Europeiska gemenskapernas kommission har den 4 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av M. van Beek och G. Valero Jordana, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Genom artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 79/409/EEG åläggs medlemsstaterna en särskild skyldighet att klassificera områden som ”särskilda skyddsområden för fåglar” (SSOF) för ett faktiskt bevarande av de arter som räknas upp i bilaga 1 till direktivet och övriga regelbundet förekommande flyttfåglar, i syfte att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer. Skyldigheten omfattar åtminstone alla områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade för bevarandet av dessa arter, med hänsyn till deras behov av skydd. Det antal SSOF som är tillräckligt fastställs med hänsyn till det syfte som eftersträvas.

Medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa de områden som bäst svarar mot kraven i artikel 4 i direktivet. Deras bedömning skall emellertid endast grundas på vetenskapliga ornitologiska kriterier. När det gäller Spanien är inventeringen av betydelsefulla fågelområden (important bird areas, IBA), som företogs av Sociedad Española de Ornotología år 1998 (inventering SEO/Birdlife 98), den mest dokumenterade och precisa hänvisningen av dem som finns tillgängliga för att ange de områden som är mest lämpade för bevarandet av betydelsefulla arter och, i synnerhet, för deras överlevnad och fortplantning. Inventeringen grundas på välbalanserade ornitologiska kriterier som gör det möjligt att ange de områden som är mest lämpade för att säkerställa bevarandet av alla de arter som räknas upp i bilaga 1 och andra flyttfåglar. Genom inventeringen anges dessutom de områden för bevarande av fåglar som är prioriterade i Spanien.

En jämförelse mellan uppgifterna i inventeringen SEO/Birdlife 98 och de SSOF som har fastställts av Konungariket Spanien, avseende såväl hela det spanska territoriet som, genom en mer detaljerad analys, de autonoma regionerna, medger slutsatsen att de områden som har kvalificerats som SSOF är färre till antalet och har en mindre yta än de områden som enligt vetenskapliga bevis är de mest lämpade för att ge ett lämpligt skydd åt de fåglar som omfattas av artikel 4 i direktivet.

(1)  EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 16.