31998Y0424(01)

SÄRSKILD RAPPORT nr 4/98 om import till gemenskapen till reducerad importavgift och avyttring av mejeriprodukter från Nya Zeeland samt schweizisk ost, samt kommissionens svar (Framlagd i enlighet med artikel 188c.4 andra stycket i EG-fördraget) (98/C 127/01)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Punkt Sida

1. INLEDNING . 1.1 - 1.7 2

Allmänt . 1.1 2

Årliga kvoter och ekonomisk verkan . 1.2 2

Ursprunget till Nya Zeelands kvot och reducerade importavgifter för smör . 1.3 - 1.4 4

Kommersiell bakgrund . 1.5 4

Import av nyzeeländsk cheddarost i hela stycken . 1.6 - 1.7 4

2. FÖRFARANDEN FÖR ADMINISTRATION OCH KONTROLL . 2.1 - 2.16 4

Villkor för berättigande till Nya Zeelands smörkvot . 2.1 4

Intyg om att smör uppfyller kvotkraven . 2.2 - 2.5 4

Licenser . 2.6 5

Saluföringsbegränsningar . 2.7 - 2.9 5

Begränsningar av användningen inom EG . 2.10 - 2.11 5

Villkor för berättigande till ostkvoterna . 2.12 - 2.14 6

Kontrollbestämmelser . 2.15 - 2.16 6

3. RESULTAT AV GRANSKNINGEN . 3.1 - 3.41 6

Allmänt . 3.1 - 3.2 6

Veckorapporter om smörimporten . 3.3 7

Kontroll av kvantitetsbegränsningen . 3.4 - 3.6 7

Exakthet i viktangivelserna . 3.7 - 3.8 8

Klarering för fri omsättning från tullnederlag . 3.9 - 3.10 8

Efterlevnad av bestämmelserna om maximal fetthalt . 3.12 - 3.21 8

Efterlevnad av kravet på minimiålder . 3.22 9

Efterlevnad av kravet på tillverkning direkt av mjölk eller grädde . 3.23 - 3.27 10

Avyttring . 3.28 - 3.36 10

Ost för förädling - Bidragsberättigade produkter för användning för särskilda ändamål . 3.37 - 3.39 11

Berättigande till exportbidrag för smältost som innehåller ost från tredje land . 3.40 - 3.41 11

4. SCHWEIZISK EMMENTALEROST . 4.1 - 4.6 12

5. SLUTSATS . 5.1 - 5.8 12

Kommissionens svar . 15

1. INLEDNING

Allmänt

1.1. Denna rapport handlar om import och avyttring av mejeriprodukter från Nya Zeeland som importerats under perioden 1990-1996 till de reducerade avgifter (1) som godkänts i kommissionens förordning (EG) nr 1600/95 (2) och tidigare lagstiftning. Avsikten med granskningen var att undersöka huruvida villkoren för att vara berättigad till de reducerade avgifter som fastställs i ovan nämnda lagstiftning samt de avyttringsregler som finns inskrivna i rådets förordning (EG) nr 3290/94 (3) har respekterats. Rapporten innehåller också ett kapitel om import av schweizisk emmentalerost till reducerad importavgift med stöd av liknande lagstiftning.

Årliga kvoter och ekonomisk verkan

1.2. Både fulla importavgifter och exportbidrag är mycket högre än de reducerade importavgifter som gäller för den aktuella importen. Om villkoren för att vara berättigad till reducerade importavgifter inte uppfylls, skall full avgift erläggas. Om produkterna återexporteras, begränsas exportbidraget till den avgift som uttagits vid importen, medan de normala exportbidragen är mycket högre. Stora belopp står därför på spel om import- eller avyttringsreglerna inte respekteras. 1996 var t. ex. den reducerade importavgiften för smör 868,8 ecu/ton medan den fulla importavgiften var 2 784 ecu/ton (4), och det fulla exportbidraget för motsvarande smör producerat inom EU var 1 561 ecu/ton. För det årets kvot på 76 667 ton blev skillnaden mellan den fulla och den reducerade importavgiften ca 146,8 miljoner ecu, och mellan de reducerade avgifterna och exportbidragen är skillnaden 53 miljoner ecu. Tabell 1-3 visar de årliga volymerna och beloppen. Området utvaldes för granskning eftersom enligt vad som ovan sägs de berörda beloppen var ansenliga.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Ursprunget till Nya Zeelands kvot och reducerade importavgifter för smör

1.3. Innan Förenade kungariket blev medlem av EEG 1973, hade den stora marknaden för smör från Nya Zeeland av tradition varit Förenade kungariket. För att göra det möjligt för Nya Zeeland att även fortsättningsvis ha tillgång till den marknaden och diversifiera sin ekonomi infördes genom protokoll 18 i Danmarks, Irlands och Förenade kungarikets anslutningsakt, inledningsvis för en femårsperiod, kvoter för import av smör och ost från Nya Zeeland. För importen inom dessa kvoter gällde särskilda avgifter. Enligt protokoll 18 fastställdes avgifterna på en nivå där dessa kvantiteter av smör och ost skulle kunna saluföras utan att saluföringen av gemenskapens smör och ostar kom i fara. Men när man jämför med de avgifter som gäller import av smör och ost från länder utanför gemenskapen, ser man att de särskilda avgifterna för smör och ost från Nya Zeeland var satta till lägre nivåer och var i själva verket reducerade importavgifter. De kommer hädanefter i den här rapporten att kallas reducerade importavgifter.

1.4. Från 1978 till 30 juni 1995 fortsatte importen av nyzeeländskt smör enligt protokoll 18. Från och med 1 juli 1995 fastställdes tullkvoterna för mjölk och mejeriprodukter i jordbruksavtalet som slöts vid de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan under ledning av Allmänna tull- och handelsavtalet/Världshandelsorganisationen (GATT/WTO). Tullkvoten för smör från Nya Zeeland, som ingick i avtalet, inkorporerades i kommissionens förordning (EG) nr 1600/95, och den mängd som berättigar till kvotimport höjdes från 51 830 ton till 76 667 ton om året. Det smör som exporteras från Nya Zeeland till EU utgör fortfarande ca 32 % av allt smör som produceras i Nya Zeeland.

Kommersiell bakgrund

1.5. Merparten av kvotsmöret från Nya Zeeland importeras av dotterbolag till New Zealand Dairy Board (NZDB) i EU som köper smöret från NZDB. NZDB är helägt av landets mjölkproducerande bönder.

Import av nyzeeländsk cheddarost i hela stycken

1.6. Förutom för nyzeeländskt smör fastställde bestämmelserna i protokoll 18 och därefter GATT/WTO-avtalet även importkvoter för cheddarost i hela stycken från Nya Zeeland. Protokoll 18 godkände kvoterna och minskade importavgifterna från 1973 till 1977. 1978 och 1979 fick Nya Zeeland ingen kvot. Från 1980 till den 30 juni 1995 täcktes importen av GATT:s tullkvot, i detalj fastställd i rådets beslut 80/271/EEG (5) och efterföljande lagstiftning. Den 1 juli 1995 infördes kvoten i bilaga 1 till förordning (EG) nr 1600/95. Den årliga importkvoten för cheddarost i hela stycken från Nya Zeeland låg på 6 500 ton till den 31 december 1995, när den ökade till 7 000 ton genom förordning (EG) nr 694/96 (6), efter GATT-förhandlingarna, artikel XXIV.6, som följde på Österrikes, Finlands och Sveriges inträde i unionen.

1.7. EU importerar också cheddar och andra ostsorter från Nya Zeeland för bearbetning till en reducerad importavgift på 17,06 ecu per 100 kg jämfört med den fulla importavgiften på 253,78 ecu per 100 kg. Den kvot som medges särskilt för nyzeeländsk ost i bilaga 1 till förordning (EG) nr 1600/95 var 3 000 ton om året fram till den 31 december 1995 när den ökade till 4 000 ton genom kommissionens förordning (EG) nr 694/96.

2. FÖRFARANDEN FÖR ADMINISTRATION OCH KONTROLL

Villkor för berättigande till Nya Zeelands smörkvot

2.1. Till skillnad från det smör som Nya Zeeland traditionellt producerar för den brittiska marknaden, är det mesta av det smör som tillverkas och konsumeras inom det övriga EG osaltat och håller en fetthalt på normalt mellan 82 och 85 %. För att garantera att kvoteringsbestämmelserna uppnådde målet att bevara Nya Zeelands tillgång till sin traditionella smörmarknad i Förenade kungariket och samtidigt skydda smörproducenterna i andra medlemsstater, infördes en definition av bidragsberättigat nyzeeländskt smör som motsvarade den typ som av tradition importerades till Förenade kungariket genom rådets förordning (EEG) nr 858/81 (7). Villkoren krävde att det berörda smöret

a) var av nyzeeländskt ursprung,

b) var minst 6 veckor gammalt,

c) hade en fetthalt på inte mindre än 80 % men mindre än 82 %, och

d) hade tillverkats direkt av mjölk eller grädde.

Intyg om att smör uppfyller kvotkraven

2.2. Nyckeldokumentet för att bevisa kvotberättigande och rätt till reducerade importavgifter var från 1981 till juni 1995 protokoll 18-intyget. I detta dokument från New Zealand High Commission, Nya Zeelands representation i Förenade kungariket, den överenskomna intygsgivande myndigheten, betygades att den uppgivna kvantiteten smör svarade mot villkoren för berättigande till kvoten och att kvotgränserna för perioden i fråga inte överskreds. Det överlämnades vid importtillfället som ett stöddokument till importdeklarationen. Protokoll 18-bestämmelserna krävde inte att importörerna skrev in villkoren för berättigande på tulldeklarationen, vilket inte gjorde det lättare för tullen att kontrollera dokumenten.

