1

Genom sin ansökan om interimistiska åtgärder yrkar Europeiska kommissionen att domstolen, i enlighet med artikel 278 FEUF, ska förordna om uppskov med verkställigheten av punkt 2 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 17 juli 2024 i målet Courtois m.fl./kommissionen (T‑761/21, EU:T:2024:477) (nedan kallad den överklagade domen), i den del tribunalen har ogiltigförklarat kommissionens beslut C(2022) 1359 final av den 28 februari 2022, antaget med tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43), genom vilket Fabien Courtois och de andra fysiska personer vars namn anges i bilagan till den överklagade domen beviljades delvis tillgång till vissa handlingar avseende kommissionens inköp av vacciner i samband med covid-19-pandemin (nedan kallat det omtvistade beslutet), samt till den franska versionen av detta beslut som hade delgetts dem den 31 mars 2022, vad gäller kommissionens vägran, med stöd av artikel 4.1 b i förordningen, att ge dem en mer omfattande tillgång till de förklaringar om att det inte föreligger någon intressekonflikt som hade undertecknats av medlemmarna i förhandlingsgruppen för inköp av covid-19-vacciner (nedan kallad förhandlingsgruppen).

2

Denna ansökan om interimistiska åtgärder framställdes parallellt med att kommissionen den 27 september 2024 ingav ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, med yrkande om att den överklagade domen ska upphävas i denna del.

3

Bakgrunden till tvisten beskrivs i punkterna 2–17 i den överklagade domen. Bakgrunden kan, såvitt är relevant i förevarande mål, sammanfattas enligt följande.

4

Den 17 juni 2020 offentliggjorde kommissionen, i samband med covid‑19-krisen, meddelandet ”[Europeiska unionens] strategi för vacciner mot covid-19” (COM(2020) 245 final). Denna strategi var tänkt att påskynda utvecklingen, tillverkningen och användningen av covid-19-vacciner och vilade på två pelare. Den första pelaren var att säkerställa tillräcklig produktion av vacciner i Europeiska unionen och därmed tillräckliga leveranser till medlemsstaterna genom förhandsbeställningar hos vaccinproducenter inom ramen för krisstödsinstrumentet, såsom detta hade aktiverats genom rådets förordning (EU) 2020/521 av den 14 april 2020 om aktivering av krisstöd enligt förordning (EU) 2016/369 och om ändring av dess bestämmelser med hänsyn till covid-19-utbrottet (EUT L 117, 2020, s. 3). Den andra pelaren var att anpassa unionens regelverk till det då rådande nödläget och utnyttja den då tillgängliga flexibiliteten i reglerna för att påskynda utveckling, godkännande och tillgång till vaccin samtidigt som strikta normer för kvalitet, säkerhet och verkan upprätthålls.

5

Mot denna bakgrund preciserade kommissionen att medlemsstaterna skulle delta i förfarandet redan från början och att samtliga deltagande medlemsstater skulle vara företrädda i en styrkommitté som skulle bistå kommissionen i alla aspekter av avtalen om förhandsbeställningar innan de undertecknades. Kommissionen preciserade att förhandlingsgruppen, som bestod av kommissionen och sakkunniga från medlemsstaterna, skulle ha till uppgift att förhandla fram avtal om förhandsbeställningar av covid‑19-vacciner, vilka skulle ingås i samtliga deltagande medlemsstaters namn. Kommissionen preciserade även att den skulle ansvara för upphandlingsprocessen på medlemsstaternas vägnar och för ingåendet av avtal om förhandsbeställningar.

6

Genom en skrivelse av den 24 maj 2021 till kommissionens ordförande och genom ett e‑postmeddelande av samma dag till kommissionens generalsekretariat begärde två advokater, ”i de första 86000 undertecknarnas namn på plattformen https://dejavu/legal/och för deras räkning”, vilka de företrädde och bland vilka sökandena i första instans (nedan kallade sökandena) ingick, att med stöd av förordning nr 1049/2001 få tillgång till ett antal handlingar rörande kommissionens upphandling, för unionsmedlemsstaternas räkning, av vacciner i samband med covid-19-pandemin.

7

Denna ursprungliga ansökan avsåg de inköpsavtal som kommissionen hade undertecknat med vaccintillverkarna, identiteten och den yrkesmässiga eller institutionella rollen för de företrädare för unionen som hade deltagit i förhandlingarna med dessa tillverkare samt förklaringarna om intressen mellan dessa företrädare och nämnda tillverkare.

8

Den 30 juli 2021 svarade generaldirektören för kommissionens generaldirektorat (GD) ”Hälsa och livsmedelssäkerhet” att hon hade identifierat 46 handlingar som motsvarade denna ansökan, varav 22 förklaringar om att det inte föreligger någon intressekonflikt, undertecknade av varje medlem i förhandlingsgruppen (nedan kallade förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt), och att delvis tillgång hade beviljats till samtliga dessa handlingar, med undantag för 17 handlingar kallade ”Avtalsutkast”.

9

När det gäller förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt hade undertecknarens identitet maskerats med stöd av undantaget avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet, i enlighet med artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001. Dessutom översändes endast ett exemplar till sökandena, eftersom de övriga förklaringarna endast skilde sig åt i fråga om undertecknarens identitet, underskrift och datum för undertecknande.

10

Den 13 augusti 2021 ingav sökandena, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001, en bekräftande ansökan med begäran om att kommissionen skulle ompröva sin ståndpunkt beträffande samtliga handlingar till vilka sökandena helt eller delvis hade nekats tillgång.

11

Den 24 september 2021 gav avsaknaden av svar på denna begäran upphov till ett underförstått avslagsbeslut i enlighet med artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001.

12

Efter samråd med de berörda läkemedelsföretagen i enlighet med artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 antog kommissionen den 28 februari 2022 det omtvistade beslutet, vilket delgavs sökandena på engelska den 1 mars 2022. I detta beslut ändrade kommissionen bland annat innehållet i förteckningen över handlingar som motsvarade ansökan om tillgång till handlingar, men vidhöll sin ståndpunkt i fråga om delvis tillgång till förklaringarna om att det inte föreligger några intressekonflikter.

