MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Detta förslag till partnerskapsinstrument ersätter finansieringsinstrumentet för samarbete med industrialiserade och andra höginkomstländer och territorier[1] (nedan kallat instrumentet för samarbete med industriländer), som trädde i kraft 2007 och som har varit EU:s främsta verktyg för samarbete med utvecklade länder. Instrumentet har erbjudit en effektiv verktygslåda som gett möjlighet till en mångsidig och lämplig respons för att bredda och fördjupa samarbetet med 17 länder (industrialiserade länder med höginkomstterritorier i Nordamerika, Asien-Stillahavsområdet och Gulfregionen). Det har nyligen utvidgats till att omfatta utvecklade länder genom antagandet av kommissionens förslag om ändring av instrumentet. Eftersom instrumentet löper ut i slutet av 2013 behövs dock ett nytt finansieringsinstrument.

Sedan förordningen för ovan nämnda instrument trädde i kraft har vi i synnerhet blivit vittne till framväxten av ekonomier som Indien, Kina och Brasilien, som nu spelar en allt viktigare roll inom internationell ekonomi och handel, i multilaterala forum (FN och G-20) och när det gäller att möta globala utmaningar. Utveckling och fattigdomsminskning är fortfarande en viktig fråga för dessa länder, men de är på väg att lämna statusen som utvecklingsländer. För att stödja sin egen ekonomiska återhämtning har EU ett strategiskt intresse av att stimulera trovärdiga insatser från dessa länder att på ett tillfredsställande sätt möta globala utmaningar såsom klimatförändringen.

EU har också utvecklat avtal med bred bas med viktiga partner och framväxande ekonomier för att ta upp bilaterala frågor och frågor med en global dimension. Tillämpningen av dessa instrument (dvs. överenskommelser, deklarationer, handlingsplaner osv.) kräver ett särskilt finansieringsinstrument som ger EU möjlighet att främja sina intressen effektivt i hela världen och att hantera globala frågor när det behövs.

Dessutom har ett stort antal faktorer gjort det nödvändigt med ett instrument som är anpassat till den nya situationen, till exempel utvecklingen av EU:s förbindelser med Ryssland, finanskrisen med åtföljande nya utmaningar för världsekonomin och den ekonomiska ordningen, det ökande ömsesidiga beroendet mellan EU och dess viktigaste partner, de förändrade handelsmönstren, det civila samhällets och företags- och handelsgemenskapernas växande roll både i EU och i partnerländer, som kräver en intensifiering av dialog, integration och utbyten. Det finns ett växande behov av att möta sociala utmaningar (det ojämna genomslaget för globaliseringens fördelar och de omfattande konsekvenserna av den ekonomiska nedgången för konsumtion, inkomster och nya arbetstillfällen), samt utmaningarna i samband med miljön och klimatförändringen. I detta sammanhang har det blivit nödvändigt att inrätta ett nytt instrument till följd av de framväxande ekonomiernas alltmer framträdande roll, bland annat när det gäller handel och samarbete mellan utvecklingsländer, behovet av att kombinera utvecklingsstöd, handelsinstrument, företagsdialog, infrastruktur- och teknikutveckling och investeringar för att stödja en smart tillväxt för alla, handelsintegration, utveckling av den privata sektorn, social sammanhållning samt reform- och moderniseringsprogram.

I dagsläget har EU inget instrument som verkligen skulle göra det möjligt att samarbeta med framväxande ekonomier inom områden som har att göra med främjande av EU:s kärnintressen och gemensamma globala utmaningar (såsom klimatförändringen eller behovet att främja hållbar utveckling på alla nivåer).

Även om instrumentet för samarbete med industriländer har utvidgats till att omfatta utvecklade länder genom antagandet den 1 december 2011 av kommissionens förslag om ändring av instrumentet har det en begränsat räckvidd.

Det föreslagna partnerskapsinstrumentet är utformat för att komma förbi denna begränsning av EU:s möjligheter till ett så effektivt internationellt engagemang som möjligt. Instrumentet skulle fylla det tomrum som beskrivs ovan och bland annat ge EU möjlighet att driva frågor utanför utvecklingssamarbete med globala aktörer och dessutom att vid behov försvara EU:s centrala intressen globalt med vilket som helst av partnerländerna. Det skulle också kunna ligga till grund för nya förbindelser med de länder som inte längre omfattas av det bilaterala utvecklingsbiståndet.

I synnerhet ska instrumentet syfta till följande:

(a) Genomföra den internationella dimensionen av Europa 2020-strategin genom att stödja EU:s partnerskapsstrategier för bilateralt, regionalt och interregionalt samarbete, genom att främja politisk dialog och utveckla gemensamma strategier och reaktioner på globala utmaningar såsom energitrygghet, klimatförändringen och miljön.

(b) Förbättra marknadsåtkomsten och utveckla handel, investeringar och affärsmöjligheter för europeiska företag, särskilt små och medelstora företag, med hjälp av ekonomiska partnerskap och företags- och regleringssamarbete.

(c) Arbeta för en bred förståelse av och synlighet för unionen och dess roll på världsscenen genom offentlig diplomati, utbildningssamarbete och akademiskt samarbete samt upplysningsverksamhet för att främja EU:s värderingar och intressen.

Partnerskapsinstrumentet kommer därför att främja EU och gemensamma intressen och ge Europa 2020-strategin global räckvidd genom att agera effektivt och flexibelt i förhållande till samarbetsmål som definieras utifrån EU:s förbindelser med partnerländer och genom att ta upp globala utmaningar. Det kommer att ha en global räckvidd med särskild inriktning på strategiska partner och framväxande ekonomier. Ingen obligatorisk klassificering av utgifter som officiellt utvecklingsstöd kommer att användas, men en sådan klassificering bör förbli möjlig, särskilt för EU:s handelsrelaterade bistånd. Tilldelningen av medel för perioden 2014-2020 är 1 131 miljoner euro.

Partnerskapsinstrumentet kommer att vara en integrerad del av hela den arkitektur för finansieringsinstrument för yttre åtgärder som kommer att byggas upp kring fyra huvudkapitel: ett politikbaserat kapitel som främst syftar till samarbete med partnerländer inom och utanför budgeten, ett som gäller arbete med övergripande prioriteringar och värderingar, mänskliga rättigheter och demokrati, ett om humanitärt bistånd och civilskydd och slutligen ett om krishantering och förebyggande av kriser.

En av de viktigaste prioriteringarna för Europa 2020-strategin är att återställa en tillväxt som är förenlig med Europas vision för en framtid med låga koldioxidutsläpp och hållbara utvecklingsmål. Agendan tar hänsyn till att snabbväxande ekonomier med en växande medelklass kommer att spela en avgörande roll i att upprätthålla Europas export av varor och tjänster där EU har en konkurrensfördel. Den framtida klimatpolitiken (eller avsaknaden av en sådan politik) i Kina, Indien, Brasilien och Förenta staterna kommer t.ex. att ha stor inverkan såväl på framtida konkurrenskraft, FoU och forskningssamarbete i dessa regioner som på den internationella handeln. Det ligger i EU:s intresse att verka för maximal anpassning och samarbeta så mycket som möjligt. Partnerskapsinstrumentet bör fungera som ett starkt stöd för handelspolitiken[2], särskilt när det gäller strategiska ekonomiska partner. Stödet för de europeiska företagens marknadsåtkomst kommer att komplettera åtgärder som finansieras inom ramen för programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag.

De framväxande ekonomierna spelar en allt viktigare roll som ansvariga partner vid hanteringen av globala utmaningar i skuggan av den pågående ekonomiska krisen. EU erkänner vikten av de framväxande ekonomiernas ökande ansvar i förhållande till de minst utvecklade länderna och andra utvecklingsländer. Kritiska områden som fattigdoms­minskning, konkurrenskraft och liberalisering av handeln, miljön, klimatförändringen, energi, hållbar utveckling, anständigt arbete, inbegripet respekt för grundläggande arbetsnormer och dialogen mellan arbetsmarknadens parter, främjande av digital kompetens, digitala färdigheter och digital integration, pandemier, cybersäkerhet, terrorism och organiserad brottslighet, inbegripet piratkopiering, kan bara hanteras på internationell nivå. Mot bakgrund av den allt snabbare globaliseringen måste den interna agendan för att säkerställa hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa och EU:s allmänna interna politik stödjas med lämpligt externt finansiellt bistånd. Denna yttre dimension av den interna politiken bör förbättra enhetligheten och samstämmigheten mellan EU:s yttre åtgärder, samtidigt som man undviker dubbelarbete och ökar effekterna.

Partnerskapsinstrumentet kommer därför att prioritera stöd till andra områden inom EU:s utrikespolitik, såsom handel, och den yttre dimensionen av EU:s politik på områdena klimatförändring, miljö, energi, transport, sysselsättning och sociala frågor samt IKT. Integrationen av klimatet och klimatmålen kommer att vara särskilt relevant för partnerskapsinstrumentet när det gäller åtgärder för att främja politisk dialog med industriländer och tillväxtekonomier.

Resurseffektiviteten kommer att vara avgörande för att upprätthålla en ekonomisk tillväxt som är hållbar i förhållande till miljöbegränsningarna. EU antar en strategi för resurseffektivitet som ett av flaggskeppsinitiativen inom ramen för Europa 2020-strategin. Detta kommer att påverka EU:s normer men kan bli verkligt effektivt endast om resurseffektiva metoder införs av alla större ekonomier. De framväxande ekonomierna har möjlighet att hoppa över de ohållbara mönster för konsumtion och produktion som de flesta EU-länder och andra avancerade ekonomier har gått igenom i samband med sin industrialisering, och det ligger i högsta grad i EU:s intresse att hjälpa dem göra det.

De framväxande ekonomierna, särskilt Indien och Kina, har dock också mycket stora befolkningsgrupper som lever i total fattigdom och är beroende av friska ekosystem med rent vatten och produktiva hav och skogar för att överleva. Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina har å sin sida en enorm biologisk mångfald. Dessa ekonomier formar också resursutnyttjandet i övriga utvecklingsländer, särskilt i de fattigare av dessa. Samarbete när det gäller att skydda ekosystem och förvalta dem på ett hållbart sätt ligger i både EU:s och dess partnerländers intresse.

Det krävs dialog och praktiskt samarbete med de viktigaste globala energiproducenterna och -konsumenterna för att hantera utmaningarna med att säkra EU:s energitillgång, särskilt med tanke på att vi blir alltmer importberoende. Samtidigt ska en ny agenda som ger låga koldioxidutsläpp, en hållbar energipolitik, öppenhet och förutsägbarhet på de globala energimarknaderna och tekniskt samarbete främjas.

Ett antal länder har inte längre behov av bilateralt utvecklingsbistånd utan söker istället nya samarbetsformer. För att förbli en strategisk partner inom teknik och innovation och ledande när det gäller globala standarder måste EU kunna upprätta partnerskap inom dessa områden som bygger på ett ömsesidigt intresse.

Den yttre dimensionen av EU:s interna politik kommer därför att integreras helt i programplaneringen av partnerskapsinstrumentet. Inom sin begränsade finansieringsram kan instrumentet komplettera den yttre dimension av den interna politik som genomförs inom andra EU-program (såsom åtgärder inom Horisont 2020-ramprogrammet för forskning och innovation, programmet för konkurrenskraft för små och medelstora företag, inbegripet samarbetet om turism, EU-fonden för asyl och migration och fonden för inre säkerhet, samt Erasmus för alla-programmet) för att undvika dubbelarbete. Det kan också stödja andra områden inom EU:s utrikespolitik, till exempel handel. Under hela programplaneringsfasen, medan principerna för differentiering och koncentration integreras, kommer hänsyn att tas till samstämmigheten med och komplementariteten till andra geografiska instrument för yttre åtgärder.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Europeiska kommissionen anordnade ett offentligt samråd om den framtida finansieringen av EU:s yttre åtgärder mellan den 26 november 2010 och den 31 november 2011. Processen byggde på ett onlinefrågeformulär som åtföljdes av ett bakgrundsdokument, ”Vilken finansiering av EU:s yttre åtgärder efter 2013?”, som utarbetats av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

Huvuddelen av deltagarna (ca 70 %) bekräftade att det ekonomiska stödet från EU gav ett betydande mervärde inom de politikområden som stöds av EU:s finansieringsinstrument för yttre åtgärder[3]. Många nämnde EU-mervärdet som den huvudsakliga drivkraften inför framtiden: de ansåg att EU bör utnyttja denna relativa fördel – som har samband med dess globala närvaro, breda sakkunskap, övernationella karaktär och roll som främjare av samordning – och stordriftsfördelarna.

