6.11.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 263/1

---

GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 13/2007

antagen av rådet den 25 juni 2007

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/…/EG av den … om luftkvalitet och renare luft i Europa

(2007/C 263 E/01)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, antaget genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 (4), fastställs att det är nödvändigt att minska föroreningarna till en nivå som minimerar de skadliga effekterna på människors hälsa, varvid känsliga befolkningsgrupper skall beaktas särskilt, och på miljön som helhet, att förbättra övervakningen och bedömningen av luftkvaliteten och nedfallet av föroreningar samt att tillhandahålla information till allmänheten.

(2)

För att skydda människors hälsa och miljön som helhet är det särskilt viktigt att bekämpa utsläpp av föroreningar vid källan samt att fastställa och genomföra de mest effektiva åtgärderna för minskning av utsläpp på lokal och nationell nivå samt på gemenskapsnivå. Utsläpp av skadliga luftföroreningar bör därför undvikas, förebyggas eller minskas och lämpliga mål för luftkvalitet fastställas, med beaktande av Världshälsoorganisationens normer, riktlinjer och program.

(3)

Det är nödvändigt att följande rättsakter genomgår en omfattande revidering så att den senaste utvecklingen på hälsoområdet, de senaste vetenskapliga rönen och medlemsstaternas erfarenheter kan beaktas: rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten (5), rådets direktiv 1999/30/EG av den 22 april 1999 om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften (6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/69/EG av den 16 november 2000 om gränsvärden för bensen och kolmonoxid i luften (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG av den 12 februari 2002 om ozon i luften (8) och rådets beslut 97/101/EG av den 27 januari 1997 om inrättande av ett ömsesidigt utbyte av information och uppgifter från nätverk och enskilda stationer som mäter luftförorening i medlemsstaterna (9). Av tydlighetsskäl och enkelhetsskäl och för att förbättra den administrativa effektiviteten bör dessa fem rättsakter ersättas av ett enda direktiv och, när så är lämpligt, av genomförandeåtgärder.

(4)

Så snart tillräckliga erfarenheter har erhållits beträffande genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (10) bör möjligheten att sammanföra bestämmelserna i det direktivet med bestämmelserna i det här direktivet undersökas närmare.

(5)

Gemensamma metoder för utvärdering av luftkvaliteten bör användas i enlighet med gemensamma utvärderingskriterier. Vid utvärderingen av luftkvaliteten bör hänsyn tas till storleken på den befolkning och de ekosystem som exponeras för luftföroreningarna. Varje medlemsstats territorium bör därför delas in i zoner eller tätbebyggelse som skall spegla befolkningstätheten.

(6)

För att den information som samlas in om luftföroreningar skall vara tillräckligt representativ och jämförbar i hela gemenskapen är det viktigt att man vid utvärderingen av luftkvaliteten använder standardiserade mätmetoder och gemensamma kriterier för antalet mätstationer och deras placering. Luftkvaliteten kan också utvärderas med hjälp av andra metoder än mätningar och det är därför nödvändigt att fastställa kriterier för användningen av sådana metoder och för deras noggrannhet.

(7)

Detaljerade mätningar av fina partiklar på bakgrundsplatser på landsbygden bör utföras så att man får bättre kunskaper om effekterna av denna typ av förorening och så att lämpliga strategier kan utarbetas. Sådana mätningar bör överensstämma med dem som görs inom samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (EMEP) som upprättats i enlighet med 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som godkänts genom rådets beslut 81/462/EEG av den 11 juni 1981 (11).

(8)

I de fall där luftkvaliteten redan är god bör den upprätthållas eller förbättras. Om de mål för luftkvalitet som fastställs i detta direktiv inte är uppfyllda, bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att iaktta gränsvärden och kritiska nivåer och, där det är möjligt, för att uppnå målvärden och långsiktiga mål.

(9)	Växtligheten och de naturliga ekosystemen löper störst risk att skadas av luftföroreningar utanför stadsområdena. Vid bedömning av denna risk och iakttagandet av kritiska nivåer för skydd av växtligheten bör uppmärksamheten därför inriktas på platser som ligger utanför bebyggda områden.

(10)

Fina partiklar (PM2,5) har stora negativa effekter på människors hälsa. Vidare har det ännu inte gått att fastställa ett tröskelvärde under vilket PM2,5 inte utgör någon risk. Denna förorening bör därför regleras på ett annat sätt än andra luftföroreningar. För att stora delar av befolkningen skall få en bättre luftkvalitet gäller det att överlag minska koncentrationerna i stadsområden. För att garantera en viss lägsta hälsoskyddsnivå överallt bör emellertid denna åtgärd kombineras med ett gränsvärde som i ett första skede måste föregås av ett målvärde.

(11)

De nuvarande gränsvärdena och långsiktiga målen att se till att människors hälsa, växtligheten och ekosystemen på ett effektivt sätt skyddas mot skadliga effekter till följd av exponering för ozon bör förbli oförändrade. Tröskelvärden för larm och för information bör fastställas för ozon för att skydda befolkningen som helhet och känsliga befolkningsgrupper från kortvarig exponering för höga ozonkoncentrationer. Om något av dessa tröskelvärden överskrids bör allmänheten få information om riskerna för exponering, och om tröskelvärdet för larm överskrids bör i förekommande fall åtgärder på kort sikt vidtas för att minska ozonnivåerna.

(12)

Ozon är en gränsöverskridande förorening som bildas i atmosfären från utsläpp av de primära föroreningar som behandlas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (12). Framstegen när det gäller att uppnå de luftkvalitetsmål och långsiktiga mål för ozon som fastställs i det här direktivet bör bedömas i förhållande till målen och utsläppstaken i direktiv 2001/81/EG och i förekommande fall genom genomförande av de luftkvalitetsplaner som fastställs i det här direktivet.

(13)

Fasta mätningar bör vara obligatoriska i zoner och tätbebyggelse där de långsiktiga målen för ozon eller utvärderingströsklarna för andra föroreningar överskrids. Uppgifter från fasta mätningar kan kompletteras med beräkningsmodeller och/eller indikativa mätningar så att geografisk fördelning av koncentrationer kan presenteras som punktdata. Användningen av kompletterande utvärderingsmetoder bör även göra det möjligt att minska det erforderliga minimiantalet fasta provtagningspunkter.

