Conclusions
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JULIANE KOKOTT
föredraget den 6 maj 2004(1)
Mål C-183/02 P
Daewoo Electronics Manufacturing España SA
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
Mål C-186/02 P
Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
Mål C-187/02 P
Territorio Histórico de Álava – Diputación Foral de Álava
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
Mål C-188/02 P
Territorio Histórico de Álava – Diputación Foral de Álava
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
Överklagande – Statliga stöd – Skatteåtgärder – Selektiv karaktär – Maktmissbruk – Skydd för berättigade förväntningar
I – Inledning
1.
Comunidad Autónoma del País Vasco (nedan kallad Baskien) och Territorio Histório de Álava, en autonom region i Baskien med
egna lagstiftningsbefogenheter inom skatterätten (nedan kallad Álava), har under 1990‑talet gynnat två industrianläggningar
i Álava genom stöd och skatteförmåner.
2.
Dels anlade Daewoo Electronics Manufacturing España SA (Demesa) en kylskåpsfabrik i Álava, dels etablerade Ramondín SA och
Ramondín Cápsulas SA
(2)
en fabrik för tillverkning av flaskkapsyler till vin- och champagneflaskor i detta område.
3.
I båda fallen bedömde kommissionen åtgärderna som olagliga statliga stöd och förordnade att stöden skulle återkrävas.
(3)
Kommissionens beslut ogiltigförklarades delvis genom förstainstansrättens dom av den 6 mars 2002
(4)
rörande stöd till Demesa. I ytterligare en dom samma dag
(5)
ogillades talan om ogiltigförklaring av beslutet om stöd till förmån för Ramondín.
4.
Med de föreliggande fyra överklagandena har de gynnade företagen och Álava överklagat förstainstansrättens domar, i den mån
de inte har ogiltigförklarat besluten. I samtliga fyra mål är bedömningen av en av Álava införd skattelättnad på 45 procent
av det belopp som investeras vid företagsetablering tvistig. I målen C-186/02 P och C-188/02 P, som gäller stödet till Ramondín,
rör det sig dessutom om huruvida en minskning av beskattningsunderlaget för nybildade företag är laglig.
5.
Även om målen hittills inte har förenats i domstolen, är det lämpligt att behandla överklagandena tillsammans i ett förslag
till avgörande, eftersom det i stora delar uppkommer samma rättsfrågor i båda målen. I grund och botten rör det sig framför
allt om huruvida kommissionens och förstainstansrättens klassificering av den av Álava beviljade skatteförmånen som statligt
stöd är riktig, huruvida kommissionen har gjort sig skyldig till maktmissbruk och huruvida den har åsidosatt principen om
skydd för berättigade förväntningar.
II – De omtvistade skatteförmånerna
6.
I punkt 8 i domen i målet Demesa och punkt 4 i domen i målet Ramondín återger förstainstansrätten de tillämpliga bestämmelser
om skattelättnaden på 45 procent av investeringsvolymen som gällde i Álava:
”Sjätte tilläggsbestämmelsen till Norma Foral nr. 22/1994 av den 20 december 1994 avseende genomförande av Territorio Histórico
de Álavas budget för år 1995 (Boletín Oficial del Territorio Histórico de Álava, nedan kallad BOTHA, nr 5 av den 13 januari
1995) har följande lydelse:
’För investeringar i nya materiella anläggningstillgångar överstigande 2 500 miljoner ESP som genomförs under tiden från och
med den 1 januari 1995 till och med den 31 december 1995 skall enligt beslut av Diputación Foral de Álava en skattelättnad
motsvarande 45 procent av det investeringsbelopp som Diputación Foral de Álava fastställer beviljas, vilken skall tillämpas
på det belopp som skall erläggas i inkomstskatt.
Om skattelättnaden inte kan utnyttjas på grund av otillräckligt skattebelopp får den överföras och tas i anspråk inom högst
nio år efter det år då Diputación Foral de Álava fattat sitt beslut.
I Diputación Foral de Álavas beslut skall anges de tidsfrister och restriktioner som skall gälla i det enskilda fallet.
Förmåner som beviljats med stöd av denna bestämmelse kan inte förenas med någon annan skatteförmån för samma investeringar.
Diputación Foral de Álava skall vidare fastställa investeringsprocessens varaktighet och kan medge att investeringar som genomförs
i investeringsprojektets beredningsfas får inräknas i investeringsbeloppet.’”
7.
Vidare föreskrivs i artikel 26 i Norma Foral nr 24/1996 av den 5 juli 1996 (BOTHA nr 90 av den 9 augusti 1996) om en gradvis
sänkning av beskattningsunderlaget under flera år under vissa förutsättningar.
(6)
III – Sakomständigheter och förfarandet i målen C-183/02 P och C‑187/02 P (Demesa)
A –
Sakomständigheter, det administrativa förfarandet och kommissionens beslut
8.
Sakförhållandena och förfarandet till dess att kommissionens beslut antogs kan – såvitt det är relevant för överklagandet
– sammanfattas enligt följande.
(7)
9.
Den 13 mars 1996 undertecknade de baskiska myndigheterna och Daewoo Electronics Co. Ltd, Demesas moderbolag, ett samarbetsavtal,
i vilket Daewoo Electronics åtog sig att anlägga en fabrik för kylskåpstillverkning i Baskien. De baskiska myndigheterna å
sin sida förband sig att stödja projektet genom att bevilja en rad bidrag. Projektet omfattade investeringar på 11 835 600
000 ESP (ca 71 miljoner euro) och skapandet av 745 arbetstillfällen. Demesa påbörjade uppförandet av sin fabrik i november
1996.
10.
Vid sidan av de av Baskien beviljade bidragen, vilka inte omfattas av överklagandet, beviljade Álava genom beslut nr 737/1997
av den 21 oktober 1997 Demesa en skattelättnad på 45 procent av investeringsbeloppet i enlighet med Norma Foral nr 22/1994.
11.
Efter det att kommissionen i juni 1996 hade erhållit klagomål från flera sammanslutningar för tillverkare av vitvaror, inleddes
ett administrativt förfarande som avslutades den 24 februari 1999 när kommissionen antog beslut 1999/718/EG.
(8)
12.
I artikel 1 d i beslutet fastställde kommissionen att beviljandet av en skattelättnad motsvarande 45 procent är ett statligt
stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Enligt artikel 2.1 b i beslutet skall Spanien vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att återta de förmåner som uppnåtts till följd av de stöd som har beviljats stödmottagaren.
B –
Förstainstansrättens dom
13.
I punkterna 144–170 i domen i målet Demesa avslog förstainstansrätten överklagandet av de ovannämnda bestämmelserna i beslutet.
Den angav särskilt att kommissionen med rätta har bedömt åtgärden som selektiv, eftersom myndigheterna i Álava har haft ett
visst utrymme för skönsmässig bedömning vid beviljandet av skattelättnaden och eftersom endast större företag kan få tillgång
till den, nämligen de som kan göra en minsta investering på 2 500 miljoner ESP. Vidare tillbakavisade förstainstansrätten
argumentationen att åtgärden motiverades av skattesystemets art och systematik.
14.
I punkterna 233–239 fastslog förstainstansrätten att de som beviljats skattelättnaden inte med framgång kan åberopa principen
om skydd för berättigade förväntningar.
C –
Överklagandet och förfarandet i domstolen
15.
Såväl Demesa (mål C-183/02 P) som Álava (mål C-187/02 P) överklagade den 16 maj 2002 förstainstansrättens dom. Genom förstainstansrättens
beslut den 23 oktober 2003 tilläts Baskien intervenera i mål C-187/02 P till stöd för Álavas yrkanden. Klagandena i målen
C-183/02 P och C-187/02 P har yrkat
-
- 1.
- att förstainstansrättens dom av den 6 mars 2002 i de förenade målen T-127/99, T-129/99 und T-148/99 skall upphävas,
-
- 2.
- att domstolen, i enlighet med vad som yrkats i första instans, i första hand skall ogiltigförklara artiklarna 1 d och 2 i
kommissionens beslut av den 24 februari 1999,
-
- 3.
- att domstolen i andra hand skall återförvisa målet till förstainstansrätten, och
-
- 4.
- att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
16.
Baskien har i mål C-187/02 P yrkat
-
- 1.
- att förstainstansrättens dom av den 6 mars 2002 skall upphävas såvitt den slår fast att skattelättnaden motsvarande 45 procent
av investeringsbeloppet enligt Norma Foral Nr. 22/1994 utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87, och
-
- 2.
- att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
17.
Kommissionen har i målen C-183/02 P och C-187/02 P yrkat
-
1. att överklagandena skall avslås, och
-
2. att klagandena skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
18.
Demesa lade från början tre omständigheter till grund för sitt överklagande, nämligen 1) att klassificeringen av skattelättnaden
som statligt stöd är felaktig, 2) att klassificeringen som nytt stöd är felaktig och 3) att det var fel att inte tillämpa
principen om skydd för berättigade förväntningar. I en skrivelse av den 20 februari 2004 har Demesa återkallat den första
och den andra grunden.
19.
Även Álava har först åberopat den första och den andra grund som Demesa har anfört till stöd för sitt överklagande, men har
sedan i en skrivelse av den 20 februari 2004 återkallat den första grunden delvis och den andra grunden i sin helhet. Därutöver
har Álava till stöd för sitt överklagande anfört att domen är bristfälligt motiverad såvitt avser prövningen av det påstådda
maktmissbruket från kommissionens sida.
IV – Sakomständigheter och förfarandet i målen C-186/02 P och C-188/02 P (Ramondín)
A –
Sakomständigheter, det administrativa förfarandet och kommissionens beslut
(9)
20.
1997 beslutade Ramondín att förflytta sina industrianläggningar för tillverkning av flaskkapsyler från Logroño (i den autonoma
regionen Rioja – nedan kallad Rioja) till Laguardia i Álava. Genom beslut nr 738/1997 beviljade Álava Ramondín en skattelättnad
motsvarande 45 procent av det för etableringen i Álava använda investeringsbeloppet. Ramondín kom i egenskap av nybildat företag
dessutom i åtnjutande av ett minskat beskattningsunderlag.
21.
På grund av ett klagomål från Rioja mot dessa åtgärder inledde kommissionen ett administrativt förfarande, som avslutades
den 22 december 1999 genom beslut 2000/795/EG
(10)
.
22.
I artikel 2 a och 2 b i beslutet förklarade kommissionen att det stöd till förmån för Ramondín som utgörs av en minskning
av beskattningsunderlaget och – delvis – det stöd som utgörs av en skattelättnad på ett belopp som motsvarar 45 procent av
investeringskostnaden, är oförenliga med den gemensamma marknaden. Enligt artikel 3.1 i beslutet är Spanien skyldigt att återkräva
stödet.
B –
Förstainstansrättens dom
23.
Förstainstansrätten avslog Ramondíns och Álavas överklaganden. Som motivering angavs i punkterna 23–65 i domen, liksom i citerade
delar av domen i målet Demesa, att kommissionen med rätta hade bedömt skattelättnaden som en åtgärd av selektiv karaktär,
som inte kan motiveras med hänsyn till skattesystemets art och systematik.
24.
Vidare tillbakavisade förstainstansrätten grunden för överklagandet att kommissionen hade gjort sig skyldig till maktmissbruk
genom att vidta åtgärderna inom ramen för politiken rörande statliga stöd, i stället för att föreslå harmoniseringsåtgärder
med stöd av artiklarna 96 EG och 97 EG (punkterna 84 och 85 i domen).
C –
Överklaganden och förfarandet i domstolen
25.
Ramondín (mål C-186/02 P) och Álava (mål C-188/02 P) överklagade den 15 respektive den 16 maj 2002 förstainstansrättens dom.
Genom beslut av den 6 mars 2003 tillät domstolen Rioja att intervenera i målen C-186/02 P och C‑188/02 P till stöd för kommissionens
yrkanden. Klagandena har i målen C‑186/02 P och C-188/02 P yrkat
-
- 1.
- att förstainstansrättens dom av den 6 mars 2002 i de förenade målen T-92/00 och T-103/00 skall upphävas,
-
- 2.
- att kommissionens beslut av den 22 december 1999 skall upphävas, såvitt de i Norma Foral nr. 22/1994 och 24/1996 föreskrivna
skattestöden till förmån för Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA förklaras vara oförenliga med den gemensamma marknaden och
det förordnas att Spanien skall återkräva stödet, och
-
- 3.
- att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
26.
Kommissionen, liksom Rioja, har i målen C-186/02 P och C-188/02 P yrkat
-
- 1.
- att överklagandena skall avslås, och
2.
-
att klagandena skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
27.
I en skrivelse av den 18 februari 2004 återkallade Ramondín tre av de fyra grunder för överklagandet som inledningsvis anförts.
Ramondín stod endast fast vid invändningen att kommissionen hade gjort sig skyldig till maktmissbruk när den inom ramen för
politiken rörande statliga stöd ägnade sig åt skatteharmonisering.
28.
Efter ett delvis återkallande i en skrivelse av den 20 februari 2004 har Álava i mål C-188/02 P åberopat samma grund till
stöd för sitt överklagande, något som den också har vidhållit i mål C-187/02 P.
V – Rättslig bedömning
A –
Åsidosättande av artikel 87 EG
1. Parternas argument
29.
I de båda målen C-187/02 P och C-188/02 P har klagandena med samma argument gjort gällande att kommissionen och förstainstansrätten
har gjort en felaktig bedömning då de har klassificerat skattelättnaden och – i mål C-188/02 – även minskningen av beskattningsunderlaget
som statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.
30.
Klagandena har därvid inledningsvis angripit vad förstainstansrätten har anfört i fråga om åtgärdernas selektiva karaktär
och att de inte varit motiverade med hänsyn till skattesystemets art och systematik.
31.
I sina återkallelser har klagandena samstämmigt anfört att denna grund för överklagandet delvis återkallas. Bakgrunden till
detta är att kommissionen efter de här omtvistade besluten har antagit ytterligare två beslut, i vilka den har klassificerat
bestämmelserna om skattelättnaden
(11)
och minskningen av beskattningsunderlaget
(12)
som sådana som statliga stöd. Fyra överklaganden har anhängiggjorts i förstainstansrätten gentemot dessa beslut (bland andra
av Álava).
(13)
Med den delvisa återkallelsen vill klagandena förhindra att domstolen redan i detta mål prövar huruvida stödordningarna inneburit
ett åsidosättande av artikel 87 EG på grund av de befintliga, konkreta stöden. De vill i stället att domstolen prövar de omtvistade
skattebestämmelserna först i de mål som omedelbart berör dessa bestämmelser.
32.
Klagandena har förtydligat att grunden för överklagandet endast kvarstår såvitt den avser en felaktig tillämpning av artikel
87 EG, om än på ett tidigare stadium än vid åtgärdernas klassificering som stöd. Domstolen skall pröva huruvida åtgärderna
såsom skatterättsliga bestämmelser med industripolitiska syften, överhuvudtaget faller inom tillämpningsområdet för artikel
87 EG.
33.
Förstainstansrätten har visserligen slagit fast att dessa omständigheter inte förtar åtgärdernas karaktär av stöd. Den har
emellertid värderat detta argument utifrån en felaktig ståndpunkt, nämligen inom ramen för rekvisiten i artikel 87 EG. Den
fråga som först skall ställas är huruvida reglerna om stöd överhuvudtaget redan var tillämpliga på sådana skatterättsliga
bestämmelser före antagandet av Ekofin-rådets slutsatser av den 1 december 1997 om skattepolitik
(14)
och kommissionens meddelande av den 10 december 1998 om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar
direkt beskattning av företag
(15)
.
34.
Kommissionen och Rioja har i sina yttranden över den delvisa återkallelsen anfört att klagandena endast har omformulerat sina
ursprungliga argument. De poängterar att det inte är nödvändigt att förstainstansrätten först prövar frågan om stödordningens
klassificering. Klagandena försöker att så länge som möjligt fördröja beslutet i själva kärnfrågan. Domstolen bör nu avgöra
tvisten i sak så att dess rättsliga bedömning kan beaktas i de mål vid förstainstansrätten som har vilandeförklarats i avvaktan
på domstolens prövning.
2. Bedömning
35.
Vad som har anförts av klagandena i deras delvisa återkallelse är allt annat än klart – detta gäller särskilt de kompletterande
förklaringarna som lämnats av Álavas företrädare vid den muntliga förhandlingen. Såvitt framgår har de emellertid inte längre
några invändningar gentemot förstainstansrättens bedömning att skattelättnaden och minskningen av beskattningsunderlaget utgör
selektiva åtgärder och därmed åtgärder som gynnar vissa företag eller produktionsgrenar i den mening som avses i artikel 87.1
EG och som inte motiveras av skattesystemets art eller systematik.
36.
Visserligen har företrädaren för Álava vid den muntliga förhandlingen hänvisat till ett avsnitt i överklagandeskriften, som
sammanhänger med vad som anförts i fråga om åtgärdernas selektiva karaktär. Där betonas att den minsta investering, som krävs
för att skattelättanden skall beviljas, utgör ett objektivt villkor som är ett uttryck för ett visst näringspolitiskt beslut.
Detta argument framförs emellertid genom den delvisa återkallelsen i ett helt nytt sammanhang. Det skall nu visa att skatterättsliga
bestämmelser med näringspolitiska syften överhuvudtaget aldrig har fallit inom tillämpningsområdet för artikel 87 EG.
37.
Klagandenas vilja att inte längre väcka frågan om stödordningarnas selektivitet i dessa mål, kommer även till uttryck på så
sätt att de hänvisar till att förstainstansrättens prövning av stödordningarna mot bakgrund av artikel 87 EG i de mål som
omedelbart berör dem logiskt sett har företräde härvidlag.
38.
Domstolen är härvid bunden av parts yrkande och kan i detta mål inte längre pröva huruvida klassificeringen som selektiv åtgärd
i kommissionens beslut och förstainstansrättens domar är i enlighet med gällande rätt.
39.
Ur processekonomisk synvinkel må det vara beklagligt att denna rättsfråga, som är aktuell i ett antal vid förstainstansrätten
anhängiga mål, nu inte slutligen prövas. Förfarandereglerna ger emellertid inte domstolen något utrymme att pröva en återkallelse
av ett överklagande. Enligt artikel 118 jämförd med artikel 78 i domstolens rättegångsregler medför tvärtom en (fullständig)
återkallelse av ett överklagande per automatik att målet avskrivs. Härav framgår vid en motsvarande tillämpning avseende en
delvis återkallelse att domstolen i den återkallade delen inte längre får pröva saken. Detta är ytterst ett uttryck för dispositionsprincipen.
40.
Här skall anmärkas att den förändrade ramen för målet inte innebär någon fördröjning av genomförandet av gemenskapens regler
om stöd, något som kommissionen också har antytt. Såvitt inte överklagandet vinner bifall på någon av de andra anförda grunderna
vinner de i detta mål omtvistade besluten laga kraft när domstolen meddelar dom, i den mån de inte har ogiltigförklarats av
förstainstansrätten. De stöd som omfattas av besluten måste därmed slutgiltigt återbetalas, även om det i andra mål i förstainstansrätten
skulle visa sig att de skatterättsliga bestämmelser som tillämpats faktiskt inte innefattade några stöd.
(16)
Eftersom överklaganden till gemenskapens domstolar inte har någon inhiberande verkan måste ändå samtliga beslut i vilka kommissionen
har förordnat om att ett stöd skall återkrävas genast verkställas, oavsett om det har överklagats, såvida inte rätten förordnar
att verkställigheten skall skjutas upp.
41.
Det återstår att utreda huruvida den del av grunden för överklagandet, som klagandena enligt sin återkallelse står fast vid,
verkligen redan har varit föremål för prövning i målet i förstainstansrätten, eller om den utgör en otillåten ändring av talan.
42.
Enligt fast rättspraxis är domstolens behörighet i samband med ett överklagande nämligen begränsad till att pröva bedömningen
av de grunder som har behandlats i första instans.
(17)
Att tillåta en part att för första gången vid domstolen åberopa en grund som den inte har åberopat vid förstainstansrätten
skulle göra det möjligt för den att vid domstolen anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som förstainstansrätten behandlade.
43.
Klagandena har visserligen redan i första instans anfört att de omtvistade reglerna utgör skatterättsliga bestämmelser som
är uttryck för näringspolitiska beslut. Vidare har de till stöd för sina överklaganden anfört att åtgärderna under alla förhållanden
motiveras med hänsyn till skattesystemets art och systematik.
44.
Förstainstansrätten behandlar i de båda överklagade domarna de näringspolitiska skäl som skall ligga till grund för Álavas
bestämmelser. Den värderar emellertid dessa målsättningar – enligt vad klagandena anfört – inom ramen för bedömningen av bestämmelsernas
selektivitet (punkt 51 i domen Ramondín) respektive av huruvida de motiveras av skattesystemets art och systematik (punkterna
167–168 i domen Demesa).
45.
Inte i något av målen i första instans har klagandena emellertid gjort gällande att de skatterättsliga bestämmelserna som
sådana faller utanför tillämpningsområdet för reglerna om stöd. Inte heller invändningen att artikel 87 EG är tillämplig på
skatterättsliga bestämmelser först efter Ekofin-rådets slutsatser av den 1 december 1997 och offentliggörandet av kommissionens
meddelande har gjorts gällande i förstainstansrätten, utan först i samband med den delvisa återkallelsen av överklagandet.
46.
Genom återkallelsen begränsar klagandena därmed inte överklagandet till vissa redan anförda aspekter för grunden att artikel
87 EG har åsidosatts. De åberopar i stället en grund som de inte åberopat tidigare.
47.
Den grund för överklagandet att artikel 87 EG har åsidosatts i den lydelse som den fått genom återkallelsen skall därför avvisas
som en otillåten ändring av talan.
48.
Det skall anmärkas att överklagandet inte skulle vinna bifall på denna grund även om den var tillåten.
49.
Enligt fast rättspraxis omfattar begreppet statliga stöd inte enbart positiva subventioner, det vill säga bidrag, utan även
ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar företagets budget.
(18)
50.
Det är därför inte på förhand uteslutet att tillämpa reglerna om stöd på sådana statliga förmåner av det skälet att de faller
inom området för näringspolitik
(19)
eller skattelagstiftningen. I domen i målet Banco Exterior de España
(20)
, från 1994, det vill säga innan skattelättnaderna beviljades till Demesa och Ramondín, har domstolen inte tvekat i fråga
om att skatterättsliga bestämmelser kan innefatta statliga stöd. Den har därvid anfört att
”en åtgärd genom vilken de offentliga myndigheterna medger vissa företag undantag från skattskyldighet och som, trots att
den inte innebär en överföring av statliga medel, försätter stödmottagarna i en finansiell situation som är fördelaktigare
än den situation som övriga skattskyldiga befinner sig i utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i EG-fördraget
[nu artikel 87 EG]“.
51.
Det behövs inte heller någon ytterligare rättsakt från rådets eller kommissionens sida för att artikel 87 EG skall kunna tillämpas
på nationell skattelagstiftning. Det förhållandet att kommissionen möjligen först vid en viss tidpunkt systematiskt har börjat
undersöka huruvida skatterättsliga bestämmelser inneburit ett åsidosättande av artikel 87 EG, utesluter inte att även skattelättnader
som beviljats före denna tidpunkt kan prövas i förhållande till reglerna om stöd.
(21)
B –
Maktmissbruk
1. Huruvida grunden för överklagandet skall avvisas
52.
Ramondín har till stöd för sitt överklagande (mål C-186/02 P) anfört att förstainstansrätten felaktigt har tillbakavisat påståendet
om maktmissbruk. Álava har åberopat denna grund för sitt överklagande såväl i mål C-187/02 P som i C‑188/02 P och har dessutom
anfört att förstainstansrättens domar är bristfälligt motiverade härvidlag.
53.
Först skall konstateras att Álava inte har framfört denna invändning i första instans i mål T-127/99 och att förstainstansrätten
i domen i målet Demesa därför inte heller har behandlat denna invändning. Därmed skall motsvarande grund för överklagandet
i mål C-187/02 P på de i punkt 42 anförda skälen avvisas.
54.
I mål T-92/00 har Álava, tvärtemot vad kommissionen har påstått, anfört motsvarande grund för överklagandet redan i sin ansökan.
Ramondín har dessutom från början åberopat grunden maktmissbruk till stöd för sitt överklagande (mål T-103/00) och förstainstansrätten
har prövat denna grund i domen i målet Ramondín, varefter de båda målen har förenats. Álava kan därför i sitt överklagande
i mål C-188/02 P, vilket avser domen i de förenade målen T-92/00 och T-103/00, ifrågasätta förstainstansrättens bedömning
av denna grund utan att en mer omfattande tvist anhängiggörs än den som behandlats i första instans.
2. Parternas argument
55.
I målen C-186/02 P och C-188/02 P har klagandena anfört att det inte handlar om att kommissionen skall minska snedvridningen
av konkurrensen mellan företag. Den vill i stället utjämna skillnaderna mellan de nationella skattesystemen. Den rättsliga
grunden för skatteharmonisering i artiklarna 96 EG och 97 EG förutsätter emellertid ett agerande från rådets sida, något som
rådet uppenbarligen inte är berett att göra. Förstainstansrätten har i punkt 85 i domen i Ramondín felaktigt fastställt att
klagandena inte har anfört några omständigheter som visar att kommissionen faktiskt har haft ett otillåtet syfte med sitt
beslut. Den har endast ytligt gått in på de av Álava anförda omständigheterna till stöd för att beslutet varit behäftat med
maktmissbruk.
56.
Kommissionen menar, med stöd av Rioja, att klagandena inte har anfört några objektiva omständigheter till stöd för att kommissionen
har använt sina befogenheter i andra syften än de angivna. Invändningen bygger på rena spekulationer. Det framgår inte heller
i vilken mån kommissionens beslut har syftat till en harmonisering av skattesystemen.
3. Bedömning
57.
Såsom förstainstansrätten med rätta har konstaterat i punkt 84 i domen i målet Ramondín, är ett beslut behäftat med maktmissbruk
endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att det har antagits för att uppnå andra
mål än dem som angetts.
(22)
58.
Klagandena har överhuvudtaget inte heller bestritt denna rättsliga bedömning. De menar emellertid att de faktiskt – tvärtemot
vad förstainstansrätten har funnit – har anfört omständigheter till stöd för detta. Huruvida det i första instans har visats
att det funnits tecken på maktmissbruk utgör emellertid en fråga om att fastställa vilka faktiska omständigheter som är relevanta,
en bedömning som domstolen enligt artikel 225 EG och artikel 58 första stycket i EG-stadgan inte är behörig att överpröva.
(23)
. Följaktligen kan denna del av grunden för överklagandet inte upptas till sakprövning varför den skall avvisas.
59.
Álava har dessutom gjort gällande att domen i målet Ramondín är bristfälligt motiverad. Förstainstansrätten har endast ytligt
gått in på de grunder som kommissionen har åberopat bland annat i sitt beslut 93/337/EEG av den 10 maj 1993 (nedan kallat
beslut 93/337)
(24)
och i förfarandet i de förenade målen C-400/97, C-401/97 och C-402/97.
(25)
60.
Förstainstansrätten har emellertid i punkt 87 i domen Ramondín i tillräcklig grad motiverat varför den har tillbakavisat detta
argument. Den var inte skyldig att göra en mer ingående motivering eftersom kommissionens motiv, som Álava hänvisar till,
inte står i något omedelbart samband med antagandet av det här omtvistade beslutet. Beslut 93/337 rörde i stället en baskisk
skattestödsreglering. Till denna reglering hänförde sig även begäran om förhandsavgörande i de förenade målen C-400/97, C-401/97
och C-402/97.
61.
Följaktligen kan talan inte vinna bifall på den grunden att det gjorts en felaktig bedömning i fråga om huruvida beslutet
var behäftat med maktmissbruk.
C –
Principen om skydd för berättigade förväntningar
62.
Demesa har i mål C-183/02 P gjort gällande att förstainstansrätten felaktigt har tillbakavisat påståendet att principen om
skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts. Demesa känner visserligen till fast rättspraxis i detta sammanhang, nämligen
att stödmottagaren inte kan åberopa något skydd för berättigade förväntningar när stödet inte har anmälts till kommissionen
i enlighet med artikel 88 EG. I detta mål skall emellertid beaktas att skattelättnadens klassificering som statligt stöd inte
har kunnat förutses ens av en omdömesgill ekonomisk aktör. Detta visar sig dels av hur omtvistad frågan om åtgärdernas selektivitet
är, dels av att kommissionen i första hand har grundat sitt beslut 93/337 rörande den baskiska stödordningen
(26)
på att de strider mot etableringsfriheten och inte mot artikel 87 EG. För övrigt har kommissionen förhållit sig passiv, trots
att den känt till de ifrågavarande stödbestämmelserna.
63.
Kommissionen menar däremot att det har funnits ett antal uppgifter som tyder på att de omtvistade bestämmelserna är att klassificera
som selektiva åtgärder. Till exempel har liknande bestämmelser klassificerats som olagligt statligt stöd i beslut 93/337.
Den påstådda passiviteten saknar betydelse när det rör sig om stöd som inte har anmälts.
64.
Såsom förstainstansrätten med rätta har konstaterat kan stödmottagaren endast ha berättigade förväntningar på att stödet
är lagenligt, om det har beviljats i enlighet med förfarandet enligt artikel 88 EG.
(27)
65.
Den i artikel 88.3 EG föreskrivna anmälningsskyldigheten för stöd har också just det syftet att undanröja alla tvivel i fråga
om en åtgärds karaktär av stöd. Om medlemsstaten åsidosätter anmälningsskyldigheten, kan en stödmottagare inte som invändning
mot ett återkrav av ett olagligt stöd åberopa något skydd för berättigade förväntningar med hänvisning till att den har tolkat
artikel 87 EG felaktigt.
66.
En berättigad förväntning kan möjligen föreligga om mottagaren på grund av konkreta omständigheter eller uttalanden från kommissionens
sida har kunnat utgå ifrån att en förmån som statliga myndigheter beviljat honom inte skall betraktas som stöd.
(28)
67.
Kommissionens uttalanden i beslut 93/337 utgör inte någon sådan omständighet. För det första hänförde sig beslutet inte direkt
till de av Álava antagna bestämmelserna. För det andra fastslog kommissionen i beslutet att de baskiska bestämmelserna utgjorde
regler om statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 EG, något som förstainstansrätten med rätta har anfört i punkt
237 i domen Demesa.
68.
Slutligen utgör inte heller den påstådda passiviteten från kommissionens sida någon omständighet som medför ett skydd för
berättigade förväntningar. Härvidlag räcker det att konstatera att tillämpliga bestämmelser infördes först genom Foral nr.
22/1994 av den 20 december 1994 (offentliggjord den 13 januari 1995). Álavas beslut att med stöd av dessa bestämmelser bevilja
Demesa skattelättnaden fattades den 21 oktober 1997. Kommissionen antog det omtvistade beslutet den 24 februari 1999. Demesa
har inte angett under vilken tidsperiod som det kan läggas kommissionen till last att den trots kunskap om stöden har förhållit
sig passiv.
69.
Talan kan därför inte vinna bifall på den grunden att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts.
VI – Kostnader
70.
Enligt artikel 69.2 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 118 är tillämplig på överklaganden, skall tappande part
förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom klagandena har tappat målet, skall de ersätta
rättegångskostnaderna.
71.
Enligt artikel 69.4 tredje stycket i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 118 likaledes är tillämplig på överklaganden,
får domstolen besluta att en annan intervenient än en medlemsstat eller en institution skall bära sina rättegångskostnader.
I enlighet härmed skall Baskien i mål C-187/02 P och Rioja i målen C-186/02 P och C-188/02 P bära sina rättegångskostnader.
VII – Förslag till avgörande
72.
Jag föreslår att domstolen beslutar följande:
- –
- Mål C-183/02 P (Demesa mot kommissionen)
-
- 1.
- Överklagandet avslås.
-
- 2.
- Daewoo Electronics Manufacturing España SA förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
- –
- Mål C-186/02 P (Ramondín SA m.fl. mot kommissionen)
-
- 1.
- Överklagandet avslås.
-
- 2.
- Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
-
- 3.
- Comunidad Autónoma de La Rioja skall bära sina rättegångskostnader.
- –
- Mål C-187/02 P (Territorio Histórico de Álava – Diputación Foral de Álava)
-
- 1.
- Överklagandet avslås.
-
- 2.
- Territorio Histórico de Álava – Diputación Foral de Álava förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
-
- 3.
- Comunidad Autónoma del País Vasco skall bära sina rättegångskostnader.
- –
- Mål C-188/02 P (Territorio Histórico de Álava – Diputación Foral de Álava)
-
- 1.
- Överklagandet avslås.
-
- 2.
- Territorio Histórico de Álava – Diputación Foral de Álava förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
-
- 3.
- Comunidad Autónoma de La Rioja skall bära sina rättegångskostnader.
- 1 –
- Originalspråk: tyska.
- 2 –
- Ramondín SA, som ursprungligen hade sitt säte i Comunidad Autónoma La Rioja, bildade Ramondín Cápsulas SA med säte i Laguardia
(Álava) och övertog det företagets verksamhet. Nedan kommer dessa båda parter sammanfattningsvis att kallas Ramondín.
- 3 –
- Kommissionens beslut 1999/718/EG av den 24 februari 1999 om statligt stöd som Spanien beviljat Daewoo Electronics Manufacturing
España SA (Demesa) (EGT L 292, s. 1) och kommissionens beslut 2000/795/EG av den 22 december 1999 om det statliga stöd som
Spanien har genomfört till förmån för Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA (EGT L 318, 2000 s. 36).
- 4 –
- Dom av den 6 mars 2002 i de förenade målen T-127/99, T-129/99 och T-148/99 (Diputación Foral de Álava m.fl. mot kommissionen
(REG 2002, s. II-1275) ( nedan kallad domen i målet Demesa).
- 5 –
- Dom av den 6 mars 2002 i de förenade målen T-92/00 och T-103/00, Diputación Foral de Álava m.fl. mot kommissionen (REG 2002,
s. II-1385) ( nedan kallad domen i målet Ramondin).
- 6 –
- Se närmare om denna bestämmelse i punkt 6 i domen.
- 7 –
- Se närmare punkterna 11–29 i domen i målet Demesa (ovan fotnot 4).
- 8 –
- Ovan fotnot 2.
- 9 –
- Se i detalj även punkterna 7–13 i domen i målet Ramondín (ovan fotnot 5).
- 10 –
- Ovan fotnot 3.
- 11 –
- Kommissionens beslut 2002/820/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien tillämpar på företag i Álava i form av
skattelättnad motsvarande 45 procent av investeringar (delgivet med nr K(2001) 1759) (EGT L 296, s. 1).
- 12 –
- Kommissionens beslut 2002/892/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning i form av statliga stöd som Spanien har genomfört
till förmån för vissa nystartade företag i Álava (delgivet med nr K(2001) 1760) (EGT L 314, s. 1).
- 13 –
- Målen T-227/01, Diputación Foral de Álava m.fl. mot kommissionen, och T-265/01, Confederación Empresarial Vasca mot kommissionen,
rörande beslut K(2001)1759; samt mål T‑230/01, Diputación Foral de Álava m.fl. mot kommissionen, och T-267/01, Confederación
Empresarial Vasca mot kommissionen, rörande beslut K(2001)1760. Vid sidan härav har flera ytterligare mål anhängiggjorts som
rör motsvarande bestämmelser i andra spanska regioner. Kommissionen har dessutom i enlighet med artikel 226 EG väckt talan
vid domstolen mot Spanien på grund av att Spanien inte har genomfört besluten K(2001)1759 och K(2001)1760 (målen C-485/03
och C-488/03).
- 14 –
- Ekofinrådets slutsatser av den 1 december 1997 om skattepolitik – Resolution av rådet och företrädarna för medlemsstaternas
regeringar, församlade i rådet av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning – Beskattning av inkomster
från sparande (EGT C 2, 1998, s. 1). Se särskilt punkt J i resolutionen om en uppförandekod för företagsbeskattning i bilaga
1.
- 15 –
- EGT C 384, s. 3.
- 16 –
- Därför synes kalkylen bakom återkallelsen av överklagandet knappast heller genomförbar.
- 17 –
- Jämför bland annat dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981),
punkt 59, av den 28 maj 1998 i mål C-7/95 P, Deere mot kommissionen (REG 1998, s. I-3111), punkt 62, och av den 7 november
2002 i de förenade målen C-24/01 P och C-25/01 P, Glencore och Compagnie Continentale mot kommissionen (REG 2002 s. I‑10119),
punkt 62.
- 18 –
- Dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 3,
s. 43; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69), av den 1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade (REG 1998, s. I-7907), punkt.
34, och av den 8 november 2001 i mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke (REG 2001, s.
I-8365), punkt 38.
- 19 –
- Dom av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen (REG 1987, s. 901), punkt 8.
- 20 –
- Dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkt 14. Senare bekräftat i dom av
den 19 maj 1999 i mål C-6/97, Italien mot kommissionen (REG 1999, s. I-2981), punkt 16.
- 21 –
- Kommissionen har i vart fall redan år 1963 i ett svar på en interpellation i kammaren företrätt uppfattningen att befrielse
från skatter och avgifter räknas till potentiella stöd (EGT L 125, s. 2235).
- 22 –
- Dom av den 21 juni 1984 i mål 69/83, Lux mot revisionsrätten (REG 1984, s. 2447), punkt 30, och av den 22 november 2001 i
mål C-110/97, Nederländerna mot rådet (REG 2001, s. I-8763), punkt 137.
- 23 –
- Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 24, och av den
7 november 2002 i de förenade målen C-24/01 P och C-25/01 P, Glencore Glein m.fl. (ovan fotnot 17), punkt 65.
- 24 –
- Kommissionens beslut 93/337/EEG den 10 maj 1993 om en skattestödsreglering för investeringar i Baskien (EGT L 134, s. 25).
- 25 –
- Se förslag till avgörande av generaladvokaten Saggio föredraget den 1 juli 1999 (REG 2000, s. I‑1073, s. 1074) i dessa mål.
Domstolen har inte kommit att avgöra målet i sak eftersom begäran om förhandsavgörande återkallades efter det att överklagandet
hade återkallats i målet i den nationella domstolen.
- 26 –
- Fotnot 24 ovan.
- 27 –
- Dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland (REG 1990, s. I-3437; svensk specialutgåva,
volym 10, s. 499), punkt 14, av den 14 januari 1997 i mål C-169/95, Spanien mot kommissionen (REG 1997, s. I-135), punkt 51,
och av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 25.
- 28 –
- Jämför det undantagsfall som låg till grund för domen av den 24 november 1987 i mål 223/85, RSV mot kommissionen (REG 1987,
s. 4617).
