92001E1443

SKRIFTLIG FRÅGA E-1443/01

från Elly Plooij-van Gorsel (ELDR) till kommissionen

(17 maj 2001)

Ämne: Konkurrensen på den inre marknaden för el

Den 5 mars 1998, 10 mars 1999 och 26 november 1999 har jag redan ställt frågor till kommissionen om huruvida Frankrikes lag om el är förenlig med eldirektivet och gemenskapens konkurrensregler, framför allt vad gäller den omständigheten att det franska kraftledningsnätet för en symbolisk summa överförts till EDF (frågorna P-0776/98(1), H-0258/99(2) och H-0748/99(3)). Kommissionens svar gav vid handen att kommissionen avsåg undersöka de ovannämnda omständigheterna.

1. Kan kommissionen upplysa mig om vad undersökningen givit för resultat?

2. Håller kommissionen med mig om att den omständigheten att det franska kraftöverföringsnätet för den symboliska summan av 1 franc överförts från franska staten till EDF är en fördragsstridig form av statligt stöd som snedvrider konkurrensen på den inre marknaden?

(1) EGT C 304, 2.10.1998, s. 157.

(2) Skriftligt svar av den 13 april 1999.

(3) Skriftligt svar av den 14 december 1999.

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar

(10 september 2001)

Efter parlamentsledamotens tidigare frågor (P-776/98(1), H-258/95(2) och H-748/99(3)) från april 1999 uppmanade kommissionen de franska myndigheterna att lämna upplysningar om de ordningar som det franska parlamentet antagit i samband med övertagandet av det franska elnätet.

I de upplysningar som Frankrike lämnade avseende nämnda ordningar framgick att det franska parlamentet under 1997, efter en omfattande strid i Frankrike om vilken form av koncession Electricité de France (EDF) fått under 1958, beslutat att klargöra högspänningsnätets ägarskapsförhållande. I synnerhet att EDF tilläts att, enligt artikel 3 i lag 97-1026 av den 10 november 1997, omklassificera tillgångarna i sin balansräkning avseende elinfrastrukturen från rubriken anläggningstillgångar i koncession (Immobilisations corporelles du domaine concédé) till rubriken egna anläggningstillgångar (Immobilisations corporelles du domaine propre).

Enligt upplysningarna hade EDF fått i uppdrag att driva infrastrukturen genom den koncession på 75 år som ingick i företagets första kravspecifikationer (Cahier de charges) som antogs genom dekret nr 56-1225 av den 28 november 1956. Koncessionsavtalet uppvisade dock brister på flera punkter. Särskilt eftersom ägarskapsförhållandet av tillgångarna inte klargjordes i det långsiktiga koncessionsavtalet, varken under koncessionen eller efter det att koncessionen upphört. Däremot framgick det klart i koncessionen att EDF var skyldigt att under den period koncessionen gällde åta sig alla kostnader för underhåll, förnyelse, förstärkning och utvidgning av infrastrukturen i fråga. Mot bakgrund av dessa överväganden ansåg det franska parlamentet att koncessionsordningen gällde enskild egendom (biens propres) och att EDF därmed övertog ägarskapet av tillgångarna i fråga vid den tidpunkt då koncessionen beviljades.

Det bör påpekas att tillgångarna i fråga, vad avser koncessionsordningen för enskild egendom så som erkänns i den franska lagstiftningen, inte omfattas av någon rätt eller några villkor enligt vilken tillgångarna skall återgå till koncessionsgivaren.

Emellertid har kommissionen nyligen gjorts uppmärksam på de inkonsekvenser som kan uppstå när det gäller uppfattningen att koncessionsordningen gäller för enskild egendom och de räkenskapsjusteringar och skattebestämmelser som är förenade med omklassificeringen.

Kommissionen har begärt upplysningar från de franska myndigheterna om de påstådda inkonsekvenserna och kommer på nytt att granska samtliga relevanta ordningar i sin helhet. Kommissionen kommer att underrätta parlamentsledamoten om resultaten av sina undersökningar så snart den tagit ställning i ärendet.

(1) EGT C 304, 2.10.1998.

(2) Skriftligt svar av den 13 april 1999.

(3) Skriftligt svar av den 14 december 1999.