–

JS eK, genom A. Meisterernst, Rechtsanwalt,

–

Europeiska kommissionen, genom E. Schmidt, F. van Schaik och H. van Vliet, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Pro Rauchfrei eV och JS eK. Målet rör JS användning av försäljningsautomater för cigarettpaket som medför att de hälsovarningar som finns på cigarettförpackningarna döljs för konsumenten.

3

I artikel 1 i direktiv 2014/40, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs följande:

”Syftet med detta direktiv är att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar om

…

…

för att underlätta att den inre marknaden för tobaksvaror och relaterade produkter fungerar smidigt, med utgångspunkt i en hög skyddsnivå för folkhälsan, särskilt för ungdomar, och för att uppfylla unionens skyldigheter enligt [Världshälsoorganisationens] ramkonvention om tobakskontroll …”

4

I artikel 2 i direktivet, med rubriken ”Definitioner”, anges följande:

”I detta direktiv avses med

…

…

…”

5

Avdelning II i direktivet har rubriken ”Tobaksvaror”. Kapitel II i avdelning II har rubriken ”Märkning och förpackning”. Artikel 8 i det kapitlet har rubriken ”Allmänna bestämmelser”. I artikel 8.1, 8.3 och 8.8 föreskrivs följande:

”1.   Varje styckförpackning för en tobaksvara och eventuella ytterförpackningar ska förses med de hälsovarningar som anges i detta kapitel på det eller de officiella språken i den medlemsstat där varan släpps ut på marknaden.

…

3.   Medlemsstaterna ska se till att hälsovarningarna på en styckförpackning och eventuella ytterförpackningar är tryckta så att de inte kan avlägsnas eller utplånas och att de är fullt synliga, vilket också innebär att de inte får vara helt eller delvis dolda eller brytas av skattemärken, prismärkning, säkerhetsmärkning, omslag, fodral, lådor eller andra anordningar när tobaksvaror släpps ut på marknaden. På styckförpackningar av andra tobaksvaror än cigaretter och rulltobak i påsar, får hälsovarningarna sättas fast med hjälp av klistermärken, förutsatt att sådana klistermärken inte går att avlägsna. Hälsovarningarna ska förbli intakta när styckförpackningen öppnas utom när det gäller förpackningar med vikbart lock (flip-top) där hälsovarningarna får brytas när förpackningen öppnas, men endast på ett sätt som säkerställer den grafiska fullständigheten och synligheten hos text, fotografier och avvänjningsinformation.

…

8.   Bilder av styckförpackningar och eventuella ytterförpackningar som riktar sig till konsumenter i unionen ska uppfylla bestämmelserna i detta kapitel.”

6

JS, som driver två stormarknader i München (Tyskland), installerade den 20 maj 2017 försäljningsautomater för cigarettpaket vid kassorna i dessa stormarknader. Cigarettpaketen förvarades i dessa automater, vilket innebar att kunderna inte kunde se cigarettpaketen. Det var visserligen möjligt att identifiera olika cigarettmärken på knapparna för val av vara på dessa automater, med hjälp av en grafisk återgivning, men de föreskrivna hälsovarningarna visades inte.

7

För att köpa ett cigarettpaket behövde kunden be kassapersonalen att låsa upp automaten. Kunden skulle därefter själv trycka på den knapp som avsåg det valda cigarettpaketet, vilket sedan direkt matades ut på kassans rullband för att kunden skulle kunna betala det.

8

Pro Rauchfrei är en ideell förening som tillvaratar passiva rökares rättigheter. Pro Rauchfrei väckte talan vid Landgericht München I (Regiondomstolen i München I, Tyskland) och yrkade att JS skulle förbjudas att saluföra tobaksvaror, bland annat cigaretter, under sådana förhållanden att hälsovarningarna på styckförpackningarna för tobaksvaror och eventuella ytterförpackningar, vid tidpunkten för försäljningserbjudandet, doldes genom användning av en sådan anordning som beskrivs i punkt 6 ovan. Pro Rauchfrei yrkade i andra hand att JS skulle förbjudas att saluföra sådana varor med hjälp av en anordning som endast återger en bild av styckförpackningarna för cigaretter, utan de hälsovarningar som måste finnas där.

9

Landgericht München I (Regiondomstolen i München I) ogillade talan.

10

Pro Rauchfrei överklagade detta avgörande till Oberlandesgericht München (Regionala överdomstolen i München, Tyskland), som ogillade överklagandet. Mot denna bakgrund beslutade Pro Rauchfrei att överklaga den domen till den hänskjutande domstolen, Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland).

11

Den hänskjutande domstolen ansåg att utgången i målet berodde på tolkningen av artikel 8.3 första meningen och artikel 8.8 i direktiv 2014/40 och hänsköt därför en begäran om förhandsavgörande med fyra tolkningsfrågor till EU-domstolen. Begäran registrerades under nummer C‑370/20.