(14)

Bidragen från naturliga källor kan utvärderas men inte begränsas. Om naturliga bidrag till luftföroreningar kan fastställas med tillräcklig säkerhet och om överskridandena helt eller delvis kan hänföras till sådana naturliga bidrag, kan man därför enligt de villkor som anges i detta direktiv räkna bort dessa vid utvärderingen av om gränsvärdena för luftkvalitet iakttas. De överskridanden av gränsvärdena för PM10-partiklar som beror på sandning eller saltning av vägar under vintern kan också räknas bort vid utvärderingen av om gränsvärdena för luftkvalitet iakttas, under förutsättning att rimliga åtgärder har vidtagits för att minska koncentrationerna.

(15)

De nuvarande gränsvärdena för luftkvalitet bör förbli oförändrade. När det gäller kvävedioxid, bensen och PM10-partiklar bör det emellertid vara möjligt att förlänga den tidsfrist inom vilken kraven måste vara uppfyllda eller att erhålla ett tillfälligt undantag från kravet att tillämpa vissa gränsvärden vid akuta problem med att efterleva kraven i en specifik zon eller tätbebyggelse, trots att lämpliga åtgärder genomförts för att minska föroreningarna. Vid en eventuell förlängning av tidsfristen eller vid ett tillfälligt undantag för en viss zon eller tätbebyggelse bör man upprätta en detaljerad plan som skall utvärderas av kommissionen för att se till att gränsvärdena iakttas senast då den reviderade tidsfristen löper ut.

(16)

Luftkvalitetsplaner bör utarbetas för zoner och tätbebyggelse där koncentrationerna av luftföroreningar överskrider de relevanta målvärdena eller gränsvärdena för luftkvalitet inklusive eventuella tillfälliga toleransmarginaler i förekommande fall. Luftföroreningar släpps ut från många olika källor och verksamheter. För att uppnå samstämmighet mellan olika strategier bör sådana luftkvalitetsplaner där så är möjligt samordnas och införlivas med planer och program som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (13), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (14).

(17)

Handlingsplaner bör upprättas i vilka det anges vilka åtgärder som skall vidtas på kort sikt när det finns risk för att ett eller flera tröskelvärden för larm överskrids så att denna risk minskas och ett eventuellt överskridande blir så kortvarigt som möjligt. När risken gäller ett eller flera gränsvärden eller målvärden kan medlemsstaterna när så är lämpligt upprätta sådana handlingsplaner på kort sikt. När det gäller ozon bör sådana handlingsplaner upprättas med beaktande av bestämmelserna i kommissionens beslut 2004/279/EG av den 19 mars 2004 om riktlinjer för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG om ozon i luften (15).

(18)

Om nivån av en viss förorening överskrider eller riskerar att överskrida gällande luftkvalitetsmål, inklusive i förekommande fall toleransmarginalen eller tröskelvärdet för larm till följd av en betydande förorening med ursprung i en annan medlemsstat bör medlemsstaterna samråda med varandra. Eftersom vissa föroreningar, såsom ozon och partiklar, sprids över gränserna kan det krävas samordning mellan angränsande medlemsstater när de upprättar och genomför luftkvalitetsplaner och handlingsplaner på kort sikt och när de informerar allmänheten. Medlemsstaterna bör vid behov fortsätta att samarbeta med tredjeländer och det är särskilt viktigt att kandidatländerna får möjlighet att medverka i ett tidigt skede.

(19)

Det är nödvändigt att medlemsstaterna och kommissionen samlar in, utbyter och sprider information om luftkvaliteten för att få en bättre förståelse för luftföroreningarnas effekter och för att kunna utarbeta ändamålsenliga strategier. Det bör vara lätt för allmänheten att få tillgång till aktuell information om alla reglerade föroreningarnas koncentrationer i luften.

(20)	För att underlätta hanteringen och jämförelsen av information om luftkvaliteten bör data lämnas till kommissionen i standardiserad form.

(21)

Det är nödvändigt att anpassa förfarandena för uppgiftslämnande, utvärdering och rapportering så att det är möjligt att i första hand använda elektroniska metoder och Internet för att göra information om luftkvaliteten tillgänglig och så att sådana förfaranden är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (16).

(22)	Det bör finnas möjlighet att anpassa de kriterier och metoder som används för att utvärdera luftkvaliteten till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt att till denna anpassa vilken information som skall lämnas.

(23)

Eftersom målen i detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av luftföroreningarnas gränsöverskridande karaktär, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(24)	Medlemsstaterna bör fastställa regler om de sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se till att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(25)

Vissa bestämmelser i de rättsakter som upphävs genom detta direktiv bör fortsätta att gälla för att garantera fortsatt tillämpning av de nuvarande gränsvärdena för kvävedioxid tills de ersätts från och med den 1 januari 2010 och av bestämmelserna om rapportering om luftkvaliteten tills nya genomförandebestämmelser antas samt fortsatt tillämpning av de skyldigheter om en preliminär utvärdering av luftkvaliteten som krävs i direktiv 2004/107/EG.

(26)	Skyldigheten att införliva detta direktiv med den nationella lagstiftningen bör begränsas till de bestämmelser som medför betydande ändringar jämfört med de tidigare direktiven.

(27)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (17) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(28)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet med detta direktiv är framför allt att främja att en hög miljöskyddsnivå och förbättring av miljöns kvalitet integreras i unionens politik i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(29)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (18).

(30)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra bilagorna I-VI, bilagorna VIII-X och bilaga XV. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(31)

Införlivandeklausulen kräver att medlemsstaterna säkerställer att de urbana bakgrundsmätningarna genomförs i tillräckligt god tid för att definiera indikatorn för genomsnittlig exponering för att garantera att kraven i samband med utvärderingen av det nationella exponeringsminskningsmålet och beräkningen av indikatorn för genomsnittlig exponering uppfylls.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I detta direktiv fastställs åtgärder som syftar till att

1.	utforma och fastställa mål för luftkvaliteten, så att skadliga effekter på människors hälsa och på miljön som helhet kan undvikas, förebyggas eller minskas,

2.	utvärdera luftkvaliteten i medlemsstaterna på grundval av gemensamma metoder och kriterier,

3.	erhålla information om luftkvaliteten för att bidra till att bekämpa luftföroreningar och olägenheter och övervaka långsiktiga tendenser och förbättringar som är en följd av nationella åtgärder och gemenskapens åtgärder,

4.	se till att sådan information om luftkvaliteten görs tillgänglig för allmänheten,