2.3. Från och med juli 1995 ersattes protokoll 18-intyget av IMA 1-dokumentet där IMA står för Inward Monitoring Arrangements (8). Där intygas att villkoren för berättigande till kvoten uppfylls. NZDB godkändes som utfärdande organ för IMA 1.

2.4. Artikel 28 i kommissionens förordning (EG) nr 1600/95 stipulerar att ett organ för utfärdande av sådana intyg bara kan godkännas om

a) det är erkänt som ett sådant av det exporterande landet,

b) det åtar sig att kontrollera de uppgifter som anges i intygen,

c) det åtar sig att på begäran tillställa kommissionen och medlemsstaterna alla uppgifter som kan behövas för att bedöma de uppgifter som anges i intygen.

I artikel 28 anges vidare att bilaga 7 (9) skall revideras om det villkor som avses i a ovan inte längre är uppfyllt eller om ett utfärdande organ inte fullgör en av de förpliktelser som det har åtagit sig.

2.5. Slutligen krävs i artikel 29 att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kontrollera att den ordning med intyg som fastställts i avdelning IV fungerar korrekt.

Licenser

2.6. Artikel 13.1 i rådets förordning (EEG) nr 804/68 (10) kräver att import till gemenskapen av de produkter som anges i artikel 1 (vilken inbegriper smör) endast får ske mot uppvisande av en importlicens. Importlicenserna fastställer vilka avgifter som skall tas ut och gör det möjligt för kommissionen att övervaka vilka mängder som importeras.

Saluföringsbegränsningar

2.7. Protokoll 18 och efterföljande tilläggslagstiftning gjorde klart att smör från Nya Zeeland inte fick bli föremål för handel inom gemenskapen, och inte heller fick återexporteras till tredje land. Den 1 januari upphävdes begränsningen för handel inom gemenskapen när rådets förordning (EEG) nr 3841/92 (11) började tillämpas.

2.8. Även begränsningen av återexport till tredje land togs bort i samma förordning. Artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 876/68 (12) stipulerade emellertid att bidraget vid återexport av mjölkprodukter skall vara det lägre av följande belopp: importavgiften vid importtillfället eller återbetalningen vid exporttillfället. Den regeln har levt vidare i senare lagstiftning.

2.9. Artikel 10 i förordningen (EG) nr 1600/95 kräver att i alla skeden av saluföringen skall smör från Nya Zeeland vara försett med uppgift om sitt ursprung. Utan att specificera, kräver artikeln vidare att Förenade kungariket skall informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits i detta avseende.

Begränsning av användningen inom EG

2.10. Enligt artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 858/81 stipulerades, bland annat, att Förenade kungariket skulle vidta de åtgärder som krävdes för att säkerställa att smör från Nya Zeeland som importerades i enlighet med denna förordning inte användes för bearbetning utan bara för direktkonsumtion inom Förenade kungariket. Rådets förordning (EEG) nr 1269/79 (13) gav en definition på "direktkonsumtion" använt vid tillämpningen av artikel 7. Denna begränsning upphävdes av artikel 4.2 i rådets förordning (EEG) nr 3667/83 (14).

2.11. Artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1600/95 stipulerar att blandning av smör från Nya Zeeland och smör från gemenskapen som är avsett för direktkonsumtion bara får ske i Förenade kungariket.

Villkor för berättigande till ostkvoterna

2.12. För att få dra fördel av de reducerade importavgifter som gäller för den nyzeeländska kvoten som godkänts i förordning (EG) nr 1600/95 och förutvarande lagstiftning, måste cheddarost från Nya Zeeland

- ha en fetthalt beräknad på torrsubstansen av 50 viktprocent eller mer,

- ha lagrats i mer än tre månader.

2.13. Nyzeeländsk ost som importeras inom kvoten "ost för förädling" skall bara anses vara förädlad när den förädlats till produkter som hänförs till undernummer 0406 30 i Gemensamma tulltaxan (dvs. smältost) som fastställts i artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2967/79 (15).

2.14. Importerad cheddarost från Nya Zeeland skall också bestyrkas av IMA 1-intyg som visar att den uppgivna ostmängden ryms inom kvoten och att kvalitetskraven är uppfyllda.

Kontrollbestämmelser

2.15. En svaghet i både protokoll 18-lagstiftningen och i förordning (EG) nr 1600/95 är att inget krav formuleras om att medlemsstaterna skall kontrollera kvotmängderna eller villkoren för bidragsberättigande. De enda kontrollbestämmelserna i bruk är av allmän natur och fastställs i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (16) som inrättar tullkodexen. Denna kodex som gäller för alla typer av import föreskriver kontroll av importdeklarationer och bestyrkande handlingar, möjlighet till fysisk kontroll och provtagning för laboratorieanalys, och möjlighet till efterhandskontroller av handelsdokument. Ansvaret för att dessa kontroller utförs ligger hos de enskilda ländernas tullmyndigheter.

2.16. Enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3038/89 (17) och senare kommissionens förordning (EEG) nr 3885/92 (18) och kommissionens förordning (EEG) nr 3618/93 (19) ställdes det fram till den 30 juni 1995 krav på Förenade kungarikets myndigheter att informera kommissionen senast i slutet av varje vecka bl. a. om

a) hur stora mängder smör som anlänt till Förenade kungariket under föregående vecka,

b) hur stora mängder smör som fanns i lager i Förenade kungariket vid senaste kontrolldatum,

c) hur stora mängder smör som försålts i Förenade kungariket under föregående vecka,

d) den samlade mängden smör som kommit in sedan den 1 januari varje år,

e) hur stora mängder smör som befann sig under transport mellan Nya Zeeland och Förenade kungariket och uppgift om troligt ankomstdatum, och

f) smörets försäljningspris i första saluföringsskedet.

Informationskravet gällde nyzeeländskt smör som skulle komma i åtnjutande av eller hade kommit i åtnjutande av de särskilda import/kvotbestämmelserna.

3. RESULTAT AV GRANSKNINGEN

Allmänt

3.1. Granskningen avslöjade betydande svagheter i de kontrollsystem som skall garantera att villkoren för att vara berättigad till de förmånliga importavgifterna efterlevs. De viktigaste iakttagelserna kan sammanfattas sålunda:

a) De brittiska myndigheterna hade inte krävt importlicenser för nyzeeländskt smör under hela den tid som protokoll 18-systemet varit i bruk (22 ½ år). De hävdar att den rättsliga grunden för den lagstiftning som kräver importlicenser (rådets förordning (EEG) nr 804/68) är artiklarna 42 och 43 i Fördraget om upprättandet av den Europeiska gemenskapen, medan den rättsliga grunden med avseende på import av nyzeeländskt smör regleras av protokoll 18 och olika råds- och kommissionsförordningar som rör denna fråga. I juli 1997 anförde kommissionen som sin åsikt att det system som praktiserats med stöd av protokoll 18 och senare tilläggslagstiftning utgör en avvikelse från det allmänna system inom gemenskapen som gäller import av jordbruksprodukter, och att bestämmelserna i förordning (EEG) nr 804/86 därför inte gällde nyzeeländskt smör. Revisionsrättens åsikt är att protokoll 18 och den efterföljande tilläggslagstiftningen är ett undantag och därför avviker från de allmänna regler som gäller smörimport som fastställts i förordning (EEG) nr 804/68 och lagstiftningen om hur den skall genomföras bara när det gäller de frågor den speciellt tar upp. Varken protokoll 18 eller den efterföljande lagstiftningen tar särskilt upp eller innehåller någon motsägande bestämmelse om de importlicenser som föreskrivs genom artikel 13 i förordning (EEG) nr 804/68. Vidare måste undantag från allmänna regler i princip tolkas restriktivt. Eftersom de allmänna reglerna om importlicenser fortfarande gällde smör från Nya Zeeland borde importlicenser ha krävts. Genom att inte kräva importlicens avhändade man sig ett viktigt instrument för kontrollen av kvotnivån vid import av nyzeeländskt smör. Korrektheten i den totala nyzeeländska importen kan därför ifrågasättas. Kommissionens resonemang, som går ut på att intyget i enlighet med förordning (EEG) nr 858/81 (och efterföljande förordningar) utgjorde ett särskilt importförfarande som avviker från det allmänna tullförfarandet i enlighet med förordning (EEG) nr 804/68 som kräver importlicenser tar inte hänsyn till det faktum att detta särskilda förfarande inte existerade mellan 1973 och 1981, en period under vilken importlicenser inte heller krävdes. Vidare samexisterar ett liknande intyg (IMA 1-intyget) och importlicenser enligt förordning (EG) nr 1600/95 sedan 1995. Detta bekräftar skillnaden mellan de två förfarandena, och gör det rättsligt omöjligt för ett förfarande att utesluta ett annat.

b) Det brittiska tullverket hade aldrig undersökt om kvotgränserna respekterades, vare sig när de tog emot intygen för klarering av produkterna till fri omsättning, eller i efterhand med ledning av handelsdokumenten. Denna allvarliga brist på kontroll ursäktade de brittiska tullmyndigheterna med att de inte hade anledning att betvivla sanningshalten i de protokoll 18- och IMA 1-intyg som företeddes.

c) Den brittiska tullen hade inte gjort några kontroller för att styrka att de uppgivna vikterna stämde.

d) Den brittiska tullen hade inte skickat några prover till laboratorium för att testa fetthalten i de importerade produkterna.

e) Trots bestämmelserna i artikel 78.2 i tullkodexen om kontroll i efterhand av tulldeklarationerna, och trots den rätt till insyn som stadgas om i artikel 28.1 c i förordning (EG) nr 1600/95 som trädde i kraft den 1 juli 1995, hade varken kommissionen eller de brittiska tullmyndigheterna under de sex månaderna fram till den 31 december 1995 begärt information från NZDB (som utställande organ) för att bedöma uppgifterna i IMA-intygen.

f) De ansvariga avdelningarna inom kommissionen hade underlåtit att systematiskt följa upp systemet med förmånsimport och hade aldrig företagit någon undersökning av verksamheten.

g) Den brittiska tullen hade aldrig utfört någon efterhandskontroll av om villkoren för att vara berättigad till kvoten uppfylldes.

