Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2014/C 101/07)

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

”ΣΤΑΦΙΔΑ ΣΟΥΛΤΑΝΙΝΑ ΚΡΗΤΗΣ” (STAFIDA SOULTANINA KRITIS)

EG nr: GR-PGI-0005-01058-16.11.2012

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Beteckning

”Σταφίδα Σουλτανίνα Κρήτης” (Stafida Soultanina Kritis)

2.   Medlemsstat eller Tredjeland

Grekland

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.6 – Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig

”Stafida Soultanina Kritis” är torkade druvor (sultanrussin) som framställs uteslutande av Vitis vinifera L.

Produkten har följande egenskaper:

”Stafida Soultanina Kritis” förekommer i följande kvalitetsklasser:

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter)

Druvor av sorten Sultanina tillhörande arten Vitis vinifera L., som odlas på Kreta och skördas från mitten av augusti till mitten av september. Druvorna ska vara skördade på Kreta eftersom det varma, torra klimatet och de många soltimmarna ger druvor, och därefter sultanrussin, med högre sockerhalt. Torkningen kan dessutom inledas direkt efter skörden, vilket förhindrar skador som skulle uppstå om druvorna lösgjordes från klasen.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

—

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Druvorna odlas och bearbetas (omvandlas till sultanrussin) i det avgränsade geografiska området. För att råvaran (druvorna) inte ska försämras måste bearbetningen inledas omedelbart efter skörden och ska därför ske i det avgränsade geografiska området.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.

—

3.7   Särskilda regler för märkning

—

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Produkten får endast framställas på Kreta.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

Kreta ligger längst söderut i Europa. Det geografiska läget, klimatet och jordmånens morfologi och kvalitet är de främsta faktorerna bakom vinodlingens utveckling på ön. Det geografiska området har följande specifika egenskaper:

Den mänskliga faktorn är också viktig. Bruket att doppa druvorna i en alkalisk lösning innan de torkas är i hög grad avgörande för slutproduktens karakteristiska färg.

5.2   Specifika uppgifter om produkten

”Stafida Soultanina Kritis” kännetecknas av sin gyllene till bruna färg, sin höga sockerhalt och sin låga fukthalt. Den lägsta sockerhalten är 75 % och den högsta fukthalten 16 %.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

”Stafida Soultanina Kritis” är en särpräglad produkt vars egenskaper härrör från mark- och klimatförhållandena på Kreta. Skälet till ansökan om registrering som en skyddad geografisk beteckning är produktens kvalitet (sötma, fukthalt).

De kalkrika jordar som dominerar på Kreta ger plantor som växer bra, bär frukt tidigt och ger druvor av mycket god kvalitet eftersom de innehåller mer socker. Den sparsamma nederbörden och de många soltimmarna i juli–augusti, när druvorna mognar, inverkar gynnsamt på sockerhalten. Det är väl känt att regn under denna period leder till att sockret i druvorna späds ut, vilket påverkar deras kvalitet.

Färgen varierar från gyllene till brun och hänger samman med druvsorten (Sultanina), som har vitt fruktkött, och med det varma, torra vädret och de många soltimmarna när druvorna omvandlas till sultanrussin. Druvorna mörknar på grund av enzymer som blir inaktiva när sockerhalten ökar. De varma, torra förhållandena och bruket att doppa druvorna i en alkalisk lösning innan de torkas får till följd att vattnet snabbt försvinner samtidigt som sockerhalten ökar. Därmed upphör mörkfärgningen och sultanrussinen får sin karakteristiska färg.

Den låga relativa luftfuktigheten under sommarmånaderna (i genomsnitt högst 65 %) motverkar svampbildning på druvorna, och slutprodukten är därför fri från ochratoxiner och andra mykotoxiner. Luftfuktighetsförhållandena är också gynnsamma, särskilt under blomningsperioden (60–70 %), vilket säkrar en god skörd.

Sorten i fråga började få ekonomisk betydelse för Kreta efter 1922, när flyktingar från Mindre Asien kom dit och förde med sig sin odlingserfarenhet. Den ersatte successivt sorten Tachtas, som fram till dess använts för framställning av torkade druvor på Kreta. Strax efter flyktingarnas ankomst, när odlingen av Sultanina brett ut sig, inleddes produktionen av sultanrussin. Historiska uppgifter bekräftar att ”Stafida Soultanina” har varit en kretensisk kvalitetsprodukt sedan mellankrigstiden. Produkten vann två kvalitetspriser vid den tolfte och den sextonde Thessaloniki International Trade Fair, 1937 respektive 1951, vilket vittnar om dess exceptionella kvalitet och anseende. Vinodlingens stora omfattning ledde till att sammanslutningen för Sultaninaodlarkooperativ (Κοινοπραξίας Συνεταιριστικών Οργανώσεων Σουλτανίνας [ΚΣΟΣ]) bildades 1941. Skälen till att odlingen av Sultanina ökade så snabbt är i korthet de höga priser som kunde tas ut för produkterna före och strax efter andra världskriget, de utmärkta mark- och klimatförhållandena som var gynnsamma för vinodling, produktens förstklassiga kvalitet och det statliga prisstödet på 1960-talet.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (3))

http://www.minagric.gr/images/stories/docs/agrotis/POP-PGE/prodiagrafes_stafidaskritis151013.pdf

(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012.

(3)  Se fotnot 2.