—

inte tagit tillräcklig hänsyn till de särskilda omständigheter som följer av det sätt på vilket ABN AMRO har strukturerat sina värdepapperiseringstransaktioner,

—

tolkat artikel 70 i förordning nr 806/2014 i strid med förordningens ordalydelse, mål och sammanhang genom att inte inkludera enbart AAHG:s faktiska skulder i beräkningsunderlaget,

—

felaktigt och oberättigat tillämpat definitionen av ”totala skulder” i artikel 3.11 i delegerad förordning 2015/63 i syfte att fastställa den fasta delen av GAF-bidraget, trots att denna definition endast gäller för riskjusterade bidrag, och

—

tillämpat förordning 806/2014 och delegerad förordning 2015/63 i strid med deras syften, vilket leder till en oberättigad och oförklarlig dubbelbetalning.

—

I strid med lagen återkallar Gemensamma resolutionsnämnden de facto de tidigare formellt antagna avgiftsbesluten för åren 2016–2022 med avseende på AAHG.

—

Gemensamma resolutionsnämnden ändrar – även avseende år 2023 – en sedan länge etablerad praxis avseende fastställande av bidrag från AAHG och frångår de förväntningar som väckts av Gemensamma resolutionsnämnden och De Nederlandsche Bank N.V. (nedan kallad DNB) hos ABN AMRO under flera år, vilka följer av korrespondens med Gemensamma resolutionsnämnden och DNB och de formella avgiftsbesluten för åren 2016–2022.

—

ABN AMRO agerade i enlighet med de väckta förväntningarna. ABN AMRO berövades därmed möjligheten att redovisa värdepapperiseringstransaktionerna annorlunda i balansräkningen, avsluta dem eller avveckla dem tidigare, vilket skulle undanröjt justeringsposten i AAHG:s balansräkning och därmed den oberättigade dubbelbetalningen.

—

ABN AMRO har genom AAHG varit tvungen att bidra med ett alltför högt belopp till GAF.

—

De negativa konsekvenserna av det angripna beslutet för ABN AMRO är oproportionerliga i förhållande till det syfte som det åligger Gemensamma resolutionsnämnden att eftersträva i detta beslut.