13

Den 31 mars 2022 delgavs sökandena den franska versionen av det angripna beslutet.

14

Sökandena väckte talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 6 december 2021. De justerade därefter sina yrkanden så att dessa yrkanden även omfattade det omtvistade beslutet och den franska versionen av detta.

15

I punkt 57 i den överklagade domen erinrade tribunalen om att personuppgifter, såsom framgår av domstolens praxis, endast får överföras till tredje man med stöd av förordning nr 1049/2001 om denna överföring uppfyller villkoren i artikel 9.1 a eller b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39) och om denna överföring utgör en rättsenlig behandling i enlighet med kraven i artikel 5 i samma förordning.

16

Vad gäller villkoret i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, enligt vilket den person som ansöker om tillgång till personuppgifter måste visa att det är nödvändigt att uppgifterna överförs för ett specifikt ändamål av allmänt intresse, fann tribunalen, i punkterna 68, 69, 79 och 85 i den överklagade domen, att detta villkor var uppfyllt i förevarande fall, eftersom sökandena hade visat att de behövde få tillgång till identiteten på de medlemmar i förhandlingsgruppen som hade undertecknat förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt för att kontrollera deras opartiskhet. I punkt 86 i den överklagade domen fann tribunalen däremot att det inte var nödvändigt att lämna ut datumet för undertecknandet av dessa förklaringar och medlemmarnas egenhändiga underskrift för att uppnå detta mål.

17

Vad gäller den intresseavvägning som föreskrivs i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 fann tribunalen, i punkt 79 i den överklagade domen, att det ankom på kommissionen att göra en sådan avvägning, eftersom sökandena hade visat att det var nödvändigt att överföra de begärda personuppgifterna. Tribunalen förklarade vidare att kommissionen hade gjort en riktig bedömning när den fann att det förelåg en risk för att de berörda ledamöternas privatliv skulle skadas.

18

I detta avseende konstaterade tribunalen, i punkt 80 i den överklagade domen, att det framgår av det omtvistade beslutet att kommissionen hade beaktat dels den tekniska roll som medlemmarna i den förhandlingsgruppen hade i upphandlingsförfarandet, dels den omständigheten att sökandena hade fått tillgång till information tack vare det delvisa utlämnandet av det ämne som diskuterades i avtalshandlingarna och tack vare utlämnandet av den anonyma versionen av förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt och om vikten av att sekretess iakttas.

19

I punkt 81 i den överklagade domen fann tribunalen att kommissionen därigenom inte tillräckligt hade förklarat på vilket sätt den omständigheten att förhandlingsgruppens medlemmar endast hade en teknisk roll borde anses väga tyngre än målet att kontrollera att det inte förelåg någon intressekonflikt. I punkt 82 i den överklagade domen tillade tribunalen att det av det omtvistade beslutet inte uttryckligen framgick vilka ytterligare överväganden som hade åberopats inom ramen för den talan som väckts vid tribunalen, vilka avsåg avvägningen mellan de olika konkurrerande intressena och, bland annat, den eventuella ställning medlemmarna i förhandlingsgruppen har i en hierarki.

20

I punkterna 83 och 84 i den överklagade domen förklarade tribunalen att sökandena visserligen hade fått kännedom om bland annat innehållet i den förklaring om att det inte föreligger någon intressekonflikt som hade undertecknats av varje medlem i förhandlingsgruppen. Tribunalen menade dock att det särskilda mål av allmänt intresse som sökandena eftersträvade, nämligen att göra det möjligt för unionsmedborgarna att försäkra sig om att det inte föreligger någon intressekonflikt mellan medlemmarna i förhandlingsgruppen och vaccintillverkarna, inte kan uppnås om dessa personers identitet inte röjs, detta eftersom enbart den omständigheten att dessa personer ha undertecknat en sådan förklaring inte gör det möjligt för medborgaren att själv försäkra sig om att de har utfört sitt uppdrag helt självständigt.

21

I punkt 85 i den överklagade domen drog tribunalen slutsatsen att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade beaktat de olika omständigheterna i det aktuella fallet för att göra en korrekt avvägning mellan de föreliggande intressena.

22

Såsom framgår av punkt 2 i domslutet i den överklagade domen ogiltigförklarade tribunalen det omtvistade beslutet och dess franska version, bland annat i den del kommissionen, med stöd av artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001, hade vägrat att ge sökandena en mer omfattande tillgång till förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt.

23

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

24

Sökandena har yrkat att domstolen ska

25

Det ska erinras om att även om ett överklagande av en dom från tribunalen enligt artikel 60 i stadgan för Europeiska unionens domstol i princip inte har suspensiv verkan, får domstolen med tillämpning av artikel 278 FEUF, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den dom som överklagandet avser (beslut av domstolens vice ordförande av den 19 augusti 2024, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet, C‑600/22 P-R, EU:C:2024:673, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

26

Enligt artikel 160.3 i domstolens rättegångsregler ska en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt som antas av en institution enligt artikel 278 FEUF ange saken, de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de grunder avseende faktiska och rättsliga omständigheter på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad.

27

Interimistiska åtgärder kan endast beviljas av domstolen om det har fastställts att beviljandet vid första påseende framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) (nedan kallat villkoret avseende fumus boni juris) och att åtgärderna ställer krav på skyndsamhet på så sätt att de – för att förhindra att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna orsakas allvarlig och irreparabel skada – måste beviljas och ha verkan redan innan målet har avgjorts i sak. Domstolen ska även i förekommande fall göra en avvägning mellan de föreliggande intressena. Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när något av villkoren inte är uppfyllt (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen, C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

28

Kommissionen har hävdat att villkoret avseende fumus boni juris är uppfyllt.

29

Kommissionen anser att tribunalen i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av villkoren i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725.

