EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52008DC0333

Rekommendation från kommissionen till rådet för att bemyndiga kommissionen att föra förhandlingar i syfte att utarbeta ett internationellt rättsligt bindande instrument om hamnstatsåtgärder som ska förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske

/* KOM/2008/0333 slutlig */

52008DC0333

Rekommendation från kommissionen till rådet för att bemyndiga kommissionen att föra förhandlingar i syfte att utarbeta ett internationellt rättsligt bindande instrument om hamnstatsåtgärder som ska förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske /* KOM/2008/0333 slutlig */


[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 28.5.2008

KOM(2008) 333 slutlig

REKOMMENDATION FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

för att bemyndiga kommissionen att föra förhandlingar i syfte att utarbeta ett internationellt rättsligt bindande instrument om hamnstatsåtgärder som ska förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske

I. MOTIVERING

FAO:s fiskerikommitté kom vid sitt senaste möte överens om att det skulle utarbetas ett rättsligt bindande instrument om hamnstatsåtgärder för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske. Instrumentet ska läggas fram vid det 28:e mötet i FAO:s fiskerikommitté i februari 2009[1].

Ett expertsamråd hölls i Washington i september 2007.

I samband med ett möte den 23–27 juni 2008 kommer det att hållas ett tekniskt samråd som är öppet för alla FAO-medlemmar, i syfte att färdigställa utkastet till det internationella instrumentet om hamnstatsåtgärder.

Hamnstatsåtgärder har pekats ut som ett mycket viktigt redskap i det internationella samfundets kamp mot IUU-fiske. Därför antog FAO år 2005 en modell för hamnstatsåtgärder för att bekämpa IUU-fiske. Modellen innehåller de miniminormer som bör ligga till grund för de åtgärder som staterna vidtar för att övervaka, kontrollera och inspektera fiskefartyg som seglar under främmande flagg och som önskar använda sig av deras hamnar. Det är ett frivilligt och icke bindande instrument.

Dessutom har några regionala fiskeriförvaltningsorganisationer infört bindande hamnstatsmekanismer som dessa organisationers medlemmar ska tillämpa för att övervaka att de landningar, omlastningar och annan verksamhet som sker i deras hamnar är lagliga. Det har också införts särskilda regler i några regionala fiskeriförvaltningsorganisationer i syfte att neka hamntillträde för fartyg som finns uppförda på den berörda organisationens förteckning över fartyg som har bedrivit eller stött IUU-fiske.

Gemenskapen är medlem i FAO och i 13 regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. Hamnstatsmekanismer som antagits inom regionala fiskeriförvaltningsorganisationer har genomförts i gemenskapslagstiftningen. Gemenskapslagstiftningen innehåller också allmänna regler för tredjelands fartygs landning av fiskeriprodukter i gemenskapens hamnar.

Kampen mot IUU-fiske är en viktig del av den gemensamma fiskeripolitiken och gemenskapen bör därför kunna främja internationellt samarbete på detta område genom att delta aktivt och konstruktivt i förhandlingarna om ett internationellt instrument för hamnstatsåtgärder.

Utöver ovanstående skäl bör följande noteras:

- I enlighet med EG-domstolens fasta rättspraxis (baserat på Kramer et al och därefter upprepade gånger bekräftat) har EG exklusiv extern behörighet i fiskefrågor, när det gäller bevarandet av havets biologiska resurser.

- Kommissionen antog den 17 oktober 2007 den föreslagna förordningen om IUU-fiske.

- I EG:s behörighetsförklaring, som gjordes vid anslutningen till FAO, fastställs det i punkt I b att EG har exklusiv behörighet i fiskefrågor, när det gäller bevarandet av havets biologiska resurser.

- Enligt punkt 2.1 i det interinstitutionella avtalet mellan rådet och kommissionen, som ingicks efter EG:s anslutning till FAO, ska kommissionen ingripa och rösta på EG:s vägnar i frågor där EG har exklusiv behörighet.

- I mål C-25/94 om FAO:s s.k. Compliance Agreement fastslog EG-domstolen att denna överenskommelse mellan rådet och kommissionen även gäller när FAO-organ för förhandlingar om en FAO-konvention.

II. REKOMMENDATION

Mot bakgrund av ovanstående rekommenderar kommissionen

- att rådet bemyndigar kommissionen att föra förhandlingar med andra intresserade parter i syfte att utarbeta ett internationellt rättsligt bindande instrument om hamnstatsåtgärder som ska förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske,

- att rådet, eftersom kommissionen kommer att föra förhandlingarna på Europeiska gemenskapens vägnar, utnämner en särskild kommitté som bistår kommissionen i denna uppgift, och

- att rådet utfärdar de bifogade förhandlingsdirektiven.

BILAGA

Förhandlingsdirektiv

Kommissionen ska föra förhandlingarna på gemenskapens vägnar i syfte att utarbeta ett internationellt rättsligt bindande instrument om hamnstatsåtgärder som har till syfte att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

Kommissionen ska se till att avtalstexten är förenlig med internationell lag, särskilt bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention, FN:s avtal angående bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och avtalet om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet.

Kommissionen ska också handla i enlighet med de mål som gemenskapen har ställt upp inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och, i den mån avtalet berör utvecklingsländer, beakta de riktlinjer som fastställts i samband med processen för en ”konsekvent politik för utveckling”.

Kommissionen ska stödja inrättandet av ett instrument som binder dess parter att vidta åtgärder för att

- motverka att fartyg som bedriver eller stödjer IUU-fiske använder deras hamnar,

- inspektera fartyg som befinner sig i deras hamnar och som antas ha bedrivit eller stött sådan verksamhet,

- säkerställa en ändamålsenlig uppföljning av inspektioner och vidta lämpliga åtgärder, i enlighet med internationell lag, mot fartyg som bevisligen har bedrivit eller stött IUU-fiske.

Kommissionen ska arbeta för att avtalet ska ingå i ett integrerat arbetssätt som är utformat för att motverka, förebygga och undanröja IUU-fiske och särskilt bygger på internationellt samarbete och övervaknings- och kontrollåtgärder som gäller för hela fiskekedjan och därmed förbunden verksamhet (”från nät till fat”).

Kommissionen ska se till att avtalet faktiskt utformas så att det inriktas på IUU-fiske, utan att diskriminera fartyg som bedriver verksamhet i enlighet med gällande lagar, andra författningar eller bevarande- och förvaltningsåtgärder.

Kommissionen ska stödja ståndpunkten att bestämmelserna i avtalet är miniminormer som inte hindrar parterna, som hamnstater och i enlighet med internationell lag, att införa strängare bestämmelser mot IUU-fiske.

Kommissionen ska se till att avtalet innehåller lämpliga bestämmelser som ger gemenskapen möjlighet att bli part i avtalet.

Kommissionen ska inför rådet redogöra för resultatet av förhandlingarna och för eventuella problem som kan ha uppstått under dem.

[1] Se punkt 68 i rapporten från det 27:e mötet i FAO:s fiskerikommitté (i Rom den 5–9 mars 2007) ”Som ett erkännande av att det finns ett trängande behov av en omfattande rad hamnstatsåtgärder, har kommittén noterat det starka stödet för det norska förslaget att utforma ett nytt bindande instrument baserat på modellen för hamnstatsåtgärder för att bekämpa IUU-fiske och IPOA-IUU (FAO:s internationella handlingsplan för bekämpning av IUU-fiske). Kommittén kom överens om följande tidsplan: Samråd med experter under andra halvåret 2007 för att utarbeta ett utkast till avtal; ett tekniskt samråd för att färdigställa texten till instrumentet under första halvåret 2007; förberedelse av ett utkast till avtalet och ett tekniskt samråd för att färdigställa texten till instrument under första halvåret 2008; texten läggs fram vid det 28:e mötet i kommittén för fiske under 2009. Många medlemmar betonade att det nya instrumentet bör innehålla miniminormer för hamnstaterna och möjligheter att anta strängare bestämmelser, och vissa medlemmar underströk också att det inte borde påverka andra tidigare vidtagna åtgärder, till exempel behovet att minska fiskekapaciteten.”

Top