19.11.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 412/4

---

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2014/C 412/04

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel  (2)

”MIEL DES CEVENNES”

EG-nr: FR-PGI-0005-01148 – 3.9.2013

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Beteckning

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.4. Andra produkter från djur (ägg, honung, diverse mjölkprodukter utom smör etc.)

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig

”Miel de Cévennes” är en typ av honung som bin framställer av blomnektar. Den förekommer i flytande, kristalliserad eller krämig form.

”Miel de Cévennes” kan vara följande:

—	Blandhonung: kännetecknas av att den domineras av en blandning från flera olika växter som är typiska för Cevennerna.

—	Sorthonung: — Ljunghonung: trädljung – Erica arborea, purpurljung – Erica cinerea, ljung – Calluna vulgaris. — Kastanjehonung. — Hallonhonung. — Björnbärshonung.

Fysikalisk-kemiska egenskaper:

—	Hydroximetylfurfuralhalten (HMF) uppgår till högst 15 mg/kg vid produktionsårets slut (mellan augusti och december, förutom för ljunghonung från Calluna vulgaris: mellan oktober och december).

—	Vattenhalten uppgår till högst 19 %, med undantag för ljunghonung från Calluna vulgaris som kan ha en vattenhalt på högst 21 %.

Pollenets egenskaper

Pollenspektrumet hos ”Miel de Cévennes” består av pollen från olika växter som finns i Cevennerna. Följande pollen fungerar som markörer för området: trädljung, purpurljung, ljung, äkta kastanj, mjölkört, hallon, maskros, björnbär, vitklöver. För varje honungssort ska minst en av dessa markörer kunna identifieras.

Pollen får inte samlas in från blommor på jordbruksgrödor som inte är specifika för Cevennerna såsom solros, raps, lusern och lavendel. Pollen från jordbruksgrödor eller lavendel får bara förekomma i form av enstaka pollen (mindre än 15 %).

I tabellen nedan anges pollenets egenskaper för var och en av honungssorterna:

