EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02006R1967-20070129
Council Regulation (EC) N o 1967/2006 of 21 December 2006 concerning management measures for the sustainable exploitation of fishery resources in the Mediterranean Sea, amending Regulation (EEC) No 2847/93 and repealing Regulation (EC) No 1626/94
Consolidated text: Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94
Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94
2006R1967 — SV — 29.01.2007 — 000.001
Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet
|
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 (EGT L 409, 30.12.2006, p.11) |
Rättad genom:
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1967/2006
av den 21 december 2006
om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och
av följande skäl:|
(1) |
Bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken ( 1 ) gäller för Medelhavet. |
|
(2) |
Gemenskapen ingick genom rådets beslut 98/392/EG ( 2 ) Förenta nationernas havsrättskonvention, som innehåller principer och bestämmelser för bevarande och förvaltning av det fria havets levande resurser. I enlighet med bestämmelserna i konventionen strävar gemenskapen efter att samordna förvaltningen och bevarandet av de vattenlevande (akvatiska) resurserna med andra kuststater. |
|
(3) |
Enligt beslut 98/416/EG ( 3 ) är gemenskapen avtalsslutande part i avtalet om Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (nedan kallad ”AKFM”). AKFM-avtalet utgör en ram för regionalt samarbete när det gäller bevarande och förvaltning av marina resurser i Medelhavet genom vilket rekommendationer antas på det område som AKFM-avtalet omfattar, vilka blir bindande för de avtalsslutande parterna. |
|
(4) |
De biologiska, sociala och ekonomiska förhållandena för fisket i Medelhavet kräver att gemenskapen skapar en särskild förvaltningsram. |
|
(5) |
Gemenskapen har förbundit sig att tillämpa försiktighetsprincipen när man vidtar åtgärder avsedda att skydda och bevara levande (akvatiska) resurser och marina ekosystem och se till att de utnyttjas på ett hållbart sätt. |
|
(6) |
Den förvaltningsordning som föreskrivs i denna förordning omfattar verksamhet i samband med sådant fiske efter bestånd i Medelhavet som bedrivs av gemenskapens fartyg, både i gemenskapens vatten och på internationellt vatten, av tredjeländers fartyg i medlemsstaternas fiskezoner eller av unionens medborgare på Medelhavet. |
|
(7) |
För att inte hindra den vetenskapliga forskningen bör dock bestämmelserna i denna förordning inte tillämpas på sådan verksamhet som bedrivs i forskningssyfte. |
|
(8) |
Det bör skapas en effektiv förvaltningsram genom en lämplig fördelning av ansvaret mellan gemenskapen och medlemsstaterna. |
|
(9) |
Det stränga skydd av vissa marina arter som redan ges genom rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter ( 4 ) och som gäller för hav som lyder under medlemsstaternas överhöghet, bör utvidgas till att även gälla fritt vatten i Medelhavet. |
|
(10) |
I rådets beslut 1999/800/EG ( 5 ) om att ingå protokollet om särskilt skyddade områden och biologisk mångfald i Medelhavsområdet samt om att godkänna bilagorna till det nämnda protokollet (Barcelonakonventionen) fastställs det förutom bestämmelserna om bevarande av platser av intresse för Medelhavsområdet att det skall upprättas förteckningar över arter som är i fara eller som är hotade arter och över arter vars utnyttjande är reglerat. |
|
(11) |
Det är nödvändigt att anta nya tekniska bestämmelser för fisket som ersätter dem som anges i rådets förordning (EG) nr 1626/94 av den 27 juni 1994 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet ( 6 ), för att kunna ta hänsyn till nya vetenskapliga rön. Hänsyn bör också tas till de viktigaste delarna i handlingsplanen för att inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken bevara och på ett hållbart sätt bruka fiskeresurserna i Medelhavet. |
|
(12) |
Förordning (EG) nr 1626/94 bör därför upphöra att gälla. |
|
(13) |
Alltför stora fångster av marina organismer som inte uppfyller storlekskraven bör undvikas. Det är därför nödvändigt att skydda vissa områden där ungfisk samlas och ta hänsyn till de lokala biologiska förhållandena. |
|
(14) |
Fiskeredskap som är alltför skadliga för den marina miljön eller som leder till utfiskning av vissa bestånd bör förbjudas eller omfattas av strängare regler. |
|
(15) |
För att undvika ytterligare ökningar av dödlighetstalen bland unga exemplar och för att avsevärt minska mängden döda marina organismer som kastas överbord från fiskefartyg, bör det föreskrivas större maskor och krokar i trålredskap, bottensatta garn och långrev som används för fiske efter vissa arter av marina organismer samt obligatorisk användning av kvadratiska maskor. |
|
(16) |
Ökningen av maskstorleken i bottentrålar bör föregås av en övergångsperiod och det är därför lämpligt att fastställa några utmärkande drag för monteringen av trålredskapen som gör den för tillfället använda maskstorleken mer selektiv. |
|
(17) |
Förvaltningen av fiskeansträngningen bör vara det främsta instrumentet för att skapa hållbart fiske i Medelhavet. Det är därför lämpligt att fastställa de totala storlekarna på de viktigaste typerna av passiva fiskeredskap för att begränsa en av de faktorer som påverkar den fiskeansträngning som görs. |
|
(18) |
Delar av kustzonen bör förbehållas selektiva fiskeredskap som används av småskaliga fiskare för att på så sätt skydda uppväxtområden och känsliga livsmiljöer och förbättra den sociala hållbarheten i Medelhavsfisket. |
|
(19) |
Det är lämpligt att fastställa minsta landningsstorlek för vissa marina organismer både för att förbättra utnyttjandet av dem och för att fastställa normer som kan ligga till grund för medlemsstaterna när de utarbetar sina förvaltningsordningar för kustfisket. Vissa fiskeredskaps selektivitet bör därför i möjligaste mån överensstämma med de minsta landningsstorlekar som fastställts för vissa arter eller grupper av arter som fångas med det redskapet. |
|
(20) |
För att inte hindra utsättning eller flyttning av fiskbestånd och andra marina organismer bör åtgärder som är nödvändiga för att bedriva sådan verksamhet vara tillåtna, förutsatt att de inte äventyrar den berörda artens hållbarhet. |
|
(21) |
Eftersom fritidsfisket är mycket viktigt i Medelhavet bör det säkerställas att detta bedrivs så att det inte på något avgörande sätt stör det yrkesmässiga fisket, att det är förenligt med ett hållbart utnyttjande av de levande akvatiska resurserna och att det överensstämmer med gemenskapens skyldigheter gentemot regionala fiskeriorganisationer. |
|
(22) |
Med tanke på vad som kännetecknar många typer av fiskverksamhet i Medelhavet, som är begränsade till vissa geografiska delzoner, och med hänsyn till traditionen att förvalta ansträngningen på lokal nivå, är det lämpligt att föreskriva att det på gemenskapsnivå och på nationell nivå upprättas förvaltningsplaner som särskilt kombinerar förvaltningen av ansträngningen med särskilda tekniska åtgärder. |
|
(23) |
För att en effektiv kontroll av fiskeverksamheten skall kunna säkerställas, bör det antas vissa särskilda åtgärder som kompletterar eller är strängare än de som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken eller striktare än den ( 7 ). I synnerhet bör den nuvarande gränsen på 50 kg levande vikt sänkas för alla andra arter än långvandrande och små pelagiska arter som fångas i Medelhavet och som måste registreras i loggboken. |
|
(24) |
Eftersom gemenskapens fiske står för mer än 75 % av fångsterna av svärdfisk i Medelhavet, är det lämpligt att fastställa förvaltningsåtgärder. För att garantera att dessa åtgärder blir effektiva bör de tekniska bestämmelserna för bevarande av vissa fiskbestånd av långvandrande arter fastställas av de behöriga regionala fiskeorganisationerna. Kommissionen bör därför lägga fram lämpliga förslag för AKFM och Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT). Avsaknaden av en överenskommelse inom en bestämd tidsperiod kommer inte att hindra EU från att anta bestämmelser i detta avseende till dess att en slutlig, multilateral överenskommelse uppnåtts. |
|
(25) |
Särskilda gemenskapsbestämmelser för fiske i farvattnen runt Malta har införts genom rådets förordning (EG) nr 813/2004 i enlighet med anslutningsakten, särskilt artikel 21 och bilaga III. Det är lämpligt att behålla dessa bestämmelser. |
|
(26) |
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 8 ). |
|
(27) |
Ändringar i bilagorna till denna förordning bör också antas i enlighet med beslut 1999/468/EG. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Räckvidd
1. Denna förordning skall tillämpas
a) på bevarande, förvaltning och utnyttjande av vattenlevande (akvatiska) resurser när sådan verksamhet bedrivs
i) i de farvatten i Medelhavet som ligger öster om longitud 5o36’ V (nedan kallade ”Medelhavet”) och som lyder under medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion,
ii) av gemenskapens fiskefartyg i Medelhavet utanför de farvatten som anges i led i,
iii) av medlemsstaternas medborgare, utan att det påverkar flaggstatens huvudsakliga ansvar, i Medelhavet utanför de farvatten som anges i led i, och
b) på saluföring av fiskeriprodukter som fångats i Medelhavet.