3.2. Till följd av de här bristerna finns det inga garantier för att de förbehåll och villkor som fastställts för import av smör och ost från Nya Zeeland till förmånliga importavgifter någonsin respekterats. I följande punkter utvecklas konsekvenserna av de viktigaste iakttagna bristerna vidare. I själva verket hade det brittiska tullverket odelat förtroende för de intyg som utfärdades av de nyzeeländska organen i enlighet med protokoll 18 och förordning (EG) nr 1600/95.

Veckorapporter om smörimporten

3.3. Den information som de brittiska myndigheterna hade krav på sig att tillhandahålla enligt kommissionens förordningar (EEG) nr 3038/89, 3885/92 och 3618/93 översändes till kommissionen av det brittiska ministeriet för jordbruk, fiskeri och livsmedel. Ministeriet fick denna information från Nya Zeelands representation i Förenade kungariket i form av veckorapporter som sammanställdes med stöd av de uppgifter som det importerande bolaget lämnade in. Varken ministeriet eller kommissionen genomförde någon systematisk kontroll av riktigheten i rapporterna. Den brittiska tullen fick inga kopior på dessa veckorapporter.

Kontroll av kvantitetsbegränsningen

3.4. I slutet av maj 1995 var den kvot för nyzeeländskt smör på 25 915 ton för perioden 1 januari-30 juni 1995 som fastställts i rådets förordning (EEG) nr 3232/94 (20) redan uttömd. Trots det övergick i juni 1995 352,5 och 319,2 ton smör från Nya Zeeland till fri omsättning efter uttag av de reducerade importavgifter som var tillämpliga för den nyzeeländska kvoten. Att dessa kvantiteter översteg periodens kvot upptäckte den brittiska tullen inte.

3.5. Per den 23 november 1995 hade de brittiska myndigheterna ännu inte skickat in till kommissionen de upplysningar som de enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 3618/93 var skyldiga att lämna för veckan som slutade den 2 juli. Denna information skulle ha innehållit de samlade siffrorna för smör från Nya Zeeland som övergått till fri omsättning inom kvoten under de sex månaderna fram till den 30 juni 1995. Den 20 december 1995, efter en begäran från revisionsrätten till kommissionen om en kopia på dessa uppgifter, lämnade importören en frivillig deklaration till den brittiska tullen där han uppgav att kvoten för perioden fram till den 30 juni hade överskridits och erbjöd sig att betala till den reducerade avgift på 868,8 ecu per ton som gällde efter den 1 juli 1995.

3.6. Den 2 februari 1996, efter ett besök av revisionsrätten i januari 1996, lämnade den andre importören också en frivillig deklaration som visade att kvoten hade överskridits under perioden fram till den 30 juni 1995. Importören erbjöd sig att betala i enlighet med de reducerade avgifter som gällde efter den 1 juli 1995. Erbjudandet godtogs vid detta tillfälle av den brittiska tullen utan förbehåll. Återbetalningskrav har emellertid sedan dess utfärdats på 1,3 miljoner ecu, efter uppräkning till full importavgift.

Exakthet i viktangivelserna

3.7. Vikten på varje enskild låda med smör uppges i kvotsammanhang vara 24, 25 eller 26 kg beroende på vilken typ av standardförpackning som används. I själva verket sker en systematisk överfyllnad på grund av handelns reglementsenliga krav. De uppgifter som NZDB tillhandahållit visar att när påfyllnaden sker i flytande form är övervikten i genomsnitt 66 g per 24 kg, medan lådor där påfyllnaden skett i fast form i genomsnitt har en övervikt på 17 g per 25 kg. När det gäller ost är övervikten för block om 20 kg i genomsnitt 148 g.

3.8. Även om sådana övervikter är förståeliga ur handelns synvinkel, specificeras i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (21), som fastställer hur EG:s tullkodex skall tillämpas, att nettovikten på importerade varor måste deklareras. Dessutom, även om övervikterna är obetydliga i procent räknat, kan de representera betydande belopp i form av förlorade importavgifter, eftersom det rör sig om stora kvantiteter. Brittiska tullen har hittills beräknat de underbetalade avgifterna på övervikten för den totala kvoten ost i hela stycken under perioden 1 mars 1994-30 juni 1995 till ca 209 000 ecu. Beräkningen av övervikten när det gäller smör pågår.

Klarering för fri omsättning från tullnederlag (22)

3.9. Varor kan överföras till fri omsättning direkt från ett fartyg, eller efter att ha varit lagrade i ett tullnederlag. Importavgifterna betalas när varorna deklareras för övergång till fri omsättning. Det mesta av smöret och osten från Nya Zeeland lagras först i ett tullnederlag. Nyzeeländskt smör deklareras för övergång till fri omsättning när det lämnar tullnederlaget och tas ut ur lådorna, vilkas standardvikt är 24, 25 eller 26 kg.

3.10. Kontroll av lagerbokföring och tulldeklarationer för transaktioner som passerat genom tullnederlag visar att smör som rapporteras ha legat i nederlaget från december 1994 till februari 1996 i själva verket hade förts därifrån och använts i maj 1995 utan att några avgifter hade betalats. De avgifter som beräknas ha betalats in för lite uppgår i det fallet till ca 1,2 miljoner ecu. Den brittiska tullen undersöker för närvarande ärendet.

Efterlevnad av bestämmelserna om maximal fetthalt

3.11. I september 1995 tog den nederländska tullen stickprov för att göra laboratorieanalys av fetthalten från en last bestående av 504 ton smör från Nya Zeeland som hade deklarerats för övergång till fri omsättning i Nederländerna inom ramen för den nyzeeländska kvoten. Provresultaten visade att fetthalten var högre än 82 %. Importavgifterna beräknades därför efter den gällande fulla taxan och importören fick betala ytterligare ca 1 miljon ecu, vilket täckte både den underdeklarerade vikten och att produkterna inte var berättigade till reducerade importavgifter. Importören överklagade beslutet med hänvisning till att stickprovet tagits på ett olämpligt sätt och att provresultaten alltså inte var tillförlitliga.

3.12. De nederländska tullmyndigheterna rapporterade inte de påstådda oegentligheterna till kommissionen så som krävs enligt rådets förordning (EEG) nr 1552/89 (23) förrän i april 1997. Inte heller underrättade de den brittiska tullen så som fastställs i artiklarna 11 och 12 i rådets förordning (EEG) nr 1468/81 (24). Till följd av detta kunde kommissionen varken uppmärksamma andra medlemsstater på riskerna vid importen eller påbörja egna kontrollåtgärder.

3.13. För att kontrollera kvaliteten på smöret som tillverkas av självständiga mejerier stödjer sig NZDB på tillverkningsnormer och på en manual med förfaranden för kvalitetskontroll. NZDB bestämmer gränsvärden för hur mycket vatten, salt och fettfri mjölktorrsubstans smöret får innehålla, samt minimifetthalten. Kvalitetskontrollmanualen slår fast typen av laboratorieprov, den metod som skall användas och hur ofta de skall utföras av mejerierna för att framställningsnormerna säkert ska följas. Om smöret inte svarar mot de ställda kraven tar NZDB inte emot det, eller också tas det emot och mejeriet ådöms böter.

3.14. Före augusti 1995 innehöll NZDB:s kravspecifikationer för större delen av kvotsmöret från Nya Zeeland ingen maximal fetthalt. Leveranser av smör med högre fetthalt än kvoten medgav kunde därför godkännas av NZDB och skeppas till EG inom kvotens ram.

3.15. NZDB hävdade att kravet på lägre fetthalt aldrig varit föremål för tolkningsdiskussioner med EU-kommissionen. Man tolkar därför kravet till att mena att det samlade årliga genomsnittet på det smör som förs in i EU bör ligga inom fetthaltsparametrarna. Enligt revisionsrättens mening är detta i strid med tullkodexens genomförandeåtgärder som säger att beskrivningen av varorna och kvantiteten skall svara exakt mot de fakta som uppges i importdeklarationen om de varor som skall deklareras för övergång till fri omsättning.

3.16. Revisionsrätten tog del av ett stickprov på 361 tester som utförts under åren 1991-1996, utvalda för att täcka de olika typer av smör som framställs av den största smörproducenten på Nya Zeeland för EU-kvoten. Undersökningen avslöjade en hög förekomst (69 %) av fall där fetthalten översteg maximigränsen. Smöret hade framställts vid samma mejeri under åren 1991-1996. Andra dokument och provresultat tyder på att samma problem förekommer vid andra nyzeeländska mejerier.

3.17. På grund av att så många fall med en fetthalt på 82 % eller mer påträffades i undersökningen begärde revisionsrätten, och fick från NZDB, alla tillgängliga laboratorietestdata för smör som framställts vid det aktuella mejeriet och övergått till fri omsättning inom den nyzeeländska kvoten under perioden 1 januari 1994-31 juli 1996.