30

När det gäller villkoret i denna bestämmelse att den person som ansöker om tillgång till handlingar måste visa att det är nödvändigt att lämna ut personuppgifter för ett specifikt ändamål av allmänt intresse, har kommissionen gjort gällande att tribunalen missuppfattade såväl den ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar som den bekräftande ansökan, när den, i punkt 68 i den överklagade domen, fann att det av dessa ansökningar kunde utläsas att sökandena eftersträvade att uppnå målet att kontrollera opartiskheten hos medlemmarna i förhandlingsgruppen.

31

Kommissionen har vidare hävdat att tribunalen under alla omständigheter har fel i sin slutsats att detta mål utgör ett specifikt mål av allmänt intresse, i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725.

32

Kommissionen har slutligen gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den, i punkt 73 i den överklagade domen, fann att sökandena hade visat att det var nödvändigt att lämna ut de aktuella uppgifterna, närmare bestämt efternamn, förnamn och den yrkesmässiga eller institutionella roll som medlemmarna i förhandlingsgruppen hade, för att uppnå det eftersträvade målet.

33

Kommissionen har i detta avseende påpekat att det följer av domstolens praxis, och särskilt av domen av den 21 mars 2024, Landeshauptstadt Wiesbaden (C‑61/22, EU:C:2024:251), att den person som begär tillgång till personuppgifter måste visa att överföringen av dessa uppgifter utgör den lämpligaste åtgärden, bland de andra tänkbara åtgärderna, för att uppnå det eftersträvade målet, vilket tribunalen för övrigt erinrade om i punkt 60 i den överklagade domen.

34

I punkt 84 i den överklagade domen konstaterade tribunalen emellertid endast att det var nödvändigt att lämna ut för- och efternamn på förhandlingsgruppens medlemmar till sökandena för att uppnå det eftersträvade målet, utan att precisera att detta var den enda tänkbara lösningen.

35

Kommissionen har tillagt att i vilket fall som helst innebar redan den omständigheten att förklaringar om att det inte föreligger någon intressekonflikt, i anonymiserad form, översänts till sökandena att det eftersträvade målet har uppnåtts, även om identiteten på dem som undertecknat dessa handlingar har dolts. Kommissionen menar att sökandena, tack vare detta översändande, kunde kontrollera att förhandlingsgruppens medlemmar, som är offentliga tjänstemän, hade iakttagit de krav på öppenhet som är tillämpliga i alla förfaranden som rör unionens offentliga upphandlingar. Att hävda motsatsen skulle innebära ett ifrågasättande av själva giltigheten av dessa förklaringar.

36

Vad gäller villkoret i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, enligt vilket den anmodade institutionen ska kontrollera om det finns skäl att anta att en överföring av personuppgifter skulle kunna skada den berörda personens legitima intressen och, om så är fallet, på ett påvisbart sätt väga de olika konkurrerande intressena mot varandra för att bedöma om den begärda överföringen av personuppgifter är proportionell, har kommissionen gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 85 i den överklagade domen, slog fast att kommissionen inte hade gjort denna avvägning på ett korrekt sätt.

37

Kommissionen har gjort gällande att denna bedömning, såsom domstolen har slagit fast med avseende på de begränsningar som kan göras av de rättigheter som följer av artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), innebär att det ska bedömas dels hur allvarligt det ingrepp är som utlämnandet av personuppgifter innebär, dels betydelsen av det specifika mål av allmänt intresse som eftersträvas. Den hänskjutande domstolen har särskilt hänvisat till domen av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers (C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912).

38

Enligt kommissionen utgör ett utlämnande av identiteten på förhandlingsgruppens medlemmar ett synnerligen allvarligt ingrepp i deras privatliv, genom att de bland annat utsätts för oönskade externa kontakter på grund av att tillverkning av covid-19-vacciner är en känslig fråga, vilket tribunalen för övrigt medgav i punkt 77 i den överklagade domen. Dessa personer löper även risk att i framtiden systematiskt identifieras av en stor del av allmänheten som ansvariga för eventuella problem med covid-19-vacciner. Denna skada skulle dessutom snabbt konkretiseras genom att dessa personers identitet sprids på internet.

39

Kommissionen har tillagt att denna situation allvarligt skulle skada dess egna möjligheter och medlemsstaternas möjligheter att i framtiden använda sin personal för att framförhandla och ingå sådana avtal.

40

Medlemmarna i denna grupp har däremot inte en överordnad ställning inom institutionen och har endast utövat en rent teknisk roll i förhandlingsprocessen. Syftet att kontrollera deras opartiskhet är därför av mindre betydelse än om det skulle ha rört sig om personer med en verklig beslutsbefogenhet inom ramen för detta förfarande.

41

Detta syfte kan inte heller motivera ett så allvarligt ingrepp i dessa personers privatliv som det som skulle bli följden av att deras identitet röjdes.

42

Slutligen har detta syfte redan i stor utsträckning uppnåtts genom utlämnandet av anonymiserade förklaringar om att det inte föreligger någon intressekonflikt.

43

Kommissionen har, med hänvisning till de principer som domstolen slagit fast i domen av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers (C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkterna 65 och 83), tillagt att tribunalen borde ha beaktat att kontrollen av att det inte föreligger någon intressekonflikt för tjänstemän i tjänsteutövningen endast ska utföras av behöriga myndigheter i medlemsstaterna som omfattas av särskilda skyldigheter på området. För att kravet på proportionalitet ska kunna anses vara uppfyllt är det dessutom nödvändigt att de registrerade har tillräckliga garantier som gör det möjligt att effektivt skydda deras personuppgifter mot riskerna för missbruk. Behovet av sådana garantier är särskilt stort när personuppgifterna görs tillgängliga för allmänheten och ett potentiellt obegränsat antal personer.

44

Ett utlämnande av identiteten på förhandlingsgruppens medlemmar skulle följaktligen utgöra ett oproportionerligt ingrepp i skyddet för deras privatliv.

45

Tribunalen gjorde således en felaktig bedömning när den, i punkt 85 i den överklagade domen, slog fast att kommissionen inte hade gjort en korrekt avvägning mellan de föreliggande intressena.

46

Sökandena har gjort gällande att villkoret avseende fumus boni juris inte är uppfyllt, eftersom kommissionen inte har åberopat någon verklig grund för att bestrida den överklagade domen.

47

Vad gäller den missuppfattning av bevisningen som kommissionen har gjort gällande har de, med hänvisning till domen av den 16 februari 2023, kommissionen/Italien och Spanien (C‑635/20 P, EU:C:2023:98, punkt 127), erinrat om att en missuppfattning av bevisningen förutsätter att tribunalen uppenbart har överskridit ramarna för en skälig bedömning av bevisningen och att det inte räcker att visa att en handling skulle kunna tolkas på ett annat sätt än vad tribunalen har gjort. Enligt sökandena har kommissionen inte på något sätt visat att dessa villkor är uppfyllda och kommissionens verkliga syfte är i stället att ifrågasätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna.

48

Vad gäller den felaktiga rättstillämpning som tribunalen påstås ha gjort sig skyldig till vid tolkningen av artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, har sökandena för det första gjort gällande att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att det eftersträvade målet att kontrollera opartiskheten hos förhandlingsgruppens medlemmar utgör ett specifikt mål av allmänt intresse, i den mening som avses i denna bestämmelse.

49

De har i detta avseende påpekat att kommissionen inte kan hävda att det aktuella syftet inte är av ”allmänt intresse”, samtidigt som den medger att kontrollen av ledamöternas opartiskhet ”ligger i allmänhetens intresse”. Kommissionens argument är dessutom motsägelsefulla när den hävdar att det är nödvändigt att inte lämna ut namnen på dessa personer samtidigt som den hävdar att dessa personer endast spelade en rent teknisk roll i förhandlingarna. En förhandlares funktion är under alla omständigheter till sin natur att påverka innehållet i det slutliga beslutet.

50

Sökandena har vidare hävdat att det, i motsats till vad kommissionen har påstått, är nödvändigt att lämna ut identiteten på de medlemmar i förhandlingsgruppen som har undertecknat förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt för att det ska vara möjligt att kontrollera deras opartiskhet. Sökandena har tillagt att namnen på ett stort antal personer som ingripit privat eller offentligt i ”samma ärende” för övrigt redan är offentligt tillgängliga.

51

Slutligen har sökandena gjort gällande att det är uppenbart att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 85 i den överklagade domen, fann att kommissionen inte hade gjort en korrekt intresseavvägning enligt artikel 9.1 b i förordning 2018/1725.

52

Sökandena har i detta avseende bestritt kommissionens bedömning att den skada som orsakas av att de berörda personernas identitet röjs är allvarlig. Enbart den omständigheten att förhandlingsgruppens medlemmar riskerar att utsättas för oönskade externa kontakter medför nämligen inte att de utsätts för en sådan risk för fysisk och psykisk skada som kommissionen har påstått. Sökandena har påpekat att i ett demokratiskt samhälle kan var och en, även yrkesmässigt, komma att kontaktas utan att ha begärt det.

53

Sökandena anser att det eftersträvade målet att kontrollera dessa personers opartiskhet är viktigt, eftersom förhandlarna påverkar beslutsprocessen. De har återigen understrukit att deras ansökan om tillgång är begränsad, eftersom den endast avser de berörda personernas identitet och yrkesmässiga roll. De vill även betona den omständigheten att, såsom tribunalen konstaterade i punkt 84 i den överklagade domen, översändandet av en förklaring om att det inte föreligger någon intressekonflikt, i vilken den undertecknandes identitet har dolts, inte gör det möjligt att kontrollera dennes opartiskhet.

54

Enligt fast praxis från domstolen anses villkoret avseende fumus boni juris vara uppfyllt när åtminstone en av grunderna, som den som ansöker om interimistiska åtgärder åberopar till stöd för talan rörande huvudsaken, vid första påseendet inte framstår som grundlös. Så är bland annat fallet då en av de grunder som har åberopats visar att det föreligger komplicerade rättsfrågor vilkas lösning inte genast framstår som självklar och som således förtjänar en grundlig prövning, som inte ska göras av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder utan i förfarandet rörande huvudsaken, eller när diskussionen mellan parterna visar att det föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte genast framstår som självklar (beslut av domstolens vice ordförande av den 20 december 2019, Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres/parlamentet, C‑646/19 P(R), ej publicerat, EU:C:2019:1149, punkt 52, och beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen, C‑791/19 R, EU:C:2020:277, punkt 52).

55

Den andra grunden som kommissionen har åberopat till stöd för sitt överklagande avser att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, vilket lett tribunalen till den felaktiga slutsatsen att kommissionen inte kunde grunda sin vägran att ge en mer omfattande tillgång till förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt på artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001.

56

Det ska inledningsvis erinras om att enligt domstolens fasta praxis syftar förordning nr 1049/2001, såsom anges i skäl 4 och artikel 1 i förordningen, till att ge allmänheten största möjliga tillgång till institutionernas handlingar (dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Éditions Odile Jacob, C‑404/10 P, EU:C:2012:393, punkt 111, dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Agrofert Holding, C‑477/10 P, EU:C:2012:394, punkt 53, och dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkt 40)

57

Principen att allmänheten ska ges största möjliga tillgång till handlingar är emellertid föremål för vissa begränsningar som grundar sig på hänsyn till allmänna eller privata intressen. I förordning nr 1049/2001 föreskrivs, bland annat i skäl 11 och artikel 4, undantagsbestämmelser enligt vilka institutionerna inte ska lämna ut handlingar om nämnda utlämnande skulle skada något av dessa intressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Éditions Odile Jacob, C‑404/10 P, EU:C:2012:393, punkt 111, dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Agrofert Holding, C‑477/10 P, EU:C:2012:394, punkt 53, och dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkt 40).

58

I detta avseende är det viktigt att erinra om att det i artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 anges att unionsinstitutionerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för den enskildes privatliv och integritet, särskilt i enlighet med unionslagstiftningen om skydd av personuppgifter.

59

När en begäran syftar till att få tillgång till personuppgifter, i den mening som avses i artikel 3 led 1 i förordning 2018/1725, blir bestämmelserna i denna förordning således tillämpliga fullt ut (se, analogt, dom av den 16 juli 2015, ClientEarth och PAN Europe/Efsa, C‑615/13 P, EU:C:2015:489, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

60

I förevarande fall är det utrett att de begärda uppgifterna, det vill säga för- och efternamn på förhandlingsgruppens medlemmar, vilka gör det möjligt att identifiera de personer som har deltagit i förhandlingarna om förhandsbeställningar av covid-19-vacciner, utgör personuppgifter, i den mening som avses i artikel 3 led 1 i förordning 2018/1725, vilken avser varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person.

61

Sådana uppgifter får således endast överföras till tredje man med stöd av förordning nr 1049/2001 om denna överföring uppfyller villkoren i artikel 9.1 a eller b i förordning 2018/1725 och utgör en rättsenlig behandling i enlighet med kraven i artikel 5 i samma förordning (se, analogt, dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen, C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkt 104).

62

Kommissionen har i sitt överklagande bland annat gjort gällande att tribunalen i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av villkoret i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725. Enligt detta villkor ska den personuppgiftsansvarige – när mottagaren av personuppgifterna har visat att det är nödvändigt att dessa överförs för ett specifikt ändamål av allmänt intresse, samtidigt som det finns skäl att anta att den registrerades legitima intressen skulle kunna skadas – bedöma huruvida överföringen av personuppgifterna är proportionell i förhållande till det specifika ändamålet, efter en påvisbar avvägning mellan de olika konkurrerande intressena. Enligt kommissionen gjorde tribunalen nämligen en felaktig bedömning när den, i punkt 85 i den överklagade domen, fann att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade beaktat de olika omständigheterna i det aktuella fallet för att göra en korrekt avvägning mellan de föreliggande intressena.

63

De intressen som är aktuella i förevarande mål är å ena sidan förhandlingsmedlemmarnas intresse av att deras identitet inte lämnas ut, för att skydda deras privatliv, och å andra sidan, såsom framgår av punkterna 66, 70, 71 och 84 i den överklagade domen, sökandenas intresse av att förhandlingsprocessen för förhandsbeställningarna av covid-19-vacciner, som genomfördes av kommissionen på medlemsstaternas vägnar, är öppen för insyn, så att unionsmedborgarna kan kontrollera att medlemmarna i denna grupp är opartiska och i synnerhet försäkra sig om att det inte föreligger någon intressekonflikt mellan dessa personer och vaccintillverkarna.

64

När det gäller dessa olika intressens respektive vikt ska det, vad gäller det intresse som förhandlingsgruppens medlemmar har av att deras identitet inte röjs, erinras om att enligt fast rättspraxis utgör tillhandahållandet av personuppgifter till tredje man ett ingrepp i de grundläggande rättigheter som är stadfästa i artiklarna 7 och 8 i stadgan, oavsett hur de utlämnade uppgifterna senare används (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

65

Vid bedömningen av hur allvarligt ett sådant ingrepp är ska hänsyn tas till vilken typ av personuppgifter det är fråga om, i synnerhet deras eventuellt känsliga natur. Vidare ska det tas hänsyn till vilken typ av personuppgiftsbehandling det är fråga om och hur denna konkret går till, varvid det särskilt ska beaktas hur många personer som har tillgång till personuppgifterna och formerna för åtkomst till dessa. I förekommande fall ska hänsyn även tas till huruvida det finns åtgärder för att förebygga risken för otillåten personuppgiftsbehandling (dom av den 21 mars 2024, Landeshauptstadt Wiesbaden, C‑61/22, EU:C:2024:251, punkt 106).

66

I förevarande fall avser de personuppgifter som begärs utlämnade identiteten och yrkesverksamheten för kommissionens och medlemsstaternas tjänstemän som deltagit i kommissionens och medlemsstaternas förhandlingar om förhandsbeställningar av covid‑19‑vacciner för medlemsstaternas räkning.

67

Det är dessutom utrett, såsom tribunalen för övrigt påpekade i punkt 77 i den överklagade domen, att begäran om tillgång till dessa uppgifter framställdes i ett sammanhang som kännetecknades av att en del av unionsmedborgarna misstrodde den vaccinationsstrategi som kommissionen förespråkade. I samma punkt 77 tillade tribunalen att under dessa omständigheter var det inte bara hypotetiskt att medlemmarna i förhandlingsgruppen skulle kunna komma att utsättas för oönskade externa kontakter efter det att deras identitet hade röjts. I punkt 78 i den överklagade domen preciserade tribunalen att denna slutsats inte påverkas av den omständigheten att sökandena inte hade begärt att uppgifter om adressen till medlemmarna i denna grupp eller begärt tillgång till uppgifter som omfattas av artikel 10 i förordning 2018/1725 om särskilda kategorier av personuppgifter, eftersom ett utlämnande av en persons identitet gör det möjligt att göra sökningar på personen och således att erhålla sådan information.

68

Den omständigheten att covid-19-vaccinationsstrategin är ett känsligt ämne tycks för övrigt bekräftas av den omständigheten att ett stort antal enskilda personer har deltagit i förevarande domstolsförfarande, och att dessa personer dessutom ingår i gruppen med 86000 undertecknare i vars namn och för vars räkning den ursprungliga ansökan hade lämnats in till kommissionen.

69

Dessa omständigheter gör det således möjligt att med tillräcklig sannolikhet anse att identiteten på de medlemmar i förhandlingsgruppen som undertecknat förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt, när de väl har lämnats ut, snabbt kan spridas på internet och, i synnerhet, på sociala medier.

70

I ett sådant fall skulle dessa uppgifter vara tillgängliga för ett potentiellt obegränsat antal personer, vilket innebär att personer som önskar få tillgång till dessa uppgifter av andra skäl än dem som motiverade att de lämnades ut skulle kunna få fri tillgång till dem (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

71

De potentiella följderna för de berörda personerna av ett eventuellt missbruk av deras personuppgifter förvärras av att dessa uppgifter, när de väl har gjorts tillgängliga för allmänheten, inte bara kan konsulteras fritt utan även lagras och spridas och att det vid en sådan successiv behandling blir ännu svårare, eller till och med omöjligt, för de berörda personerna att på ett effektivt sätt försvara sig mot missbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 43).

72

En sådan risk är än mer sannolik, eftersom de aktuella uppgifterna i förevarande fall avser ett mycket begränsat antal fysiska personer.

73

Följaktligen förefaller det vid första påseende inte uteslutet att domstolen, inom ramen för målet om överklagande, kan komma att anse att röjandet av dessa personers identitet utgör ett allvarligt ingrepp i de rättigheter som stadfästs i artiklarna 7 och 8 i stadgan.

74

När det gäller betydelsen av det mål som sökandena eftersträvar, nämligen att säkerställa insyn i kommissionens förhandlingsprocess för att göra det möjligt för unionsmedborgarna att kontrollera att förhandlingsgruppens medlemmar är opartiska i förhållande till vaccintillverkarna, ska det erinras om att öppenhet gör att unionens institutioner åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2020, PTC Therapeutics International/EMA, C‑175/18 P, EU:C:2020:30, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

75

Såsom tribunalen preciserade i punkt 71 i den överklagade domen kan insyn i den process som kommissionen följde vid förhandlingarna med tillverkarna av covid-19-vacciner och vid ingåendet av avtalen om förhandsbeställningar av vacciner bidra till att öka unionsmedborgarnas förtroende för den vaccinationsstrategi som kommissionen förespråkade och följaktligen till att bland annat motverka spridning av felaktig information om hur dessa avtal framförhandlats och ingåtts.

76

Icke desto mindre ankommer det, såsom kommissionen har påpekat, i första hand på de behöriga offentliga myndigheterna att kontrollera att kommissionens tjänstemän och de medlemsstater som ingår i förhandlingsgruppen iakttar de etiska kraven (se, analogt, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 83).

77

Det framgår dessutom och framför allt av domstolens praxis att vid den avvägning som en institution ska göra, innan den lämnar ut uppgifter om en fysisk person, mellan unionens intresse av att säkerställa insyn i sin verksamhet och det ingrepp som detta utlämnande innebär i de rättigheter som stadfästs i artiklarna 7 och 8 i stadgan, kan målet om öppenhet inte automatiskt ges företräde framför rätten till skydd av personuppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert, C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

78

Mot bakgrund av det ovan anförda kan det vid första anblicken inte uteslutas att domstolen, i samband med prövningen av överklagandet, vid den avvägning mellan konkurrerande intressen som ska göras med tillämpning av artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, kan komma att anse att det intresse som förhandlingsgruppens medlemmar har av att deras identitet inte röjs väger tyngre än det mål som eftersträvas av sökandena, nämligen att möjliggöra en kontroll av dessa medlemmars opartiskhet.

79

Utan att det inom ramen för förevarande förfarande är nödvändigt att pröva huruvida det finns fog för kommissionens andra grund avseende tribunalens felaktiga tillämpning av artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, vilket endast ankommer på den domstol som prövar målet i sak, konstaterar domstolen att denna grund vid första påseendet inte framstår som grundlös.

80

Villkoret avseende fumus boni juris är således uppfyllt i förevarande fall.

81

Kommissionen har hävdat att kravet på skyndsamhet är uppfyllt med hänsyn till den allvarliga och irreparabla skada som förhandlingsgruppens medlemmar skulle lida om deras identitet lämnades ut innan domstolen avgör målet i sak.

82

Kommissionen har, med hänvisning till punkt 81 i beslutet av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen (C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318), erinrat om att åsidosättandet av de grundläggande rättigheter som stadfästs i artiklarna 7 och 8 i stadgan ska bedömas mot bakgrund av samtliga aktuella omständigheter, för att avgöra huruvida omfattningen och arten av den skada som åsidosättandet innebär motiverar att den ska anses vara allvarlig och irreparabel.

83

Kommissionen har gjort gällande att om dess ansökan om uppskov med verkställigheten av den överklagade domen inte bifölls, så skulle den för att verkställa domen vara skyldig att avslöja identiteten på de medlemmar i förhandlingsgruppen som har undertecknat förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt.

84

Vad gäller frågan huruvida det verkligen kommer att uppkomma en skada för dessa personer, har kommissionen gjort gällande att dessa personer med stor sannolikhet kommer att utsättas för oönskade externa kontakter, inbegripet, i förekommande fall, angrepp mot deras fysiska integritet och trakasserier. Med hänsyn till covid-19-vacciner är en extremt känslig fråga och det starka motstånd som dessa vacciner har mött bland många personer, skulle ett avslöjande av förhandlingsgruppens medlemmars identitet riskera att ”utsätta dem för verkliga hot om våld” som reaktion på alla beslut som fattats av EU‑organ eller nationella organ i frågan, men även om covid‑19 vacciner visar sig ha allvarliga biverkningar.

85

Kommissionen har tillagt att en sådan skada skulle kunna få direkta konsekvenser för kommissionen, eftersom den, i egenskap av ansvarig för förhandlingarna om och ingåendet av avtalen om förhandsbeställningar av covid-19-vacciner, är skyldig att undvika att medlemmarna i förhandlingsgruppen lider skada på grund av att de har utfört sina uppgifter.

86

Enligt kommissionen ska en sådan skada dessutom anses vara allvarlig, inte bara därför att den avser en möjlig skada för de berörda personernas fysiska integritet och psykiska hälsa, utan även, mot bakgrund av de principer som följer av domen av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers (C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912), eftersom tillhandahållandet av personuppgifter till allmänheten innebär att ett potentiellt obegränsat antal personer kan ta del av dessa uppgifter, i förekommande fall av skäl som saknar samband med det mål som eftersträvas med offentliggörandet.

87

Kommissionen har dessutom, med hänvisning till beslutet av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen (C‑90/24 P (R), EU:C:2024:318), gjort gällande att denna skada är irreparabel.

88

Slutligen skulle denna skada sannolikt uppkomma än snabbare, eftersom de uppgifter som har lämnats ut snabbt skulle spridas på internet och på sociala nätverk.

89

Sökandena har å sin sida gjort gällande att kravet på skyndsamhet inte är uppfyllt.

90

De har hänvisat till Europaparlamentets resolution av den 12 juli 2023 med rubriken ”Covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer inför framtiden”, där det rekommenderas att förklaringarna om att det inte föreligger några intressekonflikter hos förhandlarna av avtal om inköp av covid-19-vacciner ska offentliggöras.

91

De har påpekat att kommissionen vid förhandlingen i det mål som gav upphov till den överklagade domen valde att låta sig företrädas av flera ombud vars identitet på detta sätt blev känd.

92

De har i andra hand yrkat att ansökan om interimistiska åtgärder ska avslås endast med avseende på den ansökan om tillgång till handlingar som ingetts av Peter Courtois, som har åtagit sig att säkerställa att de uppgifter som kommissionen kommer tillsända honom behandlas konfidentiellt.

93

Enligt domstolens fasta praxis är ändamålet med ett interimistiskt förfarande att säkerställa att det kommande slutliga avgörandet får full verkan, i syfte att undvika luckor i det rättsskydd som domstolen ska tillhandahålla. För att uppnå detta syfte ska frågan huruvida omständigheterna ställer krav på skyndsamhet bedömas med utgångspunkt i huruvida det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om interimistiskt skydd lider allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på denna part att styrka att denne inte kan avvakta utgången av målet rörande huvudsaken utan att lida sådan skada. För att styrka en sådan allvarlig och irreparabel skada krävs det inte att det styrks att skadan kommer att inträffa med full säkerhet. Det räcker att skadan kan förutses med en tillräcklig grad av sannolikhet (beslut av den 17 december 2018, kommissionen/Polen, C‑619/18 R, EU:C:2018:1021, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

94

Dessutom ska domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder utgå från – endast med avseende på frågan om det föreligger en situation som ställer krav på skyndsamhet och utan att detta innebär ett ställningstagande vad gäller frågan om de anmärkningar som framförts av den som ansöker om interimistiska åtgärder är välgrundade – att den sökande kan komma att vinna framgång med dessa anmärkningar. Den allvarliga och irreparabla skada vars sannolika uppkomst ska styrkas är nämligen den skada som skulle kunna uppstå till följd av att den sökta interimistiska åtgärden inte beviljas, i ett fall där talan i huvudsaken så småningom bifalls (beslut av den 17 december 2018, kommissionen/Polen, C‑619/18 R, EU:C:2018:1021, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

95

I förevarande fall ska det inledningsvis påpekas att den skada som kommissionen har gjort gällande i samband med rätten till respekt för privatlivet är en direkt följd av det beteende som kommissionen, enligt egen uppgift, varit tvungen att anta gentemot förhandlingsgruppens medlemmar för att följa den överklagade domen (se, analogt, beslut av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen, C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318, punkt 74).

96

Av detta följer att kommissionen, genom sin ansökan om interimistiska åtgärder, inte har för avsikt att agera i stället för tredje part, som på ett självständigt sätt berörs av det omtvistade beslutets verkningar, utan i eget namn, för att skydda sina egna intressen genom att undvika att själv orsaka dessa tredje parter en allvarlig och irreparabel skada, som kommissionen eventuellt skulle kunna hållas ansvarig för, i ett sammanhang där dessa tredje parter skulle åsamkas den skadan på grund av sina kopplingar till kommissionen, utan att dessa tredje parter själva kan erhålla ett interimistiskt skydd mot uppkomsten av denna skada (se, analogt, beslut av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen, C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318, punkt 75).

97

Under dessa omständigheter kan en sådan skada åberopas av kommissionen för att visa att kravet på skyndsamhet är uppfyllt (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen, C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318, punkt 76).

98

Vad gäller frågan huruvida en omedelbar verkställighet av den överklagade domen kan orsaka en allvarlig och irreparabel skada, i den mening som avses i den rättspraxis som avses i punkterna 93 och 94 ovan, erinrar domstolen inledningsvis om att kommissionen enligt artikel 266 FEUF är skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa den överklagade domen. I förevarande fall förefaller det som om denna institution, såsom den har angett, är skyldig att till sökandena lämna ut identiteten på de personer som har undertecknat förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt, det vill säga förhandlingsgruppens medlemmar.

99

Vad därefter gäller den skada som kan följa av ett sådant utlämnande, följer det av domstolens praxis att en kränkning av vissa grundläggande rättigheter, såsom den rätt till respekt för privatlivet som slås fast i artikel 7 i stadgan, ska bedömas mot bakgrund av samtliga ifrågavarande omständigheter, för att fastställa huruvida omfattningen och arten av den skada som den kränkningen innebär motiverar att skadan ska anses vara allvarlig och irreparabel (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen, C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

100

Såsom har konstaterats i punkt 73 ovan kan ett utlämnande av identiteten på de medlemmar i förhandlingsgruppen som har undertecknat förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt, med en tillräcklig grad av sannolikhet, vad avser det interimistiska förfarandet, anses utgöra ett allvarligt ingrepp i dessa personers rättigheter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan.

101

Det ska tilläggas att i avsaknad av specifika och precisa garantier kan en sådan skada inte med säkerhet undvikas genom att dessa uppgifter lämnas ut till en enda person, såsom sökandena i andra hand har yrkat i sin svarsskrivelse.

