—

pröva och slå fast att sökanden inte är skyldig att betala de belopp som Europeiska kommissionen kräver enligt debetnota nr 3241902288, vilken mottogs den 22 februari 2019, och senast, meddelandet av den 29 april 2019 (Ref. Ares(2019)2858540), avseende återkrav av stöd och ersättning för den skada som orsakats av att Studio Galli Ingeneria inte lyckats uppfylla sina skyldigheter enligt bidragsavtal nr 619120 om finansiering av ”MARSOL” projektet,

—

pröva och slå fast att de brister som kommissionen har gjort gällande inte föreligger,

—

pröva och slå fast att skrivelsen av den 19 december 2018, Olafs undersökningsrapport, debetnotan av den 22 februari 2019, den följande påminnelsen av den 2 april 2019 och det slutliga meddelandet av den 29 april 2019 (Ref. Ares(2019)2858540) om ny fastställelse av det begärde beloppet och om avslag på SIG:s ytterligare krav, är ogiltiga, och under alla omständigheter ogrundade,

—

pröva och slå fast att den av kommissionen påstådda skulden inte föreligger,

—

pröva och slå fast att sökanden är berättigad till det stöd som utbetalades av kommissionen i enlighet med bidragsavtal nr 619120 om ”MARSOL” projektet,

—

i andra hand, pröva och slå fast att det belopp som kommissionen ska återkräva inte kan överstiga 100 044,99 euro, såsom angetts i tredje yrkandet,

—

i tredje hand, förplikta kommissionen att ersätta SIG:s kostnader för genomförandet av ”MARSOL” projektet enligt reglerna om obehörig vinst.

1.

Första grunden: Domen är rättsstridig såtillvida att det första yrkandet ogillades. Åsidosättande eller felaktig tillämpning av artiklarna 41, 42 och 47 i Europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna (stadgan). Åsidosättande av principen om god tro i kontraktsförhållanden i en mening som avses i artikel 1134 i den belgiska civillagen.

Sökanden kritiserar den överklagade domen i den mån det däri slås fast att kommissionen inte åsidosatte rättigheterna enligt artiklarna 41, 42 och 47 i stadgan och principen om god tro i kontraktsförhållanden genom att underlåta att beakta sökandens begäran att ärendet skulle vilandeförklaras och tillgång skulle begäras till Olafs handlingar i ärendet. Sökanden gör istället gällande att eftersom bolaget inte hade möjlighet att yttra sig över Olafs slutliga rapport på grund av interna problem, kunde dessa rättigheter inte göras gällande på ett verkningsfullt sätt, vare sig under det administrativa förfarandet eller vid tribunalen.

2.

Andra grunden: Domen är rättsstridig såtillvida att det andra yrkandet ogillades. Åsidosättande eller felaktig tillämpning av artikel 317 FEUF, artikel 172a.1 i förordning nr 2342/2002 (1) , artikel 31.3 a och c i förordning nr 1906/2006 (2) , artiklarna II.5 och II.14 i de allmänna villkoren i bidragsavtalet. Åsidosättande av principen om oskuldspresumtion, bevisbörda och skälighet, som de anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (3) av den 11 september 2013. Missuppfattning av bevisningen i strid med artikel 1315 i den belgiska civillagen.

Sökanden kritiserar den överklagade domen i den mån denna innebär att det andra yrkandet ogillades och tribunalen fann att sökanden inte hade visat att direkta och indirekta personalkostnader var bidragsberättigade, vare sig inför kommissionen, Olaf eller tribunalen. Sökanden hävdar istället att tribunalen inte beaktade att Olafs påståenden inte avsåg det aktuella projektet utan andra projekt som getts bidrag. Tribunalen gjorde således en felaktig tillämpning av principerna om oskuldspresumtion och bevisbörda. Vidare skulle de tidrapporter som framlagts vid tribunalen ha utgjort tillräckliga bevis, mot bakgrund av det inte gjorts andra anklagelser och att projektet slutförts, för att bekräfta att de kostnader som kommissionen har återkrävt var bidragsberättigade.

3.

Tredje grunden: Domen är rättsstridig såtillvida att det tredje yrkandet ogillades. Åsidosättande av principerna om proportionalitet, skälighet och god tro i kontraktsförhållanden. Åsidosättande av artikel 5.4 FEUF. Åsidosättande av artikel II.22 i bidragsavtalet.

Sökanden kritiserar den överklagade domen i den mån denna innebär att det andra yrkandet ogillades och tribunalen fann att kommissionen inte hade åsidosatt proportionalitetsprincipen när den begärde återbetalning av direkta och indirekta personalkostnader. Sökanden gör istället gällande att då undersökningen endast visat på oegentligheter avseende två anställda vid projektet, skulle endast de kostnader som avsåg dessa två ha återkrävts. Detta gäller särskilt då projektet slutförts och kostnaderna kontrollerats av en oberoende sakkunnig och som godtogs av kommissionen. Tribunalen skulle således, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ha bifallit andrahandsyrkandet avseende fastställandet av det belopp som skulle återbetalas.

4.

Fjärde grunden:: Domen är rättsstridig såtillvida att det fjärde yrkandet ogillades. Åsidosättande eller felaktig tillämpning av artikel 2 b i rådets förordning nr 58/2003 (4) av den 19 december 2002 och bidragsavtalet. Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och motstridig motivering i domen i den mån den står i strid med tidigare praxis från tribunalen och EU-domstolen vad gäller obehörig vinst.

Sökanden kritiserar den överklagade domen i den mån denna innebär att det fjärde yrkandet ogillades och tribunalen inte medgav att sökanden kunde dra av bidrag som avsåg direkta och indirekta personalkostnader, med följd att kommissionen gjorde en obehörig vinst. Rekvisiten för ett krav, nämligen obehörig vinst för den ena parten till nackdel för den andra parten, liksom ett orsakssamband mellan dessa, är uppfyllda varför tribunalens avgörande är rättsstridigt.