Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 12 november 2004 av Association Française des Opérateurs de Réseaux et Services de Télécommunications - AFORS Télécom

(Mål T-456/04)

(2005/C 31/52)

Rättegångsspråk: franska

Association Française des Opérateurs de Réseaux et Services de Télécommunications - AFORS Télécom, med säte i Paris, har den 12 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Olivier Fréget.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Inom ramen för en plan som har som mål att återställa balansen i det franska telekommunikationsföretaget France Télécom, har Frankrike, som vid tidpunkten var majoritetsägare i detta företag, beviljat det ett aktieägarförskott för att stärka eget kapital i form av en kredit på 9 miljarder euro. Kommissionen har i det ifrågasatta beslutet konstaterat att förskottet i fråga innebär ett statligt stöd. Den har emellertid i artikel 2 i detta beslut bestämt att förskottet inte skall vara föremål för återkrav.

Sökanden påstår att den förenar en stor del av de alternativa telekommunikationsoperatörerna i Frankrike, som är direkta konkurrenter till France Télécom, och anser att den har rätt att begära ogiltigförklaring av den sistnämnda artikeln. Till stöd för sin talan gör sökanden först gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att den inte kan uppskatta förmånen som France Télécom har erhållit genom franska statens handlanden och uttalanden. Kommissionen har dessutom åsidosatt proportionalitetsprincipen, eftersom det hade varit mindre menligt för marknaden att godta ett belopp som är lägre än det verkliga värdet av förmånen och dess effekt på konkurrensen, än att utesluta allt återkrav. Sökanden menar vidare att kommissionen i varje fall inte är tvungen att på ett precist sätt utvärdera stödbeloppet.

Sökanden hävdar även att kommissionen har missbedömt den fasta rättspraxisen som inte tillåter avsteg från skyldigheten att återkräva olagligt stöd förutom i fall av exceptionella omständigheter när det föreligger absoluta hinder. Sökanden gör även gällande att kommissionen hade fel när den ansåg att återkrav av stödet skulle strida mot rätten till försvar liksom principen om skydd för berättigade förväntningar.

Sökanden anser dessutom att kommissionen har åsidosatt principen om öppenhet och insyn genom att underlåta att tillställa andra intresserade, inklusive sökanden själv, vissa expertrapporter som Frankrike överlämnade, som var avgörande för lösningen som kommissionen kom fram till.

Sökanden anser vidare att kommissionen har åsidosatt handläggningsreglerna genom att inte ta hänsyn till de krav som föreskrivs i dess egna riktlinjer för omstruktureringsstöd. Enbart det faktum att kommissionen förklarat ett stöd vara oförenligt för att sedan inte kräva att det skall återvinnas, utgör enligt sökanden dessutom maktmissbruk. Slutligen gör sökanden gällande att motiveringsskyldigheten har åsidosatts.