12

EU-domstolen besvarade den tredje och den fjärde frågan i sin dom av den 9 december 2021, Pro Rauchfrei (C‑370/20, EU:C:2021:988). EU-domstolen slog fast att artikel 8.8 i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att en bild, som inte är en trogen återgivning av en styckförpackning för cigaretter, men som konsumenten förknippar med en sådan styckförpackning på grund av dess utseende, det vill säga dess konturer, proportioner, färger och logotyp, utgör en ”bild av en styckförpackning” i den mening som avses i denna bestämmelse. Domstolen slog vidare fast att artikel 8.8 i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att en bild av ett cigarettpaket som omfattas av denna bestämmelse, men som inte är försedd med de hälsovarningar som föreskrivs i kapitel II i avdelning II i direktivet, inte är förenlig med nämnda bestämmelse, även om konsumenten har möjlighet att se dessa varningar på det cigarettpaket som motsvarar en sådan bild innan han eller hon köper det.

13

EU-domstolen ansåg däremot att det med hänsyn till svaret på den tredje och den fjärde frågan saknades anledning att besvara den första och den andra frågan.

14

I den begäran om förhandsavgörande som ligger till grund för förevarande mål har den hänskjutande domstolen emellertid angett att den enligt de processuella regler som gäller i det nationella målet är skyldig att iaktta prioritetsordningen mellan förstahandsyrkandet och andrahandsyrkandet. Eftersom frågan huruvida Pro Rauchfrei har fog för sitt förstahandsyrkande beror på svaret på den första och den andra frågan, vilka domstolen inte besvarade i domen av den 9 december 2021, Pro Rauchfrei (C‑370/20, EU:C:2021:988), och eftersom svaret på den tredje och den fjärde frågan endast blir relevant i samband med en bedömning av huruvida det finns fog för det yrkande som denna part har framställt i andra hand, är det fortfarande nödvändigt att få ett svar på den första och den andra frågan. Den hänskjutande domstolen är nämligen osäker på innebörden av begreppet ”utsläppande på marknaden”, i den mening som avses i artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40, och räckvidden för det förbud mot att genom ”andra anordningar” dölja varningstexterna som föreskrivs i denna bestämmelse.

15

Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

16

EU-domstolen erinrar inledningsvis om att det av domstolens fasta praxis framgår att den rättskraft som en dom som meddelats i ett mål om förhandsavgörande omfattas av inte utgör något hinder mot att den nationella domstol som denna dom riktar sig till kan anse det nödvändigt att på nytt hänskjuta frågor till domstolen innan den avgör det nationella målet. Detta gäller bland annat när den nationella domstolen lägger fram nya omständigheter som kan föranleda EU-domstolen att besvara en redan ställd fråga på ett annat sätt (dom av den 6 mars 2003, Kaba, C‑466/00, EU:C:2003:127, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

17

Av detta följer i än högre grad att den nationella domstol som en dom från EU-domstolen riktar sig till kan begära ett nytt förhandsavgörande från domstolen, genom vilken den på nytt ställer de frågor som domstolen i den domen ansåg att den inte behövde besvara med hänsyn till svaret på andra frågor, under förutsättning att den nationella domstolen i sin nya begäran lämnar sådana uppgifter som dem som angetts ovan i punkt 14, av vilka det framgår att svaret på de frågor som inte har prövats verkligen är nödvändigt för att avgöra målet vid den nationella domstolen.

18

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att saluföring av tobaksvaror genom försäljningsautomater där styckförpackningarna för dessa produkter förvaras på ett sådant sätt att de inte syns utifrån omfattas av begreppet utsläppande på marknaden i den mening som avses i denna bestämmelse.

19

EU-domstolen erinrar i detta hänseende om att begreppet ”släppa ut på marknaden” definieras i artikel 2 led 40 i direktiv 2014/40 på följande sätt: ”tillhandahålla produkter – oberoende av tillverkningsort – till konsumenter i unionen, mot betalning eller ej, inbegripet genom distansförsäljning”.

20

Enligt den vanliga betydelsen av ordet ”tillhandahålla” ska en tobaksvara anses ha släppts ut på marknaden i den mening som avses i artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40, när konsumenterna kan köpa den. Så snart en tobaksvara är tillgänglig för försäljning ska den således anses ha släppts ut på marknaden, även innan den köpts och betalats.

21

Det ska dessutom preciseras att det sätt på vilket tobaksvaror erbjuds konsumenterna, såsom framgår av ordalydelsen i artikel 2 led 40 och artikel 8.3 i direktivet, inte påverkar innebörden av begreppet ”släppa ut på marknaden” i den mening som avses i direktivet.

22

I förevarande fall utgör den omständigheten att tobaksvarorna inte syns inne i den försäljningsautomat genom vilken dessa varor hålls tillgängliga för försäljning följaktligen inte något hinder för att de kan anses ha släppts ut på marknaden i den mening som avses i artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40.