Nästan alla deltagare (92 %) stödde en mer differentierad strategi som kan anpassas till de stödmottagande ländernas situation, baserat på sunda kriterier och effektiv datainsamling, och som kan användas som ett sätt att öka verkningarna av EU:s finansieringsinstrument.

Åsikterna gick isär när det gällde förenkling av instrumentet och balansen mellan geografiska och tematiska instrument. Många befarade att det minskade antalet tematiska EU-program skulle leda till en minskning av det sammanlagda belopp som finns tillgängligt för tematiska åtgärder och efterfrågade i stället en förenkling av reglerna för åtkomst till och genomförande av tematisk finansiering. Större geografisk flexibilitet för EU-instrumenten stöddes av en betydande majoritet av deltagarna som ett sätt att möte interregionala utmaningar.

När de ombads prioritera olika områden av intresse nämnde de flesta berörda parter ”makroekonomisk och ekonomisk stabilitet”, ”ekonomisk tillväxt” och ”främjande av handel och investeringar” följt av ”energi”, ”resurseffektivitet och klimatförändring” och ”sysselsättning och sociala frågor (inbegripet tillväxt och anständigt arbete)”.

En övervägande majoritet av deltagarna i enkäten höll också med om att den privata sektorn är den främsta drivkraften för ekonomisk utveckling och därmed i hög grad bidrar till en hållbar tillväxt. Därför förespråkade de ett ökat engagemang från EU med näringslivet som partner i EU och i tredjeländer för att i ökande grad involvera den privata sektorn – både ekonomiskt och i kunskapsinsamling – som drivkraft för hållbar utveckling.

Många höll med om att gemensam programplanering och samfinansiering med medlemsstaterna skulle kunna göra EU:s yttre åtgärder mer verkningsfulla och samstämmiga, förenkla utbetalningen av bistånd och minska de totala transaktionskostnaderna.

När det gäller resultatutvärderingen var enigheten stor om att en starkare inriktning på övervakning av verksamheter under genomförandet av projekt och program i kombination med fortsatt förenkling av reglerna för extern finansiering skulle vara effektivt för att säkerställa att EU:s yttre instrument har förväntad verkan.

Många berörda parter var positiva till att intensifiera informations- och kommunikationsverksamheterna för att höja EU:s profil när det gäller extern finansiering, särskilt i stödmottagande länder. EU:s synlighet verkar dock förbättras mer av en effektiv politik, effektiva strategier och ökad närvaro i tredjeländer än av att mer satsas på kommunikation. Även tanken på att stärka EU:s samordnande roll bland andra givare och att säkra att genomförandepartner ser till att EU:s finansiering blir mer synlig fick ett starkt stöd.

Innan detta förslag till partnerskapsinstrument överlämnades övervägde kommissionen fyra alternativ: avbryta instrument för samarbete med industriländer och territorier, inte göra några ändringar, ändra instrumentet för utvecklingssamarbete så att kostnader som inte har samband med officiellt utvecklingsbistånd blir tillåtna eller införa ett nytt instrument som bygger på instrumentet för samarbete med industriländer samt kommissionens förslag om ändring av förordningen för det instrumentet (nedan kallat ICI+).

Efter en noggrann utvärdering bedömdes varken ett avbrytande av instrumentet eller att låta läget vara oförändrat vara politiskt rimliga lösningar. En begränsning till enbart åtgärder för fattigdomsminskning eller att behålla detta enda fokus för samarbete med framväxande ekonomier skulle på ett konstlat sätt begränsa EU:s yttre åtgärder och innebära att EU:s kärnintressen försummades.

Alternativet att ändra instrumentet för utvecklingssamarbete så att kostnader som inte har samband med officiellt utvecklingsbistånd blir tillåtna skulle ha fördelen att säkerställa geografisk samstämmighet (ett instrument per land), men de svårigheter det skulle innebära att förvalta ett instrument med två vitt skilda mål betraktades som en påtaglig hämsko.

Konsekvensbedömning

Ekonomiska aspekter:

Införande av ett nytt partnerskapsinstrument skulle ge EU nya möjligheter att främja sina företag (särskilt små och medelstora företag) och produkter. Det skulle kunna stödja EU-företagande i tredjeländer och ge EU incitament till konkurrenskraft och innovation som skulle komplettera de åtgärder som finansieras inom ramen för programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag och Horisont 2020 (forskning och innovation). Det skulle kunna stödja EU:s internationella handel och investeringar, vilket i sin tur skulle kunna underlätta utländska investeringar i EU. Det skulle också ha betydelse för handel och samarbete mellan utvecklingsländer genom att främja ansvarsfulla metoder för handel hos EU:s partner i tredjeländer, särskilt fattigare utvecklingsländer. Många samarbetsområden skulle kunna inbegripas, bland annat klimatförändringen, energi[4], miljön, anpassning av tekniska bestämmelser och standardisering, företags samhällsansvar, immateriella rättigheter, skydd av personuppgifter, bästa praxis för ekonomi, handel, investeringar, skatter, finansiella frågor och turism. Detta skulle kunna stärka EU:s ekonomiska säkerhet och skapa nya arbetstillfällen, vilket i slutänden skulle bidra till ekonomisk tillväxt. Det nya instrumentet skulle främja välutvecklade former av ekonomiskt samarbete mellan EU och partnerländerna. I detta sammanhang skulle instrumentet göra det möjligt för EU att se till att utformning och genomförande av politik och program tar tillräcklig hänsyn till miljö, hållbar energi, samhället, sysselsättning och andra välfärdsfrågor.

Sociala aspekter:

Genom att tillnärma EU:s och dess medlemsstaters finansieringsinstrument och genom att stödja gemensamma verksamheter med andra bilaterala och multilaterala givare skulle det nya instrumentet kunna ha stor inverkan på samhällsväven i framväxande ekonomier. Det skulle kunna stödja reformer av välfärdssystemen, nationell sysselsättningspolitik, nationell politik för kompetensutveckling och utbildning, program för kapacitetsuppbyggnad för forskning och innovation, utbildning samt åtgärder för att stärka de nationella skyddsnäten. Genom att skapa fler ”gröna” arbetstillfällen skulle det öka inkomsterna och stärka strategierna för social sammanhållning och fattigdomsminskning på nationell nivå. I detta avseende skulle instrumentet bidra till ett framgångsrikt genomförande av den internationella sociala dagordning som förespråkas av FN:s internationella arbetsorganisation och G8/G20.

Miljö:

EU:s partnerskap inom ramen för det nya instrumentet skulle syfta till att stimulera och stödja tillväxt och långsiktig miljömässig hållbarhet. I detta avseende förväntas det nya instrumentet spela en nyckelroll genom att stödja både EU:s och partnerländernas miljö- och klimatrelaterade åtgärder och politiska dialoger. Instrumentet skulle kunna stödja en företagsmodell med låga koldioxidutsläpp genom incitament för den europeiska privata sektorn. Genom att bygga på lyckade resultat från FN:s COP-16-konferens i Cancún om klimatförändringen skulle instrumentet kunna användas för att hjälpa EU-företag utveckla effektivare policyer med låga kostnader för att uppnå miljömål i partnerländerna. Det skulle dessutom hjälpa partnerländerna att dra full nytta av miljöfördelar, ekologiska fördelar och energieffektivitet. Det skulle främja övergången till en grön och resurseffektiv ekonomi. Den ökande efterfrågan på varor i framväxande ekonomier innebär att det finns behov av att främja utbyte av bästa praxis inom den privata sektorn och när det gäller att göra upphandlingspolitiken grönare. Instrumentet skulle kunna tillåta samarbete i syfte att få en bättre förståelse av de ekonomiska och sociala kostnaderna för förlust av biologisk mångfald och förstörelse av ekosystem i länder av global betydelse.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Vid de diskussioner som fördes av den lagstiftande myndigheten om kommissionens förslag om ändring av förordningen för finansieringsinstrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (KOM(2009) 197) och efter Lissabonfördragets ikraftträdande har en samsyn uppnåtts mellan de tre institutionerna om att använda artikel 207.2 och 209.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att genomföra verksamheter utanför utvecklingssamarbete i utvecklingsländer. För ”andra länder än utvecklingsländer”, används artikel 212.2 i EUF-fördraget.

Enligt överenskommelsen skulle därför det föreslagna partnerskapsinstrumentet bygga på en kombination av följande tre artiklar i EUF-fördraget: 212.2, 207.2 och 209.1.

EU har många internationella överenskommelser med partnerländer i hela världen som vida överträffar vad de enskilda medlemsstaterna kan åstadkomma på egen hand och ger unionen inflytande inom alla områden som berörs av internationella förbindelser. Med 27 medlemsstater som verkar inom ramen för en gemensam politik och gemensamma strategier har EU den kritiska massa som behövs för att möta globala utmaningar. EU har också ett unikt utgångsläge när det gäller att främja sina normer och standarder och omvandla dem till globala standarder genom internationellt samarbete.

Det föreslagna partnerskapsinstrumentet kommer att erbjuda ett större mervärde än det befintliga eftersom det innefattar Europa 2020-strategin, som bygger på samarbete inriktat på grön tillväxt och i högre grad betonar EU:s intresse av samarbete med framväxande ekonomier och industriländer och har ett starkare fokus på att förbättra klimatet för företagande, investeringar, handel, forskning och innovation. Inom ramen för instrumentet bör en föregripande agenda av ömsesidigt intresse med partnerländerna utarbetas, med särskilt fokus på EU:s strategiska partner.

Det nya partnerskapsinstrumentet skulle också innebära att EU bättre uppfyller sina åtaganden till tredjeländer med vilka det har ingått partnerskap och samarbets- eller ramavtal. Det skulle ge EU:s yttre politik trovärdighet och enhetlighet genom en koppling av EU:s värderingar och intressen till specifika samarbetsinsatser. Inom ramen för dessa överenskommelser skulle partnerskapsinstrumentet också kunna fungera som katalysator för gemensamma projekt mellan EU och medlemsstaterna, eftersom EU och medlemsstaterna är bundna av överenskommelserna. Slutligen skulle partnerskapsinstrumentet stödja EU:s regionalpolitik och bilaterala politik, parallellt med EU:s åtaganden i samband med regionala och internationella samarbetsprocesser och samarbetsorgan.

EU:s ekonomiska samarbetsverksamhet, dialog med näringslivet och andra former av yttre ekonomiska åtgärder skulle kunna vara ett kraftfullt utrikespolitiskt verktyg. Det ekonomiska samarbetet skulle kunna bidra till att öka EU:s yttre synlighet och inflytande. Detta skulle i sin tur stödja Europas ambition att bli en viktig ekonomisk och politisk aktör på den internationella scenen, både bilateralt och i multilaterala organ som G-20.

Vidare skulle gemensamma åtgärder mellan EU och medlemsstaterna kunna genomföras lättare och oftare och innovativa sätt att mobilisera resurser kunna förbättras med det nya partnerskapsinstrumentet jämfört med situationen i dag med instrumentet för samarbete med industriländer. Mer medel kommer att finns tillgängliga för samfinansieringsinsatser i samarbete med medlemsstaterna om bilateralt bistånd eller med finansinstitutioner eller finansmyndigheter. Fleråriga program skulle tillåta en mer strukturerad och integrerad verksamhet. Offentlig-privata partnerskap skulle bli lättare att uppnå, med flera berörda parter från det europeiska näringslivet. Även en blandning av bidrag och lån skulle kunna bli ett föredraget alternativ i tillämpliga fall.

