EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 92004E000706

SKRIFTLIG FRÅGA E-0706/04 från Jaime Valdivielso de Cué (PPE-DE) till kommissionen. Vin.

EUT C 84E, 3.4.2004, p. 852–854 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

European Parliament's website

3.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 84/852


(2004/C 84 E/0945)

SKRIFTLIG FRÅGA E-0706/04

från Jaime Valdivielso de Cué (PPE-DE) till kommissionen

(9 mars 2004)

Ämne:   Vin

Kommissionen antog överraskande i februari en ändring av bestämmelserna för märkning av vin som gör det möjligt för tredje land att sälja vin med traditionella europeiska benämningar, såsom crianza, reserva eller gran reserva, i motsats till de producerande ländernas inställning.

Gemenskapens verkställande organ har i flera år bedrivit mödosamma förhandlingar, såväl bilaterala som genom WTO, för att skydda våra traditionella ursprungsbenämningar. Nyligen lade flera länder utanför unionen fram klagomål till WTO mot förordning (EG) nr 753/2002 (1) om märkning av vin, eftersom de i praktiken inte tillåter användning av de traditionella ursprungsbeteckningarna från gemenskapen.

Kan kommissionen förklara varför den inte har inväntat WTO:s utlåtande innan den genomförde en ändring av vår lagstiftning, och därigenom inte utnyttjat möjligheten att försvara våra intressen inför det internationella organet?

Vilka kriterier följer denna ändring avseende Europeiska unionens ståndpunkt i denna fråga?

Vad tror kommissionen att förlusterna i sektorn kommer att kunna uppgå till?

Svar från Franz Fischler på kommissionens vägnar

(13 april 2004)

Kommissionen har tvingats anta nya bestämmelser om beteckning, benämning och skydd av vissa vinprodukter för att avvärja risken för att Världshandelsorganisationen (WTO) skulle tillsätta en tvistlösningspanel, vilket skulle ha utgjort ett allvarligt hot mot EU:s politik för märkning av vin.

Med anledning av anmälan av förordning (EG) nr 753/2002 (2) till WTO har flera länder sänt in kommentarer och framfört reservationer till WTO, vilket nämns i den skriftliga frågan. Två samråd har anordnats i Genève om den här frågan. Länder utanför EU betraktade det exklusiva skyddet för vissa traditionella benämningar (del B) som en ny immaterialrätt för Europeiska unionen inom ramen för TRIPs-avtalet, utöver skyddet för geografiska beteckningar. Det var viktigt att undvika en WTO-panel om den här frågan eftersom det hade kunnat äventyra EU:s politik för skydd av geografiska beteckningar.

Mot bakgrund av synpunkter från länder utanför EU beslutade kommissionen att göra vissa ändringar av förordningen i fråga. Dessa ändringar rör framför allt andra länders möjlighet att använda vissa traditionella benämningar i enlighet med samma regler som gäller för medlemsstaterna.

Man fick också ta hänsyn till det faktum att flera tredje länder inte har ett centraliserat reglerat system för vinsektorn. EU:s krav på ett rättsligt system har därför ändrats och principen om ”reglering” har ersatts med principen om ”tillämpliga regler”. Dessa regler innefattar dem som antas av representativa branschorganisationer. En definition av ”representativitet” har också förts in.

Viktigt att betona är också att de två typerna av traditionella benämningar inte nämns i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 (3), till skillnad från i bilaga III till förordning (EG) nr 753/2002. I stället anges endast kommissionens möjlighet att anta normer för de traditionella benämningarna i enlighet med gällande bestämmelser i medlemsstaterna.

De nya villkoren för tredje lands användning av gemenskapens traditionella benämningar motsvarar dem som tidigare gällde för användning av de traditionella benämningar som anges i bilaga III, del A, till förordning (EG) nr 753/2002.

Ett av dessa villkor anges i artikel 1.10 i förordning (EG) nr 316/2004 (4) som ändrar artikel 37.1 e i förordning (EG) nr 753/2002:

a)

Tredje länder skall lämna in en motiverad begäran till kommissionen och översända de bestämmelser som kan ligga till grund för godkännande av de traditionella benämningarna.

b)

Språket i den traditionella benämningen skall vara det officiella språket i det tredje land som har lämnat in begäran. Benämningen skall ha använts på detta språk i minst tio år.

c)

Om ett annat språk än det officiella har använts för den traditionella benämningen skall användningen av detta språk föreskrivas i landets lagstiftning. I ett sådant fall skall den traditionella benämningen ha använts kontinuerligt på detta språk i minst 25 år.

d)

Andra kriterier, som att benämningen skall vara ”specifik” och ”särskiljande” samt inte kunna vara vilseledande, måste också uppfyllas.

När det närmare bestämt gäller de spanska traditionella benämningarna ”Reserva”, ”Gran Reserva” och ”Crianza”, vilka tas upp i den skriftliga frågan till kommissionen, är villkoren för tredje lands användning oförändrade, eftersom dessa benämningar omnämndes redan i bilaga III, del A, till förordning (EG) nr 753/2002.


(1)  EGT L 118, 4.5.2002, s. 1.

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter, EGT L 118, 4.5.2002.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, EGT L 179, 14.7.1999.

(4)  Kommissionens förordning (EG) nr 316/2004 av den 20 februari 2004 om ändring av förordning (EG) nr 753/2002, EUT L 55, 24.2.2004.


Top