Överklagande ingett den 22 februari 2023 av Autoridad Portuaria de Bilbao av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 14 december 2022 i mål T-126/20, Autoridad Portuaria de Bilbao mot kommissionen

(Mål C-110/23 P)

(2023/C 173/29)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Autoridad Portuaria de Bilbao (ombud: D. Sarmiento Ramírez-Escudero och X. Codina García-Andrade, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Den första grunden:

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 107.1 FEUF när den i den överklagade domen fann att kommissionens bedömning att den ordning för befrielse från bolagsskatt som Spanien genomfört till förmån för hamnarna i Biscaya (nedan kallad ordningen för skattebefrielse för Biscaya) skulle anses utgöra en fördel var korrekt, trots att kommissionen inte hade analyserat nämnda ordning som en komplex helhet.

Till utveckling av den första grunden har klaganden anfört att det resonemang som tribunalen lade till grund för slutsatsen att det inte var fråga om en komplex åtgärd bygger på rent formella aspekter som avviker från den materiella bedömning som krävs enligt domstolens fasta praxis.

Den andra grunden:

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 107 FEUF, av förordning 2015/1589 (1) och av rättspraxis angående dessa bestämmelser, jämförda med artikel 4.3 FEU, artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), när den i den överklagade domen fann att kommissionen inte är skyldig att göra en fullständig prövning av tillgängliga uppgifter i fall där det är uppenbart att stödordningen endast omfattar en enda mottagare.

Till utveckling av den andra grunden har sökanden anfört följande. Den omständigheten att ordningen för skattebefrielse för Biscaya endast omfattar en enda mottagare (nämligen Autoridad Portuaria de Bilbao) är ett notoriskt faktum enligt spansk rätt. I ett sådant fall ska kommissionen, även om åtgärden kan anses utgöra en ”stödordning” i den mening som avses i förordning 2015/1589, göra en fullständig prövning av tillgängliga uppgifter. Detta följer – vid en tolkning mot bakgrund av artikel 4.3 FEU, artikel 296 FEUF och artikel 41 i stadgan – av det ursprungliga syftet med den rättspraxis som ger stöd för att kommissionen har rätt att underlåta att göra en sådan fullständig prövning.

Den tredje grunden:

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 108 FEUF och förordning 2015/1589, jämförda med artikel 4.3 FEU, när den i den överklagade domen fann att kommissionens skyldigheter i ett samarbetsförfarande är mindre långtgående än de skyldigheter som åligger kommissionen i ett granskningsförfarande.

Till utveckling av den tredje grunden har sökanden anfört följande. Tribunalen slog i den överklagade domen, utan någon som helst motivering, fast att en medlemsstat har färre garantier i ett samarbetsförfarande enligt artikel 21 i förordning 2015/1589 än i ett granskningsförfarande. Det följer dock både av ordalydelsen i artiklarna 21 och 23 i förordning 2015/1589 och av det nära sambandet mellan artikel 108 FEUF – som ligger till grund för det samarbetsförfarande som avses i förordning 2015/1589 – och principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU att kommissionen är skyldig att analysera de uppgifter som lämnats av medlemsstaten.

(1)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 [FEUF] (EUT L 249, 2015, s. 9).