3.18. Revisionsrättens genomgång av dessa data visar att 65 % av smöret från det mejeriet som fraktats till EU mellan 1 januari 1994 och 31 december 1994 och 54 % mellan 1 januari 1995 och 30 juni 1995 håller högre fetthalt än det maximum som stadgas för nyzeeländskt smör i rådets förordning (EEG) nr 3610/93, ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3232/94. Fettöverskottet är mellan 0,1 % och 1,5 % i absoluta siffror, vilket motsvarar mellan 5 % och 75 % av den marginal på 2 % som är fastställd för kvoten av smör från Nya Zeeland. Trots anmodan har NZDB inte lagt fram några siffror som motsäger revisionsrättens analys.

3.19. NZDB anser inte att de här resultaten är relevanta, eftersom vare sig metoden för testningen av fetthalten eller hur ofta det gjordes hade tagits upp av EU-kommissionen eller av medlemsstaternas myndigheter. Man anser vidare av ett antal tekniska skäl att alla slutsatser som dras av undersökningen är ogiltiga. Revisionsrätten menar att provresultaten tagits fram med den testmetod som föreskrivs i NZDB:s manual för kvalitetskontroll, att det är samma metod som används av International Dairy Federation och som EU använder som referens och att resultaten används av NZDB för att ta emot eller avvisa smör med stöd av kravspecifikationen.

3.20. Med utgångspunkt från de många fall där den maximala fetthalten överskreds under perioden 1 januari 1994-30 juni 1995 uppskattas de avgifter som betalats för lite för smör framställt på detta mejeri för detaljistförsäljning inom EU under denna period till ca 67 miljoner ecu, av vilka ca 65 miljoner ecu kan krävas tillbaka. Uppskattningen grundar sig på att allt smör med fetthalt på 82 % eller mer, hur litet överskottet än är, borde betala den mycket högre fulla importavgiften. Om smör som framställts på andra mejerier under perioden i samma utsträckning överskred fetthalten på 82 % eller mer, kan ytterligare ca 24 miljoner ecu för lite ha betalats. NZDB anser att det är omöjligt att dra slutsatser om kvotsmöret från andra mejerier med ledning av ett mejeris provresultat, men har trots anmodan inte presenterat några uppgifter från laboratorietester vid de andra mejerierna. Utsträcker man samma beräkning till allt nyzeeländskt kvotsmör från 1990 till 1993, år där det är för sent att kräva återbetalning, beräknas de underbetalade importavgifterna uppgå till ca 287 miljoner ecu.

3.21. När det gäller importen av cheddarost från Nya Zeeland genomförde den brittiska tullen heller inga fysiska kontroller, varken när man tog emot importdeklarationen eller i efterhand, för att försäkra sig om att villkoren för kvotberättigande var uppfyllda. I synnerhet togs inga stickprov för att undersöka fetthalten. Men slumpvisa kontroller som revisionsrätten genomfört avslöjar inga tecken på att fetthaltsgränsen inte respekterats.

Efterlevnad av kravet på minimiålder

3.22. Precis som när det gäller de andra kriterierna för bidragsberättigande struntade de brittiska tullmyndigheterna i att försöka belägga att minimiålderskravet på det importerade smöret efterlevdes. En undersökning som revisionsrätten gjorde av ett urval protokoll 18-intyg och bestyrkande framställningslistor för smör som övergick till fri omsättning direkt från fartyget har gett upphov till tvivel om fyra av de 98 undersökta fallen uppfyllde minimiålderskravet. I ett sådant fall innehöll fraktsedeln synbarliga bevis för att framställningsdatum var felaktigt angivet så att smöret skulle kunna accepteras inom kvoten. I de andra tre fallen hade rätt framställningsdatum uppgivits, men den engelska tullen hade underlåtit att kontrollera om kravet på minimiålder var uppfyllt.

Efterlevnad av kravet på tillverkning direkt av mjölk eller grädde

3.23. Ett av kriterierna för bidragsberättigande för importerat smör är att det skall vara tillverkat direkt av mjölk eller grädde. Sedan 1990 har emellertid "bredbart" smör som tillverkas av koncentrerat smör släppts för fri omsättning inom kvoten. Sådant smör är, enligt kommissionens åsikt, inte berättigat att ingå i kvoten. Det beror dels på den indirekta tillverkningsprocessen, och dels på att dess kod i Kombinerade nomenklaturen inte finns med i bilaga 1 till förordning (EG) nr 1600/95, senare ändrad i förordning (EG) nr 1170/96. Två andra typer av smör tillverkat av koncentrerat smör har också släppts för fri omsättning inom kvoten.

3.24. NZDB hävdar i en skrivelse till EU-kommissionen att fraktionerat smör framställs direkt av mjölk eller grädde eftersom processen är kontinuerlig. Det argumentet tillbakavisas av EU-kommissionen som framhåller att smöret, enligt NZDB:s egen tillverkningsbeskrivning, framställs genom att koncentrerat smör blandas med vatten och/eller andra mejeriprodukter.

3.25. Till följd av importörens överklagande har den brittiska domstolen för moms- och tullfrågor beaktat bevisning i ärendet i form av två provsändningar av de importerade smörsorterna som tillverkades 1996, efter det att problemet med tillverkning direkt av mjölk hade uppstått mellan EU och Nya Zeeland. Det är därför möjligt att det smöret inte tillverkats på samma sätt och av samma råvaror som allt det smör som åsyftas i punkt 3.23 ovan. Domstolens utslag är att de två smörsorterna i proven är bidragsberättigade enligt förordning (EG) nr 1600/95. Detta utslag har nu överklagats av Förenade kungarikets tullverk.

3.26. Domstolen har nått sitt utslag efter att ha tolkat orden "tillverkat direkt av mjölk eller grädde" i förordning (EG) nr 1600/95. Domstolen påpekar vidare att beslutet bara gäller de två proverna och inte kan tillämpas på smör som tillverkas med en väsentligt annorlunda metod. Importören har också överklagat det krav på tilläggsavgifter som det brittiska tullverket utfärdat gällande smör som importerats före den 1 juli 1995. Beroende på hur överklagandena utfaller, uppskattar revisionsrätten att avgifter på 29 miljoner ecu för lite kan ha betalats.

3.27. Ärendet har också hänskjutits till Världshandelsorganisationens skiljenämnd för beslut om huruvida dessa smörsorter skall anses berättigade att ingå i kvoten enligt GATT/WTO-avtalet som gäller sedan den 1 juli 1995. Ett beslut från nämnden väntas i september i år.

3.28. Tvärtemot vad som fastställs i artikel 10 i kommissionens förordning (EG) nr 1600/95 har brittiska myndigheter aldrig informerat kommissionen om åtgärder som vidtagits för att kontrollera saluföring och blandning av smör från Nya Zeeland. Vidare gjorde den brittiska tullen inga kontroller rörande avyttringen av nyzeeländskt smör under perioden 1 juli 1995-30 juni 1996.

3.29. Under sin granskning konstaterade revisionsrätten att praktiskt taget allt det smör från Nya Zeeland som importerats för försäljning till detaljister eller grossister verkligen såldes på den marknaden. Den inneboende risken för att varorna skulle återexporteras bedömdes som försumbar och inga vidare kontroller av den avyttringen företogs av revisionsrätten. De återstående små kvantiteter som i första hand gick till cateringfirmor stickprovskontrollerades av brittiska tullen på revisionsrättens begäran, men inga oegentligheter kom i dagen.

3.30. Det smör som importerades för användning i industrin såldes antingen till smältost- eller till smöroljeproducenter. På grundval av granskningen av avyttringen av det smöret uppskattar revisionsrätten att ungefär en tredjedel gick till tillverkning av smältost. En liten del av denna smältost exporterades och fick då åtnjuta exportbidrag.

3.31. Ca 67 % av industrismöret såldes till smörolje-tillverkare som använde det bl.a. inom ramen för förordning (EEG) nr 570/88, och fick på det viset gemenskapsstöd för smör som används för konditorivaror etc. Nyzeeländskt kvotsmör är inte undantaget från det programmet om det används för tillverkning av koncentrerat smör som överensstämmer med villkoren i förordning (EEG) nr 570/88.

3.32. Det stöd som fastställs i förordning (EEG) nr 570/88 utgår med motsvarande 126 ecu per 100 kg smör. Den reducerade importavgiften för nyzeeländskt kvotsmör är 86,88 ecu per 100 kg. Genom att tillåta att nyzeeländskt smör används enligt bestämmelserna i denna förordning, ger EU en nettosubvention för smöret på 39,12 ecu per 100 kg. Revisionsrätten ifrågasätter om det är berättigat att låta nyzeeländskt smör få fullt stöd enligt förordning (EEG) nr 570/88 (25). Uppskattningsvis har 10 500 ton nyzeeländskt smör redan använts enligt bestämmelserna i förordning (EEG) nr 570/88 från den 1 juli 1995 till den 30 juni 1996 och därmed kunnat utkvittera stöd på ca 13,2 miljoner ecu till en nettokostnad för unionen på 7,7 miljoner ecu om året (26).

3.33. Kommissionen har två gånger föreslagit Förvaltningskommittén att en regel skall införas att allt smör som används inom ramen för förordning (EEG) nr 570/88 skall vara framställt inom EU. Kommittén har avvisat förslaget med motiveringen att ett sådant krav skulle vara för svårt att kontrollera. Revisionsrätten delar inte den uppfattningen, eftersom förordning (EEG) nr 570/88 redan innehåller bestämmelser om fysisk kontroll och kontroll av handlingar vad gäller råvaror och färdiga produkter.

3.34. Granskningen har också visat att ett italienskt företag hade antingen importerat direkt eller köpt redan förtullat smör i fri omsättning från Nya Zeeland, 888 ton 1995 och 1 734 ton 1996. Allt detta smör hade övergått till fri omsättning mot reducerad importavgift. Större delen av smöret hade sedan omförpackats eller blandats med EU-smör och sålts i 25 kg-kartonger för användning inom industrin. Varken fakturan eller förpackningen var försedd med uppgift om att smöret hade sitt ursprung i Nya Zeeland eller att det var en blandning av nyzeeländskt och EU-smör, i strid med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1600/95.

3.35. Kommissionen har bekräftat att underlåtenhet att uppge det nyzeeländska ursprunget på förpackningen är en överträdelse av artikel 10 i förordning (EG) nr 1600/95 och att påföljden för denna överträdelse skall bestämmas av medlemsstatens myndigheter.

3.36. Slutligen spårades 56 ton smör till Danmark där det hade omvandlats till smörolja och därefter exporterats till Thailand, varvid exportbidrag utgått som var större än importavgiften. Omvandling av smör till smörolja är inte en process som förändrar smörets ursprung. Exportbidraget för smörolja borde därför ha begränsats till den avgift som uppbars vid importen. Det överskjutande bidraget som är inkrävningsbart uppgår i det här fallet till ca 57 000 ecu.

Ost för förädling - Bidragsberättigade produkter för användning för särskilda ändamål

3.37. I artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2967/79 fastställs att ostar som importeras inom ramen för ost för förädling för användning för särskilda ändamål bara skall anses som förädlade när de förädlats till produkter som hänförs till undernummer 0406 30 i Gemensamma tulltaxan (dvs. smältost). Om osten används för att framställa någon annan produkt skall full importavgift erläggas.

3.38. Importören och slutanvändaren skall ha skriftligt tillstånd att använda ost för förädling för särskilda ändamål. Ett av tillstånden som utfärdades av de brittiska myndigheterna gällde framställning av ostsås, men denna användning godkänns inte i förordning (EEG) nr 2967/79.

3.39. Kommissionen har försvarat revisionsrättens åsikt att ostsås inte är en bidragsberättigad produkt för särskilda ändamål. Följaktligen beräknas ytterligare importavgifter på 1,5 miljon ecu kunna inkrävas. En återbetalningsorder utfärdades av brittiska tullen, men den har dragits tillbaka på grund av ett administrativt fel. Under dessa förhållanden bör det aktuella beloppet betalas in till gemenskapen av de brittiska myndigheterna.

Berättigande till exportbidrag för smältost som innehåller ost från tredje land

3.40. Exportbidraget för smältost ligger på mellan 14 och 120 ecu per 100 kg beroende på sammansättning och destination. För merparten av smältostarna är bidraget betydligt högre än den reducerade importavgiften på 17,06 ecu per 100 kg. Enligt artikel 17.11 i förordning (EEG) nr 804/68 skall återbetalningen vid återexport av mjölkprodukter från tredje land vara det lägre beloppet av exportbidraget och importavgiften. Kommissionen har emellertid misslyckats med att klargöra läget, och smältost som innehåller ost från tredje land som importerats till reducerad avgift har därför fått fullt exportbidrag.

3.41. Granskningar för att utröna användningen av nyzeeländsk ost för bearbetning och var slutprodukten hamnade har genomförts hos fem tillverkare av smältost. Tre hade försäkrat sig om att produkter från tredje land bara användes vid framställning av smältost avsedd att förbrukas inom EG. Två hade begärt fullt exportbidrag trots att produkterna innehöll nyzeeländsk ost, men kvantiteterna var i dessa fall relativt små.

4. SCHWEIZISK EMMENTALEROST

4.1. EU är av tradition den största marknaden för schweizisk ost. Förmånliga reducerade importavgifter har tillämpats sedan 1968. Förordning (EG) nr 1600/95 utgör den nuvarande rättsliga grunden för importen av emmentaler-, gruyère-, sbrinz- och appenzellerostar från Schweiz till en reducerad importavgift på 9,66 ecu per 100 kg i stället för den fulla importavgiften på 195,42 ecu per 100 kg. Dessa ostar är avsedda både för direktkonsumtion och för framställning av smältost.

4.2. Det finns ingen fastställd kvot för att kontrollera importvolymen. I stället är EG-producenterna skyddade genom kravet på att minimipriser fritt gränsen skall respekteras. Importavgifterna varierar med nivån på minimipriset fritt gränsen. Exempelvis sattes minimipriset för den lägsta importavgiften, 9,66 ecu per 100 kg, enligt förordning (EG) nr 1600/95 till 430,62 ecu per 100 kg.

4.3. Både förordning (EG) nr 1600/95 och tidigare lagstiftning stadgar att import av schweizisk ost till reducerad avgift är avhängig av att ett IMA 1-intyg presenteras. Det godkända utfärdande organet är Union Suisse du Commerce de Fromage. Vid utfärdandet av dokumentet fick Union Suisse du Commerce de Fromage försäkra att uppgifterna i formuläret var riktiga, kompletta och i överensstämmelse med gällande gemenskapsregler, samt att för de upptagna produkterna ingen kassarabatt, restitution eller andra avdrag skulle beviljas köparen som gjorde att produkten i fråga fick ett lägre värde än det fastställda minimiimportvärdet. Union Suisse du Commerce de Fromage både utfärdade intygen och sålde mycket av emmentalerosten till kunder inom EU.

4.4. Som framgår av den särskilda rapporten nr 1/94 påbörjade revisionsrätten granskningen i Frankrike på grundval av information som influtit och analys av importstatistik. Den utredning som därefter utförts av franska myndigheter på revisionsrättens begäran har givit vid handen att minimipriserna fritt gränsen överdrevs på IMA 1-intygen med stöd av falska fakturor, så att de verkade vara berättigade till de reducerade importavgifterna. Fakturapriset justerades i efterhand genom en mängd olika metoder med hjälp av Union Suisse du Commerce de Fromage. Det skedde med kreditnotor, inbetalningar till de importerande direktörernas privata bankkonton och bidrag från tredje man.

4.5. Senare undersökningar i Italien på förslag av revisionsrätten och i samarbete med UCLAF (enheten för samordning av åtgärderna för bekämpning av bedrägeri) har kunnat peka på ca 42 miljoner ecu av påstått undanhållna importavgifter. Fristående utredningar i Tyskland tyder på att 1,2 miljoner ecu undanhållits i obetalda importavgifter.

4.6. I mars 1997, nästan tre år efter att fallet först rapporterats till kommissionen, ändrades förordning (EG) nr 1600/95 genom kommissionens förordning (EG) nr 503/97 (27) med avseende på ostimport från Schweiz. Schweiz togs bort från bilagan där länder och organ med tillstånd att utfärda IMA 1-intyg räknades upp. Det är nu importörens sak att garantera att minimipriserna fritt gränsen respekteras. Importören är förpliktigad att förse de behöriga myndigheterna med alla upplysningar som behövs för att bedöma överensstämmelse med reglerna och tillåta granskning av räkenskaperna. I de fall där villkoren inte uppfylls skall full importavgift erläggas plus en straffavgift på 25 %.

5. SLUTSATS

5.1. Revisionsrättens granskning av import och avyttring av nyzeeländska mejeriprodukter som åtnjutit förmånsbehandling har klarlagt bristen på lämpliga kontrollmedel. Detta har lett till en beräknad underbetalning av importavgifter genom bristande efterlevnad av kvotgränser och kvotvillkor till ett belopp av ca 410 miljoner ecu, och till beräknade obefogade utbetalningar av exportbidrag till ett belopp av ca 57 000 ecu. Av dessa belopp är ca 118 miljoner möjliga att återkräva, så som framgår av tabell 4.

>Plats för tabell>

5.2. Det brittiska tullverket underlät att införa några som helst åtgärder för att kontrollera att de särskilda villkor som fastställts för import av smör och ost från Nya Zeeland till reducerad importavgift respekterades och säkerställde inte att avyttringsreglerna följdes. De brittiska myndigheterna har börjat genomföra de nödvändiga åtgärderna för att försäkra sig om att iakttagelserna i denna rapport snabbt följs upp och att för lite inbetalade importavgifter krävs tillbaka.

5.3. Det är kommissionens ansvar att denna otillfredsställande situation tilläts pågå under så lång tid. Den säkerställde inte att lämpliga övervaknings- och kontrollförfaranden infördes och att veckorapporteringen om smörimporten skickades in och kontrollerades.

5.4. Revisionsrätten drar vidare slutsatsen att New Zealand Dairy Board inte har respekterat villkoren och förpliktelserna som förordning (EG) nr 1600/95 ålägger dem vad beträffar tullkvoter i enlighet med GATT/WTO-avtalen. New Zealand Dairy Board måste därför avföras från bilaga 7 som upptar de länder och organ som är godkända för att utfärda IMA 1-intyg, i analogi med de åtgärder som vidtagits mot Union Suisse du Commerce de Fromage. De förpliktelser som ålagts importörerna och straffavgiften för att inte följa reglerna som infördes för import från Schweiz måste börja tillämpas på samma sätt för import av mejeriprodukter från Nya Zeeland enligt förordning (EG) nr 1600/95.

5.5. I ett vidare sammanhang ifrågasätter revisionsrätten, eftersom kontrollen av kvotmängder och villkor för bidragsberättigande är så nära förknippad med utfärdandet av IMA 1-intyg, om de utfärdande organen verkligen bör vara kommersiellt/ekonomiskt involverade i kvottransaktioner, eftersom detta kan leda till en intressekonflikt.

