91999E0899

SKRIFTLIG FRÅGA E-0899/99

från Cristiana Muscardini (NI) till kommissionen

(8 april 1999)

Angående: Fri rörlighet för idrottstränare

I sitt svar på den skriftliga frågan E-3856/98(1) skriver kommissionen att Italien liksom alla andra medlemsstater skall ha anpassat sin lagstiftning till direktiv 89/48/EEG(2) och 92/51/EEG(3) och att kommissionen hittills inte behövt hantera några problem i samband med erkännande av idrottstränares examensbevis i Italien.

1. Har kommissionen aldrig nuddat vid tanken att den kanske aldrig behövt hantera några problem i denna fråga därför att direktiv 92/51/EEG - som utan undantag reglerar idrottstränares kvalifikationer - aldrig tillämpats?

2. Skulle kommissionen, för att undanröja alla tvivel, kunna ange i vilken italiensk lagtext direktivet ifråga införlivas och/eller genomförs?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar

(4 maj 1999)

Parlamentsledamoten tar upp överföringen av direktiv 89/48/EEG och 92/51/EG i Italien. Genom rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 infördes en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier. Därefter har detta direktiv kompletterats av rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. Det sistnämnda direktivet omfattar examina som inte täcks av direktiv 89/48/EEG.

Såsom angavs i svaret på frågeställarens skriftliga fråga E-3856/98 faller utbildning som idrottstränare med vissa undantag under direktiv 92/51/EEG. Direktiv 92/51/EEG har överförts till italiensk lag genom regeringsförordning nr 319 av den 2 maj 1994. Denna regeringsförordning har ett mycket allmänt tillämpningsområde. Det är inte begränsat till ett visst yrkesområde. Avsikten är att lagen skall tillämpas på alla yrken som regleras av direktiv 92/51/EEG. Det faktum att ett yrke inte uttryckligen nämns innebär inte att det inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. De yrken inom sportens område som är reglerade omfattas alltså av denna förordning.

Det är viktigt att påminna om att direktiv 92/51/EEG endast gäller reglerade yrken. Om en medlemsstat alltså väljer att inte reglera ett visst yrke gäller inte direktivet, eftersom en person inte enligt lag måste ha en examen får att få utöva yrket. Det finns alltså inga lagliga hinder mot att utöva yrket.

Kommissionen bekräftar även att vi inte har underrättats om några problem i samband med erkännande av examen som idrottstränare i Italien. Inget klagomål har lämnats in i ärendet. Sådana klagomål skulle kunna gälla både att Italien underlåtit att överföra direktivet och att landet brustit i tillämpningen av de nationella överförandeåtgärderna, dvs. i detta fall regeringsförordningen av den 2 maj 1994.

Slutligen, kommissionen kan inte tvinga Italien att vidta särskilda åtgärder för att reglera detta yrke, vilket framhållits redan tidigare. Enligt subsidiaritetsprincipen är medlemsstaterna ensamt ansvariga för lagstiftning om yrken. Detta gör att kommissionen inte har befogenhet att ingripa i fråga om hur Italien reglerar idrottstränaryrket inom landets egna gränser. Italien kan även välja att inte reglera ett visst yrke. Det ankommer på de italienska myndigheterna att införa en ordning för erkännande av examensbevis och avskaffa alla åtgärder som skulle kunna anses som diskriminerande. Såsom redan har påpekats, verkar det dock inte finnas några särskilda problem i detta avseende.

(1) EGT C 207, 21.7.1999, s. 136.

(2) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16.

(3) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25.