1.

Domstolen har redan flera gånger haft tillfälle att pröva den så kallade ursprungslandsprincipen, vilken fastställs i artikel 3 i direktiv 2000/31/EG. ( 2 ) Enligt denna princip omfattas informationssamhällets tjänster i princip, när det gäller de krav som omfattas av det samordnade området i den mening som avses i artikel 2 h i direktivet, av rättsordningen i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad (ursprungsmedlemsstaten). Enligt artikel 3.2 i direktivet får en annan medlemsstat, där de kunder som tjänsterna riktas mot befinner sig (destinationsmedlemsstaten), inte begränsa dessa tjänsters fria rörlighet, med förbehåll för de undantag som föreskrivs i artikel 3.4.

2.

Det centrala begreppet i den mekanism som fastställs i artikel 3 i direktiv 2000/31 är ”det samordnade området”. Det aktuella målet ger domstolen tillfälle att avgränsa detta begrepp i ett sammanhang där produkter som inte uppfyller de krav som har uppställts i en destinationsmedlemsstat marknadsförs online med hjälp av en informationssamhällets tjänst som har ursprung i en annan medlemsstat. Det speciella med det aktuella målet är den omständigheten att dessa krav genomför en möjlighet som medlemsstaterna har enligt unionsrätten, när det gäller utsläppandet av de aktuella produkterna på marknaden på deras territorium.

3.

I artikel 1 i direktiv 2000/31, med rubriken ”Mål och tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”1.   Syftet med detta direktiv är att bidra till att den inre marknaden fungerar väl genom att säkerställa den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster mellan medlemsstaterna.

2.   Genom detta direktiv tillnärmas, i den mån det krävs för att nå det mål som avses i punkt 1, vissa nationella bestämmelse om informationssamhällets tjänster som rör den inre marknaden, tjänsteleverantörers etablering, kommersiella meddelanden, avtal slutna på elektronisk väg, mellanhänders ansvar, uppförandekoder, utomrättslig lösning av tvister, möjlighet att föra talan inför domstol samt samarbete mellan medlemsstaterna.

3.   Detta direktiv kompletterar den gemenskapsrätt som är tillämplig på informationssamhällets tjänster, utan att det påverkar nivån på skyddet av i synnerhet folkhälsan och konsumentintressena såsom de fastställs i gemenskapsrättsakter och nationell lagstiftning för genomförande av dessa, i den mån detta inte begränsar friheten att tillhandahålla informationssamhällets tjänster.

4.   Genom detta direktiv införs inte några nya regler om internationell privaträtt, och inte heller berörs domstolars behörighet.

…”

4.

I artikel 2 i detta direktiv, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

…

5.

I artikel 3 i nämnda direktiv, med rubriken ”Den inre marknaden”, föreskrivs följande:

”1.   Varje medlemsstat skall se till att de av informationssamhällets tjänster som en på dess territorium etablerad tjänsteleverantör tillhandahåller överensstämmer med de nationella bestämmelser som är tillämpliga i denna medlemsstat och som omfattas av det samordnade området.

2.   Medlemsstaterna får inte av skäl som omfattas av det samordnade området begränsa den fria rörligheten för de av informationssamhällets tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat.

…”

6.

I artikel 6 i samma direktiv, som ingår i avsnittet om kommersiella meddelanden och har rubriken ”Information som skall lämnas”, föreskrivs följande:

”Förutom de övriga informationskrav som fastställs i gemenskapsrätten skall medlemsstaterna se till att kommersiella meddelanden som ingår i eller utgör någon av informationssamhällets tjänster åtminstone uppfyller följande villkor:

…”

7.

I artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG, ( 3 ) under rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”Om bestämmelserna i detta direktiv står i strid med andra gemenskapsbestämmelser som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, skall de senare ha företräde och tillämpas på dessa specifika aspekter.”

8.

I artikel 11.1 första stycket i detta direktiv, under rubriken ”Efterlevnad av bestämmelserna”, föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall i konsumenternas intresse se till att det finns adekvata och effektiva metoder för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder så att efterlevnaden av bestämmelserna i detta direktiv säkerställs.”

9.

I artikel 8.1 i direktiv 75/324/EEG ( 4 ) föreskrivs att ”varje aerosolbehållare [ska] märkas på ett synligt, lättläst och varaktigt sätt med [de uppgifter som specificeras i detta direktiv, vilka], om förpackningen är liten (högst 150 ml), kan anges på en vidfäst etikett”.

10.

I artikel 8.2 i detta direktiv anges att ”[m]edlemsstaterna kan ställa som villkor för försäljning inom sitt territorium att nationalspråket eller -språken används för förpackningstexten”.

11.

I artikel 19.1 i förordning (EG) nr 1223/2009, ( 5 ) under rubriken ”Märkning”, föreskrivs att ”kosmetiska produkter [ska] tillhandahållas på marknaden endast om [den information som specificeras i denna förordning] finns i outplånlig, lättläst och väl synlig skrift på behållaren och förpackningen”. Denna information ska särskilt omfatta ”[s]ärskilda försiktighetsåtgärder som ska iakttas vid användning, åtminstone de som anges i bilagorna III–VI och eventuell information om försiktighetsåtgärder för kosmetiska produkter som används i yrkesmässig verksamhet”.

12.

I artikel 19.5 i denna förordning preciseras att ”[l]agstiftningen i de medlemsstater där produkten tillhandahålls slutanvändaren avgör på vilket språk den information som [krävs enligt denna förordning] ska anges”.

13.

