1)

I artikel 80.1 i dataskyddsförordningen (1) fastställs vilka krav en sådan intresseorganisation som avses i denna bestämmelse måste uppfylla. Är det förenligt med unionsrätten att Nederländerna i [lagen om reglering av kollektiv skada vid grupptalan (WAMCA)] har infört ytterligare sakprövningsförutsättningar för intresseorganisationer som väcker talan enligt artiklarna 77, 78, 79 och 82 i dataskyddsförordningen till förmån för registrerade fysiska personer?

2)

Är de sakprövningsförutsättningar som föreskrivs i WAMCA, särskilt vad gäller likhet och representativitet, för intresseorganisationer som till förmån för registrerade vill väcka grupptalan om ersättning för kollektiv skada mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde på grund av överträdelser av dataskyddsförordningen förenliga med artikel 80.1 i dataskyddsförordningen?

3)

Är kravet i artikel 80.1 i dataskyddsförordningen att en intresseorganisation ska vara verksam inom området skydd av registrerades rättigheter och friheter när det gäller skyddet av deras personuppgifter, mer långtgående eller annorlunda än det nationella kravet på att intresseorganisationen ska ha tillräcklig erfarenhet och sakkunskap vad gäller det förfarande som ska följas (artikel 3:305a.2 e [i civillagen (BW)]), jämförd med kraven i organisationens stadgar (artikel 3:305a.1 BW)?

Följer det av verksamhetskravet i artikel 80.1 i dataskyddsförordningen att intresseorganisationen ska ha en historik av sådan verksamhet?

4)

Utgör begreppet mandat i artikel 80.1 i dataskyddsförordningen och/eller bestämmelserna i artikel 80.2 i dataskyddsförordnigen hinder för nationella bestämmelser med stöd av vilka en intresseorganisation, som uppfyller kraven i artikel 80.1 i dataskyddsförordningen, kan väcka talan om kollektiv ersättning för registrerade mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde på grund av överträdelser av dataskyddsförordningen, även utan att denna intresseorganisation har tilldelats ett sådant mandat av de registrerade?

5)

I vilken grad är det i samband med fråga 4, vid tolkningen av begreppet mandat i artikel 80.1 i dataskyddsförordningen, relevant att den registrerade på grund av de nationella bestämmelserna (WAMCA) inte i förväg är skyldig att meddela att han eller hon vill ingå i talan om kollektiv ersättning? Den registrerade kan (i förekommande fall) vid två tillfällen skriftligen välja att inte låta sig företrädas av företrädaren och således inte ingå i talan, nämligen i) inom en frist som ska fastställas av den nationella domstolen och räknas från den tidpunkt då nämnda domstol utsett en företrädare till (exklusiv) företrädare (artikel 1018f.1 [i civilprocesslagen (Rv)]) och ii) inom en frist som den nationella domstolen ska fastställa när parterna har ingått ett förlikningsavtal (artikel 1018h.5 Rv).