5.6. Slutligen uppdrar revisionsrätten åt kommissionen

- att vidta erforderliga åtgärder för att i möjligaste mån återkräva de berörda beloppen,

- att införa mer effektiva obligatoriska krav på kontroll av all import till reducerad avgift,

- att överväga hur effektivt IMA 1-systemet är,

- att påbörja djupgående kontroller av andra kvotöverenskommelser som innebär reducerade importavgifter,

- att åter ta upp frågan om ett krav på EU-ursprung i förordning (EEG) nr 570/88 och andra liknande interna program,

- att förtydliga reglerna för om produkter från tredje land är berättigade till att få exportbidrag efter bearbetning.

5.7. Revisionsrättens rapport bygger på fakta. Kommissionens allmänna kommentarer är till övervägande del spekulativa, och bygger på hypoteser om vad New Zealand Dairy Board möjligen hade gjort, om vissa händelser hade inträffat. De låter förstå att kommissionen har skaffat sig ordentliga försäkringar om efterlevnad av förordning (EG) nr 1600/95. Det har emellertid skett på grundval av dokument som framlagts av Nya Zeelands mejerinäring och regering snarare än på riktiga kontroller. Kommissionen hävdar att om tullkontroller tidigare upptäckt bristen på efterlevnad, hade missförhållandena kunnat rättas till inför framtida leveranser. Detta utgör i sig inte en orsak till att de aktuella smörimporterna inte skulle följa de i lag fastställda kraven.

5.8. Dessutom beaktar inte kommentarerna liknande situationer när det gäller andra åtgärder, t.ex. exportbidrag. Varje år upptäcker de nationella myndigheterna fall där produkter inte lever upp till sammansättningskraven för att få exportbidrag med påföljd att de inte bara förlorar rätten till bidrag utan även bötfälls. Icke desto mindre saluförs varorna. Exempel på sådana fall och andra liknande som revisionsrätten upptäckt finns dokumenterade i de särskilda rapporterna 2/92 (28) och 7/93 (29) och i årsrapporten 1995 (30). Det är därför inte på sin plats att skilja ut Nya Zeeland som ett speciellt fall.

Denna rapport antogs av revisionsrätten i Luxemburg vid dess sammanträde den 1 och 2 april 1998.

För revisionsrätten

Bernhard FRIEDMANN

Ordförande

(1) Ordet "avgift" ersattes med "tull" i förordning (EG) nr 1600/95, men i denna rapport används genomgående "avgift".

(2) EGT L 152, 1.7.1995, s.12.

(3) EGT L 349, 31.12.1994, s.105.

(4) Från 1 juli 1995 till 30 juni 1996. Från 1 juli 1996 till 31 december 1996 var avgiften 2 607 ecu/ton.

(5) EGT L 71, 17.3.1980, s. 1.

(6) EGT L 97, 18.4.1996, s. 18.

(7) EGT L 90, 4.4.1981, s. 18.

(8) Bakgrund till systemet med IMA 1-intyg

IMA 1-intyg (Inward Monitoring Arrangements = inre övervakningssystem) infördes genom kommissionens förordning (EEG) nr 1767/82 särskilt för schweizisk ost som skulle importeras till EG med reducerad importavgift. De har sedan börjat användas för andra mejeriprodukter från andra tredje länder. Avsikten med dem är att intyga att villkoren för att vara berättigad till reducerade importavgifter har uppfyllts. De utfärdas av godkända organ i de berörda tredje länderna.

(9) Bilaga 7 till förordning (EG) nr 1600/95 räknar upp de organ som godkänts för utfärdande av IMA 1-intyg.

(10) EGT L 148, 28.6.1968, s.13.

(11) EGT L 390, 31.12.1992, s.1.

(12) EGT L 155, 3.7.1968, s.1.

(13) Artikel 1a i rådets förordning (EEG) nr 1269/79 definierade smör för direktkonsumtion som smör som inköps av den slutliga privata konsumenten från detaljister i avsikt att själv konsumera det, inklusive smör inköpt i detaljhandeln av hotell, restauranger, sjukhus, hem av olika slag, internatskolor, fängelser och liknande institutioner för att servera till personer som skall bespisas vid sådana institutioner, men exklusive smör köpt för att avyttra i annan form till allmänheten av konditorier, cateringfirmor etc.

(14) EGT L 366, 28.12.1983, s.16.

(15) EGT L 336, 29.12.1979, s.23.

(16) EGT L 302, 19.10.1992, s.1.

(17) EGT L 291, 10.10.1989, s.45.

(18) EGT L 391, 31.12.1992, s.18.

(19) EGT L 328, 29.12.1993, s.23.

(20) EGT L 338, 28.12.1994, s.12.

(21) EGT L 253, 11.10.1993, s.1.

(22) I ett tullnederlag kan, sedan en garantisumma deponerats, varor lagras till dess att importavgifterna betalats och varorna övergår till fri omsättning.

(23) EGT L 155, 7.6.1989, s.1.

(24) EGT L 144, 2.6.1981, s.1.

(25) När det gäller exportbidrag för mjölkprodukter skall återbetalningen vara det lägre av följande belopp: importavgiften som tillämpades dagen för importen eller exportbidraget dagen för exporten.

(26) Genom programmet som fastställs i förordning (EEG) nr 570/88 utmanövreras EU-smör av det nyzeeländska smöret. Det måste därför hitta alternativa marknader, ofta med hjälp av exportbidrag på 160 ecu per 100 kg. Den extra nettokostnaden för EU per 100 kg som det innebär att låta nyzeeländskt smör få stöd enligt förordning 570/88 är därför skillnaden mellan den reducerade importavgiften på 86,88 ecu och motsvarande stöd enligt förordning 570/88 på 126 ecu, dvs. 39,12 ecu, plus skillnaden mellan stödet enligt förordning 570/88 på 126 ecu och exportbidraget på 160 ecu, alltså 34 ecu.

(27) EGT L 78, 20.3.1997, s.12.

(28) EGT C 101, 22.4.1992, s. 1.

(29) EGT C 53, 19.2.1994, s. 1.

(30) EGT C 340, 12.11.1996, s. 80.

KOMMISSIONENS SVAR på revisionsrättens särskilda rapport nr 4/98 om import till gemenskapen till reducerad importavgift och avyttring av mejeriprodukter från Nya Zeeland samt schweizisk ost (EGT C 127, 24.4.1998) (1) (98/C 191/03)

ALLMÄNNA KOMMENTARER

Denna rapport behandlar allvarliga svagheter i kontrollen av två av många förmånsavtal mellan gemenskapen och tredje land. Det är viktigt att understryka att dessa överenskommelser har en begränsad omfattning och endast gäller en del av importen av specifika produkter från enskilda länder.

När det gäller import av smör från Nya Zeeland, rapportens huvudämne, beviljades en sänkt avgift, senare tull, för import av fastställda kvantiteter smör. Detta gjordes i avsikt att göra det möjligt att fortsätta den traditionella handel med saltat smör mellan Nya Zeeland och Förenade kungariket, som annars skulle bli oekonomisk. Det smör som importerades till denna sänkta avgift skulle uppfylla vissa kriterier som motsvarade egenskaperna hos de produkter som handeln traditionellt gällde. Dessa egenskaper var tekniska och påverkade inte handelsbeskrivningen av varorna. (Det fanns också särskilda arrangemang för viss import av ost.) Det nära samarbetet mellan gemenskapens institutioner och Nya Zeelands regering förstärktes av två dokument, protokoll 18 och Dublindeklarationen. Sedan 1994 genomför Nya Zeeland och gemenskapen årliga samråd om handelspolitiken på jordbruksområdet. Mot bakgrund av detta och med tanke på att besluten om kvotkvantiteter, på grund av deras politiskt känsliga karaktär, fattades på enhällig grund, ansågs det otroligt att New Zealand dairy board skulle tillgripa eller tillåta någon åtgärd som skulle kunna leda till att överenskommelsen upphörde att gälla.

På grund av den svaghet i kontrollen som beskrivs i rapporten har problem med att genomföra avtalet nyligen uppstått. Under en sexmånaders kvotperiod som föregick införandet av kvoter enligt WTO-avtalet överskreds den kvantitativa begränsningen. Detta resulterade i att 1,3 miljoner ecu av avgifterna inte betalades vilket föranledde en brottmålsrättegång.

Det har också visat sig att varor som myndigheterna i Förenade kungariket nu inte anser berättigar till denna förmån har beviljats sänkta tullsatser. I de fall smör med en högre fetthalt än den som tillåts i förordningen har importerats gjordes ännu en överträdelse av kvotbegränsningarna vilket innebar att för låga avgifter betalades in. Den högsta potentiella förmån som erhållits av importföretagen har av Förenade kungariket uppskattats till ca 1,4 miljoner ecu per år.

Till följd av de villkor i förordningarna som innebar att smör där fetthalten översteg den tillåtna inte berättigade till den lägre avgiften, har nu stora tullskulder uppstått. Dessa skulder, som också inbegriper andra aspekter avseende stödberättigande, uppskattas till sammanlagt 200 miljoner ecu, vilket återspeglar skillnaden mellan de sänkta avgifter som har betalats och de avgifter som man nu anser borde ha betalats. Även om det ur rättslig synpunkt skulle kunna anses att denna siffra är en förlust av egna resurser, beräknades det aldrig att dessa belopp skulle utgöra ett tillskott för gemenskapens budget. Återbetalning av dessa skulder skulle innebära en ekonomisk sanktion, eftersom beloppen i fråga, i motsats till överträdelserna av den kvantitativa begränsningen, inte exakt motsvarar vare sig en förlust av beräknade egna resurser eller en eventuell förmån som skulle ha tillkommit importörerna. Följande omständigheter bör beaktas:

- Inte i något fall ersattes produkter av hög kvalitet med produkter av lägre kvalitet. Varorna uppfyllde kanske inte de särskilda tekniska kraven avseende fetthalt och tillverkningsmetod, men var lika säljbara som de varor som uppfyllde dessa krav. Även om dessa fall stred mot kraven i förordningen påverkade denna import gemenskapens smörmarknad i mycket liten omfattning.

- Om man tidigare i lämpliga tullkontroller hade upptäckt att dessa varor inte uppfyllde tekniska kriterier är det rimligt att anta att detta hade rättats till beträffande framtida sändningar. På så sätt hade någon tull inte kunnat krävas ut för andra sändningar än den som valts ut för laboratorieanalys.

- Om de nödvändiga förändringarna inte varit möjliga skulle importen ha upphört, eftersom handeln skulle varit oekonomisk utan de sänkta avgifterna. Inte heller under dessa omständigheter skulle det ha funnits några egna resurser att samla in.

- Nya Zeelands regering skulle också ha kunnat tänkas omförhandla avtalet för att återspegla utvecklingen av nya produktionsmetoder. Om en sådan omförhandling skulle ha varit framgångsrik, skulle det inte heller ha funnits några egna resurser.

Gemenskapens budget kan dock ha lidit en förlust på så sätt att om importen hade minskat skulle mindre pengar ha krävts för att stödja gemenskapens smörpriser eller betala exportbidrag. Det skulle också ha kunnat finnas bättre möjligheter för gemenskapens smörproducenter. Dessa "kostnader" togs utan tvekan med i beräkningen när avtalet godkändes.

Den situation som beskrivs ovan uppstod på grund av svagheter i kontrollerna i Förenade kungariket. Det bör dock påpekas att avtalet bara är ett av många förmånssystem och att tullkontrollerna endast kan avse stickprov. I Förenade kungariket används olika riskanalystekniker för kontrollerna. Importen i fråga var regelbunden och gällde tullfria varor. Beloppen i sammanhanget var begränsade (jämfört med värdet på tullnedsättningar enligt andra förmånsavtal). Endast två företag hade med importen att göra och myndigheterna i Förenade kungariket ansåg att dessa företag uppfyllde kraven. Därför ansåg man att denna import inte innebar någon större risk.

Kommissionen har också visst ansvar för övervakning och kontroll när det gäller nedsättningen. Eftersom de tillgängliga resurserna är begränsade använder också kommissionen riskanalystekniker för att fastställa prioriteter. Betydelsen av avtalet med Nya Zeelands mejeriindustri i kombination med det nära samarbetet mellan Nya Zeelands regering och kommissionen tydde också på att bestämmelserna skulle uppfyllas. Efter vissa övervakningsåtgärder gjordes 1983 förfrågningar om eventuella överträdelser av de kvantitativa begränsningarna till myndigheterna i Förenade kungariket. Myndigheterna i Förenade kungariket gav försäkringar om att kvoterna inte hade överskridits och efter ytterligare kontroller bekräftades detta. När de tillåtna kvoterna minskade minskade också marknadens känslighet och det ansågs att handeln medförde små risker. Kommissionens mål är att kontrollerna skall vara så tillförlitliga som möjligt och väljer därför att undersöka ämnen som har omfattande tillämpning, t.ex. det allmänna tullförmånssystemet som undersöktes i Förenade kungariket 1993.

Efter den första anmälan av rättens domskäl har kommissionen övervakat fastställandet av skulder som ett resultat av de undersökningar som gjordes av myndigheterna i Förenade kungariket. De uppskattar att man till slut kommer att kunna fastställa skulder på runt 202 miljoner ecu. Det bör dock påpekas att de skulder som hittills har fastställts är föremål för ett rättsligt överklagande.

1. INLEDNING

Årliga kvoter och ekonomisk verkan

1.2. Kommissionen instämmer i rättens slutsats att egna resurser kan komma att riskeras om kvoterna överskrids. Kommissionen har dock i sina allmänna kommentarer gjort åtskillnad mellan konsekvenserna för egna resurser och gemenskapsbudgeten i allmänhet, av överskridanden av kvoternas kvantitativa begränsningar och överträdelser av andra tekniska krav.

Ursprunget till Nya Zeelands kvot och reducerade importavgifter för smör

1.4. Det bör påpekas att även om den rättsliga grunden för avtalet förblev protokoll 18 fram till antagandet av förordning (EG) nr 1600/95, förändrades avtalets natur avsevärt från den 1 april 1981. Det ursprungliga avtalet i protokoll 18 utvidgades genom en rad rådsförordningar fram till den 31 mars 1981. Genom rådets förordning (EEG) nr 858/81 infördes det nya avtalet från och med den 1 april 1981, och förnyades senare med smärre förändringar fram till den 30 juni 1995.

Uttrycket "tullkvot för Nya Zeeland" är inte helt rättvisande. Avtalet inbegrep en tullkvot för smör från Nya Zeeland som ersatte det autonoma medgivandet enligt de särskilda överenskommelserna. Kvoterna fastställdes enligt avtalet och i enlighet med Världshandelsorganisationens krav till 76 667 ton per år, en ökning med 51 830 ton per år jämfört med den högsta tillåtna kvantiteten enligt de särskilda överenskommelserna under den föregående perioden. Den nya tullkvoten för smör från Nya Zeeland öppnades genom kommissionens förordning (EG) nr 1600/95.

2. FÖRFARANDEN FÖR ADMINISTRATION OCH KONTROLL

Villkor för berättigande till Nya Zeelands smörkvot

2.1. Det finns ingen uttrycklig hänvisning i förordning (EEG) nr 858/81 till orsakerna till de tekniska specifikationerna som fetthalten. I ingressen ges endast två förklaringar när det gäller den typ av smör som omfattas av kvoten:

- Överenskommelser bör göras för göra det möjligt för Nya Zeeland att fortsätta att exportera smör till Förenade kungariket enligt särskilda villkor.

- Det bör fastställas att detta smör från Nya Zeeland endast får användas för direkt konsumtion.

Vid den tiden infördes dessutom en omfattande förenkling av förvaltningen av systemet. Det system som grundade sig på ett minimiimportpris och som gjorde det administrativt komplicerat att genomföra kontroller ersattes av ett system med sänkta avgifter som fortsatte att ge ett tillräckligt marknadsskydd. Den sänkta avgiften uttrycktes i procent av interventionspriset för saltat smör.

För beräkning av denna sänkta avgift beslutades det i rådet att mjölkfetthalten i smöret från Nya Zeeland skulle specificeras i överensstämmelse med mjölkfetthalten i saltat smör som berättigar till intervention i Förenade kungariket.

Ett uppfyllande av detta krav indikerade att Nya Zeeland inte på konstgjord väg kunde öka sin kvot genom att exportera smör med en fetthalt på över 82 %.

Intyg om att smör uppfyller kvotkraven

2.2. Protokoll 18-intyg utfärdades av New Zealand High Commission i London, den behöriga myndighet som valts ut av Nya Zeelands regering och som godkänts av myndigheterna i Förenade kungariket. Detta organ ansvarade för att de utfärdade intygen skulle begränsas till den kvantitet som fastställts i rådets förordning och till produkter som uppfyllde kriterierna för berättigande till denna förmån. Därmed hade detta organ det inledande kontrollansvaret. För tullmyndigheterna i Förenade kungariket lades fyra kopior av protokoll 18-intyget fram tillsammans med en importdeklaration. Eftersom de två dokumenten skulle läggas fram tillsammans ställdes det inget krav på att uppgifterna i protokoll 18-intyget skulle upprepas på importdeklarationen.

Kontrollbestämmelser

2.15. Det faktum att förordningen inte innehåller särskilda kontrollbestämmelser är inte utmärkande för just avtalet med Nya Zeeland. Det innebär inte att medlemsstaterna inte skall tillämpa lämpliga förfaranden. Med dessa förfaranden skall man, i likhet med förfaranden för all import, se till att stickprover utförs som grundar sig på en riktig bedömning av möjliga risker.

3. RESULTAT AV GRANSKNINGEN

Allmänt

3.1. (a) Kommissionen anser inte att importlicensförfaranden borde ha tillämpats med tanke på den rättsliga grund som beskrivs nedan. År 1980, när kommissionen föreslog att kvoten för smör från Nya Zeeland skulle utvidgas till att omfatta alla medlemsstater, övervägde man att införa ett importlicenssystem. I det fallet beslutade rådet att begränsa importen till Förenade kungariket, kommissionen föreslog att man skulle behålla protokoll 18-intyget för att kontrollera kvantiteter och som intyg på att villkoren för berättigande hade uppfyllts. I och med bevarandet av denna metod tog man hänsyn till den särskilda överenskommelsens traditionella och nationella karaktär.

I avdelning III i förordning (EEG) nr 804/68 fastställs det allmänna systemet för handel med mejeriprodukter mellan gemenskapen och tredje land. I protokoll nr 18 och de rådsförordningar som sedermera utvecklade den särskilda överenskommelsen för smör från Nya Zeeland fastställdes inga bestämmelser för handel mellan ett tredje land och gemenskapen, utan medlemsstaterna bemyndigades att importera vissa kvantiteter smör från ett bestämt tredje land på villkor (fram till 1993) att smöret inte såldes vidare inom gemenskapen eller exporterades därifrån. Det var en särskild överenskommelse för vilken särskilda förfaranden fastställdes i rådsförordningarna vars rättsliga grund var protokoll nr 18. Vad beträffar importförfarandena fanns det således en speciallagstiftning. I artikel 13 i förordning (EEG) nr 804/68 föreskrivs rent allmänt att import av mejeriprodukter skall ske mot uppvisande av en importlicens, men i artikel 4 i förordning (EEG) nr 858/81 (och efterföljande förordningar) föreskrivs att import av smör från Nya Zeeland enligt den särskilda överenskommelsen skall ske mot uppvisande av ett intyg som visar att smöret uppfyller de krav som ställs för förmånsbehandling. Denna särskilda bestämmelse gällde framför den allmänna bestämmelsen.

(e) Det finns inget krav på sådana kontroller i efterhand.

(f) När det gäller övervakning av förfarandets användning bad kommissionen år 1983 myndigheterna i Förenade kungariket att kontrollera ett uppenbart överskridande av de kvantitativa kvotbegränsningarna. Handelsuppgifter från Förenade kungariket visade på en högre smörimport från Nya Zeeland till Förenade kungariket än vad som föreskrevs enligt kvotbestämmelserna. Enligt myndigheterna i Förenade kungariket hade New Zealand dairy board lämnat kategoriska försäkringar om att de vinnlagt sig om att inte något år försätta mer smör eller ost i fri omsättning än vad som var tillåtet enligt kvotbestämmelserna. Kommissionen lät sig inte övertygas av detta och begärde fler kontroller. Tullmyndigheterna i Förenade kungariket genomförde fler kontroller som visade att kvotbegränsningarna inte hade överstigits.

Kommissionen har begränsade resurser när det gäller att göra kontroller i medlemsstaterna. De undersökningar som skall göras väljs därför ut genom riskanalyser. Syftet är att få största möjliga säkerhet från de kontroller som görs och därför väljs, i brist på särskild information (till exempel den som avses i punkt 3.12 i rättens rapport), vanligtvis de undersökningar som har den mest omfattande tillämpningen. Därför kontrollerades år 1993 de förfaranden som används för tillämpning av standardsystemet för tullförmåner i Förenade kungariket samt i andra medlemsstater. (Detta inkluderade inte specialöverenskommelserna med Nya Zeeland). Kontrollprogrammet för 1998 kommer att inbegripa en undersökning av hur andra särskilda förmånsöverenskommelser fungerar.

Veckorapporter om smörimporten

3.3. Kommissionen ville ha närmare upplysningar av marknadsmässiga skäl och använde informationen för detta ändamål särskilt under känsliga perioder.

Kontroll av kvantitetsbegränsningen

3.6. Kommissionen har övervakat Förenade kungarikets myndigheters åtgärder för att fastställa och återvinna felaktigt utbetalda belopp. Enligt den senaste informationen har en brottmålsrättegång inletts för överträdelser i samband med dessa belopp. En säkerhet har ställts för skulderna, men dessa är för närvarande föremål för överklagande av de berörda företagen. Övervakningen av hur sakerna utvecklar sig kommer att fortsätta.

Exakthet i viktangivelserna

3.8. Kommissionen fortsätter att övervaka Förenade kungarikets myndigheters åtgärder för att fastställa och återvinna felaktigt utbetalda belopp. Kommissionen är medveten om att tullskulder har fastställts för import av både smör och ost. Dessa skulder har överklagats.

Klarering för fri omsättning från tullnederlag

3.10. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka utgången av Förenade kungarikets vidare utredning av denna fråga.

Efterlevnad av bestämmelserna om maximal fetthalt

3.15. Kommission håller med rätten om att smörfettskravet bör följas för varje enskild sändning och att tullkodexen är tydlig på denna punkt.

Med reservation för vad som tidigare tillämpats har Nya Zeeland gått med på att kravet skall tillämpas i framtiden, men har begärt tekniska samråd för att upprätta test- och provtagningsmetoder, på ömsesidig grund, för att överensstämmelse skall uppnås i denna aspekt. Dessa tekniska samråd pågår.

3.18 3.20. Fetthaltsbestämmelsens tillämplighet behandlas i brottmålsrättegången. New Zealand dairy board har uppgivit för revisionsrätten att man inte har kunnat tillhandahålla ytterligare analysuppgifter eftersom de har direkt samband med ärenden som för närvarande behandlas i domstol i Förenade kungariket. Man uppgav också att materialet kan tillhandahållas vid lämpligt tillfälle när det rättsliga förfarandet har avslutats.

Kommissionen har genom övervakningen av Förenade kungarikets myndigheters åtgärder blivit medveten om att tullskulder har fastställts på grundval av de siffror som tillhandahållits av rätten avseende import av smör som inte anses berättiga till förmånsbehandling på grund av sin fetthalt. De berörda företagen har överklagat bedömningen. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka framtida åtgärder.

3.19. Se svaret på punkt 3.15.

Efterlevnad av kravet på tillverkning direkt av mjölk eller grädde

3.25 3.26. Kommissionen har noterat att myndigheterna i Förenade kungariket har 56 dagar på sig att överklaga från det att domstolen beslutar om de två provsändningarna.

Avyttring

3.32. Syftet med kommissionens förordning (EEG) nr 570/88 är att öka efterfrågan på smör i avsikt att förbättra balansen mellan tillgång och efterfrågan på gemenskapens smörmarknad. Smör från Nya Zeeland utgör en del av tillgången och från en marknadsmässig synvinkel är det inte relevant vilket smör som används inom industrin. Kommissionen har alltid beräknat kostnaden för smörmedgivandet till Nya Zeeland som det belopp som krävs för att exportera en motsvarande kvantitet smör till tredje land minskat med den sänkta avgiften/tullen som betalades vid import.

3.34. Kommissionen övervakar en pågående utredning om misstänkt omförpackning av smör från Nya Zeeland.

3.35. Kommissionen har nu underrättats av den behöriga nationella myndigheten att ingen påföljd är tillämplig på en sådan överträdelse.

3.36. Kommissionen instämmer i rättens slutsatser och håller fortfarande på att undersöka dessa fall.

Ost för förädling - Bidragsberättigade produkter för användning för särskilda ändamål

3.39. På grundval av den information som finns tillgänglig håller kommissionen med rätten om att den berörda medlemsstaten har det slutliga ansvaret. Kommissionen kommer att kontakta de behöriga myndigheterna för vidare information och kommer att begära återbetalning om det visar sig lämpligt.

Berättigande till exportbidrag för smältost som innehåller ost från tredje land

3.40. Kommissionen granskar ett eventuellt förslag till rådet att exportbidrag endast skall betalas för mjölk och mjölkprodukter som i sin helhet härstammar från gemenskapen.

4. SCHWEIZISK EMMENTALEROST

Allmän kommentar

De fall som rätten hänvisar till är under granskning av de berörda medlemsstaterna. Frankrike, Tyskland och Italien har alla informerat om fastställandet av tullskulder enligt den överenskommelse om rapport av oegentligheter som föreskrivs enligt förordning (EEG) nr 1552/89. Kommissionen kommer att på lämpligt sätt följa upp efterföljande åtgärder avseende återbetalning.

5. SLUTSATS

5.2. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka åtgärderna för återbetalning.

5.3. Kommissionen anser inte att förfarandena för övervakning och kontroll gällde på kommissionsnivå. Veckorapporteringen användes av kommissionen för de ändamål för vilken informationen söktes, det vill säga marknadsmässiga skäl, särskilt den regelbundna saluföringen av smör från Nya Zeeland i Förenade kungariket.

5.4. Om detta skulle visa sig vara nödvändigt kommer ett lämpligt förslag avseende det utfärdande organet att övervägas när alla fakta finns tillgängliga.

5.5. Kommissionen vill understryka att organ som utfärdar intyg samtidigt som de har handelsmässiga och ekonomiska intressen i affären är ett möjligt scenario när det gäller alla förmånssystem.

5.6. Första strecksatsen Kommissionens slutsats hittills av sin pågående övervakning av de åtgärder som vidtagits av myndigheterna i Förenade kungariket är att tullskulder på sammanlagt 128 miljoner ecu har fastställts. Förenade kungarikets myndigheters granskning fortsätter. De har gjort inledande beräkningar att ytterligare 74 miljoner ecu i avgifter kan komma att krävas in. Alla skulder som hittills fastställts har överklagats av de berörda företagen.

Andra & tredje strecksatserna En första omgång tekniska samråd, som avses i svaret till 3.15, har inletts för att se till att systemet skall fungera korrekt i framtiden.

Fjärde strecksatsen Med tanke på det stora antalet sådana överenskommelser kan kommissionen inte rimligen genomföra djupgående kontroller av alla dessa överenskommelser. (Kommissionen har resurser att göra runt 25 kontroller på plats per år.) Man planerar dock att låta 1998 års program för kontroll av egna resurser omfatta förmånssystem samt vissa särskilda överenskommelser. Kommissionen kommer dock att be medlemsstaterna, som främst har ansvar att kontrollera dessa överenskommelser, att prioritera sådana system vid deras kontroller.

Sjätte strecksatsen Kommissionen anser att de principer som styr berättigandet för produkter från tredje land att ges exportbidrag är tydliga. Om omfattande bearbetning av produkten i gemenskapen ger anledning att ändra ursprunget, och det sålunda är en ny produkt som exporteras, kan det beviljas exportbidrag för denna produkt på vanligt sätt. Om den importerade produkten exporteras utan föregående bearbetning får det beviljade exportbidraget inte övergå den importtull som betalats i enlighet med artikel 17.2 i rådets förordning (EEG) nr 804/68.

Kommissionen håller för närvarande på att utreda frågan om vad som kan kallas "omfattande bearbetning".

(1) Vid offentliggörandet av revisionsrättens särskilda rapport nr 4/98 offentliggjordes kommissionens svar på engelska för alla språkversionerna i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, eftersom de andra språken inte fanns tillgängliga. Denna svenska version kompletterar EGT C 127, 22 april 1998.