I 3 § lagen (2002:562), om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (nedan kallad e‑handelslagen), som genomför direktiv 2000/31, föreskrivs följande:

”En tjänsteleverantör med en annan etableringsstat än Sverige inom [Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)] har rätt att, utan hinder av svenska regler inom det samordnade regelområdet, tillhandahålla tjänstemottagare i Sverige informationssamhällets tjänster.

En domstol eller annan myndighet får dock med stöd av lag vidta en åtgärd som begränsar den fria rörligheten för en sådan tjänst, [på villkor som motsvarar de som anges i artikel 3.4 i direktiv 2000/31] …”.

14.

I 5 § i denna lag föreskrivs att inom det samordnade regelområdet ska svensk rätt gälla för de informationssamhällets tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer med Sverige som etableringsstat, även om tjänsterna helt eller delvis riktar sig mot tjänstemottagare i någon annan stat inom EES.

15.

Marknadsföringslagen (2008:486), som genomför direktiv 2005/29, är enligt 2 § tillämplig bland annat när näringsidkare marknadsför produkter i sin näringsverksamhet.

16.

Med marknadsföring avses, enligt 3 § i denna lag, reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter inbegripet en näringsidkares handlande, underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt före, under eller efter försäljning eller leverans av produkter till konsumenter eller näringsidkare.

17.

I 5 § i nämnda lag anges att ”[m]arknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed”.

18.

6 § i samma lag har följande lydelse:

”Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed enligt 5 § är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.”

19.

I 8 § marknadsföringslagen föreskrivs följande:

”Marknadsföring som är vilseledande enligt någon av bestämmelserna i 9, 10 eller 12–17 §§ är att anse som otillbörlig om den påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Sådan vilseledande marknadsföring som anges i punkterna 1–23 i bilaga I till [direktiv 2005/29] är alltid att anse som otillbörlig.”

20.

10 § i denna lag har följande lydelse:

”En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet.

Första stycket gäller särskilt framställningar som rör

…

2.   produktens ursprung, användning och risker såsom inverkan på hälsa och miljö,

…

4.   produktens pris, grunderna för prisberäkningen, särskilda prisfördelar och betalningsvillkoren,

5.   näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, åtaganden, varumärken, varunamn, kännetecken och andra rättigheter,

6.   belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren,

…

En näringsidkare får inte heller utelämna väsentlig information i marknadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt.”

21.

I 23 § i nämnda lag föreskrivs att en näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd.

22.

I 4 § första stycket i förordning (2013:413), om kosmetiska produkter föreskrivs att information enligt bland annat artikel 19.1 d i förordning nr 1223/2009 ska anges på svenska när en kosmetisk produkt tillhandahålls slutanvändaren på marknaden i Sverige.

23.

I 3 § i myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter om aerosolbehållare (MSBFS 2018:1), anges att aerosolbehållare som släpps ut på marknaden ska uppfylla de krav som följer av denna författning och dess bilaga.

24.

I 4 § i föreskrifterna föreskrivs att utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1272/2008 ( 6 ) ska varje aerosolbehållare märkas på svenska i lätt läsbar och varaktig skrift med uppgifter om namn och adress eller varumärke för den som släpper ut aerosolbehållaren på marknaden, symbolen ”3” (omvänt epsilon), märkning som gör det möjligt att identifiera varuparti, de uppgifter som anges i punkt 2.2 i bilagan och innehållets nominella volym.

25.

Parfümerie Akzente är ett tyskt bolag som genom sin webbplats parfumdreams.se marknadsför och säljer hårvårdsprodukter och andra kosmetiska produkter avsedda för den svenska marknaden och svenska kunder.

26.

Bolaget KTF är ett serviceföretag för en branschorganisation för företag som importerar, tillverkar och marknadsför kosmetiska produkter och hygienprodukter.

27.

KFT väckte i februari 2022 talan vid Patent- och marknadsdomstolen (Sverige) mot Parfümerie Akzente och yrkade att den vid vite skulle förbjuda Parfümerie Akzente att använda sig av otillbörliga affärsmetoder som bestod i att, för det första, vid marknadsföring av kosmetiska produkter och hårvårdsprodukter använda vissa angivna marknadsföringspåståenden, för det andra, marknadsföra vissa kosmetiska produkter med aerosolbehållare som saknar märkning på svenska språket, i strid med svenska föreskrifter som genomför direktiv 75/324 och, för det tredje, marknadsföra vissa kosmetiska produkter som saknar märkning på svenska språket, i strid med bland annat artikel 19.1 d i förordning nr 1223/2009 och bilaga III till samma förordning.

28.

KTF gjorde gällande att den påtalade marknadsföringen var otillbörlig och därför skulle förbjudas.

29.

KTF angav att de aktuella produkterna marknadsfördes och såldes mot den svenska marknaden och att marknadsföringen hade haft effekt i Sverige. Enligt KTF är de svenska bestämmelser som genomför direktiv 2000/31, vilket grundar sig på ursprungslandsprincipen, subsidiära i förhållande till de svenska bestämmelser som genomför direktiv 2005/29, vilket innebär att den inom marknadsföringsrätten generellt etablerade effektlandsprincipen har företräde framför ursprungslandsprincipen.

30.

Under alla förhållanden är direktiv 2005/29 ett fullharmoniseringsdirektiv, och svenska marknadsföringsrättsliga regler kan därför aldrig vara strängare än motsvarande regler i tysk rätt.

31.