5.	upprätthålla luftkvaliteten där den är god och förbättra den i övriga fall,

6.	främja ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna för att minska luftföroreningarna.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.	luft: utomhusluften i troposfären med undantag för arbetsplatser, enligt definitionen i rådets direktiv 89/654/EEG (19), där bestämmelser om hälsa och säkerhet på arbetsplatser tillämpas och dit allmänheten normalt inte har tillträde,

2.	förorening: ämne i luften som kan ha skadliga effekter på människors hälsa och/eller på miljön som helhet,

3.	nivå: koncentration av en förorening i luften eller deposition av en förorening på ytor, vid en given tidpunkt,

4.	utvärdering: metod som används för att mäta, beräkna, förutsäga eller uppskatta nivåer,

5.	gränsvärde: en nivå, fastställd på vetenskaplig grund i syfte att undvika, förebygga eller minska de skadliga effekterna på människors hälsa och/eller på miljön som helhet, som skall uppnås inom en viss tid och som därefter inte får överskridas,

6.	kritisk nivå: en nivå, fastställd på vetenskaplig grund, över vilken direkta skadliga effekter kan uppkomma på vissa receptorer såsom träd, andra växter eller naturliga ekosystem, men inte på människor,

7.	toleransmarginal: det procenttal med vilket gränsvärdet får överskridas på de villkor som fastställs i detta direktiv,

8.	luftkvalitetsplaner: planer där åtgärder fastställs för att uppnå gräns- eller målvärdena,

9.	målvärde: en nivå som fastställts i syfte att undvika, förebygga eller minska skadliga effekter på människors hälsa och/eller på miljön som helhet, och som i största möjliga mån skall uppnås inom en viss tid,

10.	tröskelvärde för larm: en nivå över vilken en kortvarig exponering för befolkningen som helhet utgör en hälsorisk och vid vilken medlemsstaterna omedelbart skall vidta åtgärder,

11.	tröskelvärde för information: en nivå över vilken en kortvarig exponering utgör en hälsorisk för särskilt känsliga befolkningsgrupper, och vid vilken omedelbar och adekvat information är nödvändig,

12.	övre utvärderingströskel: en nivå under vilken en kombination av fasta mätningar och beräkningsmodeller och/eller indikativa mätningar får användas för att utvärdera luftkvaliteten,

13.	nedre utvärderingströskel: en nivå under vilken det är tillräckligt att använda enbart beräkningsmodeller eller objektiva skattningsmetoder för att utvärdera luftkvaliteten,

14.	långsiktigt mål: en nivå som skall uppnås på lång sikt i syfte att ge ett effektivt skydd av människors hälsa och av miljön, utom i de fall detta inte kan ske genom rimliga åtgärder,

15.

bidrag från naturliga källor: utsläpp av föroreningar som inte direkt eller indirekt orsakas av mänsklig verksamhet, inklusive naturfenomen såsom vulkanutbrott, seismisk aktivitet, geotermisk aktivitet, skogs- och gräsbränder, hårda vindar, partiklar med havssalt eller atmosfärisk resuspension eller transport av naturliga partiklar från torra områden,

16.	zon: del av en medlemsstats territorium som har avgränsats av medlemsstaten i avsikt att utvärdera och säkerställa luftkvaliteten,

17.	tätbebyggelse: zon som utgör ett tätortsområde med mer än 250 000 invånare eller, om befolkningen uppgår till högst 250 000 invånare, med en viss befolkningstäthet per km2 som fastställs av medlemsstaterna,

18.	PM10 : partiklar som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i referensmetoden för provtagning och mätning av PM10, EN 12341, som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 10 μm,

19.	PM2,5 : partiklar som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i referensmetoden för provtagning och mätning av PM2,5, EN 14907, som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 2,5 μm,

20.	indikator för genomsnittlig exponering: en genomsnittlig nivå som bestämts genom mätningar på urbana bakgrundsplatser över en medlemsstats hela territorium och som utgör ett mått på befolkningens exponering; den används för att beräkna det nationella exponeringsminskningsmålet,

21.	nationellt exponeringsminskningsmål: en procentuell minskning av den genomsnittliga exponeringen för en medlemsstats befolkning som fastställs för referensåret i syfte att minska skadliga effekter för människors hälsa och som om möjligt skall uppnås inom en viss tid,

22.	urbana bakgrundsplatser: platser i stadsmiljö där nivåer är representativa för den allmänna stadsbefolkningens exponering,

23.	kväveoxider: summan av det volymmässiga blandningsförhållandet (ppbv) mellan kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) uttryckt som masskoncentrationen av kvävedioxid (μg/m3),

24.	fasta mätningar: mätningar som utförs på fasta platser, antingen kontinuerligt eller genom stickprover, för att bestämma nivåerna i enlighet med de relevanta kvalitetsmålen för mätdata,

25.	indikativa mätningar: mätningar som uppfyller mindre stränga kvalitetsmål för mätdata än de som krävs för fasta mätningar,

26.	flyktiga organiska föreningar (VOC): alla organiska föreningar från antropogena och biogena källor, utom metan, som kan bilda fotokemiska oxidanter genom reaktioner med kväveoxider i närvaro av solljus,

27.	ozonbildande ämnen: ämnen som bidrar till bildandet av marknära ozon, varav några är förtecknade i bilaga X.

Artikel 3

Ansvarsfördelning

Medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter och organ på lämplig nivå som skall vara ansvariga för att

a)	utvärdera luftkvaliteten,

b)	godkänna mätsystem (metoder, utrustning, nätverk och laboratorier),

c)	garantera mätnoggrannheten,

d)	analysera utvärderingsmetoder,

e)	inom sitt territorium samordna de eventuella gemenskapsprogram för kvalitetssäkring som organiseras av kommissionen,

f)	samarbeta med de andra medlemsstaterna och kommissionen.

De behöriga myndigheterna och organen skall i förekommande fall uppfylla kraven i avsnitt C i bilaga I.

Artikel 4

Fastställande av zoner och tätbebyggelse

Medlemsstaterna skall fastställa zoner och tätbebyggelse inom hela sitt territorium. Luftkvaliteten skall utvärderas och säkerställas i alla zoner och all tätbebyggelse.

