61997C0129

1 Tribunal de grande instance de Dijon har genom beslut av den 26 februari 1997 ställt domstolen följande tolkningsfrågor:

"1) Innebär förordning nr 2081/92 av den 14 juli 1992 att medlemsstaterna från och med förordningens ikraftträdande inte har någon resterande behörighet att ändra en redan existerande ursprungsbeteckning?

2) Utgör de uppgifter som förekommer i form av hänvisningar nederst på sidan i bilagan till förordning nr 1107/96 av den 12 juni 1996 en uttömmande förteckning över de delar av beteckningar, innefattande flera uttryck, som är uteslutna från skyddet?"

2 Före redogörelsen för bakgrunden till tvisten skall de relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna kortfattat beskrivas.

Förordning nr 2081/92(1) "fastställer regler för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för sådana jordbruksprodukter som är avsedda att förtäras av människor".(2) För att åtnjuta skydd enligt förordningen måste beteckningarna i fråga registreras i "register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar". Denna registrering skall utföras i de former som fastställs i förordningen.(3) Registreringsansökan skall inges till den medlemsstat där det ifrågavarande geografiska området är beläget.(4) Medlemsstaten skall kontrollera att ansökan är berättigad och därefter tillställa kommissionen ansökan, vilken genom en formell granskning skall kontrollera att registreringsansökan innehåller alla de uppgifter som föreskrivs i förordningen. Om resultatet är positivt skall kommissionen offentliggöra ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Om ingen invändning framställs av dem som eventuellt har motstridande intressen, skall kommissionen införa beteckningen i det register som införts för detta ändamål, vilket tidigare har nämnts.

I artikel 4 föreskrivs att "[f]ör att en jordbruksprodukt eller ett livsmedel skall kunna få en skyddad ursprungsbeteckning [SUB] eller en geografiskt skyddad beteckning [SGB] måste produkten eller livsmedlet överensstämma med en produktspecifikation", vilken bland annat skall innehålla "[p]roduktens eller livsmedlets benämning, inkl. ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning".(5)

Vidare föreskrivs ett särskilt förfarande för eventuell ändring av produktspecifikationen. Enligt artikel 9 får "[m]edlemsstaten i fråga ... begära att produktspecifikationen ändras, t. ex. för att ta hänsyn till ny teknik och nya forskningsrön eller för att omdefiniera ett geografiskt område. Artikel 6 skall därvid äga motsvarande tillämpning. Kommissionen får dock i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 besluta att vid mindre ändringar inte tillämpa det förfarande som avses i artikel 6".

Skyddsområdet för registrerade beteckningar definieras i artikel 13, enligt vilken

"1. [r]egistrerade beteckningar skall skyddas mot följande:

a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av den skyddade beteckningen för produkter som inte omfattas av registreringen i den mån dessa produkter är jämförbara med de produkter som har registrerats under beteckningen i fråga eller detta bruk av den skyddade beteckningen innebär att dennas anseende exploateras.

b) Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som 'stil', 'typ', 'metod', 'sådan som tillverkas i', 'imitation' eller dylikt.

c) Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar, liksom förpackning av produkten i behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung.

d) Annat beteende som är ägnat att vilseleda allmänheten om produktens verkliga ursprung.

När det i en registrerad beteckning ingår en benämning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel och denna benämning anses generisk, skall det inte anses strida mot reglerna i punkt a eller b ovan att använda denna generiska benämning om jordbruksprodukten eller livsmedlet i fråga."

I artikel 17 fastställs ett så att säga "förenklat" registreringsförfarande för registrering av redan existerande beteckningar. I denna bestämmelse föreskrivs följande:

"1. Inom sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft, skall medlemsstaterna meddela kommissionen vilka hos dem skyddade beteckningar eller, vad gäller medlemsstater som saknar sådant skyddssystem, vilka inarbetade beteckningar de önskar registrera i enlighet med denna förordning.

2. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 skall kommissionen registrera de av de beteckningar som avses i punkt 1 vilka uppfyller kraven i artiklarna 2 och 4. Artikel 7 skall inte vara tillämplig. Generiska beteckningar skall dock inte registreras.

3. Medlemsstaterna får bibehålla det nationella skyddet för de beteckningar som de har meddelat i enlighet med punkt 1 intill dess att beslut om registrering i enlighet med denna förordning har fattats."

Förordning nr 2081/92 trädde i kraft den 26 juli 1993 och har senare ändrats genom förordning (EG) nr 535/97.(6)

3 De nationella bestämmelser som är relevanta i målet kan beskrivas på följande sätt. De franska myndigheterna införde genom dekret av den 14 maj 1991 beteckningen "Époisses de Bourgogne" och definierade de särskilda kriterierna för de produkter som kunde omfattas av denna beteckning. Den franska regeringen ansökte om att beteckningen "Époisses de Bourgogne" skulle registreras i enlighet med det förenklade förfarandet i artikel 17 i förordning nr 2081/92. Kommissionen registrerade för sin del beteckningen inom ramen för förordning (EG) nr 1107/96.(7) De franska myndigheterna har sedan ändrat 1991 års dekret genom dekret av den 14 april 1995. Enligt de nationella bestämmelserna är den skyddade beteckningen inte längre "Époisses de Bourgogne", utan "Époisses".

De faktiska omständigheterna utgör en del av det rättsliga sammanhang som just har beskrivits. Yves Chiciak och Jean-Pierre Fol är franska ostproducenter. De har åtalats för att ha anbringat etiketter med beteckningen "Époisses" på produkter, som de senare har salufört, utan att de nämnda produkterna överensstämmer med föreskrifterna i 1995 års dekret för användningen av denna beteckning. De tilltalade i målet vid den nationella domstolen har gjort gällande att 1995 års dekret är rättsstridigt. Enligt deras mening är medlemsstaterna efter ikraftträdandet av förordning nr 2081/92 inte längre behöriga att ändra en registrerad beteckning med stöd av denna förordning. Kommissionen har exklusiv behörighet på detta område. De anser att den franska regeringen inte kunde ändra beteckningen "Époisses de Bourgogne", som införts genom 1991 års dekret och registrerats på gemenskapsnivå, till "Époisses", vilket är en beteckning som föreskrivs i 1995 års dekret.

Den nationella domstolen anser att det för tvistens lösning är nödvändigt att på förhand tolka vissa aspekter av den ovannämnda gemenskapslagstiftningen och att således ställa de tolkningsfrågor som domstolen har ombetts att besvara.

4 Genom den första frågan önskar den nationella domstolen i huvudsak få veta om en medlemsstat är behörig att ändra en ursprungsbeteckning, för vilken denna medlemsstat har ansökt om och beviljats registrering i enlighet med förordning nr 2081/92.

Den franska regeringen hävdar att sådan behörighet föreligger. Jag vill emellertid genast säga att jag inte delar den uppfattningen. De omständigheter som är väsentliga för att avgöra målet har den nationella domstolen angivit i beslutet om hänskjutande. Det system som har införts genom förordningen tilldelar kommissionen en väsentlig roll i det förfarande som leder till registrering, medan medlemsstaternas funktion endast är att vara sökande. De skall ta emot de berördas ansökningar för att bedöma om de följer de gemenskapsrättsliga bestämmelserna för registrering och skall sedan tillställa kommissionen ansökan. Det ankommer på den sistnämnda att införa beteckningen i det register som upprättats för detta ändamål och av denna registrering följer det skydd som förordningen säkerställer. I det avseendet skall det tas hänsyn till att syftet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna i fråga just är att säkerställa ett enhetligt skydd, det vill säga inom hela gemenskapens territorium, för beteckningar som överensstämmer med föreskrifterna i förordningen. Detta enhetliga skydd beror just på den registrering som gjorts på grundval av regler som speciellt föreskrivits genom förordningen, bland vilka även ingår regler om fördelning av behörigheten mellan kommissionen och medlemsstaterna.

Medan detta är den allmänna bakgrunden, regleras det problem som är av vikt i det förevarande fallet på ett mycket exakt sätt i förordningens bestämmelser. När registreringsansökan inges skall medlemsstaterna nämligen även inge "produktspecifikationen", vilken, enligt vad som stadgas i artikel 4.2 a, skall omfatta "produktens eller livsmedlets benämning, inkl. ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning".(8) Den beteckning som valts förekommer således i produktspecifikationen. Om produktspecifikationen behöver ändras, och följaktligen beteckningen, stadgas i artikel 9 i förordningen att det förfarande som särskilt föreskrivs i artikel 6 skall tillämpas.(9)

Den ovannämnda bestämmelsen ger enligt min mening ett tillfredsställande svar på den fråga som den nationella domstolen har ställt. I det förevarande fallet gäller det nämligen, i motsats till vad de regeringar som har ingett skriftliga yttranden förefaller anse, inte att bedöma om det är möjligt att föreställa sig att det finns ett oberoende område där det råder nationellt skydd för ursprungsbeteckningar, vilket skulle vara beläget på ett annat och parallellt plan i förhållande till den garanti som gemenskapslagstiftningen ger. Vi står här inför ett annat och mera specifikt problem. Det är fråga om att bedöma om en medlemsstat som har registrerat en beteckning i enlighet med förordningen sedan kan ändra denna beteckning utanför det förfarandesystem som särskilt har utformats för detta ändamål genom den nämnda förordningen, även i uppenbar strid med bestämmelserna i den sistnämnda. Enligt min mening måste svaret vara nekande. När en medlemsstat beslutar att dra nytta av det skydd som förordningen ger en ursprungsbeteckning och således ansöker om och erhåller registrering av denna, bör den därefter logiskt sett iaktta de förfarandeformer som föreskrivs i förordningen även vad beträffar eventuella ändringar. Detta är vad som klart föreskrivs i den ovannämnda artikel 9 och jag kan inte inse hur man kan motivera en annan lösning.

Genom det franska dekretet av år 1995 infördes således, i och med att beteckningen "Époisses de Bourgogne" ändrades till "Époisses", en otillåten ändring av en ursprungsbeteckning som registrerats enligt gällande gemenskapsrättsliga bestämmelser. De franska myndigheterna företog ändringen genom att anta en ensidig rättsakt, medan de borde ha använt sig av det särskilda förfarande som föreskrivs i artikel 9.

5 Jag anser vidare att man inte bör godta den franska regeringens uppfattning att det nationella dekret som målet vid den nationella domstolen gäller skulle vara motiverat med hänsyn till förordning nr 535/97. Den franska regeringen har särskilt åberopat den bestämmelse som har infört möjligheten för en medlemsstat som har ansökt om registrering att "på nationell nivå bevilja ett skydd i betydelsen enligt denna förordning ... för en beteckning som på detta sätt vidarebefordras". Detta skydd får även beviljas "i samband med en ansökan om ändring av en produktspecifikation". Det är just denna punkt som den franska regeringen förefaller stödja sig på.

Såsom framgår av beslutet om hänskjutande hade de franska myndigheterna emellertid vid den tidpunkt då det omtvistade dekretet antogs inte ingett någon ansökan om ändring av produktspecifikationen i den del som avser beteckningen. Detta dekret kan således inte anses vara ett nationellt skydd som övergångsvis beviljats "i samband med en ansökan om ändring av en produktspecifikation", enbart av det skälet att en sådan ansökan inte ingetts. Den förordning som den franska regeringen åberopar hade dessutom ännu inte trätt i kraft när 1995 års dekret antogs. Det sistnämnda dekretet kan således inte anses vara motiverat med hänsyn till bestämmelser som ännu inte hade trätt i kraft vid den tidpunkt då det antogs.(10)

6 Med den andra frågan vill den hänskjutande domstolen ha klarhet i vilken betydelse som skall tillmätas uppgifterna nederst på sidan i bilagan till förordning nr 1107/96, vilka utesluter vissa delar av sammansatta beteckningar från skydd. Denna förordning innehåller just en förteckning över beteckningar som registrerats enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92. Bland uppgifterna nederst på sidan anges de delar för vilka skydd inte har begärts (och således inte kan beviljas). I det förevarande fallet är den registrerade beteckningen "Époisses de Bourgogne". Det finns emellertid ingen uppgift nederst på sidan som visar att det var tänkt att "Époisses" inte skulle omfattas av förordningens skyddsområde. Den hänskjutande domstolen frågar därför EG-domstolen vilken betydelse som skall tillmätas lagstiftningstekniken med uppgifter nederst på sidan. EG-domstolen ombeds särskilt att uttala sig om huruvida förteckningen över dessa hänvisningar skall anses uttömmande, så att enbart de delar av beteckningen som uttryckligen förtecknas bland dessa hänvisningar utesluts från skydd. Det kan tilläggas att detta leder till att de delar av beteckningen som inte anges bland hänvisningarna, med tillämpning av ett e contrario-resonemang, således skall anses skyddade.

Enligt min mening skall frågan besvaras nekande och detta av flera skäl. Först och främst är inte det ovannämnda e contrario-argumentet av någon avgörande betydelse. Den nationella domstolen anger själv i beslutet om hänskjutande att man kan följa detta resonemang, men komma till motsatt slutsats. I bilagan till förordningen förekommer nämligen vissa beteckningar som består av flera uttryck, för vilka det - direkt i själva texten och inte i en fotnot - föreskrivs att såväl beteckningen i sin helhet som dess enskilda delar åtnjuter skydd, till exempel "Cantal ou forme de Cantal ou cantalet", "Reblochon ou reblochon de Savoie", "Crottin de Chavignol ou chavignol" med flera. Av detta kan man dra slutsatsen - även här med tillämpning av ett e contrario-resonemang - att där lagstiftaren har avsett att ge skydd åt de enskilda beståndsdelarna i en sammansatt beteckning har han uttryckligen och direkt föreskrivit detta i texten, även här med den oundvikliga följden att de delar av beteckningen som inte nämns utesluts från skydd.

Det förefaller mig således inte som om e contrario-resonemanget skulle vara avgörande i ena eller andra riktningen. Jag skulle till och med vilja påstå att uppgifterna nederst på sidan i bilagan till förordning nr 1107/96 endast skall tillmätas en begränsad betydelse. Såsom anges i åttonde övervägandet i ingressen till denna förordning har "[v]issa medlemsstater ... låtit meddela att för vissa delar av beteckningarna hade skydd inte begärts och det är lämpligt att ta hänsyn till detta",(11) eftersom, såsom kommissionen har anmärkt, medlemsstaterna var överens om att dessa begrepp var av generisk karaktär och således att det en gång för alla borde föreskrivas i förordningen att de inte ingick i området för det skydd som de gemenskapsrättsliga bestämmelserna gav. Detta förverkligades med hjälp av systemet med uppgifter nederst på sidan. Under dessa förhållanden är hänvisningen av avgörande betydelse endast när den förekommer. I det fallet uttrycks viljan att inte skydda den del av beteckningen som är föremål för hänvisningen klart och otvetydigt. Däremot måste, när det såsom i det förevarande fallet inte har införts någon hänvisning, problemet med skyddet för de enskilda delarna i en sammansatt beteckning enligt min mening lösas mot bakgrund av de allmänna regler som stadgas i artiklarna 3 och 13 i förordning nr 2081/92. Skydd skall alltså vägras för en isolerad del av beteckningen, även om det inte finns någon uppgift nederst på sidan, om det är fråga om ett begrepp som är av generisk karaktär.(12) Denna sistnämnda bedömning skall göras av den nationella domstolen på grundval av en detaljerad analys av den faktiska bakgrunden som endast den domstolen kan känna till.

Sammanfattningsvis anser jag inte att det är möjligt att sluta sig till någon som helst automatik av att det saknas uppgifter nederst på sidan. Det förefaller mig däremot mera riktigt att säga att det eventuella skyddet för en isolerad del av en registrerad beteckning följer av de regler som förordningen föreskriver på området, särskilt artiklarna 3 och 13. Dels får inte uttrycket i fråga vara av generisk karaktär, dels måste det - såsom stadgas i artikel 13 - innebära obehörigt bruk, imitation eller anspelning i förhållande till den fullständiga beteckningen eller i vart fall vara ägnat att vilseleda allmänheten om produkternas verkliga ursprung.

Förslag till avgörande

7 Jag föreslår sammanfattningsvis att domstolen skall besvara tolkningsfrågorna på följande sätt:

1) Om en medlemsstat har registrerat en ursprungsbeteckning enligt förordning (EEG) nr 2081/92, måste en ändring av denna ursprungsbeteckning med nödvändighet ske enligt det förfarande som föreskrivs i denna förordning och kan inte ske genom en nationell normativ rättsakt.

2) De hänvisningar på nedre delen av sidan som förekommer i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 utgör inte en uttömmande lista över de delar av sammansatta benämningar som inte omfattas av förordningens skyddsområde.

(1) - Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska [beteckningar] och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153).

(2) - Se artikel 1. Begreppen ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar definieras i artikel 2.2 a och 2.2 b.

(3) - Se artikel 4-7.

(4) - Artikel 5 har följande lydelse: "1. Bara en grupp eller, då vissa villkor är uppfyllda som skall fastställas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15, en fysisk eller juridisk person har rätt att begära registrering. I denna artikel avses med grupp en sammanslutning, oberoende av juridisk form och av sammansättning, av producenter och/eller förädlare som arbetar med samma jordbruksprodukt eller livsmedel, jämte i vissa fall andra intresserade parter. 2. En grupp eller en fysisk eller juridisk person får ansöka om registrering endast av jordbruksprodukter eller livsmedel som denne själv producerar eller förädlar i den mening som avses i artikel 2.2 a eller [2.2] b. 3. Ansökan om registrering skall innehålla den produktspecifikation som avses i artikel 4 ...".

(5) - Se artikel 4.2 a. De övriga uppgifter som produktspecifikationen skall omfatta är följande: "b) En beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet, med uppgift i förekommande fall om råvarorna och de viktigaste fysiska, kemiska, mikrobiologiska och/eller organoleptiska egenskaperna hos produkten eller livsmedlet. c) En definition av det geografiska området och i förekommande fall uppgifter som visar att kraven i artikel 2.4 är uppfyllda. d) Uppgifter som styrker att produkten eller livsmedlet härstammar från det geografiska området, i den mening som avses i artikel 2.2 a respektive b. e) En beskrivning av vilken metod som använts för framställning av jordbruksprodukten eller livsmedlet och i förekommande fall uppgift om den ursprungliga hävdvunna metoden i trakten. f) Uppgifter som påvisar sambandet med den lokala omgivningen eller det geografiska ursprunget i den mening som avses i artikel 2.2 a respektive [2.2] b. g) Uppgifter om de kontrollorgan som föreskrivs i artikel 10. h) Uppgifter om hur märkning sker med skyddad ursprungsbeteckning respektive geografisk beteckning eller jämbördiga traditionella nationella beteckningar. i) De övriga uppgifter som föreskrivits av gemenskapen och/eller nationella stadganden."

(6) - Rådets förordning av den 17 mars 1997 om ändring av förordning nr 2081/92 (EGT L 83, s. 3).

(7) - Kommissionens förordning nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (EGT L 148, s. 1).

(8) - Min kursivering.

(9) - I artikel 9 föreskrivs att kommissionen, vid mindre ändringar, "i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 [får] besluta att ... inte tillämpa det förfarande som avses i artikel 6".

(10) - Det bör under alla omständigheter påpekas att det genom förordning nr 535/97 inte har införts möjligheter för en nationell reglering att existera jämsides med den gemenskapsrättsliga. Det nationella skyddet beviljas nämligen endast inom ramen för det förfarande som leder till registrering av en beteckning respektive en ändring av en produktspecifikation. Det är dessutom uppenbart att avsikten med detta är att undvika ett tomrum i det rättsliga skyddet för beteckningar vid en tidpunkt då förfarandet i fråga ännu inte avslutats. Det får heller inte bortses från att sett utifrån förordning nr 535/97 är det skydd som den nationella regleringen ger enbart av provisorisk karaktär, vilket är försvarbart endast när en ansökan om registrering eller ändring av en produktspecifikation har ingivits.

(11) - Min kursivering.

(12) - Skydd måste även vägras, med stöd av artikel 13, när uttrycket i fråga, även om det inte är av generisk karaktär, inte innebär något obehörigt bruk, någon imitation eller anspelning, när det inte är vilseledande och i vart fall inte ägnat att vilseleda allmänheten om produktens verkliga ursprung. Det är emellertid fråga om ett fall som förefaller ganska teoretiskt med tanke på att användningen av en del av en registrerad beteckning enligt min mening tillhör ett av fallen i artikel 13.