43      Stomil har särskilt preciserat att L. (Stomil) inte bodde på hotell Méridien och att han åkte hem efter mötet inom European Synthetic Rubber Association, som avslutades klockan 11 den 16 november 1999. Stomil har i detta avseende inkommit med två uttalanden från L. (Stomil) samt en hotellräkning. Stomil har hävdat att bolaget aldrig ändrat sin version av händelserna, vilket kommissionen påpekar i sitt skriftliga yttrande. Stomil har alltid nekat till att ha deltagit i det aktuella inofficiella mötet. De omständigheter som Stomil har åberopat kan prövas i sak, och kommissionen har felaktigt hänvisat till tribunalens dom av den 8 mars 2007 i mål T‑339/04, France Télécom mot kommissionen, REG 2007, s. II‑521).

44      Dows uttalande som återges i skäl 202 i det angripna beslutet är inte tillförlitligt, eftersom det endast stöds av P. (Bayer) som inte var närvarande i Frankfurt på kvällen den 16 november 1999. Stomil hänvisar i detta sammanhang till flera handlingar i utredningsmaterialet. Enligt Stomil utgör Dows icke styrkta påstående – vilket har bestritts av Stomil och övriga svarande under det administrativa förfarandet – i enlighet med rättspraxis inte tillräckligt bevis för att Stomil deltog i mötet. Stomil har även betonat att L. (EniChem) inte hade möjlighet att närvara i Frankfurt på kvällen den 16 november 1999.

45      Det finns inget som bevisar att L. (Stomil) närvarade. Den kostnadsräkning som lämnats av F. (Dow) anger inte anledningen till betalningen och inte heller vem som eventuellt deltagit i ett möte. I N:s (Dow) handskrivna anteckningar nämns varken L. (Stomil) eller Stomil. Det är högst troligt att anteckningarna utgör N:s minnesanteckningar. Dwory omnämns förvisso i anteckningarna (som ”OS”). Flera omständigheter som utvecklats av Stomil visar emellertid att företaget inte kunde vara källan till de upplysningar som anges i anteckningarna. Dessa handskrivna anteckningar är således N:s personliga bedömningar eller härrör från offentliga källor. Stomil har särkilt angett att bolaget aldrig haft någon som helst kontakt med kunden Michelin sedan andra halvåret 1998, när Dwory informerade om att man övertog denna kunds försäljning av ESBR. När det gäller bolaget Goodyear gjorde Stomil inte några leveranser till den kunden under åren 1999 och 2000. Beträffande bolaget TGA har Stomil hävdat att det inte känner till denna kund. Slutligen kunde Stomil inte känna till Dworys potential för ESBR ”på hemmamarknaden”, då detta företag var ett rent exportföretag. Tre av Stomils huvudsakliga kunder har dessutom utelämnats från listan, nämligen bolagen Vredestein, Nokian och Pegasus. Stomil har vidare anfört att medlemmarna i kartellen regelbundet och vid ett flertal tillfällen blandat ihop Stomil och Dwory.

46      Stomil har tillagt att kommissionen medgett i sin svarsinlaga att mötet den 16 november 1999, som nämns i det angripna beslutet, inte ägt rum. Kommissionen försöker härigenom ersätta de faktiska omständigheter som fastställts i det angripna beslutet med en teori som går ut på att det otillåtna mötet ägde rum den 15 november 1999. Stomil har betonat att det inte finns någon bevisning som styrker denna teori. Det enda bevis som kommissionen lagt fram är ett kvitto från samma dag som visar att dryck serverades i baren för ett belopp om 89,50 tyska mark (DEM). För Stomil utgör kvittot inte något bevis för vad som diskuterades eller att diskussionen innebar ett otillåtet handlande. Det framgår för övrigt av det angripna beslutet att barräkningen betalades av F. (Dow) och inte av P. (Bayer) och att betalningen gjordes den 16 november 1999. Slutligen har Stomil understrukit att kommissionen hävdat att T. (Kralupy) deltagit i de otillåtna diskussionerna, trots att det framgår av P:s räkning att T. inte närvarade.

47      Det strider mot rätten till försvar och motiveringsskyldigheten gentemot Stomil att åberopa detta nya påstådda möte då företaget aldrig har getts möjlighet att bemöta påståendet under det administrativa förfarandet.

48      Kommissionens misstag innebär vidare att artikel 1 i det angripna beslutet är rättsstridig. Enligt denna artikel deltog Stomil i den aktuella överträdelsen från och med den 16 november 1999. Med hänvisning till förstainstansrättens dom av den 11 december 2003 i mål T‑59/99, Ventouris mot kommissionen, REG 2003, s. II‑5257, punkterna 31–33, har Stomil tillagt att själva artikeldelen i ett beslut endast kan tolkas mot bakgrund av beslutsskälen om de begrepp som används är oklara. Stomil menar att det i förevarande fall inte finns några tvetydigheter i artikeldelen i det angripna beslutet.

–       Huruvida Stomil deltog i mötet den 22 februari 2000 i Wermelskirchen

49      Stomil anser att det inte finns några bevis för att deltagarna i ett möte i en underkommitté i European Synthetic Rubber Association, som hölls den 22 februari 2000 i Wermelskirchen, ägnade sig åt ett otillåtet handlande.

50      Kommissionen anser emellertid i skäl 446 i det angripna beslutet att mötet innebar slutet på Stomils deltagande i kartellen.

–       Huruvida det finns andra omständigheter som styrker att Stomil deltagit i kartellen

51      Stomil anser att då den enda bevisning som kommissionen lagt fram inte styrker att företaget deltagit i kartellen kan inte heller övriga allmänna påståenden i det angripna beslutet anses ha något bevisvärde.

52      För det första har Stomil särskilt betonat att det saknas bevis för att företaget skulle ha deltagit i någon som helt prisöverenskommelse. Enligt Stomil avsåg Bayer i det uttalande som återges i skäl 114 i det angripna beslutet Dwory och inte Stomil, vilket kommissionen påstått. Stomil har angett att företaget tillsammans med Dwory deltagit i möten som European Synthetic Rubber Association höll efter år 1999. Dow har inte heller påstått att Stomil deltagit i prisdiskussioner. Stomil har i detta sammanhang hänvisat till skäl 115 i det angripna beslutet. Detsamma gäller avseende den bevisning som Shell lagt fram och som avser perioden från den 30 augusti 1995 till den 31 maj 1999 (skälen 119, 120 och 123 i det angripna beslutet).

53      För det andra har Stomil hävdat att det saknas bevis för att företaget deltagit i en marknadsuppdelning. I Dows uttalande, som återges i skäl 125 i det angripna beslutet, preciseras varken överenskommelsens föremål, dess datum eller om det var Stomil eller Dwory som berördes. Kommissionens slutsats att Dow ville peka ut Stomil saknar helt stöd.

54      Vad för det tredje gäller utbyte av känsliga affärsuppgifter har Stomil påpekat att det enda möte som berörs är det som hölls den 16 november 1999 i Frankfurt. Det styrkande uttalande från Shell som finns upptaget i skäl 133 i det angripna beslutet är utan värde för den period som gäller Stomil. Såsom visats tidigare förfogade Stomil inte över några känsliga uppgifter avseende Dworys leveranser av ESBR under den period som anges i det angripna beslutet.

55      Övriga allmänna påståenden i det angripna beslutet är för övrigt otillräckliga för att styrka Stomils deltagande i kartellen. Antingen avser skälen 155, 156, 158 och 159 i det angripna beslutet Dwory eller så påvisar de i alla fall inte att Stomil skulle ha uppträtt på ett sätt som utgör en överträdelse.

 Kommissionens argument

–       Huruvida Stomil deltog i mötet den 16 november 1999 i Frankfurt

56      Kommissionen har inledningsvis preciserat att det framgår av beskrivningen i det angripna beslutet (skälen 199–212 i det angripna beslutet) att ett inofficiellt möte hölls tidigt den 16 november 1999. Under mötet slöts prisavtal, och information om de huvudsakliga kunderna utbyttes.

57      Kommissionen menar att Stomil i sin ansökan ändrat sin version av vad som hänt. Stomil nekar till att ha deltagit i det berörda inofficiella mötet och grundar numera detta på var L. (Stomil) befann sig på kvällen den 16 november 1999. Dock har företaget inte åberopat dessa omständigheter under det administrativa förfarandet. Tribunalen bör därför, i enlighet med rättspraxis, inte pröva de omständigheter som Stomil åberopat till stöd för sina argument (det vill säga de två uttalandena från L. (Stomil) och hans hotellräkning). Kommissionen har tillagt att handlingarna saknar relevans och att den dessutom har bevis för att ett inofficiellt möte hölls på kvällen den 15 november 1999 och att L. (Stomil) deltog i detta. Kommissionen har i detta sammanhang inkommit med bland annat en hotellräkning samt ett formulär med P:s kostnadsräkning som finns med i handlingarna i ärendet.

58      I motsats till vad Stomil påstått, har kommissionen påpekat att Dows uttalande i skäl 204 i det angripna beslutet innehåller tydliga uppgifter om att L. (Stomil) närvarade vid kartellens diskussioner. Detta uttalande stöds av Bayer (skäl 205 i det angripna beslutet). Vad beträffar de handskrivna anteckningar som N. (Dow) gjort har kommissionen angett att den första delen hänför sig till en större marknad än marknaden för ESBR som var av säkert intresse för Stomil. Vidare har kommissionen påpekat att det var först nyligen och endast delvis som Stomils relation med Dwory gradvis avslutades. Den utbytta informationen hade därför med stor sannolikhet ett intresse och relevans för Stomil. Kommissionen har således tillräckliga bevis för att Stomil närvarade och deltog i kartellens möte den 15 och den 16 november 1999.

59      Kommissionen har tillagt att den i avsnitt 4.3.8 i det angripna beslutet har styrkt att det hölls ett möte ”den 15 och 16 november 1999”. Mötet som hölls den 15 november 1999 är således inte ”nytt”. Stomil har dessutom blandat ihop två kostnadsräkningar. P. betalade räkningen från baren Casablanca, medan F. betalade hyran för sammanträdesrummet. Händelsernas kronologi har således inte ändrats. Inte heller föreligger det några inkonsekvenser i den bevisning som kommissionen har åberopat.

60      Slutligen har kommissionen hävdat att det inte uttryckligen sägs i det angripna beslutets artikeldel, i synnerhet inte i artikel 1 f, att Stomil deltog i mötet den 15 november 1999. Enligt det angripna beslutet deltog Stomil i en överträdelse av artikel 81 EG mellan den 16 november 1999 och den 22 februari 2000. Kommissionen har påpekat att den aldrig påstått att de överenskommelser som gjordes under mötet på kvällen den 15 november 1999 hade omedelbara verkningar. Mötet fortsatte under alla omständigheter fram till småtimmarna den 16 november 1999.

–       Huruvida Stomil deltog i mötet den 22 februari 2000 i Wermelskirchen

61      Kommissionen har preciserat att den, i enlighet med vad som framgår av skälen 213–215 i det angripna beslutet, inte menar att det försiggick otillåten verksamhet under mötet den 22 februari 2000 i Wermelskirchen. Stomils argument är därför verkningslösa i detta avseende.

–       Huruvida det föreligger andra omständigheter som styrker att Stomil deltagit i kartellen

62      Kommissionen har preciserat att den i det angripna beslutet inte påstått att mötet den 15 och den 16 november 1999 lett till en uttrycklig överenskommelse om en uppdelning av marknaden. Däremot har kommissionen påpekat att den har bevis för att Stomil närvarade under mötet och deltog i diskussionerna om priser och informationsutbyte. Stomils närvaro styrks av de handskrivna anteckningarna och uttalandena från Dow (skälen 201 och 202 i det angripna beslutet). Att L. (Stomil) deltog och att han är anställd av Stomil bekräftas av Dow och av protokollet från det officiella mötet, som kommissionen inkommit med. Bayers bevisning som nämns i skälen 155 och 156 i det angripna beslutet bekräftar att L. (Stomil) deltog.

 Tribunalens bedömning

63      Vad gäller bevisföringen angående en överträdelse av artikel 81.1 EG, ankommer det på kommissionen att förete bevisning om de överträdelser som den har konstaterat och att anföra den bevisning som krävs för att styrka de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse (domstolens dom av den 17 december 1998 i mål C‑185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen, REG 1998, s. I‑8417, punkt 58, och av den 8 juli 1999 i mål C‑49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni, REG 1999, s. I‑4125, punkt 86). Kommissionen måste således införskaffa tillräckligt exakt och konsekvent bevismaterial till stöd för att den påstådda överträdelsen har ägt rum (se förstainstansrättens dom av den 6 juli 2000 i mål T‑62/98, Volkswagen mot kommissionen, REG 2000, s. II‑2707, punkt 43 och där angiven rättspraxis). Tribunalen erinrar även om att för att ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG ska anses föreligga, är det tillräckligt att företagen i fråga uttryckt enighet om att uppträda på ett visst sätt på marknaden (domstolens dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen, REG 1970, s. 661, punkt 112, svensk specialutgåva, volym 1, s. 457, och av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209/78–215/78 och 218/78, van Landewyck m.fl. mot kommissionen, REG 1980, s. 3125, punkt 86, svensk specialutgåva, volym 5, s. 345, samt förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T‑7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1991, s. II‑1711, punkt 256, svensk specialutgåva, volym 11, s. II‑83). Om rätten anser att det föreligger tvivelsmål ska företräde ges åt den lösning som gynnar det företag till vilket beslutet om fastställelse av överträdelsen riktas. Rätten får således inte fastställa att kommissionen styrkt att den ifrågavarande överträdelsen förelegat om denna fråga enligt rätten fortfarande är föremål för tvivel (förstainstansrättens dom av den 25 oktober 2005 i mål T‑38/02, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2005, s. II‑4407, punkt 215).

64      Vidare är det vanligt att sådan verksamhet som utgörs av konkurrensbegränsande förfaranden och avtal bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste därför förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans och när annan hållbar förklaring saknas kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett (domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkterna 55–57, och av den 25 januari 2007 i de förenade målen C‑403/04 P och C‑405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen, REG 2007, s. I‑729, punkt 51).

65      I förevarande fall har det endast påståtts att Stomil deltagit i den aktuella kartellen såvitt avser det otillåtna mötet den 15 och 16 november 1999 i Frankfurt.

66      Vad gäller mötet den 15 och 16 november 1999, som hölls i Frankfurt, menar kommissionen att kartellen höll ett möte, vid sidan om det officiella mötet med European Synthetic Rubber Association, under ”kvällen och natten den 16 november 1999” (skäl 212 i det angripna beslutet). I detta otillåtna möte påstås P. (Bayer), F., N. och V. (Dow), L. (Stomil), L. (EniChem) och T. (Tavorex) ha deltagit. De berörda personerna träffades först i en hotellbar och bokade sedan ett sammanträdesrum (skäl 202 i det angripna beslutet).

67      Tribunalen anser inledningsvis att det saknas stöd för kommissionens argument att det inte går att pröva Stomils bestridande av att L. (Stomil) deltog i det möte som hölls kvällen den 16 november i Frankfurt. Detta gäller även de handlingar som bilagts akten i detta avseende. Tribunalen finner att Stomil inför tribunalen endast bestritt den anmärkning som riktats mot företaget i det angripna beslutet. Det framgår dessutom av handlingarna i målet att Stomil under det administrativa förfarandet alltid bestritt att företaget deltagit i det otillåtna mötet. De aktuella handlingarna är, under alla omständigheter och av de skäl som kommer att framgå nedan, inte relevanta för att pröva målet, vilket kommissionen också gjort gällande i sina skriftliga inlagor.

68      För det första framgår det därvid av uppgifterna i akten att, såsom Stomil hävdat, P. (Bayer) inte var närvarande i Frankfurt kvällen den 16 november 1999. Kommissionen har medgett detta.

69      För det andra innehåller det angripna beslutet flera motstridiga uppgifter angående den exakta tidpunkten för det otillåtna mötet i fråga. Kommissionen anger i skäl 212 i beslutet ”kvällen och natten den 16 november 1999”, på grundval av Dows uttalande. I skäl 297 i det angripna beslutet anger kommissionen att det otillåtna mötet hölls ”natten mellan den 15 och den 16 november 1999”. Avsnitt 4.3.8 i beslutet hänvisar till den 15 och 16 november 1999. Slutligen anges i artikeldelen i det angripna beslutet den 16 november 1999 som startdatum för Stomils överträdelse.

70      För det tredje förekommer ett antal sakuppgifter som blottlägger motstridigheter angående dels det datum som det otillåtna mötet antas ha hållits, dels de andra möjliga förklaringar som kommissionen lämnat. Kostnadsräkningen från P. (Bayer), som bland annat tar upp en betalning i hotellbaren på 84,50 DEM, anger datumet den 15 november 1999. Betalning av hyran för ett sammanträdesrum (436 DEM) registrerades däremot den 16 november 1999. I N:s (Dow) handskrivna anteckningar anges enbart datumet den 16 november 1999. Slutligen preciseras i Dows uttalande, som återges i skäl 202 i det angripna beslutet, att det otillåtna mötet ägde rum efter det officiella mötet med European Synthetic Rubber Association, vilket hölls på morgonen den 16 november.

71      För det fjärde anges i Dows uttalande, som återges i skäl 202 i det angripna beslutet, att P. (Bayer), F., N. och V. (Dow), L. (Stomil), L. (EniChem) och T. (Tavorex) träffades i hotellbaren och sedan bokade ett sammanträdesrum. I P:s kostnadsräkning över betald förtäring, som kommissionen hänvisar till i sina inlagor, nämns även att C., den dåvarande generalsekreteraren i European Synthetic Rubber Association, deltog. Det framgår dock av skälen 95 och 115 i det angripna beslutet att generalsekreteraren aldrig deltagit i kartellens möten. Det kan därför inte anses styrkt att L. (Stomil) deltagit i ett otillåtet möte enbart på grund av det faktum att han deltog i mötet i hotellbaren.

72      För det femte är det, beträffande N:s (Dow) handskrivna anteckningar, ostridigt att kommissionen inte höll Stomil ansvarigt för kartellen rörande BR. Den del av N:s anteckningar som rör BR saknar således bevisvärde såvitt avser Stomil. Vad gäller den del av anteckningarna som rör ESBR, nämns utöver producenterna i kartellen även andra producenter som inte ingick i kartellen som leverantörer till vissa kunder. Under dessa särskilda omständigheter kan det inte uteslutas att uppskattningar av leveranser har gjorts endast mellan vissa producenter och att det inte är möjligt att mer precist avgöra huruvida Stomil var inkluderat, bland annat med tanke på motstridigheterna beträffande det påstådda datumet för det otillåtna mötet i fråga.

73      Med hänsyn till dessa specifika omständigheter i det aktuella fallet, betraktade sammantaget, finner tribunalen att det råder osäkerhet beträffande Stomils faktiska deltagande i ett otillåtet möte i Frankfurt den 15 och 16 november 1999. Denna osäkerhet ska tolkas till Stomils fördel.

74      Med hänsyn till alla dessa omständigheter, finner tribunalen att de uppgifter som redovisats i den del av det angripna beslutet som rör kartellens möten avseende Stomil inte räcker för att konstatera att detta företag deltagit i de aktuella otillåtna avtalen.

75      De uppgifter som nämns i den del av det angripna beslutet där kartellen beskrivs (avsnitt 4.2) påverkar inte denna slutsats.

76      Tribunalen finner därvid att även om vissa av uppgifterna i avsnitt 4.2 i det angripna beslutet kan ha ett visst bevisvärde, bland annat Bayers allmänna uttalande, som skäl 156 i det angripna beslutet hänvisar till, räcker de inte, mot bakgrund av de ovan behandlade specifika uppgifterna om kartellens möten och med hänsyn till att den osäkerhet som föreligger ska tolkas till sökandens fördel, för att motivera slutsatsen att Stomil gjort sig skyldigt till en överträdelse.

77      Mot bakgrund av samtliga dessa omständigheter och inom ramen för en helhetsbedömning av dessa finner tribunalen att kommissionen gjorde fel som fann att Stomil deltog i kartellen.

78      Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras i den mån det avser Stomil. De övriga grunder som anförts till stöd för talan, särskilt frågan om förhållandena mellan huvudmännen och mellanmännen inom ramen för överträdelserna av konkurrensreglerna, behöver därmed inte prövas. Det finns heller ingen anledning att pröva sökandens yrkande om processledande åtgärder.

 Rättegångskostnader

79      Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Stomil har yrkat att kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Stomils yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen)

följande:

1)      Kommissionens beslut K(2006) 5700 slutlig av den 29 november 2006, om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.638 – BR/ESBR) ogiltigförklaras såvitt avser Trade-Stomil sp. z o.o.

2)      Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Dehousse

Wiszniewska-Białecka

Wahl

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 juli 2011.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: engelska.