Val av regleringsform

Kommissionen anser att en utökning av tillämpningsområdet för instrumentet för utvecklingssamarbete till åtgärder som inte har samband med utveckling skulle innebära en risk för motsättningar mellan olika mål och betydande fördröjningar av beslut och genomförande. Kommissionen rekommenderar att ett enda nytt, globalt instrument skapas med ett väldefinierat urval av verksamheter och fokus på att försvara EU:s kärnintressen och möta globala utmaningar. Kommissionen rekommenderar därför att ett nytt instrument föreslås.

Det bästa alternativet ansågs vara att lägga fram ett förslag till ett nytt instrument. Det finns bred enighet om att bygga vidare på den befintliga uppsättningen finansieringsinstrument, även om hänsyn måste tas till de institutionella förändringar som har ägt rum på grund av Lissabonfördraget. Enligt detta alternativ skulle instrumentets aktuella struktur, som både berörda parter och EU:s medlemsstater anser är relevant och lämplig, förbli oförändrad. Ett nytt partnerskapsinstrument med global räckvidd och riktade mål kommer att bidra till en genomgripande anpassning av befintliga metoder för att utforma politik, planera program och uppnå resultat.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

De finansiella anslagen för genomförandet av partnerskapsinstrumentet under perioden 2014–2020 ska uppgå till 1 131 miljoner euro i löpande priser. Denna summa är förenlig med rubrik 4 ”Europa i världen” i den föreslagna budgetramen för 2014–2020.

För att i enlighet med EU:s mål för yttre åtgärder säkerställa förutsägbarheten i finansieringen av högre utbildning i tredjeländer, kommer medlen inom programmet ”Erasmus för alla” att tilldelas på grundval av två fleråriga anslag för fyra respektive tre år. Denna finansiering kommer att återspeglas i den fleråriga vägledande programplaneringen för partnerskapsinstrumentet, i linje med fastställda behov och prioriteringar hos länderna i fråga. Anslagen kan ses över om stora oförutsedda omständigheter eller betydande förändringar i de politiska förutsättningarna skulle komma att påverka EU:s utrikespolitiska prioriteringar. Vid användningen av dessa medel gäller bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [--] om inrättandet av ”Erasmus för alla”[5].

5.           ÖVRIGT

Förenkling

En av kommissionens prioriteringar i denna nya förordning är, liksom i andra program inom ramen för den fleråriga budgetramen, att förenkla regleringsmiljön och underlätta åtkomsten till EU-bistånd för partnerländer och partnerregioner, det civila samhällets organisationer osv. i den mån dessa eftersträvar denna förordnings mål.

Den nya förordningen om ett partnerskapsinstrument skulle göra det möjligt att anta genomförandeåtgärder snabbare och därmed ge större utrymme för samarbete. Dessutom kommer ändringen av budgetförordningen, som är särskilt genomgripande när det gäller de särskilda bestämmelserna om yttre åtgärder, att göra det lättare för det civila samhällets organisationer och små och medelstora företag att delta i finansiering av program, t.ex. genom förenkling av regler, sänkta kostnader för deltagande och snabbare förfaranden för beviljande. Kommissionen har för avsikt att genomföra denna förordning med ett nytt, flexibelt förfarande i enlighet med den ändrade budgetförordningen.

Genomförandebestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning [--] om gemensamma regler och förfaranden för genomförande av unionens instrument för yttre åtgärder.

2011/0411 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 207.2, 209.1 och 212.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1) Denna förordning är ett av de instrument som direkt understödjer Europeiska unionens yttre politik. Det kommer att ersätta Europaparlamentets och rådets förordning nr 1934/2006 av den 21 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier[6].

(2) Under det senaste årtiondet har gemenskapen konsekvent stärkt sina bilaterala förbindelser med ett stort antal industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier i olika delar av världen, främst i Nordamerika, Östasien och Australasien, men även i Sydostasien och Gulfregionen.

(3) Sedan 2007 har unionen dessutom stärkt och fördjupat sitt samarbete och partnerskap med utvecklings- och övergångsländer i Asien, Centralasien och Latinamerika och med Irak, Iran, Jemen och Sydafrika enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete.

(4) Samarbetet inom ramen för de geografiska program med utvecklingsländer, territorier och regioner som fastställs genom instrumentet för utvecklingssamarbete är begränsat till finansiering av åtgärder som utformats för att uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

(5) Förberedande åtgärder såsom dialog med näringslivet, främjande av handel och forskningsutbyten genomfördes för att stärka och fördjupa samarbetet inom områden utanför tillämpningsområdet för instrumentet för utvecklingssamarbete med Indien och Kina och med medelinkomstgruppen av länder i Asien och Latinamerika.

(6) Vidare har unionen stärkt sina bilaterala förbindelser med andra utvecklingsländer med medelinkomster i Asien och Latinamerika vars betydelse är på väg att öka genom att utöka samarbetspartnerskapet och den politiska dialogen till områden och ämnen utanför utvecklingssamarbete. Även när det gäller Ryssland har förbindelserna utvecklats, bland annat genom partnerskapet EU–Ryssland för modernisering, vilket sätter fokus på Rysslands betydelse som strategisk partner för EU, både för bilaterala förbindelser och för internationella frågor.

(7) Det ligger i unionens intresse att fördjupa sina förbindelser med partner som spelar en allt viktigare roll i den internationella ekonomin och handeln, inom handel och samarbete mellan utvecklingsländer, i multilaterala forum (inbegripet finansministrarna och centralbankscheferna i G-20), i global styrning och i hantering av globala utmaningar. EU behöver bygga upp heltäckande partnerskap med nya aktörer på den internationella arenan för att kunna främja en stabil internationell ordning för alla, eftersträva globala kollektiva nyttigheter, försvara unionens kärnintressen och öka kunskapen om unionen i dessa länder.

(8) EU behöver ett finansiellt instrument med global täckning som tillåter finansiering av åtgärder som kanske inte kan betraktas som officiellt utvecklingsbistånd men som är av stor betydelse för att fördjupa och befästa EU:s förbindelser med de berörda partnerländerna, särskilt genom politisk dialog och utveckling av partnerskapet.

(9) Trots den särskilda inriktningen på globala aktörer bör denna förordning ha hela världen som tillämpningsområde för att möjliggöra samarbetsåtgärder med utvecklingsländer där unionen har betydande intressen i enlighet med denna förordnings mål.

(10) I Europa 2020-strategin[7] tar unionen upp sitt fortsatta åtagande att främja sin interna och yttre politik med smart och hållbar tillväxt för alla som sammanför de tre pelarna: ekonomi, samhälle och miljö.

(11) Unionens åtagande gentemot sina partner i hela världen är att främja anständigt arbete för alla, parallellt med ratificering och effektiv tillämpning av internationellt erkända arbetsnormer och multilaterala miljööverenskommelser.

(12) Särskilt bekämpning av klimatförändringen erkänns som en av de stora utmaningar unionen står inför och ett område där internationella åtgärder krävs utan dröjsmål. I enlighet med den avsikt som redovisas i kommissionens meddelande En budget för Europa 2020[8] att öka den klimatrelaterade andelen av EU:s budget till minst 20 % bör denna förordning bidra till det målet.

(13) Unionen har som åtagande att bidra till att uppfylla de globala 2020-målen för biologisk mångfald och den tillhörande strategin för resursmobilisering.

(14) Enligt denna förordning ska EU stödja genomförandet av Europa 2020-strategin, särskilt de mål som gäller klimatförändringen, övergången till en grönare ekonomi och resurseffektivitet, handel och investeringar, samarbete med tredjeländer om företagande och tillsyn och främjande av offentlig diplomati, samarbete inom utbildningsområdet/det akademiska området och upplysningsverksamhet.

(15) Främjande av mångsidiga samarbets- och partnerskapsinitiativ inom ett enda instrument bör dessutom leda till stordriftsfördelar, synergieffekter, ökad effektivitet, bättre integration av beslutsfattande och ledning och ökad synlighet för EU:s yttre åtgärder.

(16) För att uppnå denna förordnings mål krävs ett mångsidigt och flexibelt tillvägagångssätt som innebär att modeller utvecklas för samarbete med viktiga partnerländer där hänsyn tas till deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang och även till EU:s särskilda intressen, politiska prioriteringar och strategier, samtidigt som kapaciteten behålls att ingripa överallt i världen närhelst så krävs.

(17) Unionen bör, på ett flexibelt sätt och i god tid, kunna bemöta nya och/eller oförutsedda behov för att uppfylla sitt åtagande att på ett effektivare sätt främja sina intressen i sina förbindelser med tredjeländer, genom att anta särskilda åtgärder som inte omfattas av de fleråriga vägledande programmen.

(18) Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(19) I syfte att anpassa denna förordnings tillämpningsområde till den snabba utvecklingen i tredjeländer bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på de samarbetsområden som omfattas av partnerskapsinstrumentet som anges i bilagan. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att information och relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(20) I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Genomförandebefogenheterna bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[9]. Med beaktande av dessa genomförandeakters karaktär, särskilt deras policyinriktning eller deras ekonomiska konsekvenser, bör granskningsförfarandet i princip tillämpas vid antagandet av dem, utom när det gäller finansiellt småskaliga tekniska genomförandeåtgärder.

(21) Gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för yttre åtgärder fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… av den …, (nedan kallad gemensamma genomförandeförordningen).

(22) Hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) ska organiseras och arbeta anges i rådets beslut 2010/427/EU.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte och mål

(1) Genom denna förordning inrättas ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer för att främja EU:s och ömsesidiga intressen. Partnerskapsinstrumentet ska stödja åtgärder som på ett effektivt och flexibelt sätt hanterar mål som följer av EU:s bilaterala, regionala eller multilaterala förbindelser med tredjeländer och möta globala utmaningar.

(2) Åtgärder som finansieras enligt detta instrument ska avspegla följande EU-mål:

(a) Genomföra den internationella dimensionen av Europa 2020-strategin genom att stödja EU:s partnerskapsstrategier för bilateralt, regionalt och interregionalt samarbete, genom att främja politisk dialog och utveckla gemensamma strategier och reaktioner på globala utmaningar såsom energitrygghet, klimatförändringen och miljön. Detta mål ska mätas genom upptaget av politik och mål enligt Europa 2020 i viktiga partnerländer.

(b) Förbättra marknadsåtkomsten och utveckla handel, investeringar och affärsmöjligheter för europeiska företag med hjälp av ekonomiska partnerskap och företags- och regleringssamarbete. Detta mål ska mätas genom EU:s andel i utrikeshandeln med viktiga partnerländer och genom handels- och investeringsflöden till partnerländer på vilka åtgärder och program enligt denna förordning är särskilt riktade.

(c) Arbeta för en bred förståelse av och synlighet för unionen och dess roll på världsscenen genom offentlig diplomati, utbildningssamarbete och akademiskt samarbete samt upplysningsverksamhet för att främja EU:s värderingar och intressen. Detta mål ska bland annat mätas med opinionsundersökningar och utvärderingar.

Artikel 2 Tillämpningsområde

(1) Alla tredjeländer, regioner och territorier kan komma ifråga för samarbete enligt denna förordning.

(2) Denna förordning ska dock i första hand stödja samarbetsåtgärder med utvecklade länder och utvecklingsländer som spelar en allt viktigare roll i den internationella ekonomin och handeln, i multilaterala forum, i global styrning och när det gäller att möta globala utmaningar och där EU har betydande intressen.

Artikel 3 Allmänna principer

(1) Europeiska unionen grundar sig på principer som frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen och strävar efter att främja engagemang för dessa principer i partnerländerna genom dialog och samarbete.

(2) För att förstärka verkan av unionens stöd ska en differentierad och flexibel strategi för utformningen av samarbetet med partnerländerna följas när så är lämpligt för att beakta deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang samt unionens specifika intressen, politiska prioriteringar och strategier.

(3) Inom sina respektive behörighetsområden ska unionen och medlemsstaterna främja en multilateral metod avseende globala utmaningar samt främja samarbete med internationella eller regionala organisationer och organ, inbegripet internationella finansinstitut, FN:s organ, fonder och program, OECD, finansministrarna och centralbankscheferna i G20 samt andra bilaterala givare.