Utan att medge att bolaget hade åsidosatt de svenska marknadsföringsrättsliga reglerna medgav Parfümerie Akzente att de aktuella varorna marknadsfördes och såldes mot den svenska marknaden och att bolaget inte hade märkt sina varor på svenska, trots att de borde ha märkts på det sätt som KTF hävdade. Parfümerie Akzente ansåg emellertid att direktiv 2000/31 utgör hinder för att en leverantör av en informationssamhällets tjänst drabbas av strängare regler än de som föreskrivs i etableringsmedlemsstaten. Ursprungslandsprincipen innebär i förevarande fall att tyska marknadsföringsrättsliga regler ska tillämpas, även om dessa är mindre stränga än de svenska reglerna.

32.

Genom dom av den 24 september 2021 biföll Patent- och marknadsdomstolen (PMD) KTF:s talan. Den konstaterade att den påtalade marknadsföringen var otillbörlig och förbjöd följaktligen på grundval av svenska marknadsföringsrättsliga regler Parfümerie Akzente att använda sig av marknadsföringen.

33.

Först prövade PMD huruvida svenska marknadsföringsrättsliga regler var tillämpliga på de påtalade marknadsföringspåståenden som publicerats på Parfümerie Akzentes webbplats. Den påpekade att Parfümerie Akzente var en tjänsteleverantör etablerad i Tyskland och att försäljningen online av de aktuella produkterna utgjorde en informationssamhällets tjänst. Den bedömde också att de påtalade marknadsföringspåståendena utgjorde en del av denna tjänst och att kraven på marknadsföringspåståendena omfattades av det samordnade området i den mening som avses i direktiv 2000/31. PMD konstaterade därför att Parfümerie Akzente hade rätt att utan hinder av svenska regler inom det samordnade regelområdet tillhandahålla tjänstemottagare i Sverige denna informationssamhällets tjänst.

34.

Därefter prövade PMD frågan om direktiv 2005/29. Den påpekade att detta direktiv medför en fullständig harmonisering, vilket innebär att dess bestämmelser ska ges samma betydelse och omfång inom hela unionen. Eftersom Parfümerie Akzente inte hade påstått att svensk marknadsföringsrätt är strängare än tysk rätt och de påtalade marknadsföringspåståendena hade haft effekt i Sverige, fanns det inget hinder mot att tillämpa svenska marknadsföringsrättsliga regler.

35.

Vad däremot gäller marknadsföringen av felmärkta produkter gjorde PMD inte någon motsvarande prövning av om svenska regler kunde tillämpas.

36.

Parfümerie Akzente överklagade domen till Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD), som är hänskjutande domstol i förevarande mål.

37.

Vid PMÖD preciserade KTF att Parfümerie Akzente hade vidtagit flera åtgärder för marknadsföring av de felmärkta produkterna, nämligen marknadsföring av dem på webbplatsen samt försäljning och leverans av dem. KTF:s talan handlar om möjligheten att ingripa mot de påtalade affärsmetoderna på marknadsföringsrättslig grund.

38.

Under målets handläggning vid PMÖD har frågor uppkommit om dels det svenska genomförandet av direktiv 2000/31 och dess förenlighet med unionsrätten, dels det samordnade områdets omfattning.

39.

Det är mot denna bakgrund som PMÖD genom beslut av den 13 februari 2023, som inkom till EU-domstolens kansli den 15 februari 2023, har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

40.

Skriftliga yttranden har inkommit från parterna i det nationella målet, den italienska och den svenska regeringen samt Europeiska kommissionen. KTF, den svenska och den franska regeringen samt kommissionen var företrädda vid förhandlingen den 13 mars 2024.

41.

Först av allt vill jag påpeka att det i tolkningsfrågorna förutsätts att Parfümerie Akzentes marknadsföring av de aktuella produkterna på sin webbplats utgör en informationssamhällets tjänst i den mening som avses i direktiv 2000/31 och att bolaget följaktligen ska betraktas som en leverantör av sådana tjänster. Eftersom denna bedömning förefaller motiverad mot bakgrund av begäran om förhandsavgörande och inte har bestritts av de berörda, utgår jag från premissen att den av Parfümerie Akzente tillhandahållna tjänsten allmänt omfattas av begreppet ”informationssamhällets tjänster”.

42.

Jag konstaterar även inledningsvis att de fyra frågor som PMÖD har ställt till EU-domstolen rör två aspekter som har ett nära samband med lagstiftningen om marknadsföring och försäljning av produkter online i unionen.

43.

Den första frågan rör nämligen det handlingsutrymme som en destinationsmedlemsstat har för att tillämpa sina egna bestämmelser inom det samordnade området, i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv 2000/31, på en tjänsteleverantör etablerad i en annan medlemsstat, medan den andra till den fjärde frågan rör avgränsningen av det samordnade området. Under dessa omständigheter anser jag att det är lämpligt att inleda min bedömning med att undersöka de tolkningsfrågor som tar sikte på begreppet det samordnade området, det vill säga, den andra, den tredje och den fjärde frågan.

44.

I det nationella målet har KTF kritiserat Parfümerie Akzente dels för att ha använt vissa marknadsföringspåståenden vid marknadsföringen av de aktuella produkterna, dels för att ha marknadsfört vissa produkter som inte var märkta i enlighet med svenska regler. Även om begäran om förhandsavgörande inte innehåller några närmare uppgifter om marknadsföringspåståendena förefaller det röra sig om påståenden av allmän karaktär. ( 7 ) Den andra till den fjärde frågan har inte ställts med avseende på de påtalade marknadsföringspåståendena, utan har ställts med anledning av de tvivel som PMÖD har beträffande marknadsföringen av påstått felmärkta produkter.

45.

