1.

Utgör unionsrätten, särskilt artikel 15.1 i andra livförsäkringsdirektivet (1), artikel 31 i tredje livförsäkringsdirektivet (2) och artikel 35.1 i direktiv 2002/83 (3), i förekommande fall jämförda med artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för en nationell bestämmelse eller rättspraxis enligt vilken försäkringstagaren – efter att legitimt ha utövat sin ångerrätt – åläggs åberops- och bevisbördan avseende beloppet för den nytta som försäkringsgivaren själv har dragit? Om en sådan fördelning av åberops- och bevisbördan är tillåten, krävs det då enligt unionsrätten, i synnerhet enligt effektivitetsprincipen, att försäkringstagaren i gengäld har rätt att begära upplysningar av försäkringsgivaren eller begära att försäkringsgivaren på annat sätt ska underlätta för försäkringstagaren att göra gällande sina krav?

2.

Innebär den omständigheten att en försäkringsgivare inte har informerat försäkringstagaren om eller har lämnat felaktig information om hans eller hennes ångerrätt att försäkringsgivaren inte kan åberopa förverkande, rättsmissbruk eller preskription för att bestrida de rättigheter som konsumenten får till följd av detta, inbegripet ångerrätt?

3.

Innebär den omständigheten att en försäkringsgivare inte har lämnat försäkringstagaren någon konsumentinformation eller endast har lämnat försäkringstagaren ofullständig eller felaktig konsumentinformation, att försäkringsgivaren inte kan åberopa förverkande, rättsmissbruk eller preskription för att bestrida de rättigheter som försäkringstagaren får till följd av detta, inbegripet ångerrätt?