(4) Vid genomförandet av denna förordning ska unionen sträva efter att säkerställa samstämmigheten och enhetligheten med andra områden för yttre åtgärder, särskilt instrumentet för utvecklingssamarbete för utvecklingsländer och med annan relevant unionspolitik, genom utformningen av politiken, vid den strategiska planeringen och vid genomförandet av åtgärder.

(5) Åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska i tillämpliga fall bygga på den samarbetspolitik som gäller för instrument såsom överenskommelser, deklarationer och handlingsplaner som är gemensamma för EU och berörda tredjeländer och regioner, samt på EU:s särskilda intressen, politiska prioriteringar och strategier.

(6) EU-stöd enligt denna förordning ska genomföras i enlighet med den gemensamma genomförandeförordningen.

Artikel 4 Samarbetsområden

De samarbetsområden som ska omfattas av EU-bistånd enligt denna förordning förtecknas i bilagan. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7 för att ändra eller komplettera bilagan.

Artikel 5 Programplanering och vägledande tilldelning av medel

(1) Fleråriga vägledande program ska antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3 i den gemensamma genomförandeförordningen. Detta förfarande ska också gälla mer omfattande översyner som leder till betydande ändringar av strategin eller programplaneringen.

(2) De fleråriga vägledande programmen ska ange unionens strategi och/eller ömsesidiga intressen och prioriteringar, särskilda mål och förväntade resultat. För länder eller regioner för vilka ett gemensamt ramdokument med en heltäckande EU-strategi har fastställts ska de fleråriga vägledande programmen bygga på detta dokument.

(3) De fleråriga vägledande programmen ska även ange de prioriterade områden som valts ut för EU-finansiering och den vägledande tilldelningen av medel, både totalt, per prioriterat områden och per partnerland eller grupp av partnerländer för den berörda perioden, inbegripet deltagande i globala initiativ; dessa belopp får i tillämpliga fall uttryckas som intervall.

(4) De fleråriga vägledande programmen ska vid behov anpassas med hänsyn till halvtidsutvärderingar och särskilda översyner av de referensdokument programmen grundar sig på.

(5) En reserv för outnyttjade anslag får fastställas i de fleråriga vägledande programmen. Fördelningen av dessa medel ska beslutas i enlighet med den gemensamma genomförandeförordningen.

(6) Det granskningsförfarande som avses punkt 1 ska inte tillämpas för mindre betydande ändringar av fleråriga vägledande program såsom tekniska ändringar, omfördelning av medel inom tilldelningarna per prioriterat område eller ökning eller minskning av den inledande totala tilldelningen med mindre än 20 %, förutsatt att sådana ändringar inte påverkar de prioriterade områden och mål som fastställs i de fleråriga vägledande programmen. Sådana ändringar ska inom en månad meddelas Europaparlamentet och rådet.

(7) Förfarandet enligt artikel 15.4 i den gemensamma genomförandeförordningen kan tillämpas för ändring av fleråriga vägledande program när en snabb respons från unionen krävs.

Artikel 6 Kommitté

Kommissionen ska biträdas av partnerskapsinstrumentkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Artikel 7 Delegeringens utövande

(1) Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4 ska ges till kommissionen för den period som denna förordning är i kraft.

(2) Delegeringen av befogenhet får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

(3) Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(4) En delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 8 Finansiellt referensbelopp

1.           Det finansiella referensbeloppet för genomförande av denna förordning under perioden 2014–2020 är 1 131 000 000 euro. De årliga anslagen ska beslutas av budgetmyndigheten som en del av det årliga budgetförfarandet inom de gränser som fastställs i den fleråriga budgetramen.

2.           Såsom anges i artikel 13.2 i förordningen om Erasmus för alla, ska ett preliminärt belopp på 1 812 100 000 euro från de olika instrumenten för yttre förbindelser (instrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskapsinstrumentet, instrumentet för stöd inför anslutningen, partnerskapsinstrumentet samt Europeiska utvecklingsfonden) för att främja den internationella dimensionen och framför allt inom den högre utbildningen, anslås till insatser inom rörlighet i utbildningssyfte till eller från tredjeländer och till samarbete och politisk dialog med myndigheter/institutioner/organisationer från dessa länder. Bestämmelserna i förordningen om Erasmus för alla ska gälla för användningen av dessa medel.

Medlen kommer att bli tillgängliga endast på grundval av två fleråriga anslag för de fyra första åren respektive de tre återstående åren. Denna finansiering kommer att återspeglas i den fleråriga vägledande programplaneringen för dessa instrument, i linje med fastställda behov och prioriteringar hos länderna i fråga. Anslagen kan ses över om stora oförutsedda omständigheter eller betydande förändringar i de politiska förutsättningarna skulle komma att påverka EU:s utrikespolitiska prioriteringar.

Artikel 9 Europeiska utrikestjänsten

Denna förordning ska tillämpas i överensstämmelse med rådets beslut 2010/427/EU om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) ska organiseras och arbeta.

Artikel 10 Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

2. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

BILAGA

SAMARBETSOMRÅDEN SOM OMFATTAS AV PARTNERSKAPSINSTRUMENTET

För att stödja de mål som anges i artikel 1 får EU-bistånd omfatta bland annat följande samarbetsområden:

(a)          Stöd till särskilda insatser, bland annat forskning, studier, pilotprojekt eller gemensamma projekt som är avsedda att på ett effektivt och flexibelt sätt uppfylla de samarbetsmål som uppkommer genom EU:s förbindelser med berörda tredjeländer.

(b)          Främjande av samarbete, partnerskap och gemensamma företag mellan ekonomiska, sociala, kulturella, statliga och vetenskapliga aktörer i unionen och tredjeländer.

(c)          Underlättande (och stöd) för handelsförbindelser och handelsintegration, inbegripet mellan utvecklingsländer, samt stöd till unionens investeringsflöden och ekonomiska partnerskap, med fokus på små och medelstora företag.

(d)          Främjande av politisk dialog och sektordialog inom EU och med aktörer utanför EU inom politik, ekonomi, reglering, miljö, samhälle, forskning och kultur och icke-statliga organisationer.

(e)          Främjande av upplysningsverksamhet, intellektuella utbyten och en ökad interkulturell dialog.

(f)           Främjande av initiativ och åtgärder av intresse för unionen eller av ömsesidigt intresse inom områden som klimatförändringen, miljön, bland annat biologisk mångfald, resurseffektivitet, råvaror, energi, transport, vetenskap, forskning och innovation, sysselsättning och socialpolitik, hållbar utveckling, inbegripet främjande av anständigt arbete, företagens samhällsansvar, handel och samarbete mellan utvecklingsländer, utbildning, kultur, turism, informations- och kommunikationsteknik, hälsa, rättssystemet, tullar, skatter, ekonomi, statistik och alla andra områden som rör EU:s särskilda intressen eller gemensamma intressen för EU och tredjeländer.

(g)          Förbättrande av medvetenheten om och förståelsen för Europeiska unionen och av dess synlighet i partnerländerna.

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.           GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

              1.1.    Förslagets eller initiativets beteckning

              1.2.    Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

              1.3.    Typ av förslag eller initiativ

              1.4.    Mål

              1.5.    Motivering till förslaget eller initiativet

              1.6.    Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

              1.7.    Planerad metod för genomförandet

2.           FÖRVALTNING

              2.1.    Bestämmelser om uppföljning och rapportering

              2.2.    Förvaltnings- och kontrollsystem

              2.3.    Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

3.           BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

              3.1.    Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

              3.2.    Beräknad inverkan på utgifterna

              3.2.1. Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

              3.2.2. Beräknad inverkan på driftsanslagen

              3.2.3. Beräknad inverkan på de administrativa anslagen

              3.2.4. Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

              3.2.5. Bidrag från tredje part

              3.3.    Beräknad inverkan på inkomsterna

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.           GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.        Förslagets eller initiativets beteckning

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …… om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer

1.2.        Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[10]

Rubrik 19: Yttre förbindelser

Verksamhet 19 05: Förbindelser och samarbete med industrialiserade tredjeländer.

Rubriken på detta budgetkapitel 19 05 motsvarar den aktuella strukturen för finansieringsinstrumenten 2007–2013. Det föreslås att samma verksamhet 19 05 behålls men att rubriken på detta kapitel för perioden 2014–2020 ändras på följande sätt:

19 05: Samarbete med tredjeländer inom ramen för partnerskapsinstrumentet

1.3.        Typ av förslag eller initiativ

x Ny åtgärd

¨ Ny åtgärd efter ett pilotprojekt/en förberedande åtgärd[11]

¨ Befintlig åtgärd vars genomförande förlängs i tiden

¨ Tidigare åtgärd som omformas till eller ersätts av en ny

1.4.        Mål

1.4.1.     Fleråriga strategiska mål för kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till

Detta finansieringsinstrument syftar till att stödja följande strategiska mål som i enlighet med kommissionens meddelande ”En budget för Europa 2020 – del II”, av den 29 juni 2011 (KOM(2011) 500 – En budget för Europa 2020 – del II. Avsnittet ”Yttre åtgärder”, s. 42):

”Planering av EU-politik som ger underlag för att möta stora globala utmaningar som att bekämpa klimatförändringen, motverka förlusten av biologisk mångfald och skydda globala kollektiva nyttigheter och resurser bör stärkas ytterligare. Kommissionen föreslår att en föregripande agenda utarbetas för EU:s intressen och gemensamma intressen med tredjeländer, med särskilt fokus på strategiska partner.

1.4.2.     Specifika mål och verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som berörs

Inom ramen för verksamhet 19 05 kommer följande tre särskilda mål att eftersträvas:

1) Genomföra den internationella dimensionen av Europa 2020-strategin genom att stödja EU:s partnerskapsstrategier för bilateralt, regionalt och interregionalt samarbete, genom att främja politisk dialog och utveckla gemensamma strategier och reaktioner på globala utmaningar.

2) Förbättra marknadsåtkomsten och utveckla handel, investeringar och affärsmöjligheter för europeiska företag med hjälp av ekonomiska partnerskap och företags- och regleringssamarbete.

3) En starkare europeisk närvaro i den globala ekonomin och en förstärkning av Europas roll på den globala scenen genom stöd till offentlig diplomati, utbildningssamarbete/akademiskt samarbete och upplysningsverksamhet och nätverk för att främja EU:s värderingar och intressen.

Berörda verksamheter enligt den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

Aktivitet 19 05 ska ges en ny rubrik enligt följande: Samarbete med tredjeländer inom ramen för partnerskapsinstrumentet

1.4.3.     Verkan eller resultat som förväntas

Alla innovativa partnerskapsinstrument skulle göra det möjligt för EU att främja sin politik globalt.

Inverkan på EU:s ekonomi och ekonomiska dialog med partnerländer

Ett nytt partnerskapsinstrument skulle ge EU nya möjligheter att främja sina företag (särskilt små och medelstora företag) och produkter. Det skulle skapa ekonomiska möjligheter att stödja EU-företagande i tredjeländer, ge EU incitament till konkurrenskraft och innovation på ett sätt som skulle komplettera de åtgärder som finansieras inom ramen för programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag och Horisont 2020 (forskning och innovation) och stödja EU:s internationella handel och investeringar, vilket i sin tur skulle kunna underlätta utländska investeringar i EU. Många samarbetsområden skulle kunna inbegripas, bland annat klimatförändringen, miljön, anpassning av tekniska bestämmelser och standardisering, företags samhällsansvar, immateriella rättigheter, skydd av personuppgifter, bästa praxis inom ekonomi, handel, skatter och finansiella frågor samt handel och samarbete mellan utvecklingsländer. Därmed skulle EU:s ekonomiska säkerhet stärkas och nya arbetstillfällen eventuellt kunna skapas, vilket i slutänden skulle bidra till ekonomisk tillväxt.