102

Den ideella skada som följer av ett sådant åsidosättande av rätten till privatliv kan inte undanröjas i sin helhet genom ekonomisk ersättning eller undanröjas i efterhand för det fall den överklagade domen upphävs. Den ska därför anses vara irreparabel (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen, C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318, punkt 91).

103

Slutligen är en sådan skada i princip oåterkallelig, eftersom de aktuella uppgifterna, när de väl har lämnats ut, riskerar att snabbt spridas på internet, med hänsyn till hur känsliga frågorna om covid-19-vacciner är, vilket innebär att det i praktiken är omöjligt att senare radera dem om den överklagade domen upphävs.

104

Om förevarande ansökan om interimistiska åtgärder inte bifalls, så blir överklagandet till domstolen ändamålöst, åtminstone vad gäller frågan huruvida det var fel av tribunalen att i den överklagade domen ogiltigförklara kommissionens beslut att vägra att lämna ut identiteten på förhandlingsgruppens medlemmar. Även om domstolen skulle finna att så är fallet, har dessa uppgifter ändå lämnats ut på ett oåterkalleligt sätt.

105

Av detta följer att kravet på skyndsamhet är uppfyllt i förevarande fall.

106

Kommissionen har hävdat att intresseavvägningen talar för att verkningarna av det omtvistade beslutet tillfälligt ska bestå vad gäller kommissionens beslut att inte lämna ut identiteten på de medlemmar i förhandlingsgruppen som har avgett förklaringar om att det inte föreligger någon intressekonflikt.

107

Kommissionen har gjort gällande att giltigheten av dessa förklaringar inte har ifrågasatts av sökandena och att redan ett utlämnande av en av dessa förklaringar i anonymiserad form gör det möjligt att kontrollera att undertecknarna är opartiska.

108

Kommissionen har tillagt att Europeiska revisionsrätten i sin särskilda rapport 19/2022, med rubriken ”[Europeiska unionens] upphandling av covid-19-vaccin”, har bekräftat att undertecknarna av dessa förklaringar är opartiska. Slutligen kom parlamentets särskilda utskott för covid‑19‑pandemin fram till samma slutsatser.

109

Sökandena har å sin sida gjort gällande att intresseavvägningen talar för att den överklagade domen omedelbart ska verkställas vad gäller ogiltigförklaringen av kommissionens beslut att inte lämna ut identiteten på de medlemmar i förhandlingsgruppen som har avgett förklaringar om att det inte föreligger någon intressekonflikt.

110

De anser att den anonymiserade försäkran som de har mottagit endast motsvarar en förlaga till dokument och inte gör det möjligt att kontrollera att undertecknaren är opartisk.

111

De har tillagt att kommissionen varken har företett den rapport från revisionsrätten som den har åberopat eller ens utdrag ur denna handling. De har dessutom gjort gällande att parlamentet, i sin resolution av den 12 juli 2023 om covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer inför framtiden (2022/2076 (INI)) har beklagat ”bristen på insyn” rörande förhandsbeställningarna av covid-19-vacciner och betonat behovet av att möjliggöra kontroll av opartiskheten hos dem som förhandlat fram dessa avtal.

112

Eftersom det i flertalet interimistiska förfaranden är så, att såväl bifall till som avslag på ansökan om uppskov med verkställigheten i viss mån kan ha definitiva följdverkningar, ankommer det på domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder att göra en avvägning mellan de risker som är förbundna med varje möjlig lösning. Konkret innefattar denna uppgift bland annat en prövning av om intresset hos den part som ansöker om interimistiska åtgärder att få uppskov med tillämpningen av nationella bestämmelser ska anses viktigare än intresset av att dessa tillämpas omedelbart. Vid denna bedömning ska det särskilt prövas huruvida det är möjligt, om rättsakten eventuellt ogiltigförklaras när målet rörande huvudsaken avgörs, att återställa den situation som uppkommer genom att rättsakten verkställs omedelbart och, omvänt, om ett uppskov kan utgöra hinder för uppnåendet av de mål som eftersträvas i den angripna rättsakten för det fall talan rörande huvudsaken skulle ogillas (beslut av domstolens vice ordförande av den 6 september 2024, Aylo Freesite/kommissionen, C‑511/24 P(R), EU:C:2024:719, punkt 18).

113

Såsom har konstaterats i punkt 103 i förevarande beslut skulle kommissionens vägran att bevilja det av kommissionen begärda uppskovet med verkställigheten av den överklagade domen inte göra det möjligt att återställa situationen för de personer vars identitet följaktligen skulle röjas av kommissionen, för det fall domstolen skulle upphäva denna dom i målet rörande huvudsaken. När uppgifterna väl har överförts finns det nämligen inga garantier för att de inte sprids på internet. Under dessa omständigheter är det ingrepp i de berörda personernas privatliv som följer därav oåterkalleligt.

114

Det har inte heller visats eller ens påståtts att ett beviljande av det av kommissionen begärda uppskovet med verkställigheten av den överklagade domen skulle utgöra hinder för att denna dom får full verkan för det fall domstolen skulle ogilla överklagandet av denna dom.

115

I förevarande mål talar således avvägningen mellan de föreliggande intressena för det av kommissionen begärda uppskovet med verkställigheten av den överklagade domen.

116

Mot bakgrund av det ovan anförda bifaller domstolen kommissionens yrkande om uppskov med verkställigheten av punkt 2 i domslutet i den överklagade domen, vad gäller ogiltigförklaringen av beslutet att inte bevilja utvidgad tillgång till förklaringarna om att det inte föreligger någon intressekonflikt, fram till dess att den slutliga domen meddelas i mål C‑632/24 P.

117

Enligt artikel 137 i domstolens rättegångsregler, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i den dom eller det beslut genom vilket målet avgörs slutligt.

Mot denna bakgrund beslutar domstolens vice ordförande följande: