1

Sökanden ingav den 8 augusti 2002 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse.

2

Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet VOM URSPRUNG HER VOLLKOMMEN.

3

De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 32 och 33 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning:

4

Granskaren avslog registreringsansökan den 20 oktober 2004 med stöd av artikel 38 i förordning nr 40/94. Som skäl för avslagsbeslutet angav granskaren att ordkännetecknet saknade särskiljningsförmåga.

5

Sökanden överklagade granskarens beslut den 20 december 2004 hos harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94.

6

Andra överklagandenämnden avslog överklagandet genom beslut av den 17 november 2005 (nedan kallat det angripna beslutet). Som skäl angav överklagandenämnden att kännetecknet var beskrivande och därför omfattades av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94.

7

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall

8

Harmoniseringsbyrån har yrkat att förstainstansrätten skall

9

Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sitt yrkande att det angripna beslutet skall ogiltigförklaras. Som första grund har det gjorts gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 och som andra grund att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 b i förordning nr 40/94.

10

Såvitt avser den första grunden att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 har sökanden anfört följande. Det sökta varumärket består inte endast av upplysningar som beskriver de aktuella varornas huvudsakliga egenskaper.

11

Det omtvistade ordkännetecknet är resultatet av en ovanlig och individuell kreativ process och utgörs inte av en ordsammansättning som är vanligt förekommande i det tyska språket.

12

Denna slogan omfattas inte heller av något frihållningsbehov, vare sig nu eller i framtiden, såvitt avser de aktuella varorna. Varken ordsammansättningen i sin helhet eller de olika beståndsdelarna används vanligtvis för att känneteckna drycker, och särskilt inte mineralvatten.

13

Slutligen kan denna slogan uppfattas på många olika sätt på tyska. Detta beror på att det tyska ordet ”ursprung” är abstrakt och att det mot bakgrund av de aktuella varorna kan tolkas på olika sätt. Vidare kan ordet ”vollkommen” när det gäller drycker uppfattas på olika sätt och det kan inte ges någon klar betydelse. Även ordsammansättningen ”vom ursprung her vollkommen” saknar därmed klar betydelse och den är inte direkt beskrivande. Vidare utgör de dominerande orden i slogan inte någon direkt och klar beskrivning av vissa huvudsakliga egenskaper hos de aktuella varorna. Det sistnämnda gäller både när orden bedöms var för sig eller tillsammans i en sammansättning.

14

Harmoniseringsbyrån har gjort gällande följande. Vid bedömningen av ett känneteckens beskrivande karaktär är det tillräckligt att kännetecknet kan användas på marknaden eller i gängse språkbruk, och det erfordras inte att så faktiskt sker.

15

Ett kännetecken får inte registreras som gemenskapsvarumärke om åtminstone en av kännetecknets betydelser visar en egenskap hos de aktuella varorna eller tjänsterna. De dominerande orden i det här aktuella kännetecknet har dock en klar betydelse i slogan, nämligen att de varor som kännetecknas är fulländade redan i och med sitt ursprung.

16

Vad gäller den begreppsmässiga aspekten anser harmoniseringsbyrån att det saknar relevans huruvida i ekonomiskt hänseende de egenskaper hos varorna som kan beskrivas är av väsentlig eller underordnad karaktär. Kvaliteten på grundingredienserna beskrivs som fulländad. Det saknas därför anledning att pröva om denna kvalitet är ett väsentligt kriterium för konsumenten när han eller hon köper varor eller om hänvisningen till kvaliteten inte beskriver vissa väsentliga egenskaper hos varorna. För att artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 skall bli tillämplig är det tillräckligt att slogan i dess helhet vid första anblicken är allmänt begriplig för konsumenten, för vilken slogan har betydelsen av en uppgift om varornas kvalitet, det vill säga att de är av fulländad kvalitet redan i och med sitt ursprung.

17

Det framgår av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 att ”[v]arumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna inte får registreras”.

18

Förbudet i denna artikel mot att registrera sådana kännetecken är avsett att främja en målsättning av allmänintresse, nämligen att kännetecken eller upplysningar som beskriver egenskaper hos de varor eller tjänster som registreringsansökan avser skall kunna användas fritt av alla. Denna bestämmelse hindrar således att sådana kännetecken eller upplysningar förbehålls ett enda företag genom att de registreras som varumärke (domstolens dom av den 23 oktober 2003 i mål C-191/01 P, harmoniseringsbyrån mot Wrigley, REG 2003, I-12447, punkt 31).

19

Dessutom är de kännetecken som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 kännetecken som inte anses kunna fylla ett varumärkes grundläggande funktion, nämligen den att identifiera varans eller tjänstens kommersiella ursprung, för att på så sätt göra det möjligt för de konsumenter som köper den vara eller den tjänst som varumärket avser att göra samma val vid ett senare köp, om erfarenheten varit positiv, eller att göra ett annat val, om den varit negativ (förstainstansrättens dom av den 27 februari 2002 i mål T-219/00, Ellos mot harmoniseringsbyrån (ELLOS), REG 2002, s. II-753, punkt 28, och av den 27 november 2003 i mål T-348/02, Quick mot harmoniseringsbyrån (Quick), REG 2003, s. II-5071, punkt 28).

20

De kännetecken eller upplysningar som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 är således endast de som, vid ett normalt användande från konsumentens synpunkt, antingen direkt eller genom att nämna en av dess väsentliga egenskaper kan användas för att känneteckna en sådan vara eller tjänst som den för vilken ansökan om registrering har gjorts (domstolens dom av den 20 september 2001 i mål C-383/99 P, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån, REG 2001, s. I-6251, punkt 39). Bedömningen av om kännetecknet har beskrivande karaktär kan följaktligen endast göras i förhållande till de berörda varorna eller tjänsterna och i förhållande till omsättningskretsens uppfattning av kännetecknet (förstainstansrättens dom av den 16 mars 2006 i mål T-322/03, Telefon & Buch mot harmoniseringsbyrån – Herold Business Data (WEISSE SEITEN), REG 2006, s. II-835, punkt 90).

21

Slutligen skall det erinras om att de kriterier som fastställts i rättspraxis för bedömningen av om ett ordmärke som är sammansatt med flera ordelement är beskrivande eller ej även skall tillämpas när det är fråga om ett ordmärke som bara består av ett enda ordelement.

22

I detta mål är det alkoholhaltiga och icke-alkoholhaltiga drycker i klasserna 32 och 33 som avses i registreringsansökan. Det är fråga om gängse konsumentvaror som riktar sig till den breda allmänheten. Varorna säljs inte enbart i detaljhandeln (snabbköp, köpcentra eller varuhus) eller specialiserade butiker och specialiserad postorderhandel, utan även i restauranger och kaféer. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning då den kom fram till att man vid bedömningen skall utgå från en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer, REG 1999, s. I-3819, punkt 26, och förstainstansrättens dom av den 7 juni 2001 i mål T-359/99, DKV mot harmoniseringsbyrån (EuroHealth), REG 2001, s. II-1645, punkt 27).

23

Vidare är det här aktuella ordkännetecknet sammansatt av tyska ord, och omsättningskretsen skall därför anses bestå av tysktalande personer. Med tillämpning av artikel 7.2 i förordning nr 40/94 skall omsättningskretsen, i förhållande till vilken det absoluta registreringshindret skall bedömas, följaktligen anses bestå av en tysktalande genomsnittskonsument (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet ELLOS, punkt 31, och av den 12 januari 2005 i mål T-334/03, Deutsche Post EURO EXPRESS mot harmoniseringsbyrån (EUROPREMIUM), REG 2005, s. II-65, punkt 28).

24

Vad gäller betydelsen av uttrycket ”vom ursprung her vollkommen” framgår det av punkterna 34–40 i det angripna beslutet samt av de förklaringar som harmoniseringsbyrån har lämnat i svarsinlagan och under förhandlingen att kännetecknet på ett direkt uppfattbart sätt förmedlar att de varor som kännetecknas är fulländade redan i och med sitt ursprung, det vill säga redan från början, och att det således inte finns några andra varor som kan mäta sig med dem, att de är perfekta och att det saknas anledning att behandla eller förbättra dem. Slogan uttrycker således tydligt och klart att varans höga kvalitet beror på ursprungsproduktens kvalitet. Harmoniseringsbyrån anser nämligen att substantivet ”ursprung” hänvisar till källan, till ursprunget, medan adjektivet ”vollkommen” associerar till fulländning, således högsta möjliga kvalitet.

25

Vad beträffar förhållandet mellan slogan och de aktuella varorna, ansåg överklagandenämnden att de alkoholhaltiga och icke-alkoholhaltiga drycker som slogan kännetecknar, liksom grundingredienserna och de koncentrat som används för framställning, beskrivs som fulländade redan i och med sitt ursprung, det vill säga redan vid källan eller vid ursprungsorten.

26

Mot bakgrund av själva kännetecknet, vilka varor som avses i registreringsansökan och omsättningskretsens uppfattning av kännetecknet, finner förstainstansrätten att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning då den kom fram till att det sökta varumärket är av beskrivande karaktär.

27

Sökanden har gjort gällande att det sökta varumärket utgörs av ord som satts samman på ett ovanligt sätt och att detta styrks av att en sökmotor på Internet inte ger några träffar på ”vom ursprung her vollkommen”. Detta argument föranleder emellertid inte förstainstansrätten att göra någon annan bedömning än den som gjorts i föregående punkt.

28

Slogan är nämligen konstruerad på ett i grammatiskt avseende korrekt sätt, och det är inte fråga om någon sammansättning som kan anses ovanlig eller iögonfallande på tyska. Vidare framgår av rättspraxis att för att harmoniseringsbyrån skall kunna avslå en registreringsansökan med stöd av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 krävs det inte att de kännetecken eller upplysningar av vilka de varumärken som avses i denna artikel är sammansatta faktiskt används vid tidpunkten för registreringsansökan för att beskriva sådana varor eller tjänster som dem som ansökan avser eller dessa varors eller tjänsters egenskaper. Såsom följer av själva ordalydelsen i denna bestämmelse är det tillräckligt att dessa kännetecken och upplysningar kan användas för sådana ändamål (domstolens dom av den 12 februari 2004 i mål C-363/99, Koninklijke KPN Nederland, REG 2004, s. I-1619, punkt 97, och i det ovannämnda målet harmoniseringsbyrån mot Wrigley, punkt 32, samt domstolens beslut av den 5 februari 2004 i mål C-326/01 P, Telefon & Buch mot harmoniseringsbyrån, REG 2004, s. I-1371, punkt 28).

29

Förstainstansrätten godtar inte heller sökandens påstående att eftersom ordsammansättningen ”vom ursprung her vollkommen” inte är vanligt förekommande för att känneteckna drycker, så finns det inte något frihållningsbehov.

30

Förstainstansrätten betonar emellertid att de viktiga orden i det sökta varumärket redan har använts i sloganer för drycker. Harmoniseringsbyrån har i detta avseende anfört följande exempel: ”vollkommener genuß” för Efes Pilsener, ”gerolsteiner. einfach vollkommen” för Gerolsteiner, ”in jeder weise vollkommen” för Jacobs Kaffee, ”ursprung des biers” för Weihenstephan samt ”so gesund wie sein ursprung” för Volvic. Att det inte framkommit någon slogan som innehåller båda de två viktiga orden i det sökta varumärket påverkar inte harmoniseringsbyråns slutsats att det finns ett frihållningsbehov. Av den rättspraxis som redovisas i punkt 28 ovan framgår att det är tillräckligt att dessa kännetecken och upplysningar kan användas för beskrivande ändamål.

31

Förstainstansrätten erinrar vidare om att domstolen slagit fast att tillämpningen av artikel 3.1 c i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178), vars lydelse i huvudsak är identisk med lydelsen i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, inte beror på om det föreligger något konkret, aktuellt och tungt frihållningsbehov (domstolens dom av den 4 maj 1999 i de förenade målen C-108/97 och C-109/97, Windsurfing Chiemsee (REG 1999, s. I-2779), punkt 35, och förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-356/00, Daimler Chrysler mot harmoniseringsbyrån (CARCARD), REG 2002, s. II-1963, punkt 27). Således skall det enbart, vad gäller tillämpningen av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 och på grundval av den relevanta betydelsen av ordkännetecknet i fråga, prövas huruvida det för omsättningskretsen föreligger ett tillräckligt direkt och konkret samband mellan kännetecknet och de varor eller tjänster som ansökan om registrering avser (se förstainstansrättens dom av den 20 juli 2004 i mål T-311/02, Lissotschenko och Hentze mot harmoniseringsbyrån, REG 2004, s. II-2957, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

32

Vad beträffar sökandens påstående att uttrycket i dess helhet och de olika beståndsdelarna är mångtydiga, tolkningsbara och möjliga att förstå på flera sätt, liksom att de saknar klar och bestämd betydelse, finner förstainstansrätten att detta påstående saknar relevans. Mot bakgrund av vilka varor och tjänster som avses i registreringsansökan, är nämligen den betydelse som överklagandenämnden kom fram till den rätta. Det skall emellertid erinras om att för att omfattas av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 är det tillräckligt att ett ordkännetecken, i åtminstone en av tecknets möjliga betydelser, visar en egenskap hos varorna eller tjänsterna (se, för ett liknande resonemang och analogt, domen i det ovannämnda målet Koninklijke KPN Nederland, punkt 32). När det vidare är fråga om sammansatta ordmärken är det ordmärkets relevanta betydelse som skall beaktas, och därvid är det samtliga beståndsdelar i ordmärket som skall ligga till grund för bedömningen, inte bara en av dessa beståndsdelar.

33

Det är härvid visserligen riktigt att ordet ”ursprung” kan ha flera betydelser, men om ordet ses mot bakgrund av slogan har det en klar betydelse, nämligen ”källa” eller ”ursprung”. Likaledes är det visserligen riktigt att ordet ”vollkommen” både kan vara ett adjektiv och ett adverb, men i slogan kan ordet inte förstås på något annat sätt än som ett adjektiv. Sökandens argument att uttrycket i sin helhet är mångtydigt, grundar sig således enligt förstainstansrätten endast på beskrivningen av de möjliga betydelser som de olika beståndsdelarna i det sammansatta uttrycket kan ha.

34

Att harmoniseringsbyråns semantiska tolkning av det sökta varumärket är riktig bekräftas i detta avseende av de träffar som sökanden fick vid en sökning på Internet. Detta sökresultat har sökanden i övrigt åberopat till stöd för sin andra grund. Det är härvid fråga om meningen ”wasser muss vom ursprung her vollkommen sein” (vatten måste vara fulländat redan i och med ursprunget). Denna mening har hittats på en webbsida beträffande varor som sökanden själv saluför. Uttrycket kan därmed ingalunda anses vara mångtydigt.

35

Sökanden kan inte heller vinna framgång med argumentet att slogan inte kan ha någon innebörd för konsumenten av varan. Till stöd för detta argument har sökanden anfört att det inte finns några vattensorter, ölsorter, lemonadsorter eller fruktjuicer som är fulländade på grund av sitt ursprung, eftersom det är nödvändigt att dessa drycker på olika sätt filtreras, renas, behandlas i mikrobiologiskt avseende, förses med kolsyra eller blir föremål för jäsning innan de tappas på flaska. Skälet till att förstainstansrätten inte godtar sökandens argument är att frågeställningen huruvida det sökta varumärkets betydelse är av teknisk art saknar relevans vid tillämpningen av det absoluta registreringshindret i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94.

36

Förstainstansrätten finner slutligen att det sökta varumärkets begreppsmässiga innebörd på ett tillräckligt direkt och konkret sätt refererar till egenskaper hos de varor som avses i registreringsansökan, det vill säga alkoholhaltiga och icke-alkoholhaltiga drycker i klasserna 32 och 33.

37

Slogan förmedlar nämligen på ett klart sätt att de grundingredienser som används i dryckerna är rena och fulländade, bland annat det vatten som används. Att grundingredienserna är rena och fulländade är av särskild betydelse när det gäller varor i klasserna 32 och 33. Vad beträffar mineralvatten är källvattnets ursprungliga fulländning av avgörande betydelse för kvaliteten på drycken, såväl när det gäller dryckens smak som dess hälsobringande effekter. Vad sedan gäller fruktjuicer, öl och andra alkoholhaltiga drycker är grundingrediensernas ursprung en faktor av stor betydelse för varans kvalitet.

38

Således finner förstainstansrätten att orden, såväl tagna för sig som tillsammans, på ett direkt och klart sätt hänför sig till de aktuella varornas egenskaper. Sökanden kan därför inte vinna framgång med sitt argument att kännetecknet på sin höjd återspeglar en förnimmelse eller en mycket allmän positiv känsla.

39

Det skall tilläggas att det rimligtvis är så att grundingrediensernas renhetsgrad och ursprungliga fulländning är egenskaper som konsumenten fäster vikt vid när han eller hon köper dylika drycker.

40

För omsättningskretsen finns det således ett tillräckligt direkt och konkret samband mellan den ordsammansättning som är föremål för prövning i detta mål och varorna i klasserna 32 och 33.

41

Mot denna bakgrund finner förstainstansrätten att sökanden inte har framfört något argument som kan utgöra godtagbara skäl för rätten att ogiltigförklara det angripna beslutet, i vilket överklagandenämnden avslog registreringsansökan eftersom det sökta varumärket har beskrivande karaktär.

42

Talan kan således inte bifallas såvitt avser den första grunden, nämligen att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 c i förordning nr 40/94.

43

Mot denna bakgrund saknas anledning att pröva den grund som avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 40/94. Enligt fast rättspraxis är det nämligen tillräckligt att ett av de absoluta registreringshindren i artikel 7.1 i förordning nr 40/94 är tillämpligt för att ett kännetecken inte skall kunna registreras som gemenskapsvarumärke (domstolens dom av den 19 september 2002 i mål C-104/00 P, DKV mot harmoniseringsbyrån, REG 2002, s. I-7561, punkt 29, förstainstansrättens dom av den 26 oktober 2000 i mål T-360/99, Community Concepts mot harmoniseringsbyrån (Investorworld), REG 2000, s. II-3545, punkt 26, av den 31 januari 2001 i mål T-331/99, Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot harmoniseringsbyrån (Giroform), REG 2001, s. II-433, punkt 30, och av den 20 november 2002 i de förenade målen T-79/01 och T-86/01, Bosch mot harmoniseringsbyrån (Kit Pro och Kit Super Pro), REG 2002, s. II-4881, punkt 36, samt domen i det ovannämnda målet LIMO, punkt 49).

44

Det följer vidare av rättspraxis att ett ordmärke som är beskrivande för varors eller tjänsters egenskaper i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 av denna anledning nödvändigtvis saknar särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i nämnda förordning i förhållande till dessa varor eller tjänster (förstainstansrättens dom av den 12 januari 2005 i de förenade målen T-367/02–T-369/02, Wieland-Werke mot harmoniseringsbyrån (SnTEM, SnPUR, SnMIX), REG 2005, s. II-47, punkt 46, och av den 10 oktober 2006 i mål T-302/03, PTV mot harmoniseringsbyrån (map&guide), REG 2006, s. II-4039, punkterna 33 och 34; se, analogt, domstolens dom av den 12 februari 2004 i mål C-265/00, Campina Melkunie, REG 2004, s. I-1699, punkt 19).

45

Talan skall således ogillas.

46

Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, skall harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)

följande: