EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 92001E001095

SKRIFTLIG FRÅGA E-1095/01 från Bart Staes (Verts/ALE) till kommissionen. Underrättelser inom ramen för livsmiljödirektivet.

EGT C 318E, 13.11.2001, p. 202–203 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

European Parliament's website

92001E1095

SKRIFTLIG FRÅGA E-1095/01 från Bart Staes (Verts/ALE) till kommissionen. Underrättelser inom ramen för livsmiljödirektivet.

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 318 E , 13/11/2001 s. 0202 - 0203


SKRIFTLIG FRÅGA E-1095/01

från Bart Staes (Verts/ALE) till kommissionen

(6 april 2001)

Ämne: Underrättelser inom ramen för livsmiljödirektivet

I svaret på fråga E-0165/01(1) meddelade kommissionen att den avgivit två yttranden om tillämpningen av artikel 6.4 i livsmiljödirektivet. Dessutom har kommissionen redan vid olika tillfällen underrättats i enlighet med artikel 6.4 om verksamhet på platser som (ännu) inte förklarats för Natura 2000-områden. Kommissionen har dock ännu inte formellt reagerat på dessa.

Kan kommissionen stå till tjänst med de underrättelser som kommissionen hittills fått av medlemsstaterna om verksamhet på platser som (ännu) inte förklarats för Natura 2000-områden?

(1) EGT C 187 E, 3.7.2001, s. 197.

Gemensamt svar på de skriftliga frågorna E-1095/01 och E-1096/01 ingivet av Margot Wallström för kommissionen

(13 juni 2001)

När kommissionen har underrättats av medlemsstater om verksamhet eller planer i områden som (ännu) inte utsetts som Natura 2000-områden har den inte reagerat formellt. Eftersom kommissionen anser att det första steget i tillämpningen av artikel 6 i livsmiljödirektivet, rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(1), bör vara att utse ett område som en del i Natura 2000-nätet har den inte fört formella register över underrättelser om områden som inte har utsetts.

Natura 2000-nätet består av två typer av områden: särskilda skyddsområden, som utses i enlighet med fågeldirektivet, rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar(2) och särskilda bevarandeområden, som antas av medlemsstaterna efter att ha valts från förteckningar över föreslagna områden av gemenskapsintresse för var och en av gemenskapens sex biogeografiska regioner, enligt bestämmelserna i livsmiljödirektivet och, i synnerhet, bilaga III till det direktivet.

Den fullständiga förteckningen över särskilda skyddsområden i medlemsstaterna finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/environment/nature/natura.htm, där man också finner all övrig relevant information om upprättandet och förvaltningen av Natura 2000-nätet.

Medlemsstaterna har ännu inte inlämnat en fullständig förteckning till kommissionen, enligt bestämmelserna i livsmiljödirektivet, över föreslagna områden av gemenskapsintresse för någon biogeografisk region i gemenskapen. Detta innebär att ingen medlemsstat ännu har antagit särskilda bevarandeområden.

Kommissionen har förteckningar över föreslagna områden av gemenskapsintresse (som fortfarande skall kompletteras) som medlemsstaterna har lämnat in för vart och ett av de biogeografiska områden som finns på deras territorium. Dessa handlingar omfattas av en upphovsrättsbestämmelse i enlighet med det uppförandekodex som gäller för allmänhetens tillgång till kommissionens och rådets handlingar som antogs genom kommissionens beslut av den 8 februari 1994. Frågeställaren bör alltså be att få dem direkt från författarna. När förteckningar över särskilda bevarandeområden har antagits av medlemsstaterna kommer de automatiskt att bli offentliga, men ansvaret för att lämna den information som ingår i förteckningarna över föreslagna områden av gemenskapsintresse ligger enbart hos medlemsstaterna, som författare av dessa icke offentliggjorda handlingar.

Av de anledningar som anges ovan hänvisar kommissionen frågeställaren till respektive medlemsstat för att få information om deras planerade bidrag till Natura 2000-nätet.

(1) EGT L 206, 22.7.1992.

(2) EGT L 103, 25.4.1979.

Top