31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/19

—

ReK påminner EU-institutionerna om att lokala insatser är en avgörande faktor för att målet att öka energieffektiviteten med 20 % ska nås. Att regioner och kommuner har en viktig roll för att uppnå detta mål är redan ett erkänt faktum inom kommissionen och Europaparlamentet.

—

ReK påpekar att transporter, bostäder och offentliga byggnader samt offentlig belysningsinfrastruktur – som lokala och regionala myndigheter planerar och tillhandahåller – är områden där utsläppen av koldioxid kan minskas väsentligen och energibesparingar göras.

—

ReK anser att handlingsplaner för städer måste falla inom ramen för regionala och nationella planer. Regionala planer skulle kunna bli länken mellan de lokala och nationella initiativen, vilket skulle säkerställa att lokala planer utarbetas på ett konsekvent sätt. För att målen ska kunna uppnås är det viktigt att handlingsplanerna innehåller konkreta instrument och att det anslås tillräckliga resurser för detta ändamål.

—

Avtalet bör sålunda återlanseras för att göra klart för alla myndigheter under nationell nivå, inklusive regioner, att de har tillfälle att ansluta sig.

—

Kommittén efterlyser en anpassning av EU:s fondstöd och annan finansiering så att insatser för att främja hållbar energianvändning prioriteras, t.ex. att procentandelen regionalt stöd som används till att förbättra energieffektiviteten i privata hem ökas från 3 % till 5 %. Lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) bör vara lättillgängliga för lokala myndigheter och regioner som är villiga att investera i energieffektivitetsprogram, främja användningen av förnybara energikällor och minska utsläppen av koldioxid.

Föredragande

:

Kay TWITCHEN (UK–PPE), ledamot av Essex County Council

1.

ReK välkomnar Europeiska kommissionens begäran om att kommittén ska yttra sig om regionernas roll för Borgmästaravtalet.

2.

ReK understryker att alla medborgare har rätt att veta vad deras valda företrädare gör för att garantera en hållbar miljö för framtida generationer.

3.

Kommittén vill framhäva att Borgmästaravtalet är ett lysande tillfälle för borgmästarna att göra medborgarna delaktiga i kollektiva och positiva insatser för att bekämpa klimatförändringarna, samt att avtalet gör det möjligt för EU att visa på ett sant ledarskap på detta område.

4.

ReK påminner EU-institutionerna om att lokala insatser är en avgörande faktor för att förändra beteendet hos enskilda människor, vilket är absolut nödvändigt om målet att öka energieffektiviteten med 20 % ska nås. Att regioner och kommuner har en viktig roll för att uppnå detta mål är redan ett erkänt faktum inom kommissionen (1) och Europaparlamentet (2).

5.

ReK konstaterar att Borgmästaravtalet genom att främja hållbar energi och energieffektivitet kan sporra städer och regioner att genomföra förändringar för att skydda sina mest utsatta medborgare (särskilt dem som har låga fasta inkomster) från följderna av höga energipriser och förhindra att de hamnar i en situation då de inte har råd med bränsle. Arbetet måste dock bedrivas på ett sådant sätt att subventionerad energianvändning undviks och att starka incitament tillåts verka för att effektivisera och om möjligt minska energianvändningen.

6.

ReK noterar att lokala och regionala myndigheter redan har börjat vidta åtgärder och ta initiativ som kommer att bidra till att uppfylla målen för EU:s klimatförändringspolitik, och att de ger prov på gott ledarskap genom att fatta de stora och viktiga beslut som behövs för att öka energieffektiviteten till gagn för medborgarna och miljön. Borgmästaravtalet är ett starkt verktyg bland flera liknande nationella och internationella koncept för att skapa förnyad stimulans till att fortsätta detta arbete.

7.

Kommittén välkomnar möjligheten för kommunerna att tillgodoräkna sig redan uppnådda resultat på området energieffektivitet och energibesparingar, och uppmanar kommuner som ligger långt framme att delta aktivt och presentera sina projekt inom ramen för borgmästarförsamlingen.

8.

ReK gläds över att avtalet har fått en så positiv start och över det stora engagemanget hos de EU-kommuner som åtagit sig att spara mer än 20 % energi. Om det bara är större kommuner som undertecknar avtalet riskerar dock detta initiativ att bara bli en symbolisk gest. Det är nu dags att engagera alla myndigheter under nationell nivå, kommuner och regioner, i linje med de enskilda medlemsstaternas interna förvaltningsstrukturer, för att öka antalet parter som undertecknar avtalet eller öka antalet partner som är involverade i andra typer av konkret arbete i samma syfte. Mindre kommuner bör informeras om möjligheterna att samarbeta i regionala nätverk.

9.

ReK uppmanar därför alla instanser på lokal och regional nivå att bli självständiga och nödvändiga parter i avtalet och i genomförandet av EU:s klimatförändringsåtaganden.

10.

ReK välkomnar de framsteg som gjorts inom lagstiftningsramarna för energi- och klimatpaketet, vilket kommer att skapa rättslig säkerhet och en ram för vilka åtgärder som kan vidtas via Borgmästaravtalet. Men för att aktivera medlemsstaternas åtagande att minska energikonsumtionen med 20 % behövs det fler insatser på EU-nivå.

11.

ReK beklagar att man misslyckades med att införa ett bindande energibesparingsmål i klimat- och energipaketet för 2008, eftersom detta är den länk som saknas för att uppnå den nödvändiga minskningen av koldioxidutsläppen.

12.

Kommittén vill också understryka att utan en ram för målen på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå så kommer det inte att räcka med avtalet för att uppnå de minst 20-procentiga utsläppsminskningar som undertecknarna har åtagit sig. Det är viktigt att lokala och regionala myndigheter involveras i utformningen av klimat- och energimål, att det införs konkreta instrument för att uppnå målen och att det för detta ändamål anslås tillräckliga resurser.

13.

ReK upprepar budskapet från sina tidigare yttranden inom detta ämnesområde (3): Regioner är precis som städer huvudaktörer på energiområdet eftersom de bär ansvaret för en rad verksamheter som rör planering, tillståndsgivning, investeringar, upphandling, produktion och konsumtion. Transporter, bostäder och offentliga byggnader samt offentlig belysningsinfrastruktur – som lokala och regionala myndigheter planerar och tillhandahåller – är områden där utsläppen kan minskas väsentligen och energibesparingar göras.

14.

ReK understryker att ett allmänt minskningsmål för konsumtionen både när det gäller konsumentvaror och naturresurser, t.ex. vatten, skulle få betydelse för att minska utsläppen och energianvändningen. Regionerna kan i många fall i högre grad än enskilda lokala myndigheter arbeta för beteendeförändringar och de är därigenom väl lämpade att påverka medborgarna att ändra sitt beteende eftersom de verkar både i stadsområden och på landsbygden.

15.

ReK förordar därför ett starkt engagemang från regionerna och hoppas att de ansvariga regionala organen kan motivera många kommuner inom regionen att delta.

16.

ReK anser att handlingsplaner för städer måste falla inom ramen för regionala och nationella planer. Regionala planer skulle kunna bli länken mellan de lokala och nationella initiativen, vilket skulle säkerställa att lokala planer utarbetas på ett konsekvent sätt. För att målen ska kunna uppnås är det viktigt att handlingsplanerna innehåller konkreta finansiella, tekniska och personalrelaterade instrument samt lagstiftnings- och utvärderingsinstrument och en tidsplan.

17.

ReK påpekar att det finns stora skillnader mellan regionerna, att några system, sektorer och regioner kan komma att drabbas särskilt hårt av klimatförändringarna och att anpassningsförmågan, som är ojämnt fördelad mellan olika sektorer och regioner, hänger nära samman med den sociala och ekonomiska utvecklingen. Mot denna bakgrund har de lokala och regionala myndigheter en betydelsefull roll att spela.

18.

ReK välkomnar de riktmärken som avtalet innehåller och understryker den ledande roll som regionerna skulle kunna spela för att identifiera lokala insatsmöjligheter, dela med sig av bästa metoder, finna projektpartner, fördela finansiering, mäta framsteg och informera om framgångar. Lokala initiativ bör ingå i ett regionalt eller nationellt ramverk så att effekterna maximeras och partnerskap kan växa fram. De ska också vara fria att själva kunna fastställa ambitiösa mål som är hållbara och går längre än de mål som fastställs i de nationella ramverken.

19.

Kommittén är införstådd med att en viktig faktor för avtalets framgång eller misslyckande kommer att bli omfattningen av de partnerskap som åtar sig att vidta åtgärder. Om åtgärderna ska bli effektiva måste de vara tillräckligt omfattande för att få effekt, men också tillräckligt små för att säkerställa lokalt ansvarstagande. Medan storstäder kan ha stordriftsfördelar, kan regioner hjälpa i synnerhet mindre kommuner och landsbygdskommuner att möta de avsevärda utmaningarna när det gäller energieffektivitet, främjande av förnybara energikällor och minskning av koldioxidutsläpp.

20.

ReK påminner kommissionen om den viktiga roll som regioner och städer spelar för att påverka energimarknaderna genom att de är stora upphandlare av värme och el och leverantörer av värme och el genom bland annat kombinerade värme- och kraftsystem och system för behandling av kommunalt avfall, t.ex. energi från avfall, anaerob nedbrytning och produktion av återvunna fasta bränslen, samt för att utveckla förnybara energikällor med låga utsläpp av växthusgaser.

21.

Avtalet bör sålunda återlanseras för att göra klart för alla myndigheter under nationell nivå, inklusive regioner, att de har tillfälle att ansluta sig, för att avtalet ska få maximal territoriell täckning, inklusive landsbygdsområden, där utmaningarna i fråga om energieffektivitet, främjandet av förnybara energikällor och minskningen av koldioxidutsläppen är betydande. Avtalet bör samordnas med nationella koncept som är likvärdiga med Borgmästaravtalet.

22.

ReK upprepar sitt stöd för avtalets mål och insatsernas räckvidd, inbegripet att minska energiefterfrågan och energikonsumtion, utveckla en hållbar och säker energiförsörjning genom främjande av förnybara energikällor och förbättra produkters energieffektivitet.

23.

ReK vidhåller att huvudmålet med åtgärderna för att minska utsläppen måste vara långsiktig hållbarhet, och kvalitativa kriterier ska därför fogas till målen i syfte att garantera hållbarheten.

24.

ReK vill framhålla att en förutsättning för att avtalet ska få långsiktiga effekter är att det är fast förankrat i författningarna för de instanser som undertecknar det. Avtalets åtaganden och mål måste därför skyddas från framtida påverkan eller urvattning som ett resultat av att det politiska ledarskapet, förvaltningen eller gränsdragningen förändras i framtiden.

25.

ReK framhåller att kortsiktig press på budgeten är en utmaning när regioner och städer gör investeringar eller fattar politiska beslut för att förbättra sin energieffektivitet på medellång eller lång sikt, främja användningen av förnybara energikällor och minska koldioxidutsläppen. Nationella mål för effektivitetsbedömningen bör fastställas med detta i minnet.

26.

Eftersom det inte finns en enda definition av borgmästare eller region som gäller i alla EU-medlemsstater, anser kommittén att titeln på avtalet och dess avsedda räckvidd måste garantera att andra parter inte utestängs eller att undertecknande av avtalet förhindras.

27.

ReK vill fästa uppmärksamheten på de skillnader i framsteg i EU:s städer och regioner som förekommit under senare år när det gäller att minska koldioxidutsläppen och energikonsumtionen, och på att vissa framstegspionjärer redan har gått längre än att bara plocka ”den mest lättplockade frukten”. Man bör även beakta variationerna i energiintensitet för konsumtion och produktion och de därtill hörande växthusgasutsläppen mellan och inom medlemsstaterna, och i synnerhet mellan städer och landsbygden.

28.

ReK efterlyser stöd för att ta fram referensvärden för utsläppen samt klara riktlinjer för hur utsläppsuppgifter ska rapporteras och mätas. Detta är av avgörande betydelse om man ska kunna jämföra och fastställa riktmärken.

29.

I syfte att förhindra att misstag upprepas föreslår ReK att riktmärkningen ska omfatta exempel på såväl misslyckanden som framgångsrika initiativ. Dessa bör kunna tillämpas direkt, och därför är det nödvändigt att noggrant beskriva initiativen samt deras budgeteffekter. EU bör införliva de lärdomar som dragits av den amerikanska borgmästarkonferensen och det regionala växthusgasinitiativ som tagits i staterna vid nordöstra och mellersta Atlantkusten i USA.

30.

Eftersom många städer och kommuner är medlemmar i regionala eller nationella nätverk som alla har utvecklat olika metoder och redovisningssystem, bör man överväga hur dessa metoder kan användas inom avtalet samtidigt som man försöker harmonisera rapporterings- och mätningsverktygen på medellång sikt. Detta skulle förhindra att man återuppfinner redan existerande metoder och kanske även uppmuntra till ett utvidgat deltagande i avtalet. Strävan bör vara att få merparten av de kommuner som ingår i de befintliga nätverken att ansluta sig till Borgmästaravtalet.

31.

ReK anser att tidsfristerna inom ramen för avtalet måste tillåta att riktmärken för bästa resultat – och befintliga initiativ som betraktas som bästa metoder – kan spridas till alla medlemsstater innan man börjar utarbeta handlingsplaner. Detta kommer att säkerställa att städernas och regionernas handlingsplaner avspeglar dessa bästa metoder.

32.

ReK understryker hur viktig den europeiska och nationella kontexten är om de lokala insatserna ska bli framgångsrika, och vill särskilt peka på att kommissionen misslyckats med att agera för att uppdatera 2006 års handlingsplan för energieffektivitet. Detta kommer att krävas för att medlemsstaterna och deras regioner och städer ska få den stimulans som behövs för att sträva efter en effektivitet som går längre än EU:s mål på 20 %.

33.

ReK upprepar att Europeiska rådet i juni krävde att kommissionen och medlemsstaterna skulle skynda på genomförandet av handlingsplanen och överväga om den behöver revideras.

34.

ReK hävdar att det måste finnas ett direkt samband mellan de nationella och regionala handlingsplanerna för energi, eftersom de senare är en absolut nödvändig länk mellan de nationella planerna för hållbar energi och dem som finns i städerna och kommunerna. Det är viktigt att lokala och regionala myndigheter involveras i utarbetandet av klimat- och energimål, att det fastställs konkreta instrument för att uppnå målen och att det anslås tillräckliga resurser för detta.

35.

Kommittén efterlyser en anpassning av EU:s fondstöd och annan finansiering så att insatser för att främja hållbar energianvändning prioriteras, t.ex. att procentandelen regionalt stöd som används till att förbättra energieffektiviteten i privata hem ökas från 3 % till 5 %. Lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) bör vara lättillgängliga för lokala myndigheter och regioner som är villiga att investera i energieffektivitetsprogram, främja användningen av förnybara energikällor och minska utsläppen av koldioxid.

36.

ReK anser därför att man vid halvtidsöversynen av EU:s stödprogram måste undersöka hur hela raden av program kan anpassas så att de stödjer energieffektivitet, främjande av förnybara energikällor och minskning av koldioxidutsläppen och garanterar att program för förbättrad energieffektivitet finns att tillgå för regioner och städer. Förutom ett ökat regionalt stöd eller sammanhållningsstöd för att främja energieffektiviteten i privata hem bör eventuella revideringar därför t.ex. inkludera ökade investeringar i syfte att stödja kommersialiseringen av ny teknik exempelvis inom sjunde ramprogrammet. En översyn kan också behövas av statsstödsregler för att möjliggöra insatser i industri- och energiomvandling.

37.

ReK uppmanar kommissionen att fortsätta utveckla och påskynda översynen av åtgärder som skulle kunna hjälpa städer och regioner att åstadkomma ett förändrat beteende, t.ex. genom att främja och klassificera energieffektiva produkter.

38.

ReK anser att regioner och städer skulle få stöd i ansträngningarna att uppfylla och överträffa målet om 20 % energieffektivitet för 2020 om målet gjordes bindande och om EU:s energieffektivitetsplan uppdaterades för att beakta detta. Medlemsstaterna förväntas samtidigt se över sina nationella handlingsplaner så att de avspeglar detta mål.