Närmare bestämt har PMÖD ställt den andra, den tredje och den fjärde frågan, vilka jag föreslår ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 2 h i direktiv 2000/31 ska tolkas på så sätt att det samordnade området, i den bestämmelsens mening, omfattar ett förbud mot marknadsföring och försäljning online av en produkt som påstås vara märkt i strid med de krav som gäller för produkten som sådan i den medlemsstat där de konsumenter mot vilka marknadsföringsåtgärderna online riktar sig befinner sig och som denna medlemsstat har föreskrivit i enlighet med artikel 8.2 i direktiv 75/324 och artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009.

46.

Formuleringen av den andra frågan kan visserligen antyda att PMÖD vill få klarhet i huruvida det samordnade området omfattar marknadsföringen och försäljningen online även när den avser en produkt som påstås vara märkt i strid med de krav som gäller för produkten som sådan.

47.

Det ska påpekas att det samordnade området tekniskt sett inte omfattar verksamhet som genomförs online, utan omfattar de krav som är tillämpliga på sådan verksamhet. Såsom framgår av artikel 2 h i direktiv 2000/31 omfattar det samordnade området de krav som är tillämpliga på tjänsteleverantörer av informationssamhällets tjänster och på sådana tjänster.

48.

Under dessa omständigheter finns det skäl att erinra om det självklara att det samordnade området, i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv 2000/31, bland annat omfattar kraven avseende ”utövande av verksamhet som gäller någon av informationssamhällets tjänster, såsom krav i fråga om tjänsteleverantörens beteende, kvaliteten på eller innehållet i tjänster, inbegripet sådana krav som är tillämpliga på reklam och avtal, eller krav som gäller tjänsteleverantörens ansvar”. Som det anges i denna bestämmelse omfattar det samordnade området däremot inte bland annat ”krav som är tillämpliga på varor som sådana [eller] krav som är tillämpliga på leverans av varor [och inte heller] krav som är tillämpliga på tjänster som inte tillhandahållits på elektronisk väg”.

49.

Vid en ytlig prövning av frågorna skulle svaret således bli att kraven avseende marknadsföringen och försäljningen online av de aktuella produkterna omfattas av det samordnade området, medan kraven avseende dessa produkter som sådana och leveransen av dem faller utanför detta område. PMÖD är medveten om att detta är den intuitiva slutsatsen, men vill ändå att EU-domstolen ska pröva nämnda slutsats mot bakgrund av särdragen i det aktuella målet.

50.

I begäran om förhandsavgörande har PMÖD förklarat att den andra frågan rör huruvida ”det samordnade området enligt direktiv 2000/31 omfattar krav på sådan marknadsföring och försäljning som sker online av en produkt som påstås strida mot de krav som gäller för produkten som sådan”. Av begäran framgår även att den tredje frågan har ställts för det fall att, beroende på svaret på den andra frågan, ”det samordnade området … skulle omfatta kraven på marknadsföringen och försäljningen online”, så att det skulle vara ”lagligt att marknadsföra och sälja produkten online till konsumenten”.

51.

I begäran om förhandsavgörande anges dock inte tydligt vilka de ”krav på marknadsföring och försäljning som sker online” är, beträffande vilka fråga uppkommit i målet om huruvida de är tillämpliga på leverantörer av informationssamhällets tjänster. Det måste därför fastställas hur PMÖD förstår dessa krav.

52.

I begäran om förhandsavgörande finns inget som anger att kritiken mot Parfümerie Akzente endast avser den omständigheten att bolaget har underlåtit att på sin webbplats ange alla de uppgifter och all den information som normalt ska anges på produktens märkning enligt direktiv 75/324 och förordning nr 1223/2009.

53.

För att tillhandahålla PMÖD alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, ska jag dock undersöka huruvida det enligt direktiv 75/324 och förordning nr 1223/2009 krävs att de uppgifter och den information som föreskrivs i dem även ska lämnas vid marknadsföring och försäljning online av de aktuella produkterna. Denna fråga uppkommer ju inte vid traditionell försäljning, eftersom konsumenten i allmänhet har tillgång till den produkt som han eller hon köper. Situationen är dock en annan när det gäller online-verksamhet.

54.

Enligt artikel 8.2 i direktiv 75/324 får medlemsstaterna ställa som villkor för ”försäljning [av aerosolbehållare] inom sitt territorium” att nationalspråket används för förpackningstexten.

55.

Av artikel 8.1 i direktiv 75/324 framgår att denna bestämmelse avser de uppgifter och den information som ska anges på produkten eller eventuellt på en vidfäst etikett. Detta direktiv syftar dessutom till en harmonisering av de tekniska specifikationerna för aerosolbehållare för att underlätta handeln inom unionen ( 8 ) och, som man kan sluta sig till av innehållet i de uppgifter som krävs enligt artikel 8, jämförd med punkt 2.2 i bilagan till samma direktiv, ( 9 ) garantera säkerheten för de aktuella produkternas användare. Det finns däremot inget som tyder på att uppgifter och information av ovan nämnt slag krävs för att konsumenten ska kunna fatta ett välgrundat beslut vid valet av produkt, eftersom direktiv 75/324 inte reglerar marknadsföringsrättsliga aspekter vid försäljning av aerosolbehållare.

56.

Jag anser således att direktiv 75/324 inte innebär att de uppgifter som krävs enligt det direktivet måste anges även i samband med marknadsföringsåtgärder som vidtas vid försäljning online av aerosolbehållare.

57.

