91998E2443

SKRIFTLIG FRÅGA E-2443/98

från Heidi Hautala (V) till kommissionen

(30 juli 1998)

Angående: Havssköldpaddor

Europeiska gemenskaperna lämnade in en tredjepartsinlaga i den tvist mellan Förenta staterna, Indien, Malaysia, Pakistan och Thailand som rör amerikanska importrestiktioner för räkor som fångats med metoder som riskerar att utrotningshotade arter av havssköldpaddor dör. WTO:s skiljedomsbestämmelser ger EG rätt att offentligt förklara sin ståndpunkt. Kan kommissionen ge en sådan förklaring nu?

I synnerhet för att klargöra

1. varför EG blandade sig i denna tvist,

2. hur inblandningen från EG:s sida, som är emot det amerikanska embargot, kan röna framgång utan att det skadar de utrotningshotade havssköldpaddearter som förekommer i förteckningen i bilaga 1 till den internationella konventionen om reglering av handeln med utrotningshotade djur och växter (CITES) - ett multilateralt avtal där EG utgör en av signatärstaterna,

3. varför EG, med stöd av WTO:s allmänna undantag (artikel XX.g), föreslog att det kunde vara lämpligt att definiera "en naturresurs som kan ta slut" som de arter som skyddas i Bonnkonventionen eller som finns förtecknade i bilaga 1 till CITES (men inte i bilagorna 2 och 3),

4. i hur hög grad man är nöjd med skiljedomstolens utlåtande mot Förenta staterna.

Svar från Sir Leon Brittan på kommissionens vägnar

(6 oktober 1998)

1. och 2. Genom sin tredjepartsinlaga i "räk/sköldpaddefallet" ville kommissionen på gemenskapens vägnar påverka utvecklingen av rättspraxis för artikel XX i Allmänna tull och handelsavtalet (GATT) på ett sätt som överensstämmer med gemenskapens politiska hållning i handels- och miljöfrågor, som utförligt redovisas i kommissionens meddelande från februari 1996(1).

Kommissionens tredjepartsinlagor till panelen och till överprövningsorganet utgår ifrån att internationellt samarbete snarare än unilaterala åtgärder är det mest effektiva och minst handelsstörande sättet att ta itu med globala och gränsöverskridande miljöproblem. Den lämpligaste vägen för medlemmarna i Världshandelsorganisationen (WTO) att verka för bevarandet av våra globala miljöresurser, inbegripet flyttande arter, är således att få till stånd internationellt överenskomna lösningar. Detta är helt i linje med princip 12 i Riodeklarationen om miljö och utveckling.

Dessutom har kommissionen inte uteslutit möjligheten för en WTO-medlem att vidta unilaterala handelsåtgärder för att skydda globala miljöresurser. En sådan möjlighet bör dock gälla med vissa inskränkningar. Särskilt borde unilaterala handelsåtgärder endast accepteras om det tidigare gjorts verkliga ansträngningar för att utarbeta internationellt överenskomna lösningar. Detta är en huvudfråga i "räk/sköldpaddefallet" eftersom Förenta staterna inte kunde visa att de verkligen hade försökt att verka för skyddandet av havssköldpaddor genom samarbetskanaler innan de drev igenom unilaterala handels-restriktioner.

Kommissionen är övertygad om att en tolkning av artikel XX i GATT enligt de principer som gemenskapen föreslår markant skulle bidra till att uppnå en positiv växelverkan mellan de två målen handelsliberalisering och miljöskydd. För det första skulle detta leda till ett tydligt erkännande i WTO av att samarbete är det bästa instrumentet för att ta itu med globala och gränsöverskridande miljöproblem. För det andra skulle en sådan tolkning vara en stark drivfjäder för att uppnå ett bredare deltagande i multilaterala överenskommelser på miljöområdet.

3. Frågeställarens fråga rörande tolkningen av artikel XX g i GATT-avtalet verkar bygga på ett missförstånd. I sin tredjepartsinlaga till panelen åberopade gemenskapen tolkningskriterier som utvecklats i tidigare rättspraxis (för att avvisa en snäv tolkning av denna bestämmelse, enligt vilken endast icke-levande resurser eller arter med ett kommersiellt värde kan betraktas som "ändliga naturresurser"). Kommissionen anser därför att begreppet "ändliga naturresurser" i artikel XX g i GATT-avtalet omfattar alla arter av flora och fauna och helt säkert alla arter uppräknade i bilaga 1, 2 och 3 till CITES.

4. Gemenskapen menar att detta beslut torde förbättra debatten i WTO-kommittén för handel och miljö om ett fördjupat förhållande mellan handel och miljö, där gemenskapen hela tiden har ansett att multilateralt överenskomna åtgärder borde åtnjuta en förmånligare behandling inom ramen för WTO:s regler. En del av de argument som togs upp i panelrapporten skulle dock behöva en närmare förklaring från överprövningsorganet.

Kommissionen anser att synpunkterna ovan visar att gemenskapens inblandning i detta fall har styrts av ett genuint intresse av att utforma effektiva lösningar för ett mer harmoniskt förhållande mellan kommersiella intressen och miljöintressen och för att i samma utsträckning som tidigare främja handelsrelaterade miljöåtgärder i WTO.

(1) KOM(96) 54 slutlig.