Detta instrument skulle kunna stärka EU:s handelsförbindelser med partnerländer som har en positiv inverkan på EU:s betalningsbalans, ekonomi och handelsförbindelser med resten av världen och samtidigt vara förenligt med principerna för marknadsåtkomst/en öppen marknad. I sig skulle instrumentet även bidra till att minska risken för protektionism samt stödja internationell konkurrenskraft och den pågående globaliseringsprocessen, samtidigt som det säkerställer att alla länder gynnas, i enlighet med Europa 2020-strategins principer.

Det nya partnerskapsinstrumentet skulle också bidra till att stödja EU:s konkurrenskraft genom målinriktad utveckling av mänskliga resurser: tillgången till högutbildade arbetstagare och deras kapacitet för innovation och vetenskaplig och teknisk utveckling är en förutsättning för ekonomiskt välstånd.

Ekonomiska konsekvenser för partnerländer

Det nya instrumentet skulle kunna främja välutvecklade former av ekonomiskt samarbete mellan EU och partnerländer. I detta sammanhang skulle det bli möjligt för EU att se till att miljö, hållbar energi, samhällsansvar, sysselsättning och andra välfärdsvärderingar beaktas i tillräcklig grad vid utformning och genomförande av politiska program.

Ökade investeringar från EU-företag skulle även bidra till ekonomisk tillväxt i värdlandet. Åtgärder som syftar till att främja företagens sociala ansvar kommer att leda till skärpta sociala bestämmelser, arbetsnormer och miljöregler och en effektivare tillämpning av dessa i partnerlandet.

Genom att bidra med tekniskt bistånd skulle instrumentet kunna identifiera hållbara vägar för budgetkonsolidering av tillväxt och därigenom hjälpa länder att få kontroll över sin ekonomi. Instrumentet skulle också kunna förbättra förvaltningseffektiviteten, leda till en produktiv användning av penningförsändelser från arbetstagare och främja nya investeringar och tekniköverföringar inom nationella industrialiseringsprogram eller infrastrukturutveckling för att öka resurseffektiviteten och hållbarheten, inbegripet för produktion och användning av energi.

Inverkan på ekonomisk styrning

Partnerskapsinstrumentet förväntas också påverka den ekonomiska styrningen. Den ekonomiska krisen har varit en hård lektion om marknadernas begränsningar. Man har tvingats ifrågasätta statens roll, definiera om balansen mellan staten och marknaden och söka metoder för att återupprätta medborgarnas förtroende för båda.

Krisen visade att statlig politik är ett nödvändigt ankare för de nationella ekonomierna under perioder av ekonomisk oro eftersom staterna kunde stoppa finansmarknadernas fria fall och undvika ekonomisk katastrof. Den efterföljande budgetpressen i många länder har dock medfört krav på nedskärningar av de offentliga utgifterna, vilket i de flesta fall innebär rationaliseringar av statens verksamhet. Därmed måste statliga ingripandens funktion omvärderas för att man ska uppnå en bättre och effektivare styrning, sunda institutioner och effektiva bestämmelser och förfaranden.

Andra viktiga styrningsaspekter är korruptionsbekämpning, öppenhet och integritet. Det nya instrumentet skulle kunna användas för att förbättra och effektivisera verktyg för att bekämpa korruption. Nya initiativ skulle kunna stärka samordningen av antikorruptions- och öppenhetsåtgärder på global nivå och även efterlevnaden av berörda internationella konventioner, ”bästa metoder” och riktlinjer.

Slutligen kommer en avgörande insats för att främja hållbar ekonomisk förändring vara att verka för strategiska partners helhjärtade engagemang i utformning av en global miljöpolitik och miljöledning, särskilt när det gäller multilaterala miljöavtal.

Sociala konsekvenser för EU:s ekonomi

EU:s ambition är att ta upp sammankopplade områden inom socialpolitiken och hitta strategiska orienteringar utöver tillväxt. Detta skulle kunna främjas genom ett ekonomiskt samarbete med partnerländer som innebär att nationella och internationella regelverk förstärks och bidrar till en bättre ekonomisk styrning på nationell, regional eller global nivå. Dessa strategier och tillvägagångssätt skulle kunna inverka positivt på EU:s sysselsättnings- och socialpolitik, bland annat EU:s välfärdsmodell för socialt skydd, skapandet av "gröna" arbetstillfällen, den sociala agendan enligt EU 2020 osv. Den växande konkurrensen från framväxande ekonomier skulle också kunna fungera som ett strategiskt incitament för Europa att avsätta mer resurser för utbildning och omskolning, förbättra kvaliteten på undervisning och forskning och reformera de nationella välfärdssystemen.

Sociala konsekvenser för partnerländer

Genom att harmonisera EU:s och dess medlemsstaters finansieringsinstrument och genom att stödja gemensamma verksamheter med andra bilaterala och multilaterala givare skulle det nya instrumentet kunna ha stor inverkan på samhällsväven i framväxande ekonomier. Det skulle kunna stödja reformen av välfärdssystemen, nationell sysselsättningspolitik, nationell politik för kompetensutveckling, utbildning, kapacitetsuppbyggnad och kapacitetsprogram inom forskning och innovation och även stärka de nationella skyddsnäten. Instrumentets bidrag till att skapa fler ”gröna” arbetstillfällen, öka inkomsten per capita och främja effektiva strategier för social sammanhållning och fattigdomsminskning på nationell nivå skulle vara betydande. I detta avseende skulle instrumentet bidra till ett framgångsrikt genomförande av den internationella sociala dagordning som förespråkas av FN:s internationella arbetsorganisation och G8/G20.

Miljökonsekvenser för EU och partnerländerna

Bland det nya instrumentets främsta prioriteringar för de kommande åren finns att få ”grön” tillväxt att fungera, genomföra strategin och stödja partnerländerna med deras politik för en mer ekologisk tillväxtväg.

EU:s partnerskap genom det nya instrumentet skulle syfta till att stimulera och stödja tillväxt och långsiktig miljömässig hållbarhet. I detta avseende förväntas det nya instrumentet spela en nyckelroll genom att stödja både EU:s och partnerländernas miljö- och klimatrelaterade åtgärder och politiska dialoger.

Instrumentet skulle kunna stödja en företagsmodell med låga koldioxidutsläpp genom incitament för den europeiska privata sektorn. Genom att bygga på lyckade resultat från FN:s COP-16-konferens i Cancún om klimatförändringen skulle instrumentet kunna användas för att hjälpa EU-företag utveckla effektivare policyer med låga kostnader för att uppnå miljömål i partnerländerna. Det skulle dessutom hjälpa partnerländernas ekonomier att dra full nytta av miljöfördelar, ekologiska fördelar och energieffektivitet tack vare innovation.

Instrumentet skulle kunna tillåta samarbete för bättre förståelse av de ekonomiska och sociala kostnaderna för förlust av biologisk mångfald och förstörelse av ekosystem i länder av global betydelse.

1.4.4.     Indikatorer för bedömning av resultat eller verkan

De tre särskilda målen kommer att övervakas med hjälp av följande tre indikatorer:

1) Viktiga strategiska partnerländers upptag av politik och mål enligt Europa 2020 och inverkan på utformningen av politiken i dessa länder.

2) EU:s andel i utrikeshandel med viktiga partnerländer samt handels- och investeringsflöden till partnerländer på vilka åtgärder och program enligt denna förordning är särskilt inriktade.

3) En bättre uppfattning av och ökad ömsesidig förståelse för EU i viktiga strategiska partnerländer som åskådliggörs bland annat genom enkäter och/eller utvärderingar.

1.5.        Motivering till förslaget eller initiativet

1.5.1.     Behov som ska tillgodoses på kort eller lång sikt

Se motiveringen till lagstiftningsförslaget och konsekvensbedömningen:

Det föreslagna partnerskapsinstrumentet är utformat för att komma förbi begränsningen av EU:s möjligheter till ett så effektivt internationellt engagemang som möjligt. Instrumentet skulle ge EU möjlighet att driva frågor utanför utvecklingssamarbete med nya befogenheter och att vid behov försvara EU:s kärnagenda globalt med vilket som helst av partnerländerna. De viktigaste egenskaperna hos det föreslagna partnerskapsinstrumentet jämfört med det föregående instrumentet för samarbete med industriländer är följande:

Geografisk täckning: global tillämpning, med särskild inriktning på strategiska partner (industriländer, framväxande ekonomier, Ryssland).

Mål: Fokus på att främja EU:s intressen och Europe 2020-strategin, genom att reagera på ett effektivt och flexibelt sätt på samarbetsmål som uppkommer genom unionens bilaterala/regionala förbindelser med partnerländer och genom att möta globala utmaningar.

Prioriterade områden: den internationella dimensionen av Europa 2020-strategin, politisk dialog, globala utmaningar, företags- och regleringssamarbete, bilateralt/trilateralt/regionalt samarbete, offentlig diplomati, utbildningssamarbete/akademiskt samarbete och upplysning.

Planering: inte bundet av kraven för officiellt utvecklingssamarbete, fleråriga program för långsiktiga investeringar, möjlighet till icke-programplanerade insatser för snabb respons på miljöförändringar och för särskilda åtgärder.

1.5.2.     Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå

EU har många internationella överenskommelser med partnerländer i hela världen som vida överträffar vad de enskilda medlemsstaterna kan åstadkomma på egen hand och ger dem alla inflytande inom alla områden som berörs av internationella förbindelser. Med 27 medlemsstater som verkar inom ramen för en gemensam politik och gemensamma strategier har EU den kritiska massa som behövs för att möta globala utmaningar. EU har som global aktör den trovärdighet och neutralitet som de enskilda medlemsstaterna saknar. EU har också ett unikt utgångsläge när det gäller att främja sina normer och omvandla dem till globala standarder genom internationellt samarbete.

Det föreslagna partnerskapsinstrumentet kommer att visa på ett ökat mervärde jämfört med det befintliga eftersom det innefattar Europa 2020-strategin, som bygger på samarbete inriktat på grön tillväxt och i högre grad betonar EU:s intresse av samarbete med framväxande ekonomier och industriländer och har ett starkare fokus på att förbättra klimatet för företagande, investeringar, handel, forskning och innovation. Inom ramen för instrumentet bör en föregripande agenda av ömsesidigt intresse med partnerländerna utarbetas, med särskilt fokus på EU:s strategiska partner.

Det nya partnerskapsinstrumentet skulle också innebära att EU bättre uppfyller sina åtaganden till tredjeländer med vilka det har ingått partnerskap och samarbets- eller ramavtal. Instrumentet ger EU:s yttre politik trovärdighet och enhetlighet genom en koppling av EU:s värderingar och intressen till specifika samarbetsinsatser. Inom ramen för dessa överenskommelser skulle partnerskapsinstrumentet också kunna fungera som katalysator för gemensamma projekt mellan EU och medlemsstaterna, eftersom EU och medlemsstaterna är bundna av överenskommelserna. Slutligen skulle partnerskapsinstrumentet stödja såväl EU:s regionalpolitik och bilaterala politik som EU:s åtaganden i samband med regionala och internationella samarbetsprocesser.

1.5.3.     Huvudsakliga erfarenheter från liknande försök eller åtgärder

Enligt den halvtidsutvärdering (KOM(2009) 196) som genomfördes 2009 av det finansiella instrumentet för yttre åtgärder hindrade det begränsade tillämpningsområdet för instrumentet för utvecklingssamarbete finansiering av verksamheter som inte var ”partnerfokuserade” som offentligt utvecklingsbistånd men var till ömsesidig nytta avseende globaliseringen. Instrumentet för utvecklingssamarbete ansågs inte vara lämpligt för att lösa detta problem eftersom instrumentets främsta mål är att främja ekonomisk utveckling och ekonomiskt välstånd i utvecklingsländer, närmare bestämt att utrota fattigdomen i partnerländer och partnerregioner inom ramen för hållbar utveckling, inbegripet uppnående av millenniemålen. Denna begränsning påverkade de flesta dynamiska regioner i världen (t.ex. Latinamerika, Asien och Sydafrika), och EU saknade ett finansieringsinstrument för att stödja utvecklingen av internationella förbindelser med koppling till globaliseringen, särskilt med framväxande ekonomier. Därför inrättade budgetmyndigheten förberedande åtgärder i Latinamerika och Asien för att tillfälligt åtgärda bristen i lagstiftningen. I april 2009 föreslog Europeiska kommissionen en uppföljande lagstiftning (KOM(2009) 197) för att tillåta finansiering av åtgärder i länder som omfattades av förordningen om instrumentet för utvecklingsbistånd genom att utöka det geografiska tillämpningsområdet för det gällande instrumentet för industriländer till utvecklingsländer (inbegripet framväxande ekonomier) i Asien och Latinamerika och till Iran, Irak, Jemen och Sydafrika.