KAPITEL II

UTVÄRDERING AV LUFTKVALITETEN

AVSNITT 1

Utvärdering av luftkvaliteten med avseende på svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar, bly, bensen och kolmonoxid

Artikel 5

Utvärderingssystem

1.   När det gäller svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen och kolmonoxid skall de övre och nedre utvärderingströsklar som anges i avsnitt A i bilaga II tillämpas.

Varje zon och tätbebyggelse skall klassificeras med avseende på dessa utvärderingströsklar.

2.   Den klassificering som avses i punkt 1 skall ses över åtminstone vart femte år i enlighet med förfarandet i avsnitt B i bilaga II.

Klassificeringen skall emellertid ses över oftare vid väsentliga förändringar av verksamheter som är relevanta för koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid (eller, i förekommande fall, kväveoxider), partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen eller kolmonoxid i luften.

Artikel 6

Utvärderingskriterier

1.   Medlemsstaterna skall utvärdera luftkvaliteten med avseende på de föroreningar som anges i artikel 5 i alla sina zoner och all tätbebyggelse, i enlighet med kriterierna i punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln och i enlighet med kriterierna i bilaga III.

2.   I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån av de föroreningar som avses i punkt 1 överskrider den övre utvärderingströskel som fastställs för dessa föroreningar skall luftkvaliteten utvärderas genom fasta mätningar. För att tillräcklig information om den rumsliga fördelningen av luftkvaliteten skall erhållas får dessa fasta mätningar kompletteras med beräkningsmodeller eller indikativa mätningar.

3.   I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån av de föroreningar som avses i punkt 1 underskrider den övre utvärderingströskel som fastställts för dessa föroreningar får en kombination av fasta mätningar och beräkningsmodeller eller indikativa mätningar användas för att utvärdera luftkvaliteten.

4.   I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån av de föroreningar som avses i punkt 1 underskrider den nedre utvärderingströskel som fastställts för dessa föroreningar skall det vara tillåtet att enbart använda beräkningsmodeller eller objektiva skattningsmetoder eller båda för att utvärdera luftkvaliteten.

5.   Utöver den utvärdering som avses i punkterna 2, 3 och 4 skall mätningar utföras på bakgrundsplatser på landsbygden som inte befinner sig i närheten av några större föroreningskällor i syfte att åtminstone ge information om den totala masskoncentrationen och kemisk speciering av fina partiklar (PM2,5) uttryckt som årsmedelvärde, och dessa mätningar skall utföras i enlighet med följande kriterier:

a)	Det skall finnas en provtagningspunkt per 100 000 km2.

b)	Varje medlemsstat skall upprätta minst en mätstation eller får, genom överenskommelse med angränsande medlemsstater, upprätta en eller flera gemensamma mätstationer som täcker de ifrågavarande närbelägna zonerna, för att den nödvändiga rumsliga upplösningen skall uppnås.

c)	Där så är lämpligt skall övervakningen samordnas med den övervakningsstrategi och det mätprogram som används inom det gemensamma programmet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (EMEP).

d)	Avsnitten A och C i bilaga I skall tillämpas när det gäller datakvalitetsmål för mätning av masskoncentration av fina partiklar (partikelfraktioner) och bilaga IV skall tillämpas i sin helhet.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de mätmetoder som används för att bestämma den kemiska sammansättningen av fina partiklar (PM2,5).

Artikel 7

Provtagningspunkter

1.   Vid mätning av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen och kolmonoxid i luften skall provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med kriterierna i bilaga III.

2.   I zoner eller tätbebyggelse där utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på fasta mätningar får antalet provtagningspunkter för varje förorening som mäts inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt A i bilaga V.

3.   I zoner och tätbebyggelse där information från provtagningspunkter för fasta mätningar kompletteras med information från modellberäkningar och/eller indikativa mätningar, får emellertid det sammanlagda antalet provtagningspunkter enligt avsnitt A i bilaga V minskas med upp till 50 %, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)	De kompletterande metoderna måste ge så mycket information att det är möjligt att utvärdera luftkvaliteten med avseende på gränsvärden eller tröskelvärden för larm, och även tillhandahålla adekvat information som kan vidarebefordras till allmänheten.

b)

Antalet provtagningspunkter som skall upprättas och de andra metodernas rumsliga upplösning måste räcka till för att koncentrationen av den berörda föroreningen skall kunna bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I och måste leda till utvärderingsresultat som uppfyller kriterierna i avsnitt B i bilaga I.

Resultaten från modellberäkningar och/eller indikativa mätningar skall beaktas vid utvärdering av luftkvaliteten med avseende på gränsvärden.

Artikel 8

Referensmätmetoder

1.   Medlemsstaterna skall använda de referensmätmetoder och tillämpa de kriterier som anges i avsnitten A och C i bilaga VI.

2.   Andra mätmetoder får användas under förutsättning att de uppfyller kraven i avsnitt B i bilaga VI.

AVSNITT 2

Utvärdering av luftkvaliteten med avseende på ozon

Artikel 9

Utvärderingskriterier

1.   Fasta mätningar skall göras i zoner och tätbebyggelse där ozonkoncentrationerna under något av de föregående fem år då mätningar utförts har överskridit de långsiktiga mål som anges i avsnitt C i bilaga VII.

2.   Om det inte finns data för alla fem åren får medlemsstaterna, för att avgöra om de långsiktiga mål som avses i punkt 1 har överskridits under dessa fem år, kombinera resultat från kortvariga mätkampanjer, som genomförts vid de tidpunkter och på de platser där nivåerna kan antas vara högst, med resultat från utsläppsinventeringar och modellberäkningar.

Artikel 10

Provtagningspunkter

1.   Vid mätning av ozon skall provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med kriterierna i bilaga VIII.

2.   Vid fasta mätningar av ozon i zoner eller tätbebyggelse där utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på mätningar får antalet provtagningspunkter inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt A i bilaga IX.

3.   I zoner och tätbebyggelse där information från provtagningspunkter för fasta mätningar kompletteras med information från modellberäkningar och/eller indikativa mätningar, får antalet provtagningspunkter enligt avsnitt A i bilaga IX minskas, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)	De kompletterande metoderna måste ge så mycket information att det är möjligt att utvärdera luftkvaliteten med avseende på målvärden, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm.

b)

Antalet provtagningspunkter som skall upprättas och de andra metodernas rumsliga upplösning måste räcka till för att ozonkoncentrationen skall kunna bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I och måste leda till utvärderingsresultat som uppfyller kriterierna i avsnitt B i bilaga I.

c)	I varje zon eller tätbebyggelse måste det finnas minst en provtagningspunkt per två miljoner invånare eller en provtagningspunkt per 50 000 km2, beroende på vilket som ger flest provtagningspunkter, men det måste dock finnas minst en provtagningspunkt i varje zon eller tätbebyggelse.

d)	Kvävedioxid måste mätas vid alla återstående provtagningspunkter utom vid bakgrundsstationer på landsbygden enligt avsnitt A i bilaga VIII.

Resultaten från modellberäkningar och/eller indikativa mätningar skall beaktas vid utvärdering av luftkvaliteten med avseende på målvärden.

4.   Kvävedioxid skall mätas vid minst 50 % av de ozonprovtagningspunkter som krävs enligt avsnitt A i bilaga IX. Dessa mätningar skall vara kontinuerliga, utom vid bakgrundsstationer på landsbygden enligt avsnitt A i bilaga VIII, där andra mätmetoder får användas.

5.   I zoner och tätbebyggelse där koncentrationerna under vart och ett av de fem föregående år då mätningar utförts underskrider de långsiktiga målen skall antalet provtagningspunkter för fasta mätningar fastställas i enlighet med avsnitt B i bilaga IX.

6.   Medlemsstaterna skall se till att provtagning sker vid åtminstone en provtagningspunkt på deras territorium som kan tillhandahålla data om koncentrationer av de ozonbildande ämnen som förtecknas i bilaga X. Medlemsstaterna skall fastställa antalet stationer för mätning av ozonbildande ämnen och deras placering, med beaktande av de mål och metoder som anges i bilaga X.

Artikel 11

Referensmätmetoder

1.   Medlemsstaterna skall använda den referensmetod för mätning av ozon som anges i punkt 8 i avsnitt A i bilaga VI. Andra mätmetoder får användas under förutsättning att de uppfyller kraven i avsnitt B i bilaga VI.

2.   Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de metoder som de använder för provtagning och mätning av de VOC som förtecknas i bilaga X.

KAPITEL III

SÄKERSTÄLLANDE AV LUFTKVALITETEN

Artikel 12

Krav där nivåerna underskrider gränsvärdena

I zoner och tätbebyggelse där nivåerna av svaveldioxid, kvävedioxid, PM10, PM2,5, bly, bensen och kolmonoxid i luften underskrider respektive gränsvärde enligt bilagorna XI och XIV skall medlemsstaterna hålla nivåerna av dessa föroreningar under gränsvärdena och sträva efter att bevara den bästa luftkvalitet som är förenlig med en hållbar utveckling.

Artikel 13

Gränsvärden och tröskelvärden för larm för skydd av människors hälsa

1.   Medlemsstaterna skall se till att nivåerna av svaveldioxid, PM10, bly och kolmonoxid i luften inte i någon av deras zoner och tätbebyggelse överskrider gränsvärdena i bilaga XI.

Gränsvärdena för kvävedioxid och bensen i bilaga XI får inte överskridas från och med de datum som anges där.

Efterlevnaden av dessa krav skall bedömas i enlighet med bilaga III.

De toleransmarginaler som anges i bilaga XI skall tillämpas i enlighet med artiklarna 22.3 och 23.1.

2.   Tröskelvärdena för larm med avseende på koncentrationerna av svaveldioxid och kvävedioxid i luften är de som anges i avsnitt A i bilaga XII.

Artikel 14

Kritiska nivåer

1.   Medlemsstaterna skall se till att de kritiska nivåer som anges i bilaga XIII inte överskrids, enligt utvärderingen i avsnitt A i bilaga III.

2.   När utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på fasta mätningar, får antalet provtagningspunkter inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt C i bilaga V. Om dessa data kompletteras med indikativa mätningar eller beräkningsmodeller, får det minsta antalet provtagningspunkter minskas med upp till 50 %, under förutsättning att koncentrationerna av de berörda föroreningarna kan bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I.

Artikel 15

Nationella exponeringsminskningsmål för PM2,5 till skydd för människors hälsa

1.   Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder, om detta inte medför oproportionerliga kostnader, för att begränsa exponering för PM2,5 för att uppnå det nationella exponeringsminskningsmål som fastställs i avsnitt B i bilaga XIV, senast det år som anges där.

2.   Indikatorn för genomsnittlig exponering för PM2,5 skall utvärderas i enlighet med avsnitt A i bilaga XIV.

3.   Medlemsstaterna skall i enlighet med bilaga III se till att de provtagningspunkter som ligger till grund för bestämningen av indikatorn för genomsnittlig PM2,5-exponering har en sådan spridning och uppgår till ett sådant antal att indikatorn ger en korrekt uppfattning om allmänhetens exponering. Antalet provtagningspunkter får inte vara mindre än vid tillämpning av avsnitt B i bilaga V.

Artikel 16

Målvärde och gränsvärde för PM2,5 till skydd för människors hälsa

1.   Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder, om detta inte medför oproportionerliga kostnader, för att se till att koncentrationerna av PM2,5 i luften inte överskrider det målvärde som anges i avsnitt C i bilaga XIV från och med det datum som anges där.

2.   Medlemsstaterna skall se till att koncentrationen av PM2,5 i luften inte överskrider det gränsvärde som anges i avsnitt D i bilaga XIV i någon av deras zoner och tätbebyggelse från och med det datum som anges där. Huruvida detta krav uppfylls skall utvärderas i enlighet med bilaga III.

3.   Den toleransmarginal som fastställs i avsnitt D i bilaga XIV skall tillämpas i enlighet med artikel 23.1.

Artikel 17

Krav i zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna överskrider målvärdena och de långsiktiga målen

1.   Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder, om detta inte medför oproportionerliga kostnader, för att se till att de målvärden och långsiktiga mål som anges i bilaga VII uppnås.

2.   I zoner och tätbebyggelse där målvärdet överskrids skall medlemsstaterna se till att det program som utarbetats enligt artikel 6 i direktiv 2001/81/EG, samt vid behov en luftkvalitetsplan, genomförs i syfte att uppnå målvärdet från och med den dag som anges i avsnitt B i bilaga VII, utom i de fall där detta inte kan ske genom åtgärder som inte medför oproportionerliga kostnader.

3.   I zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna i luften överskrider de långsiktiga målen men är lägre eller lika med målvärdena, skall medlemsstaterna utarbeta och genomföra kostnadseffektiva åtgärder i syfte att uppnå de långsiktiga målen. Dessa åtgärder skall åtminstone överensstämma med alla luftkvalitetsplaner och det program som avses i punkt 2.

Artikel 18

Krav i zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna uppfyller de långsiktiga målen

I zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna uppfyller de långsiktiga målen skall medlemsstaterna upprätthålla en nivå som ligger under de långsiktiga målen, i den utsträckning detta är möjligt med hänsyn till faktorer såsom ozonföroreningens gränsöverskridande karaktär och de meteorologiska förhållandena, och de skall med hjälp av rimliga åtgärder bevara den bästa luftkvalitet som är förenlig med en hållbar utveckling och en hög miljö- och hälsoskyddsnivå.

Artikel 19

Åtgärder om tröskelvärdena för information eller för larm överskrids

Om det tröskelvärde för information som anges i bilaga XII eller något av de där angivna tröskelvärdena för larm överskrids skall medlemsstaterna vidta erforderliga åtgärder för att informera allmänheten via radio, TV, tidningar eller Internet.

Medlemsstaterna skall också vidarebefordra preliminära uppgifter till kommissionen om de nivåer som registrerats och om hur länge tröskelvärdet för larm eller tröskelvärdet för information överskridits.

Artikel 20

Bidrag från naturliga källor

1.   Medlemsstaterna skall för ett visst år till kommissionen översända förteckningar över sådana zoner och sådan tätbebyggelse där överskridanden av gränsvärdena för en viss förorening beror på naturliga källor. Medlemsstaterna skall lämna information om koncentrationer och källor samt uppgifter som styrker att överskridandena beror på naturliga källor.

2.   Om kommissionen har underrättats om ett överskridande som beror på naturliga källor enligt punkt 1 skall detta överskridande inte betraktas som ett överskridande med avseende på detta direktiv.

3.   Kommissionen skall senast den … (20) offentliggöra riktlinjer för demonstration och subtraktion av överskridanden som beror på naturliga källor.

Artikel 21

Överskridanden beroende på sandning eller saltning av vägar under vintern

1.   Medlemsstaterna får ange zoner eller tätbebyggelse där överskridanden av gränsvärdena för PM10 i luften beror på resuspension av partiklar efter sandning eller saltning av vägar under vintern.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen översända förteckningar över sådana zoner eller sådan tätbebyggelse tillsammans med uppgifter om de PM10-koncentrationer och PM10-källor som förekommer där.

3.   När medlemsstaterna underrättar kommissionen i enlighet med artikel 27 skall de lämna det underlag som krävs för att visa att eventuella överskridanden beror på resuspenderade partiklar och att rimliga åtgärder har vidtagits för att sänka koncentrationerna.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 skall medlemstaterna, i de zoner och den tätbebyggelse som avses i punkt 1 i den här artikeln, upprätta den luftkvalitetsplan som föreskrivs i artikel 23 om överskridandena beror på andra PM10-källor än sandning eller saltning av vägar under vintern.

5.   Kommissionen skall offentliggöra riktlinjer för bestämning av bidrag från resuspension av partiklar på grund av sandning eller saltning av vägar under vintern senast den … (20).

Artikel 22

Förlängning av tidsfristen för att uppfylla kraven och undantag från skyldigheten att tillämpa vissa gränsvärden

1.   Om det i en viss zon eller tätbebyggelse inte är möjligt att klara gränsvärdena för kvävedioxid eller bensen inom de tidsfrister som anges i bilaga XI, får en medlemsstat förlänga dessa tidsfrister med högst fem år i den berörda zonen eller tätbebyggelsen på villkor att en luftkvalitetsplan enligt artikel 23 upprättas för den zon eller tätbebyggelse för vilken den förlängda tidsfristen skall gälla. En sådan luftkvalitetsplan skall åtföljas av den information som förtecknas i avsnitt B, bilaga XV, beträffande de berörda föroreningarna och skall visa hur överensstämmelse med gränsvärdena kommer att uppnås före den nya tidsfristen.

2.   Om det på grund av platsspecifika spridningsförhållanden, ogynnsamma klimatförhållanden eller bidraget från gränsöverskridande luftföroreningar inte är möjligt att klara gränsvärdena i bilaga XI för PM10 i en viss zon eller tätbebyggelse, skall medlemsstaterna undantas från skyldigheten att tillämpa dessa gränsvärden, under förutsättning att villkoren i punkt 1 är uppfyllda, till senast den … (21).

3.   En medlemsstat som tillämpar punkt 1 eller 2 skall se till att gränsvärdet för varje förorening inte överskrids med mer än den maximala toleransmarginal som anges för var och en av de berörda föroreningarna i bilaga XI.

4.   Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de anser att punkt 1 eller 2 är tillämplig och skall överlämna den luftkvalitetsplan som avses i punkt 1 inklusive all information som kommissionen behöver för att kunna bedöma om villkoren är uppfyllda. I sin bedömning skall kommissionen beakta beräknade effekter av åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna och även beräknade effekter av gemenskapsåtgärder.

Om kommissionen inte framfört några invändningar inom nio månader efter det att denna underrättelse mottagits skall villkoren för tillämpning av punkt 1 eller 2 anses vara uppfyllda.

Om invändningar framförs får kommissionen kräva att medlemsstaten ändrar eller lämnar in nya luftkvalitetsplaner.

KAPITEL IV

PLANER

Artikel 23

Luftkvalitetsplaner

1.   Om luftens föroreningsnivåer i vissa zoner eller viss tätbebyggelse överskrider något gränsvärde eller målvärde, inklusive den toleransmarginal som eventuellt är tillämplig, skall medlemsstaterna se till att det upprättas luftkvalitetsplaner för dessa zoner och denna tätbebyggelse i syfte att klara det gränsvärde eller målvärde som anges i bilagorna XI och XIV.

Vid överskridande av gränsvärden för vilka tidsfristen för att uppfylla kraven redan löpt ut, skall det i luftkvalitetsplanerna föreskrivas lämpliga åtgärder så att perioden av överskridande kan hållas så kort som möjligt.

Dessa planer skall omfatta åtminstone den information som anges i avsnitt A i bilaga XV och skall överlämnas till kommissionen utan dröjsmål, men inte senare än två år efter utgången av det år då det första överskridandet observerades.

Om luftkvalitetsplaner måste utarbetas eller genomföras med avseende på flera föroreningar, skall medlemsstaterna vid behov utarbeta och genomföra integrerade luftkvalitetsplaner som omfattar alla berörda föroreningar.

2.   För att uppnå de tillämpliga miljömålen skall medlemsstaterna, i den utsträckning det är möjligt, sörja för att dessa planer eller program överensstämmer med andra planer som krävs enligt direktiv 2001/80/EG, direktiv 2001/81/EG eller direktiv 2002/49/EG.

Artikel 24

Handlingsplaner på kort sikt

1.   Om det i en viss zon eller tätbebyggelse finns risk för att föroreningsnivån kommer att överskrida ett eller flera av de tröskelvärden för larm som anges i bilaga XII, skall medlemsstaterna upprätta handlingsplaner där det anges vilka åtgärder som skall vidtas på kort sikt för att minska risken för överskridanden och deras varaktighet. Om risken omfattar en eller flera gränsvärden eller målvärden enligt bilagorna VII, XI och XIV, får medlemsstaterna vid behov upprätta sådana handlingsplaner på kort sikt.

Om det finns risk för att det tröskelvärde för larm för ozon som anges i avsnitt B i bilaga XII kommer att överskridas, skall medlemsstaterna emellertid endast upprätta sådana handlingsplaner när de anser att det, med hänsyn till de geografiska, meteorologiska och ekonomiska förhållandena i landet, finns goda förutsättningar för att minska risken för, varaktigheten av eller graden av ett sådant överskridande. När medlemsstaterna upprättar sådana handlingsplaner på kort sikt skall de beakta beslut 2004/279/EG.

2.   De handlingsplaner som avses i punkt 1 får, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, omfatta åtgärder för att begränsa och vid behov tillfälligt avbryta verksamhet, även motorfordonstrafik, som bidrar till risken för att respektive gräns- eller målvärden eller tröskelvärde för larm kommer att överskridas. Handlingsplanerna får också omfatta effektiva åtgärder som avser användningen av industrianläggningar eller industriprodukter.

3.   När medlemsstaterna har utarbetat en handlingsplan på kort sikt skall de göra resultaten av sina genomförbarhetsstudier, innehållet i de särskilda handlingsplanerna på kort sikt och information om dessa planers genomförande tillgängliga för allmänheten och för berörda organisationer, däribland miljöorganisationer, konsumentorganisationer och organisationer som företräder känsliga befolkningsgruppers intressen, samt för andra berörda organ inom hälso- och sjukvård.

4.   För första gången senast den … (20) och därefter regelbundet skall kommissionen offentliggöra exempel på bästa praxis för upprättande av handlingsplaner på kort sikt.

Artikel 25

Gränsöverskridande luftföroreningar

1.   Om, på grund av betydande gränsöverskridande luftföroreningar eller ämnen som bidrar till bildandet av sådana, ett tröskelvärde för larm, ett gränsvärde eller ett målvärde, inklusive den toleransmarginal som eventuellt är tillämplig, eller ett långsiktigt mål överskrids, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta och vid behov utforma gemensamma insatser, såsom utarbetande av gemensamma eller samordnade luftkvalitetsplaner enligt artikel 23 för att komma till rätta med sådana överskridanden genom lämpliga men rimliga åtgärder.

2.   Kommissionen skall beredas möjlighet att medverka i det samarbete som avses i punkt 1. Vid behov skall kommissionen, med beaktande av de rapporter som utarbetas enligt artikel 9 i direktiv 2001/81/EG, överväga om det är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder på gemenskapsnivå för att minska utsläppen av de ämnen som bidrar till bildandet av gränsöverskridande föroreningar.

3.   Medlemsstaterna skall vid behov i enlighet med artikel 24 utarbeta och genomföra gemensamma handlingsplaner på kort sikt som omfattar angränsande zoner i andra medlemsstater. Medlemsstaterna skall se till att angränsande zoner i olika medlemsstater som har utarbetat sådana handlingsplaner får all nödvändig information.

4.   Om tröskelvärdet för information eller tröskelvärdet för larm överskrids i zoner eller tätbebyggelse som ligger nära nationsgränser, skall de behöriga myndigheterna i de berörda angränsande medlemsstaterna informeras så snart som möjligt. Denna information skall göras tillgänglig för allmänheten.

5.   När medlemsstaterna utarbetar de planer som avses i punkterna 1 och 3 och när de informerar allmänheten i enlighet med punkt 4 skall de när så är lämpligt eftersträva att fortsätta samarbetet med tredjeland, i synnerhet med kandidatländer.

KAPITEL V

INFORMATION OCH RAPPORTERING

Artikel 26

Information till allmänheten

1.   Medlemsstaterna skall se till att allmänheten och berörda organisationer, däribland miljöorganisationer, konsumentorganisationer, organisationer som företräder känsliga befolkningsgruppers intressen och andra berörda hälso- och sjukvårdsorgan, i god tid får tillräcklig information om följande:

a)	Luftkvaliteten i enlighet med bilaga XVI.

b)	Alla beslut att förlänga tidsfristerna enligt artikel 22.1.

c)	Alla undantag enligt artikel 22.2.

d)	Sådana luftkvalitetsplaner som avses i artikel 22.1 och artikel 23 samt sådana program som avses i artikel 17.2.

Informationen skall tillhandahållas kostnadsfritt via lättillgängliga medier, exempelvis Internet eller andra lämpliga telekommunikationsmedel, och bestämmelserna i direktiv 2007/2/EG skall beaktas.

2.   Medlemsstaterna skall ge allmänheten tillgång till årsrapporter om alla föroreningar som omfattas av detta direktiv.

Dessa rapporter skall innehålla en sammanfattande redogörelse för de nivåer som överskrider gränsvärden, målvärden, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm under de berörda genomsnittliga perioderna. Denna information skall kombineras med en sammanfattande utvärdering av effekterna av dessa överskridanden. Rapporterna får också vid behov innehålla ytterligare information och utvärderingar av skogsskydd samt information om andra föroreningar för vilka bestämmelser om tillsyn anges i detta direktiv, däribland vissa av de icke-reglerade ozonbildande ämnen som förtecknas i avsnitt B i bilaga X.

3.   Medlemsstaterna skall informera allmänheten om vilken behörig myndighet eller vilket behörigt organ som utsetts att utföra de uppgifter som anges i artikel 3.

Artikel 27

Överlämnande av information och rapportering

1.   Medlemsstaterna skall se till att information om luftkvaliteten överlämnas till kommissionen inom begärd tidsfrist i enlighet med de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2.

