►B

(EGT L 165, 20.6.1974, p.16)

Officiella tidningen

  No

page

date

►M1

Kommissionens direktiv 91/662/EEG av den 6 december 1991

  L 366

1

31.12.1991

2.1.

Styrmekanismens uppförande i händelse av en sammanstötning: hur styrmekanismen uppträder under påverkan av tre slags krafter, nämligen

2.2.

Fordonstyp: en kategori av motorfordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som

2.3.

Manöverorgan för styrning: det reglage, vanligen en ratt, som manövreras av föraren.

2.4.

Typ av manöverorgan för styrning: en kategori av manöverorgan som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som uppbyggnad, mått form och material.

2.5.

Godkännande av manöverorgan för styrning: godkännande av en typ av manöverorgan med avseende på skyddet av förarens huvud och kropp mot styranordningen vid en sammanstötning.

2.6.

Godkännande av ett fordon: godkännande av en fordonstyp med avseende på skyddet av förarens huvud och kropp mot styranordningen vid en sammanstötning.

2.7.

Allmänt manöverorgan för styrning: ett manöverorgan som kan monteras i mer än en fordonstyp, där infästningen av manöverorganet i styrkolonnen inte påverkar beteendet hos manöverorganet vid en sammanstötning.

2.8.

Krockkudde: en elastisk påse som är konstruerad för att fyllas med gas under tryck och som

2.9.

Rattkrans: den ringformade krans på en ratt som i allmänhet hålls av förarens hand under körning.

2.10.

Ratteker: en stång som förbinder rattkransen med rattcentrum.

2.11.

Rattcentrum: den del av manöverorganet för styrning som vanligen utgör dess centrum och

2.12.

Rattcentrums mitt: den punkt på rattcentrums yta som ligger i linje med rattstången.

2.13.

Styranordningens plan: den flata yta som, i fordon med rattstyrning, delar rattkransen i lika stora delar mellan föraren och fordonets front.

2.14.

Rattstång: den del som till styrväxeln överför det vridmoment som tillförs vid ratten.

2.15.

Styrkolonn: den inneslutning som omger rattstången.

2.16.

Styrmekanism: det system som innefattar manöverorganet för styrning, styrkolonnen, fastsättningsanordningar, rattstång, styrväxel och alla andra delar, som är konstruerade för att bidra till energiupptagningen i händelse av islag i manöverorganet.

2.17.

Passagerarutrymme: det utrymme avsett för förare och passagerare som begränsas av tak, golv, sidoväggar, dörrar, yttre glasrutor, torpedvägg och bakre ryggstödets bakre stödplan.

2.18.

Provkropp: den halvsfäriska huvudformade kropp med 165 mm diameter som överensstämmer med bilaga 4 punkt 3.

2.19.

R-punkt: sittreferenspunkten enligt definitionen i bilagan till direktiv 77/649/EEG i dess lydelse enligt direktiv 90/630/EEG.

3.1.1.

Ansökan om EG-typgodkännande för en fordonstyp med avseende på skyddet av föraren mot styrmekanismen i händelse av en sammanstötning görs av tillverkaren eller dennes representant.

3.1.2.

Den skall åtföljas av nedanstående dokument i tre exemplar och följande upplysningar:

3.1.3.

Följande måste tillhandahållas det provningsorgan som är ansvarigt för genomförandet av godkännandeprovningarna:

3.2.1.

Ansökan om EEG-godkännande av en typ av manöverorgan för styrning görs av tillverkaren av manöverorganet för styrning eller dennes representant.

3.2.2.

Den skall åtföljas av nedanstående dokument i tre exemplar och följande upplysningar:

3.2.3.

Ett manöverorgan för styrning som är representativt för den typ av fordon som skall godkännas, samt efter tillverkarens val och provningsorganets godkännande, de delar av fordonet som anses väsentliga för den provning som avses i punkterna 5.2 och 5.3 nedan, skall tillhandahållas provningsorganet.

4.1.

Den godkännande myndigheten skall kontrollera att tillfredsställande arrangemang finns för att säkerställa en effektiv kontroll av överensstämmelse med godkänd typ innan typgodkännande ges.

4.2.

Ett intyg i överensstämmelse med den förebild som anges i punkterna 4.2.1 eller 4.2.2 skall bifogas EEG-typgodkännadeintyget:

5.1.

När den olastade bilen i körklart skick och utan docka krockprovas mot en barriär i en hastighet av 48,3 km/tim får styrkolonnens överdel och rattaxeln inte förskjutas bakåt, horisontellt och parallellt med fordonets längdaxel, med mer än 12,7 cm i förhållande till en punkt i fordonet som inte påverkas av stöten, och inte mer än 12,7 cm i höjdled.

5.2.

När manöverorganet för styrning träffas av en provdocka som släpps mot manöverorganet med en relativ hastighet av 24,1 km/tim enligt det förfarande som beskrivs i bilaga 3 får den kraft som manöverorganet utövar på provkroppen inte överstiga 1111 daN.

5.3.

När manöverorganet för styrning träffas av en provkropp som släpps mot manöverorganet med en relativ hastighet av 24,1 km/tim enligt det förfarande som beskrivs i bilaga 4 får den ackumulerade retardation provkroppen utsätts för inte överstiga 80 g under mer än 3 millisekunder. Retardationen skall alltid ligga under 120 g med (CFC) 600 Hz.

5.4.

6.1.

Överensstämmelsen med kraven i punkt 5 skall kontrolleras i enlighet med de metoder som beskrivs i bilaga 2, 3 och 4. Samtliga mätningar skall utföras i enlighet med ISO 6487-1987.

6.2.

Emellertid kan andra provningar tillåtas efter bedömning av den godkännande myndigheten under förutsättning att provningarna kan bevisas vara likvärdiga. I sådana fall skall ett protokoll bifogas dokumentationen för godkännandet med angivande av de metoder som använts och de resultat som erhållits.

7.1.

Vid EEG-typgodkännande av en fordonstyp skall stickprov göras på ett tillräckligt antal manöverorgan för styrning ur produktionen för att kontrollera överensstämmelse.

7.2.

Vid EEG-typgodkännande av en typ av manöverorgan för styrning skall stickprov göras på ett tillräckligt antal manöverorgan ur produktionen för att kontrollera överensstämmelse.

7.3.

Som en allmän regel gäller att kontrollerna enligt ovan skall begränsas till mätningar. När så är nödvändigt skall fordonen eller manöverorganen emellertid utsättas för det prov som föreskrivs i punkt 5.

2.4.1.

Fordonet skall under provningen vara försett med samtliga normala delar och utrustningsenheter som ingår i dess tjänstevikt, eller vara i sådant skick att det uppfyller detta krav vad gäller delar och utrustning i passagerarutrymmet samt viktfördelningen i fordonet som helhet i körklart skick. På tillverkarens begäran, oavsett vad som anges i punkt 5.1 bilaga 1, kan provet utföras med provdockor på plats, under förutsättning att dessa inte vid något tillfälle hindrar styranordningens rörelser. Provdockornas vikt skall inte beaktas vid bedömningen av provet.

2.4.2.

Om fordonet drivs med yttre medel skall bränslesystemet vara fyllt till minst 90 % av sin volym med icke-antändlig vätska med en densitet mellan 0,7 och 1,0. Samtliga andra system (bromsvätskebehållare, kylare osv.) får vara tomma.

2.4.3.

Om fordonet drivs av sin egen motor skall bränsletanken vara fylld till minst 90 %. Samtliga andra system skall vara fyllda.

Om tillverkaren så begär och provorganet medger det får bränsletillförseln ordnas genom en extra tank med liten kapacitet. Om så sker skall bränsletanken vara fylld till minst 90 % av sin volym med icke-antändlig vätska med en densitet mellan 0,7 och 1,0.

2.4.4.

Om tillverkaren så begär kan den tekniska tjänst som ansvarar för provningen medge att samma fordon som används vid provning enligt andra direktiv (däribland prov som kan påverka uppbyggnaden) även får användas vid de provningar som föreskrivs i detta direktiv.

3.1.

För att bestämma manöverorganets för styrning förskjutning bakåt-uppåt skall man under krocken registrera ( 7 ) variationen i avståndet — mätt vågrätt ( 8 ) och parallellt med fordonets längdaxel och lodrätt vinkelrätt mot denna axel — mellan styrkolonnens (och rattstångens) övre ände och en punkt på fordonet som inte påverkas av sammanstötningen. Det största värde som registreras för denna variation skall användas som värdet på rörelsen bakåt och uppåt.

3.2.

Efter provningen skall de skador som uppkommit på fordonet beskrivas i en skriftlig rapport; minst ett fotografi skall tas av var och en av följande vyer på fordonet:

4.2.

Den korrigerade variationen D1 som används för att kontrollera överensstämmelsen hos prototypen med kraven i detta direktiv skall beräknas med följande formel:

4.3.

Ett prov med frontalkrock mot barriär behövs inte för ett fordon som är identiskt med den bedömda prototypen vad gäller de egenskaper som anges i punkt 2.2 i bilaga 1, men vars vikt m1 är högre än mo, om m1 inte är större än 1,25 mo och den korrigerade variationen Do som erhålls av variationen D1 med formeln är sådan att den visar att det nya fordonet fortfarande uppfyller kraven enligt punkt 5 i bilaga 1.

5.1.

Alternativa provningar kan tillåtas efter den godkännande myndighetens bedömning förutsatt att likvärdigheten kan bevisas. Ett protokoll skall bifogas dokumentationen för godkännandet med angivande av de metoder som använts och de resultat som erhållits eller anledningen till att provningen inte utförts.

5.2.

Ansvaret för att visa att den alternativa metoden är likvärdig åvilar den tillverkare eller representant som önskar att denna metod skall användas.

2.1.1.

Manöverorganet skall monteras i främre delen av ett fordon som skurits av på tvären i höjd med framsätena, eventuellt med tak, vindruta och dörrar borttagna. Denna del skall fästas stumt i provbänken, så att den inte rör sig vid islag med provdockan. Toleransen för manöverorganets monteringsvinkel skall ligga inom ± 2 grader från den i konstruktionen avsedda vinkeln.

2.1.2.

På tillverkarens begäran och med den tekniska tjänstens medgivande kan dock manöverorganet monteras på en ramkonstruktion, som efterliknar dess avsedda montering, under förutsättning att ramkonstruktionen/styrmekanismen i jämförelse med den verkliga främre fordonsdelen/styrmekanismen har

2.1.3.

Montering av manöverorganet för styrning när endast detta skall godkännas

Manöverorganet för styrning skall provas komplett med klädsel. Manöverorganet för styrning skall ha ett minsta deformationsutrymme på 100 mm mellan manöverorganet för styrning och provbänken. Rattstången skall vara stadigt fastsatt i provbänken så att rattstången inte rör sig vid islaget. (Se figur 2.)

2.2.1.

Under första provet skall manöverorganet för styrning vara vridet så att dess stabilaste eker är lodrät vid islagspunkten för provdockan; om manöverorganet är en ratt skall provet upprepas med rattens mest flexibla del i lodrätt läge vid islagspunkten. För ett justerat manöverorgan för styrning skall bägge proven utföras med det mellersta läget inställt.

2.2.2.

Om fordonet är utrustat med en anordning för justering av rattens vinkel och läge skall provet utföras i det läge som anges som normalläge av tillverkaren och som av laboratoriet bedöms som representativt från energiupptagningssynpunkt.

2.2.3.

Om manöverorganet för styrning är utrustat med krockkudde skall provet utföras med krockkudden uppblåst. På tillverkarens begäran och med den tekniska tjänstens medgivande kan provet utföras utan att krockkudden blåses upp.

2.4.1.

Mätningar skall göras av den högsta kraft som påverkar provdockan vågrätt och parallellt med fordonets längdaxel som en följd av islaget mot manöverorganet för styrning.

2.4.2.

Denna kraft kan mätas direkt eller indirekt eller kan beräknas utifrån värden som registreras under provet.

2.5.1.

Framdrivningsmetoden är valfri förutsatt att provdockan vid islaget i manöverorganet för styrning saknar varje förbindelse med framdrivningsanordningen. Provdockan skall slå i manöverorganet efter en ungefär vågrät färd parallellt med fordonets längdaxel.

2.5.2.

H-punkten på provdockan, som visas med ett särskilt märke, skall vara inställd så att den före islaget befinner sig i ett vågrätt plan, som passerar genom R-punkten, som denna anges av fordonstillverkaren.

2.7.1.

De instrument som används för att registrera de parametrar som anges i punkt 5.2 i bilaga 1 skall möjliggöra följande mätnoggrannhet:

3.1.

Efter provet skall den skada som tillfogats styrmekanismen dokumenteras och beskrivas i en skriftlig rapport; minst ett fotografi skall tas från sidan och minst ett framifrån av området kring manöverorganet för styrning/styrkolonnen/instrumentpanelen.

3.2.

Det högsta värdet på kraften skall mätas eller beräknas enligt punkt 2.4.

2.1.1.

Manöverorganet för styrning skall provas komplett med täckpaneler.

2.1.2.

Om manöverorganet är utrustat med krockkudde skall provet utföras med krockkudden uppblåst. På tillverkarens begäran och med den tekniska tjänstens medgivande kan provet utföras utan att krockkudden blåses upp.

2.2.1.

Manöverorganet skall monteras i främre delen av ett fordon som skurits av på tvären i höjd med framsätena, eventuellt med tak, vindruta och dörrar borttagna. Denna del skall fästas stumt i provbänken, så att den inte rör sig vid islag med den huvudformade provkroppen. Toleransen för manöverorganets monteringsvinkel skall ligga inom ± 2 grader från den i konstruktionen avsedda vinkeln.

2.2.2.

På tillverkarens begäran och med den tekniska tjänstens medgivande kan dock manöverorganet för styrning monteras på en ramkonstruktion, som efterliknar dess avsedda montering, under förutsättning att ramkonstruktionen/styrmekanismen i jämförelse med den verkliga främre fordonsdelen/styrmekanismen har

2.3.1.

På tillverkarens begäran kan dock provet utföras under de förhållanden som anges i punkt 2.2 ovan. I detta fall gäller godkännandet endast om montering sker i den angivna typen av fordon.

3.1.

Utrustningen består av en linjärt helt styrd provkropp med en vikt av 6,8 kg.

3.2.

Den huvudformade provkroppen skall vara utrustad med två accelerometrar och en anordning för hastighetsmätning, samtliga med möjlighet att mäta värden i islagsriktningen.

3.3.

4.1.

Styranordningens plan skall ligga vinkelrätt mot islagsriktningen.

4.2.

Högst fyra och minst tre lägen på varje typ av manöverorgan för styrning skall provas med islag. Ett nytt exemplar av manöverorganet skall användas för varje islagsprov. Vid på varandra följande prov skall den axiella axeln hos provkroppen ligga i linje med en av följande punkter:

4.3.

Provkroppen skall träffa manöverorganet för styrning med en hastighet av 24,1 km/tim; denna hastighet skall uppnås enbart genom framslungningskraften eller genom användning av en extra framdrivningsanordning.

5.1.

Vid de prov som beskrivs ovan skall retardationen hos provkroppen anses vara de samtidigt avlästa medelvärdena från de bägge retardationsmätarna.

6.1.

Alternativa prov kan tillåtas efter den godkännande myndighetens bedömning förutsatt att likvärdigheten kan påvisas. Ett protokoll skall bifogas dokumentationen för godkännandet och ange de metoder som använts och de resultat som erhållits.

6.2.

Ansvaret för att visa att den alternativa metoden är likvärdig åvilar den tillverkare eller representant som önskar att denna metod skall användas.