Halvtidsutvärderingen tog också upp att instrumentet för industriländer, på vilket detta förslag till ett nytt instrument bygger, har erbjudit en flexibel grund för utveckling av samarbete med ett större antal industriländer och andra höginkomstländer och territorier, även om finansieringsramen har varit relativt begränsad.

Utöver halvtidsutvärderingen har de utvärderingar av flaggskeppsprogram som finansieras enligt ICI-instrumentet för främjande av export till Japan och Republiken Korea (finansiering av EU-montrar på handelsmässor) och EU-center (universitetskonsortier som erbjöd moduler för EU-studier och spred viktig information om EU till en mycket bred publik) som genomförts under de senaste åren varit mycket positiva.

När det gäller chefsutbildningsprogrammet (språk- och utbildningsprogram för chefer) visade den utvärdering som gjordes 2010[12] att programmet är unikt både när det gäller innehåll (det är ovärderligt att känna till japansk och koreansk företagskultur) och målgrupp (både stora, små och medelstora företag värdesätter programmet). Det ger en möjlighet för potentiella deltagare från medlemsstater som ännu inte erbjuder motsvarande initiativ. Dessutom ger det god synlighet för EU. Chefsutbildningsprogrammet har haft en positiv inverkan på EU-företag som har för avsikt att etablera sig/utöka sin verksamhet i Japan och Korea genom att underlätta EU-företagens åtkomst till de japanska/koreanska marknaderna, göra det möjligt för EU-företagen att skapa en hållbar närvaro och inte bara inverka kortvarigt och tillfälligt samt bredda EU-företags affärsmöjligheter i andra asiatiska länder.

Den utvärdering som gjordes 2010[13] av initiativet med EU-centra (som var verksamma inom offentlig diplomati) visade att ”centren tillför ett verkligt mervärde och att kommissionen i hög grad har nytta av initiativet. Centrens arbetsinsats kompenserar med god marginal kommissionens kostnader för programmet.” Programmet har gett en solid grund i de länder där initiativet inleddes (Förenta staterna och Kanada) och en framgångsrik satsning på att få verksamheten att mogna pågår i Australien och Nya Zeeland. EU-medlen kan fungera som startkapital, främst genom att locka andra finansieringskällor till initiativet som kan säkerställa långsiktig hållbarhet.

1.5.4.     Förenlighet med andra finansieringsformer och eventuella synergieffekter

Lissabonfördraget fastställer gemensamma principer och mål och definierar en ny institutionell ram för EU:s yttre åtgärder (bland annat Europeiska utrikestjänsten), vilket inger stora förväntningar inom området yttre åtgärder, både internt inom EU och hos partner på nationell och regional nivå, även i ett multilateralt sammanhang. Partnerskapsinstrumentet kommer att vara en integrerad del av hela den arkitektur för finansieringsinstrument för yttre åtgärder som kommer att byggas upp kring fyra huvudkapitel: ett politikbaserat kapitel som främst syftar till samarbete med partnerländer på bilateral, regional och internationell nivå inom och utanför budgeten, samt kapitel som gäller arbete med övergripande prioriteringar och värderingar, humanitärt bistånd och civilskydd samt krishantering och förebyggande av kriser. Partnerskapsinstrumentet faller under det första kapitlet, om samarbete med partnerländer. Instrumentets främsta mål är att planera EU-politik som stödjer Europa 2020-agendan, ta upp stora globala utmaningar, utarbeta en föregripande agenda för EU:s egna intressen och ta upp gemensamma intressen med industriländer och framväxande ekonomier, med särskilt fokus på strategiska partner.

En av de viktigaste prioriteringarna för Europa 2020-strategin är att återställa tillväxt. Agendan tar hänsyn till att snabbväxande ekonomier med en växande medelklass kommer att spela en avgörande roll i att upprätthålla Europas export av varor och tjänster där EU har en konkurrensfördel. Partnerskapsinstrumentet bör fungera som ett starkt stöd för handelspolitiken[14], särskilt när det gäller strategiska ekonomiska partner. Stödet för de europeiska företagens marknadsåtkomst kommer att komplettera åtgärder som finansieras inom ramen för programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag.

Även framväxande ekonomier spelar en allt viktigare roll som ansvariga partner när det gäller att möta globala utmaningar: frågor som fattigdomsminskning, migration, konkurrenskraft och liberalisering av handeln, miljön, klimatförändringen, energi, främjande av digital kompetens, digitala färdigheter och digital integration, pandemier, cybersäkerhet, terrorism och organiserad brottslighet kan bara hanteras på internationell nivå. Mot bakgrund av den allt snabbare globaliseringen måste den interna agendan för att säkerställa hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa och EU:s allmänna interna politik kompletteras med en yttre dimension. Denna yttre dimension av den interna politiken bör förbättra överensstämmelsen och samstämmigheten hos EU:s yttre åtgärder och komplettera dessa, utan dubbelarbete.

Partnerskapsinstrumentet kommer därför att prioritera stöd till den yttre dimensionen av EU:s politik för klimatförändringen, miljön, energi, handel och hållbar utveckling samt politiken för informations- och kommunikationsteknik. EU har redan utformat den mest sofistikerade uppsättningen incitament, bestämmelser och förordningar för att underlätta sin egen övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp och har antagit ambitiösa unilaterala mål. Denna ram erbjuder en heltäckande och konkret politisk insikt som kan och bör användas för att främja liknande ambitioner hos EU:s viktigaste strategiska partner. En sådan åtgärd skulle tveklöst gynna miljön och samtidigt fungera som katalysator för en bred investering i forskning och innovation, kapacitetsuppbyggnad och kapacitetsprogram, ny, grönare teknik och nya kommersiella möjligheter för industrin i EU. Integrationen av klimatet och klimatmålen kommer att vara särskilt relevant för partnerskapsinstrumentet när det gäller åtgärder för att möjliggöra politisk dialog med industriländer och framväxande ekonomier.

Resurseffektiviteten kommer att vara avgörande för att säkerställa att den ekonomiska tillväxten förblir hållbar i förhållande till de globala miljöbegränsningarna. EU antar en strategi för resurseffektivitet som ett av flaggskeppsinitiativen inom ramen för Europa 2020-strategin. Detta kommer bland annat att påverka EU:s normer och kan bli verkligt effektivt endast om resurseffektiva metoder införs av alla större ekonomier. De framväxande ekonomierna har möjlighet att hoppa över de förorenande och ohållbara mönster för konsumtion och produktion som de flesta EU-länder andra avancerade ekonomier har gått igenom i samband med sin industrialisering, och det ligger i högsta grad i EU:s intresse att hjälpa dem göra det. De framväxande ekonomierna, särskilt Indien och Kina, har dessutom stora befolkningsgrupper som lever i total fattigdom och är beroende av friska ekosystem med rent vatten och produktiva hav och skogar för att överleva, medan Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina å sin sida har en enastående biologisk mångfald. Dialog och samarbete om ekonomin för att skydda ekosystem och förvalta dem på ett hållbart sätt ligger i både EU:s och dess partnerländers intresse.

Det krävs dialog och praktiskt samarbete med de viktigaste globala energiproducenterna och -konsumenterna för att hantera utmaningarna med att säkra EU:s energitillgång, särskilt med tanke på att EU blir alltmer importberoende, och samtidigt ska en ny agenda främjas som innebär låga koldioxidutsläpp, en hållbar energipolitik, öppenhet och förutsägbarhet på de globala energimarknaderna och tekniskt samarbete.

Stater som inte längre kan betraktas som ”utvecklingsländer” efterfrågar nya samarbetsformer inom teknik och innovation. För att förbli en strategisk partner inom dessa områden och ledande när det gäller att främja globala standarder måste EU kunna erbjuda partnerskap inom dessa områden.

Sammanfattningsvis kommer den yttre dimensionen av EU:s interna politik att integreras helt i partnerskapsinstrumentet, som inom sin begränsade finansieringsram även kommer att komplettera den yttre dimension av den interna politiken som genomförs inom andra EU-program (såsom åtgärder inom Horisont 2020-ramprogrammet för forskning och innovation, programmet för konkurrenskraft för små och medelstora företag, inbegripet samarbetet om turism, Erasmus för alla-programmet, EU-fonden för asyl och migration och fonden för inre säkerhet) för att undvika dubbelarbete. Under hela programplaneringsfasen, medan principerna för differentiering och koncentration integreras, kommer hänsyn att tas till samstämmigheten med och komplementariteten till andra geografiska instrument för yttre åtgärder.

1.6.      Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

xFörslag eller initiativ som pågår under begränsad tid

– x Förslaget eller initiativet ska gälla från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020.

– x Det påverkar resursanvändningen från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020.

– ¨ Förslag eller initiativ som pågår under obegränsad tid

– Efter en inledande period ÅÅÅÅ–ÅÅÅÅ,

– beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.7.        Planerad metod för genomförandet[15]

x Direkt centraliserad förvaltning som sköts av kommissionen

x Indirekt centraliserad förvaltning med delegering till:

– ¨  genomförandeorgan

– ¨  byråer/organ som inrättats av gemenskaperna[16]

– ¨  nationella offentligrättsliga organ eller organ som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning

– ¨  personer som anförtrotts ansvaret för genomförandet av särskilda åtgärder som följer av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som anges i den grundläggande rättsakten i den mening som avses i artikel 49 i budgetförordningen

¨ Delad förvaltning med medlemsstaterna

¨ Decentraliserad förvaltning med tredjeländer

¨ Gemensam förvaltning med internationella organisationer (ange vilka)

Vid fler än en metod, ange kompletterande uppgifter under ”Anmärkningar”.

Anmärkningar

2.           FÖRVALTNING

2.1.        Bestämmelser om uppföljning och rapportering

Europeiska kommissionens övervaknings- och utvärderingssystem blir alltmer resultatinriktade. De involverar både intern personal och externa experter.

Projektledarna vid delegationerna och huvudkontoret övervakar kontinuerligt genomförandet av projekt och program på olika sätt, bland annat genom fältbesök när detta är möjligt. Övervakningen ger värdefull information om framstegen och bidrar till att identifiera verkliga och potentiella flaskhalsar och vidta avhjälpande åtgärder.

Externa, oberoende experter anlitas för att bedöma resultaten av EU:s externa åtgärder med hjälp av tre olika system. Dessa bedömningar bidrar till redovisningsskyldighet och till att förbättra pågående insatser. De innebär också att lärdomar kan dras från tidigare erfarenheter och ligga till grund för framtida politik och åtgärder. Alla verktyg använder de internationellt erkända utvärderingskriterierna enligt OECD-DAC, inbegripet (potentiell) verkan.

För det första ger det resultatorienterade övervakningssystem (ROM) som förvaltas av huvudkontoret en koncis och koncentrerad ögonblicksbild av kvaliteten på ett stickprov av insatser. Med en högt strukturerad, standardiserad metodik sätter oberoende ROM-experter poäng som belyser projektets styrkor och svagheter och ger rekommendationer om hur det kan förbättras och göras mer effektivt.

Utvärderingar på projektnivå som förvaltas av de EU-delegationer som ansvarar för projektet ger en mer ingående och fördjupad analys och hjälper projektledarna förbättra pågående insatser och förbereda framtida. Externa, oberoende experter med tematisk och geografisk sakkunskap anlitas för att genomföra analysen och samla återkoppling och dokumentation från alla berörda parter, inte minst de slutliga stödmottagarna.

Kommissionen gör även strategiska utvärderingar av sin politik inom olika områden, från programplanering och strategi till genomförande av insatser inom en viss sektor (t.ex. hälsa, utbildning) i ett land eller en region, eller av ett visst instrument. Dessa utvärderingar utgör viktig information för formulering av politik och utformning av instrument och projekt. De offentliggörs på kommissionens webbplats, och en sammanfattning av resultaten ingår i årsrapporten till rådet och Europaparlamentet.

2.2.        Administrations- och kontrollsystem

2.2.1.     Risker som identifierats

Den operativa miljön för partnerskapsinstrumentet kännetecknas av följande risker i samband med uppnåendet av instrumentets mål:

– Geografiskt spridda projekt och program: partnerskapsinstrumentet kommer att ha global räckvidd med särskild inriktning på strategiska partner. Det kommer att fortsätta det pågående samarbetet med industrialiserade länder och territorier (inom ICI) men kommer att delta i nya projekt/program med en grupp länder där samarbetet tidigare var inriktat på officiellt utvecklingsbistånd. Den världsomspännande täckningen kan medföra logistiska problem och resursproblem när det gäller övervakning, särskilt uppföljning på plats av verksamheter.

– Lansering av nya program/projekt, tillsammans med risk för bristande institutionell och administrativ kapacitet i vissa partnerländer kan leda till svårigheter med och fördröjningar av utformningen av program och genomförandet av insatser.

– Svårigheter att följa upp och kvantifiera konsekvenserna av sådant samarbete för EU och partnerländerna kan hämma kommissionens möjlighet att rapportera om och redovisa resultat.

– Den ekonomiska/politiska agendan kan leda till svårigheter och fördröjningar vid utformning och genomförande av insatser.

– Eftersom partnerskapsinstrumentet är nytt kan brist på mänskliga resurser och administrativa anslag vid delegationerna och på huvudkontoret för att stödja genomförandet av instrumentet göra det svårt att förvalta instrumentet korrekt.

2.2.2.     Planerade kontrollmetoder

Kommissionens process för inre kontroll/förvaltning är utformad för att ge en rimlig garanti när det gäller uppnåendet av mål avseende driftens effektivitet och ändamålsenlighet, den finansiella rapporteringens tillförlitlighet och efterlevnaden av aktuell rättslig ram och aktuellt ramförfarande.

För att säkerställa att verksamheten är ändamålsenlig och effektiv (och för att motverka den höga risknivån i miljön för yttre bistånd) kommer utöver alla inslagen i kommissionens breda strategiska politik och planeringsprocess, miljö för internrevision och andra krav enligt kommissionens normer för intern kontroll följande att tillämpas:

– I tillämpliga fall, delegering av förvaltningen av samarbetet till EU: delegationer ute på fältet.

– Tydliga riktlinjer för ekonomisk redovisningsskyldighet genom vidaredelegering från den utanordnaren vid huvudkontoret (direktören/chefen) till delegationschefen.

– Regelbunden rapportering från EU-delegationerna till huvudkontoret, inklusive en årlig revisionsförklaring från delegationsordföranden.

– Tillhandahållande av ett fylligt utbildningsprogram för personalen på både huvudkontoret och delegationen.

– Omfattande stöd och vägledning huvudkontor/delegation (även via internet).

– Regelbundna efterhandskontroller.

– En förvaltningsmetodik för projekt- och programplaneringscykeln som innefattar

– Verktyg för kvalitetsstöd för utformning av insatsen, utbetalningsmetoden, finansieringsmekanismen, förvaltningssystemet, bedömning och urval av genomförandepartner osv.,

– Övervaknings- och rapporteringsverktyg för program- och projektförvaltning för effektivt genomförande, inbegripet regelbunden extern övervakning på plats av projekt,

– Omfattande utvärderings- och revisionskomponenter.

2.3.        Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

Med tanke på den högriskmiljön i samband med yttre åtgärder måste systemen vara anpassade för en omfattande förekomst av potentiella brister i efterlevnaden (oegentligheter) vid transaktioner och många inbyggda mekanismer för att förebygga, upptäcka, kontrollera och korrigera så tidigt som möjligt i utbetalningsprocessen. Detta innebär i praktiken att efterlevnadskontroller kommer att förlita sig mest på omfattande förhandskontroller på flerårsbasis som genomförs både av externa revisorer och av kommissionens personal ute på fältet före de slutliga projektbetalningarna (fastän vissa efterhandsrevisioner och -kontroller ändå görs), vilka sträcker sig långt utöver de finansiella säkerhetsåtgärder som krävs enligt budgetförordningen. Efterlevnadsramen utgörs av följande huvudkomponenter:

· Förebyggande åtgärder

· Obligatorisk grundutbildning om bedrägeri för administrativ personal som är involverad i arbetet med instrumentet.

· Förhandsbedömningar av efterlevnad för att säkerställa att lämpliga åtgärder för att förhindra och upptäcka bedrägerier i samband med förvaltningen av EU-medel tillämpas av alla genomförandepartner.

· Kommissionen skrev 2008 i Accra under det internationella initiativet för öppenhet i biståndet (IATI) och samtyckte därmed till en standard för öppenhet som säkerställer att mer detaljerade data om stöd flöden och dokument redovisas regelbundet och i rätt tid.

· Upptäckt och korrigerande åtgärder

· Förhandstransaktionskontroller som genomförs av kommissionens personal av alla kontrakt och betalningstransaktioner.

· Externa revisioner och kontroller (både obligatoriska och riskbaserade), inbegripet från revisionsrätten.

· Retroaktiva kontroller (riskbaserade) och återvinningar.

Förutom om oriktigheter misstänks vara avsiktliga kan följande åtgärder vidtas:

· Avbrytande av tidsfristen för utbetalningar och anmälan till enheten.

· Specifika revisioner (särskilda/forensiska revisioner).

· System för tidig varning och förstärkt övervakning av kontrakt.

· Avbrytande/avslutande av kontrakt.

· Uteslutningsförfarande.

Kommissionens tjänsteavdelningar kommer att arbeta i fullt partnerskap med Olaf för genomförandet av handlingsplanen för kommissionens nya strategi mot bedrägerier som antogs av kommissionsledamöternas kollegium 2011 för att bland annat säkerställa att

– interna kontroller för att motverka bedrägerier är helt anpassade till kommissionens strategi mot bedrägerier,

– strategin för hantering av bedrägeririsker klarar att upptäcka riskområden för bedrägeri och erbjuder innefattar lämpliga reaktioner,

– de system som används för att spendera EU-medel i tredjeländer innebär att aktuella data kan samlas in för att användas som underlag för hantering av bedrägeririsken (t.ex. dubbelfinansiering),

– nätverksgrupper och adekvata IT-verktyg avsatta för analys av fall av bedrägeri i samband med sektorn för yttre bistånd sätts upp vid behov.

2.4         Uppskattning av kostnader för och nytta med kontrollerna

De interna kostnaderna för kontroll/förvaltning av partnerskapsinstrumentets bör motsvara de kostnaderna som beräknats av EuropeAid för förvaltningen av instrumenten för yttre bistånd (dvs. 6 % av finansieringsramen).

För EuropeAid-portföljen som helhet beräknas kostnaderna för intern kontroll/förvaltning uppgå till ett årligt genomsnitt på sammanlagt 658 miljoner euro i åtaganden i budgetplaneringen för 2014–2020. Denna summa innefattar förvaltning av EUF som är verksam på ett integrerat sätt inom EuropeAids förvaltningsstruktur. Dessa ”icke-operativa” kostnader utgör ca 6,4 % av det årliga genomsnittet på 10,2 miljarder euro som planeras för de totala (operativa + administrativa) åtagandena av EuropeAid inom den utgiftsportfölj som finansieras genom EU:s allmänna budget och Europeiska utvecklingsfonden för perioden 2014–2020.

Dessa förvaltningskostnader tar hänsyn till all EuropeAid-personal på huvudkontoret och delegationerna, infrastruktur, resor, utbildning, övervakning, utvärdering och revisionskontrakt.

EuropeAid planerar att med tiden minska förhållandet mellan förvaltningsverksamhet och operativ verksamhet inom ramen för det förbättrade och förenklade upplägget för det nya instrumentet, baserat på sannolika ändringar av den översedda budgetförordningen. Den främsta nyttan med dessa förvaltningskostnader är att politiska mål uppnås, effektiv och ändamålsenlig resursanvändning och tillämpning av robusta och kostnadseffektiva förebyggande åtgärder och andra kontroller som säkerställer att medlen används på ett lagligt och korrekt sätt.

Egenskaperna hos och målinriktningen för förvaltningsverksamhet och efterlevnadskontroller kommer att fortsätta förbättras, men dessa kostnader är globalt nödvändiga för att instrumentets mål ska kunna uppnås på ett effektivt och ändamålsenligt sätt med en minimal risk för bristande efterlevnad (under 2 % kvarstående felfrekvens). Dessa är signifikant lägre än de risker som är förknippade med att ta bort eller krympa de interna kontrollerna inom detta högriskområde.

3.           BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3,1.        Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

· Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgetramen i nummerföljd.

Rubrik i den fleråriga budget­ramen || Budgetrubrik || Typ av anslag || Bidrag

Nummer [Beteckning………………………...……….] || Diff./icke-diff. ([17]) || från Efta-länder[18] || från kandidat-länder[19] || från tredje-länder || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen

Rubrik 4 – Europa i världen || 19 01 04 08 – Instrumentet för samarbete med industriländer – Administrativa utgifter 19 05 01 – Samarbete med industrialiserade tredjeländer 19 05 02 – Organisationen för energiutveckling på Koreahalvön – KEDO 19 05 03 - Pilotprojekt – Transatlantiska metoder för att hantera globala utmaningar 19 09 03 – Andra samarbetsinsatser än offentligt utvecklingsbistånd (Latinamerika) 19 09 02 – Förberedande åtgärd – Samarbete med medelinkomstländer i Latinamerika 19 10 04 – Andra samarbetsinsatser än offentligt utvecklingsbistånd (Asien, Centralasien, Irak, Iran och Jemen) 19 10 01 03 – Förberedande åtgärd – Affärsutbyte och vetenskapligt utbyte med Indien 19 10 01 04 – Förberedande åtgärd – Affärsutbyte och vetenskapligt utbyte med Kina 19 01 05 – Förberedande åtgärd – Samarbete med medelinkomstländer i Asien || Diff. || NEJ || NEJ || NEJ || NEJ

· Nya budgetrubriker som föreslås

Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik || Typ av utgifter || Bidrag

Nummer [Rubrik…………………………………..] || Diff./Icke-diff. || Från Efta-länder || Från kandidat-länder || från tredje-länder || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen

Rubrik 4 – Europa i världen || 19 01 04 08 – Instrumentet för samarbete med industriländer – Administrativa utgifter 19 05 01 – Samarbete med industrialiserade tredjeländer enligt partnerskapsinstrumentet 19 05 02 – Samarbete med industrialiserade tredjeländer – slutförande av föregående program 2007–2013 (tidigare rubrik 19 05 01). Anm.: Övriga befintliga budgetrubriker i kapitlen 19 09 och 19 10 kommer att kvarstå under avslutning av åtgärderna (med ”pm” för åtaganden). || Diff. || NEJ || NEJ || NEJ || NEJ

3.2.        Beräknad inverkan på utgifterna

3.2.1.     Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

Miljoner euro (avrundat till 3 decimaler)

Rubrik i den fleråriga budgetramen: || Nummer || Rubrik 4 – Europa i världen ||

|| GD: FPI || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Totalt

|| Ÿ Operativa anslag (löpande priser på 2 % från 2011 års priser) || || || || || || || ||

|| 19 05 01 – Samarbete med industrialiserade tredjeländer enligt partnerskapsinstrumentet || Åtaganden || (1) || 128,853 || 135,586 || 143,670 || 153,001 || 163,782 || 176,106 || 188,812 || 1.089,710

|| Betalningar (a) || (2) || 27,753 || 68,486 || 110,870 || 143,201 || 152,182 || 162,506 || 174,112 || 839,110

|| Administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program[20] || || || || || || || ||

|| 19 01 04 08 – Instrumentet för samarbete med industriländer – Administrativa utgifter (b) || || (3) || 4,847 || 5,114 || 5,430 || 5,799 || 6,218 || 6,694 || 7,188 || 41,290

|| TOTALA anslag för GD FPI || Åtaganden || = 1+1a + 3 || 133,700 || 140,700 || 149,100 || 158,800 || 170,000 || 182,800 || 196,000 || 1,131000

|| Betalningar || =2+2a +3 || 32,600 || 73,600 || 116,300 || 149,000 || 158,400 || 169,200 || 181,300 || 880,400

(a) Betalningar för operativa utgifter har beräknats med en standardprojektcykel på 4 år till 20 %–30 %–30 %–20 %.

(b) Ett belopp motsvarande 4 % av finansieringsramen har avsatts för kostnader för administrativt stöd

Rubrik i den fleråriga budgetramen: || 5 || ”Administrativa utgifter” ||

|| || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Totalt

|| GD: FPI ||

|| Ÿ Personalresurser || 3,227 || 3,195 || 3,163 || 3,131 || 3,131 || 3,131 || 3,131 || 22,111

|| Ÿ Övriga administrativa utgifter || 0,150 || 0,153 || 0,156 || 0,159 || 0,163 || 0,166 || 0,169 || 1,116

|| TOTALT GD FPI || Anslag || 3,377 || 3,348 || 3,319 || 3,291 || 3,294 || 3,297 || 3,301 || 23,227

TOTALA anslag under RUBRIK 5 av den fleråriga budgetramen || (Åtagande­bemyndiganden = Summa betalningar) || 3,377 || 3,348 || 3,319 || 3,291 || 3,294 || 3,297 || 3,301 || 23,227

miljoner euro

|| || || 2,014 || 2,015 || 2,016 || 2,017 || 2018–2020 || Totalt

TOTALA anslag under RUBRIKERNA 1 till 5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 137,077 || 144,048 || 152,419 || 162,091 || 173,294 || 186,097 || 199,301 || 1.154,227

Betalningar || 35,977 || 76,948 || 119,619 || 152,291 || 161,694 || 172,497 || 184,601 || 903,627

3.2.2.     Beräknad inverkan på driftsanslagen

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

– ý  Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| Mål- och resultatbeteckning ò || || || År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6) || Totalt

|| RESULTAT

|| Typ[21] || Genomsnittliga kostnader || Antal || Kost­nad || Antal || Kost­nad || Antal || Kost­nad || Antal || Kost­nad || Antal || Kost­nad || Antal || Kost­nad || Antal || Kostnad || Totalt antal || Total kostnad

|| SÄRSKILT MÅL nr 1 Planering av den yttre dimensionen av Europa 2020-strategin, politisk dialog, globala utmaningar || || || || || || || || || || || || || || || ||

|| – Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

|| – Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

|| Delsumma för särskilt mål nr 1 || || 70,861 || || 74,571 || || 79,023 || || 84,164 || || 90,100 || || 96,884 || || 103,880 || || 599,483

|| SÄRSKILT MÅL nr 2 Ekonomiska partnerskap, företags- och regleringssamarbete || || || || || || || || || || || || || || || ||

|| – Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

|| Delsumma för särskilt mål nr 2 || || 26,740 || || 28,140 || || 29,820 || || 31,760 || || 34,000 || || 36,560 || || 39,200 || || 226,220

|| Specifikt mål nr 3 Offentlig diplomati, akademiskt samarbete/utbildningssamarbete och upplysning || || || || || || || || || || || || || || || ||

|| – Resultat || || || || || || || || || || || || || || || || || ||

|| Delsumma mål nr 3 || || 24,567 || || 25,840 || || 27,372 || || 29,137 || || 31,182 || || 33,522 || || 35,932 || || 207,452

|| Outnyttjad reserv || || 6,685 || || 7,035 || || 7,455 || || 7,940 || || 8,500 || || 9,140 || || 9,800 || || 56,555

|| TOTAL KOSTNAD || || 128,853 || || 135,586 || || 143,670 || || 153,001 || || 163,782 || || 176,106 || || 188,812 || || 1.089,710

Anm.: uppdelningen per särskilt mål inom finansieringsramen på 1 131,000 miljoner euro är som följer:

MÅL nr 1: 53 %

MÅL nr 2: 20 %

MÅL nr 3: 18 %

Outnyttjad reserv: 5 % som ska fördelas mellan de 3 målen efter behov.

Anslagen är inte skäligt fördelade mellan resultaten på grund av instrumentets karaktär (inget standardantal resultat och ingen genomsnittlig kostnad).

3.2.3.     Beräknad inverkan på de administrativa anslagen

3.2.3.1.  Sammanfattning

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att administrativa anslag tas i anspråk

– ý  Förslaget/initiativet kräver att administrativa anslag tas i anspråk enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till 3 decimaler)

RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Totalt

Personalresurser || 3,227 || 3,195 || 3,163 || 3,131 || 3,131 || 3,131 || 3,131 || 22,111

Övriga administrativa utgifter || 0,150 || 0,153 || 0,156 || 0,159 || 0,163 || 0,166 || 0,169 || 1,116

Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 3,377 || 3,348 || 3,319 || 3,291 || 3,294 || 3,297 || 3,301 || 23,227

Utanför RUBRIK 5[22] i den fleråriga finansiella ramen || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Totalt

Personalresurser || 3,565 || 3,658 || 3,778 || 3,925 || 4,139 || 4,384 || 4,631 || 28,080

Övriga administrativa utgifter || 1,282 || 1,456 || 1,652 || 1,875 || 2,079 || 2,310 || 2,557 || 13,210

Delsumma utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 4,847 || 5,114 || 5,430 || 5,799 || 6,218 || 6,694 || 7,188 || 41,290

Totalt || 8,224 || 8,462 || 8,750 || 9,090 || 9,512 || 9,991 || 10,489 || 64,517

3.2.3.2.  Beräknat personalbehov

– ¨  Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i anspråk

– ý  Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

Uppgifterna ska anges i heltal (eller med högst en decimal)

|| || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020

|| Ÿ Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda)

|| XX 01 01 01 (vid huvudkontoret och kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 17,4 || 17,3 || 17,1 || 16,9 || 16,9 || 16,9 || 16,9

|| XX 01 01 02 (Delegationer) || || || || || || ||

|| XX 01 05 01 (Indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

|| 10 01 05 01 (Direkta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

Ÿ Extern personal (i heltidsekvivalenter: )[23] ||

|| XX 01 02 01 (kontraktsanställda, vikarier, nationella experter från de ”allmänna anslagen”) || 13,0 || 12,9 || 12,8 || 12,6 || 12,6 || 12,6 || 12,6

|| XX 01 02 02 (kontraktsanställda, vikarier, unga experter, lokalanställda och nationella experter vid delegationerna) || 2,0 || 1,9 || 1,9 || 1,9 || 1,9 || 1,9 || 1,9

|| 19 01 04 08 [24] || – Vid huvudkontoret || || || || || || ||

|| – Vid delegationerna || 39,4 || 40,4 || 41,8 || 43,4 || 45,7 || 48,4 || 51,2

|| XX 01 05 02 (Kontraktsanställda, vikarier och nationella experter – Indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

|| 10 01 05 02 (Kontraktsanställda, vikarier och nationella experter – Direkta forskningsåtgärder) || || || || || || ||

|| Andra budgetposter (ange närmare) || || || || || || ||

|| Totalt || 71,8 || 72,5 || 73,5 || 74,9 || 77,2 || 79,9 || 82,7

Personalresurser under rubrik 5 motsvarar den personal som krävs för förvaltning av det nya partnerskapsinstrumentet.

Detta omfattar befintlig FPI-personal som förvaltar nuvarande ICI, dvs. 3,6 AD, 7 AST, 4,3 AC, 2 AL i Washington = 17 FTE, och begäran om ytterligare personal 4 AD, 3 AST, 4 AC = 11 FTE.

19 motsvarar det politikområde eller den avdelning i budgeten som avses.

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till rådande begränsningar i fråga om budgetmedel.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

Tjänstemän och tillfälligt anställda || Förvaltning av programplanerings- och projektcykeln

Extern personal || Förvaltning av programplanerings- och projektcykeln

3.2.4.     Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

– xFörslaget/initiativet är förenligt med den fleråriga budgetramen 2014–2020

– ¨  Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen

Förklara vilka ändringar i planeringen som krävs, och ange berörda budgetrubriker och belopp.

– ¨  Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras[25].

Förklara vad som krävs, och ange berörda rubriker i budgetramen, budgetrubriker i den årliga budgeten samt belopp.

3.2.5.     Bidrag från tredje part

– Förslaget/initiativet ingår inga bidrag från tredje parter

– Förslaget eller initiativet kommer att samfinansieras enligt följande:

Anslag i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6) || Totalt

Ange det samfinansierande organet || || || || || || || ||

TOTALA anslag som samfinansieras || || || || || || || ||

3.3.        Beräknad inverkan på inkomsterna

– ý  Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida.

– ¨  Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

– ¨         Påverkan på egna medel

– ¨         Påverkan på ”diverse inkomster”

Miljoner euro (avrundat till 3 decimaler)

Budgetrubrik i den årliga budgetens inkomstdel: || Tillgängliga anslag för det pågående budgetgenomförandet || Påverkan av förslaget/initiativet[26]

År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || För in så många spalter som behövs för att redovisa inverkan (jfr punkt 1.6)

Artikel …………. || || || || || || || ||

För diverse inkomster avsatta för särskilda ändamål, ange vilka budgetrubriker i utgiftsdelen som berörs.

Ange metoden för att beräkna effekterna på inkomsterna.

[1]               USA, Japan, Kanada, Republiken Korea, Australien och Nya Zeeland), vissa asiatiska industrialiserade länder och territorier som är uteslutna från DAC-förteckningen över stödmottagande länder (Singapore, Hong Kong, Macao, Taiwan och Brunei) samt länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten), som också är uteslutna från DAC-förteckningen över mottagare av utvecklingsbistånd.

[2]               Handel, tillväxt och världspolitik. Handelspolitiken - en hörnsten i Europa 2020-strategin, KOM(2010) 612, 9.11.2010.

[3]               Dvs. fred och säkerhet, fattigdomsminskning, humanitärt bistånd, investering i stabilitet och tillväxt i utvidgnings- och grannländer, möta globala utmaningar, främja EU:s och internationella standarder och värderingar och stödja tillväxt och konkurrenskraft utomlands.

[4]               EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser, KOM(2011) 539, 7.9.2011.

[5]               EUT L …

[6]               EUT L 405, 30.12.2006.

[7]               Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM(2010) 2020).

[8]               KOM(2011) 500.

[9]               EUT L 55, 28.2.2011 s. 13–18.

[10]             Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB.

[11]             I den mening som avses i artikel 49.6 a respektive 49.6 b i budgetförordningen.

[12]             Referens till utvärdering: Mellanliggande utvärdering av chefsutbildningsprogrammet i Japan och Korea. Februari 2010. Deloitte consulting.

[13]             Referens till utvärdering: http://www.eeas.europa.eu/eu-centres/docs/2010_evaluation_en.pdf

[14]             Handel, tillväxt och världspolitik. Handelspolitiken - en hörnsten i Europa 2020-strategin, KOM(2010) 612, 9.11.2010.

[15]             Närmare förklaringar av de olika metoderna för genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html

[16]             Organ som avses i artikel 185 i budgetförordningen.

[17]             Diff. = Differentierad anslag/Icke-diff. = Icke-differentierade anslag

[18]             Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

[19]             Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer i västra Balkan.

[20]             Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

[21]             Resultaten som ska anges är de produkter eller tjänster som levererats (t.ex. antal studentutbyten som har finansierats eller antal kilometer väg som har byggts).

[22]             Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

[23]             [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som inte används i den svenska versionen].

[24]             Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).

[25]             Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet.

[26]             När det gäller traditionella egna medel (tullar och sockeravgifter) ska nettobeloppen anges, dvs. bruttobeloppen minus 25 % avdrag för uppbördskostnader.