23

Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att saluföring av tobaksvaror genom försäljningsautomater, där styckförpackningarna för dessa produkter förvaras på ett sådant sätt att de inte syns utifrån, omfattas av begreppet utsläppande på marknaden i den mening som avses i denna bestämmelse.

24

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att hälsovarningarna på en styckförpackning eller eventuella ytterförpackningar för en tobaksvara är ”dolda”, i den mening som avses i denna bestämmelse, enbart av den anledningen att varans förvaring i en försäljningsautomat innebär att den inte alls syns utifrån.

25

I artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40 åläggs medlemsstaterna att se till att hälsovarningarna på en styckförpackning eller eventuella ytterförpackningar för en tobaksvara inte är helt eller delvis dolda eller bryts av skattemärken, prismärkning, säkerhetsmärkning, omslag, fodral, lådor eller andra anordningar när tobaksvaror släpps ut på marknaden.

26

Denna bestämmelse avser således inte uttryckligen den situation som består i att tobaksvaror, vars styckförpackningar eller ytterförpackning faktiskt är försedda med hälsovarningar, är inlåsta in en förvaringsenhet, såsom den automat som är aktuell i det nationella målet, på ett sådant sätt att de inte syns utifrån.

27

Det ska emellertid prövas huruvida hälsovarningarna i en sådan situation ska anses ha dolts av ”andra anordningar” i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

28

Enligt fast rättspraxis från EU-domstolen ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 28 oktober 2022, Generalstaatsanwaltschaft München (Utlämning och ne bis in idem), C‑435/22 PPU, EU:C:2022:852, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

29

Lydelsen av artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40 avser att helt eller delvis dölja hälsovarningarna på styckförpackningar för tobaksvaror eller eventuella ytterförpackningar, och inte att dölja styckförpackningarna som sådana.

30

Vad särskilt gäller hänvisningen i artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40 till ”andra anordningar” som kan dölja hälsovarningarna på en styckförpackning eller eventuella ytterförpackningar för en tobaksvara, kan det konstateras att alla de anordningar som på ett icke uttömmande sätt räknas upp i denna bestämmelse, det vill säga skattemärken, prismärkning, säkerhetsmärkning, omslag, fodral och lådor, antingen kan sättas direkt på styckförpackningen för en tobaksvara eller på dess ytterförpackning, eller kan omsluta denna styckförpackning eller ytterförpackning. Ingen av dessa anordningar har däremot den verkan att en sådan styckförpackning blir helt oåtkomlig och osynlig för allmänheten, såsom i det fall då den är inlåst i en förvaringsenhet, såsom i förevarande fall en försäljningsautomat.

31

Denna tolkning stöds av det sammanhang i vilket artikel 8.3 i direktiv 2014/40 ingår. Den fråga som avses i denna bestämmelse, nämligen huruvida hälsovarningarna döljs på styckförpackningarna för tobaksvaror, skiljer sig nämligen från frågan huruvida det eventuellt saknas hälsovarningstexter på de bilder av styckförpackningar för tobaksvaror som kan finnas på utsidan av en försäljningsautomat i vilken sådana förpackningar förvaras. Denna sistnämnda fråga omfattas av artikel 8.8 i direktiv 2014/40, såsom den tolkats av domstolen i dom av den 9 december 2021, Pro Rauchfrei (C‑370/20, EU:C:2021:988).

32

Vad gäller det mål som eftersträvas med förbudet att dölja hälsovarningarna, som föreskrivs i artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40, kan det konstateras att detta direktiv, enligt dess artikel 1, har ett dubbelt syfte, bestående i att underlätta att den inre marknaden för tobaksvaror och relaterade produkter fungerar smidigt, med utgångspunkt i en hög skyddsnivå för folkhälsan, särskilt för ungdomar (dom av den 9 december 2021, Pro Rauchfrei, C‑370/20, EU:C:2021:988, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

33

Domstolen har i detta hänseende redan i punkt 30 i domen av den 9 december 2021, Pro Rauchfrei (C‑370/20, EU:C:2021:988), preciserat att de hälsovarningar som ska finnas på styckförpackningar av tobaksvaror eller på deras ytterförpackning tjänar till att motverka den köpimpuls som kan väckas hos en konsument när konsumenten ser en sådan styckförpackning eller en bild av den.

34

Uppnåendet av detta mål äventyras emellertid inte om en styckförpackning är inlåst i en förvaringsenhet, såsom en försäljningsautomat, på ett sådant sätt att den inte alls syns utifrån. Om konsumenten, i ett sådant fall, inte kan se styckförpackningen, kan han eller hon inte heller känna en sådan köpimpuls som hälsovarningarna syftar till att motverka.

35

Den andra frågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 8.3 första meningen i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att hälsovarningarna på en styckförpackning eller eventuella ytterförpackningar för en tobaksvara inte är ”dolda”, i den mening som avses i denna bestämmelse, enbart av den anledningen att varans förvaring i en försäljningsautomat innebär att den inte alls syns utifrån.

36

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: