—

med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 6, 8, 10, 83, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, särskilt mål 5 och dess respektive delmål och indikatorer,

—

med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979,

—

med beaktande av direktiven från 1975 och framåt om de olika aspekterna av likabehandling av män och kvinnor (direktiv 79/7/EEG (1), direktiv 86/613/EEG (2), direktiv 92/85/EEG (3), direktiv 2004/113/EG (4), direktiv 2006/54/EG (5), direktiv 2010/18/EU (6) och direktiv 2010/41/EU (7)),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (8) (direktiv ”Work-Life Balance),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 mars 2012 om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser) (COM(2012)0614),

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut av den 4 mars 2016 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (COM(2016)0109),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 6 mars 2019Rapport om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU (2019), (SWD(2019)0101),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2020 om EU:s prioriteringar inför det 64:e mötet i FN:s kvinnokommission (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 30 januari 2020 om lönegapet mellan kvinnor och män (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om jämställdhet inom mediesektorn i EU (13),

—

med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) jämställdhetsindex 2019, offentliggjort den 15 oktober 2019,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2019 om jämställdhet och skattepolitik i EU (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män (17),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015 (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om främjande av jämställdhet inom psykisk hälsa och klinisk forskning (19),

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 100 om lika lön från 1951 och ILO:s konvention nr 190 om våld och trakasserier från 2019,

—

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 7 mars 2014 om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn (20),

—

med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2017EU:s handlingsplan 2017–2019: Åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män (COM(2017)0678),

—

med beaktande av kommissionens rapport från 2019 om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 13 juni 2019 om att överbrygga lönegapet mellan könen: centrala strategier och åtgärder,

—

med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom (21),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt (22),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om sexuell exploatering och prostitution samt effekterna av detta för jämställdheten (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om externa faktorer som utgör hinder för kvinnligt företagande i Europa (24),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden (25),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2018 om omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet (26),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2018 om kvinnor, jämställdhet och klimaträttvisa (28),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om jämställdhet mellan kvinnor och män och ökat inflytande för kvinnor i den digitala tidsåldern (29),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015 (30),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2019 om jämställda ekonomier i EU: vägen framåt,

—

med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och särskilt dess principer 1, 2, 3, 6, 9, 11, 12 och 15,

—

med beaktande av EU:s andra handlingsplan för jämställdhet och det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna Jämställdhet och kvinnors egenmakt: Förändra flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020 (SWD(2015)0182),

—

med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking och resultaten av dess översynskonferenser,

—

med beaktande av den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD), dess handlingsplan och resultaten av dess översynskonferenser,

—

med beaktande av Parisavtalet från 2016, som antagits inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCC), och det förstärkta Lima-arbetsprogrammet om jämställdhet och dess handlingsplan för jämställdhet från december 2019,

—

med beaktande av undersökningen från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Violence against women: an EU-wide survey, offentliggjord 2014,

—

med beaktade av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 7 maj 2020Demografiska utmaningar i EU mot bakgrund av den ekonomiska och utvecklingsmässiga ojämlikheten,

—

med beaktande av den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0234/2020), och av följande skäl:

A.

Rätten till likabehandling är en grundläggande rättighet enligt EU-fördragen och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och väsentlig för deras fortsatta utveckling.

B.

Medlemsstaterna låg i genomsnitt på 67,4 poäng av 100 i EU:s jämställdhetsindex 2019 – ett resultat som bara har förbättrats med 5,4 poäng sedan 2005.

C.

Det finns skadliga strukturer och könsstereotyper runtom i världen som befäster ojämlikheter, och genom att avveckla dessa strukturer och stereotyper kommer jämställdheten att främjas. Att främja jämställdhet och investera i kvinnor och flickor är inte bara gynnsamt för hela samhället, utan även ett mål i sig. Det är viktigt att undersöka beständigheten för och de bakomliggande orsakerna till ”the leaky pipeline”-fenomenet, dvs. att kvinnor som resurs försvinner ur det akademiska systemet under hela vägen upp genom forskningshierarkin. Det behövs en stark kvinnorättsrörelse för att upprätthålla demokratiska värden, grundläggande rättigheter och särskilt kvinnors rättigheter, och hot mot kvinnors rättigheter är också ett hot mot demokratin.

D.

Diskriminering på grund av kön kombineras ofta med diskriminering på grund av identitet, exempelvis kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, och klass och/eller migrationsstatus, vilket ger upphov till diskriminering på dubbla eller flera grunder. Ett övergripande intersektionellt förhållningssätt är viktigt inom all jämställdhetspolitik, för att erkänna och motverka dessa mångdubbla diskrimineringsfaktorer. EU:s politik har hittills inte tillämpat något intersektionellt förhållningssätt utan har mest varit inriktad på den individuella dimensionen av diskriminering, som inte tar sig an dess institutionella, strukturella och historiska dimensioner. Att tillämpa en intersektionell analys gör det inte bara möjligt för oss att förstå strukturella hinder, utan ger också belägg för att skapa riktmärken och bana väg för en strategisk och effektiv politik mot systemisk diskriminering, utestängning och bristande jämställdhet. Sådana insatser måste ta itu med alla former av diskriminering för att uppnå jämställdhet för alla kvinnor.

E.

EU har antagit betydelsefull lagstiftning och gjort avgörande framsteg för att uppnå jämställdhet. Detta arbete har dock avtagit de senaste åren, samtidigt som de rörelser som är emot en jämställdhetspolitik och kvinnors rättigheter och som strävar efter att återupprätta de traditionella könsrollerna som norm, ifrågasätta det oförändrade läget och blockera fortsatta framsteg har blomstrat. Dessa rörelser som motsätter sig jämställdhetspolitik, olika familjekonstellationer, samkönat äktenskap, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt jämställdhetsintegrering försöker påverka beslutsfattandet på nationell och europeisk nivå i syfte att, på ett oroväckande sätt, vrida tillbaka klockan för redan etablerade grundläggande rättigheter. Hot mot kvinnors rättigheter innebär alltid även hot mot demokratin liksom mot sociala och ekonomiska framsteg.

F.

Rättigheter på hälsoområdet, särskilt i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa, är en grundläggande rättighet för kvinnor, som bör förstärkas och inte på något sätt urvattnas eller upphävas.

G.

I vissa medlemsstater finns det en märkbar tillbakagång, bland annat inom området för kvinnors ekonomiska egenmakt, och det finns risk för att jämställdhet hamnar ännu längre ner på medlemsstaternas dagordning.

H.

En av tre kvinnor i åldern 15 eller äldre i EU har utsatts för någon form av fysiskt och/eller sexuellt våld (31), varannan kvinna har utsatts för sexuella trakasserier och en av tio kvinnor har utsatts för trakasserier på nätet.

I.

Alla former av våld mot kvinnor (fysiskt, sexuellt, psykiskt, ekonomiskt eller nätvåld) är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett av de största hindren för jämställdhet. Ett liv utan våld är en förutsättning för jämställdhet. Könsrelaterat våld på hälsoområdet, till exempel våld relaterat till obstetrik och gynekologi, är en form av våld som har kommit i dager först under de senaste åren, och våld mot äldre kvinnor är fortfarande till stor del inte tillräckligt erkänt. Desinformationskampanjer för att undergräva jämställdhet blockerar också framsteg i frågan om att utrota våld mot kvinnor, vilket man har sett i samband med Istanbulkonventionen, och ger upphov till ett motstånd från allmänheten och skadliga politiska beslut i vissa medlemsstater.

J.

Människohandeln är en av de mest uppenbara kränkningarna av de grundläggande rättigheterna och människans värdighet. Kvinnor och flickor utgör 80 procent av de registrerade offren för människohandel och 95 procent av de registrerade offren för människohandel för sexuellt utnyttjande. Människohandel, som främst omfattar kvinnor och barn, utgör en allt större gren av den organiserade brottsligheten och är en form av slaveri och en kränkning av de mänskliga rättigheterna, särskilt när den syftar till sexuellt utnyttjande. Prostitutionsmarknaden underblåser människohandeln med kvinnor och barn och förvärrar våldet mot dem. Medlemsstaterna måste utforma sin sociala och ekonomiska politik på ett sätt som hjälper utsatta kvinnor och flickor att lämna prostitutionen, bland annat genom att ta fram en särskild social och ekonomisk politik som är utformad för att hjälpa dem.

K.

Fattigdom och social utestängning har strukturella orsaker som det är nödvändigt att undanröja och vända, särskilt genom politiska åtgärder för sysselsättning, bostäder, rörlighet och tillgång till offentliga tjänster. Prostitution och människohandel för sexuellt utnyttjande, särskilt med kvinnor och barn, är en form av slaveri och är oförenligt med människans värdighet, särskilt i länder där sexindustrin har legaliserats. Människohandeln ökar i hela världen till följd av att den organiserade brottsligheten växer och blir allt lönsammare. Prostitutionsmarknaden underblåser människohandeln med kvinnor och barn och förvärrar våldet mot dem, särskilt i länder där sexindustrin har legaliserats.

L.

Enligt FN upplever nästan 35 procent av alla kvinnor i världen mobbning eller sexuella trakasserier på arbetsplatsen eller trakasserier med allvarliga konsekvenser i fråga om personliga och yrkesmässiga ambitioner, vilket skadar kvinnors självförtroende och deras förhandlingsposition för rättvisare ersättning. Rättvis ersättning och ekonomiskt oberoende är en nödvändig förutsättning för att kvinnor ska kunna lämna destruktiva och våldsamma förhållanden.

M.

Jämställdhet kan endast uppnås genom att garantera likhet inför lagen och lika möjligheter till utbildning och sysselsättning.

N.

De traditionella könsrollerna och könsstereotyperna påverkar fortfarande arbetsfördelningen i hemmet, i utbildningar, på arbetsplatser och i samhället. Oavlönat omsorgs- och hushållsarbete utförs främst av kvinnor, vilket påverkar sysselsättning och karriärutveckling samt bidrar till löne- och pensionsklyftan mellan könen. Åtgärder för balans mellan arbete och privatliv, såsom direktivet om balans mellan arbete och privatliv, är viktiga första steg, som först och främst behöver införlivas korrekt av medlemsstaterna, genomföras fullt ut inom utsatt tidsfrist och även kompletteras med ytterligare åtgärder för att göra fler män delaktiga i oavlönat arbete och omsorgsarbete, varvid man behöver betona att det är lika viktigt som yrkesarbete, och för att främja en modell med ”lika försörjnings- och omsorgsansvar”. Traditionella strukturer, oavlönat omsorgsarbete och negativa incitament i den nationella skattepolitiken bidrar till att tvinga kvinnor in i rollen, eller att få dem att stanna kvar i rollen, som den person som inte tjänar huvudinkomsten i hushållet, vilket får negativa konsekvenser både för kvinnorna och deras ekonomiska oberoende och för samhället i sin helhet.

O.

Beräkningar visar att 80 procent av all omsorg i EU tillhandahålls av anhörigvårdare som främst är kvinnor (75 procent), vilket tyder på att det finns könsskillnader inom omsorgen som kraftigt påverkar pensionsklyftan mellan könen. Över 50 procent av anhörigvårdarna under 65 år kombinerar omsorgsuppgifter med förvärvsarbete, vilket leder till svårigheter när det gäller att skapa balans mellan arbete och privatliv. Anhörigvårdare är ofta anställda inom lågkvalificerade och lågavlönade arbeten som går att anpassa till deras omsorgsschema och kan även tvingas att gå ner i arbetstid eller lämna ett avlönat arbete. Mellan 7 och 21 procent av anhörigvårdarna minskar sin arbetstid, och mellan 3 och 18 procent drar sig tillbaka från arbetsmarknaden. Tillhandahållandet av omsorg av god kvalitet i EU varierar i stor utsträckning både inom och mellan medlemsstaterna, mellan privata och offentliga miljöer, mellan stadsområden och landsbygdsområden samt mellan olika åldersgrupper. Data om tillhandahållandet av omsorg i EU är ganska fragmenterade, och det saknas ett helhetsgrepp som behövs för att ta itu med de demografiska utmaningar som EU står inför med ett resulterande tryck på offentliga utgifter.

P.

Flera medlemsstater har svårt att tillhandahålla barnomsorgstjänster som matchar föräldrarnas behov, inbegripet ensamstående föräldrar (främst ensamstående mödrar), och människor har fortfarande svårt att förena familjeliv, privatliv och yrkesliv, särskilt kvinnor. Kvinnor över 45 års ålder betraktas ofta som icke fullvärdiga arbetstagare och har betydligt sämre arbetsvillkor än män, särskilt när de återvänder till arbetet efter mamma- eller föräldraledighet eller när de tvingas förena arbete med vård av närstående.

Q.

För att främja balansen mellan arbete och privatliv bör ett väl utformat system för omsorgsrelaterad ledighet med högkvalitativa, lättillgängliga omsorgstjänster till ett överkomligt pris tillhandahållas, och utgifterna för dessa tjänster bör anses ingå i infrastrukturinvesteringar. Sådana tjänster är en förutsättning för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, även när det gäller ledande befattningar inom forskning och utveckling.

R.

Skydd vid moderskap är en rättighet som måste upprätthållas fullt ut. Längre mammaledighetsperioder med fullständiga rättigheter och 100 procent lön bör bli verklighet.

S.

Rätten till lika lön för lika eller likvärdigt arbete garanteras inte alltid, inte ens när den är lagstadgad. Kollektivförhandlingar är viktiga för att jämställdhetsbrister på arbetsmarknaden ska kunna motverkas och övervinnas. Lönegapet mellan kvinnor och män i EU när det gäller timlön är 16 procent, även om detta varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Detta lönegap stiger till 40 procent när man beaktar sysselsättningsgraden och det totala deltagandet på arbetsmarknaden. Lönegapet mellan kvinnor och män leder bland annat till en 37 procents pensionsklyfta mellan kvinnor och män. När det gäller deltagandet på arbetsmarknaden arbetar 8 procent av männen i EU deltid, jämfört med 31 procent av kvinnorna, vilket avslöjar ihållande jämställdhetsbrister, vars bakomliggande orsaker måste åtgärdas.

T.

Även om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ökat finns det ihållande könsklyftor som kan försätta kvinnor i utsatta eller otrygga situationer. Skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män i EU uppgår till 11,6 procent (32). Kvinnor är underrepresenterade inom välbetalda sektorer och beslutsfattande positioner, och har oftare jobb som de är överkvalificerade för; en av fem kvinnliga arbetstagare i EU tillhör den lägsta lönegruppen, jämfört med en av tio män. En av konsekvenserna av lönegapet mellan kvinnor och män är en pensionsklyfta på 37 procent (33) – en situation som kommer att bestå i flera årtionden – och en ojämlik grad av ekonomiskt oberoende mellan kvinnor och män. Det krävs ambitiösa insatser för att överbrygga alla dessa klyftor.

U.

Kvinnors underrepresentation på arbetsmarknaden leder även till ett ojämlikt deltagande i beslutsfattande eller lönesättning och begränsar därför kvinnors möjligheter att förändra ekonomiska, politiska, sociala och kulturella strukturer. Vertikal och horisontell segregering i arbetslivet och diskriminerande metoder inom rekrytering och befordran är en av de främsta orsakerna till lönegapet mellan kvinnor och män. Könskvotering, varvade listor och efterföljande sanktioner i fall av förfaranden som brister i överensstämmelse eller funktion har visat sig vara effektiva åtgärder för att trygga jämställdhet och motverka ojämlika maktförhållanden.

V.

Det finns ett ekonomiskt argument för att kvinnor bör delta fullt ut i ekonomin, nämligen att sysselsättningsskillnaden mellan kvinnor och män kostar Europa 370 miljarder euro per år (34).

W.

Tillgång till omfattande och åldersanpassad information, sexual- och samlevnadsundervisning samt tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, däribland familjeplanering, preventivmetoder samt säker och laglig abort, är avgörande för att uppnå jämställdhet och utrota könsrelaterat våld. Kränkningar av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, bland annat förvägran av säker och laglig abortvård, är en form av våld mot kvinnor. Omfattande sexual- och samlevnadsundervisning samt flickors och kvinnors självständighet och förmåga att fatta fria och oberoende beslut om sina kroppar och liv är en förutsättning för deras ekonomiska oberoende och därmed för jämställdheten och utrotandet av könsrelaterat våld.

X.

Kvinnor har stått i främsta ledet i kampen mot covid-19-pandemin, och den rådande krisen inverkar i oproportionerlig grad på kvinnor och flickor samt på jämställdheten. Denna inverkan omfattar allt från en oroväckande ökning av könsrelaterat våld och trakasserier, ojämlik fördelning av ansvaret för oavlönat hushålls- och omsorgsarbete, begränsad tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter till massiva ekonomiska och arbetsrelaterade konsekvenser för kvinnor, i synnerhet hälso- och sjukvårdspersonal, anhörigvårdare och personal inom andra feminiserade och otrygga sektorer. Det krävs specifika åtgärder för att motverka detta. Återhämtningsprogram eller omställningsmedel bör fördelas på ett jämställt sätt. Åtstramningsåtgärder har tidigare visat sig vara skadliga för kvinnor, kvinnors rättigheter och jämställdheten.

Y.

Respekt för de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna, inbegripet jämställdhet, är en förutsättning för skapandet och spridandet av olika kulturella och utbildningsmässiga uttryck, eftersom alla kulturella och kreativa sektorer har betydande påverkan på våra trosuppfattningar, värderingar och uppfattningar i genusfrågor.

Z.

Kvinnor och flickor ställs inför flera hinder inom idrotten och utsätts inte bara för våld, utan även för diskriminering vad gäller lön, prispengar och arbetsvillkor, och är ofta underrepresenterade i styrelser för idrottsorganisationer och i medier.

AA.

Kvinnor utgör endast 34,4 procent av egenföretagarna i EU och 30 procent av nyföretagarna.

AB.

Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av fattigdom och social utestängning i Europa, i synnerhet ensamstående mödrar, kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor, kvinnor från landsbygdsområden och avlägset belägna områden, migrantkvinnor och kvinnor som tillhör etniska minoriteter. 15 procent av alla hushåll med barn i EU är hushåll med ensamstående föräldrar. I genomsnitt sköts 85 procent av dessa hushåll av ensamstående mödrar, och 2017 låg 47 procent av alla hushåll med ensamstående föräldrar i riskzonen för fattigdom eller social utestängning. Hemlöshet bland kvinnor är ett växande problem. Antidiskrimineringsdirektivet, som skulle ge ett utökat skydd genom en övergripande strategi, är fortfarande blockerat av rådet.

AC.

Jämställdhet och kvinnors deltagande i beslutsfattande är en förutsättning för en hållbar utveckling och en effektiv hantering av klimatutmaningarna för att åstadkomma en rättvis och jämlik omställning som inte lämnar någon på efterkälken. Klimatkrisen förvärrar jämställdhetsbristerna och gör det svårare att uppnå rättvisa mellan könen. Kvinnor upplever klimatförändringarnas konsekvenser på ett annat sätt, eftersom de är mer sårbara och av olika skäl utsätts för större risker och problem, som omfattar allt från ojämlik tillgång till resurser, utbildning, arbetsmöjligheter och markrättigheter till sociala och kulturella normer, stereotyper och kvinnors olika intersektionella erfarenheter. Alla klimatåtgärder måste innehålla ett jämställdhetsperspektiv och ett intersektionellt perspektiv. Kvinnors rättigheter måste stärkas för att minska klimatförändringarnas konsekvenser för kvinnor. Det måste skapas möjligheter för att underlätta för kvinnor att spela en viktigare roll i diskussioner och beslut om klimatförändringarna i egenskap av ledare, yrkesverksamma och tekniska förändringsagenter.

AD.

Kvinnor på landsbygden står inför många utmaningar, bland annat sämre levnadsstandard, mer begränsade sysselsättningsmöjligheter, relativ isolering från marknaderna, begränsad tillgång till infrastruktur, inbegripet landsbygdsinfrastruktur, offentliga tjänster och hälso- och sjukvård, tillgång till utbildning (inbegripet sexualundervisning) och information om utbildningsmöjligheter, och är underrepresenterade i beslutsfattande forum. Kvinnor är benägna att utföra osynligt arbete inom jordbruken på grund av avsaknaden av formell status för medhjälpande makar som gör att de får problem att få sitt arbete erkänt av de nationella systemen.

AE.

I EU lever 46 miljoner kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Denna siffra utgör nästan 60 procent av den totala befolkningen med funktionsnedsättning. De flesta funktionsnedsättningarna är åldersrelaterade.

AF.

Över hälften av alla kvinnor i arbetsför ålder med funktionsnedsättning är ekonomiskt inaktiva. Allvarlig materiell fattigdom hos kvinnor med funktionsnedsättning är högre än hos kvinnor utan funktionsnedsättning i alla medlemsstater.

AG.

Jämställdhetsindexet för 2019 visar att den bristande jämställdheten inom den digitala sektorn består och att det krävs ett könsperspektiv och en könsspecifik konsekvensbedömning i all politik som rör den digitala omvandlingen. Det är oerhört viktigt att överbrygga den digitala könsklyftan med bättre tillgång till teknik och internet för flickor och kvinnor. Kvinnor är en outnyttjad resurs inom framväxande områden, såsom digital teknik, AI och IKT, eftersom kvinnor utgör endast 16 procent av de åtta miljoner som arbetar inom IKT-sektorn i Europa. Andelen män som arbetar i den digitala sektorn är tre gånger större än andelen kvinnor. Att hjälpa fram fler kvinnor inom den digitala sektorn eller andra sektorer i framtiden är ytterst viktigt för att bekämpa löne- och pensionsklyftan mellan kvinnor och män och garantera kvinnors ekonomiska oberoende samt för att skapa nya sysselsättningsmöjligheter, även för grupper som normalt är utestängda från arbetsmarknaden. I detta avseende är det viktigt att kvinnors deltagande i digitalt entreprenörskap, naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt utbildning och arbete inom IKT uppmuntras. Genom att integrera fler kvinnor på den digitala arbetsmarknaden skulle den europeiska ekonomin kunna få en BNP-ökning på 16 miljarder euro. Bristande jämställdhet och diskriminering återkommer inom såväl utformning som inmatning och användning av artificiell intelligens (AI). Ofullständiga dataset och snedvridning kan skada hela resonemanget i ett AI-system och äventyra jämställdheten i samhället.

AH.

Det är ytterst viktigt att samla in könsuppdelade data för att synliggöra skillnader och skapa riktad politik och för en jämställdhetsinriktad syn i alla aktuella frågor, bland annat könsrelaterat våld, funktionsnedsättningar, cancer och sällsynta eller kroniska sjukdomar, klimatförändringarnas konsekvenser, digitala färdigheter samt naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Könsspecifika data saknas fortfarande inom olika områden av EU:s och medlemsstaternas politik.

AI.

Kvinnor är oproportionerligt underrepresenterade i nyhets- och informationsmedier. Den ojämlika framställningen av kvinnor och män i medier befäster stereotyper som påverkar hur man ser på kvinnor och män.

AJ.

Jämställdhetsintegrering, jämställdhetsbudgetering och könsspecifik konsekvensbedömning är viktiga verktyg för att uppnå jämställdhet inom alla EU:s politikområden. Jämställdhet behandlas inom EU-politiken genom olika fonder och instrument, och det är mycket viktigt att optimala synergieffekter mellan dessa möjliggörs. Det är särskilt viktigt att det vidtas socioekonomiska åtgärder i efterdyningarna av covid-19-hälsokrisen, bland inom ramen för EU:s återhämtningsplan.

AK.

Jämställdhetsstrategin för 2020–2025 och stärkt politik för jämställdhet på EU-nivå är avgörande för att säkerställa att effekterna av covid-19-krisen inte ökar klyftan mellan könen och att krisåtgärderna bidrar till att minska diskrimineringen av kvinnor.

AL.

Covid-19-krisen har även fått följder för sexarbetare, som löper en ökad risk för förlorad inkomst och fattigdom, och som fortsatt saknar ram och möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

AM.

Det är viktigt med enade åtgärder för uppåtgående konvergens och harmonisering av kvinnors rättigheter i Europa genom en stark pakt mellan medlemsstaterna, där man delar och förbinder sig till den mest ambitiösa lagstiftning och bästa praxis som för närvarande är i kraft i EU.

AN.

Det finns en kommissionsledamot som enbart ansvarar för jämlikhet och Europaparlamentet har ett utskott som särskilt ägnar sig åt kvinnors rättigheter och jämställdhet, men det finns ingen specifik rådskonstellation för jämställdhet, och de ministrar och statssekreterare som ansvarar för jämställdhet har inget dedikerat diskussionsforum.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

95.

96.

97.

98.

99.

100.

101.

102.

103.

104.

105.

106.

107.

108.

109.

110.

111.

112.

113.

114.

115.

116.

117.

118.

119.

120.

121.

122.

123.

124.

125.

126.

127.