Honungssort	Dominerande pollen > 45 %	Kompletterande pollen 15–45 %	Enstaka pollen < 15 %
Blandhonung	Äkta kastanj, fruktträd	Blåklint, äkta kastanj, trädljung, hallon, fruktträd, björnbär, esparsett	Akacia, gudaträd, blåklint, brakved, hundrova, ljung, klintar, tistelväxter, äkta kastanj, ek, tistel, cistusros, korgblommiga växter, skogskornell, rosenkronill, korsblommiga växter, mjölkört, purpurljung, trädljung, fruktträd, ginst, gamander, gräs, solvända, hästskoväppling, järnek, monke, åkervädd, murgröna, käringtand, binglar, kungsljus, senap, getapel, vallmo, tall, maskros, groblad, rapunkelklocka, trampört, stor ormrot, rhododendron, björnbär, esparsett, pil, väddklint, lundgamander, fetknopp, korsört, älggräs, fläder, timjan, lind, vitklöver, rödklöver, ärttörne, vicker, vinranka, blåeld
Ljunghonung
Trädljung (Erica arborea)	Trädljung	Trädljung, cistusros	Akacia, mandel, äkta kastanj, ek, cistusros, skogskornell, rosenkronill, korsblommiga växter, dorycnium, fruktträd, ginst, näveväxter, järnek, lavandula stoechas, käringtand, getapel, reseda, rosmarin, rosväxter, pil, timjan, vitklöver, ärttörne, olvon
Purpurljung (Erica cinerea)	Äkta kastanj	Björnbär	Vitlök, blåklint, harörter, ljung, ek, cistusros, tistel, korsblommiga växter, mjölkört, trädljung, purpurljung, fruktträd, ginst, gamander, gräs, solvända, monke, lavandula stoechas, murgröna, groblad, reseda, björnbär, rosväxter, esparsett, pil, lundgamander, timjan, lind, vitklöver, rödklöver, ärttörne, solros, blåeld.
Ljung (calluna vulgaris)	Äkta kastanj, ljung	Ljung, äkta kastanj, björnbär, vitklöver, älggräs	Astrar, smultronträd, malört, blåklint, hundrova, harörter, ljung, ek, klintar, tistelväxter, äkta kastanj, tistel, cistusros, korgblommiga växter, kornell, korsblommiga växter, mjölkört, purpurljung, hallon, fruktträd, ginst, näveväxter, gräs, solvända, hästskoväppling, järnek, monke, murgröna, liljeväxter, käringtand, vallmo, tall, maskros, groblad, stor ormrot, björnbär, pil, esparsett, väddklint, lundgamander, sarsaparill, älggräs, timjan, vitklöver, rödklöver, ärttörne, blåeld.
Kastanjehonung	Äkta kastanj	Ljung, björnbär	Akacia, gudaträd, getväppling, smultronträd, blåklint, brakved, harörter, ljung, klintar, tistelväxter, äkta kastanj, ek, tistel, cistusros, klematis, korgblommiga växter, kornvallmo, skogskornell, korsblommiga växter, dorycnium, silverbuskväxter, trädljung, purpurljung, erica vagans, fruktträd, ginst, gamander, gräs, solvända, järnek, balsamin, monke, åkervädd, lavendel, lavandula stoechas, prästkrage, murgröna, liljeväxter, käringtand, sötväppling, mynta, senap, myrtenväxter, getapel, olivträd, vallmo, tall, groblad, reseda, rhododendron, sumakväxter, rosmarin, björnbär, rosväxter, esparsett, pil, väddklint, lundgamander, timjan, lind, solros, vitklöver, rödklöver, ligusterväxter, ärttörne, vinranka, olvon, blåeld.
Hallon-/björnbärshonung	Hallon, björnbär	Björnbär, vitklöver, äkta kastanj	Akacia, gudaträd, vitsippa, malört, vit björnloka, blåklint, buxbom, ljung, blåklocka, nejlikväxter, safflorväxter, klintar, dvärgpalm, tistelväxter, äkta kastanj, kaprifol, cikoria, tistel, cistusrosväxter, cistusros, ek, korgblommiga växter, skogskornell, korsblommiga växter, cypressväxter, cytinus, mjölkört, lönn, trädljung, purpurljung, smultron, fruktträd, ginst, gamander, gräs, solvända, järnek, idegran, monke, åkervädd, murgröna, liljeväxter, käringtand, hästkastanj, vallmo, violer, tall, maskros, groblad, rapunkelklocka, stor ormrot, björnbär/hallon, rhododendron, sumakväxter, skräppväxter, esparsett, fackelblomster, pil, väddklint, backtimjan, älggräs, timjan, lind, vitklöver, rödklöver, ligusterväxter, ärttörne, vinranka.

Organoleptiska egenskaper

—   Blandhonung: Denna honung, som i allmänhet produceras på sommaren, innehåller en blandning av äkta kastanj och purpurljung och kännetecknas därför av varma och träiga toner med en mer eller mindre framträdande blommig ton. Aromen är träig, fräsch och blommig, med en karamellton och en mer eller mindre bitter avslutning. Då blandhonungen produceras på våren kan den komma att domineras av hallon, trädljung eller växter från vårängarna och rent av akacia. Den får då toner av karamell, kokt frukt eller blommor enligt den blomma som dominerar. Bitterheten är mycket svag eller saknas helt. Denna honung är mycket ljus eller kan skifta ända till mörkt kastanjebrun och bärnstensfärgad beroende på skördetidpunkt.

—   Honung av trädljung: Denna honung har en stark doft av brun karamell. Aromen påminner om doften av brun karamell, med en avslutande bitterhet som dröjer sig kvar mycket länge i munnen.

—   Honung av purpurljung: Denna honung doftar fräscht och påtagligt blommigt som av vissnade rosor. Aromen påminner starkt om den blommiga doften, och därpå om karamell med en fräsch ton som dröjer sig kvar mycket länge i munnen.

—   Ljunghonung: Denna honung är bärnstensfärgad, med en mörk eller mycket mörk nyans. Doften är träig och blommig, med inslag av färsk frukt. Aromen påminner om doften av färsk frukt och blommor och dröjer sig kvar. Den är svagt bitter. Honungens geléartade utseende är karakteristisk i flytande form.