2. Denna förordning skall inte tillämpas på sådan fiskeverksamhet som endast bedrivs i vetenskapligt syfte med tillstånd från och under överinseende av den eller de medlemsstater som berörs.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. släpredskap: varje fiskeredskap, med undantag av dörjar, som antingen bogseras med hjälp av fiskefartygets maskinstyrka eller dras in med vinschar medan fiskefartyget ligger för ankar eller går långsamt, särskilt släpnät och skrapredskap.
a) släpnät: trålredskap, fartygsvad/not och landvad/not.
i) trålredskap: nät som aktivt bogseras av fartygets huvudmotor och som består av en kon- eller pyramidformad strut (trålkropp) som längst bak är tillsluten med en snörplina, och som vid öppningen vidgas till armar eller som är monterad på en fast ram. Nätet öppnas horisontellt antingen med trålbord eller med en bom eller ram med en form och storlek som kan varieras. Sådana nät kan släpas antingen på botten (bottentrål) eller i vattenpelaren (pelagisk trål).
ii) fartygsvad/not:”stänggarn” och vad/not som sätts ut och dras in med hjälp av vajrar och vinschar från ett fartyg som går eller ligger för ankar, men som inte bogseras av fartygets huvudmotor, och som består av två sidovingar och en skedformad strut i mitten eller en kasse baktill. Den kan användas både vid ytan eller vid botten beroende på målart.
iii) landvad/not:”stänggarn” och vad/not som sätts ut från ett fartyg och manövreras från land.
b) skrapredskap: redskap som antingen aktivt bogseras av fartygets huvudmotor (skrapredskap som dras av båt) eller som dras av en motorförsedd vinsch från ett fartyg som ligger för ankar (mekaniskt skrapredskap) och som används för att fånga bivalver, gastropoder eller svampdjur och som består av en nätkasse eller metallkorg som är monterad på en fast ram eller stång av varierande storlek och form, och vars undersida kan vara utrustad med ett skrapblad som kan vara antingen rundat, vasst eller tandat och kan vara utrustat med lastbord och dykbrädor. Vissa skrapredskap är försedda med hydraulisk utrustning (hydrauliskt skrapredskap). Skrapredskap som dras för hand eller med en manuell vinsch på grunt vatten, med eller utan fartyg, för att fånga bivalver, gastropoder eller svampdjur (handskrapor) skall inte anses vara släpredskap enligt denna förordning.
2. fiskeskyddat område: ett geografiskt avgränsat havsområde i vilket all eller viss fiskeverksamhet är tillfälligt eller permanent förbjuden eller begränsad för att förbättra utnyttjandet och bevarandet av levande akvatiska resurser eller för att skydda marina ekosystem.
3. bottensatta nät: ett grimgarn, ett bottensatt garn eller ett kombinerat bottensatt nät.
a) grimgarn: varje förankrat garn som består av två eller flera nätstycken som alla hänger parallellt på en enda huvudlina, och som på något sätt är fastsatt eller kan sättas fast i havsbotten.
b) bottensatta garn: varje nät bestående av ett enda nätstycke som hålls vertikalt i vattnet med hjälp av flöten och vikter och som på något sätt är fastsatt eller kan sättas fast i havsbotten och som stannar kvar på plats nära botten eller flyter i vattenpelaren.
c) kombinerade bottensatta nät: varje bottensatt garn kombinerat med ett grimgarn som utgör den nedre delen.
4. ”stänggarn”: varje redskap som fångar fisk genom att stänga in fisken både från sidan och underifrån. Redskapet kan vara utrustat med snörpvajer.
a) snörpvad/ringnot: varje ”stänggarn” med en botten som dras ihop med en snörpvajer som löper genom en rad ringar längs nederkanten och som gör att nätet dras ihop och stängs. Snörpvad/ringnot kan användas för att fånga små pelagiska arter, stora pelagiska arter och bottenlevande arter.
5. burar: fiskeredskap som fästs eller satts ut på havsbotten för att fånga marina arter. De är utformade som en korg, en burk, en tunna eller en bur, och består i de flesta fall av en fast eller halvfast ram gjord av olika material (trä, vide, metallstänger, ståltrådsnät) som kan vara täckta av nät. De har en eller flera öppningar ofta försedda med ”glatta” trattar genom vilka arterna kan ta sig in i den inre kammaren. De kan användas separat eller i grupper. När de används i grupper sitter flera burar på huvudlinan i tafsar av varierande längd och på varierande avstånd beroende på målarten.
6. långrev: fiskeredskap som består av en huvudlina med många krokar på tafsar av olika längd och på olika avstånd beroende på målarter. Den kan sättas ut antingen vertikalt eller horisontellt mot havsytan; den kan sättas antingen på eller nära botten (bottenlångrev) eller driva på eller nära ytan (flytande långrev).
7. krok: en böjd, vass bit av ståltråd, vanligtvis försedd med en hulling. Krokens spets kan vara antingen rak eller bakåtvänd och krökt; skaftet kan ha olika längd och form och dess tvärsnitt kan vara runt (regelbundet) eller platt (smitt). Krokens totala längd skall mätas som den maximala längden på skaftet från yttersta spetsen av den krok som används för att fästa linan och som vanligtvis är ögelformad till den yttersta spetsen på den böjda delen. Krokens bredd skall mätas som det största horisontella avståndet från skaftets yttre del till hullingens yttre del.
8. fritidsfiske: fiske efter levande akvatiska resurser som bedrivs som rekreation eller sport.
9. anordningar som samlar fisken: utrustning som flyter på havsytan och som drar till sig (undertill) antingen ungfisk eller vuxna exemplar av långvandrande arter.
10. St Andrew's cross: gripredskap som används för att med en saxlik rörelse skörda antingen musslan Pinna nobilis eller röda koraller på havsbotten.
11. sjögräsäng: ett område där havsbottnen kännetecknas av dominerande förekomst av fanerogamer eller där sådan växtlighet har funnits och är i behov av åtgärder för återställande. Sjögräs är en sammanfattande term för arterna Posidonia oceanica, Cymodocea nodosa, Zoostera marina och Zoostera noltii.
12. korallalstrande livsmiljö: ett område där havsbottnen kännetecknas av dominerande förekomst av ett specifikt biologiskt ”korallalstrande” samhälle eller där ett sådant samhälle har funnits och är i behov av åtgärder för återställande. En korallalstrande livsmiljö är en sammanfattande term för en mycket komplex biogen struktur som uppstått genom en ständigt pågående övertäckning av ett tidigare existerande bergartat eller hårt substrat av kalklager som huvudsakligen härrör från uppbyggnaden av kalkartade, koralliknande röda alger och animala organismer som bildar en skorpa, till exempel Porifera, Ascidia, Cnidaria (hornkoraller, sjöfjäder osv.), Bryozoa, Serpulidae, Annelidae tillsammans med andra kalkbindande organismer.
13. märgelbotten: ett område där havsbottnen kännetecknas av dominerande förekomst av ett specifikt biologiskt samhälle som kallas ”märgel” eller där ett sådant samhälle har funnits och är i behov av åtgärder för återställande. Märgel är en sammanfattande term för en biogen struktur som åstadkommits av flera arter av koralliknande röda alger (Corallinaceae) som har hårda kalkskelett och växer som ej fastsittande, fria, levande, förgrenade, kvistliknande eller knölformade koralliknande alger på havsbottnen och bildar ansamlingar i räfflorna på gyttjig eller sandig havsbotten. Märgelbottnar består vanligtvis av en eller en varierande kombination av röda alger, i synnerhet Lithothamnion corallioides och Phymatolithon calcareum.
14. direkt utsättning: utsläppande av levande vilda djur av utvalda arter i vatten där de förekommer naturligt i syfte att utnyttja den naturliga produktionen i vattenmiljön för att öka antalet individer som är tillgängliga för fiske och/eller för att öka den naturliga rekryteringen.
15. flyttning: förfarande varigenom en art avsiktligt transporteras och släpps ut av människor i områden med etablerade populationer och fortsätter det genetiska flödet där den förekommer.
16. icke inhemska arter: arter vars historiskt kända naturliga utbredning finns utanför det berörda området.
17. införande: förfarande varigenom en icke inhemsk art avsiktligt transporteras och släpps ut av människor i ett område utanför sin historiskt kända naturliga utbredning.
KAPITEL II
SKYDDADE ARTER OCH LIVSMILJÖER
Artikel 3
Skyddade arter
1. Det är förbjudet att med avsikt fånga, behålla ombord, omlasta eller landa de marina arter som anges i bilaga IV till direktiv 92/43/EEG utom när ett undantag har beviljats i enlighet med artikel 16 i direktiv 92/43/EEG.
2. Trots vad som sägs i punkt 1 skall det vara tillåtet att behålla ombord, omlasta eller landa exemplar av marina arter som avses i punkt 1 och som oavsiktligt fångats, om denna verksamhet är nödvändig för att främja de enskilda djurens återhämtning och under förutsättning att de berörda behöriga myndigheterna i medlemsstaten i vederbörlig ordning har underrättats i förväg.
Artikel 4
Skyddade livsmiljöer
1. Det är förbjudet att använda trålredskap, skrapredskap, snörpvad/ringnot, fartygsvad/not, landvad/not eller liknande redskap på sjögräsängar beväxta med i synnerhet Posidonia oceanica eller andra marina fanerogamer.
Genom undantag från första stycket skall det vara tillåtet att, inom de förvaltningsplaner som avses antingen i artikel 18 eller 19 i denna förordning, använda snörpvad/ringnot, fartygsvad/not eller liknande redskap, om det djup den sätts på och allmänna hantering i fiskeverksamheten innebär att snörpvajern, huvudvajern eller dragrepet inte rör sjögräsängen.
2. Det är förbjudet att använda trålredskap, skrapredskap, fartygsvad/not, landvad/not eller liknande redskap i korallalstrande livsmiljöer eller på märgelbottnar.
3. Det är förbjudet att använda bogserade skrapredskap och trålredskap på större djup än 1 000 m.
4. De förbud som fastställs i punkt 1 första stycket och punkt 2 skall från och med den dag då denna förordning träder i kraft tillämpas i alla Natura 2000-områden, alla särskilda skyddade områden och alla särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet som har utsetts för att dessa livsmiljöer skall bevaras i enlighet med direktiv 92/43/EEG eller beslut 1999/800/EG.
5. Med avvikelse från punkt 1 första stycket kan fiske från fartyg med en totallängd på 12 meter eller mindre och en motorstyrka på 85 kW eller mindre med släpnät som traditionellt dras över ängar beväxta med Posidonia godkännas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 30.2 i förordning nr 2371/2002 på villkor att
i) den berörda fiskeverksamheten regleras genom den förvaltningsplan som avses i artikel 19 i denna förordning,
ii) den fiskeverksamhet som avses berör högst 33 % av det område som är beväxt med sjögräsängar med Posidonia oceanica inom det område som omfattas av förvaltningsplanen,
iii) den fiskeverksamhet som avses berör högst 10 % av sjögräsängarna i de berörda medlemsstaternas territorialvatten.
Fiskeverksamhet som godkänns enligt denna punkt skall
a) uppfylla kraven i artikel 8.1 h, artikel 9.3.2 och artikel 23,
b) regleras så att det är säkerställt att fångsten av arter som nämns i bilaga III är minimal.
Artikel 9.3.1 skall dock inte tillämpas.
Om ett fartyg som verkar enligt bestämmelserna i denna punkt tas ur drift med offentliga medel, skall det särskilda fisketillståndet för att driva fiskeverksamhet återtas och inte förnyas.
De berörda medlemsstaterna skall fastställa en övervakningsplan och vart tredje år efter det att denna förordning har trätt i kraft rapportera till kommissionen om tillståndet för de sjögräsängar med Posidonia oceanica som har påverkats av verksamhet med bottentrålar och förteckningen över de fiskefartyg som har tillstånd. Den första rapporten skall överlämnas till kommissionen senast den 31 juli 2009.
6. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa insamling av vetenskaplig information för att fastställa och kartlägga livsmiljöer som skall skyddas enligt denna artikel.
KAPITEL III
FISKESKYDDADE OMRÅDEN
Artikel 5
Informationsförfarande om inrättande av fiskeskyddade områden
Medlemsstaterna skall före den 31 december 2007 för första gången underrätta kommissionen om inrättandet av fiskeskyddade områden och de eventuella förvaltningsåtgärder som skall tillämpas i dessa, både i vatten inom deras jurisdiktion och utanför, där det krävs särskilda åtgärder för att skydda uppväxtområden, lekområden eller det marina ekosystemet för skadliga verkningar av fiske.
Artikel 6
Gemenskapens fiskeskyddade områden
1. På grundval av den information som lämnas enligt artikel 5 i denna förordning och alla andra relevanta uppgifter, skall rådet inom två år från antagandet av denna förordning utse fiskeskyddade områden som huvudsakligen ligger utanför medlemsstaternas territorialvatten, och ange vilken typ av fiskeverksamhet som är förbjuden eller tillåten i de områdena.
2. Rådet får därefter utse andra fiskeskyddade områden eller ändra deras avgränsningar och de förvaltningsregler som upprättats för dessa, på grundval av ny relevant vetenskaplig information.
3. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta lämpliga åtgärder för att ombesörja adekvat insamling av vetenskaplig information för att vetenskapligt identifiera och kartlägga områden som skall skyddas i enlighet med denna artikel.
Artikel 7
Medlemsstaternas fiskeskyddade områden
1. Medlemsstaterna skall inom två år från antagandet av denna förordning och på grundval av den information som lämnas enligt artikel 5 i denna förordning, med beaktande av de fiskeskyddade områden som redan fastställts vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande, utse andra fiskeskyddade områden inom sina territorialvatten i vilka fiske får förbjudas eller begränsas i syfte att bevara och förvalta levande akvatiska resurser eller behålla eller förbättra de marina ekosystemens bevarandestatus. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna skall besluta om vilka fiskeredskap som får användas i dessa skyddade områden samt lämpliga tekniska bestämmelser som inte får vara mindre stränga än gemenskapens bestämmelser.
2. Medlemsstaterna får därefter utse andra fiskeskyddade områden eller ändra de avgränsningar och förvaltningsregler som fastställs i punkt 1 på grundval av ny relevant vetenskaplig information. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta lämpliga åtgärder för att ombesörja adekvat insamling av vetenskaplig information för att vetenskapligt kunna identifiera och kartlägga områden som behöver skyddas i enlighet med denna artikel.
3. Kommissionen skall underrättas om de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2. Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1 och 2, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de vetenskapliga, tekniska och rättsliga skäl som motiverar kravet på särskilda åtgärder.
4. Om ett föreslaget fiskeskyddat område inom en medlemsstats territorialvatten kan tänkas påverka en annan medlemsstats fartyg, skall det endast utses efter samråd med kommissionen, medlemsstaten och den berörda regionala rådgivande nämnden i enlighet med förfarandet i artikel 8.3–8.6 i förordning (EG) nr 2371/2002.
5. Om kommissionen anser att de fiskeförvaltningsåtgärder som anmälts enligt punkt 3 inte är tillräckliga för att säkerställa en tillräckligt hög skyddsnivå för resurserna och miljön, får den, efter samråd med medlemsstaten, begära att medlemsstaten ändrar åtgärden eller föreslå att rådet utser ett fiskeskyddat område eller antar fiskeförvaltningsåtgärderna för vattnet i fråga.
KAPITEL IV
BEGRÄNSNINGAR FÖR FISKEREDSKAP
Artikel 8
Förbjudna fiskeredskap och fiskemetoder
1. Följande får varken användas vid fiske eller hållas ombord:
a) Giftiga, bedövande eller frätande ämnen.
b) Apparater som alstrar elektriska urladdningar.
c) Sprängämnen.
d) Ämnen som kan explodera om de sammanblandas.
e) Släpredskap för att skörda röda koraller, andra typer av koraller eller koralliknande organismer.
f) Tryckluftshammare eller andra slagredskap för insamling av särskilt musslor som gräver ner sig bland klipporna.
g) ”St Andrew's cross” eller andra gripredskap för att skörda särskilt röda koraller, andra typer av koraller eller koralliknande organismer.
h) Nätstycken där maskstorleken är mindre än 40 mm i bottentrålar.
2. Det är inte tillåtet att använda bottensatta garn för att fånga följande arter: långfenad tonfisk (Thunnus alalunga), tonfisk (Thunnus thynnus), svärdfisk (Xiphias gladius), havsbraxen (Brama brama), hajar (Hexanchus griseus, Cetorhinus maximus, Alopiidae, Carcharhinidae, Sphyrnidae, Isuridae och Lamnidae).
Undantagsvis får oavsiktliga bifångster av högst tre exemplar av de hajarter som avses i stycket ovan behållas ombord eller landas, under förutsättning att de inte är skyddade arter enligt gemenskapslagstiftningen.
3. Det är förbjudet att fånga, behålla ombord, lasta om, landa, lagra, sälja, ställa ut eller bjuda ut till försäljning stendadlar (Lithophaga litophaga) och självlysande borrmusslor (Pholas dactylus).
4. Harpungevär är förbjudna om de används tillsammans med dykutrustning som gör det möjligt att andas under vattnet eller nattetid från solnedgången till gryningen.
5. Det är förbjudet att fånga, behålla ombord, lasta om, landa, lagra, sälja, ställa ut eller bjuda ut till försäljning rombärande langusthonor (Palinuridae spp.) och rombärande hummerhonor (Homarus gammarus). Rombärande langusthonor och rombärande hummerhonor skall återföras till havet omedelbart efter en oavsiktlig fångst eller får användas för direkt utsättning och flyttning inom förvaltningsplaner som fastställts enligt antingen artikel 18 eller artikel 19 i denna förordning.
Artikel 9
Minsta maskstorlek
1. Det är förbjudet att använda släpnät, ”stänggarn” eller garn eller att ha sådana redskap ombord, om inte maskstorleken i den del av redskapet där maskstorleken är minst överensstämmer med de maskstorlekar som anges i punkterna 3–6 i denna artikel.
2. Maskstorleken skall fastställas enligt de förfaranden som anges i kommissionens förordning (EG) nr 129/2003 ( 9 ).
3. För andra släpnät än de som anges i punkt 4 skall minsta maskstorlek vara följande:
1. 40 mm, till och med den 30 juni 2008.
2. Från och med den 1 juli 2008 skall det nät som anges i punkt 1 ersättas med ett nät med kvadratiska maskor på 40 mm i lyftet eller, på motiverad begäran av fartygsägaren, ett nät med romboidformade maskor på 50 mm.
Med hänvisning till föregående stycke får fiskefartygen endast använda och hålla ombord en av de två typerna av nät.
3. Kommissionen skall senast den 30 juni 2012 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet av denna punkt och utifrån denna rapport och på grundval av den information som medlemsstaterna har lämnat före den 31 december 2011 lägga fram lämpliga förslag till eventuella justeringar.
4. För trålredskap som används för fiske efter sardin och ansjovis skall minsta maskstorlek vara 20 mm, om dessa arter utgör minst 80 % av fångsten i levande vikt efter sortering.
5. För ”stänggarn” skall minsta maskstorlek vara 14 mm.
6.
a) För bottensatta garn skall minsta maskstorlek vara 16 mm.
b) För bottensatta garn som används för fiske efter fläckpagell skall minsta maskstorlek vara 100 mm, om denna art utgör minst 20 % av fångsten i levande vikt.
7. En medlemsstat får medge undantag från bestämmelserna i punkterna 3, 4 och 5 för fartygs- och landvad/not som omfattas av en sådan förvaltningsplan som avses i artikel 19 och under förutsättning att det berörda fisket är mycket selektivt och har försumbar inverkan på den marina miljön och inte berörs av bestämmelserna i artikel 4.5.
8. Medlemsstaterna skall ge en uppdaterad vetenskaplig och teknisk motivering för ett sådant undantag.
Artikel 10
Minsta krokstorlek
Det är förbjudet att använda långrev med krokar med en total längd som är mindre än 3,95 cm och en bredd som är mindre än 1,65 cm, och att ha sådana redskap ombord, för alla fiskefartyg som använder långrev och som landar eller har en kvantitet fläckpagell (Pagellus bogaraveo) ombord som utgör mer än 20 % av fångsten i levande vikt efter sortering.
Artikel 11
Tillbehör till och montering av trålredskap
1. Ingen maska i någon del av nätet får blockeras eller på annat sätt faktiskt göras mindre, utom med de anordningar som tillåts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3440/84 ( 10 ) eller som förtecknas i bilaga I a till den här förordningen.
2. Montering av trålredskap skall göras i enlighet med de tekniska specifikationerna i bilaga I b till den här förordningen.
Artikel 12
Fiskeredskapens storlek
Det är förbjudet att sätta ut fiskeredskap, och att ha sådana redskap ombord, som inte följer de storlekskrav som anges i bilaga II.
Artikel 13
Minimiavstånd och minimidjup för användning av fiskeredskap
1. Det är förbjudet att använda släpredskap inom en kustzon av tre sjömil eller på ett vattendjup av mindre än 50 m om ett sådant djup nås närmare kusten.
Genom undantag från första stycket skall det vara tillåtet att använda skrapredskap inom 3 sjömil, oberoende av vattendjupet, såvida fångsten av andra arter än skaldjur inte överstiger 10 % av fångstens totala levande vikt.
2. Det är förbjudet att använda trålredskap inom 1,5 sjömil från kusten. Det är förbjudet att använda skrapredskap som dras från fartyg eller hydrauliska skrapredskap inom 0,3 sjömil från kusten.
3. Det är förbjudet att använda snörpvad/ringnot inom 300 m från kusten eller på ett vattendjup av mindre än 50 m om ett sådant djup nås närmare kusten.
Snörpvad/ringnot får inte sättas ut på djup som är mindre än 70 % av snörpvadens/ringnotens totala höjd, mätt i enlighet med bilaga II till denna förordning.
4. Användning av skrapredskap för svampfiske är förbjuden på ett vattendjup av mindre än 50 m och får inte förekomma inom 0,5 sjömil från kusten.
5. På en medlemsstats begäran skall kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30.2 i förordning (EG) nr 2371/2002 medge undantag från punkterna 1, 2 och 3 under förutsättning att ett sådant undantag är motiverat av särskilda geografiska begränsningar, ►C2 till exempel kontinentalsockelns begränsade utbredning längs en medlemsstats hela kustlinje ◄ eller de begränsade områden där det är möjligt att fiska med trål, där fiskena saknar betydande inverkan på den marina miljön och berör ett mindre antal fartyg, och under förutsättning att dessa fisken inte kan genomföras med andra redskap och att de omfattas av en sådan förvaltningsplan som avses i artikel 18 eller artikel 19. Medlemsstaterna skall ge en uppdaterad vetenskaplig och teknisk motivering för ett sådant undantag.
6. Undantag får medges från punkt 2 fram till den 31 december 2007 i så motto att trålredskap får användas vid kortare avstånd från kusten än 1,5 sjömil, under förutsättning att djupet överstiger 50 m.
7. Undantag får medges från punkt 3 fram till den 31 december 2007 i så motto att snörpvad/ringnot får användas vid kortare avstånd från kusten än 300 m eller vid djup som understiger 50 m, men inte 30 m. Snörpvad/ringnot får användas fram till den 31 december 2007 på djup som är mindre än 70 % av snörpvadens/ringnotens totala höjd, mätt i enlighet med bilaga II till denna förordning.
8. Undantag får medges från punkt 2 fram till den 31 december 2007 i så motto att både skrapredskap som dras av båt och hydrauliska skrapredskap får användas vid kortare avstånd från kusten än 0,3 sjömil.
9. Det undantag som avses i punkt 5 skall endast tillämpas på fiskeverksamhet som redan är tillåten av medlemsstaterna och på fartyg som har ett register över tidigare fångster som omfattar mer än fem år och får inte medföra någon framtida ökning av fiskeansträngningen.
En förteckning över fiskefartyg med tillstånd och deras egenskaper skall överlämnas till kommissionen senast den 30 april 2007, inklusive en jämförelse med denna flottas egenskaper den 1 januari 2000.
Dessutom skall denna fiskeverksamhet
a) uppfylla kraven i artikel 4, artikel 8.1 h, artikel 9.3.2 och artikel 23,
b) inte påverka verksamheten för fartyg som använder andra redskap än trålar, not och liknande släpnät,
c) vara reglerad så att det säkerställs att fångster av de arter som anges i bilaga III, med undantag av bivalva mollusker, är ytterst små,
d) inte inriktas på bläckfisk.
De berörda medlemsstaterna skall fastställa en förvaltningsplan och rapportera till kommissionen vart tredje år efter det att denna förordning har trätt i kraft. Den första rapporten skall överlämnas till kommissionen före den 31 juli 2009. Mot bakgrund av dessa rapporter kan kommissionen vidta åtgärder i enlighet med artikel 18 eller artikel 19.9 i denna förordning.
10. Undantag från punkterna 1 och 2 får medges för sådant fiske som har fått undantag beviljat enligt artikel 4.5 i den här förordningen och i överensstämmelse med det förfarande som föreskrivs i artikel 30.2 i förordning (EG) nr 2371/2002.
11. Genom avvikelse från punkt 2 skall användning av trålredskap inom en zon på mellan 0,7 och 1,5 sjömil från kusten tillåtas på följande villkor:
— Havsdjupet får inte understiga 50 m.
— Förekomst av särskilda geografiska begränsningar, ►C2 till exempel kontinentalsockelns begränsade utbredning längs en medlemsstats hela kustlinje ◄ eller de begränsade områden där det är möjligt att fiska med trål.
— Fiskena saknar betydande inverkan på den marina miljön.
— Överensstämmelse med punkt 9 tredje stycket led a och led b.
— Detta medför inte någon ökning av fiskeansträngningen i förhållande till vad medlemsstaterna redan tillåtit.
Medlemsstaterna skall senast den 30 september 2007 meddela kommissionen de exakta formerna för tillämpning av undantaget. Anmälan skall innefatta en förteckning över tillåtna fiskefartyg samt över fiskezoner, angivna med geografiska koordinater både på land och till sjöss.
De berörda medlemsstaterna skall övervaka fiskeverksamheten i de berörda zonerna och ombesörja en vetenskaplig utvärdering. Resultaten av den vetenskapliga utvärderingen skall meddelas kommissionen vart tredje år efter det att denna förordning har trätt i kraft. Den första rapporten skall tillställas kommissionen senast den 31 juli 2009.
Om kommissionen på grundval av de anmälningar som medlemsstaterna gjort i enlighet med punkterna 2 och 3 eller på grundval av nya vetenskapliga utlåtanden anser att villkoren för ett undantag inte är uppfyllda, får den, efter att ha samrått med den berörda medlemsstaten, begära att undantaget skall ändras eller föreslå rådet lämpliga åtgärder till skydd för resurserna och miljön.
Artikel 14
Tillfälliga undantag från minsta maskstorlek och kortaste avstånd från kusten för användning av fiskeredskap
1. Alla fiskeredskap som anges i artikel 9.3, 9.4 och 9.5 vars minsta maskstorlek är mindre än vad som där fastställs, och som används i enlighet med nationell lagstiftning som gällde den1 januari 1994, får användas fram till och med den 31 maj 2010 även om de inte uppfyller kraven i artikel 13.9.
2. Alla fiskeredskap som anges i artikel 13.1, 13.2 och 13.3 och som används på ett kortare avstånd från kusten än vad som där fastställs, och som används i enlighet med nationell lagstiftning som gällde den 1 januari 1994, får användas fram till och med den 31 maj 2010, även om de inte uppfyller kraven i artikel 13.9.
3. Punkterna 1 och 2 skall tillämpas om inte rådet med kvalificerad majoritet, på förslag från kommissionen och mot bakgrund av vetenskapliga rön, beslutar annat.
KAPITEL V
MINIMISTORLEK PÅ MARINA ORGANISMER
Artikel 15
Minimistorlek på marina organismer
1. En marin organism som är mindre än den minimistorlek som anges i bilaga III (nedan kallade ”undermåliga marina organismer”) får inte fångas, behållas ombord, lastas om, landas, transporteras, lagras, säljas, ställas ut eller bjudas ut till försäljning.
2. Storleken på marina organismer skall mätas i enlighet med bilaga IV. Om det är tillåtet att använda mer än en metod för att mäta storleken, skall de marina organismerna anses ha erforderlig storlek när de enligt minst ett av dessa mått är lika stora eller större än motsvarande minsta storlek.
3. Punkt 1 skall inte gälla för småsardiner som landas för att användas som livsmedel om de fångats med fartygs- eller landvad/not och detta fiske är tillåtet enligt nationella bestämmelser som antagits i en sådan förvaltningsplan som avses i artikel 19, såvida det berörda sardinbeståndet befinner sig inom säkra biologiska gränser.
Artikel 16
Direkt utsättning och flyttning
1. Genom undantag från artikel 15 får undermåliga marina organismer fångas, behållas ombord, lastas om, landas, transporteras, lagras, säljas, ställas ut eller bjudas ut till försäljning levande för direkt utsättning eller flyttning om verksamheten bedrivs med tillstånd från och under överinseende av den berörda medlemsstaten.
2. Medlemsstaterna skall se till att fångster av undermåliga marina organismer för de ändamål som anges i punkt 1 görs i överensstämmelse med gemenskapens gällande förvaltningsåtgärder för de berörda arterna.
3. Marina organismer som fångas för de ändamål som anges i punkt 1 skall antingen kastas tillbaka i havet eller användas för extensivt vattenbruk. Om de därefter fångas igen får de säljas, lagras, ställas ut eller bjudas ut till försäljning förutsatt att de uppfyller kraven i artikel 15.
4. Det är förbjudet att föra in, flytta och direkt sätta ut icke inhemska arter utom när det utförs i enlighet med artikel 22 b i rådets direktiv 92/43/EEG.
KAPITEL VI
ICKE YRKESMÄSSIGT FISKE
Artikel 17
Fritidsfiske
1. Det är förbjudet att använda släpnät, ”stänggarn”, snörpvad/ringnot, skrapredskap som används från båt och mekaniska skrapredskap, garn, grimgarn och kombinerade bottensatta garn för fritidsfiske. Användningen av långrevar skall också vara förbjuden för fritidsfiske efter långvandrande arter.
2. Medlemsstaterna skall se till att fritidsfiske bedrivs på ett sätt som är förenligt med de mål och regler som föreskrivs i denna förordning.
3. Medlemsstaterna skall se till att marina organismer som fångas i samband med fritidsfiske inte saluförs. Undantagsvis kan försäljning av arter som fångats i samband med tävling dock tillåtas, förutsatt att vinsten från försäljningen används till välgörande ändamål.
4. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder både för att registrera och säkerställa separat insamling av uppgifter om fångster från fritidsfiske när det gäller de långvandrande arter som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 973/2001 ( 11 ) och som förekommer i Medelhavet.
5. Medlemsstaterna skall reglera undervattensfiske med harpungevär, särskilt för att fullgöra de skyldigheter som anges i artikel 8.4.
6. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om alla åtgärder de vidtagit enligt denna artikel.
KAPITEL VII
FÖRVALTNINGSPLANER
Artikel 18
Gemenskapens förvaltningsplaner
1. Rådet får anta förvaltningsplaner för särskilda fisken i Medelhavet, särskilt i områden som helt eller delvis ligger utanför medlemsstaternas territorialvatten. Dessa planer får särskilt innehålla bestämmelser om
a) åtgärder för förvaltningen av fiskeansträngningen,
b) särskilda tekniska åtgärder, i förekommande fall även tillfälliga undantag från bestämmelserna i denna förordning, om sådana undantag är nödvändiga för fiskeverksamheten och under förutsättning att förvaltningsplanen säkerställer ett hållbart utnyttjande av de berörda resurserna,
c) utvidgning av obligatorisk användning av fartygsövervakningssystem eller liknande system för fartyg med en total längd på mellan tio och femton meter,
d) tillfälliga eller permanenta begränsningar i zoner som är förbehållna vissa redskap eller för fartyg som har påtagit sig skyldigheter inom ramen för förvaltningsplanen.
Förvaltningsplanerna skall innehålla föreskrifter om utfärdandet av särskilda fisketillstånd i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1627/94 ( 12 ).
Trots bestämmelserna i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1627/94 kan fartyg med en största längd under 10 meter åläggas att ha ett särskilt fisketillstånd.
2. Medlemsstaterna och/eller en regional rådgivande nämnd för Medelhavet får förelägga kommissionen förslag i ärenden som har samband med upprättandet av förvaltningsplaner. Kommissionen skall besvara sådana förslag senast tre månader efter det att den mottagit förslaget.
3. Medlemsstaterna och kommissionen skall se till att förvaltningsplanerna övervakas på lämpligt vetenskapligt sätt. I synnerhet skall vissa förvaltningsåtgärder för fiske efter kortlivade arter ses över varje år för att ta hänsyn till förändringar som troligen sker i rekryteringens omfattning.
Artikel 19
Förvaltningsplaner för vissa fisken i territorialvattnen
1. Medlemsstaterna skall senast den 31 december 2007 anta förvaltningsplaner för fiske som bedrivs med trålredskap, fartygsvad/not, landvad/not, ”stänggarn”, och skrapredskap inom deras territorialvatten. Artikel 6.2, 6.3 och artikel 6.4 första stycket i förordning (EG) nr 2371/2002 skall tillämpas på de förvaltningsplanerna.
2. Medlemsstaterna får därefter utarbeta andra förvaltningsplaner på grundval av nya relevanta vetenskapliga upplysningar.
3. Medlemsstaterna skall se till att förvaltningsplanerna övervakas på lämpligt vetenskapligt sätt. I synnerhet skall vissa förvaltningsåtgärder för fiske efter kortlivade arter ses över varje år för att ta hänsyn till förändringar som troligen sker i rekryteringens omfattning.
4. Förvaltningsplanerna får innehålla åtgärder som sträcker sig utöver de bestämmelser som anges i denna förordning om ändamålet är att
a) göra fiskeredskapen mer selektiva,
b) minska den mängd som kastas överbord,
c) begränsa fiskeansträngningen.
5. De åtgärder som ingår i förvaltningsplanerna skall vara proportionella mot syftena, målen och den förväntade tidsramen samt skall avse
a) beståndets eller beståndens bevarandestatus,
b) beståndets eller beståndens biologiska egenskaper,
c) kännetecknen för de fiskevatten där bestånden fångas,
d) åtgärdernas ekonomiska konsekvenser för det berörda fisket.
6. Förvaltningsplanerna skall innehålla bestämmelser om utfärdande av särskilda fisketillstånd i enlighet med förordning (EG) nr 1627/94.
Trots bestämmelserna i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1627/94 kan särskilt fisketillstånd även krävas av fartyg med en total längd på mindre än 10 meter.
7. Kommissionen skall senast den 30 september 2007 underrättas om de förvaltningsplaner som anges i punkt 1, så att den kan yttra sig innan planen antas. Förvaltningsplaner enligt punkt 2 skall meddelas till kommissionen 6 månader före det datum då de skall träda i kraft. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om planerna.
8. Om det är troligt att en förvaltningsplan kommer att påverka fartyg från en annan medlemsstat, får den inte antas förrän efter samråd med kommissionen, medlemsstaten och den berörda regionala rådgivande nämnden enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 8.3-8.6 i förordning (EG) nr 2371/2002.
9. Om kommissionen, på grundval av den underrättelse som avses i punkt 7 eller på grundval av nya vetenskapliga utlåtanden, anser att en förvaltningsplan som antagits antingen enligt punkt 1 eller enligt punkt 2 inte är tillräcklig för att säkerställa ett fullgott skydd av resurserna och miljön, får den, efter samråd med medlemsstaten, begära att medlemsstaten ändrar planen eller för rådet föreslå lämpliga åtgärder för att skydda resurserna och miljön.
KAPITEL VIII
KONTROLLÅTGÄRDER
Artikel 20
Fångst av målarter
1. De procentsatser som avses i artiklarna 9.4, 9.6, 10.1 och 13.1 skall beräknas som procentandelen av samtliga vattenlevande (akvatiska) organismer ombord i levande vikt efter sortering eller vid landning. Procentsatserna får beräknas på grundval av ett eller flera representativa prover.
2. När det gäller fiskefartyg från vilket vissa kvantiteter levande akvatiska organismer har lastats om, skall det vid beräkningen av de procentsatser som avses i punkt 1 tas hänsyn till dessa kvantiteter.
Artikel 21
Omlastning
Endast befälhavare på fiskefartyg som för loggbok i enlighet med artikel 6 i förordning (EEG) nr 2847/93 får lasta om levande akvatiska organismer till andra fartyg eller ta emot omlastningar av sådana organismer från andra fartyg.
Artikel 22
Utsedda hamnar
1. Fångster som görs med bottentrål, pelagisk trål, snörpvad/ringnot, långrev skrapredskap som dras av båt och hydrauliska skrapredskap får endast landas och saluföras för första gången i någon av de hamnar som utsetts av medlemsstaterna.
2. Medlemsstaterna skall senast den 30 april 2007 överlämna en förteckning till kommissionen över utsedda hamnar. Kommissionen skall vidarebefordra förteckningen till de övriga medlemsstaterna.
Artikel 23
Övervakning av fångsterna
I artikel 6.2 i förordning (EEG) nr 2847/93 skall andra meningen ersättas med följande:
”För fisket i Medelhavet skall varje art som bevaras ombord i en mängd som överskrider 15 kg i levande vikt, och som ingår i en förteckning som upprättas enligt punkt 8, registreras i loggboken.
För långvandrande arter och små pelagiska arter skall dock varje mängd som överskrider 50 kg i levande vikt registreras i loggboken.”
Artikel 24
Register över fartyg med tillstånd att fiska i det område som omfattas av AKFM-avtalet
1. Före den 1 juni 2007 skall varje medlemsstat på sedvanlig elektronisk väg till kommissionen översända en förteckning över de fartyg med en total längd på mer än 15 meter som för medlemsstatens flagg och är registrerade i medlemsstaten och som genom ett fisketillstånd getts tillåtelse att fiska i AKFM-området.
2. Den förteckning som avses i punkt 1 skall innehålla följande uppgifter:
a) Fartygets CFR-nummer (Community fleet register number) och yttre kännetecken enligt bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 ( 13 ).
b) Period då det är tillåtet att fiska och/eller lasta om.
c) Fiskeredskap som används.
3. Kommissionen skall före den 1 juli 2007 översända förteckningen till AKFM:s verkställande sekretariat så att dessa fartyg kan föras in i AKFM-registret över fartyg med en total längd på mer än 15 meter som har tillstånd att fiska i det område som omfattas av AKFM-avtalet (nedan kallat ”AKFM-registret”).
4. Alla ändringar i den förteckning som avses i punkt 1 skall meddelas kommissionen för vidarebefordran till AKFM:s verkställande sekretariat, i enlighet med samma förfarande, minst tio arbetsdagar före det datum då fartyget börjar fiska i AKFM-området.
5. Fiskefartyg från gemenskapen med en total längd på mer än 15 meter som inte ingår i den förteckning som avses i punkt 1 får inte fiska, förvara ombord, lasta om eller landa någon typ av fisk eller skaldjur i AKFM-området.
6. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
a) se till att endast fartyg som för deras flagg, som ingår i den förteckning som avses i punkt 1 och som ombord innehar ett fisketillstånd utfärdat av flaggmedlemsstaten har tillåtelse att, på de villkor som anges i tillståndet, bedriva fiske i AKFM-området,
b) se till att inget fisketillstånd utfärdas till fartyg som har bedrivit olagligt, oreglerat och icke deklarerat fiske (IUU-fiske) i AKFM-området eller i andra områden, såvida inte de nya redarna har kunnat lägga fram tillräckliga bevis för att de tidigare redarna och aktörerna inte längre har något juridiskt eller ekonomiskt intresse eller annat vinstintresse i deras fartyg eller utövar någon kontroll över dessa, samt att deras fartyg varken deltar i eller är knutna till någon form av IUU-fiske,
c) i den mån det är möjligt, se till att det enligt deras nationella lagstiftning är förbjudet för redare och operatörer vars fartyg för deras flagg och ingår i den förteckning som avses i punkt 1 att delta i eller vara knutna till sådant fiske i det område som omfattas av AKFM-avtalet som bedrivs av fiskefartyg som inte ingår i AKFM-registret,
d) i den mån det är möjligt, se till att det enligt deras nationella lagstiftning krävs att redare vars fartyg för deras flagg och ingår i den förteckning som avses i punkt 1 är medborgare eller juridiska personer i flaggmedlemsstaten,
e) se till att deras fartyg följer alla tillämpliga AKFM-åtgärder för bevarande och förvaltning.
7. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att förbjuda fiske, förvaring ombord, omlastning och landning av fisk och skaldjur som fångats i AKFM-området av fartyg med en total längd på mer än 15 meter, vilka inte ingår i AKFM-registret.
8. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål meddela kommissionen alla uppgifter som visar att det finns starka skäl att misstänka att fartyg med en total längd på mer än 15 meter, vilka inte ingår i AKFM-registret, bedriver fiske eller omlastar fisk och skaldjur i det område som omfattas av AKFM-avtalet.
KAPITEL IX
ÅTGÄRDER FÖR LÅNGVANDRANDE ARTER
Artikel 25
Fiske efter svärdfisk
Rådet skall besluta om tekniska åtgärder för skyddet av ung svärdfisk i Medelhavet före den 31 december 2007.
KAPITEL X
ÅTGÄRDER FÖR VATTNEN RUNT MALTA
Artikel 26
Förvaltningszonen på 25 sjömil runt Malta
1. Följande gäller för gemenskapsfartygens tillträde till vatten och resurser i den zon som sträcker sig upp till 25 sjömil från baslinjerna runt de maltesiska öarna (nedan kallad ”förvaltningszonen”):
a) Inom förvaltningszonen får endast fiskefartyg med en total längd på högst 12 meter fiska med andra redskap än släpredskap.
b) Dessa fartygs totala fiskeansträngning, uttryckt i total fiskekapacitet, får inte överskrida genomsnittet för 2000–2001, som motsvarar 1 950 fartyg med en total maskinstyrka och tonnage på 83 000 kW respektive 4 035 GT.
2. Genom undantag från punkt 1 a får trålare med en total längd på högst 24 meter fiska i vissa områden i förvaltningszonen i enlighet med bilaga V a till denna förordning, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Den totala fiskekapaciteten för de trålare som får fiska i förvaltningszonen får inte överskrida 4 800 kW.
b) Fiskekapaciteten för alla trålare som får fiska på mindre än 200 meters djup får inte överskrida 185 kW. Vattendjupet 200 meter skall anges av en bruten linje av positioner, vilka förtecknas i bilaga V b till denna förordning.
c) Trålare som fiskar i förvaltningszonen skall ha ett särskilt fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1627/94 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd och skall upptas på en förteckning som de berörda medlemsstaterna varje år skall överlämna till kommissionen med uppgifter om fartygets CFR-nummer (Community fleet register number) och yttre kännetecken enligt bilaga I till förordning (EG) nr 26/2004.
d) De kapacitetsbegränsningar som fastställs i leden a och b skall regelbundet ses över, mot bakgrund av rekommendationer från berörda vetenskapliga organ om deras inverkan på bevarandet av bestånden.
3. Om den totala fiskekapacitet som avses i punkt 2 a överskrider den totala fiskekapaciteten för trålare med en total längd på högst 24 meter och som bedrivit fiske i förvaltningszonen under referensperioden 2000–2001 (nedan kallad ”referensnivå för fiskekapacitet”) skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 29, fördela detta överskott av tillgänglig fiskekapacitet mellan medlemsstaterna, med hänsyn till intresset för de medlemsstater som har ansökt om ett tillstånd.
Referensnivån för fiskekapaciteten är 3 600 kW.
4. Särskilda fisketillstånd för det överskott av tillgänglig fiskekapacitet som avses i punkt 3 får endast ges till fartyg som finns upptagna i gemenskapens register över fiskefartyg vid den tidpunkt då denna artikel tillämpas.
5. Om den totala fiskekapaciteten för trålare med tillstånd att bedriva fiske i förvaltningszonen enligt punkt 2 c överskrider den gräns som fastställs i punkt 2 a, på grund av att den gränsen har sänkts efter översynen enligt punkt 2 d, skall kommissionen fördela fiskekapaciteten mellan medlemsstaterna på grundval av följande:
a) Fiskekapacitet i kW motsvarande antalet fartyg som har fiskat i zonen under perioden 2000–2001 skall ges högsta prioritet.
b) Fiskekapacitet i kW motsvarande antalet fartyg som har fiskat i zonen vid andra tidpunkter skall prioriteras i andra hand.
c) Eventuell återstående fiskekapacitet för andra fartyg skall fördelas mellan medlemsstaterna med hänsyn till intresset för de medlemsstater som har ansökt om ett tillstånd.
6. Genom undantag från punkt 1 a har fartyg som fiskar med snörpvad/ringnot eller långrev, och fartyg som fiskar efter guldmakrill i enlighet med artikel 27, tillstånd att fiska inom förvaltningszonen. De skall beviljas ett särskilt fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1627/94 och upptas på en förteckning som varje medlemsstat skall överlämna till kommissionen med uppgifter om yttre kännetecken och fartygets CFR-nummer (Community fleet register number) enligt bilaga I till förordning (EG) nr 26/2004. Fiskeansträngningen skall under alla omständigheter kontrolleras så att hållbarheten för dessa fisken i zonen skall kunna garanteras.
7. Befälhavaren på de trålare som har tillstånd att fiska i förvaltningszonen enligt punkt 2, men som inte är utrustade med ett fartygsövervakningssystem, skall rapportera varje inträde i och utträde ur förvaltningszonen till sina myndigheter och till kuststatens myndigheter.
Artikel 27
Fiske efter guldmakrill
1. I förvaltningszonen är det förbjudet att från och med den 1 januari till och med den 5 augusti varje år fiska efter guldmakrill (Coryphaena spp.) med anordningar som samlar fisken.
2. Antalet fartyg som deltar i fiske efter guldmakrill inom zonen skall inte överstiga 130.
3. De maltesiska myndigheterna skall senast den 30 juni varje år fastställa kurslinjer för anordningar som samlar fisken och tilldela varje sådan kurslinje till gemenskapens fiskefartyg. Fiskefartyg från gemenskapen under någon annan flagg än maltesisk får inte använda en kurslinje för anordningar som samlar fisken inom zonen på 12 sjömil.
Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 29, fastställa de kriterier som skall tillämpas för upprättandet och tilldelningen av kurslinjer för anordningar som samlar fisken.
4. Fiskefartyg som får delta i fiske efter guldmakrill skall beviljas ett särskilt fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1627/94 och upptas i en förteckning som varje medlemsstat skall överlämna till kommissionen med uppgifter om fartygets yttre kännetecken och CFR-nummer (Community fleet register number) enligt bilaga I till förordning (EG) nr 26/2004. Trots bestämmelserna i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1627/94 skall fartyg med en total längd på mindre än 10 meter inneha ett särskilt fisketillstånd.
KAPITEL XI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 28
Beslutsförfarande
Utom i de fall annat föreskrivs i den här förordningen skall rådet handla i enlighet med förfarandet i artikel 37 i fördraget.
Artikel 29
Genomförandebestämmelser
Detaljerade föreskrifter om genomförandet av artiklarna 26 och 27 i denna förordning skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2 i förordning (EG) nr 2371/2002.
Artikel 30
Ändringar
Ändringar i bilagorna skall godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 30.3 i förordning (EG) nr 2371/2002.
Artikel 31
Upphävande
Förordning (EG) nr 1626/94 skall upphöra att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.
Artikel 32
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den trettionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
Tekniska krav för tråltillbehör och trålmontering
Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
a) flertrådigt garn: nät tillverkat av två eller flera garntrådar, där trådarna kan skiljas åt mellan knutarna utan att trådstrukturen skadas.
b) knutlösa nät: nät som är sammansatta av maskor med fyra ungefär lika långa sidor där maskornas hörn bildas genom sammanflätning av trådarna från två angränsande sidor av maskan.
c) nät med kvadratiska maskor: en nätkonstruktion som har monterats så att av de två grupperna av parallella linjer som bildas av stolpraderna är den ena parallell med och den andra vinkelrät mot nätets längdaxel.
d) trålöppning: den avsmalnande delen i trålredskapets främre del.
e) förlängningsstycke: den raka del som består av ett eller flera nätstycken mellan trålöppningen och lyftet.
f) lyft: den bakre delen av trålredskapet med samma maskstorlek och med en form som är antingen cylindrisk eller konisk och vars tvärgående tvärsnittssektioner bildar nästan en cirkel med samma eller minskande radie.
g) ballonglyft: ett lyft bestående av ett eller flera sammansatta nätstycken med samma maskstorlek vars maskor ökar i antal baktill vilket leder till att den tvärgående längden ökar längs nätets axel och lyftet får större omkrets.
h) fickformatlyft: ett lyft vars höjd minskar mot den bakre delen av lyftet och vars tvärgående tvärsnittssektioner bildar nästan en ellips med samma eller minskande huvudaxel. Den bakre delen av lyftet består antingen av ett enda vikt nätstycke eller av tvärgående bakre övre och undre nätstycken som längs nätets axel är sammanfogade med en söm.
i) tvärgående sömförstärkningslina: en extern eller intern tvärgående lina längs nätets axel, i lyftets bakre del, antingen längs sömmen mellan två övre och undre nätstycken eller längs det allra bakersta nätstyckets böj. Den kan vara antingen en förlängning av den laterala sömförstärkningslinan eller en separat lina.
j) omkretsen: en tvärsnittssektion i ett trålredskap med diagonala maskor skall beräknas efter antalet maskor i denna tvärsnittssektion multiplicerat med den utsträckta maskstorleken.
k) omkretsen: en tvärsnittssektion i ett trålredskap med kvadratiska maskor skall beräknas efter antalet maskor i denna tvärsnittssektion multiplicerat med masksidans längd.
A) Anordningar som får sättas fast på trålredskap
1. Trots vad som sägs i artikel 8 i förordning (EEG) nr 3440/84 får antingen en tvärgående, längs nätets axel, eller längsgående mekanisk låsanordning användas för att sluta öppningen för tömning av fickformade lyft.
2. Den tvärgående låsanordningen skall fästas högst en meter från lyftets bakre maskor.
B) Monteringskrav
1. Trålredskap får inte vara försedda med ballonglyft. Inom varje enskilt egentligt lyft får antalet lika stora maskor i någon omkrets i lyftet inte öka mellan den främre och den bakre delen.
2. Omkretsen på den bakre delen av trålöppningen (den avsmalnande delen) eller på förlängningsstycket (den raka delen) får inte vara mindre än omkretsen omedelbart framför lyftet i egentlig bemärkelse. När det i synnerhet gäller lyft med kvadratiska maskor skall omkretsen på den bakre delen av trålöppningen eller på förlängningsstycket vara mellan 2 och 4 gånger större än omkretsen på den främre delen av lyftet i egentlig bemärkelse.
3. Nätstycken med kvadratiska maskor får infogas i alla släpnät och skall placeras framför ett eventuellt förlängningsstycke, eller någonstans mellan den främre delen av ett eventuellt förlängningsstycke och den bakre delen av lyftet. Det får inte blockeras på något sätt, vare sig genom inre eller yttre anordningar. Konstruktionen skall vara knutlösa nät eller av nät med fasta knutar och det skall vara infogat på ett sådant sätt att maskorna ständigt förblir helt öppna vid fiske. Närmare föreskrifter för ytterligare tekniska specifikationer när det gäller nätstycken med kvadratiska maskor skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 29 i denna förordning.
4. På samma sätt får andra tekniska anordningar för att förbättra trålredskapets selektivitet än de som avses i punkt b.3 ovan godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 29 i denna förordning.
5. Det är förbjudet att ombord medföra eller använda släpnät vars lyft helt eller delvis består av nätmaterial med maskor som inte är kvadratiska eller diagonala om inte tillstånd givits i överensstämmelse med det förfarande som avses i artikel 29 i denna förordning.
6. Punkterna 4–5 skall inte gälla för fartygsvad/not vars lyft har en maskstorlek på mindre än 10 millimeter.
7. Genom ändring av artikel 6.4 i förordning (EEG) nr 3440/84 skall den förstärkande nätkassen ha en maskstorlek av minst 120 mm när det gäller bottentrålar om maskorna i lyftet är mindre än 60 mm. Denna bestämmelse skall bara tillämpas i Medelhavet utan att det påverkar andra gemenskapsvatten. Om maskstorleken i lyftet är 60 mm eller större skall artikel 6.4 i förordning (EEG) nr 3440/84 tillämpas.
8. Fickformade lyft får endast ha en tömningsöppning.
9. Den tvärgående sömförstärkningslinans längd skall vara minst 20 % av lyftets omkrets.
10. Omkretsen på den förstärkande nätkassen, enligt definitionen i artikel 6 i förordning (EEG) nr 3440/84, får inte vara mindre än 1,3 gånger lyftets omkrets på bottentrålar.
11. Det är förbjudet att ombord medföra eller använda släpnät vars lyft helt eller delvis består av nätmaterial med enkeltrådigt garn med en trådtjocklek på mer än 3,0 mm.
12. Det är förbjudet att ombord medföra eller använda släpnät vars lyft helt eller delvis består av nätmaterial med flertrådigt garn.
13. Nätmaterial med en trådtjocklek på mer än 6 mm är förbjudet i alla delar av en bottentrål.
BILAGA II
Krav för fiskeredskapens egenskaper
Definitioner
Vid tillämpningen av denna bilaga skall
1. redskapets längd definieras som övertelnens längd. Bottensatta garns och drivgarns längd kan också definieras på grundval av vikt eller volym.
2. redskapets höjd definieras som summan av maskornas höjd, inbegripet knutar, när de i vått tillstånd sträcks ut vinkelrätt mot övertelnen.
1. Skrapredskap
Skrapredskapens maximala bredd skall vara 3 m utom när skrapredskapen används för fiske efter svamp.
2. ”Stänggarn” (vad/not med eller utan snörplinor)
Nätet får vara högst 800 m långt och 120 m högt utom för tonfiskvadar.
3. Bottensatta garn
3.1 Grimgarn och bottensatta garn
1. Grimgarn får ha en höjd av högst 4 m.
2. Bottensatta garn får ha en höjd av högst 10 m.
3. Varje fartyg får ha ombord eller sätta högst 6 000 m grimgarn, bottensatta garn eftersom mängden garn från och med januari 2008 får uppgå till högst 4 000 m när det gäller en ensam fiskare, och ytterligare 1 000 m om en andra fiskare tillkommer, respektive 1 000 m om en tredje tillkommer. Till och med den 31 december 2007 får sådana garn inte överstiga 5 000 m när det gäller en ensam fiskare eller två fiskare, och 6 000 m om en tredje tillkommer.
4. Bottensatta garn får ha en monofilgarns- eller tråddiameter av högst 0,5 mm.
5. Med avvikelse från punkt 2 får bottensatta garn som är högst 500 m långa ha en höjd av högst 30 m. Varje fartyg får ha ombord eller sätta högst 500 m bottensatta garn som överstiger 10 m enligt punkt 2.
3.2 Kombinerade bottensatta garn (grimgarn + garn)
1. Kombinerade bottensatta garn får ha en höjd av högst 10 m.
2. Varje fartyg får ha ombord eller sätta högst 2 500 m kombinerade garn.
3. Garn får ha en monofilgarns- eller tråddiameter av högst 0,5 mm.
4. Genom undantag från punkt 1 får kombinerade bottensatta garn som är högst 500 m långa ha en höjd av högst 30 m. Varje fartyg får ha ombord eller sätta högst 500 m kombinerade bottensatta garn överstiger 10 m enligt punkt 1.
4. Bottenlångrev
1. Varje fartyg får ha ombord eller sätta högst 1 000 krokar per person ombord med ett tak på 5 000 krokar per fartyg.
2. Genom undantag från punkt 1 får ett fartyg som gör fångstresor på mer än tre dagar ha ombord högst 7 000 krokar.
5. Burar för djuphavsfiske efter kräftdjur
Varje fartyg får ha ombord eller sätta högst 250 burar.
6. Flytlångrev
Varje fartyg får ha ombord eller sätta högst
1. 2 000 krokar per fartyg som fiskar efter tonfisk (Thunnus thynnus) om denna art svarar för minst 70 % av fångsten i levande vikt efter sortering,
2. 3 500 krokar per fartyg som fiskar efter svärdfisk (Xiphias gladius) om denna art svarar för minst 70 % av fångsten i levande vikt efter sortering,
3. 5 000 krokar per fartyg som fiskar efter långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) om denna art svarar för minst 70 % av fångsten i levande vikt efter sortering,
4. Med avvikelse från leden 1, 2 och 3 får ett fartyg som gör fångstresor på mer än två dagar ha ombord samma antal reservkrokar.
7. Trålredskap
Tekniska specificeringar som begränsar de största dimensionerna på trålredskapens överteln, underteln eller omkrets tillsammans med det största antalet nät i ”multi-rig trawls” skall senast i oktober 2007 antas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 30 i denna förordning.
BILAGA III
Minimimått på marina organismer
|
Vetenskapligt Namn |
Vanligt Namn |
Minimimått |
|
1. Fisk |
||
|
Dicentrarchus labrax |
Havsabborre |
25 cm |
|
Diplodus annularis |
Stjärtbandsblecka |
12 cm |
|
Diplodus puntazzo |
Spetsnosblecka |
18 cm |
|
Diplodus sargus |
Vitblecka |
23 cm |
|
Diplodus vulgaris |
Tvåbandsblecka |
18 cm |
|
Engraulis encrasicolus (1) |
Anjovis |
9 cm |
|
Epinephelus spp. |
Groupers |
45 cm |
|
Lithognathus mormyrus |
Randig sandblecka |
20 cm |
|
Merluccius merluccius (3) |
Kummel |
20 cm |
|
Mullus spp. |
Mulle |
11 cm |
|
Pagellus acarne |
Pagell |
17 cm |
|
Pagellus bogaraveo |
Fläckpagell |
33 cm |
|
Pagellus erythrinus |
Rödpagell |
15 cm |
|
Pagrus pagrus |
Rödbraxen |
18 cm |
|
Polyprion americanus |
Vrakfisk |
45 cm |
|
Sardina pilchardus (2) |
Sardin |
11 cm |
|
Scomber spp. |
Makrill |
18 cm |
|
Solea vulgaris |
Tunga |
20 cm |
|
Sparus aurata |
Guldsparid |
20 cm |
|
Trachurus spp. |
Taggmakrill |
15 cm |
|
2. Kräftdjur |
||
|
Homarus gammarus |
Hummer |
TL 300 mmRS 105 mm |
|
Nephrops norvegicus |
Havskräfta |
RS 20 mmTL 70 mm |
|
Palinuridae |
Languster |
RS 90 mm |
|
Parapenaeus longirostris |
Djuphavsräka |
RS 20 mm |
|
3. Tvåskaliga blötdjur |
||
|
Pecten jacobaeus |
Jacobsmussla |
10 cm |
|
Venerupis spp. |
Vongole |
25 mm |
|
Venus spp. |
Venusmussla |
25 mm |
|
(1) Ansjovis: Medlemsstaterna får i stället för minsta storlek ange 110 exemplar per kilogram. (2) Sardin: Medlemsstaterna får i stället för minsta storlek ange 55 exemplar per kilogram. (3) Kummel: Till och med den 31 december 2008 medges dock en toleransmarginal på 15 % av vikten för kummel mellan 15 och 20 cm. Denna toleransgräns skall respekteras både av det enskilda fartyget, på öppet hav eller på landningsstället, och på de första avsättningsmarknaderna efter landningen. Denna gräns skall också respekteras vid samtliga efterföljande handelstransaktioner på nationell eller internationell nivå. TL = total längd, RS = ryggsköld. |
||
BILAGA IV
Mätning av storleken på en marin organism
1. Storleken på en fisk skall mätas från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets på det sätt som visas i figur 1.
2. Storleken på en havskräfta (Nephrops norvegicus) skall mätas på det sätt som visas i figur 2,
— antingen som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från en av ögonhålornas bakkant till mitten av den bakre kanten av ryggskölden, eller
— som den totala längden mätt från pannhornets spets till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten.
3. Storleken på en hummer (Homarus gammarus) skall mätas på det sätt som visas i figur 3,
— antingen som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från en av ögonhålornas bakkant till mitten av den bakre kanten av ryggskölden, eller
— som den totala längden mätt från pannhornets spets till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten.
4. Storleken på en langust (Palinuridae) skall mätas på det sätt som visas i figur 4 som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från pannhornens spets till mitten av den bakre kanten av ryggskölden.
5. Storleken på ett tvåskaligt blötdjur skall mätas på det sätt som visas i figur 5, tvärs över skalets längsta del.
Figur 1
|
Figur 2 |
Figur 3 |
|
|
|
|
(Nephrops) Havskräfta |
(Homarus) Hummer |
|
a) Ryggsköldslängd b) Total längd |
|
Figur 4
Figur 5
BILAGA V
Förvaltningszonen på 25 sjömil runt de maltesiska öarna
a) Områden i närheten av de maltesiska öarna där det är tillåtet att fiska med trål: geografiska koordinater
|
Zon A |
Zon H |
|
A1 – 36,0172oN, 14,1442oO |
H1 – 35,6739oN, 14,6742oO |
|
A2 – 36,0289oN, 14,1792oO |
H2 – 35,4656oN, 14,8459oO |
|
A3 – 35,9822oN, 14,2742oO |
H3 – 35,4272oN, 14,7609oO |
|
A4 – 35,8489oN, 14,3242oO |
H4 – 35,5106oN, 14,6325oO |
|
A5 – 35,8106oN, 14,2542oO |
H5 – 35,6406oN, 14,6025oO |
|
A6 – 35,9706oN, 14,2459oO |
|
|
Zon B |
Zon I |
|
B1 – 35,7906oN, 14,4409oO |
I1 – 36,1489oN, 14,3909oO |
|
B2 – 35,8039oN, 14,4909oO |
I2 – 36,2523oN, 14,5092oO |
|
B3 – 35,7939oN, 14,4959oO |
I3 – 36,2373oN, 14,5259oO |
|
B4 – 35,7522oN, 14,4242oO |
I4 – 36,1372oN, 14,4225oO |
|
B5 – 35,7606oN, 14,4159oO |
|
|
B6 – 35,7706oN, 14,4325oO |
|
|
Zon C |
Zon J |
|
C1 – 35,8406oN, 14,6192oO |
J1 – 36,2189oN, 13,9108oO |
|
C2 – 35,8556oN, 14,6692oO |
J2 – 36,2689oN, 14,0708oO |
|
C3 – 35,8322oN, 14,6542oO |
J3 – 36,2472oN, 14,0708oO |
|
C4 – 35,8022oN, 14,5775oO |
J4 – 36,1972oN, 13,9225oO |
|
Zon D |
Zon K |
|
D1 – 36,0422oN, 14,3459oO |
K1 – 35,9739oN, 14,0242oO |
|
D2 – 36,0289oN, 14,4625oO |
K2 – 36,0022oN, 14,0408oO |
|
D3 – 35,9989oN, 14,4559oO |
K3 – 36,0656oN, 13,9692oO |
|
D4 – 36,0289oN, 14,3409oO |
K4 – 36,1356oN, 13,8575oO |
|
K5 – 36,0456oN, 13,9242oO |
|
|
Zon E |
Zon L |
|
E1 – 35,9789oN, 14,7159oO |
L1 – 35,9856oN, 14,1075oO |
|
E2 – 36,0072oN, 14,8159oO |
L2 – 35,9956oN, 14,1158oO |
|
E3 – 35,9389oN, 14,7575oO |
L3 – 35,9572oN, 14,0325oO |
|
E4 – 35,8939oN, 14,6075oO |
L4 – 35,9622oN, 13,9408oO |
|
E5 – 35,9056oN, 14,5992oO |
|
|
Zon F |
Zon M |
|
F1 – 36,1423oN, 14,6725oO |
M1 – 36,4856oN,14,3292oO |
|
F2 – 36,1439oN, 14,7892oO |
M2 – 36,4639oN,14,4342oO |
|
F3 – 36,0139oN, 14,7892oO |
M3 – 36,3606oN,14,4875oO |
|
F4 – 36,0039oN, 14,6142oO |
M4 – 36,3423oN,14,4242oO |
|
M5 – 36,4156oN,14,4208oO |
|
|
Zon G |
Zon N |
|
G1 – 36,0706oN, 14,9375oO |
N1 – 36,1155oN, 14,1217oO |
|
G2 – 35,9372oN, 15,0000oO |
N2 – 36,1079oN, 14,0779oO |
|
G3 – 35,7956oN, 14,9825oO |
N3 – 36,0717oN, 14,0264oO |
|
G4 – 35,7156oN, 14,8792oO |
N4 – 36,0458oN, 14,0376oO |
|
G5 – 35,8489oN, 14,6825oO |
N5 – 36,0516oN, 14,0896oO |
|
N6 – 36,0989oN, 14,1355oO |
b) Geografiska koordinater för vissa positioner längs vattendjupet 200 meter inom förvaltningszonen på 25 sjömil
|
ID |
Latitud |
Longitud |
|
1 |
36,3673oN |
14,5540oO |
|
2 |
36,3159oN |
14,5567oO |
|
3 |
36,2735oN |
14,5379oO |
|
4 |
36,2357oN |
14,4785oO |
|
5 |
36,1699oN |
14,4316oO |
|
6 |
36,1307oN |
14,3534oO |
|
7 |
36,1117oN |
14,2127oO |
|
8 |
36,1003oN |
14,1658oO |
|
9 |
36,0859oN |
14,152oO |
|
10 |
36,0547oN |
14,143oO |
|
11 |
35,9921oN |
14,1584oO |
|
12 |
35,9744oN |
14,1815oO |
|
13 |
35,9608oN |
14,2235oO |
|
14 |
35,9296oN |
14,2164oO |
|
15 |
35,8983oN |
14,2328oO |
|
16 |
35,867oN |
14,4929oO |
|
17 |
35,8358oN |
14,2845oO |
|
18 |
35,8191oN |
14,2753oO |
|
19 |
35,7863oN |
14,3534oO |
|
20 |
35,7542oN |
14,4316oO |
|
21 |
35,7355oN |
14,4473oO |
|
22 |
35,7225oN |
14,5098oO |
|
23 |
35,6951oN |
14,5365oO |
|
24 |
35,6325oN |
14,536oO |
|
25 |
35,57oN |
14,5221oO |
|
26 |
35,5348oN |
14,588oO |
|
27 |
35,5037oN |
14,6192oO |
|
28 |
35,5128oN |
14,6349oO |
|
29 |
35,57oN |
14,6717oO |
|
30 |
35,5975oN |
14,647oO |
|
31 |
35,5903oN |
14,6036oO |
|
32 |
35,6034oN |
14,574oO |
|
33 |
35,6532oN |
14,5535oO |
|
34 |
35,6726oN |
14,5723oO |
|
35 |
35,6668oN |
14,5937oO |
|
36 |
35,6618oN |
14,6424oO |
|
37 |
35,653oN |
14,6661oO |
|
38 |
35,57oN |
14,6853oO |
|
39 |
35,5294oN |
14,713oO |
|
40 |
35,5071oN |
14,7443oO |
|
41 |
35,4878oN |
14,7834oO |
|
42 |
35,4929oN |
14,8247oO |
|
43 |
35,4762oN |
14,8246oO |
|
44 |
36,2077oN |
13,947oO |
|
45 |
36,1954oN |
13,96oO |
|
46 |
36,1773oN |
13,947oO |
|
47 |
36,1848oN |
13,9313oO |
|
48 |
36,1954oN |
13,925oO |
|
49 |
35,4592oN |
14,1815oO |
|
50 |
35,4762oN |
14,1895oO |
|
51 |
35,4755oN |
14,2127oO |
|
52 |
35,4605oN |
14,2199oO |
|
53 |
35,4453oN |
14,1971oO |
BILAGA VI
Jämförelsetabell
|
Förordning (EG) nr 1626/94 |
Den här förordningen |
|
Artikel 1.1 |
Artikel 1.1 |
|
Artikel 1.2 första stycket |
Artikel 7, artikel 17 och artikel 19 |
|
Artikel 1.2 andra stycket |
Artikel 3 |
|
Artikel 2.1 och 2.2 |
Artikel 8 |
|
Artikel 2.3 |
Artikel 13.5, artikel 17 och artikel 19 |
|
Artikel 3.1 första stycket |
Artikel 13.1 första stycket och artikel 13.5 |
|
Artikel 3.1 andra stycket |
Artikel 13.5, artikel 14.2, artikel 14.3 och artikel 19 |
|
Artikel 3.1 tredje (1a) stycket |
Artikel 4, artikel 13.9, artikel 13.10, artikel 19 |
|
Artikel 3.2 |
Artikel 13.1 andra stycket, artikel 13.8 och artikel 19 |
|
Artikel 3.3 |
Artikel 4, artikel 13.10 och artikel 19 |
|
Artikel 3.4 |
Artikel 13.3 och 13.7 och artikel 19 |
|
Artikel 4 |
Artikel 7 |
|
Artikel 5 |
Artikel 12 och bilaga II |
|
Artikel 6.1 första stycket och 6.2 |
Artikel 9.1 och 9.2 |
|
Artikel 6.1 andra stycket |
Artikel 9.7, artikel 14.1 och 14.3 |
|
Artikel 6.3 |
Bilaga II Definitioner |
|
Artikel 7 |
Artikel 22 |
|
Artikel 8.1 och 8.3 |
Artikel 15, bilaga III och bilaga IV |
|
Artikel 8a |
Artikel 26 |
|
Artikel 8b |
Artikel 27 |
|
Artikel 9 |
Artikel 1.2 |
|
Artikel 10a |
Artikel 29 |
|
Artikel 11 |
Artikel 32 |
|
Bilaga I |
Artikel 3 och artikel 4 |
|
Bilaga II |
Artikel 11, bilaga I och bilaga II |
|
Bilaga III |
Artikel 9.3, 9.4 och 9.5 |
|
Bilaga IV |
Bilaga III |
|
Bilaga V b |
Bilaga V |
( 1 ) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.
( 2 ) EGT L 179, 23.6.1998, s. 1.
( 3 ) EGT L 190, 4.7.1998, s. 34.
( 4 ) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
( 5 ) EGT L 322, 14.12.1999, s. 1.
( 6 ) EGT L 171, 6.7.1994, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 813/2004 (EUT L 185, 24.5.2004, s. 1).
( 7 ) EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 768/2005 (EUT L 128, 21.5.2005, s. 1).
( 8 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
( 9 ) EGT L 22, 25.1.2003, s. 5.
( 10 ) EGT L 318, 7.12.1984, s. 23. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2122/89 (EGT L 203, 15.7.1989, s. 21).
( 11 ) EGT L 137, 19.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 831/2004 (EUT L 127, 29.4.2004, s. 33).
( 12 ) EGT L 171, 6.7.1994, s. 7.
( 13 ) EUT L 5, 9.1.2004, s. 25.