I artikel 19.1 och 19.5 i förordning nr 1223/2009 anges att ”[l]agstiftningen i de medlemsstater där produkten tillhandahålls slutanvändaren avgör på vilket språk [viss] information som [krävs enligt denna förordning för att en kosmetisk produkt ska kunna tillhandahållas på marknaden] ska anges”.

58.

Begreppet ”tillhandahållande på marknaden” definieras i artikel 2.1 g i förordning nr 1223/2009 som ”en leverans av en kosmetisk produkt för distribution, förbrukning eller användning på gemenskapsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis”. ( 10 )

59.

Detta begrepp är tillräckligt brett för att även täcka marknadsföringsåtgärder som vidtas vid försäljning av sådana produkter. ( 11 ) Unionslagstiftaren avsåg emellertid inte att i förordning nr 1223/2009 i detalj och uttömmande reglera utformningen av den information som krävs i samband med marknadsföring av kosmetiska produkter online.

60.

Förordning nr 1223/2009 syftar nämligen till att fullständigt harmonisera reglerna i Europeiska unionen för att uppnå en inre marknad för kosmetiska produkter, samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa säkerställs. ( 12 ) Den information som krävs enligt artikel 19.5 i denna förordning ska vara utformad på ett språk som bestäms av den medlemsstat i vilken produkten tillhandahålls slutanvändaren, det vill säga konsumenter eller yrkesverksamma som använder den kosmetiska produkten. ( 13 ) Uppgifter och information som krävs i nu aktuellt avseende har således inget annat syfte än att säkerställa att kosmetiska produkter är säkra vid användningen. Uppgifterna och informationen krävs däremot inte för att ge konsumenten möjlighet att fatta ett välgrundat beslut vid valet av produkt. Den slutliga konsumenten är nämligen inte nödvändigtvis den som har köpt de kosmetiska produkterna. ( 14 )

61.

De krav i fråga om märkning som föreskrivs i artikel 19 i förordning nr 1223/2009 ska inte blandas samman med de krav i fråga om påståenden rörande kosmetiska produkter som anges i artikel 20 i denna förordning, ( 15 ) vilka är tillämpliga på meddelanden i text rörande dessa produkter, ( 16 ) inbegripet meddelanden som ger konsumenten möjlighet att fatta ett välgrundat beslut vid valet av produkt. ( 17 )

62.

De krav i fråga om märkning som föreskrivs i direktiv 75/324 och förordning nr 1223/2009 syftar således till att skydda användarna av de aktuella produkterna och fyller som sådana sin funktion i samband med att produkterna används. Dessa krav gäller därför framför allt de aktuella produkternas säkerhet. De uppgifter och den information som krävs enligt dessa båda unionsrättsakter gäller däremot inte marknadsföringen av dessa produkter och syftar inte till att möjliggöra för en konsument att fatta ett välgrundat köpbeslut avseende en särskild produkt. De måste således inte med nödvändighet anges i samband med marknadsföring och försäljning online av de aktuella produkterna.

63.

Som framgår av det nyss anförda anser jag att det inte finns stöd för tolkningen att de uppgifter och den information som krävs enligt direktiv 75/324 och förordning nr 1223/2009 även måste anges vid marknadsföring och försäljning online. Detta innebär att PMÖD:s hänvisning till ”krav på sådan marknadsföring och försäljning som sker online av en produkt som påstås strida mot de krav som gäller för produkten som sådan” ska förstås så, att den är osäker på huruvida det är möjligt att förbjuda Parfümerie Akzente att online marknadsföra och sälja produkter som inte är märkta på svenska.

64.

PMD biföll KTF:s yrkanden om förbud mot marknadsföring och försäljning av de påstått felmärkta produkterna, vilka enligt detta bolag inte är lagliga att marknadsföra eller tillhandahålla slutanvändare i Sverige. Parfümerie Akzente, å sin sida, vitsordade att bolaget hade marknadsfört och sålt de aktuella produkterna, att produkterna borde ha varit märkta på sådant sätt som KTF påstått samt att produkterna saknade märkning på svenska. Genom sitt överklagande till PMÖD förefaller Parfümerie Akzente bestrida att de svenska reglerna är tillämpliga, bland annat vad gäller marknadsföringen och försäljningen online av nämnda produkter i Sverige.

65.

Det nu sagda innebär att PMÖD:s hänvisning till krav på marknadsföring och försäljning online får anses bestå i förbudet att marknadsföra och sälja produkter som är märkta i strid med de säkerhetsregler som är tillämpliga på produkter som släpps ut på marknaden i Sverige eller tillhandahålls slutliga konsumenter i Sverige.

66.

Enligt artikel 8.2 i direktiv 75/324 får den medlemsstat där marknadsföringen sker kräva att hela etiketten på en aerosolbehållare ska vara utformad på nationalspråket eller nationalspråken i medlemsstaten. På samma sätt ska den information som avses i artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009 anges på det språk som har bestämts av den medlemsstat i vilken den kosmetiska produkten tillhandahålls slutanvändaren.

67.

I artikel 4 i direktiv 75/324 och artikel 9 i förordning nr 1223/2009 föreskrivs i nästan identiska ordalag att medlemsstaterna inte, av skäl som sammanhänger med kraven i dessa unionsrättsakter, får vägra, förbjuda eller begränsa att en produkt som motsvarar kraven i dessa akter släpps ut på marknaden på deras territorium. I det nu aktuella fallet rör det sig däremot om produkter som inte uppfyller de språkkrav som Sverige har fastställt i enlighet med artikel 8.2 i direktivet och artikel 19.5 i förordningen. Den fråga som uppkommer är huruvida Sverige kan förbjuda marknadsföring och försäljning online av sådana produkter till konsumenter i Sverige.

68.

Ett sådant förbud mot marknadsföring och försäljning online som tillämpas av en destinationsmedlemsstat strider i princip mot den mekanism som fastställs i artikel 3 i direktiv 2000/31. Detta direktiv är enligt dess artikel 1.3 tillämpligt på informationssamhällets tjänster, utan att det påverkar nivån på skyddet av i synnerhet folkhälsan och konsumentintressena såsom de fastställs i unionsrättsakter och nationell lagstiftning för genomförande av dessa, i den mån detta inte begränsar friheten att tillhandahålla sådana tjänster. Den mekanism som fastställs i artikel 3 i direktiv 2000/31 har således företräde framför de skyddsregler som begränsar rörligheten för tjänster online.

69.

Den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster regleras dock i artikel 3.2 i direktiv 2000/31. Enligt denna bestämmelse får medlemsstaterna inte av skäl som omfattas av det samordnade området begränsa den fria rörligheten för sådana tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat. Det nu aktuella förbudet gäller marknadsföring och försäljning online av produkter som inte är förenliga med kraven avseende varorna som sådana. De skäl som ligger till grund för nämnda förbud omfattas typiskt sett inte av det samordnade området och förbudet syftar till att säkerställa effektiviteten hos ovan nämnda krav.

70.

I förlängningen av detta resonemang omfattar det samordnade området, såsom det framgår av artikel 2 h) i) i direktiv 2000/31, de krav som en leverantör av en informationssamhällets tjänst måste iaktta för att en verksamhet som avser tillhandahållande av en sådan tjänst ska anses vara lagenlig ur den berörda medlemsstatens synvinkel. Att den aktuella marknadsföringen är rättsstridig beror inte på marknadsföringssättet eller en särskild aspekt av marknadsföringen, utan detta följer direkt och uteslutande av att de marknadsförda produkterna inte uppfyller de säkerhetskrav som gäller för produkterna enligt destinationsmedlemsstatens lagstiftning.

71.

En tolkning enligt vilken förbudet mot marknadsföring online av produkter som inte uppfyller säkerhetsreglerna faller utanför det samordnade området vinner även stöd av det resonemang som fördes domen i målet Ker-Optika, ( 18 ) i vilken domstolen prövade försäljning av kontaktlinser via internet mot bakgrund av direktiv 2000/31.

72.

I den domen påpekade domstolen att sådan försäljning karaktäriseras av flera omständigheter, bland annat, för det första, ett köpeavtal i egentlig mening, som kännetecknas av ett anbud att sluta avtal online och ett ingående av avtalet på elektronisk väg, för det andra, en leverans av den sålda produkten och, för det tredje, ett eventuellt steg som föregår försäljningen eller leveransen, exempelvis att kunden har konsulterat läkare. ( 19 )

73.

Efter att ha gjort denna distinktion konstaterade domstolen för det första att det samordnade området omfattar nationella bestämmelser som innebär ett förbud mot bland annat anbud online och slutande av avtal på elektronisk väg. ( 20 ) Den fastslog för det andra, utan några förbehåll, att det ”av själva ordalydelsen i artikel 2 h ii i direktiv 2000/31 [framgår] att det samordnade området inte omfattar krav som är tillämpliga på leverans av varor för vilka ett avtal har ingåtts på elektronisk väg” och att nationella bestämmelser som reglerar villkoren för hur en vara som sålts på internet får levereras på en medlemsstats territorium således inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. ( 21 ) Därefter konstaterade domstolen att eftersom den nationella lagstiftningen om förbud mot ”försäljning av kontaktlinser via internet [avsåg] en säljform som kännetecknas av att kontaktlinser levereras till konsumentens bostad”, skulle denna lagstiftning inte prövas utifrån direktivet utan utifrån fördraget. ( 22 )

74.

Förbudet mot marknadsföring online av produkter som inte uppfyller de krav som är tillämpliga på varorna som sådana kan således inte anses omfattas av det samordnade området. Artikel 3.2 i direktiv 2000/31 hindrar inte att en destinationsmedlemsstat förbjuder marknadsföring och försäljning online av sådana produkter.

75.

Under dessa omständigheter återstår det att undersöka om – såsom det förutsätts enligt PMÖD:s formulering av den tredje frågan – denna slutsats påverkas av det resonemang som fördes i domen i målet A (Reklam för och försäljning av läkemedel online), ( 23 ) eftersom det av nämnda dom framgår att vissa verksamheter som är oskiljaktiga och underordnade online-verksamheterna omfattas av det samordnade området.

76.

PMÖD anser att vid försäljning online där leverantörens försäljning helt är riktad mot konsumenter i en annan medlemsstat, i vilken leverantören inte har någon etablering, är leveransen av produkten med nödvändighet ett led i tjänsten och skulle därmed kunna utgöra en oskiljaktig och underordnad del av densamma. I sådana fall utgör nämligen leveransen av själva produkten en grundförutsättning för försäljningen online. Enligt detta synsätt, som har inspirerats av domen i målet A (Reklam för och försäljning av läkemedel online), omfattas kraven avseende leveransen eller produkten som sådan, i likhet med kraven avseende online-verksamheten, av det samordnade området. Parfümerie Akzente skulle då i praktiken ha tillstånd att till konsumenter i Sverige leverera kosmetiska produkter som märkts i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där bolaget är etablerat.

77.

Jag finner inte detta resonemang övertygande. Enligt den logik som ligger till grund för den tredje frågan skulle nämligen även leveransen av varje produkt som säljs online, med avseende på direktiv 2000/31, anses utgöra en nödvändig och oskiljaktig del av en informationssamhällets tjänst.