—   Kastanjehonung: Denna honung har en varm och träig doft (av tannin, av varmt trä eller av fuktigt trä). Aromen påminner om doften med träiga toner och en kvardröjande bitterhet mot slutet.

—   Hallonhonung: Denna honung är klar, kristalliserad. Doften är mycket fruktig (som av kokta hallon). Aromen är mycket fruktig, syrlig.

—   Björnbärshonung: Denna honung är klar till bärnstensfärgat klar, och är ofta kristalliserad. Doften är fruktig (som av kokta frukter). Aromen är fruktig med en kvardröjande, markerad syrlighet.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter)

—

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

—

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Produktionsområdet motsvarar det område inom vilket biodlarna anlägger sina bigårdar för produktion av ”Miel de Cévennes”. Övriga moment: utvinning och förpackning får äga rum utanför det geografiska området.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.

—

3.7   Särskilda regler för märkning

Märkningen måste inbegripa följande:

—	Den beteckning som den skyddade geografiska beteckningen (SGB) gäller: ”Miel des Cévennes”.

—	Minimiuppgifter som ska ingå i märkningen: producentens namn, partinummer, vikt.

—	Kontrollorganets namn och adress efter uppgiften ”certifierad av”.

—	Symbolen för den skyddade ursprungsbeteckningen och/eller uppgiften skyddad ursprungsbeteckning.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det geografiska område där ”Miel de Cévennes” produceras består av följande kommuner:

Departementet Ardèche : Ailhon, Antraigues-sur-Volane, Les Assions, Astet, Banne, Barnas, Borne, Burzet, Chassiers, Genestelle, Gourdon, Joyeuse, Labastide sur Besorgues, Labégude, Lablachère, Largentière, Laurac en Vivarais, Laviolle, Mayres, Mercuer, Montpezat-sous-Bauzon, Montreal, Pereyres, Rosières, Le Roux, Saint-Andéol de Vals, Saint-Etienne-de-Boulogne, Saint-Joseph des Bancs, Saint-Laurent les Bains, Saint-Michel de Boulogne, Saint-Paul le Jeune, Vals les Bains, Les Vans.

Departementet Aveyron : St Jean du Bruel, Sauclières.

Departementet Gard : Alzon, Arre, Arrigas, Bessèges, Cendras, Colognac, Courry, Cros, Dourbie, Lasalle, Laval Pradel, Mialet, Molières-Cavaillac, Pommiers, Robiac-Rochessadoule, Saint-Florent sur Auzonnet, Saint-Julien de la Nef, Saint-Laurent le Minier, Saint-Paul la Coste, Saint-Roman de Codières, Saint-Sauveur de Camprieu, Saint-Sébastien d’Aigrefeuille, Les Salles-du-Gardon, Sumène, Thoiras, Trèves (delvis), Vabres.

Departementet Lozère : Altier, Bagnols-les-Bains, Bedoues, Le Bleymard, Cubières, Fraissinet de Fourques, Prévenchères, Saint-Julien du Tournel. Delar av följande kommuner: Florac, Fraissinet de Fourques, Gatuzières, Ispagnac, Lanuejols, Meyrueis, Saint-Etienne-du-Valdonnez, Saint-Laurent-de-Trèves, Vebron.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

Naturliga faktorer

Det geografiska område där ”Miel de Cévennes” produceras genomkorsas av en bergskedja som utgör Centralmassivets sydöstra gräns. Berggrunden har huvudsakligen sitt ursprung i den hercyniska bergskedjeveckningen. Området kännetecknas av en mycket varierad geologi som består av en mycket gammal berggrund med metamorf kalksten, ett mycket stort inslag av skiffer och gnejs, men även sandsten och glimmerskiffer.

Det geografiska område där ”Miel de Cévennes” produceras är en punkt där bergsklimatet möter Medelhavsklimatet. På den sida som gränsar åt Medelhavet präglas denna geografiska enhet dessutom av en inverkan från havet, vilket ger upphov till en viss klimatologisk komplexitet som främjar den biologiska mångfalden i området. Bergsklimatet återfinns över bergskammar och bland höglänta platåer samt på de sluttningar som kantar dessa.

Den mycket branta terrängformen ger upphov till mikroklimatiska effekter, med kontraster i fråga om temperatur och nederbörd som inverkar på växtlighetens utbredning inom området samt på blomningsperioderna.

Temperaturkontrasterna har anknytning till höjden över havet, men även till hur pass exponerad en plats är. I högbelägna områden är klimatet tempererat på sommaren och kallt på vintern. I dalgångarna är sommartemperaturerna högre (en skillnad på omkring 8 °C i förhållande till de årliga genomsnittstemperaturerna för högbelägna områden). Skillnaderna är stora också mellan de sluttningar som vetter åt söder respektive åt norr på grund av dalgångarnas djupa form.

Områdets geomorfologiska och klimatmässiga egenskaper främjar en karakteristisk vegetation som formats av jordbruksmetoderna:

—

I de lågbelägna bergsformationerna i de södra/sydöstra delarna av Cevennerna liksom i dalgångarna domineras vegetationen av ek, trädljung och cistusrosor på de torra och steniga sluttningarna. I dalgångarna, som har silikatberggrund, är landskapet öppet och domineras av örter och andra arter såsom käringtand, maskros, rapunkelklocka, ginst, klöver, vit och gul ceder och mjölkört, och här återfinns naturliga och uppodlade gräsmarker.

—

På medelhög höjd (från omkring 400 m ö h) domineras vegetationen av planterad skog med äkta kastanj, som breder ut sig över en stor del av Cevennernas dalgångar. Den omfattande planteringen av äkta kastanj i det geografiska området går tillbaka till gallo-romersk tid och tilltog ytterligare under medeltiden. På denna vegetationsnivå, men också högre upp på öppna ytor, återfinns arter som återetablerar sig såsom björnbär.

—	Ännu högre upp kännetecknas vegetationen av låga träd och hedar av purpurljung och ljung.

—	På den så kallade ”bergsvegetationsnivån” växer det bokskog (på mer än 900 m ö h) på de svala och fuktiga sluttningarna, och det finns stora områden med planterade lövträd och barrträd (olika slags gran, lärkträd) från 1800-talet. På denna bergsvegetationsnivå växer det även hallon.

—	På den nästan subalpina nivån, i synnerhet i höjd med Mont Aigoual, finns det naturliga gräsmarker med låg vegetation (klöver, arnica osv.).

Mänskliga faktorer

Framställningen av ”Miel de Cévennes” är en verksamhet med mycket gamla traditioner i bygden.

Olika skriftliga källor och vittnesmål styrker den traditionella produktionen av honung i denna bygd, med hjälp av kupor som skars ut direkt ur kastanjeträdens stammar: så kallade stamkupor, eller bruscs på den lokala dialekten i Cevennerna. Stamkuporna tillverkades lokalt och för att använda dem krävdes kännedom om framför allt hur man skördar och utvinner honung. Man fick dock inte särskilt mycket honung från kuporna. Denna tradition lever ännu kvar i minnet, vilket framgår av intervjuer med människor ur den äldre landsbygdsbefolkningen i Cevennerna. Fram till våra dagar har stamkuporna bevarats vid vissa jordbruksföretag för att vittna om den traditionella verksamheten, men de bidrar inte längre till den kommersiella biodlingen annat än som ett kulturarv.

Biodlarna har efter hand utvecklat en specifik yrkeskunskap om honungsproduktion, i synnerhet om var bikupornas ska placeras. Av ett samlingsverk med vittnesmål från biodlare framgår det att vissa platser är mer gynnsamma än andra (Revue du Parc national des Cévennes 1981) beroende på sol- och vindförhållanden, sluttningens höjd osv. Alla dessa anpassningar är kännetecknande för biodlingen i Cevennerna, där begränsningarna förvärras av bygdens specifika egenskaper. Det är i själva verket svårare att fastställa insamlingsområdet än i andra regioner, där det räcker att staka ut en omkrets på 3 km runt bikupan. Här måste biodlaren ta hänsyn till ett ofta oförutsägbart klimat, stora skillnader i exponering mellan olika dalgångar och den branta terrängformen med mycket djupa dalar.

Under de senaste årtiondena har gammal utrustning och äldre metoder ersatts med moderna kupor och biodlingen har fått ett uppsving efter en lång period av nedgång.

5.2   Specifika uppgifter om produkten

De specifika egenskaperna hos ”Miel de Cévennes” bygger på egenarten hos den flora som är karakteristisk för det geografiska området, som ingår i pollenspektrumet för hela den uppsättning honungssorter som produceras i det geografiska området. Ljung, mjölkört, trädljung, purpurljung, hallon, maskros, björnbär och vitklöver utgör de mest karakteristiska markörerna i ”Miel de Cévennes”. De kompletteras av äkta kastanj som finns som markör i majoriteten av honungssorterna, som dominerande eller kompletterande pollen.

Detta karakteristiska pollenspektrum får bara innehålla pollen från jordbruksgrödor eller lavendel i form av enstaka pollen (mindre än 15 %). Detta krav bidrar till anseendet för ”Miel de Cévennes” som en honung med mycket utpräglade drag, som skiljer sig starkt från den honung som produceras i det angränsande Provence.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

De specifika egenskaperna hos ”Miel de Cévennes” har sitt direkta ursprung i mångfalden hos Cevennernas flora. Denna mångfald beror på att det samtidigt förekommer klimatmässiga och geomorfologiska parametrar som är avgörande för de typiska flororna, vilka präglas av naturliga ljunghedar, mjölkört, hallon, maskros, björnbär och vitklöver samt äkta kastanj, det enda skogsbruket av större omfattning i bergsmassivet.

”Miel de Cévennes” är dessutom ett resultat av yrkeskunskapen hos de biodlare som har lärt känna bygdens egenart för att kunna producera honung med mycket utpräglade drag och med variationer beroende på de platser för utplacering och insamlingsområden som valts, varigenom den stora variationsrikedomen i fråga om blomningstider i Cevennerna tas tillvara.

”Miel de Cévennes” nämns i ett stort antal texter.

I verket Histoire de Montpellier, (G. Cholvy, 1984) nämns produkten i samband med den lokala handeln: ”efter detta avbrott återupptogs expeditionerna till Orienten, i synnerhet med honung från Cevennerna (’Miel de Cévennes’) och Corbières, olja…”.

Särdragen hos ”Miel de Cévennes” nämns i Revue du Parc national des Cévennes (1981), där det hävdas att de som älskar denna produkt ”inte äter lavendelhonung” eftersom dess smaker och aromer helt och hållet skiljer sig från ”Miel de Cévennes”.

”Miel de Cévennes” nämns ofta i texter om produkter från bygden, eller i texter som riktar sig till turister: Guide du Petit Futé 2012 (s. 36), GéoGuide Languedoc 2012, Guide Michelin Languedoc-Roussillon osv. Produkten framhålls på många webbplatser tillhörande turistbyråer i området eller i gränsen till området (Cévennes-Mont Lozère, Cévennes-Gorges du Tarn en Lozère, Cévennes.org, Cévennes-Méditerranée, Tourisme Gard, Cévennes Tourisme osv.).

”Miel de Cévennes” utgör sedan flera år tillbaka en helt egen kategori vid den regionala honungstävling som anordnas i Languedoc-Roussillon av den regionala jordbrukskammaren, vilket är ett bevis för dess anseende.

Produkten används som ingrediens och framhålls i recept hos konditorer och traktörer såsom Maison Papillon i Aveyron, som tillagar patéer som innehåller ”Miel de Cévennes”, firman Ickowicz i Bollène, som säljer små söta mandelbakverk (mini-financiers) som baseras på produkten, och Confiserie Violette et Berlingot i Lyon som erbjuder lakritskonfekt med ”Miel de Cévennes”.

”Miel de Cévennes” väljs av kända kockar som inbegriper produkten i sina menyer, t.ex. stjärnkocken Jérôme Nutile (restaurang Vatel i Nîmes), och framhålls på webbplatsen ”Militant du goût”, som drivs av kockar.

”Miel de Cévennes” eller produkter som framställs med utgångspunkt i ”Miel de Cévennes” säljs i mycket välkända parisiska delikattesaffärer såsom La maison du miel och La grande épicerie de Paris.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen

(Artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (3))

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCIGPMieldesCevennesV1.pdf

---

(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012.

(3)  Se fotnot 2.

---