2.   För det särskilda ändamålet att bedöma om gränsvärdena och de kritiska nivåerna överskridits och målvärdena uppnåtts och inte senare än nio månader efter utgången av varje år skall sådan information överlämnas till kommissionen och den skall omfatta

a)	de ändringar som gjorts under året i förteckningen och den gränsdragning av zoner och tätbebyggelse som fastställs i artikel 4,

b)

förteckningen över zoner och tätbebyggelse där en eller flera föroreningsnivåer är högre än gränsvärdena plus toleransmarginalen i förekommande fall eller högre än målvärdena eller de kritiska nivåerna och för dessa zoner och denna tätbebyggelse: i) utvärderade nivåer och, vid behov, datum och perioder under vilka sådana nivåer observerades, ii) vid behov, en utvärdering av bidrag från naturliga källor och från resuspension av partiklar efter sandning eller saltning av vägar under vintern till de bedömda nivåerna enligt förklaringen till kommissionen enligt artiklarna 20 och 21.

3.   Punkterna 1 och 2 skall gälla information som samlats in från och med andra kalenderåret efter ikraftträdandet av de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2.

Artikel 28

Genomförandebestämmelser

1.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, nämligen bilagorna I-VI, bilagorna VIII-X och bilaga XV, skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 29.3.

Ändringarna får emellertid inte, vare sig direkt eller indirekt, leda till ändringar av

a)	de gränsvärden, mål för minskad exponering, kritiska nivåer, målvärden, tröskelvärden för information eller för larm eller av de långsiktiga mål som anges i bilaga VII och bilagorna XI-XIV,

b)	de datum då överensstämmelse med de parametrar som avses i a skall ha uppnåtts.

2.   Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 29.2 besluta vilken ytterligare information som medlemsstaterna skall lämna enligt artikel 27 liksom inom vilken tidsfrist sådan information skall lämnas.

Kommissionen skall också, i enlighet med förfarandet i artikel 29.2, undersöka om det är möjligt att rationalisera det sätt på vilket informationen lämnas och det ömsesidiga utbytet av information och data från nätverk och enskilda stationer som mäter luftföroreningar i medlemsstaterna.

3.   Kommissionen skall ta fram riktlinjer för de överenskommelser om utplacering av gemensamma mätstationer som avses i artikel 6.5.

4.   Kommissionen skall offentliggöra riktlinjer för styrkande av likvärdighet enligt avsnitt B i bilaga VI.

KAPITEL VI

KOMMITTÉ-, ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av en kommitté kallad ”kommittén för luftkvalitet”.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1-5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 30

Sanktioner

Medlemsstaterna skall fastställa regler om de sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 31

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.   Direktiven 96/62/EG, 1999/30/EG, 2000/69/EG och 2002/3/EG skall upphöra att gälla från och med den … (22) utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter i fråga om tidsfristerna för genomförande eller tillämpning av dessa direktiv.

Följande artiklar skall emellertid fortsätta att gälla:

a)	Artikel 5 i direktiv 96/62/EG fram till och med den 31 december 2010.

b)	Artikel 11.1 i direktiv 96/62/EG samt artikel 10.1, 10.2 och 10.3 i direktiv 2002/3/EG, till och med utgången av det andra kalenderåret efter den dag då de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2 i det här direktivet träder i kraft.

c)	Artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 1999/30/EG fram till och med den 31 december 2009.

2.   Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till det här direktivet och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XVII.

3.   Beslut 97/101/EG skall upphöra att gälla från och med utgången av det andra kalenderåret efter den dag då de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2 i detta direktiv träder i kraft.

Artikel 32

Översyn

Kommissionen skall 2013 se över bestämmelserna om PM2,5, och vid behov om andra föroreningar, och skall lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.

Beträffande PM2,5 skall översynen göras i syfte att fastställa en rättsligt bindande skyldighet till exponeringsminskningar för att ersätta det nationella målet för exponeringsminskningar som anges i artikel 15 med beaktande av, bland annat, följande faktorer:

—	Den senaste vetenskapliga informationen från WHO och andra berörda organisationer.

—	Luftkvalitetssituationen och medlemsstaternas möjligheter att minska exponeringen.

—	Översynen av direktiv 2001/81/EG.

—	Framstegen med genomförandet av gemenskapens åtgärder för minskning av luftföroreningar.

Som en del av översynen skall kommissionen även utarbeta en rapport om erfarenheterna av övervakningen av PM10 och PM2,5 med beaktande av tekniska framsteg med automatisk mätningsteknik. Vid behov skall nya referensmetoder för mätning av PM10 och PM2,5 föreslås.

Artikel 33

Införlivande

1.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den … (20).

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall dock sörja för att ett tillräckligt antal mätstationer för urban bakgrundsmätning av PM2,5, vilka behövs för beräkningen av indikatorn för genomsnittlig exponering enligt avsnitt B i bilaga V har upprättats före den 1 januari 2008 eller, allra senast, den 1 januari 2009, så att tidsramen och villkoren i avsnitt A i bilaga XIV följs.

3.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 34

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 35

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 195, 18.8.2006, s. 84.

(2)  EUT C 206, 29.8.2006, s. 1.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 26 september 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 25 juni och Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4)  EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

(5)  EGT L 296, 21.11.1996, s. 55. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(6)  EGT L 163, 29.6.1999, s. 41. Direktivet ändrat genom kommissionens beslut 2001/744/EG (EGT L 278, 23.10.2001, s. 35).

(7)  EGT L 313, 13.12.2000, s. 12.

(8)  EGT L 67, 9.3.2002, s. 14.

(9)  EGT L 35, 5.2.1997, s. 14. Beslutet senast ändrat genom kommissionens beslut 2001/752/EG (EGT L 282, 26.10.2001, s. 69).

(10)  EUT L 23, 26.1.2005, s. 3.

(11)  EGT L 171, 27.6.1981, s. 11.

(12)  EGT L 309, 27.11.2001, s. 22. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368).

(13)  EGT L 309, 27.11.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG.

(14)  EGT L 189, 18.7.2002, s. 12.

(15)  EUT L 87, 25.3.2004, s. 50.

(16)  EUT L …

(17)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(18)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(19)  EGT L 393, 30.12.1989, s. 1.

(20)  Två år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(21)  Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(22)  Två år efter det att direktivet har trätt i kraft.

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---