78.

Det resonemang som fördes i domen i målet A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) föranleder inte heller någon annan bedömning. I den domen hade domstolen att avgöra om en mångsidig reklamkampanj, som genomfördes med hjälp av såväl elektroniska som fysiska medier, i sin helhet omfattades av det samordnade området.

79.

Domstolen ansåg inledningsvis att ”denna reklam, i sin helhet, och oberoende av det sätt på vilket den konkret genomförs, [syftar] till att locka potentiella konsumenter till [webbplatsen för den aktuella leverantören av informationssamhällets tjänster] och att främja försäljningen av apotekets varor online”, ( 24 ) vilken ger reklamen ekonomisk mening. ( 25 ) Därefter påpekade domstolen att det skulle vara onaturligt att anse att den del av reklamen som sker online omfattas av det samordnade området och att undanta den del av reklamen som sker via fysiska medier från detta område. ( 26 ) Slutligen hänvisade den till lydelsen i artikel 2 h) i) i direktiv 2000/31, där det föreskrivs bland annat att krav som är tillämpliga på reklam omfattas av det samordnade området. ( 27 )

80.

Mot bakgrund av dessa överväganden slog domstolen fast att den aktuella reklamen utgjorde en underordnad och oskiljaktig del av tjänsten online-försäljning och därför i sin helhet omfattades av det samordnade området i den mening som avses i direktiv 2000/31. ( 28 )

81.

Denna rättspraxis kan emellertid inte överföras på det nu aktuella målet.

82.

För det första är produkternas märkning inte en underordnad del av marknadsföringen och försäljningen online i den mening som avses i domen i målet A (Reklam för och försäljning av läkemedel online), eftersom märkningen inte tjänar till att främja försäljningen av produkterna till kunderna, utan till att möjliggöra för kunderna att få information om produkternas användning och användningssätt, för att säkerställa målet att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa. ( 29 )

83.

För det andra ska det påpekas att medan artikel 2 h) i) i direktiv 2000/31 lämnar ett visst utrymme för att anse att de krav som är tillämpliga på reklam omfattas av det samordnade området, framgår det uttryckligen av artikel 2 h) ii) i detta direktiv att krav som är tillämpliga på produkter som sådana faller utanför det samordnade området. Denna tolkning vinner stöd av skäl 21 i direktivet, där det anges att det samordnade området inte omfattar medlemsstaternas rättsliga krav beträffande varor, exempelvis säkerhetsnormer och märkningskrav.

84.

För det tredje – såsom jag redan har påpekat ( 30 ) – ger domen i målet Ker-Optika ( 31 ) stöd för tolkningen att skyldigheterna i fråga om märkning inte omfattas av det samordnade området, trots deras samband med online-verksamheten. I den domen fokuserade domstolen visserligen på de krav som är tillämpliga på leveransen av varor som sålts online, medan det nu aktuella målet rör de krav som är tillämpliga på varorna som sådana. I direktiv 2000/31 behandlas dessa båda typer av krav emellertid på samma sätt.

85.

Ett särdrag kan dock identifieras hos de krav som är tillämpliga på varorna som sådana, vilket med avseende på deras samband med marknadsföringen och försäljningen online skiljer dem från de krav som är tillämpliga på leveransen. Vid marknadsföringen och försäljningen online framgår nämligen inte direkt några uppgifter rörande leveransen, medan vissa uppgifter rörande märkningen kan återges vid marknadsföringen online av de aktuella varorna. Av vad den italienska regeringen anfört i sitt skriftliga yttrande och den franska regeringen vid förhandlingen framgår också ett sådant särdrag hos kraven i fråga om märkning.

86.

Som jag redan har påpekat finns det emellertid inget som tyder på att kritiken mot Parfümerie Akzente riktas mot att detta bolag på sin webbplats inte har angett alla de uppgifter och all den information som enligt direktiv 75/324 och förordning nr 1223/2009 vanligtvis ska framgå av en produkts märkning. ( 32 ) I alla händelser måste den information som krävs enligt dessa båda unionsrättsakter inte nödvändigtvis lämnas i samband med marknadsföringen och försäljningen online av de aktuella produkterna. ( 33 )

87.

För det fjärde vill jag slutligen påpeka att en tolkning enligt vilken kraven avseende varorna som sådana inte omfattas av det samordnade området trots deras samband med online-verksamheten (vilket innebär att leverantören av informationssamhällets tjänst inte kan göra gällande ursprungslandsprincipen för att inte bindas av dessa krav) inte kan påverkas av den omständigheten att en svensk konsument, oaktat de krav som gäller i Sverige, kan resa till en annan medlemsstat och där köpa produkterna med en märkning på ett språk som han eller hon inte förstår. Detta mycket specifika fall motsvarar inte det fallet att en leverantör som är etablerad i en annan medlemsstat säljer produkterna i Sverige. ( 34 ) Den omständigheten att en konsument kan förflytta sig inom unionen för att införskaffa en produkt som uppfyller de lokala kraven påverkar följaktligen inte den distributiva tillämpningen inom unionen av de krav som enligt de berörda medlemsstaternas lagstiftning gäller för produkterna som sådana, vilket därmed ger upphov till ett slags lapptäcke av regler. Enligt logiken i den mekanism som föreskrivs i artikel 3 i direktiv 2000/31 kan varje medlemsstat nämligen införa sådana krav på sitt territorium.

88.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att den andra, den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 2 h i direktiv 2000/31 ska tolkas på så sätt att det samordnade området, i den bestämmelsens mening, inte omfattar ett förbud mot marknadsföring och försäljning online av produkter som är märkta i strid med de krav som gäller för produkterna som sådana i den medlemsstat där de konsumenter mot vilka marknadsföringsåtgärderna online är riktade befinner sig och som denna medlemsstat har föreskrivit i enlighet med artikel 8.2 i direktiv 75/324 och artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009.

89.

För fullständighetens skull ska det påpekas att även om det aktuella förbudet inte omfattas av det samordnade området i den mening som avses i direktiv 2000/31, måste det ändå vara förenligt med övriga relevanta unionsrättsliga bestämmelser. PMÖD:s frågor begränsar sig emellertid till huruvida nämnda förbud omfattas av det samordnade området. Det finns därför inte anledning att undersöka huruvida förbudet är förenligt med unionsrätten.

90.

PMÖD har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.2 i direktiv 2000/31 utgör hinder för att en medlemsstat vid införlivandet av denna bestämmelse i nationell rätt inför en princip enligt vilken, med förbehåll för de undantag som föreskrivs i artikel 3.4 i samma direktiv, nationella regler inom det samordnade området i den mening som avses i artikel 2 h i direktivet inte ska tillämpas vare sig på en leverantör av informationssamhällets tjänster etablerad i en annan medlemsstat eller på den tjänst som leverantören tillhandahåller.

91.

Denna fråga verkar ha ställts för det fall att EU-domstolen skulle besvara den andra, den tredje och den fjärde frågan på så sätt att ett förbud mot marknadsföring och försäljning online av produkter som påstås vara felmärkta omfattas av det samordnade området.

92.

Såsom framgår av min bedömning av dessa tre frågor omfattas varken kraven avseende märkningen av de nu aktuella produkterna eller förbudet mot marknadsföring och försäljning online av en produkt som är märkt i strid med dessa krav av det samordnade området i den mening som avses i direktiv 2000/31. Mitt svar på dessa frågor bör således vara tillräckligt för att skingra PMÖD:s tvivel. Det finns följaktligen ingen anledning att besvara den första frågan.

93.

Det kan tilläggas att denna fråga kan förstås så, att den inte har ställts med anledning av KTF:s yrkanden avseende marknadsföringen av de påstått felmärkta produkterna, utan med anledning av dess yrkanden enligt vilka Parfümerie Akzente har använt vissa allmänna marknadsföringspåståenden på sin webbplats. ( 35 )

94.

Det ska härvid påpekas att PMD inte gjorde någon ingående prövning av frågan huruvida svenska marknadsföringsrättsliga regler kan tillämpas på marknadsföringen av de påstått felmärkta produkterna. Den prövade emellertid om dessa regler är tillämpliga på de allmänna marknadsföringspåståendena och konstaterade att så är fallet. ( 36 )

95.

Under dessa omständigheter kan det inte uteslutas att PMÖD anser att den svenska bestämmelse genom vilken artikel 3.2 i direktiv 2000/31 har införlivats utgör hinder för att svenska marknadsföringsrättsliga regler tillämpas på dessa marknadsföringspåståenden, och av detta skäl vill få klarhet i huruvida nämnda införlivandebestämmelse är förenlig med unionsrätten.

96.

Även om det antas att den första frågan ska förstås på nyss angivet sätt och att det är detta som PMÖD vill få klarhet i, framgår detta dock inte tydligt av begäran om förhandsavgörande och frågeställningen är i alla händelser väldigt hypotetisk och abstrakt.

97.

Även om den första tolkningsfrågan avser artikel 3.2 i direktiv 2000/31 har PMÖD nämligen inte påvisat någon potentiell inskränkning av den fria rörlighet för informationssamhällets tjänster som denna unionsrättsliga bestämmelse syftar till att säkerställa.

98.

Vidare gäller i detta sammanhang att om den första frågan ska förstås på ovan angivet sätt, handlar det nationella målet om huruvida en förutsättning för att en leverantör av en informationssamhällets tjänst med ursprung i en annan medlemsstat ska kunna förbjudas att använda viss marknadsföring är att destinationsmedlemsstatens regler om otillbörliga affärsmetoder kan tillämpas på denna tjänst. Artikel 3.2 i direktiv 2000/31 reglerar dock snarare de fall där destinationsmedlemsstatens regler inte kan tillämpas på en sådan tjänst.

99.

Till sist kan det konstateras att PMÖD har angett att om de svenska reglerna inte är tillämpliga, kan svenska domstolar inte förbjuda marknadsföring som anses vara otillbörlig. Svenska domstolar kan nämligen inte heller tillämpa ursprungsmedlemsstatens regler avseende otillbörliga affärsmetoder. ( 37 ) PMÖD har emellertid inte ställt någon fråga avseende det territoriella tillämpningsområdet för direktiv 2005/29 och för de bestämmelser genom vilka detta direktiv har införlivats, och har följaktligen inte gett EU‑domstolen tillfälle att pröva den premiss som skulle kunna ligga bakom de tvivel som måste skingras för att PMÖD ska kunna avgöra målet.

100.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar de frågor som ställts av Svea Hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen (Sverige) på följande sätt:

Artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”)

ska tolkas på följande sätt:

Det samordnade området, i den bestämmelsens mening, omfattar inte ett förbud mot marknadsföring och försäljning online av produkter som är märkta i strid med de krav som gäller för produkterna som sådana i den medlemsstat där de konsumenter mot vilka marknadsföringsåtgärderna online är riktade befinner sig och som denna medlemsstat har föreskrivit i enlighet med artikel 8.2 i rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare och artikel 19.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter.