61999J0030

1. Fri rörlighet för varor - Kvantitativa restriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Nationella regler som förbjuder saluföring av importerade ädelmetallarbeten som inte uppfyller kraven i de nationella bestämmelserna om finhalter - Skäl - Konsumentskydd - Gott handelsskick - Villkor

(EG-fördraget, artikel 30 (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse))

2. Fri rörlighet för varor - Kvantitativa restriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Nationella regler som fordrar att importerade ädelmetallarbeten förses med en nationell ansvarsstämpel - Skäl - Konsumentskydd - Gott handelsskick - Villkor

(EG-fördraget, artikel 30 (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse))

3. Fri rörlighet för varor - Kvantitativa restriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Nationella regler som fordrar att importerade ädelmetallarbeten som försetts med lagenlig kontrollstämpel skall förses med godkänd kontrollstämpel av en instans som utses av en nationell sammanslutning för guldsmeder, eller med en internationell kontrollstämpel - Lagenlig kontrollstämpel av ett organ som ger tillräckliga garantier för oberoende och en kontrollstämpel som tillhandahåller lämplig konsumentinformation - Otillåtet

(EG-fördraget, artikel 30 (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse))

4. Fri rörlighet för varor - Kvantitativa restriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Nationella regler som gör åtskillnad mellan de godkända kontrollstämplar som anbringas på inhemsktillverkade ädelmetallarbeten och de kontrollstämplar av samma sort som anbringas på importerade ädelmetallarbeten - Otillåtet - Skäl - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 30 (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse))

1. Regler i en medlemsstat om finhalter i ädelmetallarbeten, enligt vilka det är förbjudet att i landet saluföra ädelmetallarbeten (i guld, silver eller platina), vilka lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater men som inte uppfyller kraven i de nationella bestämmelserna om finhalter, med den benämning och finhaltsangivelse som de försetts med i ursprungslandet, om inte de kontrollstämplar som anbringats på de importerade arbetena ersätts med stämplar som motsvarar lämplig lägre finhalt enligt nationell officiell standard, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 30 i fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse).

Ett sådant hinder för handeln inom gemenskapen kan inte anses vara motiverat av hänsyn till konsumentskydd och gott handelsskick, eftersom en konsument som är förtrogen med de nationella reglerna om finhaltsangivelser på ädelmetallarbeten får likvärdig och begriplig information när han kommer i kontakt med en kontrollstämpel som anbringats på ett ädelmetallarbete från en annan medlemsstat.

( se punkterna 28, 29, 33 och 76 samt domslutet )

2. Regler om kontrollstämpling av ädelmetallarbeten i en medlemsstat, vilka fordrar att ädelmetallarbeten, som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i landet, förses med en ansvarsstämpel som anger vem som tillverkat, bearbetat eller salufört dessa arbeten och som skall registreras hos en nationell sammanslutning för guldsmeder, som utser den instans som skall förse varorna med godkänd kontrollstämpel, när dessa varor redan har försetts med en ansvarsstämpel i överensstämmelse med lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 30 i fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse).

Ett sådant hinder för handeln inom gemenskapen kan endast vara motiverat av hänsyn till konsumentskydd och gott handelsskick om ädelmetallarbetena från andra medlemsstater inte redan har försetts med stämplar som fyller samma syfte, nämligen att identifiera en ansvarig person. I det avseendet är det i princip möjligt att identifiera den person som är ansvarig för ett ädelmetallarbete, om arbetet är försett med en ansvarsstämpel som anbringats i enlighet med lagstiftningen i en annan medlemsstat.

( se punkterna 46, 49-51 och 76 samt domslutet )

3. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) om den fordrar att ädelmetallarbeten som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i landet, vilka lagligen försetts med kontrollstämpel i en annan medlemsstat av ett organ som ger tillräckliga garantier för oberoende och som tillhandahåller lämplig konsumentinformation, skall förses med godkänd kontrollstämpel av en instans som utses av en nationell sammanslutning för guldsmeder, eller med en internationell kontrollstämpel som anmälts i enlighet med konventionen om märkning och kontroll av arbeten av ädel metall.

( se punkt 76 samt domslutet )

4. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) om den gör åtskillnad mellan de godkända kontrollstämplar som anbringas på inhemsktillverkade ädelmetallarbeten och de kontrollstämplar av samma sort som anbringas på arbeten importerade från andra medlemsstater. Kravet på att olika kontrollstämplar skall anbringas på vissa ädelmetallarbeten, beroende på om de är inhemsktillverkade eller importerade, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion, vilken inte kan anses motiverad med hänsyn till fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor.

( se punkterna 74 och 76 samt domslutet )

I mål C-30/99,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av R.B. Wainwright och M. Shotter, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Irland, företrätt av M.A. Buckley, i egenskap av ombud, biträdd av A.M. Collins, BL, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av R. Magrill, i egenskap av ombud, biträdd av M. Hoskins, barrister, med delgivningsadress i Luxemburg,

intervenient,

angående en talan om fastställelse av att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) genom att

- förbjuda att ädelmetallarbeten (i guld, silver eller platina), vilka lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater men som inte uppfyller kraven i de irländska bestämmelserna om finhalter, saluförs i Irland med den benämning och finhaltsangivelse som de försetts med i ursprungslandet, eller genom att fordra att de kontrollstämplar som anbringats på sådana importerade arbeten skall ersättas med stämplar som motsvarar lämplig lägre finhalt enligt irländsk officiell standard,

- fordra att ädelmetallarbeten (i guld, silver eller platina), som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, förses med en ansvarsstämpel som anger vem som tillverkat, bearbetat eller salufört dessa arbeten och som skall registreras hos Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin (sammanslutning för guldsmeder i Dublin), som utser den Assay Master (ädelmetallkontrollant) som skall förse varorna med godkänd kontrollstämpel, när dessa varor redan har försetts med en ansvarsstämpel i överensstämmelse med lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten,

- fordra att ädelmetallarbeten (i guld, silver, platina) som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, vilka lagligen försetts med kontrollstämpel i en annan medlemsstat av ett organ som ger tillräckliga garantier för oberoende och som tillhandahåller lämplig konsumentinformation, skall förses med godkänd kontrollstämpel av en Assay Master, utsedd av Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin, och

- göra åtskillnad mellan de godkända kontrollstämplar som anbringas på irländsktillverkade arbeten och de kontrollstämplar av samma sort som anbringas på arbeten importerade från andra medlemsstater,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden A. La Pergola samt domarna M. Wathelet, D.A.O. Edward, P. Jann (referent) och C.W.A. Timmermans,

generaladvokat: L.A. Geelhoed,

justitiesekreterare: avdelningschefen D. Louterman-Hubeau,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 7 december 2000,

och efter att den 22 februari 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 5 februari 1999, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget (nu artikel 226 EG) väckt talan om fastställelse av att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) genom att

- förbjuda att ädelmetallarbeten (i guld, silver eller platina), vilka lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater men som inte uppfyller kraven i de irländska bestämmelserna om finhalter, saluförs i Irland med den benämning och finhaltsangivelse som de försetts med i ursprungslandet, eller genom att fordra att de kontrollstämplar som anbringats på sådana importerade arbeten skall ersättas med stämplar som motsvarar lämplig lägre finhalt enligt irländsk officiell standard,

- fordra att ädelmetallarbeten (i guld, silver eller platina), som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, förses med en ansvarsstämpel som anger vem som tillverkat, bearbetat eller salufört dessa arbeten och som skall registreras hos Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin (sammanslutning för guldsmeder i Dublin), som utser den Assay Master (ädelmetallkontrollant) som skall förse varorna med godkänd kontrollstämpel, när dessa varor redan har försetts med en ansvarsstämpel i överensstämmelse med lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten,

- fordra att ädelmetallarbeten (i guld, silver, platina) som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, vilka lagligen försetts med kontrollstämpel i en annan medlemsstat av ett organ som ger tillräckliga garantier för oberoende och som tillhandahåller lämplig konsumentinformation, skall förses med godkänd kontrollstämpel av en Assay Master, utsedd av Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin, och

- göra åtskillnad mellan de godkända kontrollstämplar som anbringas på irländsktillverkade arbeten och de kontrollstämplar av samma sort som anbringas på arbeten importerade från andra medlemsstater.

2 Domstolens ordförande beslutade den 6 september 1999 att tillåta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att intervenera till stöd för Irlands yrkanden.

Nationell lagstiftning

3 De bestämmelser i lag och annan författning som i Irland är tillämpliga på ädelmetallarbeten finns särskilt i Hallmarking Act 1981 (lag om kontrollstämpling, nedan kallad lagen), Hallmarking (Approved Hallmarks) Regulations 1983 (förordning om godkända kontrollstämplar), Hallmarking (Approved Hallmarks) (Amendment) Regulations 1990 (ändrad förordning om godkända kontrollstämplar), Hallmarking (Irish Standards of Fineness) Regulations 1983 (förordning om finhalter i ädelmetallarbeten) och Hallmarking (Irish Standards of Fineness) (Amendment) Regulations 1990 (ändrad förordning om finhalter i ädelmetallarbeten).

4 Hallmarking (Irish Standards of Fineness) Regulations 1983 och Hallmarking (Irish Standards of Fineness) (Amendment) Regulations 1990 anger de finhalter som är tillåtna i fråga om arbeten av ädelmetall eller som innehåller ädelmetall. Dessa förordningar kompletterar de finhalter som angavs redan i det privilegiebrev som Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin beviljades den 22 december 1637 samt i section 22 i Plate Assay Act 1783 (lag om kontroll av ädelmetaller) och section 3 i Plate Assay (Ireland) Act 1807 (lag om kontroll av ädelmetaller i Irland). De tillåtna finhalterna för guld är 916,6, 833, 750, 585, 417 och 375 tusendelar, vilket motsvarar 22, 20, 18, 14, 10 och 9 karat. De tillåtna finhalterna för silver är 925 och 958,4 tusendelar, och för platina 950 tusendelar.

5 Ädelmetallarbeten skall vara försedda med godkänd kontrollstämpel. I section 2 i lagen ges följande definition av godkänd kontrollstämpel:

"a) Kontrollstämplar som Assay Master lagligen har anbringat, före eller efter lagens ikraftträdande, i överensstämmelse med gällande lagstiftning.

b) Kontrollstämplar som en kontrollbyrå (Assay Office) i Förenade kungariket lagligen har anbringat före den 21 februari 1927.

c) Internationella kontrollstämplar, det vill säga stämplar som föreskrivs i förordning med tillämpning av section 3 i lagen och som godkänts av regeringen eller den ansvarige ministern med stöd av ett fördrag eller en internationell konvention om ädelmetaller som Irland har tillträtt och som lagligen anbringats av Assay Master, eller i något annat land än Irland."

6 Enligt regulation 7 i Hallmarking (Approved Hallmarks) Regulations 1983 avses med "internationella kontrollstämplar" stämplar som har anmälts i överensstämmelse med Konventionen om kontroll och märkning av arbeten av ädel metall (nedan kallad konventionen), som Irland och ett flertal andra medlemsstater har tillträtt.

7 I regulation 5 i Hallmarking (Approved Hallmarks) Regulations 1983 anges tre kontrollstämplar som är godkända och skall anbringas alla ädelmetallarbeten, med undantag av importerade arbeten som redan har försetts med internationell kontrollstämpel. Det rör sig om lämplig kontrollstämpel som Dublin Assay Office använder, en kontrollstämpel som anger finhalten och som anbringas vid Dublin Assay Office (finhaltsstämpel) och ett märke eller en bokstav som anger det år arbetet tillverkades eller det år arbetet stämplades och som anbringas vid Dublin Assay Office.

8 Det framgår av section 9 i lagen att ädelmetallarbeten som inlämnas till Assay Master för att förses med godkänd kontrollstämpel även skall förses med ansvarsstämpel. Stämpeln anger den ansvarige person som tillverkat, bearbetat eller salufört det arbete som stämplas. Assay Master och den ansvarige personen kan vidta åtgärder för att Assay Master skall förse varorna med ansvarsstämpel. Ansvarsstämpeln skall registreras hos Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin.

9 I section 3.2 i lagen anges att det i förordningar kan fastställas olika kontrollstämplar för arbeten tillverkade i landet och för importerade arbeten.

10 Med stöd av denna bestämmelse föreskrivs i regulation 5 i Hallmarking (Approved Hallmarks) Regulations 1983 - vad gäller Assay Offices kontrollstämpel - skillnader mellan irländsktillverkade arbeten och vissa importerade arbeten. Olika kontrollstämplar för irländsktillverkade arbeten och importerade arbeten föreskrivs även i regulation 4 i Hallmarking (Approved Hallmarks) Regulations 1983 i fråga om platina, och i regulation 4 i Hallmarking (Approved Hallmarks) (Amendment) Regulations 1990 vad gäller 10 karats guld.

Det administrativa förfarandet

11 Eftersom kommissionen ansåg att den irländska lagstiftningen om kontrollstämpling stred mot artikel 30 i fördraget, sände den en formell underrättelse till Irland den 28 juni 1993 och uppmanade denna stat att inkomma med yttrande inom två månader i enlighet med artikel 169 i fördraget. De irländska myndigheterna besvarade den formella underrättelsen genom skrivelse av den 13 oktober 1993.

12 Kommissionen fann inte detta svar tillfredsställande, och riktade därför den 11 november 1996 ett motiverat yttrande till Irland och gav denna stat en frist om två månader för att följa yttrandet. I svaret av den 3 april 1997 bestred de irländska myndigheterna att den gällande irländska lagstiftningen begränsar den fria rörligheten för ädelmetallarbeten på ett sätt som strider mot artikel 36 i EG-fördraget (nu artikel 30 EG i ändrad lydelse).

13 Eftersom kontakterna mellan kommissionen och de irländska myndigheterna inte ledde till ett för kommissionen tillfredsställande resultat, beslutade den att väcka förevarande talan.

Prövning i sak

Reglerna om finhalter i ädelmetallarbeten

Parternas argument

14 Kommissionen har hävdat att de irländska reglerna om finhalter i ädelmetallarbeten utgör åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner, eftersom de förbjuder att ädelmetallarbeten, vilka lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater men som inte uppfyller kraven i de irländska bestämmelserna, saluförs i Irland med den benämning och finhaltsangivelse som de försetts med i ursprungslandet.

15 Sådana arbeten kan nämligen inte importeras till Irland och där betecknas som guld-, platina- eller silverarbeten. Eftersom dessa arbeten inte heller kan säljas med den finhalt som anges på originalstämpeln, måste stämpeln avlägsnas och ersättas med en kontrollstämpel som anger den närmast lägre finhalten enligt irländsk officiell standard.

16 Kommissionen har medgett att de irländska reglerna därigenom bidrar till konsumentskydd och gott handelsskick. Den har dock påpekat att sådana intressen skall säkerställas under ömsesidigt iakttagande av traditionellt gott handelsbruk i de olika medlemsstaterna.

17 Enligt kommissionen kan inte en medlemsstat kräva att en ny kontrollstämpel skall anbringas på varor som importerats från en annan medlemsstat, när de uppgifter som framgår av de kontrollstämplar som föreskrivs i sistnämnda medlemsstat har ett likvärdigt innehåll och är begripliga för konsumenterna i den importerande staten. Kommissionen anser i det avseendet att en kontrollstämpel som anger den nominella finhalten i tusendelar ger konsumenterna likvärdig information. Det finns dessutom andra sätt att ge konsumenterna fullständig information om betydelsen av en kontrollstämpel som inte är irländsk, exempelvis genom märkning eller genom att sätta upp anslag i skyltfönstren.

18 Kommissionen har uppgett att de irländska myndigheterna har tillsänt den en kopia av ett utkast till förordning om ändring av de irländska reglerna om finhalter. Enligt förslaget skall de finhalter som angavs i utkastet av den 22 april 1996 till förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om arbeten i ädelmetall (nedan kallat utkastet till direktivförslag) införas i de irländska reglerna. Kommissionen har uppgett att den är villig att godta en begränsning av finhalterna till de finhalter som är vanligast förekommande i gemenskapen som en proportionerlig åtgärd. Det irländska lagförslaget har dock ännu inte trätt i kraft.

19 Den irländska regeringen har gjort gällande att medlemsstaterna har rätt att förbjuda försäljningen av importerade varor, även om dessa varor är förenliga med traditionellt gott handelsbruk i andra medlemsstater, när det är berättigat av hänsyn till allmänintresset.

20 Den irländska regeringen anser i det avseendet att kontrollstämpling har till syfte att säkerställa ett verksamt konsumentskydd och främja gott handelsskick. Utan sådana kontrollstämplar skulle konsumenterna lätt kunna vilseledas i fråga om den exakta halten av ädelmetall i ett arbete. Ett krav på märkning kan i sig inte ge konsumenterna samma garantier som outplånliga och bestående stämplar.

21 Den irländska regeringen anser dessutom att en begränsning av antalet finhalter utgör en proportionerlig åtgärd för att uppnå de mål som eftersträvas, vilket bekräftas av utkastet till direktivförslag och vilket kommissionen själv tycks ha medgett i sin ansökan.

22 I repliken har kommissionen hävdat att principen om "ömsesidigt erkännande" skall tillämpas i fråga om finhaltsangivelser. Vad beträffar hänvisningen i ansökan till märkning av ädelmetallarbeten, har kommissionen uppgett att märkningen inte skall ersätta kontrollstämpeln utan komplettera den.

23 Kommissionen har dessutom gjort gällande att de kontrollstämplar som erkänts och som lagligen anbringas i andra medlemsstater i allmänhet anger finhalten i tusendelar. I enlighet med konventionen erkänner Irland redan kontrollstämplar där finhalten enbart anges i tusendelar utan någon hänvisning till karat. Kommissionen har därav dragit slutsatsen att även andra finhalter än dem som för närvarande har erkänts i det irländska systemet borde godtas.

24 I dupliken har den irländska regeringen gjort gällande att även om kommissionen har medgett att en begränsning av antalet finhalter kan vara motiverad av hänsyn till konsumentskydd och gott handelsskick, har den inte visat varför en sådan begränsning enbart är proportionerlig om den tillåter de finhalter som är vanligast förekommande i gemenskapen.

Domstolens bedömning

25 Enligt fast rättspraxis utgör alla handelsregler antagna av medlemsstaterna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion (dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville, REG 1974 s. 837, punkt 5; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343).

26 I enlighet med domen av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral, (kallat Cassis de Dijon) (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377), utgör sådana hinder för den fria rörligheten för varor som i avsaknad av en harmonisering av lagstiftningarna följer av det förhållandet att det på varor från andra medlemsstater, där de lagligen tillverkas och säljs, tillämpas bestämmelser rörande de villkor som sådana varor skall uppfylla (till exempel avseende benämning, form, storlek, vikt, sammansättning, utformning, märkning och förpackning), åtgärder med motsvarande verkan, vilka är förbjudna enligt artikel 30 i fördraget. Detta gäller även om bestämmelserna tillämpas utan åtskillnad på alla varor såvitt de inte kan motiveras av ett mål av allmänt intresse som går före intresset av fri rörlighet för varor (dom av den 15 september 1994 i mål C-293/93, Houtwipper, REG 1994, s. I-4249, punkt 11).

27 Domstolen har redan fastslagit att nationella regler om ädelmetallarbeten försvårar och fördyrar import när det uppställs krav på att arbeten som importeras från andra medlemsstater, där de lagligen tillverkas och säljs i enlighet med lagstiftningen i dessa stater, på nytt skall kontrollstämplas i den importerande medlemsstaten (domen i det ovannämnda målet Houtwipper, punkt 13).

28 Så är fallet med de irländska reglerna om finhalter i ädelmetallarbeten. De arbeten som inte överensstämmer med dessa regler får importeras och säljas i Irland först efter det att de har försetts med en ny kontrollstämpel som anger den lägre finhalten enligt de nationella reglerna.

29 Vad beträffar möjligheten att motivera de irländska reglernas begränsande inverkan, påpekar domstolen att det är riktigt att skyldigheten för importören att anbringa en kontrollstämpel på ädelmetallarbeten med uppgift om finhalten i princip är ägnad att säkerställa ett verksamt konsumentskydd och främja gott handelsskick (domen i det ovannämnda målet Houtwipper, punkt 14).

30 Domstolen har emellertid i sin dom av den 22 juni 1982 i mål 220/81, Robertson m.fl. (REG 1982, s. 2349, punkt 12), påpekat att en medlemsstat inte kan kräva att varor som importerats från en annan medlemsstat, i vilken de lagligen saluförts och kontrollstämplats i enlighet med den statens lagstiftning, kontrollstämplas på nytt, om de uppgifter som framgår av originalstämpeln, hur den än ser ut, är likvärdiga med dem som föreskrivs i den importerande medlemsstaten och begripliga för konsumenterna i den staten.

31 Domstolen påpekar i det avseendet att de irländska reglerna föreskriver att finhalterna i ädelmetallarbeten skall anges i tusendelar.

32 För att avgöra huruvida en uppgift i tusendelar avseende en finhalt som inte föreskrivs i dessa regler ger likvärdig information som är begriplig för konsumenterna skall man - såsom domstolen har gjort vid upprepade tillfällen när den prövat huruvida en beteckning, ett märkesnamn eller en reklamuppgift eventuellt kan vara vilseledande med hänsyn till fördragets bestämmelser eller sekundärrätten - beakta de förväntningar som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument kan tänkas ha (se särskilt dom av den 16 juli 1998 i mål C-210/96, Gut Springenheide och Tusky, REG 1998, s. I-4657, punkt 31).

33 I det avseendet konstaterar domstolen att en konsument som är förtrogen med de irländska reglerna om finhaltsangivelser på ädelmetallarbeten får likvärdig och begriplig information när han kommer i kontakt med en kontrollstämpel som anbringats på ett ädelmetallarbete från en annan medlemsstat och som anger finhalten i tusendelar.

34 Följaktligen är det inte nödvändigt att undersöka i vilken mån eventuella oklarheter i den information som kontrollstämpeln innehåller kan kompenseras genom märkning eller genom att anslag sätts upp i skyltfönstren.

35 Det är inte heller nödvändigt att undersöka huruvida Irland är skyldigt att tillåta alla finhaltsangivelser i tusendelar på ädelmetallarbeten eller om det får begränsa sig till de finhalter som är vanligast förekommande i gemenskapen. Det är nämligen ostridigt att kommissionen enbart har klandrat Irland för att inte tillåta de finhalter som är vanligast förekommande i gemenskapen och att de irländska regler som var i kraft när fristen i det motiverade yttrandet löpte ut inte ens tillåter att sådana finhalter används.

36 Av detta följer att anmärkningen om de irländska reglerna om finhalter i ädelmetallarbeten är grundad.

Reglerna om ansvarsstämpel

Parternas argument

37 Vad beträffar den ansvarsstämpel som krävs enligt section 9 i lagen har kommissionen gjort gällande att ett system där personer från andra medlemsstater som tillverkar, bearbetar eller saluför ädelmetallarbeten måste låta registrera en ansvarsstämpel i Irland i eget namn kan medföra en begränsning av importen till Irland av sådana arbeten från andra medlemsstater. Importörerna måste nämligen antingen gå via en importör som redan har en ansvarsstämpel registrerad i Irland, vilket medför omstämpling av de arbeten som är försedda med en ansvarsstämpel registrerad i en annan medlemsstat, eller själva uppfylla formaliteterna för att få sin stämpel registrerad i Irland.

38 I ett flertal domar har domstolen slagit fast att skyldigheten att ha en representant i den importerande medlemsstaten utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion och strider mot artikel 30 i fördraget (dom av den 2 mars 1983 i mål 155/82, kommissionen mot Belgien, REG 1983, s. 531, och av den 28 februari 1984 i mål 247/81, kommissionen mot Tyskland, REG 1984, s. 1111).

39 Enligt kommissionen kan det mål av allmänintresse som består i att identifiera den person som ansvarar för ett ädelmetallarbete i princip uppnås om arbetet är försett med en ansvarsstämpel som anbringats i enlighet med lagstiftningen i en annan medlemsstat. Det är endast i undantagsfall, när det föreligger en risk för förväxling, som ytterligare formaliteter kan krävas för att kontrollsystemet skall fortsätta att vara effektivt. Det är däremot inte motiverat att systematiskt uppställa krav på sådana ytterligare formaliteter.

40 Den irländska regeringen har i det avseendet gjort gällande att det inte krävs att den person som genom stämpeln utpekas som ansvarig är irländsk medborgare, är bosatt i Irland, utser en representant i Irland eller har en filial på Irland. I praktiken kan alla slags personer låta registrera en stämpel. Dessutom behöver ansvarsstämpeln inte anbringas i Irland. När Assay Office anbringar en kontrollstämpel kan det dessutom även anbringa en ansvarsstämpel utan ytterligare kostnader.

41 Den irländska regeringen har dessutom hävdat att kravet på irländsk ansvarsstämpel är förenligt med gemenskapsrätten, eftersom det enbart gäller ädelmetallarbeten som inte försetts med någon stämpel som ger likvärdiga garantier som en jämförbar irländsk stämpel. I synnerhet erkänns denna likvärdiga garanti beträffande arbeten som importerats från medlemsstater som tillträtt konventionen.

42 Irland har för övrigt sagt till kommissionen att det är berett att godta ädelmetallarbeten som är försedda med en ansvarsstämpel som anbringats i en annan medlemsstat, när det i denna medlemsstats lagstiftning föreskrivs att försäljningen av detta arbete är tillåten och förutsatt att medlemsstaten styrker att ansvarsstämpeln är registrerad i landet i fråga. Kommissionen har emellertid inte styrkt att de ansvarsstämplar som anbringas ädelmetallarbeten från andra medlemsstater är likvärdiga.

43 I det avseendet har den irländska regeringen gjort gällande att kommissionen accepterar att de irländska myndigheterna kräver bevis för att ansvarsstämpeln i fråga faktiskt är registrerad i en annan medlemsstat och att de föreskriver ytterligare formaliteter för att deras kontrollsystem skall fortsätta att vara effektivt. Kommissionen tycks således medge att det kan vara nödvändigt för en medlemsstat att ha kvar ett system med förhandskontroll av ansvarsstämplar på ädelmetallarbeten. Den irländska regeringen har hävdat att ett sådant system som kommissionen har föreslagit inte stör den fria rörligheten för varor i mindre utsträckning än det system för ansvarsstämplar som Irland för närvarande tillämpar.

44 Kommissionen har i det avseendet påpekat att importerade ädelmetallarbeten som är försedda med en internationell kontrollstämpel i den mening som avses i section 2 i lagen undantas av Irland från skyldigheten att förses med en ansvarsstämpel som registrerats hos Assay Master. Därav har den dragit slutsatsen att det är tillräckligt att ansvarsstämpeln uppfyller relevanta villkor i konventionen. I konventionen föreskrivs att "[a]nsvarsstämpeln ... skall bestå av den för arbetet ansvariges namn, en förkortning därav eller en symbol, som intagits i ett officiellt register hos medlemsstaten eller hos en av dess auktoriserade kontrollbyråer, inom vars territorium ifrågavarande arbete kontrollerats". Officiella register över ansvarsstämplar finns även i andra medlemsstater än dem som tillträtt konventionen. I regel borde det inte föreligga någon risk för förväxling, eftersom ansvarsstämpeln kan undersökas samtidigt som övriga stämplar. Kommissionen har dessutom hävdat att det borde vara möjligt att införa ett nätverk för informationsutbyte för att snabbt kunna kontrollera om en stämpel verkligen är registrerad och för att få reda på den ansvariges identitet.

45 Den irländska regeringen har tillbakavisat kommissionens argumentation vad gäller påståendet att de officiella registren över ansvarsstämplar i medlemsstater som inte tillträtt konventionen är likvärdiga med registren i de medlemsstater som tillträtt denna. Denna regering har gjort gällande att eftersom det inte föreligger någon verklig likvärdighet mellan stämplar, vilket skall fastställas genom en bedömning av samtliga kännetecken, är Irland inte skyldigt att tillämpa konventionens bestämmelser på ansvarsstämplar som är registrerade i medlemsstater som inte tillträtt denna. Den irländska regeringen har dessutom påpekat att kommissionen inte har vidtagit någon åtgärd för att införa ett nätverk för informationsutbyte mellan dem som handhar officiella register. Det finns inte heller något sådant förslag i utkastet till direktivförslag.

Domstolens bedömning

46 Domstolen konstaterar att de irländska reglerna om ansvarsstämpel utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion, eftersom de uppställer som krav för att en vara som lagligen säljs i en annan medlemsstat skall få säljas i Irland att varan antingen stämplas på nytt eller att ytterligare formaliteter uppfylls, nämligen att ansvarsstämpeln registreras i Irland.

47 Det saknar i det avseendet relevans att sådana formaliteter, som särskilt avser import, är relativt enkla att uppfylla och inte är särskilt kostnadskrävande, såsom den irländska regeringen har gjort gällande.

48 För att kunna fastslå att reglerna i fråga kan utgöra ett hinder för handeln inom gemenskapen är det inte heller nödvändigt att styrka att Irland faktiskt vägrat att erkänna en ansvarsstämpel som är registrerad i en annan medlemsstat.

49 Vad beträffar de skäl som skulle kunna motivera sådana regler har domstolen medgett att skyldigheten för tillverkaren eller importören att anbringa stämplar på ädelmetallarbeten som anger vem som tillverkat det i princip kan säkerställa ett verksamt konsumentskydd och främja gott handelsskick (domen i det ovannämnda målet Robertson m.fl., punkt 11).

50 Kravet på en ansvarsstämpel som är registrerad i Irland är emellertid motiverat av sådana överväganden endast om ädelmetallarbetena från andra medlemsstater inte redan har försetts med stämplar som fyller samma syfte, nämligen att identifiera en ansvarig person.

51 Det är därför korrekt av kommissionen att göra gällande att det i princip är möjligt att identifiera den person som är ansvarig för ett ädelmetallarbete, om arbetet är försett med en ansvarsstämpel som anbringats i enlighet med lagstiftningen i en annan medlemsstat.

52 Risken för förväxling, vilken inte förefaller vara särskilt stor med hänsyn till att ansvarsstämpeln inte skall bedömas isolerad utan med beaktande av stämpelns samtliga faktorer, kan inte motivera en allmän skyldighet att låta registrera en ansvarsstämpel i Irland.

53 Det faktum att Irland, inom konventionens ramar, redan godtar ansvarsstämplar som är registrerade i andra medlemsstater som tillträtt konventionen som likvärdiga, visar att Irland självt anser att registreringen i Irland inte är oundgänglig.

54 Eftersom de irländska regler som var i kraft när fristen i det motiverade yttrandet löpte ut utsluter själva möjligheten att erkänna en ansvarsstämpel som registrerats i en annan medlemsstat som inte tillträtt konventionen som likvärdig, går dessa regler i alla händelser utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet.

55 Slutligen kan domstolen inte godta Irlands argument att ett kontrollsystem baserat på informationsutbyte mellan medlemsstaterna skulle begränsa den fria rörligheten för varor i samma utsträckning som kravet på registrering av en ansvarsstämpel i Irland. Ett sådant kontrollsystem skulle nämligen vara grundat på principen att ädelmetallarbeten med en ansvarsstämpel som anbringats i en medlemsstat skall kunna cirkulera fritt i gemenskapen. Ett systematiskt krav på att stämpeln skall vara registrerad i Irland utgör däremot ett föregående hinder för att varorna skall kunna cirkulera fritt.

56 Av dessa skäl anser domstolen att även anmärkningen om de irländska reglerna om ansvarsstämpel är grundad.

Reglerna om godkänd kontrollstämpel

Parternas argument

57 Kommissionen har erinrat om att det i lagen föreskrivs att ädelmetallarbeten skall vara försedda med godkänd kontrollstämpel, vilket antingen är en kontrollstämpel som anbringats av Assay Master i enlighet med villkoren i de irländska reglerna eller en internationell kontrollstämpel. Den har därefter hävdat att en sådan skyldighet strider mot artikel 30 i fördraget, eftersom den förbjuder försäljning av importerade ädelmetallarbeten som är försedda med en kontrollstämpel som anbringats av ett organ som ger tillräckliga garantier för oberoende och som innehåller information som är likvärdig med informationen i de kontrollstämplar som Irland kräver och som är begriplig för irländska konsumenter.

58 Kommissionen har i det avseendet angett att det har inletts ett särskilt fördragsbrottsförfarande avseende frågan huruvida en stämpel som anbringats av tillverkaren eller dennes laboratorium även kan anses ge tillräckliga garantier för oberoende.

59 Den irländska regeringen har medgett att en medlemsstat skall erkänna likvärdiga kontrollstämplar som anbringats på varor importerade från andra medlemsstater. Det måste dock föreligga likvärdighet både vad gäller kontrollstämpelns innehåll och dess tydlighet och den garanti som finhaltskontrollen ger.

60 Enligt den irländska regeringen skall kommissionen förebringa bevisning för att de kontrollstämplar som anbringats på ädelmetallarbeten i vissa medlemsstater faktiskt är likvärdiga med de kontrollstämplar som krävs enligt de irländska reglerna vid försäljning av sådana arbeten. Kommissionen har emellertid inte förebringat någon sådan bevisning.

61 I repliken har kommissionen förklarat att dess anmärkning avser den omständigheten att irländsk lagstiftning utesluter själva möjligheten att erkänna kontrollstämplar som anbringats i andra medlemsstater. Det krävs inte någon ytterligare bevisning för att styrka att artikel 30 i fördraget har åsidosatts. Kommissionen har dessutom erinrat om att artikel 30 i fördraget är tillämplig på de potentiella effekterna av lagstiftningen i fråga.

62 Den irländska regeringen har tillbakavisat kommissionens argument. Av relevanta bestämmelser i irländsk lagstiftning framgår tvärtom att Irland inte vid något tillfälle har vägrat att erkänna likvärdiga kontrollstämplar som anbringats i medlemsstater som inte tillträtt konventionen. Detta bekräftas av de ändringar som Irland planerar att införa i Hallmarking (Approved Hallmarks) Regulations 1983, för att uttryckligen föreskriva ett sådant erkännande. Dessa ändringar i förordningen skall nämligen införas på det område som omfattas av lagen, vilken i sig förblir oförändrad, vilket visar att den är förenlig med gemenskapsrätten. Av detta följer att kommissionen borde ha styrkt att avsaknaden i irländsk lagstiftning av en uttrycklig bestämmelse som föreskriver ett liknande erkännande utgör ett hinder, i vart fall potentiellt, för handeln med ädelmetallarbeten inom gemenskapen.

63 Den omständigheten att kommissionen, i ett annat förfarande, har ifrågasatt Irlands vägran att som likvärdig erkänna en stämpel som anbringats av en tillverkare vid en kvalitetskontroll, väcker dessutom frågan huruvida denna talan skall ogillas på processuella grunder, eftersom anmärkningar som inte angetts i det motiverade yttrandet inte kan ligga till grund för domstolens dom.

64 Förenade kungarikets regering har gjort gällande att även ett system med tillfällig kontroll av ett oberoende organ skulle ge långt ifrån samma garantier som ett system där ett sådant organ faktiskt utför kontrollen och kontrollstämplingen. Förenade kungarikets regering anser att den anmärkning som prövas inte skall godtas i den mån den skall förstås som att den syftar till att det skall fastställas att en stämpel som anbringats av tillverkaren själv eller dennes laboratorium skall anses likvärdig med en kontrollstämpel som anbringats av ett oberoende organ.

65 I sitt yttrande över Förenade kungarikets regerings interventionsinlaga har kommissionen bekräftat att den i detta förfarande inte har anmodat domstolen att avgöra huruvida den stämpling som utförs av en tillverkare enligt regler för att garantera produktens kvalitet ger sådana tillräckliga garantier för oberoende att den skall anses likvärdig med kontrollstämpling som utförs av ett oberoende organ.

Domstolens bedömning

66 Domstolen konstaterar först att det framgår av de förklaringar som kommissionen har gett in att förevarande talan inte avser huruvida en stämpel som anbringats av en tillverkare eller dennes laboratorium ger sådana tillräckliga garantier för oberoende att den skall anses likvärdig med en kontrollstämpel som anbringats av ett oberoende organ. Av detta följer att de yttranden som den irländska regeringen och Förenade kungarikets regering gjort i det avseendet inte är relevanta.

67 Vad mer allmänt beträffar kravet på godkänd kontrollstämpel, anser domstolen vidare att det utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion.

68 I motsats till vad den irländska regeringen har gjort gällande är kommissionen inte skyldig att i det avseendet styrka att kontrollstämplar som anbringats i andra medlemsstater faktiskt är likvärdiga med dem som föreskrivs i de irländska reglerna. De irländska regler som var i kraft när fristen i det motiverade yttrandet löpte ut uteslöt själva möjligheten att erkänna kontrollstämplar som anbringats i medlemsstater som inte tillträtt konventionen, vilket den irländska regeringens ombud tvingades medge efter att ha fått frågan under förhandlingen. Detta inverkar åtminstone potentiellt på handeln inom gemenskapen.

69 Som domstolen slog fast i punkt 12 i domen i det ovannämnda målet Robertson och punkt 15 i domen i det ovannämnda målet Houtwipper, är kravet på att kontrollstämpeln överensstämmer med nationella regler inte motiverat, om de uppgifter som framgår av den kontrollstämpel som anbringats av ett oberoende organ i en annan medlemsstat är likvärdiga med dem som föreskrivs i den importerande medlemsstaten och begripliga för konsumenterna i den staten.

70 De irländska regler som var i kraft när fristen i det motiverade yttrandet löpte ut är inte motiverade, eftersom de endast erkänner de kontrollstämplar som anbringats i enlighet med lagstiftningen i medlemsstater som tillträtt konventionen och de systematiskt utesluter ett sådant erkännande beträffande ädelmetallarbeten som kontrollstämplats i andra medlemsstater.

71 Följaktligen är även anmärkningen om de irländska reglerna om godkänd kontrollstämpel grundad.

De diskriminerande bestämmelserna om kontrollstämpling

Parternas argument

72 Kommissionen har påpekat att de irländska reglerna, som anges i punkterna 9 och 10 i denna dom, upprätthåller skillnader mellan godkända kontrollstämplar som anbringas på irländsktillverkade arbeten och kontrollstämplar av samma sort som anbringas på importerade arbeten. Sådana skillnader står i strid med fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor.

73 Den irländska regeringen har uppgett att den har för avsikt att ändra reglerna så att det inte längre är nödvändigt att på ädelmetallarbeten anbringa olika kontrollstämplar beroende på varifrån arbetena kommer.

Domstolens bedömning

74 Det är ostridigt att kravet på att olika kontrollstämplar skall anbringas på vissa ädelmetallarbeten, beroende på om de är inhemsktillverkade eller importerade, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en importrestriktion, vilken inte kan anses motiverad med hänsyn till fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor.

75 Följaktligen är även anmärkningen om de diskriminerande bestämmelserna i de irländska reglerna om kontrollstämpling grundad.

76 Av det ovan anförda följer att domstolen skall fastställa att

Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i fördraget genom att

- förbjuda att ädelmetallarbeten (i guld, silver eller platina), vilka lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater men som inte uppfyller kraven i de irländska bestämmelserna om finhalter, saluförs i Irland med den benämning och finhaltsangivelse som de försetts med i ursprungslandet, om inte de kontrollstämplar som anbringats på de importerade arbetena ersätts med stämplar som motsvarar lämplig lägre finhalt enligt irländsk officiell standard,

- fordra att ädelmetallarbeten, som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, förses med en ansvarsstämpel som anger vem som tillverkat, bearbetat eller salufört dessa arbeten och som skall registreras hos Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin, som utser den Assay Master som skall förse varorna med godkänd kontrollstämpel, när dessa varor redan har försetts med en ansvarsstämpel i överensstämmelse med lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten,

- fordra att ädelmetallarbeten som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, vilka lagligen försetts med kontrollstämpel i en annan medlemsstat av ett organ som ger tillräckliga garantier för oberoende och som tillhandahåller lämplig konsumentinformation, skall förses med godkänd kontrollstämpel av en Assay Master, utsedd av Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin, eller en internationell kontrollstämpel som anmälts i enlighet med konventionen, och

- göra åtskillnad mellan de godkända kontrollstämplar som anbringas på irländsktillverkade ädelmetallarbeten och de kontrollstämplar av samma sort som anbringas på arbeten importerade från andra medlemsstater.

Rättegångskostnader

77 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Irland skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Irland har tappat målet, skall denna stat förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Förenade kungariket, som intervenerat i målet, skall bära sin rättegångskostnad i enlighet med artikel 69.4 första stycket i rättegångsreglerna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

följande dom:

1) Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) genom att

- förbjuda att ädelmetallarbeten (i guld, silver eller platina), vilka lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater men som inte uppfyller kraven i de irländska bestämmelserna om finhalter, saluförs i Irland med den benämning och finhaltsangivelse som de försetts med i ursprungslandet, om inte de kontrollstämplar som anbringats på de importerade arbetena ersätts med stämplar som motsvarar lämplig lägre finhalt enligt irländsk officiell standard,

- fordra att ädelmetallarbeten, som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, förses med en ansvarsstämpel som anger vem som tillverkat, bearbetat eller salufört dessa arbeten och som skall registreras hos Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin, som utser den Assay Master som skall förse varorna med godkänd kontrollstämpel, när dessa varor redan har försetts med en ansvarsstämpel i överensstämmelse med lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten,

- fordra att ädelmetallarbeten som importeras från en annan medlemsstat och saluförs i Irland, vilka lagligen försetts med kontrollstämpel i en annan medlemsstat av ett organ som ger tillräckliga garantier för oberoende och som tillhandahåller lämplig konsumentinformation, skall förses med godkänd kontrollstämpel av en Assay Master, utsedd av Wardens and Commonalty of Goldsmiths of the City of Dublin, eller en internationell kontrollstämpel som anmälts i enlighet med konventionen om märkning och kontroll av arbeten av ädel metall, och

- göra åtskillnad mellan de godkända kontrollstämplar som anbringas på irländsktillverkade ädelmetallarbeten och de kontrollstämplar av samma sort som anbringas på arbeten importerade från andra medlemsstater.

2) Irland skall ersätta rättegångskostnaderna.

3) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sin rättegångskostnad.