91999E0421

SKRIFTLIG FRÅGA E-0421/99

från Ernesto Caccavale (UPE) till kommissionen

(1 mars 1999)

Angående: Brister i lagstiftningen när det gäller risker i samband med att arbetstagare inom sjöfartssektorn exponeras för asbest

Följande fråga ställs mot bakgrund av att

- det i direktiv 83/477/EEG(1) om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (ett särdirektiv enligt direktiv 80/1107/EEG(2) om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska agenser i arbetet), i artikel 1.2 uttryckligen står att direktivet inte skall tillämpas på sjötransporter och lufttransporter, trots att detta inte påverkar medlemsstaternas möjlighet att tillämpa eller införa lagstiftningsbestämmelser eller administrativa bestämmelser som säkerställer ett bättre skydd för arbetstagarna,

- den italienska regeringen, trots införlivandet av gemenskapsdirektivet, inte har lyckats lösa situationen för de arbetstagare som inte omfattas av ovannämnda bestämmelser, vilket innebär att det skapas brister i lagstiftningen när det gäller detta problem och att sektorerna i fråga inte får det skydd de behöver, och att

- asbest är ett mycket skadligt material och att det i Italien och andra europeiska länder tyvärr redan har upptäckts fall av sjukdomar och till och med dödsfall hos sjöfolk på grund av asbest.

Kan kommissionen tala om

1. varför inte arbetstagare inom sjötransport- och lufttransportsektorn omfattas av det ovannämnda gemenskapsdirektivet om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet,

2. varför det inte har vidtagits några åtgärder för att avhjälpa dessa brister i lagstiftningen, vilka innebär att vissa arbetstagare utsätts för allvarliga hälsorisker,

3. ifall den anser att dessa brister i lagstiftningen, vilka både gemenskapsinstitutionerna och den italienska regeringen bär ansvar för, inte innebär en tydlig kränkning av den allmänna principen om icke-diskriminering, som i detta fall gäller ett så viktigt område som hälsoskydd och säkerhet på arbetsplatsen?

Svar från Pádraig Flynn på kommissionens vägnar

(6 april 1999)

I rådets direktiv 83/477/EEG av den 19 september 1983 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet(3), ett särdirektiv enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska agenser i arbetet(4), fastställdes att direktivet inte skulle tillämpas på sjö- och lufttransporter eftersom dessa omfattades av särskilda internationella bestämmelser.

År 1990 antog rådet direktiv 90/394/EEG av den 28 juni 1990 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener i arbetet(5). Detta direktiv, som är ett särdirektiv enligt rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet(6), omfattar alla sektorer inom näringslivet, både privata och offentliga, med mycket bestämda undantag för vissa verksamheter inom den offentliga sektorn.

Detta betyder alltså att sjö- och lufttransporter faktiskt kom att omfattas av gemenskapslagstiftningen om skydd för arbetstagare från och med år 1991 då man på gemenskapsnivå klassade alla former av asbest som cancerframkallande.

För att följa upp rådets slutsatser av den 7 april 1998 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest(7) håller kommissionen på att undersöka de befintliga åtgärderna för att se om ytterligare bestämmelser behöver antas.

(1) EGT L 263, 24.9.1983, s. 25.

(2) EGT L 327, 3.12.1980, s. 8.

(3) EGT L 263, 24.9.1983.

(4) EGT L 327, 3.12.1980.

(5) EGT L 196, 26.7.1990.

(6) EGT L 183, 29.6.1989.

(7) EGT C 142, 7.5.1998.